Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om pension eller understöd åt vissa personer.

7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1958 A:45, Utlåtande i anledning av väckta motioner om pension eller understöd åt vissa personer.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 45 år 1958

1

Nr 45

Utlåtande i anledning av väckta motioner om pension eller understöd

åt vissa personer.

(5:e avd.)

Statsutskottet får härmed avge utlåtande i anledning av väckta motioner

om beredande av pension eller understöd åt vissa f. d. anställningshavare i

statens tjänst m. fl.

Beträffande utredningen i de ärenden, som behandlas i utlåtandet, får utskottet,

i den mån ej redogörelse i det följande lämnas, hänvisa till vederbörande

motioner.

1 :o) Förre extra verkstadsförmannen A. G. J. Karlsson. I de likalydande

motionerna I: 91 och II: 64, väckta den förra av herr Gunnar Berg och den

senare av herr Andersson i Ronneby, har hemställts, att riksdagen måtte

tillerkänna f. d. extra verkstadsförmannen vid marinverkstäderna i Karlskrona

Ali Gustaf Julius Karlsson pension såsom extra ordinarie verkstadsförman.

Av för utskottet tillgängliga handlingar inhämtas,

att Karlsson, som är född den 6 december 1891, innehade arbetaranställning

såsom yrkesarbetare vid Karlskrona örlogsvarv under tiden den 7

februari 1910—den 31 oktober 1950, därvid han fr. o. m. den 1 maj 1943

tjänstgjorde som tjänstförrättande verkstadsförman;

att han under tiden den 1 november 1950—den 31 december 1954, då

han uppnådde den för honom gällande pensioneringsperiodens övre gräns,

var anställd såsom extra verkstadsförman vid örlogsvarvet med placering i

Cg 16 (Cg 17 enligt kungl. brev den 29 januari 1954);

att han sedan den 1 januari 1935 var underkastad tjänste- och familjepensionsreglementena

för arbetare;

samt att 1947 års tjänste- och familjepensionsreglementen för arbetare,

jämlikt bestämmelserna i kungörelsen nr 609/1947, ägde tillämpning på

honom jämväl för den tid han innehade extra anställning.

I skrivelse den 2 april 1954 gjorde marinförvaltningen hos Kungl. Maj:t

framställning om att Karlsson måtte, utöver honom författningsenligt tillkommande

pension, tillerkännas en tilläggspension, som kunde anses skälig

med hänsyn till hans tjänstgöring såsom extra tjänsteman vid marinverkstäderna

i Karlskrona. Till stöd härför anförde ämbetsverket, att den

av Karlsson uppehållna förmanstjänsten vore av permanent natur och vid

elt flertal tillfällen föreslagits omvärderad till extra ordinarie, varför det

Bihang till riksdagens protokoll 1958. 6 samt. Nr 45

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 45 år 1958

syntes skäligt att Karlsson vid avgång ur tjänst komme i åtnjutande av

pension såsom om ifrågavarande befattning varit extra ordinarie alltsedan

den 1 maj 1943.

Statskontoret anförde i utlåtande över framställningen bl. a. följande:

Då Karlsson icke kunnat erhålla extra ordinarie tjänstemannaanställning,

enär någon sådan befattning ej funnits inrättad, kunde ämbetsverket inte

finna skäl föreligga för att Karlsson skulle komma i åtnjutande av pensionsförhöjning

enligt marinförvaltningens förslag. Framhållas kunde att Karlsson,

därest han medgåves rätt till tilläggspension på ifrågasatt sätt, skulle

komma i förmånligare ställning än om han innehaft extra tjänstemannabefattning

under hela sin anställningstid och i denna egenskap beviljats s. k.

riksdagspension.

Genom beslut den 30 juni 1954 fann Kungl. Maj:t framställningen icke

föranleda någon Kungl. Maj :ts åtgärd.

I motionen I: 91 anförs till stöd för det nu väckta förslaget bl. a. följande.

Karlsson tog Kungl. Maj :ts negativa besked mycket hårt. Detsamma innebär

nämligen, att hans pensionsförmåner efter sammanlagt elva års tjänstgöring

i arbetsledarbefattning icke uppgår till mer än 7 876 kronor mot att

de skulle uppgå till 9 201 kronor om han kommit i åtnjutande av full pension.

Utskottet. Såsom av den lämnade redogörelsen framgår, uppbär Karlsson

författningsenlig pension jämlikt vederbörligt arbetarpensionsreglemente.

Det i motionerna väckta förslaget avser, att Karlsson skulle beredas pensionsrätt

jämväl på den av honom under omkring elva år bestridda förmansbefattningen.

Då emellertid denna varit en extra tjänst — även om den

av marinförvaltningen föreslagits omvärderad till extra ordinarie — kan utskottet

av principiella skäl och med tanke på konsekvenserna inte tillstyrka

någon åtgärd i motionernas syfte. Såsom ovan anförts, har Kungl. Maj :t den

30 juni 1954 lämnat en av marinförvaltningen i enahanda syfte gjord framställning

utan åtgärd.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionerna I: 91 och II: 64 ej må av riksdagen bifallas,

2:o) Förre vägarbetaren H. S. Svensson. I motionen 11:398 hemställer

fru Löfqvist, att riksdagen måtte besluta att bemyndiga Kungl. Maj :t att,

med ändring av dess beslut den 29 juni 1956, medgiva Svensson att såsom

tjänstår för pension enligt arbetarpensionsreglementet få tillgodoräkna all

sådan tid efter den 1 januari 1944, varunder han till följd av den i militärtjänsten

ådragna sjukdomen icke kunnat vara i arbete eller, därest detta

icke skulle kunna bifallas, tillerkänna honom en mot den gynnsammare

tjänstårsberäkningen svarande tilläggspension.

Till stöd för ifrågavarande förslag anför motionären följande.

Efter framställning i ärendet från Svenska vägarbetareförbundet den 9

februari 1956 framlade Kungl. Maj:t i proposition nr 157 vid 1956 års riks
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 45 är 1!)58

3

dag förslag om reviderad tjänstårsberäkning enligt arbetarpensionsreglementet

för vägarbetaren vid vägförvaltningen i Blekinge län H. S. Svensson.

Svensson, som sedan den 1 januari 1944 var anställd vid vägförvaltningen

—■ efter alt dessförinnan ha varit anställd vid väghållnings- och vägdistrikt

i 17 år — hade under fullgörande av militärtjänstgöring i maj 1940 insjuknat

i lungtuberkulos. Härför hade lian tillerkänts livränta jämlikt 1927 års

militärersättningsförordning. Under anställningen hos vägförvaltningen hade

han drabbats av två återfall av sjukdomen omfattande sammanlagt cirka

sex år, varav omkring 13 månader under 1944—1945 och i övrigt tiden 30

juli 1947—5 juni 1952. Under dessa perioder hade nämnda livränta erhållits,

men då denna icke var att betrakta såsom »avlöning» i den bemärkelse, som

avses i arbetarpensionsreglementet, hade sjukdomstiden ej räknats såsom

tjänstår till någon del. På grund härav skulle Svensson vid sin avgång från

tjänsten den 30 november 1958 kunna räkna endast cirka 20 tjänstår mot

cirka 26 tjänstår om sjukdomstiden medräknats, vilket innebar att pensionen

per år blev cirka 1 300 kronor mindre.

Förbundet ansåg omständigheterna skäligen tala för att Svensson i full

utsträckning finge tillgodoräkna den ifrågavarande sjukdomstiden. Kungl.

Maj :t fann emellertid i propositionen att tillgodoräknandet borde allt som

allt gälla endast 2 år 26 dagar. Denna tid motsvarade summan av de perioder,

varunder Svensson, enligt från väg- och vattenbyggnadsstyrelsen inhämtade

upplysningar, skulle ha uppburit sjuklön enligt gällande kollektivavtal,

därest hans sjukledighet varit föranledd av »vanlig sjukdom», i vilket fall

pensionsreglementets villkor om »avlöning» varit uppfyllt.

Riksdagen anmälde i skrivelse den 22 maj 1956, nr 273, med överlämnande

av statsutskottets utlåtande nr 120, sitt beslut i anledning av propositionen.

Beslutet innebar bemyndigande för Kungl. Maj :t att besluta om reglering av

Svenssons pensionsförmåner. Kungl. Maj :t beslöt sedermera den 29 juni

1956 sådan reglering enligt de i propositionen föreslagna grunderna.

Enligt nyssnämnda beslut kommer Svensson att vid pensionsålderns inträde

den 1 december 1958 kunna räkna tjänstår med 22 år 3 månader 3

dagar, vilket motsvarar en årlig tjänstepension av omkring 5 400 kronor.

Med fullt tillgodoräknande av sjuktiden skulle han få 26 år 1 månad 20

dagar, motsvarande eu pension på 6 300 kronor

Som ovan framhållits hade Kungl. Maj:t i sin proposition och sitt sedermera

fattade beslut beaktat vad som Svensson i händelse av »vanlig sjukdom»

kunnat få sjukavlöning för enligt gällande kollektivavtal. Emellertid

synes starka skäl tala för att i detta fall mindre vikt lägges vid den begränsning,

som följer av en sådan jämförelse. Avgörande betydelse bör i stället

tillmätas den omständigheten att Svensson ådrog sig sjukdomen under

militärtjänst och, såvitt av förhållandena framgår, på grund av med denna

förknippade faktorer. Eftersom Svenssons relativt långa sjukfrånvaro alltså

sannolikt ej skulle ha uppkommit om han ej blivit utsatt för de under militärtjänsten

i hans fall speciellt påfrestande omständigheterna, synes det icke

fullt följdriktigt att låta den i princip positiva ståndpunkt, som Kungl. Maj :t

och riksdagen tidigare visat i Svenssons fall, i sin praktiska verkan bli begränsad

liv en jämförelse med den tid, varunder sjuklön kunde ha utgått

enligt do för civila förhållanden avpassade bestämmelserna i för Svensson

tillämpliga kollektivavtal. Också ur såväl individens som samhällets synvinkel

måste det väl sägas vara oriktigt och stötande, att en medborgare

som under fullgörande av sin värnplikt i för landet kritiska tider blir utsatt

för skada, skall på grund därav få vidkännas - förutom som i Svenssons

fall eu bestående nedsättning av arbetsförmågan - eu efter avslutad livsgärning

mindre pension från sin civila anställning. Här må vidare under
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 45 år 1958

strykas, att Svenssons arbetsgivare, vägförvaltningen i Blekinge län, i skrivelse

den 31 januari 1956 till Svenssons fackorganisation bekräftat »att

Svensson, därest den under militärtjänsten ådragna sjukdomen ej hindrat,

skulle, såvitt nu kunnat bedömas, hava utfört arbeten åt vägförvaltningen

kontinuerligt under åren 1944—1952». Nämnas kan att Svenssons enligt

militärersättningsförordningen utgående livränta sedan en längre tid tillbaka

är baserad på en med 15 % nedsatt arbetsförmåga och uppgår allenast till

30 kronor per månad. Denna minskning i tjänstepensionen, som enligt ovan

kommer att inträffa om ingen ytterligare revidering i tjänstårsberäkningen

sker, är f. n. 900 kronor per år och kan bli större beroende på ev. ökning av

nu gällande rörliga tillägg. Nyssnämnda livränta uppväger alltså endast till

cirka en tredjedel skillnaden i pensionen.

Därtill kommer den negativa verkan som Svenssons nedsatta arbetsförmåga

kan bedömas medföra i hans möjligheter att efter pensioneringen

kunna med arbete i tillgänglig och lämplig utsträckning utfylla sin tjänstepension

till vad som behövs för en dräglig försörjning av sig och hustrun.

Utskottet. Då några nya omständigheter inte tillkommit, som skulle kunna

motivera ett frångående av riksdagens år 1956, efter förslag från Kungl.

Maj:t, fattade beslut rörande tjänstårsberäkning i pensionshänseende för

vägarbetaren Svensson, hemställer utskottet,

att motionen II: 398 ej må av riksdagen bifallas.

3:o) Förra stationsmästaren vid Lönsboda postexpedition Aina Olsson.

I motionen II: 306 hemställer herrar Nilsson i Lönsboda och Olof son, att f.

stationsmästaren Aina Olsson i Lönsboda måtte i pensionshänseende få

tillgodoräkna sig hela den tid som hon varit ordinarie poststationsföreståndare.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att Olsson, som är född den 21 februari 1894, från och med den 1 mars

1947 konstituerades till ordinarie stationsmästare vid den nyinrättade postexpeditionen

i Lönsboda;

samt att hon dessförinnan — under tiden den 1 januari 1935—den 28

februari 1947 — tjänstgjorde som extra poststationsföreståndare vid dåvarande

poststationen i Lönsboda, varvid tjänstgöringen omfattade hel dagstjänst.

I skrivelse till Kungl. Maj:t den 14 september 1956 hemställde generalpoststyrelsen,

att — i överensstämmelse med av Kungl. Maj :t tillämpad

praxis — av den tid om 12 år 2 månader, varunder Olsson före tillträdandet

den 1 mars 1947 av pensionsberättigande statstjänst innehaft heltidsanställning

i postverket, två tredjedelar eller således 8 år en månad finge tillgodoräknas

såsom tjänstår i pensionshänseende.

Genom beslut den 8 februari 1957 biföll Kungl. Maj:t med stöd av 15 § 3

mom. 1947 års allmänna tjänstepensionsreglemente den av generalpoststvrelsen

gjorda framställningen.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 45 år 1958

5

Utskottet. I motionen hemställs, att Olsson måtte i pensionshänseende få

tillgodoräkna »hela den tid som hon varit ordinarie poststationsföreståndare».

Uppenbarligen avses emellertid med yrkandet att tillgodoräkning

måtte få ske av hela den tid hon varit extra poststationsföreståndare. Såsom

av den lämnade redogörelsen framgår, har Kungl. Maj :t på framställning av

generalpoststyrelsen medgivit tillgodoräkning av två tredjedelar av denna

tid. Någon anledning att frångå detta beslut, som överensstämmer med på

området sedan många år tillämpad praxis, föreligger enligt utskottets mening

inte.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionen II: 306 ej må av riksdagen bifallas.

4:o) Förre reparatören vid statens järnvägar A. Jakobssons änka. I motionen

II: 302 hemställer herr Löfroth, att riksdagen måtte bevilja extra ordinarie

reparatören vid statens järnvägar A. Jakobssons änka, Maria K. Jakobsson

i Kiruna, ett årligt pensionsunderstöd av 529 kronor, räknat från

och med den 1 juli 1957.

Av handlingarna i ärendet inhämtas,

att mannen Jakobsson, som var född den 27 december 1868 och avled den

26 maj 1956, innehade anställning vid statens järnvägar under tiden den

20 november 1902—den 31 december 1931;

att han vid avgång ur tjänst erhöll tjänstepension (ålderspension) enligt

reglementet den 29 juni 1911 för statens järnvägars pensionskassa för pensionering

av icke-ordinarie personal;

att dödsbodelägarna efter Jakobsson utgjordes av, förutom änkan, fyra

vuxna barn;

att behållningen i dödsboet uppgick till 34 303 kronor;

samt att änkefru Jakobsson, som ingick sitt äktenskap den 25 december

1908, icke är författningsenligt berättigad till familjepension.

Hos Kungl. Maj:t anhöll änkefru Jakobsson år 1957 att få komma i åtnjutande

av pension.

Järnvägsstyrelsen tillstyrkte med hänsyn till vad som genom ärendet bifogad

utredning blivit upplyst rörande änkefru Jakobssons och hennes

barns ekonomiska ställning m. m., att ett mindre årligt understöd av trafikmedel,

förslagsvis 529 kronor, beviljades henne.

Statskontoret ansåg sig med beaktande av den jämförelsevis stora behållningen

i boet icke kunna tillstyrka att änkefru Jakobsson beviljades årligt

understöd av trafikmedel.

Genom beslut den 22 mars 1957 fann Kungl. Maj.t icke skäl bifalla ansökningen.

Utskottet. Såsom av redogörelsen framgår, har Kungl. Maj:t nyligen prövat

änkefru Jakobssons pensionsfråga utan att finna skäl medgiva henne

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 45 år 1958

något årligt understöd. För egen del finner sig utskottet med hänsyn till

konsekvenserna inte kunna tillstyrka någon åtgärd i motionens syfte, varför

utskottet hemställer,

att motionen II: 302 ej må av riksdagen bifallas.

Stockholm den It mars 1958

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Ohlon, Gustaf Andersson,

Ivar Johansson, Birger Andersson, Thun, Pålsson, Bergman, Holmqvist,

Rikard Svensson, Söderberg, Axel Johannes Andersson, Palme, Jacobsson

och Birke; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,

Petterson i Degerfors, Thapper, Ståhl, Gustafsson i Stockholm, Karlsson i

Olofström, Widén, Nilsson i Göingegården, fröken Karlsson, herrar Löfroth,

Arvidson, Johansson i Norrköping, Gustafsson i Kårby och fröken Liljedahl.

Reservation

vid punkten 4 (Förre reparatören vid statens järnvägar A. Jakobssons

änka) av herrar Åkerström, Löfroth och fröken Liljedahl, vilka ansett att

utskottets yttrande och hemställan bort ha följande lydelse:

»Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har järnvägsstyrelsen, i

anledning av en utav änkefru Jakobsson hos Kungl. Maj :t gjord ansökan

om pension, tillstyrkt att ett mindre årligt understöd av trafikmedel — förslagsvis

529 kronor — beviljas henne. Järnvägsstyrelsen har därvid hänvisat

till i ärendet verkställd utredning. Statskontoret har i utlåtande över

ansökningen, med beaktande av »den jämförelsevis stora behållningen i

boet», ca 34 000 kronor, ansett sig inte kunna tillstyrka att änkefru Jakobsson

beviljas något årligt understöd av trafikmedel. Härefter har ansökningen

avslagits av Kungl. Maj :t.

Såsom i motionen framhålles, torde emellertid någon större vikt inte böra

tillmätas den av statskontoret gjorda invändningen. Behållningen i boet

uppgick visserligen till drygt 34 000 kronor men i densamma ingår en mindre

bostadsfastighet i mycket dåligt skick och taxerad till 30 000 kronor. Med

hänsyn härtill och till att änkefru Jakobsson — hon uppnår 79 år detta år

— har att draga försorg om en äldre ogift son, som på grund av mångårig

sjukdom är oförmögen till något egentligt inkomstbringande arbete, finner

utskottet starka skäl tala för att änkefru Jakobssons pensionsfråga —

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 45 år 1958

7

oaktat densamma redan prövats av Kungl. Maj:t — bringas till en lösning

genom särskilt beslut av riksdagen. För egen del vill utskottet därför tillstyrka

bifall till motionen, innebärande att änkefru Jakobsson tillerkännes

ett årligt understöd av 529 kronor, räknat från och med den 1 juli 1957.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, med bifall till motionen II: 302, medgiva

att änkefru Maria Katarina Jakobsson må, räknat från

och med den 1 juli 1957, under sin återstående livstid, så

länge hon förblir änka, uppbära ett årligt understöd av 529

kronor, att utgå av statens järnvägars trafikmedel.»

580473

Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1958 A:152 Skrivelse till Konungen i anledning av väckta motioner om pension eller understöd åt vissa personer. a1 i texten