Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande vissa timplaner för ämnet kristendomskunskap.

1958-03-14 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 1,3 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1958 A:46, Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande vissa timplaner för ämnet kristendomskunskap.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1958

1

Kr 40

Utlåtande i anledning av väckta motioner rörande vissa timplaner

för ämnet kristendomskunskap.

(2:a avd.)

Utskottet har till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Ivar Persson m. fl. (I: 10) och den andra inom andra kammaren av

herr Nelander m. fl. (II: 9), i vilka hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t uttala såsom sin mening, att av skolöverstyrelsen föreslagen

reducering av antalet veckotimmar i ämnet kristendomskunskap i

realskolan icke bör ske;

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Alogård (I: 35) och den andra inom andra kammaren av herr Svensson

i Kungälv m. fl. (II: 38), i vilka hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa, att förändringar beträffande timplaner

icke måtte ske för kristendomsämnets del, förrän riksdagen beretts tillfälle

att ge sin mening till känna beträffande frågan om kristendomsämnets

ställning i svenskt skolväsende.

Av för utskottet tillgängliga handlingar inhämtas bland annat följande.

Genom beslut den 29 juni 1956 uppdrog Kungl. Maj:t åt skolöverstyrelsen

att utarbeta och till Kungl. Maj :t inkomma med förslag till timplaner

och kursplaner för treårig realskola vid allmänna läroverk och kommunala

realskolor.

I skrivelse den 27 februari 1957 avgav därefter skolöverstyrelsen förslag

till sådana tim- och kursplaner jämte därav föranledda förslag till tim- och

kursplaner för fyraårig och femårig realskola m. m. Av skrivelsen framgår

bland annat, att överstyrelsen beträffande ämnet kristendomskunskap funnit

en reducering av timtalet i klass l4 från 2 veckotimmar till 1 veckotimme

möjlig, varigenom det totala timantalet i klassen komme att nedbringas

till 35 veckotimmar eller samma antal som för klass 24.

I ärendet inkommo bland annat styrelsen för kristendomslärarnas förening,

kyrkliga kvinnorådet, svenska ekumeniska nämnden samt social-etisk

samhällstjänst — DKSN med skrifter, i vilka uttalanden gjorts mot den föreslagna

reduceringen av timtalet i kristendomskunskap i klass l4. I skrifterna

har anförts hland annat följande.

Kristendomslärarnas förening: En översikt av kristendomens historia till

mitten av 1800-talet, vilken föreslås i kursplanen för klass l4, kräver, om

den skall få något verkligt värde, minst två veckotimmar till silt förfogande.

Det är visserligen här fråga om en repetition av tidigare i folkskolan

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. G samt. Nr 40

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr hd år W58

inhämtat stoff, men det gäller å andra sidan ett så stort tidsavsnitt att genomgången

av detsamma måste med endast en veckotimme till sitt förfogande

bli skissartad nästan till meningslöshet.

Ur rent pedagogiska synpunkter är det också många olägenheter förknippade

med ett entimmesämne. Det blir inte möjligt att på ett naturligt sätt

växla mellan preparation och förhör. Går en timme av en eller annan anledning

bort blir intervallen mellan lektionerna så stor att kontinuiteten i

undervisningen bryts. En koncentrationsläsning för att undgå dessa olägenheter

låter sig svårligen anordnas, då ämnet under två år i följd föreslås

få endast en timme i veckan. Till de pedagogiska nackdelarna kommer slutligen

svårigheten för läraren att med bara en timme i veckan till sitt förfogande

något närmare komma i kontakt med de elever han har att undervisa.

Kyrkliga kvinnorådet: I en tid, då den uppväxande ungdomen utsätts för

en sådan mångfald av splittrande och nivellerande krafter, synes det oss ytterligt

angeläget, att allt som är möjligt göres för att grundlägga en livsåskådning

och skänka sådana kunskaper som kan bidraga i personlighetsuppbyggande

riktning. Okunnigheten i fråga om bibeln och den kristna tro

på vilken vår kultur är grundad är nästan skrämmande, och en fortsatt utveckling

i samma riktning som hittills måste med alla medel förebyggas.

Svenska ekumeniska nämnden: Den nu av skolöverstyrelsen föreslagna

reduceringen av kristendomsundervisningens timtal har icke föregåtts av

diskussion och har icke varit föremål för yttrande av skolor eller andra

myndigheter. Ämnesträngseln på timplanen synes icke ha kunnat föranleda

åtgärden. Nämnden kan icke heller finna, att någon annan skälig anledning

föreligger för åtgärden.

Nämnden vill liksom tidigare hänvisa till orden i 1946 års skolkommissions

yttrande, vilka sedermera accepterats av Kungi. Maj :t och riksdagen,

att kristendomsämnet, mer än de flesta andra ämnen, är ägnat att vara

»instrument för den personliglietsdaning, som är skolans väsentligaste uppgift».

Det är uppenbart, att det för en lärare med endast en veckotimme till

förfogande måste vara mycket svårt att utöva något väsentligt positivt inflytande.

På grund av lov in. in. infaller timmen stundom med flera veckors

mellanrum. En reduktion av ett ämnes timtal från två veckotimmar till en

betyder i själva verket mer än 50 % minskning. Då lärarens kontakt med

klassen blir mycket sporadisk, får han ej den närmare bekantskap med

eleverna, som är förutsättningen för att hans undervisning skall verka bildande

och personlighetsdanande. Särskilt framträdande blir svårigheten i

en nybörjarklass. Intet annat ämne på skolschemat har föreslagits få en så

dålig ställning, att det såväl i nybörjarklassen som i den andra klassen har

endast en veckotimme till förfogande. För att kristendomsundervisningen i

läroverken skall kunna ha den bildande och personlighetsdanande betydelse

den kan ha, bör ansträngningarna inriktas på att söka återge den de

timmar, som under de senaste decennierna efter hand fråntagits den, varigenom

ämnet nu har endast en veckotimme i åtskilliga klasser (35, 2S l3,

ris i3).

Vi önskar också betona, att en reducering med en veckotimme icke innebär

motsvarande lindring i fråga om hemuppgifterna. En läxfri timme ger

lärarna bättre möjlighet att preparera uppgifterna och att ställa in det lästa

i ett vidare sammanhang. Därigenom kan undervisningen också ges fyllighet

och konkretion. Detta i sin tur bidrar till den lugna studiegång, som eftersträvas

på den fyraåriga realskolan.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1958

3

Skulle det ändå bedömas såsoin nödvändigt att hålla fast vid 35 veckotimmar

i klass l4, kan följande påpekas:

När man betraktar timplanen, lägger man märke till att ämnet modersmålet

fått sex timmar. Det betyder, att detta ämne i den fyraåriga realskolan

har sammanlagt fem timmar mera än i den treåriga realskolan. Vi ifrågasätter

nödvändigheten av detta, helst som i de skolor, som i klass l4 mottar

elever, vilka tidigare åtnjutit undervisning i engelska, möjligheter finns

att reducera antalet veckotimmar i engelska till förmån för modersmålet

och matematiken. Denna möjlighet kommer säkerligen att utnyttjas i mycket

stor utsträckning. Det synes under sådana omständigheter vara rimligare

att reducera antalet veckotimmar i modersmålet än i kristendomskunskapen.

Social-etisk samhällstjänst — DKSN: Förslaget har väckt mycken oro,

både bland kristendomslärarna och målsmännen. Situationen är så mycket

mera allvarlig som det gäller den första klassen, där grunden bör läggas till

kommande undervisning. Vi ville gärna för vår del understryka vikten av att

det nuvarande, redan nu blygsamma, timtalet icke minskas. Det är ju främst

från denna undervisning som vår ungdom skall hämta material för sin

normbildning. Enligt vår mening är den allt mer tilltagande normlösheten

ett uppenbart hot mot vårt samhälle och dess gemenskapsliv. Det åligger

inte bara den kristna kyrkan utan också samhällets organ att medverka till

en kristen idealbildning och moralisk uppbyggnad, vilket icke minst kan.

ske genom en god grundläggande kristendomsundervisning.

Genom beslut den 31 maj 1957 utfärdade Kungl. Maj :t dels kungörelse

om ändring i kungörelsen den 3 februari 1950 (nr 60) angående timplaner

för rikets allmänna läroverk, dels ock kungörelse angående timplan för

kommunala realskolor. Därjämte fastställde Kungl. Maj :t kursplaner för

treårig realskollinje i allmänt läroverk, vilka skulle gälla också för treårig

realskollinje i kommunal realskola. Vidare anbefallde Kungl. Maj :t, med

överlämnande av förutnämnda i ärendet inkomna skrifter, skolöverstyrelsen

att bereda lämpliga pedagogiska och målsmannasammanslutningar tillfälle

att avgiva yttranden över skolöverstyrelsens förslag till tim- och kursplaner

för fyra- och femåriga allmänna realskollinjer samt att till Kungl.

Maj :t inkomma med avgivna yttranden och det förslag, vartill överstyrelsen

funne nämnda skrifter och yttranden giva anledning. Vidkommande

överstyrelsens framställning, i vad den icke avgjorts genom Kungl. Maj :ts

nämnda beslut, förklarade Kungl. Maj :t sig vilja framdeles meddela beslut.

Genom skrivelse den 5 juli 1957 beredde skolöverstyrelsen rektorernas

riksförening, realskolornas rektorsförening, målsmännens riksförbund, läroverkslärarnas

riksförbund, Sveriges folkskollärarförbund, Sveriges folkskollärarinneförbund,

kristendomslärarnas förening, modersmålslärarnas

förening, Fredrika-Bremer-Förbundet, Sveriges husmodersföreningars riksförbund

och religionspedagogiska institutet tillfälle att avgiva yttranden

över skolöverstyrelsens förslag till tim- och kursplaner för fyra- och femäriga

realskollinjer såvitt desamma avsåge ämnet kristendomskunskap.

Rektorernas riksförening, realskolornas rektorsförening och målsmännens

riksförbund har ej utnyttjat tillfället all avgiva yttranden i ärendet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr \6 år 1958

Kristendomslärarnas förening, Fredrika-Bremer-Förbundet, Sveriges husmodersföreningars

riksförbund och religionspedagogiska institutet avstyrker

en reducering av timtalet i kristendomskunskap i klass l4. Av yttrandena

torde få återgivas följande.

Kristendomslärarnas förening: Både ur individens egen och ur samhällets

synpunkt är det angeläget att skolan fostrar eleverna till att i möjligaste

mån kritiskt bedöma också de religiösa företeelserna i nutiden. Detta kan

endast ske därigenom att de bibringas en saklig förståelse för de olika trosriktningarnas

och samfundsformernas historiska förutsättningar. En reducering

av kristendomsämnets timtal står i detta avseende i strid med den

demokratiska skolans egen målsättning. Det är under dylika förhållanden

ägnat att förvåna att ämnets timtal under de senaste decennierna beskurits

i den utsträckning som varit fallet.

Ur metodisk-pedagogisk synpunkt innebär en sänkning av timtalet i klass

l4 från två till en timme i veckan uppenbara nackdelar. Det blir med ett entimmesämne

inte möjligt att på ett naturligt sätt växla mellan preparation

och förhör. Går en timme av en eller annan anledning bort bli intervallen

mellan lektionerna så stor att kontinuiteten i undervisningen bryts. En

koncentrationsläsning för att undgå dessa olägenheter låter sig svårligen

ordnas, då överstyrelsens förslag innebär alt ämnet två år i följd får endast

en timme i veckan. Möjligheten att nå resultat med undervisningen är därmed

starkt hotad.

Till de pedagogiska nackdelarna kommer slutligen svårigheten för läraren

att med bara en timme i veckan till sitt förfogande något närmare komma

i kontakt med de elever han har att undervisa. Härmed reduceras i hög

grad det personlighetsdanande värde som kristendomsämnet allmänt tillerkännes.

Fredrika-Bremer-Förbundet: Förbundet, som inte äger möjlighet att sakligt

bedöma fördelningen av de olika kursmomenten och därmed sammanhängande

problem vill dock i anledning av den planerade förändringen i timplanen

för klass l4 inkomma med vissa synpunkter. Den nu gällande timplanen

ger ämnet kristendomskunskap två veckotimmar i klass l4. Det nya

förslaget har på motsvarande stadium endast en. Denna nedskärning förefaller

synnerligen betänklig. Ett entimmesämne riskerar genom lovdagar

och av andra orsaker att under veckotal helt försvinna från arbetsordningen.

Kontakten mellan lärare och elever i en nybörjarklass med endast en lektion

1 veckan blir under alla förhållanden svag. Det bör i detta sammanhang

framhållas, att intet annat teoretiskt ämne i klass l4 eller motsvarande

stadium har samma svåra ställning.

Fredrika-Bremer-Förbundet får därför, särskilt med hänsyn till kristendomundervisningens

erkänt stora betydelse för personlighetsdaningen, hemställa

att en reducering av timplanen för klass l4 icke måtte gå ut över

ämnet kristendomskunskap så att mer än halva undervisningstiden borttages

i ämnet.

Religionspedagogiska institutet: Från lärarhåll har under årens lopp ständigt

betonats, att s. k. entimmesämnen är ett pedagogiskt oting. Bakom detta

enträgna påpekande ligger mycken bitter erfarenhet. Ett ämne, som från

2 timmar per vecka reducerats med hälften av disponibel undervisningstid,

förlorar icke blott kvantitativt utan även kvalitativt. Genom ofrånkomligt

bortfall av timmar uppstår intervaller på 2 till 3 veckor. Någon kontinuerlig

undervisning kan därmed knappast bli möjlig. Sammanhanget brister. Inte

heller lärjungarna kan undgå att känna det otillfredsställande i ett sådant

förhållande. Vidare: varje disponibel timme måste utnyttjas för läxförhör

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1958

5

och läxpreparation, vilken senare särskilt på lägre stadier är tidsödande.

Det blir på så sätt oerhört svårt att medhinna ur lärjungarnas synpunkt

önskvärda omväxlingsmoment, som också utgör möjligheter till undervisning

i bästa mening: läsning, begagnande av auditiva och visuella hjälpmedel,

smärre exkursioner, arbetsuppgifter, samtal och dylikt. En så viktig

inlärningsfaktor som repetitioner förekommer så gott som aldrig i kristendomsämnet

ens i de klasser, där 2 veckotimmar stå till buds.

Ser man tillbaka på den senare tidens behandling av kristendomsämnet,

finner man, att det successivt beskurits. Tidigare var det möjligt att meddela

en ganska grundlig undervisning i kyrkohistoria i realskolan. Detta kursmoment

låg då högre upp och disponerade över mera tid. Nu har det flyttals

ned till begynnelseklasserna och därtill fått mindre antal timmar. Den kunskap

i kyrkohistoria, som en elev med realexamen kan inhämta, måste betecknas

som minimal.

Som skäl för sitt förslag anför skolöverstyrelsen, att det i klass l4 enligt

kursplanen blott är fråga om repetition av i folkskolan genomgångna moment

och att förslaget därför är i enlighet med överstyrelsens princip, att

»dubbelläsning» bör undvikas så långt som möjligt mellan olika på varandra

följande skolformer utöver för sammanhanget nödvändiga repetitioner. I

själva verket torde emellertid den kyrkohistoriska kunskap, som kan ges i

folkskolans 5:e och 6:e klass, bli synnerligen fragmentarisk. Det finns allt

skäl till en fördjupad återblick på de genomgångna epokerna i kyrkans historia.

För att denna skall bli verkligt fruktbärande och ej ett ytligt skummande

krävs den tid, som är anslagen i nu gällande kursplan.

Om den nyssnämnda av skolöverstyrelsen hävdade principen skulle anses

oförenlig med en sådan fördjupning av i folkskolan inhämtade kunskaper,

som ovan antytts, kunde man tänka sig en annan utväg att undvika den pedagogiskt

ohållbara situation, som skulle uppstå, om kristendomsämnet gjordes

till entimmesämne i två på varandra följande klasser. Att ämnet endast

tilldelades en veckotimme i klass l4 skulle vara acceptabelt, om det i stället

finge 2 veckotimmar i klass 24. Därigenom skulle vinnas, att den kurs, som

förlagts till denna klass, kunde genomgås på ett pedagogiskt mera tillfredsställande

sätt, utan den hets, som tidsnöden medför. Detta skulle också stå i

överensstämmelse med principen om en lugnare studiegång i den fyraåriga

realskolan. Eventuellt kunde något av den för klass l4 avsedda kursen föras

över till klass 24. Exempelvis kunde man dit förlägga 1700-talet och hela

1800-talet.

Tyvärr synes kristendomsämnet vara utsatt för ett ständigt hot att mer

och mer trängas undan på skolans schema. Icke minst de som närmast ha

ansvaret för ämnet, lärarna, måste beklaga detta. Men det är allmänt bekant,

att saken väcker oro i vida kretsar.

Med anledning av det ovan anförda vill institutets styrelse på det allvarligaste

yrka på att kristendomsämnet får behålla sitt nuvarande timtal i den

fyraåriga realskolan, antingen genom att timtalet i klass l4 och 24 bibehålies

oförändrat eller genom att ämnet får en veckotimme i klass l4 och två veckotimmar

i klass 24.

Modersmålslärarnas förening finner det förklarligt, att företrädarna för

kristendomsämnet anser den föreslagna minskningen otillfredsställande

samt anför i huvudsak följande.

Atl stora olägenheter ur olika synpunkter vidlåder entimmesämne, är allmänt

känt. Däremot är del svårt alt bedöma, om del för klass 14 föreslagna

kursmomentet kan ur kunskapssynpunkt vara så betydelsefullt och för per
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 46 år WöS

sonlighetsdaningen så givande, att det bör erhålla två veckotimmar i den

hårt pressade timplanen, särskilt som det rör sig mer eller mindre om en

repetition av tidigare läst kurs. Under det att styrelsen för kristendomslärarnas

förening i sin skrivelse framför alil betonar ämnets kunskapssida,

framhålles i de tre övriga skrivelserna kristendomsämnets vikt för personlighetsfostran,

för kristen idealbildning och moralisk uppbyggnad. Allt detta

är viktiga synpunkter. Det kan kanske icke anses förmätet att det från modersmålslärarnas

sida erinras om att ämnet modersmålet, särskilt genom

litteraturstudiet på alla stadier, säkerligen i betydande omfattning verkar

i samma riktning och hos en betydande del av ungdomen på ett värdefullt

sätt kompletterar kristendomsundervisningen. Det synes därför mindre välbetänkt

att, som svenska ekumeniska nämnden ifrågasätter, just ämnet

modersmålet skulle avstå två timmar till förmån för kristendomskunskapen.

I olika sammanhang, bl. a. i remissyttranden till skolöverstyrelsen, har

modermålslärarnas förening framhållit, att såväl i realskolan som i gymnasiet

den modersmålet tillmätta tiden är alltför knapp för de mångahanda

viktiga uppgifter, som detta ämne har att fylla. Dessa uppgifter ökas undan

för undan genom samhällets stegrade krav och den enskildes behov av ökad

utbildning i detta ämne. Härtill kommer att timtalet för modersmålet i folkskolans

femte och sjätte klasser minskats genom engelskans införande.

Detta gör att modersmålet snarare behöver en ökning av timtalet.

Slutligen vill modersmålslärarnas förening erinra om att kristendomsämnets

mål främjas icke endast genom den undervisning, som sker på ämnets

lektionstimmar, utan genom den dagliga morgonandakten, som ger ämnet

— och särskilt dess fostrande uppgifter — en starkare ställning i a 11 a klasser

i skolan, på ett sätt som icke kommer något annat ämne till del, och

vidare genom konfirmationsläsningen, som ju särskilt syftar till de ungas

religiösa och moraliska fostran och i vilken det stora flertalet elever deltager.

Om detta oaktat ämnet krislendomskunskap anses böra behålla de två

veckotimmarna i klass l4, får modersmålslärarnas förening bestämt yrka

på att den erforderliga timmen icke tages från modersmålet. För ungdomens

utbildning synes det då vida bättre att bibehålla nuvarande totala timtal i

klassen.

Sveriges folkskollärarförbund och Sveriges folkskollärarinneförbund anser

sig i gemensamt yttrande icke för närvarande kunna förorda någon ändring

i det av skolöverstyrelsen till Kungl. Maj :t framlagda förslaget.

Förbunden anser att kursavsnitt som behandlats på lägre stadier i vissa

fall bör återkomma i högre klasser och där då få en bredare och fylligare

framställning. Även kursplanen i kristendomskunskap för klass l4 bör därför

enligt förbundens mening i viss utsträckning utformas som ett fördjupat

studium av det kyrkliga och andliga livets förhållande till kultur- och samhällsutvecklingen

i vårt land under tiden 1500—1850. En sådan uppläggningav

ämnet kommer säkerligen att bli till gagn även för andra humanistiska

ämnen med hänsyn till kristendomskunskapens allmänbildande och allmänkulturella

betydelse.

Under förutsättning att kursstoffets omfattning och behandling lägges

upp så som ovan skisserats finner förbunden sålunda vissa skäl tala för

att timtalet för ämnet kristendomskunskap för klass l4 bibehålies oförändrat

med två veckotimmar. Förbunden är å andra sidan fullt medvetna om den

ämnesträngsel som råder på ifrågavarande stadium och om den jämförelse

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1958

7

som kan göras med sammanlagda timtalet i ämnet på försöksskolans högstadium

och i den treåriga realskolan, vilka båda faktorer talar för eu reducering

av timtalet till en veckotimme.

Läroverkslärarnas riksförbund har framhållit, att förbundet vid förändringar

i timplanen hade till uppgift att beakta samtliga ämnens behov och

eftersom de krav, som framförts på en ökning av antalet timmar i kristendomskunskap

i förhållande till det i förslaget nämnda, icke åtföljts av något

förslag om från vilket ämne den begärda veckotimmen skulle tagas, ansåge

sig förbundet ej kunna ta ställning till vare sig skolöverstyrelsens förslag

eller framförda förslag om bibehållande av nuvarande antal veckotimmar i

kristendomskunskap inom klass l4.

Till åtlydnad av Ivungl. Maj :ts ovan omförmälda föreskrift har skolöverstyrelsen

med eget utlåtande den 16 december 1957 överlämnat nyssnämnda

yttranden till Kungl. Maj:t och därvid hemställt, bland annat, att timtalet

för ämnet kristendomskunskap i klass l4 måtte i enlighet med överstyrelsens

tidigare förslag fastställas till 1 veckotimme. Härom har överstyrelsen anfört

bland annat följande.

Den av överstyrelsen föreslagna reduceringen av timtalet för ämnet kristendomskunskap

i klass l4 från tidigare 2 veckotimmar till 1 veckotimme

föranleddes närmast av den kursuppläggning, som i detta ämne befunnits

möjlig och lämplig. Kursen i kristendomskunskap överensstämmer nämligen

för var och en av klasserna l3—33 helt med kursen för motsvarande klass

på fyraårig och femårig linje, dvs. 2‘—44, 35—55. Med undantag för modersmålet,

som i klass l4 har en mycket omfattande och tidskrävande kurs icke

minst med hänsyn till att rätten till delning under 1 veckotimme på grund av

särskild föreskrift ej får tas i anspråk, har intet annat av de i klass l4 förekommande

läroämnena kursen så uppdelad. Medan alltså i det stora flertalet

ämnen undervisningen i klass l4 direkt ansluter till den kurs, som avslutats

i folkskolans klass 6, får i ämnet kristendomskunskap folkskolekursen

sin fortsättning först i klass 24. För de lärjungar i klass l3, som funnit

den treåriga studiegången för påfrestande och som i stället för att gå om

klass l3 föres över till klass 24, är denna kursfördelning ändamålsenlig. Den

innebär emellertid, att hela årskursen i klass l4 får anslås till repetition och

i samband därmed fördjupning av det i folkskolan lästa. Enligt överstyrelsens

bedömning bör på 1 veckotimme, om den väl utnyttjas, en värdefull

återblick på tidigare årskurser medhinnas. Överstyrelsen har därvid icke

förbisett de olägenheter, som i vissa pedagogiska avseenden följer med ett

1-timmesämne, i synnerhet när det gäller en begynnelseklass och när ämnet

även i närmast följande klass är 1-timmesämne. Ofta undervisar emellertid

kristendomsläraren klassen också i historia med samhällslära eller i modersmålet.

I dylikt fall blir vissa av olägenheterna med det knappa timtalet

mindre, och sådan koncentrationsundervisning, som anbefalles i § 15 mom.

3 läroverksstadgan, går lättare att ordna. Icke heller vill överstyrelsen bestrida,

att det i detta liksom i andra ämnen skulle finnas värdefullt kunskapsstoff

att behandla under ytterligare 1 veckotimme utöver det föreslagna

antalet. Då emellertid det totala timtalet i klass l4 med oförändrat timtal

i kristendomskunskap skulle komma alt ligga 1 veckotimme högre än i

närmast följande klass (36 veckotimmar i l4 mot 35 i 24) och det synts an
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1958

geläget att inte minst på denna linje, som avsetts representera en lugnare

studiegång, nedbringa det totala timantalet, har överstyrelsen i förevarande

läge ansett sig kunna och böra reducera timtalet i kristendomskunskap och

därmed även i det hela med 1 veckotimme. Det totala timantalet i kristendomskunskap

på den fyraåriga linjen (l + l + 2 + 2 = 6 veckotimmar)

överstiger ändå med 1 veckotimme motsvarande siffra för den treåriga linjen

(1 —j— 2 -}- 2 = 5 veckotimmar). Vad i de ingivna skrifterna och i remissyttrandena

anförts är icke av den art, att det för överstyrelsen utgör skäl

till ändring på berörda punkt i den av överstyrelsen föreslagna timplanen.

Motionerna

I motionerna I: 10 och ll: 9 har anförts följande.

Bevarandet av vårt västerländska kulturarv är helt visst för oss alla synnerligen

angeläget. Denna andliga kulturbyggnad har byggts upp med kristendomen

som ett bärande fundament, vilket alltfort är en av de starkaste

garantierna för verklig demokrati och individuellt människovärde.

Den i våra dagar alltmer tilltagande normlösheten är ett uppenbart hot

mot vårt samhälle och dess gemenskapsliv. Ett stärkande av den kristna

idealbildningen och en moralisk upprustning borde därför vara en angelägen

uppgift inte endast för den kristna kyrkan utan också för samhällets

organ. Detta kan ske icke minst genom en grundläggande kristendomsundervisning.

Redan 1946 års skolkommission yttrade, att kristendomsämnet, mer än

de flesta andra ämnen, är ägnat att vara »instrument för den personlighetsdaning,

som är skolans väsentligaste uppgift». Visst kräver det moderna

samhällets utveckling en allt större specialisering och därmed ökade anspråk

på skolans förmåga att meddela kunskaper för det praktiska livet.

Men att göra de unga skickliga för kommande livsuppgifter får inte betyda

endast tekniskt kunnande. De måste också bibringas normer för en sund

livsföring och god insikt i livsåskådningsfrågor. Kristendomsundervisningen

är härtill väl lämpad. För en sådan grundsyn har även Ivungl. Maj:t och

riksdagen tidigare uttalat sig. Enligt här anförda synpunkter är det ägnat

att beklaga, att kristendomsämnets timantal å skolschemat under det senaste

decenniet vid flera tillfällen hotats av minskning och även beskurits.

I sitt i februari 1957 avgivna och efter återremiss i ny skrivelse i december

samma år vidhållna förslag till tim- och kursplaner för treårig realskola

vid allmänna läroverk och kommunala realskolor jämte därav föranledda

förslag till tim- och kursplaner för fyra- och femårig realskola

m. in. har kungl. skolöverstyrelsen bl. a. föreslagit en reducering av antalet

veckotimmar för ämnet kristendomskunskap i klass l4 från två till en. Vi

anser denna beskärning vara synnerligen olycklig, främst av följande orsaker:
1.

Kursen som skall läsas i l4 är mycket omfattande. Bl. a. sträcker den

sig över hela kyrkohistorien ända fram till mitten av 1800-talet. Detta har

visserligen behandlats i folkskolans klasser 5 och 6, men dels torde detta

avsnitt under den härför anslagna tiden inte fullt tillfredsställande ha kunnat

genomgås, och dels medger där elevernas mognad icke ett helt tillägnande

av detsamma. I l4 skall därför en sammanfattning och fördjupning

av ämnet ske. Samtal i etiska och religiösa frågor i samband med det kyrkohistoriska

stoffet är nödvändiga. Om sålunda en fördjupad syn på kyrkohistorien

skall bli möjlig i denna klass, måste två timmar stå till lärarens

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1958

9

förfogande; en timme beräknas anslagen till preparering av läxan, läsning

av litteratur i anslutning till kursen o. s. v. samt en timme till förhör och

ytterligare fördjupning.

2. På grund av mellankommande skriv- och lovdagar kan en sådan timme

infalla med flera veckors mellanrum. En reduktion av ett ämnes timtal från

två veckotimmar till en betyder därför i själva verket åtskilligt mer än 50

procents minskning av tilldelad tid. Då lärarens förbindelse med klassen

blir mera sporadisk, får han ej den närmare kontakt med eleverna, som är

förutsättningen för att hans undervisning skall verka bildande och personlighetsdanande.

Särskilt framträdande blir svårigheten i en nybörjarklass,

där läraren skall lära känna kanske ett 35-tal nya elever. Intet annat läroämne

på skolschemat har föreslagits få en så dålig ställning, att det i såväl

första som andra klassen har endast en veckotimme till förfogande.

3. Erfarenheterna från l3 och 24 med deras till en veckotimme reducerade

tid visar svårigheten att i dessa klasser — ej minst när det gäller nybörjare

—■ på ett tillfredsställande sätt såsom föreskrivits kunna undervisa

eleverna i vår tids kyrkohistoria, ge en översikt av nutida samfund

och fromhetsriktningar etc. — allt betydelsefulla moment i elevernas fostran

till goda samhällsmedborgare. I stället för att enligt skolöverstyrelsens

förslag berövas ytterligare en veckotimme — och nu gäller det nybörjarklassen

— borde kristendomsämnet ha återfått den från 1950 mistade timmen.

4. Om skolöverstyrelsens önskan att i klass l4 minska sammanlagda antalet

veckotimmar till 35 anses böra tillgodoses, borde någon timme för ett

ämne med mera tilldelad tid kunna överflyttas till 24.

1 motionerna I: 35 och II: 38 har anförts följande.

Ämnet kristendomskunskap har i olika sammanhang fått sitt timantal

starkt reducerat såväl i den obligatoriska skolan som i läroverken. Nu föreligger

åter ett förslag från kungl. skolöverstyrelsen om sådan reducering.

Det avser klass l4 i realskolan, i vilken klass ämnet skulle erhålla endast

en timme under det att det för närvarande har två timmar. Mot denna reducering

kan riktas allvarliga betänkligheter av pedagogisk art, eftersom

»entimmesämnen» alltid kommer att intaga en högst otillfredsställande

plats. De många avbrotten i undervisningen på grund av lov och andra uppehåll

gör att det är svårt att åstadkomma en kontinuerlig undervisning.

Mot en reduktion talar vidare den värdering av kristendomsundervisningens

betydelse som instrument för personlighetsdaning, som gång på gång

framhållits i offentliga sammanhang, t. ex. i 1946 års skolkommissions betänkande

med förslag till riktlinjer för det svenska skolväsendets utveckling.

De reduceringar av timantalet som föreslagits gång efter annan förefaller

vara resultatet av punktuella bedömningar snarare än av cn genomarbetad

plan. I det nu föreliggande fallet har SO motiverat sitt ställningstagande

med behovet av en reducering av det totala antalet undervisningstimmar

i l4. Att den skall drabba just kristendomskunskapen motiveras i

sin tur med att enligt den föreslagna kursplanen i l4 skall i huvudsak behandlas

kyrkohistoriskt stoff, som tidigare kommit till användning i folkskolan.

Mot ett sådant resonemang kan invändas, att det inte behöver vara

fråga endast om repetition utan om cn välbehövlig fördjupad och utvidgad

framställning. Därtill kommer, att kursplanen inte med nödvändighet behöver

ha den utformning som föreslagits. Särskilt kan påpekas alt ett

betydelsefullt moment i undervisningen enligt föreslagna kursplaner helt

2 Bihang till riksdagens protokoll 10!>8. (i samt. Nr 40

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1958

bortfallit, nämligen »grunddragen av den kristna tros- och livsåskådningen».

°

I sitt utlåtande nummer 17/1956, vilket av riksdagen bifölls, anförde konstitutionsutskottet

bl. a.: »Ett problem som sålunda bör undersökas är kristendomsundervisningen

vid en förändrad gestaltning av förhållandet mellan

staten och kyrkan.» Här förutsättes sålunda att riksdagen i sinom tid skall

tå upptaga hela frågan om »kristendomsämnets ställning i skolan» till behandling.

Om nu emellertid på administrativ väg en reducering sker av

timantalet — den framställning om reducering av ämnet som ovan påtalats

kan givetvis följas av flera förslag i samma riktning — så sker uppenbarligen

en förändring av ämnets ställning.

Utskottet

I klass l4 är antalet veckotimmar nu 36. I klasserna 24, 34 och 44 är antalet

veckotimmar respektive 35, 37 och 35.

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har skolöverstyrelsen funnit

det angeläget att i klass l4, som i förhallande till de treåriga linjerna avsetts

representera en lugnare studiegång, nedbringa det totala timantalet från 36

till 35. Överstyrelsen har härvid föreslagit en reducering av antalet veckotimmar

för ämnet kristendomskunskap i nämnda klass från två till en. Syftet

med motionerna 1: 35 och II: 38 torde i första hand vara att förebygga

en dylik minskning av timantalet för berörda ämne. I motionerna I: 10 och

II: 9 har direkt påyrkats, att den föreslagna reduceringen icke måtte komma

till stånd.

I anslutning till vad utskottet tidigare i annat sammanhang anfört (utlåtande

1953: 109, s. 44), vill utskottet erinra därom, att kristendomsämnet ingår

som ett led i den allmänna orientering i kunskapens värld, som skolan

skall ge, men därjämte, såsom bland annat skolkommissionen vitsordat, har

särskilda uppgifter att fylla och erbjuder särskilda möjligheter i skolans personlighetsutvecklande

och karaktärsbyggande arbete. Dess ställning på timplanen

är dock, liksom andra ämnens, en avvägningsfråga, vid vars prövning

måste beaktas olika, ofta nog mot varandra stridande önskemål.

Full enighet torde råda om önskvärdheten av att i görligaste mån söka

nedbringa antalet veckotimmar. En sänkning av antalet veckotimmar i ett

enskilt ämne bör därför accepteras om denna åtgärd möjliggöres genom utmönstrande

av icke erforderligt eller mindre viktigt lärostoff eller eljest genom

kursplanernas uppläggning. Mot bakgrunden av vad utskottet ovan uttaiat

rörande kristendomsämnets betydelse synes emellertid särskilt starka

skal bora föreligga därest en sänkning av antalet veckotimmar i detta ämne

iran tva till en företages. I detta sammanhang vill utskottet även erinra om

de olagenheter, som i pedagogiskt avseende följer med ett entimmesämne i

synnerhet nar det gäller en begynnelseklass och då ämnet även i närmast

toljande klass omfattar allenast en timme.

Det tillkommer Kungl. Maj :t att i administrativ väg besluta i frågor om

de särskilda läroämnenas ställning på timplanerna. Utskottet utgår från

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 46 år 1958 11

att de av utskottet ovan angivna synpunkterna komma att i samband med

prövningen av skolöverstyrelsens föreliggande förslag till timplaner bli föremål

för Kungl. Maj :ts särskilda uppmärksamhet.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

att motionerna I: 10 och II: 9 samt I: 35 och II: 38 icke må

till någon annan riksdagens åtgärd föranleda än att riksdagen

i skrivelse till Kungl. Maj :t giver till känna vad utskottet

anfört.

Stockholm den 14 mars 1958

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Ohlon, Gustaf Andersson,

Birger Andersson, Boman, Bergman, Holmqvist, Rikard Svensson, Söderberg,

Mårtensson, Ivar Persson, Palme, Lodenius och Arrhén; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,

Malmborg, Petterson i Degerfors, Thapper, Ståhl, Rubbestad, Karlsson i

Olofström, Widén, Nilsson i Göingegården, fröken Olsson, herrar Blidfors,

Gerhard Nilsson i Gävle, Arvidson och fröken Vinge.

580681

Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1958 A:129 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen gjorda framställning angående beredskapsstat för försvarsväsendet för budgetåret a1 i texten