Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts -proposition angående vissa ändringar beträffande kyrkomusikerorganisationen.

1958-04-10 · 23 sidor, varav 23 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 23 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1958 A:73, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts -proposition angående vissa ändringar beträffande kyrkomusikerorganisationen.

Dokumentets text

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 73 är 1958

27

Nr 73

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts -proposition angående

vissa ändringar beträffande kyrkomusikerorganisationen.

(2: a avd.)

I propositionen nr 102 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 28 februari

1958, föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen förordade

grunder för ändringar beträffande kyrkomusikerorganisationen, dels

ock bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de författningsändringar samt

utfärda de övriga föreskrifter och de övergångsbestämmelser, som föranledes

av vad departementschefen sålunda föreslagit.

Av statsrådsprotokollet inhämtas bland annat följande.

Inledning

Den 29 juli 1957 anmälde dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet

i statsrådet, att de för utredning rörande möjligheterna att inrätta en ny

form av kyrkomusikertjänster, särskilt lämpad för sådana speciella förhållanden

som råder i bland annat Skåne, och för översyn i övrigt av kyrkomusikerstadgans

bestämmelser tillkallade sakkunniga — 1953 års kyrkomusikersakkunniga

— den 1 mars 1956 överlämnat betänkande (stencilerat)

med förslag till vissa ändringar beträffande kyrkomusikerorganisationen

och att yttranden över betänkandet avgivits dels av samtliga domkapitel

(domkapitlet i Uppsala gemensamt med stiftsnämnden i Uppsala) och stiftsnämnderna

i Linköping, Skara, Strängnäs, Västerås, Växjö, Lund, Göteborg,

Karlstad, Härnösand och Visby, dels av skolöverstyrelsen — efter hörande

av statens folkskolinspektörer — musikaliska akademiens styrelse, statsloontoret,

Icammarkollegiet, statens lönenämnd och svenska kyrkans diakonistyrelse,

dels ock av kyrkomusikernas riksförbund, svenska prästförbundet,

Sveriges folkskollärarförbund — Sveriges folkskollärarinneförbund —

Sveriges småslcollärarinneförbund (gemensamt yttrande), svenska pastoratens

riksförbund, svenska stadsförbundet, svenska landskommunernas förbund

samt svenska diakonsällskapet. Genom skrivelse den 29 juli 1957, nr 9,

begärde Kungl. Maj:t kyrkomötets yttrande i ärendet.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1958

I skrivelse den 4 oktober 1957, nr 47, har kyrkomötet med i skrivelsen

angivet tillägg såsom yttrande åberopat vad dess första tillfälliga utskott i

betänkande nr 17 anfört.

Beträffande remissyttrandena och kyrkomötets yttrande torde få hänvisas

till Kungl. Maj:ts ifrågavarande proposition.

Införande av en ny typ av kyrkomusikertjänster1

Praxis beträffande dispenser i fråga om distriktsindelning och tjänstetyp

De sakkunniga framhåller, att vid genomförandet av kyrkomusikerreformen

särskilda problem uppstått i de fall, där vederbörande kyrkomusiker

haft fast anställning enligt de äldre bestämmelserna. Om dylik kyrkomusiker

ej önskar övergå på tjänst enligt Kmst, skall jämlikt övergångsbestämmelserna

till Kmst, så länge kyrkomusikem kvarstår i sin befattning i församlingen,

Kmst icke tillämpas för det kyrkomusikerdistrikt, som församlingen

utgör eller vari församlingen ingår. Det har, främst med hänsyn till

befattningshavarnas intresse av att komma i åtnjutande av den nya löneregleringen

och till det nya finansieringssystemets fördelar för det alldeles

övervägande antalet församlingar-pastorat, ansetts önskvärt att genom en

liberal dispensering möjliggöra en omedelbar tillämpning av Kmst i så

många kyrkomusikerdistrikt som möjligt. Den nu genomförda kyrkomusikerorganisationen

har därför i stor utsträckning anknutit till de förhållanden,

som rådde före reformen.

Problemen vid nyorganisationen har närmast gällt tjänstetyperna. Sålunda

har förenade folkskollärar- och kyrkomusikertjänster varit inrättade

i åtskilliga distrikt, huvudsakligen bestående av en församling, med invånarantal

över 5000. Kungl. Maj:t har i dylika fall lämnat dispens för kantorstjänst

i regel under förutsättning, att vederbörande befattningshavare varit

fast anställd samt förklarat sig villig och enligt övergångsbestämmelserna

till Kmst prövats behörig att övergå på kantorstjänst. För dylik dispens

har vidare regelmässigt uppställts det villkoret, att veckotimtalet för den

med kantorstjänsten förenade kyrkomusikaliska verksamheten ej fastställes

till högre siffra än vad som motsvarar det på distriktets invånarantal grundade

s. k. tabelltimtalet enligt 23 § 2 mom. Kmst. I ett fåtal fall, avseende

distrikt med vikande folkmängd obetydligt över 5000 och utan egentliga

1 I propositionen har använts följande förkortningar:

Arf = avlöningsreglementet för folkskolan den 30 juni 1958 (nr 437).

Ark = avlöningsreglementet för kyrkomusiker den 9 juni 1950 (nr 385).

Arö = avlöningsreglementet för övningslärare den 9 juni 1950 (nr 386).

Kmst kyrkomusikerstadgan den 2 juni 1950 (nr 375).

KMU = 1942 års kyrkomusikerutredning (betänkande med förslag till nyorganisation av kyrkomusikerbefattningama

m. m., del I SOU 1945:16, del II SOU 1946:50).

SPA = statens pensionsanstalt, reglemente den 29 december 1949 (nr 726).

TbArk =r kungörelse den 3 november 1950 (nr 560) med tilläggsbestämmelser till avlöningsreglementet

för kyrkomusiker.

Övnst = stadgan för övningslärare den 2 juni 1950 (nr 376).

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1958

29

möjligheter till fyllnadstjänstgöring, har dispensen endast förknippats med

sistnämnda villkor. I övriga fall har däremot dispensen begränsats till befattningshavarens

återstående tjänstetid och därmed fått karaktären av

ren övergångsåtgärd. Av en av de sakkunniga verkställd undersökning

(bil. A till betänkandet) framgår, att den 1 juli 1953 fanns 44 kyrkomusikerdistrikt

med invånarantal över 5000, som hade kantorstjänst som tjänstetyp.

Av vida större omfattning, både totalt och relativt, har emellertid dispenseringen

i fråga om organisttjänster varit. Enligt vad den nyssnämnda

undersökningen givit vid handen fanns den 1 juli 1953 i riket 371 kyrkomusikerdistrikt

med organisttjänst som tjänstetyp. 230 av dessa distrikt

har ett invånarantal över 5000. Där är alltså organisttjänst tjänstetyp

enligt huvudregeln. För övriga 141 distrikt har Kungl. Maj:t givit dispens

för inrättande av organisttjänst. Dessa dispenser kan efter dispensmotiven

och dispensernas konstruktion indelas i två grupper, nämligen generella

dispenser och villkorade dispenser.

Den första gruppen, de generella dispenserna, omfattar 43 distrikt. I

dessa fall har dispenserna icke föranletts av rådande övergångsförhållanden

utan motiverats av allmängiltiga skäl för organisttjänst som tjänstetyp.

Sålunda har för generell dispens fordrats en folkmängd av i praktiskt taget

samtliga fall över 3000 invånare och dessutom med stigande tendens eller

åtminstone stabilt läge. I allmänhet har vidare krävts, att en till omfattningen

icke alltför ringa fyllnadstjänstgöring kunnat förutses komma att ingå

i organisttjänsten. Särskild hänsyn har tagits till om organisttjänsten ansetts

speciellt nödvändig för bestridandet av musikundervisningen vid

högre, statlig eller kommunal skola. Ju lägre folkmängden varit, ju större

har kraven varit i fråga om fyllnadstjänstgöringens omfattning och karaktär.

Slutligen har givetvis omfattningen av den kyrkomusikaliska tjänstgöringen

varit av väsentlig betydelse vid dispensprövningen. Dispens har

icke medgivits, där ej veckotimtalet för de med tjänsten förenade kyrkomusikaliska

åliggandena beräknats komma att uppgå till minst 15, alltså

motsvarande halvtidstjänstgöring.

Den andra gruppen av dispenser för organisttjänst, de villkorade dispenserna,

omfattar 98 kyrkomusikerdistrikt. I 95 av dessa fall har dispensen

fått följande formulering, nämligen antingen beträffande distrikt, där även

distriktsindelningen varit beroende på Kungl. Majt:s prövning, »att —

därest för närvarande i församlingarna anställd kyrkomusiker prövas berättigad

och förklarar sig villig att övergå å organisttjänst, inrättad i ett av

församlingarna bildat kyrkomusikerdistrikt — församlingarna må för tid,

varunder nämnde befattningshavare kommer att innehava tjänsten, utgöra

ett kyrkomusikerdistrikt med organisttjänst» eller också, där församling

och kyrkomusikerdistrikt till gränserna är identiska, »att — därest för närvarande

i församlingen anställd kyrkomusiker prövas berättigad och förklarar

sig villig att övergå å i kyrkomusikerdistriktet inrättad organisttjänst,

sådan tjänst må vara i distriktet inrättad för tid, varunder nämnde

befattningshavare kommer att innehava tjänsten.» Dispens av denna typ

brukar kallas S k å n e - d i s p e n s, enär (len på grund av den före kyrkomusikerreformen

rådande kyrkomusikerorganisationen i Skåne-delen av

Lunds stift kommit till särskilt stor användning där.

Såsom förut nämnts har det ansetts angeläget alt genom en liberal dispensering

möjliggöra en omedelbar tillämpning av Kmst i så många kyrko
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1958

musikerdistrikt som möjligt. Då dispens för organist begärts har därför,

i den mån de förut angivna förutsättningarna för generell dispens icke förelegat,

Skåne-dispens i stället givits i de fall, där vederbörande innehavare

av självständig tjänst haft fast anställning i församlingen eller församlingarna

eller enligt övergångsbestämmelserna till Kmst varit att jämställa

med fast anställd kyrkomusiker. Vidare har i samtliga fall av dylik dispens

fordrats, att veckotimtalet för den kyrkomusikaliska verksamheten kunnat

beräknas till minst 15, motsvarande halvtidstjänstgöring. Ett ytterligare

krav för bifall till dispensansökan har därjämte varit att befattningshavaren

vid en förhandsbedömning prövats behörig att enligt övergångsbestämmelserna

till Kmst övergå på organisttjänst. Några särskilda förutsättningar

med avseende å folkmängd eller fyllnadstjänstgöring har däremot

icke ansetts behöva föreligga. Sålunda har i några fall Skåne-dispens medgivits

för kyrkomusikerdistrikt med invånarantal under 1000. Prövning av

möjligheterna till Skåne-dispens torde ha skett beträffande så gott som

varje vid Kmst:s ikraftträdande befintlig, med ordinarie innehavare besatt

självständig tjänst. I de fall, där icke ens dylik dispens ansetts kunna ges,

har anledningen till avslag i allmänhet varit, antingen att veckotimtalet

varit för lågt eller också att befattningshavaren uppnått den i SPA-reglementet

för avgång med pension bestämda åldern.

Genom Skåne-dispensema har i ett förhållandevis stort antal fall möjliggjorts

en omedelbar tillämpning av Kmst i sådana distrikt, där befattningshavaren

eljest icke kunnat övergå på kyrkomusikertjänst enligt Kmst och

därmed hindrat dess tillämpning i distriktet. Allteftersom de dispenserade

befattningshavarna avgår, måste emellertid enligt nuvarande regler och

praxis beträffande villkorade dispenser för organisttjänst en tjänstetypsändring

till kantorstjänster ske, därest icke förutsättningar för generell

dispens föreligger.

Särskilda framställningar m. m. i tjänstetypsfrågan

I detta avsnitt har i propositionen lämnats en översikt över de framställningar

som från kyrkligt håll gjorts med förslag i syfte att på ett eller annat

sätt möjliggöra ett ökat antal självständiga kyrkomusikertjänster eller eljest

lösa de problem, som ansetts förknippade med den av kyrkomusikerreformen

föranledda minskningen av antalet dylika tjänster (se prop. s. 8 och 9).

Allmänna överväganden beträffande införande av en ny typ

av kyrkomusikertjänster

De sakkunniga

De alternativ för tjänstetyper, som Kmst uppställer — organisttjänst

och kantorstjänst — utgör en moderniserad form av två äldre huvudtyper

av kyrkomusikertjänster, självständig tjänst och förenad tjänst. Användningsområdet

för den äldre självständiga tjänsten var emellertid icke begränsat

på det sätt som användningsområdet för organisttjänsten nu är

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1958

31

genom den föreskrivna folkmängdsgränsen 5000 och rådande restriktiva

praxis i fråga om dispens från denna. Sedan numera en ny kyrkomusikerorganisation

i enlighet med Kmst:s bestämmelser i de flesta fall genomförts

och i återstående fall, där Kmst ännu ej vunnit tillämpning, åtminstone

beslutits på papperet, torde det, att döma av det stora antalet ansökningar

om dispens för organisttjänst samt av de förut angivna särskilda framställningarna,

kunna konstateras, att från kyrkligt håll Kmst:s bestämmelser

och tillämpad praxis i tjänstetypsärenden icke anses erbjuda för alla

slag av kyrkomusikerdistrikt tillfredsställande möjligheter att anordna den

kyrkomusikaliska verksamheten. De från församlingar och andra kyrkliga

organ framförda önskemålen om ändrad praxis och om revision av Kmst

med avseende å valet av tjänstetyp syftar till ökade möjligheter för de

mindre kyrkomusikerdistrikten att inrätta organisttjänster.

De sakkunniga har sammanfattningsvis framhållit huvudsakligen följande.

Av organisatoriska och ekonomiska skäl samt med hänsyn till svårigheterna

att rekrytera organisttjänster i mindre kyrkomusikerdistrikt har de sakkunniga

icke ansett sig kunna förorda en mera långt gående generell dispensering

beträffande inrättande av organisttjänster än den som hittills tilllämpats

av Kungl. Maj:t. Ej heller har de sakkunniga kunnat förorda någon

ändring av Kmst:s bestämmelser i den riktningen, att därigenom skulle

medges inrättande av organisttjänst i andra fall än som nu avses i Kmst.

För att kunna tillgodose de nu berörda, från kyrkligt håll framförda

önskemålen torde det därför vara erforderligt att för valet av tjänstetyp

uppställa ett alternativ till kantorstjänsten; mot organisttjänsten såsom

tjänstetyp för de större kyrkomusikerdistrikten har efter kyrkomusikerreformens

genomförande inga invändningar riktats.

Införande av en tredje tjänstetyp såsom ett alternativ till kantorstjänsten

kan i och för sig anses vara försvarligt, redan om det visas att den nya

tjänstetypen är lika bra som kantorstjänsten. Några bärande skäl för att

kantorstjänsten skulle vara den enda lämpliga tjänstetypen för de mindre

kyrkomusikerdistrikten torde knappast kunna förebringas. De sakkunniga

har emellertid ansett erforderligt att söka konstatera, huruvida några sådana

förhållanden föreligger, som direkt påkallar införande av en ny tjänstetyp

vid sidan av kantorstjänsten.

De sakkunniga konstaterar till en början att åtminstone i de större av

»kantorsdistrikten» de kyrkomusikaliska åliggandena kan få en omfattning,

som med hänsyn till kantors lärartjänstgöring blir för betungande,

samtidigt som det med hänsyn till gudstjänstlivets och församlingsvårdens

behöriga krav på kantorns kyrkomusikaliska medverkan ofta nog kan vara

önskvärt med en utvidgning av hans kyrkomusikaliska tjänstgöring. Från

kyrkliga synpunkter torde därför kunna hävdas, att kantorstjänsten icke

för alla de kyrkomusikerdistrikt, för vilka denna tjänst nu är avsedd som

den normala tjänstetypen, innebär en tillfredsställande lösning av de kyrkomusikerorganisatoriska

problemen. De sakkunniga erinrar bär om första

lagutskottets uttalande (L''U 1049:39), att kyrkomusikerreformen icke

fick leda till en sänkning av musiklivets standard på mindre orter och på

landsbygden; de slutliga bestämmelserna borde enligt utskottet utformas

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1958

på sådant sätt, att lokala förhållanden kunde beaktas. För ett kyrkomusikerdistrikt,

som under en lång följd av år haft självständig kyrkomusikerbefattning,

torde övergången till kantorstjänst ofta kunna medföra en

standardsänkning såtillvida, att kyrkomusikern icke längre kan tas i_ anspråk

vid samtliga enligt dittillsvarande ordning återkommande och i Kmst

förutsatta tjänstgöringstillfällen samt ej heller alltid vid de tidpunkter för

gudstjänster och förrättningar, som enligt den lokala kyrkliga seden dittills

tillämpats och icke utan olägenhet för gudstjänstlivet och församlingsvården

kan ändras. Att så redan blivit förhållandet i vissa fall, har med skärpa

understrukits bl. a. i ett flertal förnyade ansökningar om dispens för organisttjänst.

För att gudstjänstlivets och församlingsvårdens krav skall kunna

i dessa hänseenden bättre tillgodoses och en sänkning -— i nu angiven mening

— av standarden kunna undvikas, synes de kyrkomusikaliska arbetsuppgifterna

icke böra sammankopplas med tjänsteuppgifter av så schemabunden

karaktär och av sådan omfattning som kantors lärartjänstgöring.

Ser man å andra sidan detta problem från skolans synpunkter synes man

omvänt kunna konstatera, att kantors kyrkomusikertjänstgöring kan medföra

vissa olägenheter för skolarbetet. Därtill kommer att den otillräckliga

tillgången på kantorsbehöriga lärare medför svårigheter icke blott för kyrkans

verksamhet utan även för skolundervisningen. Utvecklingen på skolväsendets

område kan enligt de sakkunnigas mening icke antagas komma

att förbättra de nu otillfredsställande möjligheterna att rekrytera kantorstjänsterna.

Den hävdvunna förening av lärartjänst och kyrkomusikertjänst,

som genom kvrkomusikerreformen konserverats i den för det alldeles övervägande

antalet kyrkomusikerdistrikt såsom enda tjänstetyp möjliga kantorstjänsten,

torde därför ur skolans synvinkel icke alltid framstå såsom

någon idealisk eller särskilt eftersträvansvärd anordning.

De sakkunniga har i anslutning till gudstjänstlivets och församlingsvardens

krav på kyrkomusikerna också ansett sig böra uppta frågan om en

ändrad pastoratsindelnings och församlingsprästerlig organisations inverkan

på utformningen av kyrkomusikerorganisationen. Enligt de sakkunnigas

mening erbjuder de nu gällande alternativen för val av tjänstetyp för kyrkomusikertjänst

er icke tillräckliga möjligheter att i full utsträckning tillvarataga

de fördelar i såväl kyrkliga och kyrkomusikaliska som allmänt organisatoriska

och ekonomiska hänseenden, som kan antagas följa med en ny

pastoratsindelning och församlingsprästerlig organisation. Det torde härutinnan

vara erforderligt att skapa ökade förutsättningar för en koncentration

av de kyrkomusikaliska åliggandena till en och samma kyrkomusiker

även inom sådana områden, för vilka organisttjänst icke kan inrättas.

Den fria musikundervisningen, som nu är förbehållen organistdistrikten,

bör enligt de sakkunnigas mening i princip komma samtliga kyrkomusikerdistrikt

tillgodo. Det torde icke vara möjligt att i alla olika typer av ickeorganistdistrikt

genomföra denna verksamhet inom ramen av den nuvarande

kyrkomusikerorganisationen. Fn tillfredsställande lösning torde icke

kunna nås utan att för valet av tjänstetyp för de mindre kyrkomusikerdistrikten

uppställes ett alternativ till kantorstjänsten.

De sakkunniga berör slutligen vissa speciella problem för de minsta

kyrkomusikerdistrikten, sammanhängande med att dessa distrikt ofta är

hänvisade till att för de kyrkomusikaliska arbetsuppgifternas bestridande

stadigvarande anställa orgelspelare. Enligt de sakkunnigas ^mening bör

eftersträvas att söka inlemma dessa distrikt i större enheter. För att detta

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1958

skall kunna ske i större utsträckning än hittills, torde en ny tjänstetyp för

de mindre kyrkomusikerdistrikten vara erforderlig. Därest orgelspelarbefattningen

likväl måste komma till användning, synes böra övervägas möjligheterna

att utforma denna befattning på ett från kyrkans synpunkt mera

tillfredsställande sätt. Detta problem sammanhänger nära med frågan om

hur en ny tjänstetyp skall konstrueras.

De omständigheter, som sålunda redovisats, utgör enligt de sakkunnigas

mening tillräckliga skäl för att nu, sedan erfarenheter vunnits av den nya

kyrkomusikerorganisationen, tillskapas en ny typ av kyrkomusikertjänst

såsom ett alternativ till kantor stjänsten vid valet av tjänstetyp för de

mindre kyrkomusikerdistrikten. Den nya tjänstetypen — i det följande

benämnd kyrkokantorstjänst — bör konstrueras så, att innehavaren kan

åläggas mer omfattande kyrkomusikalisk tjänstgöring än vad som gäller

beträffande kantor. De arbetsuppgifter vid sidan av kyrkomusikertjänstgöringen,

som tjänstinnehavaren måste ha för att få sin fulla utkomst, bör

i den nya tjänstetypen icke hopkopplas med schemabunden skoltjänstgöring

i den omfattning, som åligger heltidstjänstgörande lärare. De sakkunniga

avser emellertid icke, att den nya tjänstetypen skall utesluta kantorstjänsten.

Denna, som har en fast tradition och som tillmätes stort värde på

många håll, torde utan olägenheter av det slag, som i det föregående påtalats,

kunna bibehållas i ett flertal mindre kyrkomusikerdistrikt. Enligt de

sakkunnigas mening kan det tvärtom vara motiverat att iakttaga en viss

försiktighet vid införande av den nya tjänstetypen i kyrkomusikerorganisationen.

Till en början bör därför icke medges oinskränkt valrätt för församlingarna

mellan kantorstjänst och den nya tjänstetypen utan den senare

synes i de enskilda fallen böra av domkapitlet fastställas endast da

skäl prövas föreligga för avsteg från den hittills tillämpade huvudregeln om

kantorstjänst såsom tjänstetyp för de mindre kyrkomusikerdistrikten.

Såsom framgår av det anförda anser de sakkunniga, att den nya tjänstetypen

bör införas såsom ett alternativ till kantorstjänst en. Den bör alltså

kunna komma till användning i stället för kantorstjänst i kyrkomusikerdistrikt

med invånarantal av högst 5 000. Den bör däremot icke konstrueras

med sikte på att kunna ersätta organisttjänst, icke heller i de fall, där generell

dispens för organisttjänst medgivits.

Kyrkomusikerreformen har medfört särskilda problem för Lunds stift.

Inom Skåne-delen av stiftet har sålunda av ålder varit inrättade ett stort

antal självständiga tjänster, även inom sådana församlingsenheter, som

enligt nu gällande regler skall ha kantorstjänst som tjänstetyp. Av stiftets

nuvarande omkring 110 organisttjänster har cirka 00 tillkommit pa grund

av s. k. Skåne-dispens. Dessa skall med nuvarande bestämmelser successivt

utbytas mot kantorstjänster — uppskattningsvis cirka 100 — enär med

kantorstjänsterna icke kan förenas duplikationsljänstgöring i samma omfattning

som nu är fallet beträffande de ifrågavarande organisttjänsterna.

*3 — Bihang till riksdagens protokoll 1958. G sand. Nr 71—73

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1938

Därjämte finnes inom stiftet omkring 100 kan törstjänster, varå Kmst icke

vunnit tillämpning enär befattningshavarna ej kunnat övergå på kantorstjänst;

i de flesta fallen beror detta på att vederbörande kyrkomusiker är

fast anställd som självständig kyrkomusiker på äldre stat. Vidare är 65 av

de kantorstjänster inom stiftet, varå Kmst vunnit tillämpning, vakanta.

Å andra sidan finnes inom stiftet ett förhållandevis mycket stort antal

kyrkomusiker med lägre kyrkomusikalisk utbildning men utan lärarkompetens.

En ny tjänstetyp för de mindre kyrkomusikerdistrikten, vilken icke är

hopkopplad med lärartjänstgöring och som bättre än kantorstjänsten kan

tillgodose anspråken på en omfattande kyrkomusikalisk medverkan av

tjänstinnehavaren, synes med hänsyn till nu anförda omständigheter vara

särskilt väl ägnad för förhållandena inom Lunds stift. De sakkunniga understryker

emellertid, att den nya tjänstetypen givetvis bör konstrueras så, att

den kan användas i varje enskilt fall inom landet, där kantorstjänst icke är

ändamålsenlig och organisttjänst ej kan ifrågakomma.

Den fria musikundervisningen

De sakkunniga

Enligt 12 § Kmst åligger det organist att meddela fri musikundervisning

åt ungdom fem timmar i veckan under 39 veckor årligen. För organist med

fyllnadstjänstgöring som musiklärare kan dock den fria musikundervisningen

minskas med det antal timmar, som fordras för att tjänstgöringen,

inräknat fyllnadstjänstgöringen, icke skall överstiga 34 veckotimmar.

Den fria musikundervisningen avser att på grundval av folkskolans

undervisning i ämnet bibringa eleverna en elementär musikteoretisk allmänbildning

samt att meddela dem, som har förutsättning därför, undervisning

i instrumentalmusik och sång.

De sakkunniga föreslår, att meddelande av fri musikundervisning skall

ingå i åliggandena för den nya tjänstetyp, som de sakkunniga förordar

såsom ett alternativ till kantorstjänsten.

De sakkunniga behandlar därefter frågan, huruvida kantorerna bör åläggas

fri musikundervisning, och anför härom bland annat följande.

För att kyrkomusikernas fria musikundervisning skall kunna utsträckas

till alla kyrkomusikerdistrikt fordras, att dylik undervisning ålägges även

kantorerna. För införande av fri musikundervisning i samtliga distrikt talar,

när det gäller kantorerna, deras särskilda vana att meddela undervisning;

de sakkunniga hyser icke tvekan om att kantorernas teoretiska och praktiska

kompetens regelmässigt är tillräcklig för ett tillfredsställande undervisningsresultat.

Ytterligare en omständighet bör i detta sammanhang beaktas,

nämligen att vid valet av tjänstetyp den faktor, som intresset att få

fri musikundervisning helt naturligt utgör, skulle bortfalla till förmån för

mera rent organisatoriska bedömningsgrunder. Härtill kommer de positiva

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 78 år 1958

35

erfarenheter av organisternas undervisning, som nu vunnits. Mot införande

av fri musikundervisning för kantorerna talar å andra sidan otvivelaktigt

önskvärdheten av att icke ytterligare öka kantorernas kyrkomusikaliska

arbetsbörda. Sistnämnda argument är dock relevant endast då genom en

utökning av arbetsbördan denna skulle bli alltför stor. Vad gäller de kantorsdistrikt,

där en marginal finnes mellan det nuvarande veckotimtalet

och det timtal, som kan anses utgöra normalt maximum, kan det knappast

inge betänkligheter att införa fri musikundervisning i en omfattning, som

ej höjer veckotimtalet över nämnda, maximum.

Med i huvudsak dessa överväganden har de sakkunniga ansett sig kunna

föreslå, att fri musikundervisning införes också bland kantorernas kyrkomusikaliska

arbetsuppgifter. Huruvida regeln om detta nya åliggande skall

vara undantagslös, måste göras beroende av vilken omfattning den fria

musikundervisningen i de mindre kyrkomusikerdistrikten skall få.

Av rättviseskäl och för att den fria musikundervisningens inverkan på

tjänstetyps valet skall kunna helt elimineras, synes undervisningens omfattning

böra i princip vara densamma, oavsett vilken tjänstetyp — kantorstjänst

eller den nya tjänstetypen — som väljes. Timtalet för undervisningen

bör, i likhet med vad som gäller för organisterna, i regel ej heller variera

de olika distrikten sinsemellan. Dessa omständigheter i förening med angelägenheten

av att begränsa de ekonomiska konsekvenserna av den föreslagna

anordningen gör, att timtalet måste sättas lägre än vad som gäller för den

fria musikundervisningen i organistdistrikten. Detta synes också naturligt

med hänsyn till att en viss relation föreligger mellan folkmängdstal och

elevfrekvens. De sakkunniga har stannat för att föreslå två veckotimmar

såsom ett enhetligt veckotimtal för den fria musikundervisningen i de

distrikt, för vilka kantorstjänst eller den nya tjänstetypen kommer till

användning.

Den nya tjänstetypens konstruktion ni. m.

De sakkunniga

a) Benämning

Som gemensam benämning för den nuvarande kantorstjänsten och den

nya tjänsten bör användas »kantorstjänst». Ingår i kantorstjänsten en tjänst

som folk- eller småskollärare, kallas den »skollcantorstjänst». Är kantorstjänsten

av den nya typen, kallas den »kyrkokantorstjänst». Denna åtskillnad

är av betydelse i författningstekniskt sammanhang; i dagligt tal förutsättes

tjänstetiteln för båda kategorierna vara »kantor».

b) Inrättande av ky rkokantor stjänst

Kyrkokantorstjänst bör liksom skolkantorstjänst i regel inrättas endast i

kyrkomusikerdistrikt med högst 5 000 invånare. Generell dispens för inrättande

av kyrkokantorstjänst i större kyrkomusikerdistrikt synes ej böra

ifrågakomma; i dylika fall skall organisttjänst komma till användning enligt

den nu gällande huvudregeln. I vissa undantagsfall, exempelvis beträffande

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1958

distrikt, vars invånarantal kan väntas inom en nära framtid sjunka under

5 OOO, kan det emellertid vara motiverat med dispens för kyrkokantorstjänst

enligt samma grunder som hittills tillämpats i fråga om motsvarande dispensering

för skolkantorstjänster. Det kan vidare icke bortses från att vissa

distrikt, där organisttjänster efter generell dispens inrättats på ett knappt

underlag, i och med kyrkokantorstjänsternas tillkomst kommer att finna de

sistnämnda tjänsterna tillräckliga för distriktets behov. I dylika fall bör

några principiella hinder givetvis ej uppställas för distrikten att upphöra

att begagna sig av dispenserna och i stället följa huvudregeln om kantorstjänst.

Fråga därom skall dock enligt 5 § 6 mom. b) Kmst underställas

Kungl. Maj:ts avgörande.

c) Anställningsform för kyrkokantorstjänst; tjänsteförening

De sakkunniga föreslår, att kyrkokantorstjänsten — i likhet med vad som

gäller beträffande de nuvarande tjänstetyperna — inrättas såsom en pensionsbildande

tjänst. Detta är enligt de sakkunnigas mening en grundläggande

förutsättning för att kyrkokantorstjänstema skall kunna rekryteras

på ett tillfredsställande sätt och därmed fylla en uppgift inom kyrkomusikerorganisationen.

Skulle kyrkokantorstjänstema icke förenas med

pensionsrätt, skulle de närmast bli att jämställa med de nuvarande orgelspelarbefattningarna,

en anordning som de sakkunniga måste ta bestämt

avstånd från. De sakkunniga föreslår alltså, att kyrkokantorstjänsten inrättas

såsom en extra ordinarie tjänst. Därmed följer, att underlaget för

tjänsten skall omfatta minst 15 veckotimmars tjänstgöring. Något undantag

från sistnämnda regel bör enligt de sakkunnigas uppfattning ej göras. Då

veckotimtalet för kyrkokantorstjänst icke i något fall kan tänkas komma

att uppgå till 30, är en ordinarie anställningsform icke aktuell.

Vikarie å kyrkokantorstjänst bör anställas som extra eller mot arvode.

De sakkunniga avstyrker, att i kyrkokantorstjänst som sådan skall få

ingå andra tjänstuppgifter än de rent kyrkomusikaliska.

Däremot bör enligt de sakkunnigas mening kyrkokantorstjänst efter

vederbörligt medgivande givetvis kunna förenas med bisysslor.

Med hänsyn till att veckotimtalet för kyrkokantorstjänsterna i allmänhet

kommer att understiga 20 veckotimmar, torde det i de flesta fall komma

att visa sig önskvärt, att vederbörandes inkomster av tjänsten utfylles med

inkomster av bisysslor. De sakkunniga framhåller därför som angeläget, att

de kommunala organen medverkar till att bereda tjänstinnehavaren sysselsättning

vid sidan av de kyrkomusikaliska arbetsuppgifterna, där så fordras

för hans ekonomiska försörjning. Därvid kan naturligtvis, om tjänstinnehavaren

har lämpliga förutsättningar, ordnas med tjänstgöring exempelvis

som församlingsdiakon eller kyrkoskrivare. Det synes vidare önskvärt, att

frågor om tillstånd till förening med kyrkokantorstjänst av befattning eller

uppdrag i statlig, kommunal eller privat tjänst blir föremål för en liberal

prövning under hänsynstagande till bland annat kyrkokantorns behov'' av

inkomster vid sidan av kyrkomusikerlönen.

I anslutning till det anförda understryker de sakkunniga, att vid tillsättande

av kyrkokantorstjänst hänsyn självklart ej får tagas till de sökandes

kvalifikationer för den eller de bisysslor, som kan stå till buds för tjänstinnehavaren.

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1958

37

d) Förfarandet vid fastställande av tjänstetyp

Enligt de sakkunnigas mening bör domkapitlen fastställa kyrkokantorstjänst

som tjänstetyp, endast då skäl prövas föreligga för avsteg från den

hittills tillämpade huvudregeln om skolkantorstjänst som tjänstetyp för de

mindre kyrkomusikerdistrikten. Denna presumtion för tjänstetypsprövningen

torde vid statsmakternas prövning av de sakkunnigas förslag böra

godkännas som en riktlinje men den bör av praktiska skäl ej få formen av

en uttrycklig författningsföreskrift.

e) Tjänståligganden

Tjänståliggandena för kyrkokantor bör i fråga om tjänstgöring vid gudstjänster

och kyrkliga förrättningar samt orgelvård m.m. vara desamma, som

enligt 10 och 11 §§ Kmst gäller för organist..

I detta sammanhang föreslår de sakkunniga att 10 § 3 mom. Kmst ändras

så, att organist icke må åläggas att biträda vid flera än så många allmänna

gudstjänster i andra gudstjänstlokaler än den eller dem, dit hans tjänstgöring

huvudsakligen är förlagd, att deras antal jämte antalet i förekommande

fall honom åliggande duplikationsgudstjänster uppgår till högst

(56+24=) 80. I sin motivering för detta förslag erinrar de sakkunniga om

att enligt nämnda bestämmelse organist nu icke må åläggas att biträda vid

mer än högst 24 allmänna gudstjänster årligen i andra gudstjänstlokaler än

den eller dem, dit hans tjänstgöring huvudsakligen är förlagd (s.k. bygudstjänster).

Begränsningen av antalet bygudstjänster till högst 24 gäller oavsett

omfattningen av tjänstgöringen vid högmässogudstjänster. Denna konstruktion

har vid den praktiska tillämpningen visat sig osmidig och viss

osäkerhet torde råda rörande innebörden av begreppet duplikation. De sakkunnigas

förslag innebär en möjlighet till ökad tjänstgöring för alla de fall,

där full duplikationstjänstgöring ej äger ram.

Beträffande skolkantorerna torde utvidgningen av tjänstgöringsskyldigheten

böra ianspråktagas, endast då särskilda skäl föreligger, och det synes

därvid böra ske i begränsad omfattning. De sakkunniga förordar, att föreskriften

i 20 § sista stycket Kmst erhåller ändrad lydelse, innebärande att

skolkantor ej bör åläggas duplikationstjänstgöring eller tjänstgöring vid

flera än 24 by gudstjänster annat än då särskilda skäl därtill föreligger.

Enligt de sakkunnigas mening bör någon minskning av timtalet för den

fria musikundervisningen, två veckotimmar, icke medgivas såvitt gäller

kyrkokantorerna. I övrigt synes de nuvarande bestämmelserna om denna

undervisning kunna tillämpas även beträffande kyrkokantorerna. .

Med hänsyn till att de sakkunniga föreslår lägre, kompetensvillkor för

kyrkokantorerna än vad som gäller för extra ordinarie övningslärare i

musik bör fyllnadstjänstgöring såsom musiklärare icke ingå i kyrkokantorstjänst.

Däremot bör hinder givetvis ej föreligga för att kyrkokantor med

vederbörligt medgivande tjänstgör som timlärare i musik.

f) Vcclcotimtalsberäkning

De i 23 § 2 mom. Kmst angivna grundläggande veckotimtalen för kantorstjänster

bör höjas med två enheter med hänsyn till de sakkunnigas förslag

om fri musikundervisning även för kantorer.

På grund av vad de sakkunniga förordat om ökad skyldighet att tjänst
-

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1958

göra vid ]>y guds tjänster bör 23 § 3 mom. f) ändras så, att medverkan vid ett

storre antal dylika gudstjänster kommer att påverka veckotimtalet i höjande

riktning. Härvid bör enligt de sakkunnigas mening användas i första hand

sadana gränstal, som redan i olika hänseenden tillämpas vid beräkning av

veckotimtal. De sakkunniga föreslår, att veckotimtalet skall ökas med 1 vid

biträde under 20—40 bygudstjänster årligen, med 2 vid biträde under 41—

5o bygudstjanster årligen, med 3 vid biträde under 50—75 bygudstjänster

ärligen och med 4 vid biträde under flera än 75 by gudstjänster årligen.

De sakkunniga konstaterar i detta sammanhang, att förekomsten av

duplikationstjanstgöring spelar en väsentlig roll för veckotimtalsberäkmngen.

iietraifande distrikt med invånarantal under 3 001 utan duplikation

orde således ingenstädes de kyrkomusikaliska åliggandena ha den omfattnmgen,

att de kan anses motsvara 15 veckotimmars tjänstgöring. Användandet

av kyrkokantorstjänsten som tjänstetyp förutsätter alltså i allmänlet

den okade koncentration till en befattningshavare av de kyrkomusikaliska

aliggandena inom flerförsamlingspastoraten, som de sakkunniga i det

ioregaende bedömt såsom fördelaktig från kyrkliga och kyrkomusikaliska

samt alimant organisatoriska och ekonomiska synpunkter.

g) Behörighetsvillkor

. avseende å de rent kyrkomusikaliska arbetsuppgifterna synes anledning

icke föreligga att för behörighet till extra ordinarie kyrkokantorstjänst

kräva högre kompetens än vad som nu gäller för skolkantolktjänst, dvs

organist-och kantorsexamen eller däremot svarande äldre examina.

Med hänsyn till att fri musikundervisning föreslås skola ingå i kyrkokantors

åligganden, bör emellertid såsom villkor för behörighet till extra

ordinarie kyrkokantorstjänst krävas även godkänt vitsord över genomgången

pedagogisk kurs för kyrkokantorer. Dylika kurser synes böra anordnas

såsom sommarkurser om cirka sex veckor i likhet med de kurser, som

nu ges tor utbildning av skolkantorer. Dessutom bör individuella preparandstudier

anordnas under vinterhalvåret närmast före sommarkurserna.

Dessa studier bör avse den rent teoretiska delen av pedagogiken och grundas

pa kursbrey eller kompendium. Det torde böra uppdragas åt musikhögskolan

att inkomma med närmare förslag beträffande anordnande av den

har avsedda pedagogiska utbildningen för kyrkokantorer.

För extra ordinarie kyrkokantorstjänst bör vidare gälla de allmänna behöng

etsvillkor, som anges i 24 § 1 mom. Kmst. Däremot synes någon särskild

karenstid (jfr 24 § 3 mom. Kmst) icke böra krävas.

1 likhet med vad som gäller beträffande organisttjänst synes Kungl. Maj:t

bora aga medge dispens från nu föreslagna behörighetsvillkor för kyrkokantorstjänst,

om särskilda skäl föreligger.

Behörighetsvillkoren för extra kyrkokantor bör vara desamma som för

extra organist, dvs — utöver vissa allmänna villkor — organist- och kantorsexamen

eller däremot svarande äldre examina.

h) Tillsättning

Beträffande ledigförklarande, ansökning, förslag, tillsättning, besvär över

tors ag och tillsättning, antagningsbevis, tillträdesdag samt förordnande av

\ ikarie torde för kyrkokantorstjänst böra gälla i huvudsak samma bestämmelser

som i fråga om extra ordinarie organisttjänst.

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1958

39

Tillräckliga skäl föreligger inte enligt de sakkunniga för att sökande till

kyrkokantorstjänst skall kunna föreläggas kyrkomusikaliskt prov.

i) Huvudmannaskap m.m.

Beträffande huvudmannaskap, anställningstid, tjänstgöringsskyldighet,

förening av tjänster och uppdrag, tjänstledighet, tjänstgöringsbetyg samt

disciplinära åtgärder synes för kyrkokantorstjänst böra gälla i huvudsak

samma bestämmelser som för extra ordinarie organisttjänst.

Med hänsyn bland annat till att 1952 års tjänstebostadsutredning i sitt

betänkande (SOU 1955:30) föreslagit slopande av tjänstebostadssystemet

för organister, har de sakkunniga icke ansett sig böra framlägga något förslag

beträffande tjänstebostäder för kyrkokantorer.

j) Bestridande av kostnader för kyrkokantor ernas verksamhet

I detta hänseende torde för kyrkokantor böra tillämpas samma bestämmelser

som enligt Ivmst gäller för extra ordinarie organist utan fyllnadstjänstgöring.

k) Lönegradsplacering

De sakkunniga förutsätter att i fråga om lönegradsplacering för kyrkokantorstjänst

förhandlingar kommer till stånd i vanlig ordning.

Med utgångspunkt i det av de sakkunniga föreslagna rent kyrkomusikaliska

kompetenskravet för kyrkokantorstjänst, dvs organist- och kantorsexamen,

men utan hänsynstagande till den föreslagna pedagogiska kursen

synes emellertid en jämförelse med nu gällande löneställning för kyrkomusik

erbefattningarna leda till inplacering av kyrkokantorstjänsterna i

Ce 18 (Ae 12) och Cg 16 (Ag 11).

Sådan vikarie på kyrkokantorstjänst, som ej avlagt lägst organist- och

kantorsexamen och som därför icke kan anställas som extra kyrkokantor,

torde böra anställas mot arvode. Enligt nuvarande arvodesnivå för arvodesanställda

vikarier å olika kvrkomusikertjänster synes arvode enligt löneklass

14 (A9) motiverat.

l) Övriga avlöningsbestämmelser

På samma sätt som i fråga om biträdande kyrkomusiker torde beträffande

kyrkokantor bestämmelserna i 2 avd. Ark om extra ordinarie och

extra organist böra äga motsvarande tillämpning, där ej annat följer av de

särbestämmelser, som bör gälla rörande kyrkokantor. Dessa särbestämmelser

bör innehålla föreskrifter om lönegradsplacering för extra ordinarie

kyrkokantor samt om avlöning åt vikarie å kyrkokantorstjänst.

'' T övrigt torde tillkomsten av kyrkokantorstjänster endast föranleda formella

ändringar i Ark.

m) Pensionsbestämmclser

Ordinarie och extra ordinarie organisttjänster samt extra ordinarie biträdande

kyrkomusikertjänster är förenade med pensionsrätt i SPA. Jämväl

extra ordinarie kyrkokantorstjänst torde böra förenas med dylik pensionsrätt.

För en sådan anordning synes endast behöva ske en komplettering av

uppräkningen under avd. VI, punkten 6, i 39 § SPA-reglementet. Liksom

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1958

för övriga pensionsberättigade kyrkomusikertjänster torde för kyrkokantorstjänst

böra tillämpas pensioneringsperiod II (63—65 år) samt bestämmelserna

under punkterna 10 a och 21 b i 38 § reglementet.

I kungörelsen 1950:421 angående tillämpning av 1947 års tjänste- och

familjepensionsreglementen för folkskolan å kantorer m.m. bör vissa formella

ändringar vidtagas.

Tillgången på kyrkokantorskompetenta personer

De sakkunniga

I betänkandet konstateras, att det nu befintliga rekryteringsunderlaget

för extra ordinarie kyrkokantorstjänster främst utgöres av dem, som avlagt

organist- och kantorsexamen eller däremot svarande äldre examina och icke

har sådant förvärvsarbete, som hindrar dem att inneha sådan tjänst.

Vid en i november 1954 gjord undersökning bär de sakkunniga funnit,

att denna rekryteringsgrupp omfattar omkring 450 personer. Enligt de sakkunniga

torde det på goda grunder kunna antas, att många av dessa är

villiga att inneha kyrkokantorstjänst. Det kan vidare förmodas, att ett

flertal av dem bedrivit privat musikundervisning och för detta ändamål

förvärvat särskild utbildning och erfarenhet i sådan omfattning, att de kan

erhålla dispens från kravet på särskild pedagogisk utbildning för kyrkokantorer.

Införande av den nya tjänstetypen. Övergångsanordningar

De sakkunniga

De sakkunniga föreslår att de nya författningsbestämmelserna rörande

kyrkokantorstjänsterna träder i kraft viss dag utan att något uttryckligt

föreläggande ges för domkapitlen att i samband därmed verkställa generell

översyn över kyrkomusikerorganisationen i vederbörande stift. Självfallet

är det likväl önskvärt, att införandet första gången av kyrkokantorstjänsterna

— liksom för övrigt varje ändring i organisationen — sker med tillräcklig

överblick även över de kombinationsmöjligheter, som erbjudes utom

den eller de aktuella församlingarna.

För att underlätta införandet av kyrkokantorstjänster och skapa skäliga

möjligheter för församlingarna att bereda fast anställda kyrkomusiker på

äldre stat eller andra mera varaktigt anställda befattningshavare anställning

enligt kyrkomusikerstadgan bör vissa övergångsbestämmelser ges. Dessa

bör till väsentlig del kunna få ett innehåll, likartat med de övergångsbestämmelser,

som utfärdats i anslutning till Kmst.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1958

41

Översyn i övrigt av gällande författningar rörande

kyrkomusikerorganisationen

Förslag i anledning av vissa till de sakkunniga överlämnade

ärenden m. m.

De sakkunniga

a) Ersättning åt vikarie ''på kyrkomusikertjänst

De sakkunniga är av den uppfattningen, att lön vid annat vikariat på

kyrkomusikertjänst än vikariatslöneförordnande icke bör beräknas^ på

veckotimtal för fri musikundervisning, om dylik undervisning ej pågår

under förordnandetiden. I analogi med vad som nu föreskrives beträffande

fyllnadstjänstgöringen i 14 § 4 mom. Ark torde därför böra stadgas, att i den

mån vikarieförordnande omfattar tid, varunder fri musikundervisning ej

pågår, skall vid fastställande av lön för dylik tid hänsyn icke tagas till

veckotimtalet för undervisningen. Dock bör, om förordnandet omfattar

minst en hel termins undervisning, hänsyn till undervisningens veckotimtal

tagas vid fastställande av lönen för hela den tid förordnandet omfattar.

En bestämmelse av denna innebörd beträffande organisttjänst kommer

automatiskt att få tillämpning beträffande biträdande kyrkomusikertjänst

och kyrkokantorstjänst.

En särskild bestämmelse av samma innebörd torde böra införas beträffande

extra ordinarie och extra skolkantor.

Vad gäller orgelspelare torde den nuvarande föreskriften i 23 § 5 mom.

Kmst böra ändras till att gälla endast sådan orgelspelare, som avses i 2 §

4 mom. Kmst. Till 23 § 5 inom. bör vidare fogas en bestämmelse, att för

sådan orgelspelare, som är anställd såsom vikarie å skolkantorstjänst, skall

gälla det för tjänsten fastställda veckotimtalet med avdrag för timtalet för

den fria musikundervisningen samt, om körverksamhet icke åligger befattningshavaren,

ytterligare avdrag av två veckotimmar.

b) Orgelspelares anställning sförhållanden

De sakkunniga påpekar inledningsvis att man i anställningshänseende

kan särskilja två grupper av orgelspelare. Den ena består av dem, som jämlikt

2 § 4 mom. Kmst anställes i distrikt där kantorstjänst ej inrättats. Den

andra gruppen utgöres av dem, som enligt 38 § 4 mom. Kmst och 35 § 2

mom. Ark anställes såsom vikarier på skolkantorstjänster.

Vad gäller den sistnämnda gruppen, vikarierna, föreligger enligt de sakkunniga

icke skäl att företaga ändring i gällande avlöningsbestämmelser

annat än i det hänseendet att det bör klart utsågas i författningstexten att

resekostnadsersättning och traktamente skall tillkomma jämväl sådan vikarie

å skolkantorstjänst, som anställes såsom orgelspelare.

Vad beträffar den grupp av orgelspelarbefattningar, som inrättas jämlikt

2 § 4 mom. Kmst, har de väsentligaste olägenheterna med dessa befattningar

ansetts vara dels frånvaron av krav på särskild examenskompetens

som behörighetsvillkor och dels anställningens provisoriska karaktär med

därav följande ofta täta ombyten av befattningshavare.

Enligt de sakkunnigas mening bör det ej komma i fråga att uppställa

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1958

organist- och kantorsexamen såsom minimikrav för behörighet till dessa

befattningar. Detta torde nämligen endast medföra oöverstigliga rekryteringssvårigheter.

Däremot torde böra övervägas att bereda de mera varaktigt anställda

orgelspelarna vissa förmåner utöver arvodet. De sakkunniga föreslår, att

enahanda avlöningsbestämmelser, som enligt Kungl. Maj:ts praxis tillämpas

beträffande arvodesanställda biträdande kyrkomusiker, skall gälla också

för orgelspelare, som anställes enligt 2 g 4 mom. Kmst. Detta innebär, att

föreskrifterna beträffande extra organist om bland annat löneavdrag och

avdragsgrupper, de fall då löneavdrag skall tillämpas, semester, semesterersättning

samt resekostnadsersättning och traktamente blir tillämpliga,

samtidigt som orgelspelaren blir underkastad förbud att för tjänstuppgift

uppbära ersättning utöver vad av Kungl. Maj:t föreskrivits.

Nämnda föreskrifter bör emellertid icke utan vidare göras tillämpliga på

alla dylika orgelspelare. Som grundläggande villkor bör gälla, att förordnandet

skall omfatta minst en viss tid, förslagsvis minst sex månader. Därjämte

torde böra fordras viss »kvalifikationstid», innan avlöningsförmånerna

utvidgas till att omfatta annat än arvode samt resekostnadsersättning

och traktamente. Utvidgningen torde lämpligen böra ske först från

och med ingången av kalendermånaden näst efter den, varunder 90 tjänstgöringsdagar

av förordnandetiden förflutit.

c) Bidrag ur kyrkofonden till församlingar med kyrkomusiker på äldre stat

Om i ett flerförsamlingspastorat någon eller några av kyrkomusikerna

inte övergår på den nya tjänsteregleringen, måste de församlingar, diir

dessa kyrkomusiker är anställda, dels ensamma svara för sina kyrkomusikers

avlönande, dels deltaga i kostnaderna för avlöning vid nyreglerade kyrkomusikertjänster

inom pastoratet, dels ock vidkännas den stegring av allmänna

kyrkoavgifter, som blivit en följd av kyrkomusikerreformens genomförande.

Den sistnämnda konsekvensen inträder även för enförsamlingspastorat

med kyrkomusiker på äldre stat.

KMU ifrågasatte om icke här avsedda församlingar borde få någon form

av bidrag ur kyrkofonden, och även 1941 års lärarlönesakkunniga ansåg i

sitt förslag till kyrkomusikerstadga m.m. det böra övervägas, om icke bidrag

ur kyrkofonden till avlönande av kyrkomusiker på äldre stat borde utgå

efter i stort sett samma grunder som för bidraget till avlöning vid nyreglerade

tjänster.

Av en av de kyrkomusikersakkunniga sammanställd översikt över kyrkomusikerorganisationen

den 1 juli 1953 framgår, att antalet fall, där enligt

KMU:s utgångspunkter ersättning borde kunna ifrågakomma, är av icke

ringa omfattning.

De sakkunniga hyser viss tvekan, huruvida här ifrågavarande lönekostnader

numera kan anses ha sådan betydelse för de ifrågakommande församlingarnas

ekonomi, att ett särskilt bidrag ur kyrkofonden är motiverat,

särskilt som det ej gäller ett stimulansbidrag för framtiden utan tvärtom

endast ett övergångsbidrag. Det synes emellertid de sakkunniga lämpligt,

att domkapitlen i sina remissyttranden över betänkandet närmare redovisar

vilka församlingar, som beröres av denna fråga och huru deras ekonomiska

förhållanden gestaltar sig. Därefter kan ett ställningstagande ske på

grundval av den dagsaktuella finansiella situationen.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1958

43

Övriga frågor

De sakkunniga

De sakkunniga har upprättat förslag till kungörelser om ändringar i Kmst,

Ark och TbArk samt om erforderliga övergångsbestämmelser. I sin kommentar

till dessa förslag behandlar de sakkunniga bland annat frågan

om tjänstefria dagar för kyrkomusikerna.

De sakkunniga framhåller, att det har gjorts gällande, att den kyrkomusikaliska

tjänstgöringen ofta är förlagd till tid, som från allmänna synpunkter

är att anse som obekväm tjänstetid, och att det därför kunde vara motiverat

med en författningsreglerad rätt till tjänstefria dagar på samma

sätt som nu gäller för prästerna enligt 6 § 2 mom. kk 1951:777 med tilläggsbestämmelser

till prästlönereglementet.

Enligt de sakkunnigas mening är jämförelsen med prästerna icke hållbar.

De sakkunniga anför härom vidare.

Samtliga de prästtjänster, varom här är fråga, är i princip konstruerade

som heltidstjänster, och med hänsyn till det prästerliga arbetets elasticitet

kan det förutsättas, att varje präst har full tjänstgöring. Prästtjänsten är

också i vida högre grad än kyrkomusik ertjänsten en »initiativtjänst». De

flesta kyrkomusikertjänstema är i vad gäller den kyrkomusikaliska tjänstgöringen

endast deltidstjänster. Det »bundna» timtalet vid heltidstjänsterna

är väsentligt lägre än vad som vanligen anses motsvara full tjänstgöring.

Även om det beträffande varje kyrkomusik ertjänst kan anses vara ett legitimt

önskemål, att tjänstinnehavaren får någon dag i veckan fri från kyrkomusikalisk

tjänstgöring, kan de sakkunniga icke finna tillräckliga skäl föreligga

för införande av en författningsreglerad rätt därtill. I praktiken torde

detta önskemål kunna tillgodoses genom en förnuftig planläggning av de

gudstjänster, förrättningar m. m., där kyrkomusikerna har att tjänstgöra.

Kostnadsberäkningar

De sakkunniga anför i detta hänseende följande.

Antalet skolkantorstjänster kan, om man förutsätter att Kmst hade

vunnit tillämpning å alla beslutade dylika tjänster, beräknas till ca 2 000.

Införande av fri musikundervisning två veckotimmar vid var och en av

dessa tjänster kan beräknas draga en årlig kostnad av 2 000X2X436 (ortsgrupp

3) — ca 1 700 000 kronor.

För att få ett grepp på de kostnadsförändringar, som är förenade med

införandet i organisationen av kyrkokan tor stjänster, måste till en början

söka uppskattas hur många dylika tjänster som kan komma att inrättas

och vilka nuvarande tjänster de kommer att ersätta. Därvid kan man lämpligen

skilja på de kyrkokantorstjänster, som ersätter skolkantorstjänster,

och de kyrkokantorstjänster, som ersätter organisttjänster, inrättade övergångsvis

på grund av begränsade dispenser. Vad gäller den första gruppen

måste uppskattningen givetvis bli tämligen skönsmässig. Enligt de sak
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 195S

kunnigas mening kan man för de närmaste åren efter införandet av kyrkokantorstjänster

grovt beräkna, att en dryg tredjedel av de nuvarande skolkantorstjänstema

eller ca 700 dylika tjänster kommer att ersättas av kyrkokantorstjänster.

Man torde därvid kunna utgå från att ca 200 kyrkokantorer

ersätter ca 400 skolkantorer och att därjämte ca 100 kyrkokantorer ersätter

ca 300 skolkantorer. Sammanlagt skulle alltså ca 700 skolkantorstjänster

komma att ersättas av ca 300 kyrkokantorstjänster. De 700 skolkantorstjänsterna

torde, med den fria musikundervisningen inräknad, representera

sammanlagt (400X10) + (300X8) = ca 0 400 veckotimmar, vilket motsvarar

en årlig avlöningskostnad av ca 2 790 000 kronor (ortsgrupp 3) De

300 kyrkokantorstjänsterna representerar icke ett lika högt sammanlagt

veckotimtal, enär det förhöjda grundtimtalet vid sammanslagning av två

distrikt ingalunda uppgår till de två distriktens grundtimtal sammanslagna.

Det synes motiverat att för de 300 kyrkokantorstjänsterna räkna med

sammanlagt 300X17 = ca 5 100 veckotimmar. Man torde kunna utgå från

eu genomsnittlig löneklassplacering i 20 löneklassen. Årskostnaden blir då

ca 2 100 000 kronor. Lönekostnadsbesparingen skulle alltså kunna beräknas

till 2 790 000—2 100 000 = ca 690 000 kronor. Å andra sidan uppkommer

eu kostnadsökning för fortlöpande pensionsavgifter, vilken med nuvarande

storlek av tilläggsavgiften torde kunna beräknas till 160 000—100 000 =

ca 60 000 kronor.

Bland kostnadsförskjutningarna bör även medräknas den kostnadsminskning

som inträder vid utbyte mot kyrkokantorstjänster av de ca 100 organisttjänster,

vilka övergångsvis inrättats på grundval av begränsade dispenser.

Kostnadsminskningen hänför sig till skillnaden i veckotimtal för den

fria musikundervisningen samt skillnaden i löneklassplacering och storlek

av fortlöpande pensionsavgifter. Lönekostnadsminskningen torde kunna

beräknas till skillnaden mellan 2 000 veckotimmar i 25 löneklassen och

1 700 veckotimmar i 20 löneklassen, vilket motsvarar ett belopp av ca

400 000 kronor. Kostnadsminskningen till följd av lägre pensionsavgifter

kan uppskattas till 85 000—55 000 = ca 30 000 kronor.

Nettokostnadsminskningen till följd av införande av kyrkokantorstjänster

i organisationen skulle alltså enligt dessa beräkningar kunna uppskattas till

(690 000—60 000+400 000+30 000) = ca 1 060 000 kronor.

Förslaget om ändrade grunder för beräkning av veckotimtal beträffande

by gudstjänster kan ej beräknas medföra någon egentlig kostnadsökning,

enär den tjänstgöring som föreslås skola få inräknas i veckotimtalet redan

uppehälles och arvoderas. Motsvarande gäller beträffande den föreslagna

reseersättningen åt orgelspelare.

Vissa kostnadsminskningar kan beräknas uppkomma vid genomförande

av den föreslagna begränsningen av ersättningen vid vissa vikariat under

ferietid m. in.

Enligt de nu redovisade antagandena och beräkningarna kan ett genomförande

av de sakkunnigas förslag beräknas komma att öka kyrkomusik erlönekostnaderna

med (1 700 000—1 060 000) = ca 64-0 000 kronor årligen.

Med nuvarande antal skattekronor innebär detta en genomsnittlig höjning

av utdebiteringen för kyrkliga ändamål med 0,2 öre per skattekrona.

Kostnadsökningar för statsverket uppkommer vid genomförande av förslaget

om pedagogisk utbildning av kyrkokantorer. För utarbetande av

kursbrev eller kompendium för de individuella preparandstudierna torde

böra beräknas en engångskostnad av 4 000 kronor. Övriga kostnader för

s. 45 Kontrollera mot PDF

45

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1958

framställning och för distribution torde böra uttagas genom försäljning av

kursbrev eller kompendium. För de pedagogiska sommarkurserna och för

ökad examination i anslutning därtill torde böra beräknas en årlig kostnad,

ungefär motsvarande det nuvarande anslaget till kurser för utbildande av

kyrkomusiker m. m., alltså omkring 65 000 kronor.

Departementschefen

Departementschefen har anfört i huvudsak följande.

Såsom de sakkunniga framhåller torde redan det stora antalet ansökningar

om dispens för inrättande av organisttjänst ge vid handen, att gällande

bestämmelser och tillämpad praxis i tjänstetypsärenden icke erbjuder

för alla slag av kyrkomusikerdistrikt tillfredsställande möjligheter att anordna

den kyrkomusikaliska verksamheten. Erfarenheterna pekar otvivelaktigt

på behovet av ytterligare en tjänstetyp vid sidan av de båda. redan

existerande. Den nya typ av kyrkomusikertjänst — kyrkokantorstjänst

som de sakkunniga föreslår, utgör enligt min mening för de mindre kyrkomusikerdistrikten

ett alternativ till den nuvarande skolkantorstjänsten,

som bör kunna tillgodose de från kyrkligt håll i förevarande avseende framförda

önskemålen. I de större kantorsdistrikten kan nämligen genom inrättande

av dylika tjänster en i de flesta fall önskvärd utvidgning av de kyrkomusikaliska

arbetsuppgifterna ske utan att detta hindras av andra kantorn

i tjänsten åliggande arbetsuppgifter. Beträffande de minsta distrikten, vilka

ofta endast har en orgelspelare för de kyrkomusikaliska arbetsuppgifterna,

möjliggör den nya tjänsten en förening av dylika distrikt till större enheter

med en kyrkokantor, varigenom bland annat en fastare organisation

erhålles. Med den nya tjänstetypen inlemmad i kyrkomusikerorganisationen

bör också betydligt bättre än med nuvarande betingelser kunna tillvaratas

de möjligheter till en rationellare organisation, som kan antas följa med den

nya pastoratsindelningen.

Jag har för egen del blivit övertygad om att från åtskilliga synpunkter

behov föreligger av den föreslagna tjänstetypen, och jag kan i allt väsentligt

ansluta mig till vad de sakkunniga förordat beträffande den nya kyrkokantor

stjänsten.

Enligt 12 § Kmst åligger det organist att meddela fri musikundervisning

åt ungdom 5 timmar i veckan under 39 veckor årligen. De sakkunniga

föreslår, att den fria musikundervisningen i princip genomföres i samtliga

kyrkomusikerdistrikt. Dylik undervisning skulle alltså ingå i åliggandena

för såväl kyrkokantor som skolkantor. Mot de sakkunnigas förslag, att

meddelande av fri musikundervisning skall ingå i kyrkokantors åligganden,

har inga erinringar framförts, medan däremot flera remissinstanser uttalat

betänkligheter mot att ålägga skolkantor dylik undervisning. Sålunda motsätter

sig skolöverstyrelsen och åtskilliga folkskolinspektörer bestämt en

utökning av skolkantors tjänståligganden. Skolkantorer, som redan i sin

lärartjänst har fulltidstjänstgöring, kan enligt dessa instanser icke belastas

med ytterligare undervisning. Även statskontoret och kammarkollegiet avstyrker,

att skolkantor ålägges fri musikundervisning.

Förslaget att utsträcka den fria musikundervisningen till samtliga kyrkomusikerdistrikt

är enligt min mening från allmänkulturella synpunkter

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1958

högst beaktansvärt. Åtskilliga andra skal talar också för att förmånen av

den fria musikundervisningen bör utsträckas till att omfatta landets samtliga

kyrkomusikerdistrikt. Jag har emellertid vid mina överväganden i

tragan icke kunnat undgå att ta starkt intryck av den bestämt avvisande

hållning pa denna punkt, som skolöverstyrelsen, otvivelaktigt i

skolans intresse, intagit vid remissbehandlingen. Det bör ej heller bortses

från, att ett genomförande av sakkunnigförslaget i detta avseende omedelbart

skulle medföra en totalt sett relativt betydande utgiftsökning, att

direkt eller indirekt täckas genom ökad utdebitering inom pastoraten.'' Jag

har av dessa skäl icke ansett mig kunna biträda förslaget om att skolkantor

skulle aiaggas fri musikundervisning. Vad gäller kyrkokantorstjänsterna

bor däremot i enlighet med sakkunnigförslaget fri musikundervisning om

tva veckotimmar ingå i de med dylika tjänster förenade arbetsuppgifterna.

J och med ett successivt inrättande av dessa tjänster kommer landsbygdens

musikliv att pa manga hall tillföras icke oväsentligt förbättrade

resurser.

t V,A!ietr¥far löjligheterna att rekrytera de nya kyrkokantorstjänsterna

tramhaher de sakkunniga, att det enligt av dem verkställd undersökning

skulle Unnas omkring 450 personer, som avlagt organist- och kantorsexamen

eller däremot svarande äldre examina och icke har sådant förvärvsarbete

som hnidrar dem att inneha kyrkokantorstjänst. Enligt de sakkunniga är

det troligt, att manga av dessa är villiga att inneha dylik tjänst. Jag räknar

därjämte med att det skall finnas ett relativt stort antal musikintresserade

personer, som genom tillskapandet av kyrkokantorstjänster kan stimuleras

att avi agga erforderliga examina och därefter vid sidan av sin borgerliga

gärning ägna sig åt kyrkomusikalisk verksamhet.

Som jag redan antytt kan jag i allt väsentligt ansluta mig till vad de

sakkunniga i olika hänseenden föreslagit beträffande kvrkokantorstjänsternas

konstruktion, såsom i fråga om tjänst uppgifter, behörighetsvillkor

m. in., samt beträffande bestridandet av kostnaderna för kyrkokantorernas

\erksamhet.

kommit vid remissbehandlingen av de sakkunnigas betänkande, torde jag

emellertid här till särskild behandling få upptaga några av punkterna i de

sakkunnigas förslag.

Kyrkomötet liksom domkapitlet i Lund samt statskontoret och kammarkollegiet

anser sig icke kunna biträda de sakkunnigas förslag, att

inrättande av kyrkokantorstjänst endast bör förekomma, då skäl föreligger

lör avsteg från den hittills tillämpade huvudregeln om skolkantorstjänst

som tjänstetyp för de mindre kyrkomusikerdistrikten. En sådan restriktiv

anyändnmg av den nya tjänstetypen skulle enligt kyrkomötet försvåra

m°]hgheten att sammanföra tva församlingar till ett kyrkomusikerdistrikt

med kyrkokantorstjänst. För egen del ansluter jag mig till denna uppfattning

och föreslår, att vid bestämmande av tjänstetyp från statsmakternas

sida företräde icke ges för den ena eller den andra tjänstetypen

utan att denna bestämmes med hänsyn tagen endast till den kyrkomusikaJiska

verksamheten med utgångspunkt i de föreliggande förhållandena.

I detta sammanhang vill jag även beröra ett problem, som upptagits av

domkapitlet i Lund. Domkapitlet ifrågasätter, om det är nödvändigt med

• nuvarande bestämmelsen, att församlingar tillhörande skilda pastorat

icke fär vare sig helt eller delvis förenas till ett kyrkomusikerdistrikt. Bestämmelsen

är, framhåller domkapitlet, strängare exempelvis än vad som

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 195S

47

gäller för den prästerliga organisationen, där en kyrkoadjunkt kan vara

anställd i två pastorat. I likhet med domkapitlet anser jag, att Kungl. Maj:t

bör ha möjlighet att medge sådan samverkan över en pastoratsgräns, när

påtagliga organisatoriska fördelar kan vinnas härigenom.

Beträffande löneställningen för kyrkokantorer förordar jag, att extra

ordinarie kyrkokantorstjänst inplaceras i lönegrad Ae 12 och extra kyrkokantorsbefattning

i Agll. Sådan vikarie på kyrkokantorstjänst, som icke

avlagt lägst organist- och kantorsexamen, bör anställas mot arvode enligt

löneklass A 9. Beträffande övriga löne- och anställningsförhållanden för

kyrkokantorstjänsterna torde i huvudsak de sakkunnigas förslag böra följas.

Vad de sakkunniga förordat beträffande ersättning åt vikarie på kyrkomusikertjänst

föranleder ingen erinran från min sida, liksom jag också

biträder vad de sakkunniga föreslagit i fråga om kyrkomusikers tjänstgöringsskyldighet

vid s. k. bygudstjänster. Vad de sakkunniga föreslagit rörande

särskilda förmåner åt orgelspelare anser jag böra genomföras i begränsad

omfattning.

I anslutning till vad därutinnan gäller för församlingsprästerna bör enligt

min mening rätt till visst antal tjänstefria dagar införas för de fast

anställda kyrkomusikerna.

Beträffande införandet av den nya tjänstetypen föreslår de sakkunniga,

att de nya författningsbestämmelserna träder i kraft viss dag utan att

något uttryckligt föreläggande ges domkapitlen att i samband därmed

verkställa generell översyn över kyrkomusikerorganisationen i vederbörande

stift. Jag vill för egen del framhålla, att det i samband med den förestående

översynen av pastoratsindelningen och den församlingsprästerliga organisationen

i anslutning till 1957 års riksdagsbeslut i ämnet blir nödvändigt att

i väsentliga delar också ompröva kyrkomusikerdistriktsindelningen och vad

därmed organisatoriskt äger samband. De ändringar i kvrkomusikerorganisationen,

som jag i det föregående förordat, bör emellertid, när så av lokala

förhållanden påkallas, kunna tillämpas redan innan nämnda översyn verkställts.

Jag vill också framhålla, att vissa av de förordade ändringarna i

och för sig icke har något samband med pastoratsindelningsfrågan. Jag

föreslår därför, att de av mig förordade ändringarna i kyrkomusikerorganisationen

erhåller giltighet från och med den 1 juli 1958. Det torde få ankomma

på Kungl. Maj:t att vidtaga de författningsändringar samt utfärda

de övriga föreskrifter och de övergångsbestämmelser, som erfordras härför.

De sakkunniga har i sitt betänkande upptagit bland annat den i tidigare

sammanhang (prop. 1950:231 s. 39 ff., KU 1950:29 s. 19) behandlade

frågan om bidrag ur kyrkofonden till församlingar med kyrkomusiker på

äldre stat. De sakkunniga påpekar, att, om i ett flerförsamlingspastorat

någon eller några av kyrkomusikerna inte övergår på den nya tjänsteregleringen,

de församlingar, där dessa kyrkomusiker är anställda, måste dels

ensamma svara för sina kyrkomusikers avlönande, dels deltaga i kostnaderna

för avlöning vid nyreglerade kyrkomusikertjänster inom pastoratet,

dels ock vidkännas den stegring av allmänna kyrkoavgiften, som blivit en

följd av kyrkomusikerreformens genomförande. Den sistnämnda konsekvensen

inträder även för enförsamlingspastorat med kyrkomusiker på äldre

stat. De sakkunniga har framlagt förslag till vissa bestämmelser i ämnet

för den händelse siirskilt bidrag ur kyrkofonden anses böra utgå i förevarande

fall. Vad de sakkunniga på denna punkt anfört har vid remissbehandlingen

i huvudsak tillstyrkts eller lämnats utan erinran.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1958

Sedan den nya kyrkomusikerorganisationen nu varit i kraft ett antal år,

anser jag att ifrågavarande spörsmål bör lösas. Definitiv ståndpunkt från

statsmakternas sida bör emellertid enligt min mening icke tagas till denna

bidragsfråga, förrän närmare utredning verkställts angående betydelsen av

ett dylikt bidrag för de ifrågakommande församlingarnas ekonomi och beträffande

storleken av den ytterligare belastning på kyrkofonden, som kan

bli aktuell. Jag har för avsikt att i ett senare sammanhang föreslå Kungl.

Maj:t att uppdraga åt kammarkollegiet att närmare utreda spörsmålet.

Vid denna utredning bör de av de sakkunniga uppdragna riktlinjerna för

storleken av ifrågakommande bidrag tjäna som utgångspunkt.

Ökningen av kyrkomusikerlönekostnaderna för genomförande av de sakkunnigas

förslag har av de sakkunniga beräknats till cirka 640 000 kronor

på längre sikt, sedan den betydligt större kostnadsökningen för den generella

utsträckningen av den fria musikundervisningen i viss mån uppvägts

av kostnadsminskningar genom den rationalisering av organisationen, som

inrättandet av kyrkokantorstjänster innebär. Därest i enlighet med vad jag

förordat fri musikundervisning icke införes i skolkantorsdistrikten, kan kostnaderna

för kyrkomusikeroganisationen i stället beräknas successivt minska

allteftersom kyrkokantorstjänster inrättas. Tillskapas dylika tjänster i den

omfattning, som de sakkunniga beräknat, synes minskningen av kyrkomusikerlönekostnaderna

kunna uppskattas till omkring 500 000 kronor.

För statsverket uppkommer kostnadsökningar vid genomförande av förslaget

om pedagogisk utbildning av kyrkokantorer. Kostnaderna har av

de sakkunniga beräknats till sammanlagt 69 000 kronor. Frågan om anvisande

av medel för detta ändamål torde framdeles böra upptagas av musikaliska

akademien i samband med dess sedvanliga anslagsäskanden. Såsom

de sakkunniga anfört, torde det böra uppdragas åt musikhögskolan att inkomma

med närmare förslag beträffande anordnande av den här avsedda

pedagogiska utbildningen för kyrkokantorer.

Utskottet

Såsom av den lämnade redogörelsen framgår har Kungl. Maj:t i den

föreliggande propositionen förordat vissa ändringar beträffande kyrkomusikerorganisationen.

Förslagen grundar sig på ett av 1953 års kyrkomusikersakkunniga

avgivet betänkande.

Den väsentliga punkten i propositionen utgöres av förslaget om tillskapande

vid sidan av de i kyrkomusikerorganisationen nu ingående huvudtyperna

av tjänster — organisttjänst och kantorstjänst — av en ny typ

av kyrkomusikertjänst — kyrkokantorstjänst — såsom alternativ till den

nuvarande kantorstjänsten vid valet av tjänstetyp för de mindre kyrkomusikerdistrikten.

Samtidigt föreslås att den nuvarande kantorstjänsten

benämnes skolkantorstjänst.

Kyrkokantorstjänsten föreslås konstruerad som en självständig, extra

ordinarie tjänst i lönegrad Ae 12, förenad med minst halvtidstjänstgöring.

I arbetsuppgifterna skall — liksom beträffande organisttjänst — ingå

meddelande av fri musikundervisning åt ungdom.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 73 år 1958 49

Utskottet är fullt ense med departementschefen därom, att det föreligger

behov av en ny tjänstetyp vid sidan av de båda redan existerande. Den

föreslagna kyrkokantorstjänsten utgör enligt utskottets mening ett tillfredsställande

alternativ till den nuvarande skolkantorstjänsten, och utskottet

kan följaktligen ansluta sig till vad departementschefen föreslagit

beträffande den nya kyrkokantorstjänsten.

Utskottet har ej heller i övrigt funnit anledning till erinran mot vad

Kungl. Maj:t i föreliggande proposition föreslagit.

Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må

a) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 28 februari 1958 förordade

grunder för ändringar beträffande kyrkomusikerorganisationen;
b)

bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de författningsändringar

samt utfärda de övriga föreskrifter och de övergångsbestämmelser,

som föranledes av vad som föreslagits

under a).

Stockholm den 10 april 1958

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Ohlon, Ivar

Johansson, Birger Andersson, Rikard Svensson, Söderberg, Mårtensson,

Ivar Persson, Bertil Petersson, Ragnar Bergh, Palme, Sunne, Hesselbom

och Jacobsson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,

Malmborg, Jansson i Kalix, Karlsson i Olofström, Widén, Nilsson i Göingegården,

fröken Olsson, herrar Blidfors, Löfroth, fröken Vinge, herrar

Lassinantti, Heckscher, Svensson i Stenkyrka och Gustafsson i Uddevalla.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1968. 6 samt Nr 71—73

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1958 A:197 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa ändringar beträffande kyrkomusikerorganisationen. a1 i texten