Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående vidareutbildning av folkskollärare för tjänstgöring på enhetsskolans högstadium m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
1958-04-15 · 18 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 16 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1958 A:86, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående vidareutbildning av folkskollärare för tjänstgöring på enhetsskolans högstadium m. m. jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
Nr S6—87
Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1958
1
Nr 86
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående
vidareutbildning av folkskollärare för tjänstgöring
på enhetsskolans högstadium m. m. jämte i ämnet
väckta motioner.
(2:a avd.)
I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln, punkten
179, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,
till Folkskoleseminarieorganisationen m. m. för budgetåret 1958/59 beräkna
ett förslagsanslag av 27 500 000 kronor.
Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 108, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den
14 mars 1958, framlagt förslag beträffande vidareutbildning av folkskollärare
för tjänstgöring på enhetsskolans högstadium samt för ändamålet för
budgetåret 1958/59 äskat anslag å riksstaten med 600 000 kronor. Vidare
har Kungl. Maj:t i samma proposition framlagt förslag beträffande anslag
till folkskoleseminarieorganisationen.
I samband härmed har utskottet till behandling förehaft
dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av herr Hedström (I: 395) och den andra inom andra kammaren av herr
Lassinantti m.fl. (11:500), i vilka hemställts, att riksdagen måtte uttala,
att finnbygdsstipendiema och stipendierna till lapsktalande elever vid folkskoleseminarierna
höjas förslagsvis till av domkapitlet i Luleå angivna
1 200 kronor per läsår samt att studerandena vid seminariet i Haparanda
i detta hänseende skola jämställas med studerandena vid övriga folkskoleseminarier;
dels
två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren
av fru Sjöström-Bengtsson (I: 396) och den andra inom andra kammaren
av fröken Karlsson m.fl. (11:502), i vilka hemställts, att riksdagen vid
behandling av propositionen 1958: 108 uttalar att vid intagningarna till
folkskoleseminariema man följer principen att endast de bäst meriterade
vinner inträde och att fordringarna för inträde är lika för alla;
dels och en inom andra kammaren av herrar Nyhage och Hedin väckt
motion (IT: 501), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta,
a) att för tillträde till befordringskurserna för folkskollärare skall krävas
en föregående tjänstgöringstid som lärare om tre år utom i fall då samt
1
— Bihang till riksdagens protokoll 1058. G samt. Nr 86—87
2
Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1958
liga platser vid utbildningskurserna ej fyllas av sökande med tre års föregående
tjänstgöringstid,
b) att sökande till befordringskurserna för folkskollärare skall såsom
merit få tillgodoräkna sig en föregående tjänstgöringstid som lärare om
sex år.
Beträffande motiveringen för de motionsvis gjorda yrkandena får utskottet
hänvisa till motionerna 11:500, II: 501 och II: 502.
Av statsrådsprotokollet inhämtas bland annat följande.
I. Vidareutbildning av folkskollärare för tjänstgöring
på enhetsskolans högstadium m. m.
Inledning
Nuvarande förhållanden
I propositionen 149 till 1954 års riksdag framlades — i anslutning till
överläggningar, som förts mellan å ena sidan civil- och ecklesiastikdepartementen
och å andra sidan Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges
folkskollärarförbund och Sveriges folkskollärarinneförbund — förslag om
att på enhetsskolans (försöksskolornas) högstadium och på realskolestadiet
skulle inrättas tjänster i 23 lönegraden för folkskollärare, som efter avlagd
folkskollärarexamen tjänstgjort som lärare minst tre år och som antingen
i tentamen eller tentamina för filosofisk ämbetsexamen erhållit minst två
betygsenheter eller genomgått av skolöverstyrelsen anordnade befordringskurser
om sammanlagt två terminer.
Propositionen, som vann riksdagens bifall (SU 139, Rskr 325), innehöll
också vissa riktlinjer för bestämmandet av antalet tjänster av den föreslagna
typen. Antalet tjänster skulle, i enlighet med det departementsförslag,
som accepterats av nämnda organisationer och som låg till grund för
propositionen, för varje läsår fastställas av Kungl. Maj:t efter förslag av
skolöverstyrelsen med utgångspunkt i att behov av 6 000 å 7 000 tjänster
av ifrågavarande slag skulle föreligga vid en fullt utbyggd enhetsskola.
I fråga om realskolorna skulle behovet av tjänster beräknas med utgångspunkt
huvudsakligen i klasserna l5, 2° och T. Detta innebar, framhöll dåvarande
departementschefen, icke något ställningstagande till i vilka klasser
de nya lärarna skulle fullgöra sin tjänstgöring; denna fråga måste lösas
efter behovet i det aktuella fallet. Det framhölls vidare, att den nya lärartypen,
med undantag för hjälpklasslärare på enhetsskolans högstadium,
skulle vara ämneslärare och icke klasslärare. Tjänsterna skulle avse undervisning
företrädesvis i visst eller vissa ämnen eller i viss grupp av ämnen.
Vid placeringen av tjänsterna vid olika skolor skulle överstyrelsen söka
åstadkomma en jämn fördelning av tjänsterna över hela landet.
Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1958
3
I fråga om den närmare regleringen beträffande här berörda tjänster och
rörande befordringskursema torde få hänvisas till, utöver nämnda proposition
och statsutskottsutlåtande, de bestämmelser som finns införda i
statsliggaren (s. 646 f, 709 f).
Under läsåren 1954/57 har behörighet till folkskollärartjänst i 23 lönegraden,
numera lönegrad A 17, förvärvats av omkring 1 100 folkskollärare.
Av dessa lärare har 394 vunnit sin behörighet via de av skolöverstyrelsen
anordnade befordringskursema, mellan 400 och 450 beräknas ha gått den
akademiska vägen och ungefär 300 har, med stöd av det dispensbemyndigande
som inrymdes i riksdagens beslut, dispensvägen erhållit behörighet.
På grundval av 1956 års riksdags beslut om skolväsendets ordnande på
realskolestadiet under övergångstiden före enhetsskolans genomförande pågår
nu inom de äldre skolformerna en successiv övergång till treåriga realskolor
och femåriga flickskolor. Härigenom minskas det underlag, efter
vilket antalet folkskollärartjänster i lönegrad A 17 skulle bestämmas.
Än väsentligare är att vid de förhandlingar med personalorganisationerna,
som föregick 1957 års löneplansrevision och den i samband därmed
verkställda omprövningen av normerna för lönegradsplaceringen av vissa
grupper av tjänster, uppgörelse träffades om att vad som år 1953 avtalades
med personalorganisationerna om antalet tjänster i 23 lönegraden för
folkskollärare med vidareutbildning skulle upphöra att gälla, innebärande
att ianspråktagandet av vidareutbildade folkskollärare inom skolorganisationen
i det följande kommer att bedömas uteslutande från skolorganisatoriska
synpunkter, beträffande såväl skolform och stadium som antal. (Se
prop. 1957: 120 s. 9.)
Utredning om ett modifierat ämnes- och klasslär ar system
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade dåvarande chefen
för ecklesiastikdepartementet den 1 mars 1957 sakkunniga för att verkställa
utredning av frågan om införande av ett modifierat ämnes- och klasslärarsystem
på enhetsskolans högstadium och därmed sammanhängande
frågor. De sakkunniga antog benämningen 1957 års lärarutredning.
För den nya utredningen gällde det att utröna, om behov av en ny lärarkategori,
en mellanform mellan renodlade ämneslärare och klasslärare,
kunde anses föreligga, och att, om så befanns vara fallet, föreslå en lämplig
utbildning för sådana lärare.
De sakkunniga har den 30 september 1957 avgivit betänkandet »Behov
och utbildning av klasslärare för enhetsskolans högstadium».
Över betänkandet har infordrade utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen
— som hört kollegierna vid 16 folkskoleseminarier, 20 statens folkskolinspektörer
och 20 skolstyrelser i försöksdistrikt — statskontoret, överstyrelsen
för yrkesutbildning, kanslersämbetet för rikets universitet — som
hört vederbörande vid universiteten i Uppsala, Lund och Göteborg samt
4
Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1958
Stockholms högskola — statens lönenämnd, studiehjälpsnämnden, styrelsen
för lärarhögskolan i Stockholm och 1957 års skolberedning.
Yttranden över betänkandet har vidare avgivits av vissa organisationer
och sammanslutningar.
Skolöverstyrelsens anslagsäskande beträffande anslaget till
Befordringskurser för folkskollärare
Reservationsanslaget till Befordringskurser för folkskollärare har under
budgetåren 1954/58 varit uppfört med de belopp, som framgår av följande
sammanställning, vari även medtages uppgifter om nettoutgifter och om
reservation vid budgetårets slut. Inom parentes anges den beräknade reservationen
vid utgången av budgetåret 1957/58.
Anslag Nettoutgift Reservation
1954/55 ...................... 500 000 293 857 206 142
1955/56 ...................... 600 000 462 856 343 286
1956/57 ...................... 400 000 333 165 410 121
1957/58 (statsliggaren s. 645) ... . 425 000 — (300000)
Sedan befordringskurserna varit i verksamhet under tre läsår, har hittills
sammanlagt 394 folkskollärare på denna väg förvärvat behörighet till folkskollärartjänst
i tidigare 23 numera 17 lönegraden.
Till höstterminen 1957 utannonserades 21 kurser, nämligen 3 läsårskurser
i modersmålet, 2 läsårskurser i merkantila ämnen och 1 läsårskurs i
biologi samt följande antal terminskurser: 4 i matematik, 3 i fysik, 3 i samhällslära,
1 i vart och ett av ämnena kristendomskunskap, historia, geografi
och kemi samt 1 för hjälpklasslärare. Sammanlagt anmälde sig endast 142
folkskollärare. På grund härav kunde alla de utannonserade kurserna ej
anordnas (till kursen för hjälpklasslärare hade exempelvis endast 2 sökande
anmält sig), och vissa kurser kunde anordnas endast efter särskilt medgivande
av Kungl. Maj:t.
Dessutom hade för våren 1958 utannonserats en kurs i kristendomskunskap,
en ytterligare i samhällslära, två i matematik och en i kemi, vilka
kurser ej kommit till stånd på grund av för litet antal anmälningar om deltagande.
Vid tidpunkten för anslagsäskandenas avgivande ställde det sig för överstyrelsen
svårt att med säkerhet beräkna medelsåtgången för budgetåret
1957/58 och därmed också den reservation, som kunde väntas föreligga vid
ingången av nästa budgetår. Än svårare syntes det överstyrelsen att bedöma
medelsbehovet för budgetåret 1958/59, då hänsyn också måste tagas till
de förslag, som 1957 års lärarutredning kunde komma att framlägga.
I avvaktan på dessa förslag föreslog överstyrelsen att anslaget till befordringskurser
skulle uppföras med oförändrat belopp, 425 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1958
5
Enligt vad sedermera under hand inhämtats från skolöverstyrelsen torde
vid utgången av innevarande budgetår kunna beräknas föreligga en reservation
på anslaget på omkring 300 000 kronor.
Departementschefen
Departementschefen har anfört bland annat följande.
1957 års lärarutredning har i sitt betänkande »Behov och utbildning av
klasslärare för enhetsskolans högstadium», efter att bland annat ha löietagit
en särskild undersökning i form av en enkät huvudsakligen bland
skolledarna i försöksdistrikten, ansett sig kunna konstatera att för vissa
elevkategorier på högstadiet föreligger behov av ett system, enligt vilket
undervisningen i ett flertal ämnen i en och samma klass anförtros åt klassföreståndaren,
så att denne kan verka fostrande och sammanhållande och
förvärva ingående kännedom om de enskilda eleverna. Betydelsefullt är
också enligt utredningens uppfattning att antalet i klassen undervisande
lärare i görligaste mån begränsas. Utredningen föreslår, att ett modifierat
klasslärarsystem generellt införes på högstadiet jämsides med ett ämneslärarsystem
av i huvudsak hittillsvarande typ. Särskilda tjänster föreslås
bli inrättade för s. k. högstadieklasslärare, vilkas utbildning bör avpassas
så att den medger ämneskombinationer med större bredd än hittills till
lämpats.
...
Enligt utredningen kan det inte bli fråga om att omedelbart soka iixera
hur stor del av eleverna på högstadiet, som bör ha ett modifierat klasslärarsystem;
detta måste först prövas under ett antal år. Vad utredningen
fattat som sin uppgift i detta fall är att utforma de riktlinjer, som bör bil
vägledande under försökstiden. Det modifierade klasslärarsystemet bör,
anser utredningen, i första hand tillämpas för elever, som saknar förutsättningar
och intresse för teoretiska studier. Vilket system, som lämpar sig
bäst för »mellanskiktet» av eleverna, kan ej med bestämdhet avgöras, innan
mera omfattande försök gjorts. För att få en grund för systemets
praktiska tillämpning ser sig utredningen hänvisad att utgå från vad som
är känt om klassavdelningarnas faktiska struktur. Utredningen räknar med
att en uppdelning av eleverna efter valet av tillvalsämnen och alternativkurser
tills vidare förblir det normala. Utredningen föreslår med dessa utgångspunkter
för högstadiets klasser 7—9, att modifierat klasslärarsystem i
princip tillämpas i avdelningar, vilka i sin helhet består av elever som icke
deltar i undervisningen i något främmande språk eller läser endast ett
sådant. Det framhålles i detta sammanhang från utredningens sida, att det
här är fråga om riktlinjer för fastställandet av det modifierade systemets
omfattning under försöksperioden och för tilldelningen av lärare; meningen
är under inga förhållanden att den lokala skolledningens handlingsfrihet
skall beskäras utan rektor måste ha full rätt att disponera skolans lärartillgångar
på det från helhetssynpunkt bästa sättet.
De riktlinjer utredningen uppdragit för systemets tillämpning under försökstiden
leder fram till förslag om att för landet i dess helhet 45 procent
av undervisningen i läroämnen på enhetsskolans högstadium skall bestridas
av högstadieklasslärare och 55 procent av denna undervisning av ämneslärare.
Fördelningen av tjänsterna avses ankomma på skolöverstyrelsen,
som därvid har att ta hänsyn till distriktens skiftande struktur. Det modi
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
ti
Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1958
fierade klasslärarsystemet anses i princip böra utformas så att undervisningen
i en klass uppdelas mellan två högstadieklasslärare, den ene med
humanistisk inriktning och den andre med naturvetenskaplig inriktning.
Den föreslagna lärarutbildningen, som bygger på folkskollärarexamen, är
med hänsyn härtill uppdelad på två linjer. Under en tid av ett läsår skall
utbildning ges i två huvudämnen och tre biämnen. Som biämne kan även
övningsämne förekomma.
_ Utredningen föreslår slutligen en successiv avveckling av folkskollärartjänsterna
i lönegrad A 17 såväl på enhetsskolans högstadium som i övriga
högre skolformer.
Bland remissinstanserna finns de, som menar att utredningens sätt att
se på frågan är lovvärt realistiskt och som understryker att förslaget
bygger på de faktiska förhållandena ute i försöksdistrikten. Långt vanligare
är emellertid en kritisk inställning till vad lärarutredningen föreslagit. Remissorganens
inställning i stort torde, såsom tidigare nämnts, få karakteriseras
som övervägande negativ eller tveksam. Grunden för den mer eller
mindre utpräglat kritiska hållningen är framför allt farhågor för att ett
genomförande av det föreslagna modifierade klasslärarsystemet skall sätta
vissa för enhetsskolan grundläggande principer i fara. Man befarar en
vertikal klyvning av högstadiet efter elevernas tillval av det andra språket
med en viss deklassering av de praktiskt inriktade studievägarna, ett äventyrande
av det fria ämnesvalet och minskade möjligheter att övergå från
en studieriktning till en annan som följd. De hittills inte medgivna partiella
högstadierna skulle aktualiseras på nytt. Det pågående arbetet med att lösa
problemen om differentieringen och högstadiets utformning över huvud
taget kommer, menar många, att föregripas på ett olyckligt sätt.
Efter den allsidiga belysning problemet fått genom utredningen och remissbehandlingen,
synes det mig stå klart att man för undervisningen i
teoretiska läroämnen på enhetsskolans högstadium icke bör införa en lärarkategori,
vars utbildning ger så begränsade ämneskunskaper, att den mer
eller mindre fast måste bindas vid vissa typer av klasser. Det bör inte heller
komma i fråga att för någon elevkategori riskera undervisningsresultatet
genom att ge någon sektor av lärarutbildningen ett kunskapsmässigt för
knapphändigt innehåll. I likhet med det övervägande flertalet remissinstanser,
däribland skolöverstyrelsen och 1957 års skolberedning, vill jag alltså
hävda att en lärare i läroämnen på högstadiet måste ha en sådan utbildning
att han i sina speciella ämnen kan undervisa över hela stadiet och
att denna utbildning måste ge ett större mått av ämneskunskaper än vad
lärarutredningens förslag innebär.
Vissa åtgärder i lärarfrågan måste av olika skäl vidtagas omedelbart. Å
andra sidan är det uppenbart, att några långsiktiga lösningar för närvarande
varken kan eller bör presenteras. Arbetet med högstadiets och hela
den framtida skolans slutliga utformning pågår inom skolberedningen, som
därvid också har att ta ställning till frågan om användningen av olika
lärarkategorier. Inte förrän under något av de första åren av 1960-talet kan
statsmakternas prövning av den även för lärarproblemens lösning grundläggande
frågan om skolans utformning beräknas ske, en prövning som
givetvis inte får föregripas.
Jag kan ansluta mig till skolberedningen, när den förutsätter att tjänster
för vidareutbildade folkskollärare kommer att bibehållas som en permanent
anordning på enhetsskolans högstadium. Så långt torde man redan nu kunna
opaginerad Kontrollera mot PDF
Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1958 5
sträcka sig i den principiella bedömningen. Frågorna om fördelningen av
tjänsterna i läroämnen mellan olika lärarkategorier och om utbildningens
utformning måste däremot stå öppna för omprövning och bör nu endast
bedömas med sikte på de allra närmaste åren.
Som jag tidigare antytt maste också lärarsituationen i stort tas med i
bilden. Några nya beräkningar rörande tillgången på akademiskt utbildade
lärare har ännu inte publicerats. Sa mycket torde dock kunna sägas som
att det väntade överskottet på akademiskt utbildade lärare inte kommer
att inträffa ännu på några år och att akademikerbristen i vissa ämneskombinationer
kommer att förbli bestående flera ar framat; beträffande matematik,
fysik och kemi synes någon avgörande förbättring över huvud taget
inte kunna beräknas inträda inom överskådlig tid. Med dessa utgångspunkter
är det, när nya lärarutbildningsformer övervägs, angeläget att en
så snabb utbildningsväg som möjligt kommer till användning, att åtgärderna
sätts in omedelbart och att företräde ges åt ämneskombinationer, dar
bristen är särskilt kännbar. Behovet av snabbt verkande åtgärder talar för
att man bör välja en form av vidareutbildning med folkskollärarexamen
som grund.
Den form av lärarutbildning, som för de narmaste åren bör tillskapas,
bör sålunda så långt det är möjligt dels tillgodose kravet på en snabb lärarproduktion,
dels ge en större ämnesbredd och bättre förberedelse för klassföreståndarskap
än nuvarande vidareutbildning för folkskollärare, dels ge
grundligare ämneskunskaper än vad lärarutredningens förslag innebär.
På grundval av dessa överväganden vill jag förorda, att från och med
nästa budgetår nya vidareutbildningsvägar för folkskollärare öppnas och
att från och med budgetåret 1959/60 en ny typ av lärartjänster inrättas.
Tjänstetypen är såsom sådan avsedd endast för enhetsskolans högstadium,
men jag räknar av flera skäl med att lärare med den nya utbildningen
under en övergångstid skall komma att tjänstgöra även inom andra högre
skolformer. Till frågor rörande tjänsterna och vad därmed sammanhänger
återkommer jag längre fram.
I enlighet med vad skolberedningen föreslagit bör följande två former
för vidareutbildning anvisas, nämligen dels en huvudsakligen akademis k:
form innefattande minst tva betyg i filosofisk ämbetsexamen, en s. k. biämneskurs
och en kurs i psykologi och pedagogik, dels en helt på basis av
särskild kursverksamhet byggd utbildningsväg omfattande två terminskurser,
eu biämneskurs och en kurs i psykologi och pedagogik.
Den föreslagna akademiska vägen bör, liksom i den hittillsvarande vidareutbildningen,
vara den normala för dem, som äger formell behörighet till
universitetsstudier. Med hänsyn till den breddning av lärarnas ämneskombinationer,
som är eftersträvansvärd, är det givetvis i och för sig önskvärt,
att de två akademiska betygsenheterna avser var sitt ämne. Ämneskretsen
torde böra vara densamma som i nuvarande akademiska utbildning
för tjänst i A 17. För den, som går vägen via två akademiska betyg, bör
det vidare stå fritt att välja mellan den i ämbetsexamen ingående kursen
i psykologi samt pedagogikens teori och historia eller den psykologi- och
pedagogikkurs, som skall anordnas inom ramen för den icke-akademiska
vidareutbildningen. Biämnesknrsen blir således den enda del av utbildningen,
som ej kan fullgöras vid universitet eller högskola.
Den andra utbildningsvägen — jag kallar den för enkelhetens skull i fortsätt
ningen för kursutbildningen — bör liksom den nuvarande befordrings
-
8 Stats utskott eU utlåtande nr 86 år 1958
kursverksamheten omhänderhas av skolöverstyrelsen; samråd skall dock
liksom hittills äga rum med universitetskanslern. När det gäller att närmare
utforma denna kursutbildning är det naturligt att utnyttja de erfarenheter
som de nuvarande befordringskurserna givit.
Kursutbildningens s. k. terminskurs bör avse att ge kunskaper motsvarande,
så långt detta är möjligt, en betygsenhet i filosofisk ämbetsexamen,
vilket normalt brukar anses kräva en termins studier. Under terminskurs
bör dock även kunna medhinnas viss metodikundervisning jämte
auskultationer.
Biämneskurs bör omfatta huvudsakligen en metodisk genomgång av det
för högstadiet aktuella lärostoffet i respektive ämne. Kursen räknas ej
kunna ta i anspråk längre tid än 3—4 veckor och medger alltså inte några
egentliga ämnesstudier. Genom att en sådan kurs medtages i utbildningen,
skapas dock något förbättrade förutsättningar för läraren, som ju för övrigt
hyen har folkskollärarexamen som grund, att, om så skulle visa sig nödvändigt
eller lämpligt, undervisa även i ett tredje ämne, som ligger utanför
hans huvudämnen.
Beträffande såväl terminskurserna som biämneskurserna bör ämneskretsen
i första hand begränsas till att omfatta läroämnen och bland dessa bör
redan från början de främmande språken undantagas. När det för varje år
galler att bestämma i vilka ämnen terminskurser skall anordnas, är det
vidare enligt min mening angeläget att, såsom skolberedningen förutsätter,
särskilt beaktas den förutsebara tillgången på lärare i olika ämneskombinationer.
Skolberedningen har uttalat, att de ämnen, inklusive biämnet, vari
vidareutbildning önskas, bör vara besläktade ämnen. En dylik anordning
synes mig naturlig, och jag vill här även erinra om skolöverstyrelsens förS
binda utbildningen på två linjer med vissa angivna huvudämnen
och biämnen. Dessa frågor torde få ytterligare övervägas. Ämnesvalet torde
komma att bli i viss män bundet redan därigenom, att terminskurserna
särskilt bör inriktas på bristämnen, och vidare genom sådana omständigheter
som deltagarfrekvensen och möjligheterna att på en och samma ort
anordna utbildning i flera ämnen.
I kursutbildningen ingar tva terminskurser, d.v. s. två »huvudämnen».
När det gäller modersmålet bör dock, såsom skolberedningen föreslagit,
två terminskurser tas i ansprak, vilket även överensstämmer med förhållandena
beträffande befordringskurserna. I fråga om ämnet biologi kan
ifrågasättas, om ämnet, vilket som schemaämne är relativt litet, över huvud
taget är lämpligt att tas med i kursutbildningen. För egen del vill jag
har inskränka mig till att förorda att, om ämnet efter ytterligare överväganden
anses böra medtagas, utbildningen i detsamma tills vidare bör
omfatta två terminskurser.
Kursen i psykologi och pedagogik, som också den beräknas omfatta 3—4
veckor, bör utformas så, att den tillsammans med vad som inhämtas under
studierna för folkskollärarexamen blir likvärdig med den i ämbetsexamen
mgående kursen i psykologi m.m. Studierna bör givetvis inriktas på de
åldersstadier läraren kommer att få att göra med och bör också läggas så,
att klassföreståndaruppgifterna särskilt beaktas.
De olika momenten i utbildningen bör, som skolberedningen framhållit,
helst tas i en följd. Det kanske dock, med hänsyn till skiftande önskemål
beträffande ämnesvalet, inte alltid blir möjligt att få hela utbildningen
förlagd till en och samma ort.
Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1958
9
Utbildningstidens sammanlagda längd bör inte nu bestämt fixeras till
något visst antal dagar eller månader. Man torde dock, i anslutning till
vad skolberedningen uttalat, böra räkna med att utöver ett normalt läsår
kan behöva tas i anspråk delar av angränsande sommarferier. Biämneskurser
och kurser i psykologi och pedagogik bör i tiden placeras så, att
även de. som går den akademiska vägen, får möjlighet att deltaga.
För att under kurstiden hinna med det program, som här angivits, torde
det bli nödvändigt att uppställa krav på förkunskaper, t. ex. inläsning på
förhand av viss kurslitteratur. Med ledning av erfarenheterna vid befordringskurserna
bör även övervägas om och i vad mån särskilda betygskrav
bör uppställas för tillträde till kurser i olika ämnen. I motsats till vad som
nu gäller för befordringskurserna bör däremot för tillträde till kursutbildningen
ej ovillkorligen krävas föregående lärartjänstgöring. Vid konkurrens
om utbildningsplatserna torde någon form av maximering när det gäller
tillgodoräknande av föregående tjänstgöring böra övervägas; skolberedningen
har på denna punkt rekommenderat tillgodoräkning av högst tre års
tjänstgöring. Utseendet av deltagare bör ske centralt genom skolöverstyrelsen,
som i fråga om ansökningstid m. m. alltså har att beakta bland
annat att även nyexaminerade folkskollärare skall ha möjlighet att deltaga
i utbildningen.
Betygssättningen vid kursutbildningens olika moment bör ske enligt
samma regler som nu gäller för befordringskurserna. Endast vitsorden
Godkänd och Icke godkänd bör alltså förekomma.
Lärarutredningen har föreslagit, att utbildningen av högstadieklasslärare
skulle förläggas till lärarhögskolan i Stockholm och vissa folkskoleseminarier
och organisatoriskt inlemmas i dessa utbildningsanstalters reguljära
verksamhet. Skolberedningen har tänkt sig, att den nya vidareutbildningen
skall anknytas till lärarhögskolan och vissa seminarier, framför allt i städer
med universitet eller högskola. Det är enligt beredningens mening även av
vikt att utbildningen knyts till lärarutbildningsanstalt, som har nioårig
övningsskola. Vid tillkomsten av befordringskurserna förutsattes, att dessa
i första hand skulle anknytas till lämpliga folkskoleseminarier, men även
förläggning till högre allmänt eller tekniskt läroverk förutsattes kunna
ifrågakomma. I praktiken har det också blivit så, att befordringskurserna
kommit att i de allra flesta fall förläggas till ett seminarium. Seminariets
rektor har i regel varit förordnad som kursföreståndare och som kursledare
har oftast seminarielektorer tjänstgjort. Anknytning till ett högre tekniskt
läroverk har i ett par fall visat sig vara en lämplig anordning, när det gällt
naturvetenskapliga ämnen. Även med högre allmänt läroverk och med
Chalmers tekniska högskola har i viss utsträckning samarbete etablerats.
Den sålunda hittills praktiserade organisationen av befordringskurserna
synes mig ha vissa fördelar. Den medför möjligheter att smidigt utnyttja
personella och materiella resurser, där sådana står att få. Även om den nya
kursutbildningen med sina olika moment otvivelaktigt bör i högre grad
än befordringskurserna bli en sammanhållen enhet, föreställer jag mig dock,
att de organisatoriska och administrativa föreskrifterna för befordringskurserna
i stor utsträckning kan tas som förebild. Jag vill alltså, åtminstone
tills vidare, icke förorda att vidareutbildningen organisatoriskt helt införlivas
med folkskoleseminaricrna eller andra utbildningsanstalter, och jag
kommer därför i det följande inte heller att föreslå medelsanvisning till ändamålet
under seminarieanslagcn utan under ett särskilt anslag. Denna
10
Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1958
fråga bör dock kunna tas upp till övervägande på nytt när tillräckliga
erfarenheter av den nya kursutbildningen vunnits.
Jag räknar med att kursutbildningen i regel kommer att förläggas till
lämpliga folkskoleseminarier och — om också inte redan första året — till
lärarhögskolan; härvid bör naturligtvis bland annat värdet av nioårig övningsskola
beaktas. Likaså förutsätter jag, att rektorer och lektorer vid
dessa utbildningsanstalter i regel skall komma att handha utbildningen.
Samarbete med universitet och högskolor av olika slag är vidare givetvis
önskvärt. Det bör likväl inte vara uteslutet att, liksom hittills, knyta verksamheten
till högre allmänt eller tekniskt läroverk med särskilt lämpliga
resurser i fråga om lärare samt institutioner och lokaler i övrigt. Man bör
i sammanhanget inte glömma bort att under de år befordringskurserna funnits
inte så obetydliga summor lagts ned på att utrusta institutioner, som
utnyttjats för dessa kurser. De erfarenheter kursföreståndare och kursledare
vid befordringskurserna samlat, synes också böra nyttiggöras i den
utsträckning så befinnes lämplig.
Folkskollärare, som genomgår vidareutbildning i någon av de här föreslagna
formerna, bör ha möjlighet att enligt samma regler, som nu gäller
för studier syftande till behörighet till folkskollärartjänst i lönegrad A 17,
åtnjuta tjänstledighet med B-avdrag (kung. 1954:502). Eftersom för tillträde
till kursutbildningen ej kommer att uppställas krav på föregående
tjänstgöring, torde en grupp kursdeltagare komma att finnas, som påbörjar
kursutbildningen direkt i anslutning till seminarieutbildningen. För denna
kategori bör enligt min mening studiehjälp kunna ifrågakomma enligt de
regler, som gäller för folkskoleseminariernas elever.
Det är min uppfattning, att de nu förordade vidareutbildningsvägarna
skall ersätta de nuvarande formerna för vinnande av behörighet till folkskollärartjänst
i A 17. Några befordringskurser skall sålunda efter utgången
av budgetåret 1957/58 ej vidare anordnas. Vissa specialproblem
uppstår emellertid beträffande befordringskurserna i merkantila ämnen
samt för hjälpklasslärare och yrkesvalslärare. Den merkantila kursen och
hjälpklasslärarkursen bör enligt min mening utan egentliga förändringar
upptagas i det nya vidareutbildningsprogrammet och grunda behörighet
för den nya tjänstetypen. Nu gällande krav på viss praktiktjänstgöring för
merkantil utbildning och på tre års föregående lärartjänstgöring för hjälpklasslärarutbildning
bör bibehållas. Om någon kurs motsvarande befordringskurser
för yrkesvalslärare i fortsättningen skall anordnas, torde tills
vidare få lämnas Öppet i avvaktan på de förslag till omläggning av yrkesvägledningen
m. m. inom enhetsskolan, som skolöverstyrelsen väntas komma
att framlägga.
Omläggningen av folkskollärarnas vidareutbildning påkallar på en punkt
ändring av de föreskrifter, som gäller för vissa av Hermods korrespondensinstitut
med bidrag av statsmedel anordnade s.k. akademiska ettbetygskurser.
Genomgång av sådan ettbetygskurs blir för närvarande under vissa
omständigheter jämställd med genomgång av befordringskurs om en termin.
Enligt det nya systemet torde jämförelsen böra gälla i kursutbildningen
ingående terminskurs.
Skolberedningen har på anförda skäl förordat, att nuvarande möjlighet
att förvärva adjunktsbehörighet via folkskollärarexamen och fyra akademiska
betyg (kung. 1953: 696) utvidgas så, att även den, som genomgått
vad som här kallas kursutbildning, tillätes bygga på sin utbildning med två
Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1958
11
akademiska betyg för filosofisk ämbetsexamen i ett ämne till adjunktsbehörighet
för undervisning på försöksskolans högstadium och i motsvarande
skolformer. Dessa två betyg bör enligt skolberedningens förslag vara
förvärvade i annat ämne än dem terminskurserna avser. Det är enligt min
uppfattning angeläget, att den nya kursutbildningen ej får karaktär av
återvändsgränd, och med hänsyn till den målsättning, som uppställts för
terminskurserna, anser jag mig böra biträda vad skolberedningen förordat
i förevarande hänseende.
Jag återkommer längre fram till frågan om bestämmandet av antalet
tjänster av den nya typen. Då det gäller att beräkna dimensionerna av
den kursverksamhet, som nu skall startas, bör man, som skolberedningen
antytt, ta hänsyn bland annat till föreliggande lärarbrist. Lärarbehovet
inom enhetsskolans högstadium kommer på grund av försöksverksamhetens
utbyggnad att särskilt vissa år öka kraftigt. Som redan nämnts, räknar jag
också med att folkskollärare med den nya vidareutbildningen skall komma
att övergångsvis tjänstgöra inom högre skolor av traditionell typ. Jag anser
det vara väsentligt att kursutbildningen, även om relativt många kan beräknas
välja den huvudsakligen akademiska vägen, ej ges för små dimensioner.
Det ställer sig vidare givetvis svårt att göra en alldeles säker kalkyl över
kostnaderna för kursutbildningen under nästa budgetår. När jag efter vissa
beräkningar kommit fram till ett medelsbehov för budgetåret 1958/59 av
i runt tal 900 000 kronor, har därvid beräknats medel dels för en läsårskurs
i merkantila ämnen och ett par hjälpklasslärarkurser, dels för viss andel i
kostnaderna för Hermods s. k. akademiska ettbetygskurser m. m., dels för
en kursutbildning i övrigt, som dimensionerats efter minst 200 deltagare i
terminskurser.
Vid utgången av innevarande budgetår beräknas på reservationsanslaget
till Befordringskurser för folkskollärare föreligga en reservation av omkring
300 000 kronor. Jag vill föreslå, att för här ifrågavarande ändamål
för nästa budgetår i riksstaten uppföres ett nytt reservationsanslag, benämnt
Vidareutbildning av folkskollärare, och att medelsanvisningen under
detta nya anslag upptages med G00 000 kronor samt att den reservation,
som vid utgången av innevarande budgetår föreligger på befordringskursanslaget,
får tillföras det nya reservationsanslaget.
Innan jag från spörsmålen om vidareutbildningen övergår till frågor
rörande tjänster och vad därmed hänger samman, vill jag på nytt framhålla,
att de närmare anordningar som här föreslås endast tar sikte på de
närmaste åren. En omprövning av lärarfrågorna måste kunna ske när problemen
om högstadiets utformning klarnat.
Den nya tjänstetyp, som enligt vad här föreslagits skall inrättas från
och med budgetåret 1959/GO, hänför sig närmast till enhetsskolans högstadium.
Endast där bör ordinarie tjänster inrättas. Antalet ordinarie tjänster
bör liksom hittills för varje år fastställas av Kungl. Maj:t, varvid i stort
sett den för innevarande budgetår tillämpade proportionen mellan tjänster
av olika slag synes böra bli vägledande för de närmaste åren.
Vid överläggningar med vederbörande personalorganisation har enighet
uppnåtts om inplacering av de ordinarie tjänsterna i lönegrad Ao 19. om
anställnings- och avlöningsförhållanden för vidareutbildade folkskollärare
före erhållande av tjänst i Ao 19 samt om vissa övergångsanordningar. Jag
12 Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1958
tillstyrker, att riksdagens godkännande av denna lönegradsplacering inhämtas.
De nya tjänsterna torde tills vidare böra benämnas folkskollärartjänster
i lönegrad A 19.
För tillträde till den nya vidareutbildningen bör, som nämnts, ej krävas
föregående lärartjänstgöring. För behörighet till ordinarie tjänst är det
däremot, såsom skolberedningen framhållit, nödvändigt att uppställa krav
på en icke alltför ringa lärarerfarenhet, vilken bör vara hämtad från de
högre skolformer, bland andra enhetsskolans högstadium, som anges i § 177
punkt 8 läroverksstadgan. Den tjänstgöring vid här åsyftade skolformer,
som bör krävas för behörighet till ordinarie tjänst, torde böra bestämmas
till tre år. Tjänstgöring i högre skolformer, fullgjord före vidareutbildningen,
bör få tillgodoräknas för behörighet till ordinarie tjänst.
I högre skolor av traditionell typ bör inga ordinarie tjänster förekomma.
Inte heller bör enligt min mening särskilda extra ordinarie tjänster av nuvarande
slag inrättas. För de vidareutbildades anställnings- och avlöningsförhållanden
vid tjänstgöring i dylika skolformer liksom vid tjänstgöring
på enhetsskolans högstadium innan ordinarie tjänst erhållits, måste givetvis
särskilda föreskrifter meddelas. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att
besluta härutinnan.
Tjänsterna bör avse undervisning företrädesvis i vissa ämnen eller viss
grupp av ämnen. Såsom är fallet beträffande nuvarande tjänster i A 17,
bör i tjänsten i viss utsträckning kunna inräknas undervisning i övningsämnen
och yrkesämnen. I fråga om undervisningsskyldigheten bör vad
som nu gäller för tjänster i A 17 tillämpas.
Vad beträffar nuvarande folkskollärartjänster i lönegrad A 17, vill jag
förorda, att de ordinarie tjänsterna på enhetsskolans högstadium från och
med den 1 juli 1959 omvandlas till tjänster av den föreslagna nya typen
och att nuvarande särskilda extra ordinarie tjänster vid högre skolor i anslutning
till vad jag nyss anfört indrages med utgången av juni 1959.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser
i anledning av vad jag här i olika hänseenden förordat ävensom att
utfärda föreskrifter om de övergångsanordningar, som må befinnas påkallade.
Utskottet
Enligt Kungl. Maj:ts i förevarande proposition framlagda förslag böra
åtgärder beträffande lärarfrågorna på enhetsskolans högstadium — i avvaktan
på den slutliga prövningen av spörsmålen om högstadiets utformning
— nu vidtagas endast med sikte på förhållandena under de närmaste
åren. I stället för nuvarande utbildningsvägar för behörighet till folkskollärartjänst
i lönegrad A 17 (Ca 23 och Ce 23) föreslås att från och med
budgetåret 1958/59 anvisas två nya former för vidareutbildning av folkskollärare,
den ena huvudsakligen akademisk och innefattande två betygsenheter
för filosofisk ämbetsexamen jämte en s. k. biämneskurs och en
kurs i psykologi och pedagogik, den andra helt byggd på särskild kursverk
-
Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1958
13
samhet och omfattande två s. k. terminskurser jämte en biämneskurs och
en kurs i psykologi och pedagogik. Den sistnämnda formen av vidareutbildning,
som förutsättes bli förlagd huvudsakligen till lämpliga folkskoleseminarier,
beräknas ta i anspråk ett läsår och någon del av angränsande
sommarferier. Även denna kursutbildning föreslås kunna påbyggas
till adjunktskompetens med två akademiska betyg i annat ämne än dem
terminskurserna avser.
De nya vidareutbildningsvägarna avses, efter tre års tjänstgöring i högre
skolformer, leda fram till behörighet för en ny typ av ordinarie tjänster på
enhetsskolans högstadium, folkskollärartjänster i lönegrad Ao 19. Dylika
tjänster föreslås bli inrättade från och med budgetåret 1959/60 till ett
antal som för varje budgetår fastställes av Kungl. Maj:t. Folkskollärare
med den nya vidareutbildningen beräknas dock även komma att tjänstgöra
inom högre skolformer av traditionell typ. För dylik tjänstgöring liksom
vid tjänstgöring på enhetsskolans högstadium, innan ordinarie tjänst nåtts,
böra särskilda föreskrifter om anställnings- och avlöningsförhållanden meddelas
av Kungl. Maj:t.
Vidare förordas i propositionen att nuvarande ordinarie folkskollärartjänster
i Ao 17 på enhetsskolans högstadium från och med den 1 juli 1959
omvandlas till folkskollärartjänster i Ao 19 och att nuvarande extra ordinarie
folkskollärartj änster i Ae 17 inom andra högre skolformer indragas
från och med nämnda tidpunkt. Närmare övergångsbestämmelser förutsättes
skola meddelas av Kungl. Maj:t.
För kostnader i samband med den nya kursutbildningen för folkskollärare
m. m. äskas för nästa budgetår eu medelsanvisning av 600 000 kronor i
form av ett nytt reservationsanslag med rubriken Vidareutbildning av
folkskollärare.
Utskottet biträder Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag om vidareutbildning
av folkskollärare. Utskottet vill i likhet med departementschefen och
under erinran om vad utskottet i sitt utlåtande 1954: 139 (s. 71) i ämnet
anfört understryka, att den föreslagna akademiska utbildnings vägen bör
vara den normala för dem, som äga formell behörighet till universitetsstudier.
Enligt departementschefen bör i motsats till vad som nu gäller för befordringskurserna
för tillträde till den i propositionen angivna kursutbildningen
icke ovillkorligen krävas föregående lärartjänstgöring. Med anledning
härav och på grund av det i motionen IT: 501 under a) framställda
yrkandet får utskottet framhålla, att utskottet utgår från att genom
användandet vid intagningen av gängse meritvärderingsnormer erforderligt
avseende kommer att fästas vid tidigare förvärvade lärarerfarenheter.
Utskottet anser sig däremot icke böra biträda nyssnämnda motionsvis
gjorda yrkande och icke heller det i motionen II: 501 under b) framställda
förslaget.
Utskottet ansluter sig till Kungl. Maj:ts förslag med avseende å inrät
-
14
Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1958
tande av de föreslagna folkskollärartjänsterna i lönegraden Ao 19 på enhetsskolans
högstadium.
Då de ifrågavarande tjänsterna för den närmaste tiden, såsom departementschefen
angivit, i första hand avse att täcka bristen på lärare och
då denna brist enligt prognoser, verkställda för 1955 års universitetsutredning,
är särskilt framträdande i vissa ämnen och ämneskombinationer,
synes det utskottet lämpligast att just dessa ämnen och ämneskombinationer
främst tillgodoses vid ledigförklarandet av tjänsterna. Utskottet
förutsätter, att vederbörande myndigheter noga följa utvecklingen av
arbetsmarknadsläget på lärarbanan och genom anvisningar tillse att ovannämnda
princip för ledigförklarandet iakttages.
Vad departementschefen i övrigt i förevarande sammanhang anfört och
föreslagit har icke givit utskottet anledning till erinran eller uttalande.
Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört hemställer utskottet,
I. att motionen II: 501 icke må till någon riksdagens
åtgärd föranleda;
II. att riksdagen må
a) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden för den 14 mars 1958 förordade
grunder för vidareutbildning av folkskollärare;
b) godkänna av departementschefen förordade grunder
för inrättande av folkskollärartjänster i lönegrad Ao 19 på
enhetsskolans högstadium m. m.;
c) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de författningsändringar
samt utfärda de övriga föreskrifter och de övergångsbestämmelser,
som föranledas av vad som föreslagits
under a) och b);
d) till Vidareutbildning av folkskollärare för budgetåret
1958/59 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 600 000 kronor.
II. Anslag till folkskoleseminarieorganisationen
l:o) Folkskoleseminarierna: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkt
1, s. 56—68 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden
för den 14 mars 1958) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl.
Maj:t att, med tillämpning tills vidare från och med budgetåret 1958/59,
vidtaga de ändringar i personalförteckningen för folkskoleseminarierna,
som föranledes av vad departementschefen anfört, dels godkänna av departementschefen
angiven avlöningsstat för folkskoleseminarierna, att tilllämpas
tills vidare från och med budgetåret 1958/59, dels ock till Folkskoleseminarierna:
Avlöningar för budgetåret 1958/59 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag av 23 775 000 kronor.
Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1958
15
Skolöverstyrelsen räknar för nästa budgetår med att av föreslagen
intagning till folkskollärarutbildning omkring halva antalet elever skall
vara kvinnor och halva antalet män.
Kungl. Maj:ts förslag innebär beträffande seminarieorganisationen, att
intagningen på folkskollärarlinjerna och den 3-åriga småskollärarlinjen hösten
1958 blir oförändrad, medan intagningen på den 2-åriga småskollärarlinjen
ökas med 15 intagningsavdelningar.
Beträffande personalorganisationen m. m. innebär Kungl. Maj:ts förslag
i huvudsak följande:
1) inrättande av en övningsskollärartjänst i Ao 19 eller Ao 13 vid seminariet
i Haparanda,
2) uppfattning av två övningslärartjänster i Ao 12 i kvinnlig slöjd till
Ao 17,
3) anvisande av 10 400 kronor till auskultering i folkskola och enhetsskola
för deltagare i praktisk lärarkurs,
4) ökad medelsanvisning till biträdeshjälp på rektorsexpeditionerna,
5) indragning av en rektorstjänst i Bp 1, sju lektorstjänster i Ao 26, en
lektorstjänst i Ae 26 eller Ae 24, sjutton övningsskollärartjänster i Ae 19
eller Ae 13 samt en vaktmästartjänst i Ag 7 vid folkskoleseminariet för
manliga elever i Stockholm,
6) indragning av en rektorstjänst i ABp 26 tre seminarieadjunktstjänster
i Ao 23, fyra övningsskollärartjänster i Ae 19 eller Ae 13 samt en vaktmästartjänst
i Ae 7 vid småskoleseminariet i Stockholm,
7) indragning av sex extra ordinarie ö vningsskollärart jänster »vid folkskolan»
vid folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping.
Kungl. Maj:ts förslag, som innebär en anslagshöjning med 2 765 000
kronor, avser därjämte anvisande av medel till automatiska utgiftsförändringar.
Departementschefen har i fråga om särskoleseminariet i Stockholm anfört
följande.
I detta sammanhang vill jag anmäla, att skolöverstyrelsen hos Kungl.
Maj:t hemställt, att särskoleseminariet i Stockholm måtte avvecklas i och
med utgången av budgetåret 1958/59. Verksamheten vid särskoleseminariet
är samordnad med småskoleseminariet i Stockholm. Då detta seminarium
skall nedläggas med utgången av innevarande budgetår kan följaktligen
särskoleseminariet icke fortsätta sin verksamhet som hittills. För egen del
har jag intet att invända mot förslaget. Tillgången på särskollärare är numera
god. Under budgetåret 1958/59 pågående kurser vid särskoleseminariet
avslutas med utgången av sagda budgetår. Utbildningen av särskollärare
bör från och med budgetåret 1959/60 tills vidare ske enbart genom kursverksamhet.
Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare besluta
i dessa frågor.
Utskottet tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.
Med anledning av vad departementschefen anfört angående avvecklingen
16
Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1958
av särskoleseminariet i Stockholm med utgången av budgetåret 1958/59
och utbildningen av särskollärare från och med budgetåret 1959/60 får utskottet
anföra följande.
Utskottet har inhämtat att det innevarande läsår finnes inrättade 301
särskollärartjänster i kunskapsämnen. Av dessa tjänster uppehållas för
närvarande 54 av icke behöriga lärare. Enligt inom skolöverstyrelsen gjorda
beräkningar synes den nuvarande utbildningskapaciteten av 25 särskollärare
per år från och med år 1960 kunna reduceras till 20 per år samt några
år senare till omkring 15 utbildade per år.
Utskottet får erinra därom, att utskottet i sitt utlåtande 1956: 102 (s. 67)
uttalade sig angående ett av skolöverstyrelsen framlagt förslag om inrättande
av specialpedagogiskt seminarium i syfte att förbättra utbildningsmöjligheterna
för särskollärare och lärare för specialundervisning i folkskolan.
Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj:t ägnar detta spörsmål särskild
uppmärksamhet, något som synes utskottet starkt motiverat med
anledning av att ett särskoleseminarium i Stockholm icke efter nästa budgetår
kan fortsätta sin verksamhet.
Beträffande motionerna I: 396 och II: 502 får utskottet erinra därom,
att föredragande departementschefen i propositionen 1957: 123 i fråga om
proportionen mellan manliga och kvinnliga elever på folkskollärarlinjerna
uttalade, att det borde ankomma på skolöverstyrelsen att i samråd med
bland andra arbetsmarknadsstyrelsen i vederbörliga sammanhang framlägga
de förslag, som befunnes erforderliga. Departementschefen räknade
icke med annat än en ungefärlig hälftenfördelning av elevplatsema.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande 1957: 105 (s. 49) framhöll utskottet,
att vad departementschefen i nyssnämnda avseende anfört icke
givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.
Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår har i den förevarande
propositionen 1958: 108 för budgetåret 1958/59 räknats med att av föreslagen
intagning till folkskollärarutbildning omkring halva antalet elever
skulle vara kvinnor och halva antalet män.
I anslutning till den ståndpunkt utskottet intog vid 1957 års riksdag
har utskottet icke funnit anledning till erinran mot den sålunda förutsatta
fördelningsprincipen. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna
I: 396 och II: 502.
De i motionerna I: 395 och II: 500 berörda stipendierna utgå ur det
under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget till Folkskolor m. m.: Folkundervisningens
främjande i rikets nordligaste gränsorter. Förslag om
medelsanvisning under detta anslag för nästa budgetår har framlagts i
statsverkspropositionen (åttonde huvudtiteln). Motioner, berörande ifrågavarande
anslag, borde förty ha väckts inom stadgad motionstid och icke
i samband med den nu till behandling föreliggande propositionen nr 108.
Vid sådant förhållande torde ovannämnda motioner icke böra föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1958
17
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,
I. att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills
vidare från och med budgetåret 1958/59, vidtaga de ändringar
i personalförteckningen för folkskoleseminarierna,
som föranledes av vad departementschefen förordat;
b) godkänna följande avlöningsstat för folkskoleseminarierna,
att tillämpas tills vidare från och med budgetåret
1958/59:
Avlöningsstat
1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis
.............................. 10 775 000
2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda
av Kungl. Maj:t, förslagsvis ......... 360 000
3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,
förslagsvis ............................ 9 960 000
4. Rörligt tillägg, förslagsvis .............. 2 680 000
Summa kronor 23 775 000
c) till Folkskoleseminarierna: Avlöningar för budgetåret
1958/59 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag
av 23 775 000 kronor;
II. att motionerna I: 396 och II: 502 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda;
III. att motionerna I: 395 och II: 500 icke må till någon
riksdagens åtgärd föranleda.
2:o) Folkskoleseminarierna: Omkostnader.Kungl. Maj:t har (punkt
2, s. 68—71) föreslagit riksdagen att till detta ändamål för budgetåret
1958/59 anvisa ett förslagsanslag av 2 050 000 kronor.
Kungl. Maj:ts förslag innebär en anslagshöjning med 105 000 kronor.
Ett av skolöverstyrelsen framlagt förslag om slopande av nuvarande
maximering av föreläsningsarvodet för dubbeltimme (75 kronor) vid den
socialpedagogiska föreläsningskursen vid folkskoleseminariet i Stockholm
har departementschefen icke biträtt.
Utskottet ansluter sig till Kungl. Maj:ts under förevarande punkt framställda
förslag men anser sig böra ifrågasätta huruvida icke i enlighet med
skolöverstyrelsens förslag maximeringen av ovannämnda föreläsningsarvode
lämpligen bör slopas.
Utskottet hemställer,
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1958. 6 samt. Nr 86—87
18
Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1958
att riksdagen må till Folkskoleseminarierna: Omkostnader
för budgetåret 1958/59 under åttonde huvudtiteln anvisa
ett förslagsanslag av 2 050 000 kronor.
3:o) Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m. I enlighet med
Kungl. Maj:ts förslag (punkt 3, s. 71 och 72), vilket innebär anvisande av
samma anslagsbelopp som för innevarande budgetår, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Folkskoleseminarierna: Materiel,
böcker m. m. för budgetåret 1958/59 under åttonde huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 458 000 kronor.
4:o) Folkskoleseminarierna: Utrustning. I enlighet med Kungl.
Maj:ts förslag (punkt 4, s. 72), vilket innebär en anslagshöjning med 50 000
kronor, hemställer utskottet,
att riksdagen må till Folkskoleseminarierna: Utrustning
för budgetåret 1958/59 under åttonde huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 550 000 kronor.
Stockholm den 15 april 1958
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Närvarande: se under utlåtandet nr 87; dock att herr Gustafsson i Skellefteå
deltagit i stället för herr Widén och herr Svensson i Stenkyrka i
stället för herr Gustafsson i Kårby.
Reservationer
under avdelning II vid punkten 1 (Folkskoleseminarierna: Avlöningar)
1) av fröken Andersson, fröken Elmén, herr Nilsson i Göingegården och
fröken Karlsson, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till motionerna
I: 396 och II: 502 och att därför utskottets hemställan under II.
bort ha följande lydelse:
»II. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts
förslag samt med bifall till motionerna I: 396 och II: 502,
besluta uttala, att vid intagningarna till folkskoleseminarierna
den principen skall gälla, att endast de bäst meriterade
vinna inträde och att fordringarna för inträde skola
vara lika för alla;»
2) av herr År vidson.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1958 A:211 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vidareutbildning av folkskollärare för tjänstgöring på enhetsskolans högstadium m. m. a1 i texten