Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående vidareutbildning av folkskollärare för tjänstgöring på enhetsskolans högstadium m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

1958-04-15 · 18 sidor, varav 16 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 16 av 18 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1958 A:86, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående vidareutbildning av folkskollärare för tjänstgöring på enhetsskolans högstadium m. m. jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr S6—87

Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1958

1

Nr 86

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts ''proposition angående

vidareutbildning av folkskollärare för tjänstgöring

på enhetsskolans högstadium m. m. jämte i ämnet

väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 1 har Kungl. Maj:t under åttonde huvudtiteln, punkten

179, föreslagit riksdagen att, i avbidan på särskild proposition i ämnet,

till Folkskoleseminarieorganisationen m. m. för budgetåret 1958/59 beräkna

ett förslagsanslag av 27 500 000 kronor.

Sedermera har Kungl. Maj:t i propositionen nr 108, under åberopande

av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den

14 mars 1958, framlagt förslag beträffande vidareutbildning av folkskollärare

för tjänstgöring på enhetsskolans högstadium samt för ändamålet för

budgetåret 1958/59 äskat anslag å riksstaten med 600 000 kronor. Vidare

har Kungl. Maj:t i samma proposition framlagt förslag beträffande anslag

till folkskoleseminarieorganisationen.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av herr Hedström (I: 395) och den andra inom andra kammaren av herr

Lassinantti m.fl. (11:500), i vilka hemställts, att riksdagen måtte uttala,

att finnbygdsstipendiema och stipendierna till lapsktalande elever vid folkskoleseminarierna

höjas förslagsvis till av domkapitlet i Luleå angivna

1 200 kronor per läsår samt att studerandena vid seminariet i Haparanda

i detta hänseende skola jämställas med studerandena vid övriga folkskoleseminarier;
dels

två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av fru Sjöström-Bengtsson (I: 396) och den andra inom andra kammaren

av fröken Karlsson m.fl. (11:502), i vilka hemställts, att riksdagen vid

behandling av propositionen 1958: 108 uttalar att vid intagningarna till

folkskoleseminariema man följer principen att endast de bäst meriterade

vinner inträde och att fordringarna för inträde är lika för alla;

dels och en inom andra kammaren av herrar Nyhage och Hedin väckt

motion (IT: 501), vari hemställts, att riksdagen måtte besluta,

a) att för tillträde till befordringskurserna för folkskollärare skall krävas

en föregående tjänstgöringstid som lärare om tre år utom i fall då samt
1

— Bihang till riksdagens protokoll 1058. G samt. Nr 86—87

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1958

liga platser vid utbildningskurserna ej fyllas av sökande med tre års föregående

tjänstgöringstid,

b) att sökande till befordringskurserna för folkskollärare skall såsom

merit få tillgodoräkna sig en föregående tjänstgöringstid som lärare om

sex år.

Beträffande motiveringen för de motionsvis gjorda yrkandena får utskottet

hänvisa till motionerna 11:500, II: 501 och II: 502.

Av statsrådsprotokollet inhämtas bland annat följande.

I. Vidareutbildning av folkskollärare för tjänstgöring

på enhetsskolans högstadium m. m.

Inledning

Nuvarande förhållanden

I propositionen 149 till 1954 års riksdag framlades — i anslutning till

överläggningar, som förts mellan å ena sidan civil- och ecklesiastikdepartementen

och å andra sidan Tjänstemännens centralorganisation, Sveriges

folkskollärarförbund och Sveriges folkskollärarinneförbund — förslag om

att på enhetsskolans (försöksskolornas) högstadium och på realskolestadiet

skulle inrättas tjänster i 23 lönegraden för folkskollärare, som efter avlagd

folkskollärarexamen tjänstgjort som lärare minst tre år och som antingen

i tentamen eller tentamina för filosofisk ämbetsexamen erhållit minst två

betygsenheter eller genomgått av skolöverstyrelsen anordnade befordringskurser

om sammanlagt två terminer.

Propositionen, som vann riksdagens bifall (SU 139, Rskr 325), innehöll

också vissa riktlinjer för bestämmandet av antalet tjänster av den föreslagna

typen. Antalet tjänster skulle, i enlighet med det departementsförslag,

som accepterats av nämnda organisationer och som låg till grund för

propositionen, för varje läsår fastställas av Kungl. Maj:t efter förslag av

skolöverstyrelsen med utgångspunkt i att behov av 6 000 å 7 000 tjänster

av ifrågavarande slag skulle föreligga vid en fullt utbyggd enhetsskola.

I fråga om realskolorna skulle behovet av tjänster beräknas med utgångspunkt

huvudsakligen i klasserna l5, 2° och T. Detta innebar, framhöll dåvarande

departementschefen, icke något ställningstagande till i vilka klasser

de nya lärarna skulle fullgöra sin tjänstgöring; denna fråga måste lösas

efter behovet i det aktuella fallet. Det framhölls vidare, att den nya lärartypen,

med undantag för hjälpklasslärare på enhetsskolans högstadium,

skulle vara ämneslärare och icke klasslärare. Tjänsterna skulle avse undervisning

företrädesvis i visst eller vissa ämnen eller i viss grupp av ämnen.

Vid placeringen av tjänsterna vid olika skolor skulle överstyrelsen söka

åstadkomma en jämn fördelning av tjänsterna över hela landet.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1958

3

I fråga om den närmare regleringen beträffande här berörda tjänster och

rörande befordringskursema torde få hänvisas till, utöver nämnda proposition

och statsutskottsutlåtande, de bestämmelser som finns införda i

statsliggaren (s. 646 f, 709 f).

Under läsåren 1954/57 har behörighet till folkskollärartjänst i 23 lönegraden,

numera lönegrad A 17, förvärvats av omkring 1 100 folkskollärare.

Av dessa lärare har 394 vunnit sin behörighet via de av skolöverstyrelsen

anordnade befordringskursema, mellan 400 och 450 beräknas ha gått den

akademiska vägen och ungefär 300 har, med stöd av det dispensbemyndigande

som inrymdes i riksdagens beslut, dispensvägen erhållit behörighet.

På grundval av 1956 års riksdags beslut om skolväsendets ordnande på

realskolestadiet under övergångstiden före enhetsskolans genomförande pågår

nu inom de äldre skolformerna en successiv övergång till treåriga realskolor

och femåriga flickskolor. Härigenom minskas det underlag, efter

vilket antalet folkskollärartjänster i lönegrad A 17 skulle bestämmas.

Än väsentligare är att vid de förhandlingar med personalorganisationerna,

som föregick 1957 års löneplansrevision och den i samband därmed

verkställda omprövningen av normerna för lönegradsplaceringen av vissa

grupper av tjänster, uppgörelse träffades om att vad som år 1953 avtalades

med personalorganisationerna om antalet tjänster i 23 lönegraden för

folkskollärare med vidareutbildning skulle upphöra att gälla, innebärande

att ianspråktagandet av vidareutbildade folkskollärare inom skolorganisationen

i det följande kommer att bedömas uteslutande från skolorganisatoriska

synpunkter, beträffande såväl skolform och stadium som antal. (Se

prop. 1957: 120 s. 9.)

Utredning om ett modifierat ämnes- och klasslär ar system

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande tillkallade dåvarande chefen

för ecklesiastikdepartementet den 1 mars 1957 sakkunniga för att verkställa

utredning av frågan om införande av ett modifierat ämnes- och klasslärarsystem

på enhetsskolans högstadium och därmed sammanhängande

frågor. De sakkunniga antog benämningen 1957 års lärarutredning.

För den nya utredningen gällde det att utröna, om behov av en ny lärarkategori,

en mellanform mellan renodlade ämneslärare och klasslärare,

kunde anses föreligga, och att, om så befanns vara fallet, föreslå en lämplig

utbildning för sådana lärare.

De sakkunniga har den 30 september 1957 avgivit betänkandet »Behov

och utbildning av klasslärare för enhetsskolans högstadium».

Över betänkandet har infordrade utlåtanden avgivits av skolöverstyrelsen

— som hört kollegierna vid 16 folkskoleseminarier, 20 statens folkskolinspektörer

och 20 skolstyrelser i försöksdistrikt — statskontoret, överstyrelsen

för yrkesutbildning, kanslersämbetet för rikets universitet — som

hört vederbörande vid universiteten i Uppsala, Lund och Göteborg samt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1958

Stockholms högskola — statens lönenämnd, studiehjälpsnämnden, styrelsen

för lärarhögskolan i Stockholm och 1957 års skolberedning.

Yttranden över betänkandet har vidare avgivits av vissa organisationer

och sammanslutningar.

Skolöverstyrelsens anslagsäskande beträffande anslaget till

Befordringskurser för folkskollärare

Reservationsanslaget till Befordringskurser för folkskollärare har under

budgetåren 1954/58 varit uppfört med de belopp, som framgår av följande

sammanställning, vari även medtages uppgifter om nettoutgifter och om

reservation vid budgetårets slut. Inom parentes anges den beräknade reservationen

vid utgången av budgetåret 1957/58.

Anslag Nettoutgift Reservation

1954/55 ...................... 500 000 293 857 206 142

1955/56 ...................... 600 000 462 856 343 286

1956/57 ...................... 400 000 333 165 410 121

1957/58 (statsliggaren s. 645) ... . 425 000 — (300000)

Sedan befordringskurserna varit i verksamhet under tre läsår, har hittills

sammanlagt 394 folkskollärare på denna väg förvärvat behörighet till folkskollärartjänst

i tidigare 23 numera 17 lönegraden.

Till höstterminen 1957 utannonserades 21 kurser, nämligen 3 läsårskurser

i modersmålet, 2 läsårskurser i merkantila ämnen och 1 läsårskurs i

biologi samt följande antal terminskurser: 4 i matematik, 3 i fysik, 3 i samhällslära,

1 i vart och ett av ämnena kristendomskunskap, historia, geografi

och kemi samt 1 för hjälpklasslärare. Sammanlagt anmälde sig endast 142

folkskollärare. På grund härav kunde alla de utannonserade kurserna ej

anordnas (till kursen för hjälpklasslärare hade exempelvis endast 2 sökande

anmält sig), och vissa kurser kunde anordnas endast efter särskilt medgivande

av Kungl. Maj:t.

Dessutom hade för våren 1958 utannonserats en kurs i kristendomskunskap,

en ytterligare i samhällslära, två i matematik och en i kemi, vilka

kurser ej kommit till stånd på grund av för litet antal anmälningar om deltagande.

Vid tidpunkten för anslagsäskandenas avgivande ställde det sig för överstyrelsen

svårt att med säkerhet beräkna medelsåtgången för budgetåret

1957/58 och därmed också den reservation, som kunde väntas föreligga vid

ingången av nästa budgetår. Än svårare syntes det överstyrelsen att bedöma

medelsbehovet för budgetåret 1958/59, då hänsyn också måste tagas till

de förslag, som 1957 års lärarutredning kunde komma att framlägga.

I avvaktan på dessa förslag föreslog överstyrelsen att anslaget till befordringskurser

skulle uppföras med oförändrat belopp, 425 000 kronor.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1958

5

Enligt vad sedermera under hand inhämtats från skolöverstyrelsen torde

vid utgången av innevarande budgetår kunna beräknas föreligga en reservation

på anslaget på omkring 300 000 kronor.

Departementschefen

Departementschefen har anfört bland annat följande.

1957 års lärarutredning har i sitt betänkande »Behov och utbildning av

klasslärare för enhetsskolans högstadium», efter att bland annat ha löietagit

en särskild undersökning i form av en enkät huvudsakligen bland

skolledarna i försöksdistrikten, ansett sig kunna konstatera att för vissa

elevkategorier på högstadiet föreligger behov av ett system, enligt vilket

undervisningen i ett flertal ämnen i en och samma klass anförtros åt klassföreståndaren,

så att denne kan verka fostrande och sammanhållande och

förvärva ingående kännedom om de enskilda eleverna. Betydelsefullt är

också enligt utredningens uppfattning att antalet i klassen undervisande

lärare i görligaste mån begränsas. Utredningen föreslår, att ett modifierat

klasslärarsystem generellt införes på högstadiet jämsides med ett ämneslärarsystem

av i huvudsak hittillsvarande typ. Särskilda tjänster föreslås

bli inrättade för s. k. högstadieklasslärare, vilkas utbildning bör avpassas

så att den medger ämneskombinationer med större bredd än hittills till
lämpats.

...

Enligt utredningen kan det inte bli fråga om att omedelbart soka iixera

hur stor del av eleverna på högstadiet, som bör ha ett modifierat klasslärarsystem;

detta måste först prövas under ett antal år. Vad utredningen

fattat som sin uppgift i detta fall är att utforma de riktlinjer, som bör bil

vägledande under försökstiden. Det modifierade klasslärarsystemet bör,

anser utredningen, i första hand tillämpas för elever, som saknar förutsättningar

och intresse för teoretiska studier. Vilket system, som lämpar sig

bäst för »mellanskiktet» av eleverna, kan ej med bestämdhet avgöras, innan

mera omfattande försök gjorts. För att få en grund för systemets

praktiska tillämpning ser sig utredningen hänvisad att utgå från vad som

är känt om klassavdelningarnas faktiska struktur. Utredningen räknar med

att en uppdelning av eleverna efter valet av tillvalsämnen och alternativkurser

tills vidare förblir det normala. Utredningen föreslår med dessa utgångspunkter

för högstadiets klasser 7—9, att modifierat klasslärarsystem i

princip tillämpas i avdelningar, vilka i sin helhet består av elever som icke

deltar i undervisningen i något främmande språk eller läser endast ett

sådant. Det framhålles i detta sammanhang från utredningens sida, att det

här är fråga om riktlinjer för fastställandet av det modifierade systemets

omfattning under försöksperioden och för tilldelningen av lärare; meningen

är under inga förhållanden att den lokala skolledningens handlingsfrihet

skall beskäras utan rektor måste ha full rätt att disponera skolans lärartillgångar

på det från helhetssynpunkt bästa sättet.

De riktlinjer utredningen uppdragit för systemets tillämpning under försökstiden

leder fram till förslag om att för landet i dess helhet 45 procent

av undervisningen i läroämnen på enhetsskolans högstadium skall bestridas

av högstadieklasslärare och 55 procent av denna undervisning av ämneslärare.

Fördelningen av tjänsterna avses ankomma på skolöverstyrelsen,

som därvid har att ta hänsyn till distriktens skiftande struktur. Det modi
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

ti

Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1958

fierade klasslärarsystemet anses i princip böra utformas så att undervisningen

i en klass uppdelas mellan två högstadieklasslärare, den ene med

humanistisk inriktning och den andre med naturvetenskaplig inriktning.

Den föreslagna lärarutbildningen, som bygger på folkskollärarexamen, är

med hänsyn härtill uppdelad på två linjer. Under en tid av ett läsår skall

utbildning ges i två huvudämnen och tre biämnen. Som biämne kan även

övningsämne förekomma.

_ Utredningen föreslår slutligen en successiv avveckling av folkskollärartjänsterna

i lönegrad A 17 såväl på enhetsskolans högstadium som i övriga

högre skolformer.

Bland remissinstanserna finns de, som menar att utredningens sätt att

se på frågan är lovvärt realistiskt och som understryker att förslaget

bygger på de faktiska förhållandena ute i försöksdistrikten. Långt vanligare

är emellertid en kritisk inställning till vad lärarutredningen föreslagit. Remissorganens

inställning i stort torde, såsom tidigare nämnts, få karakteriseras

som övervägande negativ eller tveksam. Grunden för den mer eller

mindre utpräglat kritiska hållningen är framför allt farhågor för att ett

genomförande av det föreslagna modifierade klasslärarsystemet skall sätta

vissa för enhetsskolan grundläggande principer i fara. Man befarar en

vertikal klyvning av högstadiet efter elevernas tillval av det andra språket

med en viss deklassering av de praktiskt inriktade studievägarna, ett äventyrande

av det fria ämnesvalet och minskade möjligheter att övergå från

en studieriktning till en annan som följd. De hittills inte medgivna partiella

högstadierna skulle aktualiseras på nytt. Det pågående arbetet med att lösa

problemen om differentieringen och högstadiets utformning över huvud

taget kommer, menar många, att föregripas på ett olyckligt sätt.

Efter den allsidiga belysning problemet fått genom utredningen och remissbehandlingen,

synes det mig stå klart att man för undervisningen i

teoretiska läroämnen på enhetsskolans högstadium icke bör införa en lärarkategori,

vars utbildning ger så begränsade ämneskunskaper, att den mer

eller mindre fast måste bindas vid vissa typer av klasser. Det bör inte heller

komma i fråga att för någon elevkategori riskera undervisningsresultatet

genom att ge någon sektor av lärarutbildningen ett kunskapsmässigt för

knapphändigt innehåll. I likhet med det övervägande flertalet remissinstanser,

däribland skolöverstyrelsen och 1957 års skolberedning, vill jag alltså

hävda att en lärare i läroämnen på högstadiet måste ha en sådan utbildning

att han i sina speciella ämnen kan undervisa över hela stadiet och

att denna utbildning måste ge ett större mått av ämneskunskaper än vad

lärarutredningens förslag innebär.

Vissa åtgärder i lärarfrågan måste av olika skäl vidtagas omedelbart. Å

andra sidan är det uppenbart, att några långsiktiga lösningar för närvarande

varken kan eller bör presenteras. Arbetet med högstadiets och hela

den framtida skolans slutliga utformning pågår inom skolberedningen, som

därvid också har att ta ställning till frågan om användningen av olika

lärarkategorier. Inte förrän under något av de första åren av 1960-talet kan

statsmakternas prövning av den även för lärarproblemens lösning grundläggande

frågan om skolans utformning beräknas ske, en prövning som

givetvis inte får föregripas.

Jag kan ansluta mig till skolberedningen, när den förutsätter att tjänster

för vidareutbildade folkskollärare kommer att bibehållas som en permanent

anordning på enhetsskolans högstadium. Så långt torde man redan nu kunna

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1958 5

sträcka sig i den principiella bedömningen. Frågorna om fördelningen av

tjänsterna i läroämnen mellan olika lärarkategorier och om utbildningens

utformning måste däremot stå öppna för omprövning och bör nu endast

bedömas med sikte på de allra närmaste åren.

Som jag tidigare antytt maste också lärarsituationen i stort tas med i

bilden. Några nya beräkningar rörande tillgången på akademiskt utbildade

lärare har ännu inte publicerats. Sa mycket torde dock kunna sägas som

att det väntade överskottet på akademiskt utbildade lärare inte kommer

att inträffa ännu på några år och att akademikerbristen i vissa ämneskombinationer

kommer att förbli bestående flera ar framat; beträffande matematik,

fysik och kemi synes någon avgörande förbättring över huvud taget

inte kunna beräknas inträda inom överskådlig tid. Med dessa utgångspunkter

är det, när nya lärarutbildningsformer övervägs, angeläget att en

så snabb utbildningsväg som möjligt kommer till användning, att åtgärderna

sätts in omedelbart och att företräde ges åt ämneskombinationer, dar

bristen är särskilt kännbar. Behovet av snabbt verkande åtgärder talar för

att man bör välja en form av vidareutbildning med folkskollärarexamen

som grund.

Den form av lärarutbildning, som för de narmaste åren bör tillskapas,

bör sålunda så långt det är möjligt dels tillgodose kravet på en snabb lärarproduktion,

dels ge en större ämnesbredd och bättre förberedelse för klassföreståndarskap

än nuvarande vidareutbildning för folkskollärare, dels ge

grundligare ämneskunskaper än vad lärarutredningens förslag innebär.

På grundval av dessa överväganden vill jag förorda, att från och med

nästa budgetår nya vidareutbildningsvägar för folkskollärare öppnas och

att från och med budgetåret 1959/60 en ny typ av lärartjänster inrättas.

Tjänstetypen är såsom sådan avsedd endast för enhetsskolans högstadium,

men jag räknar av flera skäl med att lärare med den nya utbildningen

under en övergångstid skall komma att tjänstgöra även inom andra högre

skolformer. Till frågor rörande tjänsterna och vad därmed sammanhänger

återkommer jag längre fram.

I enlighet med vad skolberedningen föreslagit bör följande två former

för vidareutbildning anvisas, nämligen dels en huvudsakligen akademis k:

form innefattande minst tva betyg i filosofisk ämbetsexamen, en s. k. biämneskurs

och en kurs i psykologi och pedagogik, dels en helt på basis av

särskild kursverksamhet byggd utbildningsväg omfattande två terminskurser,

eu biämneskurs och en kurs i psykologi och pedagogik.

Den föreslagna akademiska vägen bör, liksom i den hittillsvarande vidareutbildningen,

vara den normala för dem, som äger formell behörighet till

universitetsstudier. Med hänsyn till den breddning av lärarnas ämneskombinationer,

som är eftersträvansvärd, är det givetvis i och för sig önskvärt,

att de två akademiska betygsenheterna avser var sitt ämne. Ämneskretsen

torde böra vara densamma som i nuvarande akademiska utbildning

för tjänst i A 17. För den, som går vägen via två akademiska betyg, bör

det vidare stå fritt att välja mellan den i ämbetsexamen ingående kursen

i psykologi samt pedagogikens teori och historia eller den psykologi- och

pedagogikkurs, som skall anordnas inom ramen för den icke-akademiska

vidareutbildningen. Biämnesknrsen blir således den enda del av utbildningen,

som ej kan fullgöras vid universitet eller högskola.

Den andra utbildningsvägen — jag kallar den för enkelhetens skull i fortsätt

ningen för kursutbildningen — bör liksom den nuvarande befordrings
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Stats utskott eU utlåtande nr 86 år 1958

kursverksamheten omhänderhas av skolöverstyrelsen; samråd skall dock

liksom hittills äga rum med universitetskanslern. När det gäller att närmare

utforma denna kursutbildning är det naturligt att utnyttja de erfarenheter

som de nuvarande befordringskurserna givit.

Kursutbildningens s. k. terminskurs bör avse att ge kunskaper motsvarande,

så långt detta är möjligt, en betygsenhet i filosofisk ämbetsexamen,

vilket normalt brukar anses kräva en termins studier. Under terminskurs

bör dock även kunna medhinnas viss metodikundervisning jämte

auskultationer.

Biämneskurs bör omfatta huvudsakligen en metodisk genomgång av det

för högstadiet aktuella lärostoffet i respektive ämne. Kursen räknas ej

kunna ta i anspråk längre tid än 3—4 veckor och medger alltså inte några

egentliga ämnesstudier. Genom att en sådan kurs medtages i utbildningen,

skapas dock något förbättrade förutsättningar för läraren, som ju för övrigt

hyen har folkskollärarexamen som grund, att, om så skulle visa sig nödvändigt

eller lämpligt, undervisa även i ett tredje ämne, som ligger utanför

hans huvudämnen.

Beträffande såväl terminskurserna som biämneskurserna bör ämneskretsen

i första hand begränsas till att omfatta läroämnen och bland dessa bör

redan från början de främmande språken undantagas. När det för varje år

galler att bestämma i vilka ämnen terminskurser skall anordnas, är det

vidare enligt min mening angeläget att, såsom skolberedningen förutsätter,

särskilt beaktas den förutsebara tillgången på lärare i olika ämneskombinationer.

Skolberedningen har uttalat, att de ämnen, inklusive biämnet, vari

vidareutbildning önskas, bör vara besläktade ämnen. En dylik anordning

synes mig naturlig, och jag vill här även erinra om skolöverstyrelsens förS

binda utbildningen på två linjer med vissa angivna huvudämnen

och biämnen. Dessa frågor torde få ytterligare övervägas. Ämnesvalet torde

komma att bli i viss män bundet redan därigenom, att terminskurserna

särskilt bör inriktas på bristämnen, och vidare genom sådana omständigheter

som deltagarfrekvensen och möjligheterna att på en och samma ort

anordna utbildning i flera ämnen.

I kursutbildningen ingar tva terminskurser, d.v. s. två »huvudämnen».

När det gäller modersmålet bör dock, såsom skolberedningen föreslagit,

två terminskurser tas i ansprak, vilket även överensstämmer med förhållandena

beträffande befordringskurserna. I fråga om ämnet biologi kan

ifrågasättas, om ämnet, vilket som schemaämne är relativt litet, över huvud

taget är lämpligt att tas med i kursutbildningen. För egen del vill jag

har inskränka mig till att förorda att, om ämnet efter ytterligare överväganden

anses böra medtagas, utbildningen i detsamma tills vidare bör

omfatta två terminskurser.

Kursen i psykologi och pedagogik, som också den beräknas omfatta 3—4

veckor, bör utformas så, att den tillsammans med vad som inhämtas under

studierna för folkskollärarexamen blir likvärdig med den i ämbetsexamen

mgående kursen i psykologi m.m. Studierna bör givetvis inriktas på de

åldersstadier läraren kommer att få att göra med och bör också läggas så,

att klassföreståndaruppgifterna särskilt beaktas.

De olika momenten i utbildningen bör, som skolberedningen framhållit,

helst tas i en följd. Det kanske dock, med hänsyn till skiftande önskemål

beträffande ämnesvalet, inte alltid blir möjligt att få hela utbildningen

förlagd till en och samma ort.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1958

9

Utbildningstidens sammanlagda längd bör inte nu bestämt fixeras till

något visst antal dagar eller månader. Man torde dock, i anslutning till

vad skolberedningen uttalat, böra räkna med att utöver ett normalt läsår

kan behöva tas i anspråk delar av angränsande sommarferier. Biämneskurser

och kurser i psykologi och pedagogik bör i tiden placeras så, att

även de. som går den akademiska vägen, får möjlighet att deltaga.

För att under kurstiden hinna med det program, som här angivits, torde

det bli nödvändigt att uppställa krav på förkunskaper, t. ex. inläsning på

förhand av viss kurslitteratur. Med ledning av erfarenheterna vid befordringskurserna

bör även övervägas om och i vad mån särskilda betygskrav

bör uppställas för tillträde till kurser i olika ämnen. I motsats till vad som

nu gäller för befordringskurserna bör däremot för tillträde till kursutbildningen

ej ovillkorligen krävas föregående lärartjänstgöring. Vid konkurrens

om utbildningsplatserna torde någon form av maximering när det gäller

tillgodoräknande av föregående tjänstgöring böra övervägas; skolberedningen

har på denna punkt rekommenderat tillgodoräkning av högst tre års

tjänstgöring. Utseendet av deltagare bör ske centralt genom skolöverstyrelsen,

som i fråga om ansökningstid m. m. alltså har att beakta bland

annat att även nyexaminerade folkskollärare skall ha möjlighet att deltaga

i utbildningen.

Betygssättningen vid kursutbildningens olika moment bör ske enligt

samma regler som nu gäller för befordringskurserna. Endast vitsorden

Godkänd och Icke godkänd bör alltså förekomma.

Lärarutredningen har föreslagit, att utbildningen av högstadieklasslärare

skulle förläggas till lärarhögskolan i Stockholm och vissa folkskoleseminarier

och organisatoriskt inlemmas i dessa utbildningsanstalters reguljära

verksamhet. Skolberedningen har tänkt sig, att den nya vidareutbildningen

skall anknytas till lärarhögskolan och vissa seminarier, framför allt i städer

med universitet eller högskola. Det är enligt beredningens mening även av

vikt att utbildningen knyts till lärarutbildningsanstalt, som har nioårig

övningsskola. Vid tillkomsten av befordringskurserna förutsattes, att dessa

i första hand skulle anknytas till lämpliga folkskoleseminarier, men även

förläggning till högre allmänt eller tekniskt läroverk förutsattes kunna

ifrågakomma. I praktiken har det också blivit så, att befordringskurserna

kommit att i de allra flesta fall förläggas till ett seminarium. Seminariets

rektor har i regel varit förordnad som kursföreståndare och som kursledare

har oftast seminarielektorer tjänstgjort. Anknytning till ett högre tekniskt

läroverk har i ett par fall visat sig vara en lämplig anordning, när det gällt

naturvetenskapliga ämnen. Även med högre allmänt läroverk och med

Chalmers tekniska högskola har i viss utsträckning samarbete etablerats.

Den sålunda hittills praktiserade organisationen av befordringskurserna

synes mig ha vissa fördelar. Den medför möjligheter att smidigt utnyttja

personella och materiella resurser, där sådana står att få. Även om den nya

kursutbildningen med sina olika moment otvivelaktigt bör i högre grad

än befordringskurserna bli en sammanhållen enhet, föreställer jag mig dock,

att de organisatoriska och administrativa föreskrifterna för befordringskurserna

i stor utsträckning kan tas som förebild. Jag vill alltså, åtminstone

tills vidare, icke förorda att vidareutbildningen organisatoriskt helt införlivas

med folkskoleseminaricrna eller andra utbildningsanstalter, och jag

kommer därför i det följande inte heller att föreslå medelsanvisning till ändamålet

under seminarieanslagcn utan under ett särskilt anslag. Denna

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1958

fråga bör dock kunna tas upp till övervägande på nytt när tillräckliga

erfarenheter av den nya kursutbildningen vunnits.

Jag räknar med att kursutbildningen i regel kommer att förläggas till

lämpliga folkskoleseminarier och — om också inte redan första året — till

lärarhögskolan; härvid bör naturligtvis bland annat värdet av nioårig övningsskola

beaktas. Likaså förutsätter jag, att rektorer och lektorer vid

dessa utbildningsanstalter i regel skall komma att handha utbildningen.

Samarbete med universitet och högskolor av olika slag är vidare givetvis

önskvärt. Det bör likväl inte vara uteslutet att, liksom hittills, knyta verksamheten

till högre allmänt eller tekniskt läroverk med särskilt lämpliga

resurser i fråga om lärare samt institutioner och lokaler i övrigt. Man bör

i sammanhanget inte glömma bort att under de år befordringskurserna funnits

inte så obetydliga summor lagts ned på att utrusta institutioner, som

utnyttjats för dessa kurser. De erfarenheter kursföreståndare och kursledare

vid befordringskurserna samlat, synes också böra nyttiggöras i den

utsträckning så befinnes lämplig.

Folkskollärare, som genomgår vidareutbildning i någon av de här föreslagna

formerna, bör ha möjlighet att enligt samma regler, som nu gäller

för studier syftande till behörighet till folkskollärartjänst i lönegrad A 17,

åtnjuta tjänstledighet med B-avdrag (kung. 1954:502). Eftersom för tillträde

till kursutbildningen ej kommer att uppställas krav på föregående

tjänstgöring, torde en grupp kursdeltagare komma att finnas, som påbörjar

kursutbildningen direkt i anslutning till seminarieutbildningen. För denna

kategori bör enligt min mening studiehjälp kunna ifrågakomma enligt de

regler, som gäller för folkskoleseminariernas elever.

Det är min uppfattning, att de nu förordade vidareutbildningsvägarna

skall ersätta de nuvarande formerna för vinnande av behörighet till folkskollärartjänst

i A 17. Några befordringskurser skall sålunda efter utgången

av budgetåret 1957/58 ej vidare anordnas. Vissa specialproblem

uppstår emellertid beträffande befordringskurserna i merkantila ämnen

samt för hjälpklasslärare och yrkesvalslärare. Den merkantila kursen och

hjälpklasslärarkursen bör enligt min mening utan egentliga förändringar

upptagas i det nya vidareutbildningsprogrammet och grunda behörighet

för den nya tjänstetypen. Nu gällande krav på viss praktiktjänstgöring för

merkantil utbildning och på tre års föregående lärartjänstgöring för hjälpklasslärarutbildning

bör bibehållas. Om någon kurs motsvarande befordringskurser

för yrkesvalslärare i fortsättningen skall anordnas, torde tills

vidare få lämnas Öppet i avvaktan på de förslag till omläggning av yrkesvägledningen

m. m. inom enhetsskolan, som skolöverstyrelsen väntas komma

att framlägga.

Omläggningen av folkskollärarnas vidareutbildning påkallar på en punkt

ändring av de föreskrifter, som gäller för vissa av Hermods korrespondensinstitut

med bidrag av statsmedel anordnade s.k. akademiska ettbetygskurser.

Genomgång av sådan ettbetygskurs blir för närvarande under vissa

omständigheter jämställd med genomgång av befordringskurs om en termin.

Enligt det nya systemet torde jämförelsen böra gälla i kursutbildningen

ingående terminskurs.

Skolberedningen har på anförda skäl förordat, att nuvarande möjlighet

att förvärva adjunktsbehörighet via folkskollärarexamen och fyra akademiska

betyg (kung. 1953: 696) utvidgas så, att även den, som genomgått

vad som här kallas kursutbildning, tillätes bygga på sin utbildning med två

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1958

11

akademiska betyg för filosofisk ämbetsexamen i ett ämne till adjunktsbehörighet

för undervisning på försöksskolans högstadium och i motsvarande

skolformer. Dessa två betyg bör enligt skolberedningens förslag vara

förvärvade i annat ämne än dem terminskurserna avser. Det är enligt min

uppfattning angeläget, att den nya kursutbildningen ej får karaktär av

återvändsgränd, och med hänsyn till den målsättning, som uppställts för

terminskurserna, anser jag mig böra biträda vad skolberedningen förordat

i förevarande hänseende.

Jag återkommer längre fram till frågan om bestämmandet av antalet

tjänster av den nya typen. Då det gäller att beräkna dimensionerna av

den kursverksamhet, som nu skall startas, bör man, som skolberedningen

antytt, ta hänsyn bland annat till föreliggande lärarbrist. Lärarbehovet

inom enhetsskolans högstadium kommer på grund av försöksverksamhetens

utbyggnad att särskilt vissa år öka kraftigt. Som redan nämnts, räknar jag

också med att folkskollärare med den nya vidareutbildningen skall komma

att övergångsvis tjänstgöra inom högre skolor av traditionell typ. Jag anser

det vara väsentligt att kursutbildningen, även om relativt många kan beräknas

välja den huvudsakligen akademiska vägen, ej ges för små dimensioner.

Det ställer sig vidare givetvis svårt att göra en alldeles säker kalkyl över

kostnaderna för kursutbildningen under nästa budgetår. När jag efter vissa

beräkningar kommit fram till ett medelsbehov för budgetåret 1958/59 av

i runt tal 900 000 kronor, har därvid beräknats medel dels för en läsårskurs

i merkantila ämnen och ett par hjälpklasslärarkurser, dels för viss andel i

kostnaderna för Hermods s. k. akademiska ettbetygskurser m. m., dels för

en kursutbildning i övrigt, som dimensionerats efter minst 200 deltagare i

terminskurser.

Vid utgången av innevarande budgetår beräknas på reservationsanslaget

till Befordringskurser för folkskollärare föreligga en reservation av omkring

300 000 kronor. Jag vill föreslå, att för här ifrågavarande ändamål

för nästa budgetår i riksstaten uppföres ett nytt reservationsanslag, benämnt

Vidareutbildning av folkskollärare, och att medelsanvisningen under

detta nya anslag upptages med G00 000 kronor samt att den reservation,

som vid utgången av innevarande budgetår föreligger på befordringskursanslaget,

får tillföras det nya reservationsanslaget.

Innan jag från spörsmålen om vidareutbildningen övergår till frågor

rörande tjänster och vad därmed hänger samman, vill jag på nytt framhålla,

att de närmare anordningar som här föreslås endast tar sikte på de

närmaste åren. En omprövning av lärarfrågorna måste kunna ske när problemen

om högstadiets utformning klarnat.

Den nya tjänstetyp, som enligt vad här föreslagits skall inrättas från

och med budgetåret 1959/GO, hänför sig närmast till enhetsskolans högstadium.

Endast där bör ordinarie tjänster inrättas. Antalet ordinarie tjänster

bör liksom hittills för varje år fastställas av Kungl. Maj:t, varvid i stort

sett den för innevarande budgetår tillämpade proportionen mellan tjänster

av olika slag synes böra bli vägledande för de närmaste åren.

Vid överläggningar med vederbörande personalorganisation har enighet

uppnåtts om inplacering av de ordinarie tjänsterna i lönegrad Ao 19. om

anställnings- och avlöningsförhållanden för vidareutbildade folkskollärare

före erhållande av tjänst i Ao 19 samt om vissa övergångsanordningar. Jag

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1958

tillstyrker, att riksdagens godkännande av denna lönegradsplacering inhämtas.

De nya tjänsterna torde tills vidare böra benämnas folkskollärartjänster

i lönegrad A 19.

För tillträde till den nya vidareutbildningen bör, som nämnts, ej krävas

föregående lärartjänstgöring. För behörighet till ordinarie tjänst är det

däremot, såsom skolberedningen framhållit, nödvändigt att uppställa krav

på en icke alltför ringa lärarerfarenhet, vilken bör vara hämtad från de

högre skolformer, bland andra enhetsskolans högstadium, som anges i § 177

punkt 8 läroverksstadgan. Den tjänstgöring vid här åsyftade skolformer,

som bör krävas för behörighet till ordinarie tjänst, torde böra bestämmas

till tre år. Tjänstgöring i högre skolformer, fullgjord före vidareutbildningen,

bör få tillgodoräknas för behörighet till ordinarie tjänst.

I högre skolor av traditionell typ bör inga ordinarie tjänster förekomma.

Inte heller bör enligt min mening särskilda extra ordinarie tjänster av nuvarande

slag inrättas. För de vidareutbildades anställnings- och avlöningsförhållanden

vid tjänstgöring i dylika skolformer liksom vid tjänstgöring

på enhetsskolans högstadium innan ordinarie tjänst erhållits, måste givetvis

särskilda föreskrifter meddelas. Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att

besluta härutinnan.

Tjänsterna bör avse undervisning företrädesvis i vissa ämnen eller viss

grupp av ämnen. Såsom är fallet beträffande nuvarande tjänster i A 17,

bör i tjänsten i viss utsträckning kunna inräknas undervisning i övningsämnen

och yrkesämnen. I fråga om undervisningsskyldigheten bör vad

som nu gäller för tjänster i A 17 tillämpas.

Vad beträffar nuvarande folkskollärartjänster i lönegrad A 17, vill jag

förorda, att de ordinarie tjänsterna på enhetsskolans högstadium från och

med den 1 juli 1959 omvandlas till tjänster av den föreslagna nya typen

och att nuvarande särskilda extra ordinarie tjänster vid högre skolor i anslutning

till vad jag nyss anfört indrages med utgången av juni 1959.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att meddela närmare bestämmelser

i anledning av vad jag här i olika hänseenden förordat ävensom att

utfärda föreskrifter om de övergångsanordningar, som må befinnas påkallade.

Utskottet

Enligt Kungl. Maj:ts i förevarande proposition framlagda förslag böra

åtgärder beträffande lärarfrågorna på enhetsskolans högstadium — i avvaktan

på den slutliga prövningen av spörsmålen om högstadiets utformning

— nu vidtagas endast med sikte på förhållandena under de närmaste

åren. I stället för nuvarande utbildningsvägar för behörighet till folkskollärartjänst

i lönegrad A 17 (Ca 23 och Ce 23) föreslås att från och med

budgetåret 1958/59 anvisas två nya former för vidareutbildning av folkskollärare,

den ena huvudsakligen akademisk och innefattande två betygsenheter

för filosofisk ämbetsexamen jämte en s. k. biämneskurs och en

kurs i psykologi och pedagogik, den andra helt byggd på särskild kursverk
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1958

13

samhet och omfattande två s. k. terminskurser jämte en biämneskurs och

en kurs i psykologi och pedagogik. Den sistnämnda formen av vidareutbildning,

som förutsättes bli förlagd huvudsakligen till lämpliga folkskoleseminarier,

beräknas ta i anspråk ett läsår och någon del av angränsande

sommarferier. Även denna kursutbildning föreslås kunna påbyggas

till adjunktskompetens med två akademiska betyg i annat ämne än dem

terminskurserna avser.

De nya vidareutbildningsvägarna avses, efter tre års tjänstgöring i högre

skolformer, leda fram till behörighet för en ny typ av ordinarie tjänster på

enhetsskolans högstadium, folkskollärartjänster i lönegrad Ao 19. Dylika

tjänster föreslås bli inrättade från och med budgetåret 1959/60 till ett

antal som för varje budgetår fastställes av Kungl. Maj:t. Folkskollärare

med den nya vidareutbildningen beräknas dock även komma att tjänstgöra

inom högre skolformer av traditionell typ. För dylik tjänstgöring liksom

vid tjänstgöring på enhetsskolans högstadium, innan ordinarie tjänst nåtts,

böra särskilda föreskrifter om anställnings- och avlöningsförhållanden meddelas

av Kungl. Maj:t.

Vidare förordas i propositionen att nuvarande ordinarie folkskollärartjänster

i Ao 17 på enhetsskolans högstadium från och med den 1 juli 1959

omvandlas till folkskollärartjänster i Ao 19 och att nuvarande extra ordinarie

folkskollärartj änster i Ae 17 inom andra högre skolformer indragas

från och med nämnda tidpunkt. Närmare övergångsbestämmelser förutsättes

skola meddelas av Kungl. Maj:t.

För kostnader i samband med den nya kursutbildningen för folkskollärare

m. m. äskas för nästa budgetår eu medelsanvisning av 600 000 kronor i

form av ett nytt reservationsanslag med rubriken Vidareutbildning av

folkskollärare.

Utskottet biträder Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag om vidareutbildning

av folkskollärare. Utskottet vill i likhet med departementschefen och

under erinran om vad utskottet i sitt utlåtande 1954: 139 (s. 71) i ämnet

anfört understryka, att den föreslagna akademiska utbildnings vägen bör

vara den normala för dem, som äga formell behörighet till universitetsstudier.

Enligt departementschefen bör i motsats till vad som nu gäller för befordringskurserna

för tillträde till den i propositionen angivna kursutbildningen

icke ovillkorligen krävas föregående lärartjänstgöring. Med anledning

härav och på grund av det i motionen IT: 501 under a) framställda

yrkandet får utskottet framhålla, att utskottet utgår från att genom

användandet vid intagningen av gängse meritvärderingsnormer erforderligt

avseende kommer att fästas vid tidigare förvärvade lärarerfarenheter.

Utskottet anser sig däremot icke böra biträda nyssnämnda motionsvis

gjorda yrkande och icke heller det i motionen II: 501 under b) framställda

förslaget.

Utskottet ansluter sig till Kungl. Maj:ts förslag med avseende å inrät
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1958

tande av de föreslagna folkskollärartjänsterna i lönegraden Ao 19 på enhetsskolans

högstadium.

Då de ifrågavarande tjänsterna för den närmaste tiden, såsom departementschefen

angivit, i första hand avse att täcka bristen på lärare och

då denna brist enligt prognoser, verkställda för 1955 års universitetsutredning,

är särskilt framträdande i vissa ämnen och ämneskombinationer,

synes det utskottet lämpligast att just dessa ämnen och ämneskombinationer

främst tillgodoses vid ledigförklarandet av tjänsterna. Utskottet

förutsätter, att vederbörande myndigheter noga följa utvecklingen av

arbetsmarknadsläget på lärarbanan och genom anvisningar tillse att ovannämnda

princip för ledigförklarandet iakttages.

Vad departementschefen i övrigt i förevarande sammanhang anfört och

föreslagit har icke givit utskottet anledning till erinran eller uttalande.

Under åberopande av vad utskottet sålunda anfört hemställer utskottet,

I. att motionen II: 501 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda;

II. att riksdagen må

a) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 14 mars 1958 förordade

grunder för vidareutbildning av folkskollärare;

b) godkänna av departementschefen förordade grunder

för inrättande av folkskollärartjänster i lönegrad Ao 19 på

enhetsskolans högstadium m. m.;

c) bemyndiga Kungl. Maj:t att vidtaga de författningsändringar

samt utfärda de övriga föreskrifter och de övergångsbestämmelser,

som föranledas av vad som föreslagits

under a) och b);

d) till Vidareutbildning av folkskollärare för budgetåret

1958/59 under åttonde huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag

av 600 000 kronor.

II. Anslag till folkskoleseminarieorganisationen

l:o) Folkskoleseminarierna: Avlöningar. Kungl. Maj:t har (punkt

1, s. 56—68 av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden

för den 14 mars 1958) föreslagit riksdagen att dels bemyndiga Kungl.

Maj:t att, med tillämpning tills vidare från och med budgetåret 1958/59,

vidtaga de ändringar i personalförteckningen för folkskoleseminarierna,

som föranledes av vad departementschefen anfört, dels godkänna av departementschefen

angiven avlöningsstat för folkskoleseminarierna, att tilllämpas

tills vidare från och med budgetåret 1958/59, dels ock till Folkskoleseminarierna:

Avlöningar för budgetåret 1958/59 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett förslagsanslag av 23 775 000 kronor.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1958

15

Skolöverstyrelsen räknar för nästa budgetår med att av föreslagen

intagning till folkskollärarutbildning omkring halva antalet elever skall

vara kvinnor och halva antalet män.

Kungl. Maj:ts förslag innebär beträffande seminarieorganisationen, att

intagningen på folkskollärarlinjerna och den 3-åriga småskollärarlinjen hösten

1958 blir oförändrad, medan intagningen på den 2-åriga småskollärarlinjen

ökas med 15 intagningsavdelningar.

Beträffande personalorganisationen m. m. innebär Kungl. Maj:ts förslag

i huvudsak följande:

1) inrättande av en övningsskollärartjänst i Ao 19 eller Ao 13 vid seminariet

i Haparanda,

2) uppfattning av två övningslärartjänster i Ao 12 i kvinnlig slöjd till

Ao 17,

3) anvisande av 10 400 kronor till auskultering i folkskola och enhetsskola

för deltagare i praktisk lärarkurs,

4) ökad medelsanvisning till biträdeshjälp på rektorsexpeditionerna,

5) indragning av en rektorstjänst i Bp 1, sju lektorstjänster i Ao 26, en

lektorstjänst i Ae 26 eller Ae 24, sjutton övningsskollärartjänster i Ae 19

eller Ae 13 samt en vaktmästartjänst i Ag 7 vid folkskoleseminariet för

manliga elever i Stockholm,

6) indragning av en rektorstjänst i ABp 26 tre seminarieadjunktstjänster

i Ao 23, fyra övningsskollärartjänster i Ae 19 eller Ae 13 samt en vaktmästartjänst

i Ae 7 vid småskoleseminariet i Stockholm,

7) indragning av sex extra ordinarie ö vningsskollärart jänster »vid folkskolan»

vid folkskoleseminariet för kvinnliga elever i Linköping.

Kungl. Maj:ts förslag, som innebär en anslagshöjning med 2 765 000

kronor, avser därjämte anvisande av medel till automatiska utgiftsförändringar.

Departementschefen har i fråga om särskoleseminariet i Stockholm anfört

följande.

I detta sammanhang vill jag anmäla, att skolöverstyrelsen hos Kungl.

Maj:t hemställt, att särskoleseminariet i Stockholm måtte avvecklas i och

med utgången av budgetåret 1958/59. Verksamheten vid särskoleseminariet

är samordnad med småskoleseminariet i Stockholm. Då detta seminarium

skall nedläggas med utgången av innevarande budgetår kan följaktligen

särskoleseminariet icke fortsätta sin verksamhet som hittills. För egen del

har jag intet att invända mot förslaget. Tillgången på särskollärare är numera

god. Under budgetåret 1958/59 pågående kurser vid särskoleseminariet

avslutas med utgången av sagda budgetår. Utbildningen av särskollärare

bör från och med budgetåret 1959/60 tills vidare ske enbart genom kursverksamhet.

Det torde få ankomma på Kungl. Maj:t att närmare besluta

i dessa frågor.

Utskottet tillstyrker bifall till Kungl. Maj:ts ifrågavarande förslag.

Med anledning av vad departementschefen anfört angående avvecklingen

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1958

av särskoleseminariet i Stockholm med utgången av budgetåret 1958/59

och utbildningen av särskollärare från och med budgetåret 1959/60 får utskottet

anföra följande.

Utskottet har inhämtat att det innevarande läsår finnes inrättade 301

särskollärartjänster i kunskapsämnen. Av dessa tjänster uppehållas för

närvarande 54 av icke behöriga lärare. Enligt inom skolöverstyrelsen gjorda

beräkningar synes den nuvarande utbildningskapaciteten av 25 särskollärare

per år från och med år 1960 kunna reduceras till 20 per år samt några

år senare till omkring 15 utbildade per år.

Utskottet får erinra därom, att utskottet i sitt utlåtande 1956: 102 (s. 67)

uttalade sig angående ett av skolöverstyrelsen framlagt förslag om inrättande

av specialpedagogiskt seminarium i syfte att förbättra utbildningsmöjligheterna

för särskollärare och lärare för specialundervisning i folkskolan.

Utskottet förutsätter, att Kungl. Maj:t ägnar detta spörsmål särskild

uppmärksamhet, något som synes utskottet starkt motiverat med

anledning av att ett särskoleseminarium i Stockholm icke efter nästa budgetår

kan fortsätta sin verksamhet.

Beträffande motionerna I: 396 och II: 502 får utskottet erinra därom,

att föredragande departementschefen i propositionen 1957: 123 i fråga om

proportionen mellan manliga och kvinnliga elever på folkskollärarlinjerna

uttalade, att det borde ankomma på skolöverstyrelsen att i samråd med

bland andra arbetsmarknadsstyrelsen i vederbörliga sammanhang framlägga

de förslag, som befunnes erforderliga. Departementschefen räknade

icke med annat än en ungefärlig hälftenfördelning av elevplatsema.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande 1957: 105 (s. 49) framhöll utskottet,

att vad departementschefen i nyssnämnda avseende anfört icke

givit utskottet anledning till erinran eller särskilt uttalande.

Såsom av den ovan lämnade redogörelsen framgår har i den förevarande

propositionen 1958: 108 för budgetåret 1958/59 räknats med att av föreslagen

intagning till folkskollärarutbildning omkring halva antalet elever

skulle vara kvinnor och halva antalet män.

I anslutning till den ståndpunkt utskottet intog vid 1957 års riksdag

har utskottet icke funnit anledning till erinran mot den sålunda förutsatta

fördelningsprincipen. Utskottet avstyrker därför bifall till motionerna

I: 396 och II: 502.

De i motionerna I: 395 och II: 500 berörda stipendierna utgå ur det

under åttonde huvudtiteln uppförda anslaget till Folkskolor m. m.: Folkundervisningens

främjande i rikets nordligaste gränsorter. Förslag om

medelsanvisning under detta anslag för nästa budgetår har framlagts i

statsverkspropositionen (åttonde huvudtiteln). Motioner, berörande ifrågavarande

anslag, borde förty ha väckts inom stadgad motionstid och icke

i samband med den nu till behandling föreliggande propositionen nr 108.

Vid sådant förhållande torde ovannämnda motioner icke böra föranleda

någon riksdagens åtgärd.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1958

17

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

I. att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att, med tillämpning tills

vidare från och med budgetåret 1958/59, vidtaga de ändringar

i personalförteckningen för folkskoleseminarierna,

som föranledes av vad departementschefen förordat;

b) godkänna följande avlöningsstat för folkskoleseminarierna,

att tillämpas tills vidare från och med budgetåret

1958/59:

Avlöningsstat

1. Avlöningar till ordinarie tjänstemän, förslagsvis

.............................. 10 775 000

2. Arvoden och särskilda ersättningar, bestämda

av Kungl. Maj:t, förslagsvis ......... 360 000

3. Avlöningar till övrig icke-ordinarie personal,

förslagsvis ............................ 9 960 000

4. Rörligt tillägg, förslagsvis .............. 2 680 000

Summa kronor 23 775 000

c) till Folkskoleseminarierna: Avlöningar för budgetåret

1958/59 under åttonde huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag

av 23 775 000 kronor;

II. att motionerna I: 396 och II: 502 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

III. att motionerna I: 395 och II: 500 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

2:o) Folkskoleseminarierna: Omkostnader.Kungl. Maj:t har (punkt

2, s. 68—71) föreslagit riksdagen att till detta ändamål för budgetåret

1958/59 anvisa ett förslagsanslag av 2 050 000 kronor.

Kungl. Maj:ts förslag innebär en anslagshöjning med 105 000 kronor.

Ett av skolöverstyrelsen framlagt förslag om slopande av nuvarande

maximering av föreläsningsarvodet för dubbeltimme (75 kronor) vid den

socialpedagogiska föreläsningskursen vid folkskoleseminariet i Stockholm

har departementschefen icke biträtt.

Utskottet ansluter sig till Kungl. Maj:ts under förevarande punkt framställda

förslag men anser sig böra ifrågasätta huruvida icke i enlighet med

skolöverstyrelsens förslag maximeringen av ovannämnda föreläsningsarvode

lämpligen bör slopas.

Utskottet hemställer,

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1958. 6 samt. Nr 86—87

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 86 år 1958

att riksdagen må till Folkskoleseminarierna: Omkostnader

för budgetåret 1958/59 under åttonde huvudtiteln anvisa

ett förslagsanslag av 2 050 000 kronor.

3:o) Folkskoleseminarierna: Materiel, böcker m. m. I enlighet med

Kungl. Maj:ts förslag (punkt 3, s. 71 och 72), vilket innebär anvisande av

samma anslagsbelopp som för innevarande budgetår, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Folkskoleseminarierna: Materiel,

böcker m. m. för budgetåret 1958/59 under åttonde huvudtiteln

anvisa ett reservationsanslag av 458 000 kronor.

4:o) Folkskoleseminarierna: Utrustning. I enlighet med Kungl.

Maj:ts förslag (punkt 4, s. 72), vilket innebär en anslagshöjning med 50 000

kronor, hemställer utskottet,

att riksdagen må till Folkskoleseminarierna: Utrustning

för budgetåret 1958/59 under åttonde huvudtiteln anvisa

ett reservationsanslag av 550 000 kronor.

Stockholm den 15 april 1958

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 87; dock att herr Gustafsson i Skellefteå

deltagit i stället för herr Widén och herr Svensson i Stenkyrka i

stället för herr Gustafsson i Kårby.

Reservationer

under avdelning II vid punkten 1 (Folkskoleseminarierna: Avlöningar)

1) av fröken Andersson, fröken Elmén, herr Nilsson i Göingegården och

fröken Karlsson, vilka ansett, att utskottet bort tillstyrka bifall till motionerna

I: 396 och II: 502 och att därför utskottets hemställan under II.

bort ha följande lydelse:

»II. att riksdagen må, i anledning av Kungl. Maj:ts

förslag samt med bifall till motionerna I: 396 och II: 502,

besluta uttala, att vid intagningarna till folkskoleseminarierna

den principen skall gälla, att endast de bäst meriterade

vinna inträde och att fordringarna för inträde skola

vara lika för alla;»

2) av herr År vidson.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1958 A:211 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vidareutbildning av folkskollärare för tjänstgöring på enhetsskolans högstadium m. m. a1 i texten