Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa följdfrågor i anledning av skolstyrelsereformen m. m,, jämte i ämnet väckta motioner.

1958-04-15 · 49 sidor, varav 48 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 48 av 49 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1958 A:89, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående vissa följdfrågor i anledning av skolstyrelsereformen m. m,, jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

1

Nr 89

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående

vissa följdfrågor i anledning av skolstyrelsereformen

m. m,, jämte i ämnet väckta motioner.

(2:a avd.)

I propositionen nr 93 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden för den 28 februari

1958, föreslagit riksdagen att

I. bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse med vad

departementschefen förordat meddela bestämmelser angående dels allmän

skolplikt, dels ock skolhälsovård vid det obligatoriska skolväsendet, högre

kommunala skolor och vissa andra skolformer, att gälla från och med den

1 juli 1958;

II. godkänna av departementschefen förordade grunder för statsbidrag

till kostnaderna för vissa skolledare, att gälla från och med den 1 juli 1958.

I samband härmed har utskottet till behandling förehaft

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Edström (I: 351) och den andra inom andra kammaren av fröken

Höjer och fröken Elmén (II: 452), i vilka hemställts,

att § 3 andra stycket bestämmelserna om skolhälsovården vid det obligatoriska

skolväsendet skall ha följande lydelse: »Där förhållandena det påkallar

skall en eller flera särskilda skolsköterskor vara anställda. På heltidsanställd

skolsköterska bör därvid ej ankomma mer än 1 200 elever», samt

att § 7 genom utskottets försorg kompletteras med i motionerna angivna

föreskrifter;

dels två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av fru Gärde Widemar (I: 352) och den andra inom andra kammaren av

herr Eliasson i Stockholm (II: 453), i vilka hemställts, att riksdagen måtte

i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t ville för riksdagen

framlägga förslag till lag om skolplikt;

dels ock två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren

av fröken Andersson och herr Kaijser (I: 388) och den andra inom andra

kammaren av herr Nyliage (II: 490), i vilka hemställts, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte uttala

att för skolhälsovården skall tillhandahållas lokal med erforderlig utrustning

även vid det obligatoriska skolväsendet,

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1058. 6 samt. Nr SO

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

att, när skäl därtill föreligger, kommun med högst 20 000 invånare må

anställa särskild skolsköterska,

att på heltidsanställd skolsköterska icke bör ankomma mer än 1 300

elever, samt

att uttrycket »deltidsanställd sköterska» i 3 § andra stycket förslaget om

bestämmelser om skolhälsovård vid högre kommunala skolor måtte utbytas

mot det korrekta »deltidsanställd sjuksköterska».

Beträffande motiveringen för de motionsvis gjorda yrkandena får utskottet

hänvisa till motionerna I: 388, II: 452 och II: 453.

Av statsrådsprotokollet inhämtas i huvudsak följande.

Inledning

?vär 1956 ars riksdag fattade beslut om en genomgripande omläggning

av skolväsendets lokala och regionala ledning förutsattes, att vissa spörsmål,

som aktualiserades men ej slutligt löstes i samband med riksdagsbeslutet

eller som senare kunde uppkomma som en följd av detta beslut,

skulle vara av sådan art att de i senare sammanhang borde bli föremål för

riksdagens ställningstagande, innan skolstyrelsereformen den 1 juli 1958

trädde i kraft.

För att inom ecklesiastikdepartementet biträda bland annat med det

synnerligen omfattande författningsarbete, som fordras för att ge skolstyrelsereformen

dess närmare innehåll, har den 29 juni 1956 tillkallats

särskilda sakkunniga — skolförfattningssakkunniga.1

Till grund för de sakkunnigas arbete ligger framför allt riksdagens beslut

om dels skolväsendets lokala och regionala ledning (Prop. 1956: 182, KSU

1, Rskr 420), dels tillsättning av lärartjänster (Prop. 1957: 61, SU 97, Rskr

253), dels grunder för en förenklad statsbidragsgivning, avseende driftbidragen

till primärkommunerna (Prop. 1957: 112, SU 91, Rskr 239), dels

ock vissa statsbidrag på skolväsendets område (Prop. 1957: 122, SU 104,

Rskr 274).

Av betydelse för de sakkunnigas arbete är dessutom särskilt riksdagens

beslut om dels skolväsendets ordnande på realskolestadiet under övergångstiden

före enhetsskolans genomförande m.m. (Prop. 1956:123, SU 154,

Rskr 315), dels försöksverksamheten med nioårig enhetsskola m. m. (Prop.

1957: 106, SU 127, Rskr 317), dels lag om kommunalförbund (Prop.

1957: 150, KU 17, Rskr 309).

Vissa med omläggningen av gällande stadgor och statsbidragsbestäm
-

De sakkunniga är lagbyrachefen i ecklesiastikdepartementet I. Ulveson, ordförande, rektorn vid

högre allmänna läroverket i Skellefteå N. E. Anrup, t. f. undervisningsrådet K. Bodell, kanslirådet

G. Bäck, t. f. överläraren F. Frankman, yrkesskoldirektören i Göteborg B. Gårdstedt, byråcheferna

C. Söderqvist och J. TJlne samt utnämnde länsskolinspektören S. Zetterlund.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

melser m. m. sammanhängande frågor, som bör underställas riksdagen, har

av de sakkunniga behandlats i till ecklesiastikdepartementet efter hand

ingivna skrivelser.

Sålunda har de sakkunniga i skrivelse den 9 oktober 1957 behandlat frågor

rörande skolplikten och därvid föreslagit, att nuvarande föreskrifter

på detta område jämkas även i sakligt hänseende samt framhållit, att nya

bestämmelser i ämnet med hänsyn till att de berör för den enskilde väsentliga

förhållanden bör underställas riksdagen. Över de sakkunnigas förslag

har utlåtanden avgivits av ett flertal myndigheter, organisationer och sammanslutningar.

I ärendet har därjämte inkommit en skrift från rektor

Harald Alm och friherre B. O. Hermelin.

En revision av bestämmelserna om skolhälsovård vid det obligatoriska

skolväsendet och högre kommunala skolor är nödvändig på grund av den

vid 1957 års riksdag beslutade omläggningen av statsbidragssystemet på

skolväsendets område. De sakkunniga, som vid sitt arbete med denna fråga

funnit det lämpligt att skapa större enhetlighet och samordning de olika

skolformerna emellan, har den 27 januari 1958 ingivit en promemoria med

förslag till ändrade bestämmelser på detta område. Promemorian har remitterats

till av frågan berörda myndigheter och sammanslutningar.

Med biträde av de sakkunniga har inom ecklesiastikdepartementet utarbetats

en prememoria med förslag till bestämmelser om statsbidrag till

kostnader för vissa skolledare, vilken jämväl varit föremål för remissbehandling.

Skolplikt

Inledning

Författningsbestämmelserna om skolplikt och om därmed sammanhängande

frågor är på flera punkter knapphändiga, och vägledande prejudikat

är få. Beträffande folkskolan tillämpas emellertid en tämligen enhetlig

praxis, som i stort sett fungerat tillfredsställande. För försöksskola gäller i

dessa hänseenden samma regler som för folkskolan, om ej annat särskilt

stadgas. För nuvarande bestämmelser har utförligt redogjorts i Kungl.

Maj:ts proposition.

Skolförfattningssakkunnigas förslag

Inledning

De sakkunniga har utarbetat ett förslag till fullständig författningstext

med bestämmelser om skolplikt, avsedda att ingå som ett särskilt kapitel

i en blivande allmän skolstadga. De sakkunnigas framställning i ämnet har

formen av en utförlig kommentar till författningstexten. I den följande

redovisningen av sakkunnigförslaget har åtskilliga detaljer utelämnats. Da

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

frågan om skolplikt inte tidigare varit föremål för någon mera utförlig och

sammanfattande behandling har å andra sidan de sakkunnigas synpunkter i

mera väsentliga hänseenden ansetts böra återges tämligen fullständigt.

Beträffande av de sakkunniga använd terminologi torde böra framhållas,

att med obligatoriskt skolväsen avses folkskolan, fortsättningsskolan och

försöksskolan. I enlighet med skolstyrelselagens innehåll förekommer inte

begreppet skoldistrikt utan detta har ersatts med kommun. I gällande skolförfattningar

användes regelmässigt ordet målsman i betydelsen av den,

som har den rättsliga vårdnaden av barnet. I vissa fall åsyftas även den,

som har enbart den faktiska vårdnaden om hand. I annan lagstiftning förekommer

ej ordet målsman utan i stället ordet vårdnadshavaren. Detta ord

avser endast den eller de, som har den rättsliga vårdnaden. De sakkunniga

har ansett sig böra förorda, att i de nya skolförfattningarna användes samma

ord som i annan lagstiftning eller ordet vårdnadshavare.

Uttrycket klass eller årsklass för de elever som under ett läsår genomgår

samma lärokurs har utbytts mot det mera adekvata årskurs.

Skolplikt — rättigheter och skyldigheter

För undvikande av tvekan föreslår de sakkunniga, att det i en blivande

skolstadga direkt utsäges, vilka barn som är skolpliktiga. Som allmän förutsättning

för att skolplikt skall föreligga för visst barn, vare sig barnet

är svensk medborgare eller icke, bör enligt de sakkunnigas mening gälla att

barnet är bosatt här i riket. Endast under denna förutsättning kan man

från folkbokföringens organ få upplysningar om barnet. Vid tolkning av

begreppet bosättning bör samma praxis följas som vid tillämpning av folkbokföringsförordningen.

Ofta torde skolplikt — av rent praktiska skäl —

kunna utkrävas endast av barn, som är kyrkobokförda här i riket. Givetvis

bör man emellertid försöka laga så att skolplikt fullgöres även av barn,

som rätteligen skolat kyrkobokföras här, men som av någon anledning

icke blivit kyrkobokförda, exempelvis vissa zigenarbarn. Viktigt är också,

att skolplikt i dess betydelse av rätt till utbildning föreligger, så snart ett

barn är bosatt här i landet.

I vissa fall skall svenska medborgare vara kyrkobokförda i Sverige,

fastän de är bosatta utomlands. Att för sådana barn föreskriva svensk skolplikt

synes ej lämpligt. Först när ett dylikt barn bosätter sig i Sverige bör

det ha plikt och rätt att gå i svenska skolor. Anmärkas bör emellertid, att

statsbidrag i flera fall utgår för svensk undervisning åt svenska barn i utlandet.

Bidragen tillfaller skolor, som av svenska utlandsförsamlingar, enskilda

sammanslutningar m. fl. anordnats på orter, där antalet svenska barn

ej är alltför obetydligt.

Liksom hittills bör på skolpliktens område likställighet råda mellan barn,

som är svenska medborgare, och barn, som är utlänningar eller statslösa.

Utlänningar tillhörande främmande makts härvarande beskickning eller

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

5

lönade konsulat eller beskickningens eller konsulatets betjäning så ock deras

utländska familjemedlemmar och utländska tjänare skall icke kyrkobokföras

här i riket. Att skolplikt icke kan utkrävas av barn, hänförliga till

denna kategori, har icke ansetts behöva särskilt anges.

Vissa barn kan på grund av lyte eller sjukdom ej deltaga i vanlig skolundervisning.

I vissa men ej i alla fall har de förutsättningar att deltaga

i på annat sätt anordnad undervisning. I princip bör skolplikten gälla även

för dem, även om de ej kan gå i de vanliga skolorna. Denna fråga behandlas

närmare i det följande.

För närvarande betraktas skolplikten i folkskolan och fortsättningsskolplikten

som två skilda begrepp. De sakkunniga finner det vara principiellt

riktigast att använda begreppet allmän skolplikt, som alltså innefattar

skolplikt i både folkskola, fortsättningsskola och försöksskola. Från den

allmänna skolplikten bör emellertid uttryckligen undantagas de kategorier

barn, för vilka särskilda skolpliktsbestämmelser gäller, nämligen vissa psykiskt

efterblivna, blinda, döva och nomadlappars barn. Ordet nomadlappar

är ej adekvat. I stället föreslår de sakkunniga ordet fjällsamer, vilket anses

mera motsvara det som åsyftas.

De sakkunniga har ansett sig böra fastslå de skolpliktigas rätt att anlita

de obligatoriska skolorna och deras skyldighet att anlita dem, om deras

skolplikt ej fullgöres på annat i författning godtaget sätt.

Nu gällande huvudregel, att kommunen är skyldig mottaga de barn, som

är kyrkobokförda i kommunen, bör bibehållas. Denna regel fanns i 2 § av

skolstyrelseutredningens förslag till skolstyrelselag (SOU 1955:31 s. 499).

Ifrågavarande kommun föreslås få benämningen hemkommun. För att ange

kommunens skyldighet har uttrycket »sörja för barnets undervisning»

valts med tanke på de fall, då kommunen efter avtal med annan kommun

låter barnet gå i denna kommuns obligatoriska skolor.

I regel sammanfaller kyrkobokföringsort, bosättningsort och vistelseort.

Undantagen är dock så talrika, att en särskild reglering enligt de sakkunnigas

mening erfordras. För närvarande mottager kommunerna i stor utsträckning

i sina obligatoriska skolor barn, som ej är kyrkobokförda i kommunen,

utan att skyldighet härtill torde föreligga och utan att ersättning

härför begäres av barnens hemkommuner. Genom skolväsendets omdaning

kommer dock saken i ett annat läge.

Enligt 1 § skolstyrelselagen skall varje kommun sörja för det obligatoriska

skolväsendet i kommunen. Genom skolpliktens utsträckning till nio

år, skolväsendets utbyggnad och differentiering samt utökade skolsociala

åtgärder torde kommunernas kostnader för skolväsendet komma att successivt

stiga. Från och med den 1 juli 1958 skall statsbidrag på det allmänna

skolväsendets område utgå efter ändrade grunder. Bidraget skall beräknas

mera schablonmässigt och beträffande vissa skolsociala utgifter ej längre

utgå per elev. Bestämmelserna om kommunal samverkan i 2 § skolstyrelse
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

lagen torde aktualisera frågan om ersättning för elever från andra kommuner

i större utsträckning än som nu är fallet.

Dessa förhållanden medför att kommunerna möjligen inte blir lika villiga

i fortsättningen som nu att i sina obligatoriska skolor intaga elever, som de

ej är författningsenligt skyldiga att mottaga. Föräldrarnas nuvarande möjlighet

att välja vistelseort för barnen skulle i så fall minska. De sakkunniga

anser en sådan utveckling ej vara önskvärd och har därför föreslagit vidgad

skyldighet för kommunerna att mottaga elever. I sak torde förslaget emellertid

nära ansluta sig till gällande praxis.

Det har visat sig vanskligt att exakt angiva de fall, då kommun skall

vara skyldig att i sina obligatoriska skolor mottaga i kommunen ej kyrkobokförda

barn. Här träder hänsynen till barnets bästa i förgrunden. De

sakkunniga har i fyra punkter (motsvarande a)—d) i 3 § bilaga 1) angivit

de fall, då sådan skyldighet skall föreligga.

Under punkt a) har upptagits de fall då det dröjer någon tid innan

en familj, som flyttat till kommunen, får sin kyrkobokföring ordnad. Självfallet

skall barn i en sådan familj omedelbart mottagas i kommunens

obligatoriska skolväsen.

Under punkt b) har kommun i anslutning till zigenarutredningens förslag

ålagts en ovillkorlig skyldighet att mottaga skolpliktiga barn i ambulerande

zigenarfamiljer, som ej är kyrkobokförda i kommunen. Enligt skolöverstyrelsen

öppnar kommunerna redan nu beredvilligt sina skolor för

dylika barn. Vidare har fastslagits kommunens skyldighet att mottaga ej

kyrkobokförda barn i sina skolor.

Under punkt c) har till en början upptagits det fallet, att ett barn är

intaget i barnhem eller liknande anstalt i kommunen. Dylika barn kyrkobokföres

som regel ej i den kommun, där anstalten är belägen, utan bibehåller

sin kyrkobokföring hos föräldrarna. Starka sociala skäl talar för,

att de likväl utan vidare skall mottagas i barnhemskommunens skolor. På

liknande sätt förhåller det sig med barn som, efter omhändertagande enligt

barnavårdslagen, inackorderats i enskilda hem. Dessa barn torde emellertid

ofta kyrkoskrivas som »fosterbarn» i det nya hemmet. Annorlunda förhåller

det sig då med vissa andra fall av inackordering. Understundom är omständigheterna

sådana att ett barn måste inackorderas på främmande ort

för att^ överhuvudtaget erhålla tillfredsställande undervisning, exempelvis

i fråga om lots- och fyrpersonalens barn i vissa fall, barn i vissa ödebygder

etc. Vidare kan inackordering ibland med hänsyn till barnets

bästa vara att föredra framför en lång och tröttande skolskjuts. Den

som på detta sätt vistas på en ort för att få undervisning vid läroanstalt

skall ej kyrkobokföras där, så länge han kan anses ha sitt egentliga

hem annorstädes. Om ett barn på grund av förhållandena i föräldrahemmet,

t. ex. moderns sjukdom, söndring i föräldrarnas äktenskap, för längre

tid inackorderas på annan ort eller överlämnas till släktingar där, beror

det ofta på tillfälligheter, om barnet får ändrad kyrkobokföring. I alla de

fall, som här antytts, bör vistelsekommunen enligt de sakkunnigas mening,

oavsett kyrkobokföringen, vara skyldig att mottaga barnet i sina skolor.

De sakkunniga vill emellertid gå ett steg längre och föreslår, att dylik skyldighet

skall föreligga så snart barnet för längre tid mottagits i enskilt

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

hem i kommunen. Skälet är även här hänsynen till barnets bästa. Man

torde kunna utgå ifrån att föräldrar, som på detta sätt låter sina barn mera

stadigvarande vistas på annan ort, i det alldeles övervägande antalet iall

har starka motiv för sin åtgärd — motiv som måste godtagas. Och om man

i författning uppställde särskilda krav i fråga om motivens art eller styrka,

skulle risk uppkomma för tolkningssvårigheter och för tvister, som lätt

skulle kunna få menliga följder för barnet.

Något annorlunda ställer sig frågan, då barnets vistelse i den andra kommunen

är av mera kortvarig natur. Även då bör emellertid barnet intagas

i kommunens obligatoriska skolor om särskilda skäl föreligger därtill med

hänsyn till barnets bästa. En föreskrift härom har föreslagits (punkt d).

Bestämmelsen bör bland annat kunna tillämpas på säsongarbetares barn,

om de under viss ar betssäsong av föräldrarna medtages till annan ort än

den, där de alltjämt är kyrkobokförda. Rena turist- eller nöjesuppehåll pa

en ort bör emellertid ej föranleda, att barnet intas i ortens obligatoriska

skolor. . .

För skolpliktiga, som mottages av de skäl som nu angivits, bor kommun

ej ha rätt till ersättning från hemkommunen för av skolgången föranledda

kostnader. Denna belastning kan drabba kommunerna ojämnt, men i stort

sett torde några mera betydande orättvisor icke uppkomma. I varje fall

utgår statsbidrag till så stor del av kommunernas skolkostnader, att kommunerna

bör kunna åläggas de med dessa föreskrifter förenade kostnaderna.

Över skolstyrelsens beslut rörande barns skolgång i de hänseenden som

här avses bör bland andra vårdnadshavaren kunna anföra besvär hos länsskolnämnden

och få sakfrågan prövad.

Skolpliktens omfattning och fullgörande

Skolpliktens början

Nuvarande bestämmelser beträffande skolpliktens början har de sakkunniga

ansett i allt väsentligt böra bibehållas. Föreskrifterna om inträde i

obligatorisk skola för sexåringar har emellertid förenklats i formellt och i

viss mån även i sakligt hänseende. De sakkunniga har således, ej ansett

olika bestämmelser för sexåringar födda före och efter den 1 juli erforderliga.

Vid bedömandet av skolmognaden bör självfallet sexåringens ålder

vara eu faktor av stor betydelse, utan att detta uttryckligen utsägs i författningen.

Beslutanderätten bör ankomma på skolstyrelsen med möjlighet

för styrelsen att enligt 12 § 1 mom. skolstyrelselagen delegera beslutanderätten

till skolchefen eller annan.

Vårdnadshavaren äger för närvarande rätt att utan den kommunala

skol styi el sens medgivande låta sexåring vinna inträde i enskild skola. De

sakkunniga har icke föreslagit någon ändring i detta hänseende.

Bestämmelser om rätt till uppskov ett år med skolgångens början gäller

för alla skolpliktiga barn och häri föreslås ingen ändring. Vårdnadshavare

bör emellertid ha rätt motsätta sig uppskov, även om barnet ej är skolmoget

det år det fyller sju år. Det kan nämligen vara svårt för föräldrarna

att ha tillsyn över barnet i hemmet. — Den nuvarande särbestämmelsen

för B 3- och D-former, i vilka elever intages vartannat år, torde vara

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

♦

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

onödig, eftersom skolstyrelsen kan uppskjuta skolgången för ett skolomoget

barn endast ett läsår och det här skulle bli fråga om två läsår. Vårdnadshavaren

äger icke heller rätt påfordra intagning det kalenderår, då barnet

fyller sju år, om intagning sker vartannat år och först skall ske det år, då

barnet fyller åtta år.

Då folkskolan genomgående nu är minst sjuårig, erfordras enligt de sakkunnigas

mening ej någon föreskrift om minimiålder för inträde i fortsättningsskola.

Vilken kommuns skolpliktstid skall gälla?

De sakkunniga framhåller, att av närliggande distrikt har ofta några 7

och andra 8 obligatoriska årsklasser. Även 9 obligatoriska årsklasser förekommer.

I regel har varje distrikt enhetlig skolpliktstid för hela sitt område,

men undantag förekommer, t. ex. Stockholm.

Skolpliktiga är i regel bosatta och kyrkobokförda på samma ort. Undantagen

är dock så många att frågan huruvida bosättning eller kyrkobokföring

skall avgöra skolpliktens omfattning enligt de sakkunnigas mening måste

lösas. De har ingående diskuterat de båda alternativen och framhåller, att

vilketdera som än väljes kan föräldrarna vidtaga sådana åtgärder, att den

kommuns skolpliktstid blir gällande, som föräldrarna önskar, även om

skolmyndigheterna skulle anse, att försök till kringgående av gällande bestämmelser

föreligger. I detta hänseende anses alternativen vara i stort sett

likvärdiga.

Kyrkobokföringen i en kommun tillmätes i olika avseenden, t. ex. inom

vissa grenar av socialvården, avgörande betydelse för vederbörande. Enligt

de sakkunnigas mening talar övervägande skäl för att detta bör gälla även

i fråga om skolpliktstiden. De sakkunniga förordar därför att som huvudregel

skall gälla, att skolpliktstiden bestämmes med hänsyn till förhållandena

i hemkommunen. Den faktiska kyrkobokföringen bör vara avgörande

för skolpliktstidens omfattning, även om besvär anförts över beslutet om

kyrkobokföring. Först sedan kyrkobokföringen genom lagakraftvunnet beslut

ändrats, bör därav betingad ändring av skolpliktstiden ske.

Den föreslagna huvudregeln innebär, att t. ex. elev, som är kyrkobokförd

i kommun med sjuårig folkskola men går i skola med åtta obligatoriska

årskurser, skall äga avgå efter årskurs 7 i denna skola och att elev med

åttaårig folkskola i hemkommunen, som går i skola med sju obligatoriska

årskurser, skall vara skyldig genomgå årskurs 8 i hemkommunen eller

annorstädes.

I vissa fall kan det dock visa sig lämpligt att skolpliktstiden får bestämmas

med hänsyn till skolortens förhållanden. De sakkunniga har därför

föreslagit, att länsskolnämnden skall äga besluta härom.

I samband med enhetsskolans successiva genomförande torde det i stor

utsträckning erfordras samverkan mellan olika närliggande kommuner,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

9

särskilt beträffande högstadiet. Det kan tänkas, att skolväsendet i en del

av en kommun samordnas med skolväsendet i en annan kommun och

skolväsendet i en annan del av förstnämnda kommun med skolväsendet i

en tredje kommun. Tills nioårig skola generellt införts, kan det då inträffa,

att dessa tre kommuner har olika antal årskurser i den obligatoriska

skolan. Emellertid bör området för varje samorganiserat stadium ha gemensam

skolpliktstid oavsett kommungränserna. De sakkunniga utgår

från att kommun i sådana fall skall äga besluta om olika skolplikt i olika

delar av kommunen.

För dem som inte är kyrkobokförda, bör skolplikt stiden bestämmas med

hänsyn till förhållandena på vistelseorten.

Även beträffande skyldigheten att gå i fortsättningsskola bör enligt de

sakkunnigas mening som regel kyrkobokföringsortens förhållanden gälla.

Det är nämligen av vikt att reglerna om den allmänna skolplikten blir

så vitt möjligt enhetliga.

Olika möjligheter att fullgöra skolplikten

De sakkunniga har funnit det lämpligt att de skolor, i vilka skolplikten

må fullgöras, anges i en paragraf. Bestämmelserna bör få en mera allmän

avfattning än som nu är fallet. Detta gäller särskilt för fortsättningsskolan.

Undervisningen i realskola, flickskola, högre folkskola och allmänt gymnasium

avviker i flera hänseenden från de obligatoriska skolornas undervisning.

En uttrycklig föreskrift bör därför enligt de sakkunnigas mening

finnas om att genomgång av dessa skolor godtages såsom fullgörande av

skolplikt. Vidare har de sakkunniga föreslagit, att skolplikten skall kunna

fullgöras i annan offentlig eller enskild skola, om undervisningen väsentligen

motsvarar den som meddelas i obligatorisk eller annan nyss nämnd

skola.

För att belysa innebörden av uttrycket »väsentligen motsvarar» anför de

sakkunniga bland annat följande.

Europarådets konvention den 4 november 1950 angående skydd för de

mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna ratificerades av

Sverige den 11 januari 1952 (Prop. 1951: 165). I tilläggsprotokoll den 20

mars 1952 till konventionen stadgas i artikel 2 följande: »Ingen må förvägras

rätten till undervisning. Vid utövandet av den verksamhet staten

kan påtaga sig i fråga om uppfostran och undervisning skall staten respektera

föräldrarnas rätt att tillförsäkra sina barn en uppfostran och undervisning

som står i överensstämmelse med föräldrarnas religiösa och filosofiska

övertygelse.»

Sverige ratificerade tilläggsprotokollet den 17 april 1953 (Sveriges överenskommelser

med främmande makter 1953: 26) med reservation beträffande

artikel 2, »att Sverige dels icke kan medgiva föräldrar rätt att under

hänvisning till sin filosofiska övertygelse för sina barn erhålla befrielse från

skyldigheten att deltaga i delar av de allmänna skolornas undervisning, dels

att befrielse från skyldigheten att deltaga i de allmänna skolornas kristendomsundervisning

endast kan medgivas för barn med annan trosbekännelse

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

än svenska kyrkans, för vilka tillfredsställande religionsundervisning är

anordnad».

I propositionen 1953:32 framhöll departementschefen, att undervisningen

i de svenska statsskolorna i ''princip är att betrakta såsom ett helt.

Gällande författningar medger sålunda icke ett barns målsman att för barnet

utbyta delar av det fastställda kursinnehållet mot privat undervisning

utanför skolan. Föräldrar, som t. ex. skulle anse, att skolans historieundervisning

icke överensstämmer med deras historieuppfattning eller att biologiundervisningen

i fråga om utvecklingsläran strider mot deras övertygelse,

kan sålunda icke under åberopande härav påkalla, att deras barn skall

fritagas från dessa delar av undervisningen. Någon möjlighet att på sådant

sätt taga hänsyn till vad som skulle kunna rubriceras såsom föräldrarnas

»filosofiska övertygelse» föreligger sålunda icke enligt gällande svenska

bestämmelser.

Annorlunda var däremot enligt departementschefen förhållandet beträffande

den religionsundervisning och den morgonandakt som förekommer i

de svenska statsskolorna. Här hänvisades till propositionen 1950: 70 om

ephetsskolan s. 367 ff, dissenterlagskommittén (SOU 1949: 20) och propositionen

1951: 100 om religionsfrihet s. 128.

Undertecknandet av konventionen om de mänskliga rättigheterna och

grundläggande friheterna får enligt de sakkunnigas mening till följd, att

skolgång i skolor med ett delvis annat kursinnehåll än det som förekommer

i de reguljära kommunala eller statliga skolorna måste accepteras, om avvikelsen

föranledes av annan »religiös eller filosofisk övertygelse». Med

hänsyn till vad sålunda anförts anser de sakkunniga, att uttrycket »väsentligen

motsvarar» icke bör tillämpas för rigoröst.

Beträffande de enskilda skolorna anser de sakkunniga, att i

skolstadgans avsnitt om skolplikt in. m. de enskilda skolornas verksamhet

endast bör regleras i fråga om skolpliktens fullgörande. Om enskild skola

dessutom mottager andra elever, bör stadgandet ej avse dem. Vidare bör

reglerande bestämmelser endast ges för skolor utan statsunderstöd. För

skolor med statsunderstöd bör föreskrifter om tillsyn meddelas i annan

ordning.

För undvikande av tvekan har föreslagits, att godkännande av skolan

skall meddelas av skolstyrelsen i den kommun, där skolan är belägen.

De sakkunniga anser, att föräldrarna bör ha rätt att välja även enskild

undervisning i hemmet eller annorstädes såsom alternativ

till den statliga eller statsunderstödda undervisningen. En sådan rätt står

även i god samklang med Sveriges godkännande av konventionen om de

mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna. På grund härav

föreslås, att skolpliktigt barn skall befrias från skolgång, om tillfredsställande

enskild undervisning beredes barnet. Besvär i sak bör kunna anföras

mot skolstyrelsens avslagsbeslut. Bestämmelse härom kommer att intagas

i stadgan.

Om undervisningen handhaves av en välrenommerad lärare med god utbildning,

anser de sakkunniga, att kontrollen från skolstyrelsens sida bör

begränsas och prövning av den skolpliktiges kunskaper kunna underlåtas.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

11

Skolstyrelsen bör dock ha rätt att, då så erfordras, anställa prövning. Det

nuvarande kravet att undervisningen eller kunskaperna »någorlunda» motsvarar

den obligatoriska skolans har bibehållits, då det väl stämmer med

andan i nämnda konvention. I förslaget har tillagts, att vid vägran att

undergå förhör skall skolstyrelsen kunna ålägga barnet skolgång.

Skolplikt vid lyte eller sjukdom

Kungl. Maj:t har den 13 januari 1956 anbefallt skolöverstyrelsen att i

samråd med medicinalstyrelsen verkställa översyn av gällande bestämmelser

rörande särskild undervisning åt sjuka eller tillfälligt invalidiserade

elever. Den begärda utredningen avser emellertid endast dem, som är mera

tillfälligt sjuka eller invalidiserade och som beräknas kunna återgå till

vanlig skolgång. Även för kroniskt sjuka och invalider, som aldrig har

möjlighet att gå i vanlig skola men har förutsättningar att tillgodogöra

sig undervisning, t. ex. elever i skolor vid vanföranstalter, anser de sakkunniga

det vara lämpligt att föreskriva skyldighet att deltaga i undervisning

som anordnas för dem.

Undervisningen vid sjukvårdsanstalter och barnhem torde i vissa men

ej alla fall kunna inordnas i skolväsendet i den kommun, där anstalten eller

hemmet är beläget. I en del fall, särskilt om eleverna huvudsakligen kommer

från andra kommuner, torde det dock vara lämpligare att nuvarande

anordning bibehålies med anstalten eller hemmet som huvudman.

När är skolplikten fullgjord?

De sakkunniga uttalar, att skolplikten normalt bör upphöra, sedan den

skolpliktige genomgått de för honom obligatoriska årskurserna och därvid

erhållit acceptabla vitsord. För närvarande gäller en minimiålder för avgång

från folkskolan på 13 år och i undantagsfall 12 år. Sedan sjuårig

skolplikt nu är helt genomförd, anser de sakkunniga att dessa minimiregler

saknar praktisk betydelse och detta blir än mer fallet, då skolplikten ökas

till 8 eller 9 år. Föreskrifter om minimiålder föreslås därför utgå.

I anslutning till ett av skolöverstyrelsen framlagt förslag ämnar de sakkunniga

förorda, att varje elev vid avgång från folkskola, sedan skolplikten

upphört, skall få slutbetyg, oavsett vilka vitsord eleven förvärvat. Villkoren

för avgång före skolpliktstidens definitiva slut kan därför ej knytas till

förvärv av slutbetyg. De sakkunniga har framlagt förslag om vilka vitsord,

som enligt de sakkunnigas mening bör krävas för att skolplikten skall anses

fullgjord. Bestämmelserna härom föreslås gälla för varje skola, där skolplikten’må

fullgöras. Läroplanerna för dessa skolor företer ej större olikheter

än att enhetliga bestämmelser bör kunna tillämpas.

Skolplikten bör givetvis upphöra, om vederbörande vid prövning styrker,

att han inhämtat folkskolans lärokurs med ovan angivna vitsord. Bestämmelserna

om sådan prövning är avsedda att inflyta i annat kapitel i skolstadgan

än det som innehåller bestämmelser om skolplikt.

För elever, som fullgör sin skolplikt i folkskola genom att gå i yrkes
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

skola, föreslås skolplikten upphöra, sedan dessa årskurser nöjaktigt genomgåtts.

Det torde få ankomma på skolöverstyrelsen att, om så erfordras, i

anvisningar angiva innebörden av ordet nöjaktigt.

Nuvarande bestämmelser om befrielse från skolplikt är enligt de sakkunnigas

mening för detaljerade. Skälen för befrielse behöver ej specificeras i

författning. Det bör vara tillfyllest med en generell möjlighet till befrielse

från sista skolåret i åtta- och nioårig folkskola och försöksskola, om eleven

samma kalenderår fyller 15 år, allt såvida särskilda skäl föreligger. Beslutanderätten

bör kunna anförtros skolstyrelsen.

De nu gällande bestämmelserna om fullgörande av skolplikt i fortsättning

sskola är enligt de sakkunnigas mening alldeles för vidlyftiga. De har

därför föreslagit, att dessa bestämmelser skall få en mera koncentrerad

utformning utan att några ändringar i sak vidtages.

Den allmänna skolplikten skall enligt de sakkunnigas förslag under alla

omständigheter upphöra senast med utgången av den årskurs, som

slutar det kalenderår eleven fyller 16 år. För elever i sjuårig folkskola

skall skolplikten i folkskola upphöra med utgången av den årskurs som

slutar det kalenderår eleven fyller 15 år. Beträffande elever i åttaårig folkskola

innebär förslaget en ökning av skolpliktstiden med ett år och beträffande

fortsättningsskolpliktiga elever en minskning med två är.

Rätt att deltaga i obligatorisk undervisning efter skolpliktens slut

De sakkunniga framhåller, att det i icke så få fall händer att elev vid

skolålderns slut ej hunnit genomgå alla obligatoriska årskurser. Orsaken

kan vara t. ex., att eleven börjat skolan ett år senare än normalt på grund

av skolomognad eller att han varit sjuk ett läsår. Oaktat bestämmelser i

ämnet saknats, har skoldistrikten som regel låtit sådana elever slutföra sin

skolgång, om de så önskat och haft erforderliga förutsättningar.

Med nioårig skola och en maximiålder av 16 år måste praktiskt taget

varje uppskov eller försening ett läsår medföra, att lärokursen ej medhinnes

inom skolpliktstiden, såvida ej eleven börjat vid sex års ålder.

De sakkunniga har ansett det vara av värde, att det i skolstadgan fastslås,

att elever har rätt till denna skolgång, om erforderliga förutsättningar

för fortsatta studier föreligger.

Tillsynsbestämmelser

De sakkunniga förordar beträffande skolstyrelsens skyldigheter,

att i skolstadgan endast fastslås, för vilka kategorier styrelsen skall ha tillsyn

och ansvar i fråga om skolpliktens fullgörande. Hur denna tillsyn skall

verkställas, får bero på lokala bedömanden.

Skolstyrelsen bör ha tillsyn över att skolgången fullgöres av alla skolpliktiga

elever i kommunens obligatoriska skolor, oavsett elevernas kyrkobokföringsort.

Vidare bör skolstyrelsen kontrollera, att i kommunen kyrkobokförda

skolpliktiga, som ej går i kommunens obligatoriska skolor, på

annat sätt får föreskriven undervisning.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

13

Beträffande zigenarbarn anser de sakkunniga, att kommunen i enlighet

med zigenarutredningens förslag bör vara skyldig taga initiativ till att

barnen snarast börjar i kommunens obligatoriska skolor. De sakkunniga

föreslår, att en särskild bestämmelse härom intages i författningstexten.

I vårdnadshavares skyldigheter anser de sakkunniga att

det som ett väsentligt moment ingår att tillse, att barn fullgör författningsenlig

skolplikt. Särskilt stadgande härom skulle därför i och för sig ej

erfordras men har föreslagits för att undvika all tvekan.

Nuvarande bestämmelser rörande hämtning och vite har enligt

de sakkunnigas uppfattning i stort sett fyllt sitt ändamål, varför endast

vissa sakliga och formella jämkningar föreslås. Enligt gällande bestämmelsers

ordalag kan hämtning icke ske, om endast barnet men ej vårdnadshavaren

visar tredska. Då skolplikten nu föreslås generellt utsträckt till

16 års-åldern, föreslås stadgandet omformulerat i detta hänseende.

Beslut om hämtning bör alltid fattas av skolstyrelsen i den kommun,

där barnet går i obligatorisk skola, även om barnet är kyrkobokfört i

annan kommun. Så torde nu ej vara fallet.

Föreläggande och utdömande av vite bör överflyttas från länsstyrelsen

till länsskolnämnden. De sakkunniga har i enlighet med riksdagens uttalande

i denna fråga lämnat öppet om hämtning eller vite skall tillgripas

som första åtgärd.

Någon motsvarighet till nuvarande föreskrifter om barnavårdsnämnd

har de sakkunniga ej medtagit i detta sammanhang, då dessa anses närmast

höra hemma under bestämmelserna om elevernas uppförande.

De sakkunniga anser slutligen, att vite och hämtning endast bör kunna

komma ifråga beträffande obligatoriska skolor.

Särskilda föreskrifter för arbetsgivare beträffande skolpliktiga

barn anser de sakkunniga ej erforderliga, då skolplikt^ är skyldig gå i

skola och enskilda arbetsavtal ej kan begränsa denna skyldighet.

Uppgifter från folkbokföringen

De sakkunniga erinrar om att riksdagen 1945 fattade principbeslut om

att efterhand som det blev möjligt att överföra rapporteringen av skolpliktiga

på länsbyråerna för folkbokföringen, detta skulle ske. Hänsyn skulle

därvid tagas till att överföringen inte bara medförde lättnad för pastorsexpeditionerna

utan även totalt innebar en förenkling av arbetet (Prop.

1945: 282 särsk. utsk. nr 1 s. 143). Vinsten av ett överförande skulle framför

allt bli, att man sparade manuellt arbete.

Uppgifterna angående inskrivning och redovisning av värnpliktiga samt

rapporteringen av folkpensionärer har numera överförts från pastorsexpeditionerna

till länsbyråerna. Länsbyråerna lämnar även uppgifter bland

annat till sjukkassorna beträffande dem, som under året uppnår 15 års

ålder, och till civilförsvarscheferna beträffande kvinnor, som under året

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

uppnår 17 års ålder. De sakkunniga anser, att även rapporteringen av

skolpliktiga bör kunna ske genom länsbyråerna men framhåller, att en förutsättning

härför är, att den årliga rapporten om sjuåringar tillställes kommunerna

före den 1 april. Inskrivningen kräver nämligen ett betydande

förarbete och skolmognadsprov och andra prov tar även sin tid. I vissa fall

torde länsbyråerna ej hinna sända korten till den 1 april. De torde då böra

kunna medgivas uppskov någon vecka.

Remissyttranden

Hörda myndigheter och organisationer har i det hela ställt sig positiva

till de sakkunnigas förslag eller lämnat det utan erinran. Invändningar mot

grundläggande delar har inte rests från något håll. I propositionen har

mera väsentliga synpunkter i sak redovisats.

Departementschefen

Departementschefen har anfört i huvudsak följande.

Skolförfattningssakkunnigas förslag i fråga om skolplikt innebär främst

en systematisering, koncentration och förenkling av de nuvarande, i olika

avseenden oklara och alltför vidlyftiga bestämmelser, som rör skolpliktsförhållandena.

Den inom departementet utarbetade författningstexten, vilken

som bilaga 1 torde få fogas till statsrådsprotokollet i detta ärende, bygger

i allt väsentligt på de sakkunnigas utkast och innehåller ett fullständigt

detaljförslag. Jag begränsar mig i det följande till vissa huvudpunkter i

detta.

På grund av det varierande antalet obligatoriska årskurser inom folkskoleväsendet

och nödvändigheten att tills vidare ha kvar fortsättningsskolan

blir regleringen av detta område även enligt föreliggande förslag

tämligen omfattande — jag hänvisar till författningsförslaget — och mer

komplicerad än om vi redan haft ett för hela riket enhetligt 9-årigt skolväsen.

De sakkunniga har visserligen föreslagit, att man skall införa samlingsbegreppet

allmän skolplikt, och jag tillstyrker att så sker, men det

innebär inte, att man slipper ifrån att tala om å ena sidan skolplikt i folkskola

och å andra sidan skolplikt i fortsättningsskola. Genom begreppet

allmän skolplikt särskiljer man terminologiskt den för barn i allmänhet

gällande skolplikten från sådan skolplikt som åligger vissa kategorier barn,

såsom blinda och döva m. fl.

De sakkunniga har avstått från att direkt definiera skolplikt sbegreppet.

Det torde emellertid vara lämpligt att inledningsvis klarlägga begreppets

innebörd enligt förslaget.

Jag vill då först framhålla, att benämningen skolplikt inte är helt adekvat,

eftersom den närmast leder tanken till en skyldighet att gå ett visst

antal år i skola. Emellertid är det i första hand fråga om en skyldighet att

deltaga i undervisning för att inhämta ett visst mått av kunskaper i vidaste

mening, och för det ändamålet godtages andra sätt än skolgång i vanlig

betydelse. Endast sekundärt innebär skolplikt således en skyldighet att

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr SO år 1958 15

tillbringa så eller så många år i skola eller genomgå ett bestämt antal årskurser.

Det må också påpekas, att uttrycket skolplikt skymmer bort den numera

dominerande synpunkten att det för den enskilde föreligger en rätt till

grundläggande utbildning, vilket är en förmån som han har anledning att

bevaka.

Eftersom begreppet skolplikt har gammal hävd och svårligen kan ersättas

med något bättre, bör det bibehållas.

Av vad jag här anfört om begreppet skolplikt följer, att någon fastställd

minimiålder för skolpliktstidens slut ej vidare erfordras. De sakkunniga

har också föreslagit, att om det styrkes att ett barn inhämtat föreskrivet

kunskapsmått så skall det, oavsett ålder, anses ha fullgjort sin

skolplikt. En annan sak är, dels att detta kunskapsmått allmänt talat skall

motsvara resultatet av undervisning under ett visst antal årskurser i den

obligatoriska skolan, nämligen sju årskurser jämte fortsättningsskolkurs

i kommuner med sjuårig folkskola, åtta årskurser i kommuner med åttaårig

obligatorisk folkskola och nio årskurser i kommun med fullt utbyggd

försöksskola, dels att kunskapsmåttet i regel inhämtas under genomgången

av de olika antalen årskurser i den obligatoriska skolan, eftersom barn är

skyldigt bevista denna, om ej annan undervisning erhålles. Normalt är således

skolplikten fullgjord, då den för eleven högsta obligatoriska årskursen

är genomgången och eleven, när det gäller folkskola eller försöksskola,

därvid erhållit vitsord av visst slag. Skolplikten får således ett i viss mån

varierande innehåll alltefter det obligatoriska skolväsendets utbyggnad i

olika kommuner.

Avgörande för den allmänna skolpliktens omfattning för det enskilda

barnet föreslås bli antalet obligatoriska årskurser i den kommun där barnet

är kyrkobokfört (hemkommunen) eller, om det ej är kyrkobokfört, i vistelsekommunen.

De sakkunniga har enligt min mening anfört övertygande

skäl för att detta bör gälla som huvudregel. Jag ansluter mig till de sakkunniga

på denna punkt och förordar även att det skall finnas möjlighet

till undantag genom att länsskolnämnden på särskilda skäl skall äga medgiva,

att för barn, som går i skola annorstädes än i hemkommunen, antalet

obligatoriska årskurser på skolorten skall gälla.

För sådana fall, då antalet obligatoriska årskurser av olika skäl inte hinner

genomgås eller föreskrivna vitsord inte kan erhållas före viss ålder, har

hittills gällt, att skolplikten likväl skall upphöra och en sådan regel måste

självfallet finnas även i fortsättningen. På denna punkt har de sakkunniga

emellertid föreslagit sakliga ändringar, vilka innebär en anpassning till

den pågående utvecklingen mot 9-årig obligatorisk skola och är av betydelse

för den enskilde. Den viktigaste förändringen är, att skolplikten under alla

omständigheter skall upphöra med utgången av den årskurs som slutar det

kalenderår den skolpliktige fyller IG år. För den som skall fullgöra skolplikten

i fortsättningsskola upphör för närvarande skyldigheten att genomgå

fortsättningsskolkurs eller inhämta däremot svarande kunskaper principiellt

inte förrän vederbörande fyller 18 år. För denna kategori föreslås

således en minskning av skolplikt st iden med två år. Det må dock framhållas,

att det är ovanligt med elever i fortsättningsskolan, vilka uppnått 17 års

ålder.

Skolplikten i folkskolan upphör för närvarande, även för elever i kommuner

med åtta obligatoriska årskurser, senast vid utgången av det läsår.

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

som utlöper under det kalenderår, då eleven fyller 15 år. För denna kategori

höjes skolpliktstiden således med ett år.

I försöksskolorna är gränsen för skolpliktstidens slut för närvarande utgången

av det läsår, som slutar det kalenderår eleven fyller 16 år.

Mot den föreslagna maximiåldern för skolgångsskyldighet har från remissmyndigheternas

sida inte rests några invändningar. Man skulle möjligen

ha kunnat vänta, att en högre ålder skulle ha diskuterats med hänsyn

till att varje försening av skolgången, där den omfattar nio obligatoriska

årskurser, normalt kommer att medföra att samtliga årskurser inte medhinnes

inom skolpliktstiden. Spörsmålet har emellertid inte tagits upp och

jag ansluter mig också för egen del till meningen, att det inte i något fall

bör föreligga skyldighet att gå i skola mer än nio år. Jag förordar alltså

de sakkunnigas förslag att maximiåldern för skolgångsskyldighet generellt

sättes till 16 år. A andra sidan finner jag liksom de sakkunniga det vara klart

att elev, som inte före skolpliktens upphörande genomgått alla för honom

obligatoriska årskurser, skall äga rätt att genomgå återstående sådana

kurser, om han har förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen.

Författningsförslaget innehåller i 14 § bestämmelser härom.

Nuvarande bestämmelser om befrielse från skolplikt är mycket detaljerade

och anger de olika skäl på vilka befrielse kan ske. Möjlighet att

befria elev från skyldighet att inhämta eller försöka inhämta föreskrivet

kunskapsmått, innan han uppnår maximiåldern 16 år, bör givetvis finnas

även framdeles. De sakkunniga har också i detta avseende föreslagit en

enhetlig tidpunkt, nämligen utgången av vårterminen det kalenderår eleven

fyller 15 år, dock att beträffande elev i åtta- eller nioårig folkskola och försöksskola

befrielse vid denna ålder skulle kunna ske endast från sista skolåret.

Befrielsen skall enligt förslaget kunna medgivas av skolstyrelsen, om

särskilda skäl är därtill. Med den modifikationen att befrielsen skall kunna

avse ej endast sista skolåret i åtta- eller nioårig folk- eller försöksskola tillstyrker

jag, att den allmänna skolplikten skall kunna upphöra med utgången

av den årskurs, som slutar det kalenderår eleven fyller 15 år, förutsatt

att skolstyrelsen finner att särskilda skäl för befrielse är förhanden.

Det ligger i sakens natur att denna rätt för skolstyrelserna måste användas

med stor återhållsamhet.

I fråga om nu gällande tidpunkt för skolpliktens inträde, det kalenderår

barnet fyller sju år, har de sakkunniga inte föreslagit någon ändring. Alltjämt

föreslås också skola gälla, att rätt att börja i den obligatoriska skolan

skall kunna inträda året före eller året efter det då barnet fyller sju år,

beroende på dess skolmognad. Beslutanderätten bör i detta avseende,

såsom de sakkunniga förordat, ligga hos skolstyrelsen.

Jag vill i detta sammanhang framhålla det stora ansvar som åvilar den

som har att ta ställning till huruvida ett barn skall äga börja skolan före

skolpliktens inträde eller ej. Misstag i fråga om skolmognaden kan nämligen

få svåra följder för barnet, varför det gäller att på allt sätt försöka

gardera sig mot att barn beredes en för tidig skolgång. Prövningen skall

därför enligt förslaget till bestämmelser härom alltid avse såväl den fysiska

som psykiska mognaden hos barnet och endast om den ger till resultat,

att barnet väl fyller förutsättningarna att börja skolgången före sjuårsåldern,

skall sådant medgivande lämnas. Hänsyn skall därvid endast tagas

till vad som är det för barnet lämpligaste och bästa. Någon rätt för vårdnadshavare

att få barn intaget i obligatorisk skola före skolpliktens inträde

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

17

föreslår de sakkunniga inte. En ovillkorlig sådan rätt föreslås däremot inträda

i och med höstterminens ingång det år barnet fyller sju år, förutsatt

att intagning i skolan äger rum det året. Ett barn skall således inte kunna

hindras från att börja sin skolgång, även om det vid prövning konstateras,

att denna borde uppskjutas på grund av bristande skolmognad. I detta

senare fall torde ansvaret för om barnet skall börja skolan eller ej liksom

hittills helt få vila på vårdnadshavare!!. Jag vill här dock understryka

skolmognadsklassernas betydelse.

I anslutning till vad jag nu sagt om barns intagning i skola, vill jag framhålla,

att jag i motsats till de sakkunniga anser, att samma krav på uppnådd

skolmognad som samhället ställer för att underårigt barn skall fa börja

i obligatorisk skola också skall gälla beträffande rätt för barnet att börja

i enskild skola, i den mån det är fråga om årskurs, som motsvarar första eller

högre årskurs i den obligatoriska skolan. Författningsförslagets åttonde paragraf

innehåller bestämmelser härom, vilka innebär, att den kommunala

skolstyrelsen skall ansvara för att skolmognad konstaterats föreligga, på

samma sätt som om det gällt inträde i obligatorisk skola. Företes inte bevis

härom, skall enskild skola inte äga mottaga barn, som ej är skolpliktigt.

I övrigt har jag ingen erinran mot vad de sakkunniga föreslagit rörande

enskild skola. Skolöverstyrelsens uppfattning att länsskolnämnd och inte

skolstyrelse bör godkänna sådan skola, kan jag inte dela, då det här är

fråga om beslut av sådan skolorganisatorisk innebörd att de naturligt

ansluter sig till den lokala skolstyrelsens allmänna uppgifter.

De sakkunniga har ansett, att skolplikten skall kunna fullgöras, förutom

i obligatorisk skola, allmänt läroverk, högre kommunal skola eller allmänt

gymnasium, jämväl i annan offentlig skola eller särskilt godkänd eller

statsunderstödd enskild skola, även om kursinnehållet i sådan skola endast

»väsentligen» motsvarar det i de reguljära offentliga skolorna och avvikelsen

föranledes av att undervisningen bygger på en annan religiös eller filosofisk

övertygelse än som ligger till grund för det svenska skolväsendet i

allmänhet. De sakkunniga hänvisar beträffande detta sitt ställningstagande

till Europarådets konvention om de mänskliga rättigheterna, vilken ratificerats

av Sverige. Jag ansluter mig i detta avseende helt till de sakkunnigas

mening även såtillvida att uttrycket »väsentligen motsvarar» inte bör

tolkas rigoröst .

Av vad jag förut sagt om skolpliktsbegreppets innebörd följer, att enskild

undervisning, i hemmet eller annorstädes, liksom för närvarande skall

kunna väljas som alternativ till skolundervisningen. I anslutning till de

sakkunnigas förslag förordar jag, att skolpliktigt barn, som beredes enskild

undervisning, av skolstyrelsen skall kunna befrias från skyldighet att gå

1 skola.

Såsom förutsättning för befrielse bär de sakkunniga föreslagit, att den

enskilda undervisningen skall kunna karakteriseras som tillfredsställande.

Jag anser detta krav vara för obestämt och förordar, att befrielse från

skolgång endast skall medges om barnet enskilt kan anses erhålla undervisning,

vilken väsentligen motsvarar den som lämnas i obligatorisk skola

eller annan skola, i vilken skolplikten författningsenligt kan fullgöras.

Anspråk på att barnet skall bibringas mot skolundervisningen svarande

färdigheter i övningsiimnen såsom gymnastik och slöjd kan inte gärna

ställas. Även i fråga om den enskilda undervisningen bör således gälla vad

2 — Bihatnj till riksdagens protokoll 1958. G samt. A r SO

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

jag nyss framhöll och på då anförda skäl, nämligen att »väsentligen motsvarar»

inte skall tolkas rigoröst.

En viss kontroll över enskilt undervisade barn har hittills kunnat utövas

genom att skolstyrelsen ägt låta pröva barnets kunskaper vid särskilt anordnade

förhör inför av styrelsen utsedd lämplig person. Någon ändring

i sak på denna punkt har de sakkunniga inte föreslagit. Jag finner det också

för egen del nödvändigt att denna kontrollmöjlighet består och att barn,

som befinnes inte erhålla tillfredsställande undervisning, skall åläggas skolgång.

Hur eller med vilka tidsintervaller kontrollen skall utövas anser jag

inte behöva närmare regleras utan böra överlämnas åt skolstyrelsens bedömande

från fall till fall.

Över skolstyrelsebeslut, som innebär vägran att befria barn från skolgång

eller åläggande för barn som erhållit sådan befrielse, att påbörja skolgång

därför att den enskilda undervisningen vid prövning befunnits otillfredsställande,

skall besvär på sakliga grunder kunna anföras hos länsskolnämnden.

Dylik besvärsrätt föreligger för närvarande inte i motsvarande fall,

vilket är en olägenhet, som således kommer att undanröjas genom den nya

skolstadgans tillkomst.

Innan jag lämnar spörsmålen om skolpliktens omfattning och dess fullgörande,

vill jag dröja något vid de intellektuellt normalbegåvade men genom

sjukdom eller lyte handikappade barnens skolgång. De sakkunniga har

framhållit, att det betraktelsesättet alltmer vunnit insteg, att det föreligger

en rätt till utbildning och ej endast en skyldighet att underkasta sig

sådan. Jag anser det riktigt, att denna rätt slås fast på det sätt som framgår

av författningsförslagets 2 §. Det sägs där, att varje skolpliktigt barn

äger rätt att erhålla undervisning i obligatorisk skola och är skyldigt att

deltaga i sådan, om inte annat följer av vad som senare föreskrives. Bland

dem som därvid undantages måste de sjuka eller lytestyngda barnen finnas.

För dem föreslås i 10 § skola gälla, att de är skyldiga deltaga i annan för

lämpad undervisning, som beredes genom det allmännas försorg. Så

langt är allt gott och väl, men tyvärr saknas ännu bestämmelser om att

undervisning för sjuka barn eller barn med lyte verkligen skall ordnas genom

det allmännas försorg eller bekostas med allmänna medel. Socialstyrelsen,

tjänstemännens centralorganisation och målsmännens riksförbund

bär pekat på denna brist i lagstiftningen, vilken enligt min mening snarast

bör avhjälpas. Jag är inte beredd att nu föreslå generella åtgärder härför

med hänsyn till att skolöverstyrelsen den 13 januari 1956 fått i uppdrag att

i samråd med medicinalstyrelsen verkställa översyn över de på ifrågavarande

område gällande bestämmelserna och inkomma med de förslag, vartill

översynen kan ge anledning. I avvaktan på prövningen av överstyrelsens

förslag torde det få ankomma på Kungl. Maj:t att efter framställning meddela

bestämmelser för varje särskilt fall, där speciella föreskrifter kan befinnas

påkallade.

Beträffande kommuns skyldigheter gentemot skolpliktiga barn har de

sakkunniga föreslagit, att nu gällande huvudregel att kommun är skyldig

att anordna obligatorisk undervisning för i kommunen kyrkobokförda barn

skall bibehållas.

Da det relativt ofta händer, att kyrkobokföringsort och vistelseort för

skolpliktigt barn ej sammanfaller, har de sakkunniga ansett det nödvändigt

med särskilda bestämmelser om vad som skall gälla i sådana fall.

Vad de sakkunniga därvid föreslår synes nära ansluta sig till redan tilläm
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

19

pad praxis. Innebörden är i korthet att det skall åligga kommun, i vilken

barnet vistas utan att vara där kyrkobokfört, att sörja för barnets undervisning,

om hänsynen till barnets bästa kräver det. De sakkunniga har som

exempel angivit fall då sådan skyldighet föreligger och de har upptagits i

3 § a)—d) i författningsförslaget. Jag delar de sakkunnigas uppfattning

att inskränkning i pricip inte bör göras i föräldrarnas rätt att välja uppehållsort

för barnet. Att uppställa särskilda krav i fråga om arten eller styrkan

av de motiv, som ligger bakom val av vistelseort för barnet och först

efter prövning därav medge skolgång i vistelsekommunen finner jag helt

uteslutet. Däremot kan det naturligtvis diskuteras, om kommun skall

vara skyldig att i större utsträckning i sina skolor mottaga i kommunen

icke kyrkobokförda barn utan ersättning. Vid remissbehandlingen har

från några håll hävdats, att det med en sådan bestämmelse i vissa fall

skulle kunna bli betungande för en mottagande mindre kommun, exempelvis

om en större stad dit förlägger ett barnhem och kommunen blir skyldig

att anordna undervisning för de skolpliktiga barnen på hemmet.

Sådana fall kan naturligtvis tänkas uppkomma, men detta förhållande

är enligt min mening inte skäl nog att frångå de sakkunnigas uppfattning

att rätt till ersättning inte skall föreligga. Det skulle nämligen stöta på

praktiska olägenheter av betydande omfattning att hålla reda på, uträkna

och utkräva olika belopp, ofta av absolut taget ringa storlek och i regel

helt utan betydelse för kommunernas ekonomi. Skulle undantagsvis det

motsatta förhållandet vara för handen, torde överenskommelser kommunerna

emellan, liksom nu sker, kunna träffas utan särskild föreskrift därom.

Vidare torde, som skolöverstyrelsen påpekat, ersättningsfrågan, där så erfordras,

kunna lösas genom länsskolnämndens medverkan.

I enlighet med zigenarutredningens förslag har skolförfattningssakkunniga

förordat, att kommun ålägges att mottaga skolpliktiga barn från ambulerande

zigenarf amil jer i sin obligatoriska skola, även om de ej är kyrkobokförda

i kommunen. Häremot har från remissinstansernas sida inte rests

några invändningar, men kommunförbunden har framhållit, att ekonomisk

gottgörelse till kommun, som mottager dylikt barn, många gånger torde

vara en förutsättning för att förslaget skall mötas med förståelse ute i

kommunerna.

Med anledning av detta uttalande vill jag först erinra om att det enligt

zigenarutredningens beräkning finns omkring ett hundra ambulerande

skolpliktiga zigenarbarn i riket. Utredningen föreslog en ersättning till

kommun, som mottog zigenarbarn, av en krona för läsdag och elev, även om

barnet vore kyrkobokfört i kommunen. Om samtliga hundra barn ginge i

skola beräknades hela den årliga kostnaden till drygt 21 000 kronor. Med

hänsyn till att inte alla barn kunde antagas komma att bevista skolan och

i åtskilliga fall bevistandet endast skulle komma att omfatta en del av läsåret.

uppskattade utredningen kostnaden till 10 000 kronor. Det rör sig

således om ett mycket ringa antal barn och om ersättningar av mycket blygsam

omfattning. Med hänsyn dels härtill och dels till de åtgärder som

nyligen vidtagits för att förenkla statsbidragsgivningen till kommunerna,

framför allt på skolväsendets område, där eu så väsentlig del av kostnaderna

redan täckes av statsmedel, anser jag inte att några särskilda statsbidrag

av nu diskuterat slag bör komma ifråga.

När det gäller bestämmelserna rörande tillsyn över att barn fullgör sin

skolplikt och dylikt vill jag framhålla, att jag anser reglerna om viteslore
-

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

läggande och hämtning av barn till skolan genom polismyndighets försorg

böra få en annan utformning än de sakkunniga föreslagit. Tyvärr torde det

inte vara lämpligt att helt borttaga möjligheten att påkalla polisiära ingripanden

mot skolpliktiga barn för att genomdriva skolpliktens fullgörande.

Det bör emellertid av bestämmelserna härom klart framgå, att sådant ingripande

är en yttersta nödfallsutväg, och att den i princip bör tillgripas

endast då utebliven skolgång beror på inställningen hos den som har barnet

i sin vård. Jag utgår nämligen ifrån att i sådana fall, där ett barn inte

kan förmås att gå i skola trots att medicinsk och psykologisk sakkunskap

gjort vad den kan, där är skolgång med polisens hjälp som regel meningslös

och andra åtgärder, som fäller utanför skolans område, erforderliga.

Enligt min mening bör det vidare nu stadgas att föreläggande att vid

vite hålla eleven i skolan och utdömande av vite som regel skall föregå

beslut om hämtning med biträde av polis. Först om sådant föreläggande och

utdömande visat sig verkningslöst, eller om eljest synnerliga skäl föreligger,

bör polishämtning kunna ske. De sakkunniga har föreslagit, att

vitesföreläggande och utdömande av vite i fortsättningen skall ankomma på

länsskolnämnden i stället för på länsstyrelsen, medan biträde av polismyndighet

för hämtning av elev skulle kunna påkallas av skolstyrelsen. Vad

de sakkunniga föreslagit beträffande länsskolnämnd finner jag lämpligt.

Jag förordar emellertid, att även fråga om polishämtning skall prövas av

länsskolnämnden, eftersom detta är en åtgärd, som naturligen synes böra

ankomma på denna instans. Förlägges beslutanderätten där, markeras

också klarare att det är fråga om en undantagsåtgärd.

I anslutning till riksdagens beslut år 1945 att rapporteringen av skolpliktiga,

efterhand som det blev möjligt, skulle överflyttas på länsbyråerna

för folkbokföringen, har de sakkunniga föreslagit, att så nu sker. Häremot

har jag ingen erinran, då enligt vad statistiska centralbyrån i sitt remissyttrande

uttalat, några hinder av teknisk art inte möter för en reform av

detta slag och kostnadsökningarna för statsverket beräknats bli helt obetydliga.

Skolhälsovård

Beträffande de nuvarande förhållandena på skolhälsovårdens område,

vilka i sak endast i mycket obetydlig utsträckning beröres av nu förevarande

förslag, torde få hänvisas till Kungl. Maj:ts proposition.

Skolhälsovården och 1957 års statsbidragsreform

I sitt år 1956 framlagda betänkande »Förenklad statsbidragsgivning»

(SOU 1956: 8) föreslog allmänna statsbidragsutredningen, att ett antal utgående

statsbidrag skulle indragas. Det bidragsbelopp, som kommunerna

genom indragningen kunde beräknas komma att förlora, skulle i stället tillföras

kommunerna genom i motsvarande mån ökat statsbidrag till avlöning

av lärare.

Till de bidrag, som genom detta förfarande skulle komma att indragas,

hörde bland annat bidragen till hälsovården vid folk- och småskolor och till

arvoden till skolläkare m. m. vid högre folkskolor (KK 1944: 585) samt till

hälsovården vid kommunala flickskolor, kommunala realskolor och prak
-

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

21

tiska kommunala realskolor (KK 1944:584). Indragningen av det förstnämnda

bidraget motiverades av utredningen med att den ifrågavarande

verksamheten företedde en jämn utbredning i landets kommuner. De båda

bidragen till hälsovården vid högre kommunala skolor kunde avlösas med

hänsyn till deras ringa betydelse för kommunernas ekonomi (betänkandet

s. 39).

I fråga om behovet av författningsbestämmelser rörande skolhälsovården,

sedan statsbidraget indragits, uttalade utredningen, att även om betydelsen

av skolhälsovård allmänt torde inses av de kommunala förtroendemännen,

det syntes utredningen principiellt motiverat, att föreskrifter av

tvingande natur meddelades. I samband med indragning av bidragen till

skolhälsovård borde därför till gällande föreskrifter, varigenom respektive

skolform närmare reglerades, fogas bestämmelser om skyldighet för vederbörande

skolas huvudman att vidtaga erforderliga anordningar för en tillfredsställande

skolhälsovård.

I remissvaren över statsbidragsutredningens betänkande av år 1956 var

det i första hand skolöverstyrelsen, som uppehöll sig vid frågan om lämpligheten

att indraga bidragen till skolhälsovård. Överstyrelsen, som i sin

argumentering utgick från frågan om vissa bidrags betydelse ur stimulanssynpunkt,

ansåg, att bidragen till hälsovården vid folk- och småskolor tills

vidare borde bibehållas.

Invändningar mot indragning av bidragen till skolhälsovården gjordes

även i remissyttrandena från fyra folkskolinspektörer, länsstyrelsen i Värmlands

län, Örebro stad och Sveriges skolkamerala förening.

Departementschefen anslöt sig i propositionen 1957: 112 till statsbidragsutredningens

förslag beträffande bidragen till skolhälsovård (s. 51). Mera

allmänt uttalade han bland annat följande rörande bidrag, som skulle indragas.

Den kommunala verksamheten befinner sig i ständig utveckling. Ekonomisk

stimulans från statens sida behöver inte vara eu förutsättning för att

kommunerna skall vidtaga önskvärda nya åtgärder. Gentemot de invändningar

mot avlösning av ett antal statsbidrag, som remissinstanserna i viss

utsträckning gjort, bör även framhållas, att behovet av erforderlig inspektion

och rådgivning kommer att tillgodoses också efter en reform, även om

detta icke sker i samband med statsbidragsgivningen. Likaså bör erinras

om att garantier även i fortsättningen kommer att finnas för verksamhetens

behöriga upprätthållande (s. 48).

Beträffande bland annat förslaget att skolhälsovården borde göras till en

obligatorisk uppgift för vederbörande kommun, anslöt departementschefen

sig i huvudsak till utredningen. Efter att vidare ha uttalat, att det vore

lämpligt, att spörsmålet om de ändringar och tillägg till skolförfattningarna,

som påkallades av statsbidragsreformen, behandlades av den inom ecklesiastikdepartementet

pågående författningsrevisionen på skolväsendets område,

framhöll han följande.

Erinras bör, att det här huvudsakligen gäller författningar vilka utfärdas

av Kungl. Maj:t i administrativ ordning. Jag vill emellertid understryka

det i och för sig självklara förhållandet, att författningsarbetet i fråga icke

kan medföra att kommunerna utan riksdagens medverkan åliigges nya uppgifter

eller nya ekonomiska förpliktelser. I den mån bestämmelser om

dylika åliigganden anses erforderliga — exempelvis på skolhälsovårdens

område — torde förslag i ämnet få föreläggas 1958 års riksdag (s. 92).

Statsbidragsutredningen hade föreslagit, att kommun, som efter det nya

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

statsbidragssystemets införande icke frivilligt följde de normerande bestämmelserna

för en tidigare särskilt statsunderstödd verksamhet, skulle

kunna föreläggas vite. I detta hänseende gick Kungl. Maj:ts förslag i annan

riktning. Enligt propositionen borde som påtryckningsmedel mot tredskande

kommun i stället viss del av det nya schematiskt beräknade bidraget

kunna innehållas (s. 95).

Riksdagen fattade beslut i enlighet med Kungl. Maj:ts förslag (SU

1957: 91; Rskr 239).

Skolförfattningssakkunnigas förslag

En revision av bestämmelserna om skolhälsovården vid det obligatoriska

skolväsendet och vid högre kommunala skolo

r är som förut antytts nödvändig på grund av den vid 1957 års riksdag

beslutade statsbidragsreformen. Även bortsett härifrån har emellertid de

sakkunniga haft anledning att gå in på denna författningsreglering i samband

med den allmänna översyn av skolförfattningarna, som föranledes av

skolstyrelsereformen. Därvid har även andra skolformer kommit med i

bilden, nämligen allmänna läroverk, statliga och kommunala allmänna

gymnasier, kommunala handelsgymnasier och kommunala yrkesskolor. Det

är påfallande, att den statliga regleringen av skolhälsovården ganska mycket

varierar för de olika skolformerna. Handelsgymnasier och yrkesskolor

saknar sålunda helt statligt reglerad hälsovård; i yrkesskolstadgan förutsättes

dock, att skolläkare kan finnas. Vad övriga här berörda skolformer

angår föreligger med hänsyn till regleringens sakliga innehåll en bestämd

skillnad mellan å ena sidan folkskolor, försöksskolor och högre folkskolor

samt å andra sidan allmänna läroverk och övriga högre kommunala skolor.

De viktigaste olikheterna torde bestå i att allmänna läkarundersökningar

skall förekomma med tätare mellanrum inom den senare gruppen skolor och

att läkarmottagning för eleverna i allmänhet skall hållas en gång i veckan —

något som saknar motsvarighet i bestämmelserna för det obligatoriska

skolväsendet.

De sakkunniga har vid sitt arbete med skolstadgorna i flera fall funnit

det lämpligt att söka åstadkomma större enhetlighet och bättre möjligheter

till samordning de olika skolformerna emellan. Givetvis finns även på skolhälsovårdens

område utrymme för sådana initiativ. De sakkunniga har

ansett det särskilt önskvärt, att den nya skolstyrelsen, som skall ha det

samlade ansvaret för skolväsendet i kommunen, också får möjligheter att

samordna den skolhygieniska verksamheten vid skolorna under styrelsens

förvaltning. Därvid har bland annat den tanken framkommit, att det

skulle vara till fördel för skolhälsovården, om den finge en och samma

huvudman över hela linjen — d. v. s. om skolhälsovården gjordes till en

kommunal uppgift även vid de allmänna läroverken och övriga statliga

skolformer. Att föreslå en dylik omläggning eller i övrigt ingå på en saklig

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

omprövning av skolhälsovården har de sakkunniga emellertid ansett falla

utom ramen för sitt uppdrag. Det torde i stället få ankomma på skolöverstyrelsen

att angripa dessa problem i samband med den utredning rörande

förebyggande hälsovård vid samtliga förekommande skolformer, som överstyrelsen

anbefallts att verkställa. De sakkunniga har därför sett som sm

uppgift att endast utarbeta förslag till sådana ändringar av bestämmelserna

om skolhälsovård, som påkallas av statsbidragsreformen, och att i

anslutning därtill i vissa detaljer förorda lösningar, som betingas av intresset

att åstadkomma enhetlighet och samordning. Med hänsyn till skolöverstyrelsens

pågående utredning kan den reglering, som nu föreslås, väntas

bli gällande endast för ganska begränsad tid.

Såsom förutsattes redan under förarbetena till statsbidragsreformen bör

skolhälsovården nu generellt göras till en obligatorisk uppgift för de skolors

huvudmän, till vilka särskilt statsbidrag till skolhälsovård icke vidare skall

utgå. Vad angår folkskolor, försöksskolor, högre folkskolor och praktiska

kommunala realskolor innebär detta formellt sett ett nytt _ aläggande tor

kommunerna. I realiteten torde skillnaden emellertid icke bil stor eftersom

kommunerna känner ett starkt ansvar för skolhälsovården och endast i

mycket få fall underlåtit att anordna sådan. Vidare skall kompensation för

de indragna särskilda statsbidragen till skolhälsovård enligt det nya statsbidragssystemet

utgå i form av ökat bidrag till lärarlönerna. _

De sakkunniga utgår ifrån att den förut påtalade skillnaden i regleringens

sakliga innehåll mellan å ena sidan folkskolor, försöksskolor och högre folkskolor

och å andra sidan bland annat de övriga högre kommunala skolorna

måste i huvudsak bestå, åtminstone tills vidare. En genomgripande reform

i detta hänseende torde icke kunna genomföras utan mgående prövning av

möjligheterna att erhålla ökat antal skolläkare och skolsköterskor. o

Enligt de sakkunnigas mening finns nu ej skäl föreslå, att skolhälsovarden

vid fortsättningsskola regleras genom statliga bestämmelser.

I fråga om de högre kommunala skolorna har de sakkunniga föreslagit,

dels att gränsen för anställande av skolsköterska vid kommunal realskola

och praktisk kommunal realskola skall sänkas från minst 150 elever till

minst 100 elever, dels ock att läkarmottagning ej skall behöva hållas mer

än varannan vecka vid nämnd skola om den har mindre än 100 elever.

De sakkunniga har, med hänsyn till att talet 100 gäller vid läroverken och

någon gräns ej alls angivits för de kommunala flickskolorna, ansett att det

i enhetlighetens intresse bör vara en för de nu nämnda skolorna gemensam

gräns i detta avseende.

Ett väsentligt allmänt syfte med statsbidragsreformen ar att vidga kommunernas

inflytande. Olägenheterna av den nuvarande statliga detaljregleringen

genom speciella statsbidragsvillkor har ofta framhållits. Enligt

de sakkunnigas mening finns även pa skolhäl.sovårdens område ett icke

obetydligt utrymme för ökad kommunal bestämmanderätt. De nya bestämmelserna

bör kunna göras ganska kortfattade och endast fastsla grundlinjerna

för verksamheten. Råd och anvisningar rörande skolhälsovården

bör liksom hittills meddelas av skolöverstyrelsen, men överstyrelsen skall

icke därigenom kunna ålägga kommunerna nagra nya förpliktelser. Eänsskolnämndernas

befattning med skolhälsovården torde få upptagas till behandling

i annat sammanhang.

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

De sakkunniga understryker slutligen att den nuvarande regleringen

genom statsbidragsvillkor av kommunalt anställda skolläkares och skolsköterskors

avlöningsförhållanden helt kommer att bortfalla.

Enligt de grunder, som nu angivits, har de sakkunniga utarbetat förslag

dels till bestämmelser om skolhälsovård vid det obligatoriska skolväsendet,

dels till bestämmelser om skolhälsovård vid högre kommunala skolor. Dessa

bestämmelser är avsedda att ingå som kapitel i nya skolstadgor.

De sakkunniga har också framlagt vissa förslag rörande skolhälsovården

vid allmänna läroverk, kommunala gymnasier och

försöksgymnasier m. m. av i huvudsak följande innehåll.

Enligt de sakkunnigas mening bör läroverksstadgans bestämmelser om

skolhälsovård i stort sett kunna bibehållas oförändrade. Vissa detaljändringar

anser de sakkunniga dock pakallade. Liksom vid andra skolor under

skolstyrelsens förvaltning bör det ankomma på styrelsen att bestämma tid

och plats för läkarmottagning (§ 158 1 mom. b). Skolläkares årsberättelse

bor msandas aven till länsskolnämnden (§ 158 1 mom. p). Vidare bör bestämmelser

om tillsättning, tjänstledighet, vikariat och avsked även för

läroverkens skolläkare och skolsköterskor meddelas i allmänna skolstadgan.

Läroverksstadgans bestämmelser i dessa delar bör därför utgå fifr

§§ 157 och 189). ö u

Som tidigare framhållits bör man räkna med att skolhälsovården vid de

allmänna läroverken alltjämt kommer att bli eu statlig uppgift till skillnad

från hälrovarden vid det obligatoriska skolväsendet och högre kommunala

skolor. Till sin utformning torde läroverkens hälsovård liksom hittills

komma att nära överensstämma med de högre kommunala skolornas men

avvika från det obligatoriska skolväsendets.

Dessa olikheter medför vissa problem i de fall, då samma skolenhet bestar

av en statlig och en kommunal del, alltså kombinationen allmänt läroverk

och kommunalt gymnasium samt kombinationen försöksskolas högstadium

och statligt gymnasium.

Vad först beträffar allmänt läroverk och kommunalt gymnasium så skall

de elever, som tillhör gymnasiet, åtnjuta samma förmåner, som tillkommer

larjungarna a gymnasiet vid de allmänna läroverken. I detta hänseende

galler således läroverksstadgans bestämmelser för skolans båda delar. På

grund av olikheten i huvudmannaskap föreligger däremot ej någon enhetlighet

i fråga om organiserandet av hälsovården.

I samband med enhetsskolans framväxt kommer realskoledelen av högre

allmänt läroverk helt eller delvis att ersättas av försöksskolas högstadium.

I vissa fall samordnas därvid högstadiet med statligt gymnasium. Härigenom

uppkommer således en skola, bestående av försöksskolas högstadium

och statligt gymnasium. På sådant sätt organiserade skolor, där den

statliga delen utgöres av försöksgymnasium, förekommer läsåret 1957/58

pa tre orter, nämligen Kärrtorp, Lundby och Nederkalix. Enligt preliminära

uppgifter för höstterminen 1957 uppgår elevantalet vid dessa skolor till

sammanlagt cirka 1 800, varav 245 vid försöksgymnasiet. Härutöver har i

Linköping och Sundsvall ett mindre antal avdelningar av försöksskolans

högstadium förlagts till de allmänna läroverken.

För hälsovården vid de här berörda skolornas båda delar gäller bestämmelserna

för enhetsskolans högstadium respektive för allmänna läroverk.

Härigenom uppkommer skillnader i fråga om hälsovårdens sakliga innehåll.

Genom det skilda huvudmannaskapet uppstår därjämte vid organiserandet

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

25

av skolhälsovården problem av samma art som föreligger för skolor, som

består av allmänt läroverk och kommunalt gymnasium.

Uppdelningen av hälsovården på statlig och kommunal huvudman torde

i många fall medföra oklarhet om vilka regler, som bör följas vid utformningen

av verksamheten. Även om de praktiska anordningarna genom samarbete

mellan olika myndigheter kan lösas på ett ändamålsenligt sätt, torde

likväl det administrativa bestyr, som uppkommer för hälsovårdens ordnande,

bli onödigt omfattande på grund av att såväl statliga som kommunala

myndigheter måste inkopplas i många fall.

BehoVet av att hälsovården vid de berörda skolorna anordnas efter enhetliga

bestämmelser har understrukits av bland andra skolöverläkaren. En

sådan enhetlighet skulle kunna åstadkommas genom att kommunen ålades

att svara för hälsovården även vid den statliga delen av skolan. Alternativet

härtill är en helt statlig hälsovård enligt bestämmelserna i Ls.

Vad först gäller kombinationen allmänt läroverk och kommunalt gymnasium

torde helt övervägande skäl tala för att hälsovården organiseras i

enlighet med läroverksstadgans bestämmelser. Ett starkt skäl härför är,

att elevantalet vid det allmänna läroverket genomgående är väsentligt

större än vid det kommunala gymnasiet. Härtill kommer, att gymnasiet

efter i regel ganska kort tid förstatligas, varvid bestämmelserna i Ls under

alla förhållanden blir tillämpliga på skolan.

Skulle de nuvarande relationerna i fråga om elevantal läggas till grund

för bedömande av hur hälsovården skall organiseras vid skola, som består

av enhetsskolans högstadium och statligt gymnasium, borde en kommunalt

ordnad hälsovård ligga närmast till hands. Det bör dock framhållas, att

de elevantal, som angivits i det föregående, avser skolor, där gymnasiet är

under uppbyggnad. Längre fram torde differensen mellan elevantalen vid

den kommunala och statliga delen av skolorna bli väsentligt mindre. Sannolikt

kommer gymnasiet att i vissa fall bli den dominerande delen av

skolan. Beaktas därutöver önskvärdheten av enhetlighet liksom av att statligt

organiserad hälsovård torde möjliggöra en högre standard med tätare

läkarundersökningar, synes även vid skolor av detta slag utvägen att organisera

hälsovården enligt bestämmelserna för allmänna läroverk böra väljas.

Att hälsovården vid de här berörda skolorna organiseras i enlighet med

bestämmelserna i Ls innebär att skolans hela elevantal lägges till grund för

bestämmande av tjänstgöring samt för fastställande av arvoden. Utbetalningen

av löner och ersättningar kommer att ske gemensamt för hela skolan.

Då det gäller kostnaderna för löner och arvoden åt skolläkare och skolsköterska,

skulle en ur förenklingssynpunkt tilltalande lösning erhållas, om

någon uppdelning icke behövde ske utan staten övertoge kostnaderna i dess

helhet. Detta skulle emellertid medföra något ökade kostnader för statsverket.

En väsentligare invändning mot statligt övertagande av kostnaderna

kan emellertid göras, om man beaktar utformningen av det nya

statsbidragssystemet för obligatoriska skolor. Detta skulle nämligen medföra,

att kommunerna, om staten övertoge kostnaderna för hälsovården vid

högstadier med anknytning till statligt gymnasium, i viss utsträckning

skulle få dubbel kompensation för det indragna bidraget bil hälsovården.

De anförda synpunkterna leder till att kommunen bör svara för en del

av kostnaderna för ersättningar åt skolläkare och skolsköterska beträffande

skolor, i vilka högstadium och statligt gymnasium ingår. För åstadkommande

av enhetlighet bör iiven vid skolor med kommunalt gymnasium en

fördelning av kostnaderna ske.

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

För fördelningen av kostnaderna kan givetvis olika principer tänkas. Den

mest rättvisande torde vara, att kostnaderna fördelas i proportion till elevantalet

vid de olika delarna av skolan viss angiven tidpunkt, exempelvis

den 15 september, under läsåret.

Är kommunalt gymnasium anknutet till kommunal realskola synes det

naturligt att bestämmelserna om skolhälsovård vid högre kommunala

skolor blir gällande för hela läroanstalten.

Remissyttranden

Följande myndigheter och organisationer har inkommit med yttranden

över de sakkunnigas förslag rörande skolhälsovården, nämligen skolöverstyrelsen,

överstyrelsen för yrkesutbildning, medicinalstyrelsen, stadsförbundet,

landstingsförbundet, statstjänstemannens riksförbund samt målsmännens

riksförbund. Endast mot detaljer i förslagets utformning har erinringar

riktats och de torde ej behöva redovisas här. Åtskilliga synpunkter

på skolhälsovårdens organisation har framförts. De är dock av den art,

att de bör upptagas i anslutning till den pågående utredningen av denna

fråga och saknar således relevans i detta sammanhang.

Departementschefen

Departementschefen har anfört följande.

De sakkunnigas förslag om revision av gällande bestämmelser rörande

skolhälsovården innebär inte några väsentliga förändringar och har inte

heller till syfte att skapa från ren hälsovårdssynpunkt förbättrade förhållanden.

Förslag i sistnämnda riktning torde, om det befinnes erforderligt,

komma att framläggas i den utredning rörande hälsovården vid skolväsendet

i dess helhet, som skolöverstyrelsen 1956 fått uppdrag att göra i samråd

med! åtskilliga andra myndigheter. Med hänsyn till att utredning sålunda

pågår, kan den reglering av förhållandena som de sakkunniga nu föreslår

antagas inom kort behöva bli föremål för ändringar. De sakkunniga har

därför också begränsat sin uppgift till att föreslå sådana ändringar av

nuvarande bestämmelser, som påkallas av 1957 års statsbidragsreform och

i anslutning härtill förordat vissa lösningar, som gör det möjligt för de

lokala skolmyndigheterna att samordna skolhälsovården mellan olika,

under styrelsen lydande skolformer. Det kommunala inflytandet på området

har ansetts böra få större utrymme än tidigare och därför har de

sakkunniga föreslagit, att bestämmelserna göres tämligen kortfattade och

endast fastslår grunderna för verksamheten.

Den utgångspunkt, de sakkunniga sålunda valt för sitt arbete i denna del,

finner jag helt riktig. Att i detta sammanhang, genom en ändring av författningsbestämmelserna,

försöka utjämna olikheterna mellan hälsovården

vid å ena sidan folkskoleväsendet och de högre folkskolorna och å andra

sidan vid övriga högre kommunala skolor och allmänna läroverk eller i

övrigt skapa gynnsammare betingelser för skolhälsovården, skulle med

säkerhet inte ge något nämnvärt resultat, eftersom en genomgripande

ändring av nuvarande förhållanden förutsätter bättre tillgång, i synnerhet

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr SO år 1958

27

på landsbygden, av läkare och sköterskor med möjligheter att ägna sig

åt skolhälsovårdande uppgifter.

Förslagets viktigaste innebörd är, att skolhälsovården göres till en obligatorisk

uppgift för huvudmännen för det obligatoriska skolväsendet,

högre folkskolor och praktiska kommunala realskolor. Förändringen är

emellertid nästan enbart formell och från saklig synpunkt av ringa betydelse,

eftersom de kommunala myndigheterna visat sig känna ett starkt

ansvar för skolhälsovården och endast i försvinnande få fall underlåtit att

ordna sådan.

Det må också framhållas, att ställning i princip till denna fråga togs

redan då riksdagen i fjol fattade beslut om grunder för en förenklad statsbidragsgivning.

De sakkunnigas förslag är sålunda närmast att betrakta

som den nödvändiga konsekvensen av ett redan inträtt läge.

Ett beslut om obligatorisk skolhälsovård för de nu ifrågavarande skolorna

medför generellt sett inga kostnadsökningar för kommunerna, då bidrag

för ändamålet är inräknat i bidraget till löner åt lärare i folkskolan respektive

vid de högre kommunala skolorna. Ett genomförande av förslagen

rörande sänkning av gränsen från 150 elever till 100 vid kommunal realskola

och praktisk kommunal realskola för anställande av skolsköterska

samt för begränsning av läkarmottagning för eleverna till varannan i stället

för varje vecka skulle emellertid leda till att skolsköterska komme att

finnas vid ytterligare några realskolor och att läkarmottagningar för eleverna

i ytterligare några fall skulle hållas varje i stället för varannan vecka

samt medföra vissa ehuru obetydliga kostnadsökningar. Då jag delar de

sakkunnigas uppfattning att det är önskvärt, att enhetliga bestämmelser i

dessa avseenden blir gällande för de kommunala flickskolorna, de kommunala

realskolorna och de praktiska kommunala realskolorna inbördes

och att bestämmelserna blir desamma som vid de allmänna läroverken, förordar

jag den av de sakkunniga föreslagna ändringen.

De sakkunnigas förslag i övrigt rörande bestämmelser om skolhälsovård

vid det obligatoriska skolväsendet och de högre kommunala skolorna har

inte givit mig anledning till erinringar. Inom departementet utarbetade

förslag till författningstexter, avsedda att inflyta i blivande skolstadgor

för det obligatoriska skolväsendet respektive de högre kommunala skolorna,

torde få fogas som bilagor ,1 och 3 till statsrådsprotokollet i detta ärende.

De sakkunnigas förslag att bestämmelserna om hälsovård vid de allmänna

läroverken, de kommunala gymnasierna och försöksgymnasierna

ändras så, att den lokala skolstyrelsen i fråga om tillsättning och entledigande

av skolläkare och skolsköterska samt i andra liknande avseenden får

samma befogenheter som beträffande de högre kommunala skolorna och

folkskola, anser jag böra följas.

De sakkunniga har också berört vissa förhållanden som uppkommer, då

allmänt läroverk är samordnat med kommunalt gymnasium samt försöksskolas

högstadium är samordnat med statligt gymnasium. Förslaget att

skolhälsovården i båda dessa fall skall organiseras i enlighet med de bestämmelser,

som gäller för allmänt läroverk, finner jag motiverat och ger

det min anslutning. Såsom de sakkunniga påvisat, gör statsbidragssystemets

utformning det emellertid mindre lämpligt att staten i dylika fall helt

övertar kostnaderna för skolhälsovården. Jag delar de sakkunnigas uppfattning,

att en kostnadsfördelning bör ske i proportion till elevantalet

vid den statliga respektive kommunala delen av skolan.

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

Statsbidrag till kostnaderna för

vissa skolledare

Inledning

Sedan riksdagen under året 1957 fattat beslut om såväl utformningen av

statsbidragssystemet för skolväsendet som om de kommunala skolledarnas

avlöningsförhållanden, torde ställning nu lämpligen böra tagas till den ännu

olösta frågan om statsbidrag till kostnaderna för avlönande av de kommunalt

anställda skolledarna av olika slag. I det följande behandlas spörsmålen

rörande statsbidrag till kostnaderna för skolchefer, för rektorer och

studierektorer inom det obligatoriska skolväsendet samt för tillsynslärare.

Som bakgrund till det framlagda förslaget om statsbidragsbestämmelsernas

utformning torde en översikt böra lämnas över de förändringar som i vissa

närliggande hänseenden äger rum i samband med skolstyrelsereformens

ikraftträdande den 1 juli 1958.

Skolledarorganisationen efter den 1 juli 1958

Enligt riksdagens principbeslut år 1956 om skolväsendets lokala ledning

skall ansvaret för det obligatoriska skolväsendet efter den 1 juli 1958 åvila

kommunerna. Därmed bortfaller begreppet skoldistrikt.

I varje kommun skall finnas en skolstyrelse, gemensam för obligatoriska

skolor, högre kommunala skolor, kommunala yrkesskolor, allmänna läroverk,

statliga och kommunala allmänna gymnasier och kommunala handelsgymnasier,

som finns i kommunen. Konungen kan medgiva att flera eller

färre skolor än de angivna skall höra under skolstyrelsen (5 och 6 §§ skolstyrelselagen

1956:614).

Skolledarorganisationen i en kommun skall bestämmas med hänsyn till

skolväsendets omfattning, vilket i sin tur skall beräknas med användning

av ett poängsystem, som i grova drag innebär, att varje klassavdelning på

högre stadier åsättes 1 1/2 poäng och annan klassavdelning 1 poäng.

I varje kommun skall finnas en skolchef, som närmast under skolstyrelsen

skall vara ledare för skolväsendet i kommunen. Endast då skolväsendet

omfattar högst sex läraravdelningar eller eljest särskilda skäl föreligger, må

skolöverstyrelsen på framställning av kommunens fullmäktige medgiva

undantag från denna regel.

Om kommunens skolväsen omfattar minst 150 poäng, skall skolchefen i

denna egenskap inneha en heltidstjänst som skoldirektör. Är poängtalet

minst 130, må sådan tjänst inrättas efter medgivande av Kungl. Maj:t. Är

poängtalet minst 500, må efter medgivande av Kungl. Maj:t en eller flera

heltidstjänster inrättas såsom biträdande skoldirektörer.

Om kommuns skolväsen ej är av den omfattning att skoldirektörstjänst

skall inrättas men det inom kommunens skolväsen finns minst två heltidsanställda

rektorer, skall en av dem utses att såsom förste rektor tillika vara

skolchef. Han skall samtidigt fullgöra sin rektorstjänst. Undervisningsskyldigheten

skall dock i regel nedsättas och visst arvode för skolchefskapet

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

29

skall utgå. Det är att märka, att tjänstebenämningen överlärare och distriktsöverlärare

skall ersättas med tjänstebenämningen rektor.

Om läroverksrektor vid högre allmänt läroverk med minst 600 elever

förordnas som förste rektor skall ordinarie lärare vid läroverket kunna förordnas

som biträdande rektor för att avlasta rektor en del av hans arbetsuppgifter.

Biträdande rektor skall erhålla nedsättning i sin undervisningsskyldighet

samt visst arvode.

I kommun, där det endast finns en heltidsanställd rektor (en befattningshavare

motsvarande nuvarande distriktsöverlärare), skall denne vara rektor

tillika skolchef. Han är då rektor vid det obligatoriska skolväsendet och

andra skolformer finns ej i kommunen, bortsett eventuellt från mindre

yrkesskola utan heltidsanställd rektor. Denna form av skolchefskap torde

komma att finnas i 700—800 kommuner.

Omfattar det obligatoriska skolväsendet i en kommun minst 50 poäng,

ökas antalet rektorer vid detta skolväsen på sätt som framgår av följande

uppställning.

Antal rektorer

Lägsta poängtal i det obligatoriska

skolväsendet, vid vilket vid- stående antal rektorer

skall finnas

må finnas efter

medgivande av

Kungl. Maj:t

2 .................

71

50

3 .................

in

90

4 .................

151

130

5 .................

201

180

ytterligare 1 .......

för varje ytterligare 50-tal poäng

Föreligger särskilda skäl, kan antalet rektorer efter medgivande av

Kungl. Maj:t sättas lägre än som framgår av uppställningen.

Studieledarna föreslås få benämningen studierektorer. Denna befattningstyp

antages bli vanlig.

Nuvarande skolsekreterare förutsättes automatiskt bortfalla genom tillkomsten

av skolchefstjänster.

Inom det obligatoriska skolväsendet skall vid varje skolanläggning med

minst tre läraravdelningar, till vilken rektor ej är knuten, en av lärarna

vara tillsynslärare. Är rektor tillika skolchef eller förste rektor knuten till

skolanläggning med minst 11 avdelningar och är poängtalet för kommunens

skolväsen minst 15, skall dock tillsynslärare finnas vid anläggningen. En

precisering av tillsynslärarnas arbetsuppgifter och ställning skall komma

till stånd. Ersättning till tillsynslärare skall utgå i form av arvode. Undervisningsskyldigheten

skall nedsättas enligt hittills av skolöverstyrelsen tilllämpade

grunder.

Beträffande rektor stjänsterna vid högre kommunala skolor har ej föreslagits

någon ändring.

De kommunala skolledarnas och biträdande skolledarnas

löneförhållanden efter den 1 juli 1958

Den hösten 1957 beslutade löneregleringen för skolledare in. fl., vilken

träder i kraft den 1 juli 1958, innebär väsentligen följande.

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

Skoldirektör skall hänföras till avlöningsgrupp och lönegrad samt åtnjuta

avlöningsförstärkning på sätt framgår av följande uppställning:

Poängtal för skolor under

skolstyrelsens

förvaltning

Avlönings-

grupp

Lönegrad

Avlönings- förstärkning

för år

lägre än 400 ................

i

Bp 1

3 600 kronor

400 eller högre ..............

ii

Bp 1

4 800 kronor

Löneställningen för skoldirektör i Stocholm, Göteborg eller Malmö skall

dock bestämmas av kommunen.

Enligt preliminära beräkningar skulle till avlöningsgrupp II komma att

hänföras skoldirektörstjänsterna i Norrköping, Hälsingborg, Västerås,

Örebro, Linköping, Borås, Uppsala och Jönköping.

För biträdande skoldirektörer i Stockholm, Göteborg och Malmö skall

gälla motsvarande anordning som för skoldirektörer därstädes. Biträdande

skoldirektörer i andra kommuner skall åtnjuta lön enligt lönegrad Bp 1

jämte 1 200 kronor i avlöningsförstärkning.

Till förste rektor utgår särskilt årsarvode om 1 800 kronor i kommun,

vars skolväsen omfattar minst 100 poäng och eljest med 1 200 kronor.

För rektorer vid det obligatoriska skolväsendet i kommuner med försöksverksamhet

eller med i folkskolan inbyggd realskollinje skall gälla följande

lönegrader m. m.

Poängtal för det obligato- riska skolväsendet (avser i

kommun med flera rektors- tjänster medeltalet per

tjänst)

Lönegrad för rektor behörig till

Avlönings-

grupp

ordinarie

adjunktstjänst

ordinarie

ämneslärar-

tjänst

ordinarie

folkskollärar-,

småskollärar- eller övnings- lärartjänst

—19,5 .................

i

ABp 25

ABp 23

ABp 20

20—29,5 .................

ii

ABp 25

ABp 24

ABp 22

30—59,5 .................

in

ABp 26

ABp 25

ABp 24

60— .................

IV

ABp 26 jämte av- löningsförstärk- ning om 1 200 kr.

ABp 26

ABp 26

För rektorer inom det obligatoriska skolväsendet i andra fall skall gälla

oförändrade lönegrader m. m., nämligen

Poängtal för det obligatoriska

skolväsendet (avser i kommun

med flera rektorstjänster

medeltalet per tjänst)

Avlöningsgrupp

Lönegrad

— 9

i

ABp 18

10—19

ii

ABp 19

20—29

m

ABp 20

30—44

IV

ABp 21

45—59

v

ABp 22

60—

VI

ABp 23

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

31

Rektor tillika skolchef skall uppbära ett särskilt årsarvode om 1 200

kronor utöver lönen enligt ovan angiven lönegrupp.

För studierektorer skall nuvarande arvoden alltjämt gälla.

För tillsynslärare, som kommun är skyldig att anställa, skall årsarvodet

vara 360 kronor för 3 poäng samt 70 kronor för varje ytterligare poäng till

och med 10 samt 50 kronor för varje ytterligare poäng från och med 11.

I de fall, då kommun ej är skyldig förordna tillsynslärare, men sådan likväl

förordnas, blir det kommunens sak att bestämma om ersättningen.

Löneförhållandena för rektorerna vid högre kommunala skolor har inte

berörts i samband med förevarande lönereglering.

Förordnandeperioden för innehavare av tjänst som skoldirektör, biträdande

skoldirektör och rektor vid obligatorisk skola skall vara sex år.

Första förordnandeperioden skall dock endast omfatta treårsperioden den

1 juli 1958—den 30 juni 1961. Förste rektor skall förordnas tillsvidare.

Skolstyrelseutredningens förslag om statsbidrag m. m.

Skolstyrelseutredningen föreslog, att statsbidrag med 78 procent skulle

utgå till skoldirektörernas och rektorernas vid det obligatoriska skolväsendet

löner samt till kostnaderna för arvode och nedsatt undervisningsskyldighet

för förste rektor. Till kostnader för studierektor i försöksdistrikt

skulle statsbidrag utgå med 100 procent och till studierektor vid inbyggd

realskollinje med 78 procent. För tillsynslärararvodena föreslogs statsbidrag

med 50 procent.

I propositionen 1956:182 (s. 132 f) framhölls, att skolstyrelseutredningens

förslag kommit i ett nytt läge, sedan allmänna statsbidragsutredningen

avgivit sitt betänkande om förenklad statsbidragsgivning (SOU 1956:8).

Kostnaderna för den föreslagna skolledarorganisationen borde emellertid

i princip fördelas mellan stat och kommun efter de grunder skolstyrelseutredningen

förordat. Självfallet borde dock de bidrag utredningen föreslagit

anpassas efter och med eventuella jämkningar inarbetas i det bidragssystem,

som kunde komma att bli en följd av allmänna statsbidragsutredningens

nämnda förslag, i vad dessa rörde skolväsendet.

I det av riksdagen bifallna utskottsutlåtandet (KSU 1956: 1 s. 116)

uttalades: »I avvaktan på ett definitivt ställningstagande i statsbidragsfrågan

anser sig utskottet böra godtaga departementschefens förslag. Med

hänsyn till de skiftande statsbidragsförhållandena på skolans område vill

utskottet doek uttala angelägenheten av att vid den definitiva utformningen

av statsbidragssystemet alla möjligheter till förenklingar beaktas.»

Arvodet till studieledare skall inräknas i bidragsunderlaget, d. v. s. statsbidrag

utgå med 100 procent för detta arvode.

Fortlöpande pensionsavgifter till statens pensionsanstalt för lärare i

läroämnen vid försöksskolan skall av staten inbetalas direkt till pensionsanstalten.

Särskilt försökskostnadsbidrag skall utgå med visst belopp per elev.

Departementspromemorian

Det inom ecklesiastikdepartementet utarbetade förslaget till statsbidragsbestämmelser

rörande vissa skolledare och biträdande skolledare innehåller

i huvudsak följande.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

Den nya skolledarorganisationen innebär väsentligen den ändringen

att skoldirektörer och biträdande skoldirektörer tillkommer i de största

kommunerna, att samtliga överlärare skall benämnas rektorer och antalet

rektorstjänster i samband därmed ökas med cirka 200, att rektorstjänster

i kommuner med försöksskola eller inbyggd realskollinje uppflyttas i lönegrad,

att vissa arvoden m. m. skall utgå utöver löneklasslönen, samt att

tillsynslärarorganisationen blir obligatorisk.

Skoldirektörer och biträdande skoldirektörer torde komma att finnas

till ett antal av omkring 70 i cirka 50 kommuner. Kommunernas andel i

lönekostnaderna för dessa befattningshavare kan ej inräknas med visst

belopp i kommunandelen, eftersom kostnaderna då skulle fördelas på alla

kommuner och inte läggas på det fåtal kommuner, som kommer att ha

dylika tjänster.

Statens andel torde här lämpligen böra bestämmas efter samma grund

som vid högre kommunala skolor eller till 79 procent. I detta fall torde

dock i bidragsunderlaget få inräknas icke blott löneklasslön utan även

avlöningsförstärkning. Tjänsterna i Stockholm, Göteborg och Malmö är

ej statligt lönereglerade. För dem bör statsbidrag beräknas efter samma

grunder som för motsvarande statligt reglerade tjänster i avlöningsgrupp II.

Statsbidrag till kostnaderna för skol direktörst jänsterna bör lämpligen

belasta driftbidraget till folkskolor m. m.

Beträffande de icke statligt reglerade tjänsterna möter det svårigheter

att beräkna det statsbidrag för vikarier, som eljest utgår vid längre tids

tjänstledighet. Att införa olika beräkningsgrunder för dessa tjänster och

övriga direktörst jänster är emellertid icke lämpligt. Direktör st jänsterna är

en i statsbidragshänseende fristående grupp. De finns endast i stora kommuner,

för vilkas ekonomi vikariekostnaderna ej är av större betydelse.

Med hänsyn härtill förordas, att statsbidrag ej utgår till vikariekostnader.

Med nuvarande löner uppgår löneklasslön och avlöningsförstärkning för

dessa omkring 70 tjänster till cirka 2 690 000 kronor, varav 79 procent

utgör 2 125 000 kronor.

Beträffande rektorer vid folkskolor och försöksskolor är att märka, att

nuvarande distriktsöverlärare redan inordnats i det nya statsbidragsystemet.

Sålunda skall 100 procent statsbidrag utgå på löneklasslönen med

visst avdrag per tjänst. Detta avdragsbelopp är detsamma som för alla

lärartjänster. Vid beräkningen av avdragsbeloppet har emellertid hänsyn

tagits till att kommunerna för närvarande svarar för 22 procent av de

sammanlagda lönekostnaderna för distriktsöverlärarna. Statsbidragets totalbelopp

har alltså ej ändrats.

Genom den nya skolledarorganisationen tillkommer nya rektorstjänster

i flertalet kommuner, som nu ej har distriktsöverlärare, och i större kommuner

blir antalet rektorstjänster i stort sett proportionellt mot omfattningen

av de obligatoriska skolorna. Enligt principerna för det nya bidra
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

33

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

get till folkskolor m. m. talar då än starkare skäl för att inväga de nytillkommande

rektorstjänsterna i bidragsunderlaget med 100 procent och

verkställa erforderlig korrigering av kommunandelen.

Härigenom skulle bidragsunderlaget öka med det antal miljoner kronor

(mkr), som framgår av följande uppställning.

mkr mkr

1 060 rektorer vid folkskolan......... 24,63

248 rektorer vid enhetsskolan ....... 7,50 32,13

avgår

965 distriktsöverlärare .............. 22,44

150 annan överlärare (lärarlöner) .... 2,62 25,06

Nettoökning summa mkr 7,07

Vid beräkning av det belopp, varmed rektorernas avlöning skall belasta

kommunandelens totalsumma, bör viss hänsyn tagas till att vikariekostnaderna

för rektorer är högre än för lärare på grund av semestervikarier.

Med hänsyn härtill beräknas kommunandelen av löneklasslönen till 20

procent mot 21 procent vid högre kommunala skolor. Däremot bortses från

den undervisningsskyldighet, som är förenad med de nya rektorstjänsterna,

då denna torde motvägas av en viss allmän sänkning av rektorernas undervisningsskyldighet.

I enlighet härmed skulle kommunandelen ökas med

följande belopp.

J mkr mkr

20 procent av rektorernas löneklasslön

om 32,13 mkr.................... — 6,43

avgår

20 procent av distriktsöverlärarnas löneklasslön

om 22,44 mkr.......... 4,49

kommunandel för annan överlärare

(150 X 980) ..................... 0d5 4,64

Nettoökning summa mkr 1,79

Enligt löneregleringen utgår arvoden utöver löneklasslön till annan skolchef

än skoldirektör och i vissa fall avlöningsförstärkning till adjunktskompetent

rektor vid enhetsskola och folkskolor med inbyggd realskola.

För dessa arvoden m.m. bör kommunerna enligt 1956 års riksdagsbeslut

erhålla statsbidrag motsvarande 78 procent av kostnaden.

Tre olika alternativ för inarbetandet av dessa arvoden i statsbidraget

kan tänkas. Arvodena kan enligt ett alternativ ingå i bidragsunderlaget

till 100 procent och kommunandelen korrigeras med hänsyn härtill. Enligt

ett annat alternativ kan arvodena ingå i bidragsunderlaget till 79 procent

liksom vid högre kommunala skolor. I så fall skall kommunandelen ej korri
3

— liiliaruj till riksdagens protokoll 1958. 6 sand. Nr 89

s. 34 Kontrollera mot PDF

34 Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

geras. Enligt ett tredje alternativ inräknas arvodena ej alls i bidragsunderlaget

men kommunandelen sänkes med belopp motsvarande 79 procent av

arvodena.

Det tredje alternativet överensstämmer bäst med principerna för det

nya statsbidragssystemet. Det har särskilt framhållits (prop. 1957:112 s.

75), att det saknas anledning att komplicera bidragssystemet genom att

utöver vissa ersättningar (kallortstillägg m. m.) inräkna övriga särskilda

kostnader, för vilka gäller, att de antingen fördelar sig tämligen likformigt

på olika skoldistrikt eller också är av förhållandevis ringa ekonomisk betydelse.

Dessa skulle i stället beaktas vid bestämmande av kommunandelen.

Ifrågavarande arvoden till skolchefer m. m. saknar betydelse för kommunernas

ekonomi och de fördelar sig på nästan alla kommuner. På grund

härav förordas det tredje alternativet, enligt vilket arvodena ej skulle ingå

i bidragsunderlaget utan kommunandelen i stället korrigeras.

Dessa arvoden kan uppskattas till 0,29 mkr för 224 förste rektorer och

0,90 mkr för 750 rektorer tillika skolchefer eller sammanlagt till 1,19 mkr.

Härav skulle 79 procent eller 0,94 mkr ingå i kommunandelen som minskande

post. Eftersom avlöningsförstärkning till adjunktskompetent rektor

i förut angivet fall är av ringa ekonomisk betydelse, torde man helt kunna

bortse från denna utgift.

Till arvode åt 49 studierektorer vid försöksskolor utgår nu statsbidrag

med 100 procent med cirka 0,13 mkr. Enligt beslut av 1957 års riksdag

skall detta bidrag inräknas i bidragsunderlaget. Det är emellertid avsett,

att studierektorsorganisationen skall få stor utbredning i den blivande enhetsskolan.

Sedan så blivit fallet bör prövas, om icke dessa arvoden bör

borttagas från bidragsunderlaget och i stället ingå i kommunandelen som

minskande post.

Tillsynslärararvoden kommer att utgå i varje kommun och statsbidraget

bör enligt 1956 års riksdagsbeslut utgöra 50 procent. Dessa arvoden fyller

alla villkor för att bli kompenserade genom minskning av kommunandelen,

varför denna lösning förordas. Antalet tillsynslärare uppskattas till 2 850

och arvodena till 1,46 mkr. Statsbidraget skulle alltså utgöra 0,73 mkr,

vilket belopp skulle frånräknas kommunandelen.

Enligt ovanstående förslag skulle således kommunandelens totalbelopp ökas

med 1,79 mkr pa grund av höjda kostnader för rektorslöner och minskas med

(0,94 + 0,73 =) 1,67 mkr med hänsyn till arvoden till skolchefer, rektorer

och tillsynslärare. Dessa beräkningar har förts så långt det i nuvarande

läge är möjligt, men kan givetvis ej göra anspråk på full exakthet. I stort

sett kan emellertid de faktorer, som skulle föranleda höjning respektive

sänkning av kommunandelen, anses väga jämnt. Någon ändring av de av

riksdagen beslutade beloppen för kommunandelen per tjänst bör alltså ej

ske på grund av det här framförda förslaget.

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

35

Det bör anmärkas, att frågan om statsbidrag till kommunernas kostnader

för pensionering av skolledare torde få upptagas i samband med den

närmare regleringen av deras pensionsförhållanden.

Remissyttranden

Statskontoret, riksräkenskapsverket, skolöverstyrelsen samt länsstyrelserna

i Malmöhus och Jämtlands län har inte funnit anledning till erinringar

mot förslagen. Överstyrelsen för yrkesutbildning har uttalat, att det

torde kunna förväntas, att de redan nu befintliga yrkesskoldirektörstjänsterna

i Stockholm och Göteborg blir biträdande skoldirektörstjänster. Överstyrelsen

har förutsatt, att statsbidrag till dessa tjänster och till dylika

tjänster, som inrättas i andra kommuner, kommer att utgå enligt de i promemorian

föreslagna grunderna.

Länsstyrelsen i Stockholms län har ansett sig kunna i allt väsentligt tillstyrka

förslaget, men har funnit en särskild bestämmelse om statsbidrag

till vikariekostnaderna för tjänstledig rektor vara önskvärd, då de föreslagna

villkoren i annat fall skulle kunna bli ogynnsamma för ekonomiskt

mindre bärkraftiga kommuner. En liknande invändning har gjorts av stadsförbundet,

som menar att otillräckliga skäl anförts för att statsbidrag inte

skall utgå till kostnaderna för vikarier på skoldirektörstjänsterna. Förbundet

anser, att en ändring av förslaget på den punkten är påkallad men har

i övrigt inga erinringar.

Landskommunernas förbund och tfänstemännens centralorganisation

lämnar förslaget utan erinran liksom statstjä?istemännens riksförbund, som

framhåller, att det funnit den föreslagna omläggningen av bidragsgivningen

innebära en förenkling i rätt riktning.

Departementschefen

Departementschefen har anfört följande.

Fråga är nu om bestämmelser rörande statsbidrag dels till kostnaderna

för avlöning åt skoldirektörer, biträdande skoldirektörer, rektorer som

tillika är skolchefer samt rektorer vid enhet av det obligatoriska skolväsendet,

dels till kostnaderna för arvoden åt förste rektorer och tillsynslärare.

Vid utformandet av bestämmelser härom måste utgångspunkten

vara riksdagens uttalande 1956 (KSU 1956: 1; Rskr 1956: 420) enligt vilket

fördelning mellan stat och kommun av kostnaderna för den beslutade

skolledarorganisationen i princip borde bli sådan, att staten svarade för 78

procent, utom vad gäller arvodeskostnaderna för tillsynslärare, vilka staten

förutsattes skola ersätta till 50 procent. Vid den definitiva utformningen

av statsbidragssystemet borde dock, framhöll utskottet, alla möjligheter

till förenklingar beaktas. Det senare uttalandet torde närmast ha

föranletts av allmänna statsbidragsutredningens i början av år 1956 fram
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets utlåtande nr SO år 1958

lagda men för det dåvarande ännu ej behandlade betänkande om förenklad

statsbidragsgivning.

Från den sålunda angivna utgångspunkten har i den inom ecklesiastikdepartementet

utarbetade promemorian föreslagits, att statsbidrag till kostnaderna

för avlöning åt skoldirektör och biträdande skoldirektör skall utgå

med 79 procent av utgående lön, d. v. s. av lön enligt vederbörlig löneklass

jämte avlöningsförstärkning. Då av statsmakterna beslutade avlöningsbestämmelser

inte gäller för dessa befattningshavare i rikets tre största kommuner

föreslås dock, att bidrag i dessa fall skall utgå till kostnaderna för

skoldirektör som om tjänsten varit placerad i avlöningsgrupp II och för

biträdande skoldirektör som om lön utgått enligt för riket i övrigt gällande

bestämmelser. Att procenttalet 79 valts i stället för 78 beror på att den

förra procentsatsen enligt den i fjol beslutade statsbidragsreformen skall

tillämpas vid beräkning av bidraget till lönekostnader för lärare vid högre

kommunala skolor. Anledningen till denna höjning i sin tur är, att kommunerna

därigenom skall erhålla kompensation för dels två avlösta bidragdels

en viss obetydlig minskning av bidragsunderlaget, som inträder vid

den ändrade metoden för beräkning av detta. I och för sig föreligger således

intet skäl att frångå den ursprungligen tänkta kostnadsfördelningen

mellan stat och kommun, när det gäller skoldirektörerna, men det torde

böra ske för att en enhetlig procentsats skall erhållas, vilket får anses ligga

i linje med förenklingssträvandena. Jag har särskilt velat understryka detta

förhållande med anledning av att stadsförbundet i sitt yttrande över departementspromemorian,

i motsats till vad däri föreslagits, ansett att

statsbidrag skall utgå även till kostnaderna för vikarier på skoldirektörstjänsterna.

Bidrag till vikariekostnaderna kan beräknas antingen på det sättet att

bidragsprocenten höjes eller att kostnaderna till sitt faktiska belopp inräknas

i bidragsunderlaget. Att införa en ny procentsats i bidragssystemet för

detta ändamål synes mig vara klart olämpligt och en tillämpning av det

andra alternativet skulle strida mot den schabloniserande beräkningsmetod

på vilken det nya statsbidragssystemet bygger.

Enär statsbidrag således föreslagits utgå med en procent mer än som

ursprungligen i princip förutsatts och därigenom viss kompensation erhålles

för de ifrågavarande vikariekostnaderna, vilka dessutom kan antagas

komma att variera betydligt från fall till fall, finner jag, med hänsyn

tagen jämväl till de för de ifrågavarande kommunernas ekonomi helt obetydliga

belopp det här rör sig om, icke skäl förorda avvikelse från förslaget

i departementspromemorian, vilket i detta avseende får anses vara väl

avvägt och praktiskt utformat.

Tjänsterna för rektorer, som tillika är skolchefer, är likartade med de

nuvarande distriktsöverlärar tjänst erna. Dessa senare ingår som statsbidragsberättigande

tjänster vid beräkning av bidragsunderlaget enligt det

statsbidragssystem, som skall tillämpas från den 1 juli i år. Vid detta

.systems utformning har hänsyn tagits till att statsbidrag för närvarande

utgår med 78 procent till lön åt distriktsöverlärare. Det är således helt

naturligt, att de mot dessa svarande rektorstjänsterna nu föreslås på motsvarande

sätt blir statsbidragsberättigande och att detsamma blir fallet

med rektorstjänsterna vid enhet av det obligatoriska skolväsendet. En

approximativ beräkning enligt denna förutsättning ger vid handen, att den

sammanlagda ökningen av bidragsunderlaget för beräkningen av stats
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

37

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

bidraget till kostnaderna för den nya skolledarorganisationen inom det

obligatoriska skolväsendet skulle uppgå till 7,07 miljoner kronor. Med fördelning

mellan stat och kommun av totalkostnaden enligt förut angivna

grunder blir kostnadsökningen 1,79 miljoner kronor för kommunerna,

vilket skulle medföra en viss ökning av den vid fjolårets riksdag beslutade

kommunandelen per bidragsberättigande tjänst. I bidragsunderlaget har

emellertid, i överensstämmelse med principerna för det nya statsbidragssystemet,

inte inräknats de särskilda arvoden av 1 200 kronor som skall

utgå till rektor tillika skolchef. I enlighet med nämnda principer har

överhuvudtaget inga arvodeskostnader inräknats i bidragsunderlaget. Med

utgångspunkt i att staten skall bidraga med 79 procent av kostnaderna för

arvoden till rektor, som tillika är skolchef, samt till förste rektor och med

50 procent av kostnaderna för arvoden till tillsynslärare har summan av

statsbidragsbeloppet för arvodeskostnader framräknats och befunnits uppgå

till omkring 1,67 miljoner kronor. Då detta belopp mycket nära svarar

mot den ökade kommunandelen av Zcmekostnaderna för skolledarna inom

det obligatoriska skolväsendet, har en kvittning mellan stat och kommun

ansetts kunna ske och den för varje statsbidragsberättigande tjänst fastställda

kommunandelen kunna förbli oförändrad. Av den beräknade sammanlagda

kostnadsökningen för förste rektorer, rektorer tillika skolchefer,

rektorer vid enhet av det obligatoriska skolväsendet samt tillsynslärare,

cirka 9,72 miljoner kronor, skulle vid en tillämpning av det i promemorian

framlagda förslaget omkring 73 procent falla på staten och 27 procent på

kommunerna.

Om man härvid håller i minnet, att kostnaderna för tillsynslärare skall

fördelas med hälften var på stat och kommun, synes det i departementspromemorian

föreslagna systemet, som är mycket enkelt och lättillämpat

och i den delen fyller alla anspråk, även kunna sägas innebära en helt tillfredsställande

praktisk tillämpning av de av 1956 års riksdag förutsatta

fördelningsprinciperna. Jag anser således det framlagda förslaget även i

detta avseende vara väl lämpat att läggas till grund för utarbetandet av

detalj bestämmelser i ämnet och förordar att så sker.

Någon särskild bestämmelse om statsbidrag till vikariekostnader för

tjänstledig rektor anser jag, i motsats till länsstyrelsen i Stockholm, inte

erforderlig, då hänsyn till sådana kostnader tagits vid utformningen av det

vid 1957 års riksdag beslutade nya statsbidragssystemet och någon ändring

i den därvid gjorda avvägningen av kommunandelen per bidragsberättigande

tjänst inte kommer att ske enligt av mig nu förordade förslag.

Utskottet

Förevarande förslag rörande skolplikt, skolhälsovård och statsbidrag till

kostnaderna för vissa skolledare har enligt utskottets mening utformats sa,

att de i allt väsentligt bör godtagas. Utskottet har för sin del endast funnit

anledning göra uttalanden i följande avseenden.

Den i motionerna 1:352 och 11:453 framförda uppfattningen, att skolplikten

och därmed sammanhängande spörsmål bör regleras i lag och inte

i en i administrativ ordning utfärdad författning, finner utskottet vara värd

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

beaktande. Utskottet vill emellertid framhålla, att det på skolväsendets

område finns andra i administrativ väg reglerade förhållanden än det nu

berörda, som kan tänkas böra regleras genom en av Konung och riksdag

gemensamt stiftad lag. 1951 års skolstyrelseutredning torde ha varit inne

på denna tankegång då den i sitt betänkande (SOU 1955: 31j s. 506) uttalade,

att den övervägt, om tidpunkten då vore inne att skapa en lag med

ett vidare innehåll än den av utredningen föreslagna skolstyrelselagen —

en allmän skollag. Enligt utredningens mening borde dock förhållandena på

skolväsendets område ytterligare stabiliseras, innan en sådan lag utarbetades.

Det föreliggande förslaget till bestämmelser om skolplikt, vilka inte, som

motionärerna synes antaga, skall brytas ut och sammanföras i en särskild

författning utan alltjämt ingå i en skolstadga, innehåller åtskilligt, som inte

bör ha lags form. Då vidare bestämmelser, som reglerar andra förhållanden

på skolväsendets område än skolplikten, kan tänkas böra intagas i en skollag,

vilken dock inte bör utformas förrän större stabilitet nåtts på skollagstiftningens

område, finner utskottet det olämpligt, att ett lagförslag

rörande enbart skolplikt i nuvarande läge utarbetas och förelägges

riksdagen. Utskottet förutsätter emellertid, att Kungl. ]Vtaj:t har sin uppmärksamhet

riktad på det av motionärerna aktualiserade spörsmålet och

att Kungl. Maj:t, då de nu under arbete varande skolförfattningarna kan

bättre överblickas och förhallandena pa skolväsendets område vunnit fastare

form, tar under övervägande att förelägga riksdagen förslag om en

allmän skollag, innehållande bestämmelser angående bland annat skolplikten.

Utöver vad sålunda anförts har utskottet endast funnit sig böra rikta

den erinran mot det föreliggande förslaget rörande skolplikt, att orden »tillhör

zigenarfamilj utan» i 3 § b) i det som bilaga 1 till statsrådsprotokollet

intagna författningsförslaget bör utgå tillsammans med sista att-satsen i

15 § samma förslag.

I anslutning till departementschefens uttalande rörande undervisningen

av vissa sjuka och lytestyngda barn vill utskottet slutligen understryka det

angelägna i att frågan om dessa barns undervisning genom det allmännas

försorg snarast möjligt bringas till en lösning.

Med anledning av vad i motionerna I: 351 och II: 452 samt I: 388 och

II: 490 föreslagits med avseende å antalet elever per skolsköterska vill utskottet

erinra om att det såväl enligt gällande bestämmelser som enligt nu

föreliggande förslag till bestämmelser endast är fråga om en rekommendation,

da det säges att på varje skolsköterska med full tjänstgöring bör

ankomma vården av högst 1 500 barn. Eftersom det i detta sammanhang

inte varit fiaga om att ändra det materiella innehållet i bestämmelserna

om skolhälsovården och det vidare under hand upplysts, att det av departementschefen

nämnda uppdraget att utreda skolhälsovården vid skol
-

s. 39 Kontrollera mot PDF

39

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

väsendet i dess helhet nu slutförts av skolöverstyrelsen — förslag i ämnet

har den 5 mars 1958 inkommit till Kungl. Maj:t finner utskottet lämpligast

att samtliga frågor rörande kvalitativa förbättringar av skolhälsovården,

av vilka den av motionärerna aktualiserade är en, tages upp till

behandling i ett sammanhang. Utskottet anser sig alltså icke böra biträda

något av motionärernas ifrågavarande yrkanden och ej heller vad motionärerna

i övrigt föreslagit i fråga om förbättringar av skolhälsovården. Utskottet

förväntar emellertid att förslag i ämnet kommer att föreläggas 1959

års riksdag.

Vad i motionerna I: 351 och II: 452 yrkats angaende föreskrifter om

hälsokorts förande och översändande från en skola till en annan samt i

motionerna I: 388 och II: 490 angående ändring i bilagd författningstext

torde icke böra föranleda någon riksdagens åtgärd, då det synes böra ankomma

på Kungl. Maj :t att pröva och avgöra spörsmål av den rent administrativa

natur varom här är fråga.

I fråga om förslaget till bestämmelser om statsbidrag till kostnaderna

för vissa skolledare vill utskottet endast konstatera, att bestämmelserna

synes ansluta sig så nära som möjligt till det uttalande sammansatta konstitutions-

och statsutskottet gjorde i det av riksdagen bifallna utlåtandet

1956: 1, varför utskottet inte funnit anledning till erinran mot detsamma.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer utskottet,

I. att riksdagen må

a) bemyndiga Kungl. Maj:t att i huvudsaklig överensstämmelse

med vad departementschefen i statsrådsprotokollet

över ecklesiastikärenden för den 28 februari 1958

förordat och utskottet uttalat meddela bestämmelser angående

dels allmän skolplikt, dels ock skolhälsovård vid

det obligatoriska skolväsendet, högre kommunala skolor

och vissa andra skolformer, att gälla från och med den 1

juli 1958;

b) godkänna av departementschefen förordade grunder

för statsbidrag till kostnaderna för vissa skolledare, att

gälla från och med den 1 juli 1958;

c) i anledning av motionerna I: 352 och II: 453 i skrivelse

till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet anfört;

II. att motionerna I: 351 och II: 452 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda;

III. att motionerna I: 388 och II: 490 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 15 april 1958

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

s. 40 Kontrollera mot PDF

40 Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

Vid jörestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Ohlon, Einar

Persson, fröken Andersson, herrar Birger Andersson, Boman, Pålsson, Bergman,

Holmqvist, Rikard Svensson, Söderberg, Axel Johannes Andersson,

Mårtensson och Ivar Persson; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,

Thapper, fröken Elmén, herrar Karlsson i Olofström, Widén, Nilsson i

Göingegården, fröken Olsson, herrar Blidfors, Andreasson, fröken Karlsson,

herr Arvidson, fröken Vinge, herrar Helén och Gustafsson i Kårby.

Reservation

av fröken Vinge och herr Helén.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

41

Bilaga 1

Förslag

till bestämmelser om allmän skolplikt m. in.

Inledande bestämmelser

1 §.

För barn, som äro bosatta här i riket, gäller allmän skolplikt enligt bestämmelserna

i detta kapitel.

Särskild skolplikt enligt vad därom stadgas gäller dock för fjällsamers

barn, för blinda och döva samt för vissa psykiskt efterblivna.

2 §.

Varje skolpliktigt barn äger rätt att erhålla undervisning i obligatorisk

skola och är skyldigt att deltaga i dylik undervisning, om ej annat följer av

7—10 §§.

3 §.

Den kommun där skolpliktigt barn är kyrkobokfört (hemkommunen)

skall i första hand sörja för barnets undervisning i obligatorisk skola.

Vistas skolpliktigt barn i kommun utan att vara där kyrkobokfört, åligger

det den kommunen att sörja för barnets undervisning i obligatorisk skola

a) om barnet skall kyrkobokföras i kommunen men sådan åtgärd ej

hunnit vidtagas,

b) om barnet saknar hemkommun eller tillhör zigenarfamilj utan stadigvarande

vistelseort,

c) om barnet är intaget i barnhem eller liknande anstalt i kommunen

eller inackorderats eller eljest för längre tid vistas i enskilt hem därstädes,

eller

d) om, i annat fall än nu sagts, med hänsyn till barnets bästa särskilda

skäl äro till att barnet under vistelsen mottages för undervisning.

Angående skyldighet för kommun att vid samverkan på skolväsendets

område för undervisning mottaga barn från annan kommun stadgas i 2 §

skolstyrelselagen.

Skolpliktens omfattning och fullgörande

4 §.

1 mom. Allmän skolplikt inträder från och med höstterminen det kalenderår,

då barnet fyller sju år.

2 mom. Barn, som vid läkarundersökning och prövning i övrigt befinnes

vara väl skolmoget, må efter skolstyrelsens medgivande börja i folkskola

eller försöksskola höstterminen det kalenderår, då barnet fyller sex år.

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

3 mom. Är barn ej skolmoget, när skolplikten inträder, må skolstyrelsen

uppskjuta barnets skolgång ett läsår, om ej vårdnadshavaren motsätter sig

detta.

5 §.

1 mom. Folkskolan omfattar sju obligatoriska årskurser eller det högre

antal, som Kungl. Maj:t på framställning av kommunen medgiver.

2 mom. Skolplikt i fortsättningsskola föreligger endast för den vars skolplikt

i folkskola upphört efter årskurs 7 eller tidigare.

Fortsättningsskolan omfattar för den, som genomgått årskurs 7 med de

vitsord som angivas i 11 § 1 mom., lägst 180 lärotimmar och för annan

lägst 360 lärotimmar. Kommun äger besluta om högre timantal för fortsättningsskolan,

dock högst 540 lärotimmar, och om uppdelning av skolan

på två årskurser om lägst 120 lärotimmar vardera.

3 mom. Försöksskolan omfattar, fullt utbyggd, nio obligatoriska årskurser.

Antalet ökas till nio i den ordning skolöverstyrelsen bestämmer.

6 §.

Den allmänna skolplikten omfattar det antal årskurser som är obligatoriskt

i barnets hemkommun eller, om barnet ej är kyrkobokfört, i den kommun

där det vistas.

Går barn i obligatorisk skola annorstädes än i hemkommunen, äger dock

länsskolnämnden, om särskilda skäl äro därtill, bestämma, att antalet obligatoriska

årskurser på skolorten skall gälla för barnet.

7 §.

1 mom. Allmän skolplikt må utom i obligatorisk skola fullgöras

a) i allmänt läroverk, högre kommunal skola och statligt eller kommunalt

allmänt gymnasium samt

b) i annan skola, offentlig eller enskild, om där meddelad undervisning

väsentligen motsvarar undervisningen i obligatorisk skola eller skola, som

avses under a), dock att beträffande enskild skola skall iakttagas vad i 8 §

sägs.

2 mom. Elev, som nöjaktigt inhämtat årskurs 8 av folkskola eller försöksskola,

må helt eller delvis fullgöra sin återstående skolplikt i yrkesskola,

såvida läroplanen fastställts av överstyrelsen för yrkesutbildning eller, om

skolan ej står under nämnda överstyrelses tillsyn, för skolpliktens fullgörande

godkänts av skolöverstyrelsen.

3 mom. Skolplikt i fortsättningsskola må efter skolstyrelsens bestämmande

fullgöras i yrkesskola eller genom skolgång i årskurs 8 eller 9 av

folkskola eller försöksskola det antal lärotimmar, som gäller för fortsättningsskolan.

Kan eleven ej tillgodogöra sig dylik undervisning, må han i

stället hänvisas till årskurs 7 eller lägre årskurs av folkskola eller försöksskola

för skolgång nämnda antal lärotimmar.

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

43

8 §.

1 mom. I enskild skola må skolplikt fullgöras endast om skolan uppbär

statsunderstöd eller godkänts av skolstyrelsen i den kommun, där skolan är

belägen.

Barn, som ej uppnått skolpliktsåldern, må ej utan skolstyrelsens medgivande

intagas i sådan årskurs i enskild skola som motsvarar årskurs 1

eller högre i folkskola eller försöksskola. Därvid skall 4 § 2 mom. äga motsvarande

tillämpning.

2 mom. Som förutsättning för godkännande av enskild skola skall gälla,

att skolan förestås av person, vilken är känd för hedrande vandel och äger

erforderlig skicklighet för undervisningen.

Godkänd skola skall beträffande skolpliktiga elever och barn, som avses

i 1 mom. andra stycket, stå under skolstyrelsens inseende. Finner skolstyrelsen,

att skolans verksamhet icke bedrives på tillfredsställande sätt, och

vinnes ej rättelse genom hänvändelse till skolans ledning, skall styrelsen

återkalla godkännandet.

9 §.

Beredes skolpliktigt barn i hemmet eller annorstädes enskild undervisning,

som väsentligen motsvarar undervisningen i obligatorisk skola eller

skola, som avses i 7 § 1 mom. a), skall skolstyrelsen medgiva barnet befrielse

från skolgång.

Skolstyrelsen äger i dylikt fall kalla barnet till prövning inför lämplig

person, som styrelsen utsett härtill. Uteblir barnet utan giltigt förfall eller

befinnes vid prövningen att barnet ej erhållit tillfredsställande undervisning

och vinnes ej rättelse på annat sätt, skall styrelsen ålägga barnet skolgång.

10 §.

Den som på grund av lyte, sjukdom eller liknande omständighet ej kan

deltaga i vanlig skolundervisning skall deltaga i annan för honom lämpad

undervisning, som beredes honom genom det allmännas försorg eller

eljest med stöd av allmänna medel.

11 §.

1 mom. Skolplikt i folkskola eller försöksskola är fullgjord, då elev

genomgått den högsta för honom obligatoriska årskursen i sådan skola eller

motsvarande årskurs i annan i 7 § 1 mom. avsedd skola och därvid erhållit

godkända vitsord i alla för eleven ifrågakommande läroämnen på folkskolans

eller försöksskolans läroplan respektive i motsvarande ämnen i annan skola

eller erhållit lägre vitsord än godkänd endast i engelska och i högst två

andra läroämnen. Har elev därvid ej godkänts i matematik och i en ämnesgren

av modersmålet, skall han dock ha erhållit lägst vitsordet godkänd i

den andra grenen av modersmålet och i alla övriga läroämnen utom engelska.

Har elev godkänts i matematik, må han anses ha fullgjort sin skolplikt,

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

även om han underkänts i båda ämnesgrenarna av modersmålet samt i

engelska och ytterligare ett läroämne. I skola, där modersmålet ej är delat

i ämnesgrenar, erfordras lägst godkänt vitsord i minst ett av ämnena matematik

och modersmålet.

De i detta moment avsedda vitsorden må även ha förvärvats vid prövning,

som avses i 0 kap. 0 §.

2 mom. I fall som avses i 7 § 2 mom. är skolplikten fullgjord, då elev

nöjaktigt genomgått där avsedda kurser i yrkesskola.

3 mom. Om särskilda skäl äro därtill, må skolstyrelsen medgiva elev,

vars skolplikt omfattar åtta eller nio årskurser i folkskola eller försöksskola,

att utan hinder av vad i 1 och 2 mom. sägs avsluta sin skolgång med utgången

av vårterminen det kalenderår, då han fyller 15 år.

12 §.

1 mom. Skolplikt i fortsättningsskola är fullgjord, då elev genomgått för

honom obligatoriska fortsättningsskolkurser eller årskurs 8 av folkskola

eller motsvarande årskurs av annan skola eller erhållit särskild utbildning,

som godkännes av skolstyrelsen.

2 mom. Fortsättningsskolkurs må anses fullgjord även om eleven av

sjukdom eller annat tvingande skäl hindrats deltaga i undervisningen under

någon mindre del av kursen. Har eleven i större utsträckning eller av annan

anledning än nyss sagts uteblivit från kursen, skall han efter skolstyrelsens

bestämmande helt eller delvis genomgå ny kurs.

3 mom. Om särskilda skäl äro därtill, må skolstyrelsen medgiva elev

uppskov med genomgång av fortsättningsskolkurs eller befria honom från

skolplikt i fortsättningsskola.

13 §.

Den allmänna skolplikten upphör senast med utgången av den årskurs,

som slutar det kalenderår, då barnet fyller 16 år.

Omfattar skolplikten i folkskola endast sju årskurser, upphör dock skolplikten

i denna del senast med utgången av vårterminen det kalenderår,

då barnet fyller 15 år.

14 §.

Har elev i obligatorisk skola ej före skolpliktens upphörande genomgått

alla i kommunen obligatoriska årskurser, äger han genomgå återstående

kurser, om han har förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen.

T illsynsbestämmelser

15 §.

Skolstyrelsen skall tillse

att skolpliktiga elever i kommunens obligatoriska skolor fullgöra sin skolgång,

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

45

att i kommunen kyrkobokförda skolpliktiga, som ej gå i kommunens

obligatoriska skolor, på annat sätt få föreskriven undervisning samt

att zigenarbarn, som avses i 3 § andra stycket b), så snart ske kan intages

i kommunens obligatoriska skolor.

16 §.

Vårdnadshavaren och annan som har skolpliktigt barn i sin vård skall

övervaka, att barnet besöker skolan.

17 §.

Underlåter skolpliktig elev i obligatorisk skola att fullgöra skolgången

och vinnes ej rättelse genom hänvändelse till den som har eleven i sin vård

eller genom annan lämplig åtgärd från skolledningens sida, skall skolstyrelsen

anmäla förhållandet för länsskolnämnden.

Beror underlåtenheten på tredska av den som har eleven i sin vård, äger

länsskolnämnden vid vite föreläggga den tredskande att regelbundet hålla

eleven i skolan. Beslut härom går i verkställighet utan hinder av besvär.

Följes ej föreläggandet, må nämnden utdöma vitet. Detta ma ej förvandlas

till frihetsstraff.

Har åtgärd enligt andra stycket ej åsyftad verkan eller äro eljest synnerliga

skäl därtill, äger länsskolnämnden förordna, att eleven skall hämtas

till skolan med biträde av polismyndighet. Beslut härom går i verkställighet

utan hinder av besvär.

18 §.

År skolpliktig elev vid icke-obligatorisk skola utan giltigt förfall frånvarande

i större utsträckning, skall skolans ledning anmäla förhållandet för

skolstyrelsen i elevens hemkommun. På skolstyrelsen ankommer att pröva,

om eleven skall åläggas fullgöra skolplikten i obligatorisk skola.

19 §.

1 mom. Länsbyrå för folkbokföringen skall årligen iordningställa avtryckskort

(skolkort) över sådana i länsbyråns tryckande register upptagna

barn, som under året fylla sju år. Skolkort skall före den 1 april samma år

sändas till skolchefen i barnets hemkommun.

Beträffande barn, som under året fylla lägst 7 och högst 16 år, skall länsbyrå

genom avtryckskort underrätta skolchef om sådana registreringsåtgärdcr,

om vilka denne bör få kännedom. Sådant avtryckskort skall snarast

etter registreringsåtgärden sändas till skolchefen i den kommun, där barnet

iir eller — då underrättelsen avser flyttning till annan kommun — före

flyttningen var kyrkobokfört.

2 mom. Vad i 1 mom. sägs om länsbyrå skall, om ej riksbyrån för folkbokföringen

annat föreskriver, äga motsvarande tillämpning beträffande

mantalsverket i Stockholm samt de lokala skattemyndigheterna i Göteborg

och Malmö.

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

3 mom. Närmare föreskrifter om tillämpningen av denna paragraf utfärdas

av riksbyrån för folkbokföringen efter samråd med skolöverstyrelsen.

20 §.

1 mom. Skolchefen skall låta föra erforderliga anteckningar över

dels de skolpliktiga barn, som äro kyrkobokförda i kommunen,

dels eleverna i kommunens obligatoriska skolor.

För varje läsår antecknas, på vad sätt de i kommunen kyrkobokförda

skolpliktiga barnen under läsåret fullgjort sin skolplikt. Skolchefen äger rätt

att från andra skolor infordra härför erforderliga uppgifter.

2 mom. Har skolchef mottagit avtryckskort enligt 19 § utvisande, att

barn kyrkobokförts i annan kommun, skall han snarast låta sända kortet

till skolchefen i sistnämnda kommun jämte uppgift om vilken skola och årskurs

barnet tillhört.

21 §.

Fullgör barn sin skolplikt i skola annorstädes än i hemkommunen, skall

skolans ledning snarast skriftligen underrätta skolchefen i barnets hemkommun

om intagningen och den årskurs, till vilken barnet hänförts.

Skolans ledning skall därefter vid början av varje läsår skriftligen underrätta

skolchefen om den årskurs barnet tillhör.

Då barnet avgår från skolan, skall skolchefen skriftligen underrättas

härom.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

47

Bilaga 2

Förslag

till bestämmelser om skolhälsovård vid det obligatoriska skolväsendet

1 §.

För folkskolans och försöksskolans elever skall hälsovård anordnas enligt

vad nedan sägs.

Skolhälsovården har till ändamål att bevara elevernas hälsa och fostra

dem till sunda levnadsvanor. Den hälsovårdande verksamheten skall främst

vara av förebyggande natur och ej innebära sjukvård i egentlig mening.

2 §.

Vid varje skola skall hälsovården ombesörjas av såväl skolläkare som

skolsköterska.

För skolhälsovården skall tillhandahållas erforderlig utrustning.

3 §.

I kommun med högst 20 000 invånare åligger det distriktssköterska att

inom ramen för sin tjänstgöringsskyldighet vara verksam som skolsköterska

vid det obligatoriska skolväsendet.

Där förhållandena det påkalla, skall en eller flera särskilda skolsköterskor

vara anställda. På heltidsanställd skolsköterska bör därvid ej ankomma

mer än 1 500 elever.

4 §.

Om tillsättning av skolläkar- och skolsköterskebefattningar så ock om

tjänstledighet, vikariat och avsked för innehavare av dylik befattning

stadgas i allmänna skolstadgan.

5 §.

1 mom. I början av varje läsår skola eleverna i första årskursen och

övriga nyinskrivna elever läkarundersökas. Därutöver skola eleverna läkarundersökas

minst två gånger under skoltiden.

2 mom. Klena, sjuka eller sjukdomshotade elever (kontrollbarn) skola

undersökas så ofta skolläkaren finner det erforderligt. Undersökning skall

även ske av elever, som skolledare, lärare, skolsköterska eller vårdnadshavare

särskilt hänvisat till skolläkaren eller som denne eljest finner vara

i behov därav.

Där förhållandena det medgiva, bör regelbundet återkommande läkarmottagning

för eleverna hållas på tid och plats som skolstyrelsen bestämmer.

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

6 §.

Det åligger elev att underkasta sig läkarundersökning, som i 5 § sägs.

Elev äger kostnadsfritt anlita skolhälsovården.

7 §.

För varje elev skall föras ett hälsokort, upprättat enligt fastställt formulär.

Övergår elev till annan skola, skall hälsokortet jämte därtill hörande

handlingar ofördröjligen översändas till den nya skolan.

8 §.

1 mom. Det åligger skolläkare att med uppmärksamhet följa elevernas

själsliga och kroppsliga utveckling, aktgiva på deras hälsotillstånd och i

samarbete med skolans ledning, lärare och skolsköterska ävensom föräldrar

och andra, som ha elever i sin vård, vidtaga åtgärder för att bevara elevernas

hälsa.

Skolläkare skall för varje läsår avgiva berättelse över sin verksamhet.

Berättelsen skall utarbetas enligt fastställt formulär och före den 1 september

i tre exemplar ingivas till länsskolnämnden, som har att inom två

veckor översända ett exemplar till vardera av skolöverstyrelsen och förste

provinsialläkaren eller, i stad som ej tillhör landstingskommun, förste

stadsläkaren.

2 mom. Närmare föreskrifter om skolläkares skyldigheter skola meddelas

i en av skolöverstyrelsen fastställd normalinstruktion.

Skolstyrelsen äger besluta om avvikelser från normalinstruktionen. Dessa

skola dock för att bliva gällande godkännas av överstyrelsen eller, efter

överstyrelsens bemyndigande, av länsskolnämnden.

Om rätt för skolläkare att deltaga vid skolstyrelsens sammanträden föreskri

ves i allmänna skolstadgan.

9 §.

1 mom. Det åligger skolsköterska att biträda skolläkaren i den hälsovårdande

verksamheten. Hon skall vid behov besöka elevernas hem för att

inhämta upplysningar och lämna råd i hälsovårdande syfte.

2 mom. I fråga om normalinstruktion för särskilt anställd skolsköterska

skall 8 § 2 mom. äga motsvarande tillämpning.

10 §.

Angående resekostnadsersättning åt skolläkare för resor i tjänsten gäller

vad därom särskilt stadgas.

Kostnaderna för resor, som distriktssköterska företager i egenskap av

skolsköterska, ersättas genom distrikts vårdsområdet.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 89 år 1958

49

Bilaga 3

Förslag

till bestämmelser om skolhälsovård vid högre kommunala skolor

1 §•

För flickskolas och realskolas elever skall hälsovård anordnas enligt vad

nedan sägs.

Skolhälsovården har till ändamål att bevara elevernas hälsa och fostra

dem till sunda levnadsvanor. Den hälsovårdande verksamheten skall

främst vara av förebyggande natur och ej innebära sjukvård i egentlig

mening.

Beträffande hälsovård vid högre folkskola skall gälla vad som är stadgat

för folkskolan.

2 §.

Vid varje skola skall finnas skolläkare och vid skola med minst 100 elever

även skolsköterska.

För skolhälsovården skall tillhandahållas lämplig lokal med erforderlig

utrustning.

3 §.

Skolsköterska kan vara heltids- eller deltidsanställd.

Deltidsanställd sköterska skall vara verksam vid skolan dels med heltidstjänstgöring

under en sammanhängande period i början av varje läsår, dels

visst antal timmar i veckan under läsåret i övrigt.

4 §.

Om tillsättning av skolläkar- och skolsköterskebefattningar så ock om

tjänstledighet, vikariat och avsked för innehavare av dylik befattning

stadgas i allmänna skolstadgan.

5 §.

1 mom. I början av varje läsår skola alla nyinskrivna elever och eleverna

i skolans avgångsklasser läkarundersökas. Därutöver skola eleverna

läkarundersökas minst en gång vartannat år.

2 mom. Minst en gång i veckan skall läkarmottagning för eleverna hållas

på tid och plats som skolstyrelsen bestämmer. Har skolan mindre än

100 elever, må dock mottagningen begränsas till en gång varannan vecka.

Vid mottagning som nyss sagts skall läkarundersökning ske av elever, som

äro klena, sjuka eller sjukdomshotade, samt av elever, som av skolledare,

lärare, skolsköterska eller vårdnadshavare hänvisats till skolläkaren eller

som denne eljest finner vara i behov av undersökning.

4 — Bihang till riksdagens protokoll 1958. G samt. A ;• 89

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1958 A:214 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående ändrade grunder för den ekonomiska förvaltningen av de allmänna läroverken in. m. jämt a1 i texten