Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för att avhjälpa platsbristen inom fångvårdens ungdomsräjong jämte i ämnet väckta motioner.
1958-04-18 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1958 A:95, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för att avhjälpa platsbristen inom fångvårdens ungdomsräjong jämte i ämnet väckta motioner.
Dokumentets text
4
Statsutskottets utlåtande nr 95 år 1958
$r 95
Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder
för att avhjälpa platsbristen inom fångvårdens
ungdomsräjong jämte i ämnet väckta motioner.
(3:e avd.)
I propositionen nr 106 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för den 14
mars 1958, föreslagit riksdagen att godkänna att fångvårdsanstalterna Hällby
och Mariefred må utnyttjas på sätt departementschefen föreslagit.
Departementschefen anför att ungdomsbrottsligheten är ett samhällsproblem
som på senare tid tilldragit sig stor uppmärksamhet. Det är tydligt att
samhällets åtgärder för att bekämpa kriminaliteten bland ungdomen måste
effektiviseras. Vad som härvid främst kommer i fråga är att förbättra den
förebyggande verksamheten, men det måste också tillses att det finnes möjligheter
att på ett tillfredsställande sätt bereda vård åt sådana ungdomar
som på grund av sin kriminalitet behöver omhändertagas av samhällets
organ. Vad beträffar det yngre klientelet har sedan länge rått en besvärande
platsbrist inom ungdomsvårdsskolorna. Förslag om åtgärder till avhjälpande
av denna brist är för närvarande föremål för övervägande. Även i
iråga om det något äldre klientel som måste omhändertagas inom fångvårdens
ram har i samband med den stigande ungdomsbrottsligheten svårbemästrade
problem uppkommit.
Den enligt beslut vid 1956 års riksdag inom fångvårdens anstaltsorganisation
bildade ungdomsräjongen har icke haft tillräcklig kapacitet för att
mottaga det klientel för vilket den är avsedd, nämligen —- förutom till ungdomsfängelse
dömda — sådana intagna under 22 år som dömts till tidsbestämt
straff. Såsom framgår av den föregående redogörelsen fanns den
1 februari 1958 inom anstaltsgrupperna för ordinärt klientel närmare 300
unga fångar med tidsbestämt straff, vilka alltså icke kunnat beredas plats
inom ungdomsgruppen. Delvis har dessa utom ungdomsgruppen — väsentligen
på slutna platser — intagna koncentrerats till särskilda anstalter.
Fångvårdsanstalterna i Gävle och Kristianstad disponeras sålunda — ehuru
de ingår i räjongerna för ordinärt klientel — i huvudsak för unga fångar.
1 övrigt är emellertid de unga fångarna utspridda på olika anstalter och
alltså uppblandade med äldre fångar. Det kan nämnas att på anstalten
Långholmen var den 1 februari 1958 intagna 53 personer som ej fyllt 22 år.
Det är uppenbarligen i hög grad otillfredsställande att ungdomar på detta
sätt sammanföres med äldre klientel.
Statsutskottets utlåtande nr 95 år 1958
5
För förstärkning av ungdomsräjongen kan endera eller båda av två utvägar
tänkas: nybyggnad eller eljest nyanskaffning av utrymmen eller
också omdisponering av redan befintliga eller under byggnad varande anstalter.
Fångvårdsstyrelsen har för sin del för avhjälpande av platsbristen
föreslagit inköp av egendomen Kesätter i Västra Vingåkers socken, Södermanlands
län, med en kapacitet av 70 intagna. Egendomen skulle enligt
styrelsens förslag utnyttjas såsom sluten fångvårdsanstalt för unga intagna
med tidsbestämt straff. Den utredning som verkställts synes emellertid visa,
att egendomen lämpar sig mindre väl såsom sluten anstalt för ungt klientel,
även om betydande kostnader skulle nedläggas på densamma. Departementschefen
anser sig därför ej kunna tillstyrka detta projekt.
Fångvårdens byggnadskommitté har i stället framställt det förslaget, att
en av de båda anstalter, som nu är under uppförande i Mariefred och Hällby
och som avsetts såsom säkerhetsanstalter, skall överflyttas till ungdomsgruppen
för att utnyttjas för ungt klientel med tidsbestämi straff. Dessa
anstalter, vilka beräknas bli färdiga under hösten 1958, har vardera 90
platser uppdelade på fyra paviljonger inom och en paviljong utom mur.
Ehuru anstalterna icke är direkt planerade för ungt klientel, anser departementschefen
att denna lösning, som även fångvårdsstyrelsen förklarat sig
kunna acceptera, är godtagbar.
Det kan dock starkt ifrågasättas om icke i rådande läge ytterligare åtgärder
bör tillgripas för att förbättra ungdomsräjongens kapacitet. Byggnadskommittén
har antytt möjligheten av att jämväl den andra av de båda
nämnda anstalterna tages i anspråk för ungdomligt klientel, i så fall för intagna
som dömts till ungdomsfängelse. Behovet av en ny anstalt för dettä
klientel har starkt understrukits av ungdomsfängelsenämnden under framhållande
av de allvarliga konsekvenserna av att en stor del av dem som dömes
till ungdomsfängelse får undergå straffet i anstalter som måste anses
otjänliga för ändamålet.
Vid ställningstagande till detta spörsmål bör man enligt departementschefen
icke lämna ur sikte förhållandena inom säkerhetsräjongen, för vilken de
båda anstalterna ursprungligen avsetts. Även denna räjong har för närvarande
otillräcklig kapacitet. Platserna inom räjongen är utnyttjade till bristningsgränsen,
och drygt ett 50-tal till förvaring dömda är provisoriskt placerade
på anstalter för ordinärt klientel. Emellertid pågår vid Hallanstalten
utbyggnad, som beräknas redan under innevarande år tillföra anstalten ytterligare
ett 70-tal platser. Härigenom kommer situationen att väsentligt
lätta, och möjlighet torde finnas att sedermera, om så skulle visa sig behövligt,
överföra någon eller några av anstalterna för ordinärt klientel till säkerhetsgruppen.
Ehuru det självfallet vore önskvärt att den moderna anstaltstyp
som Mariefreds- och Hällbyanstalterna utgör kunde komma förvaringsklientelet
lill godo, synes därför jämväl den andra av dessa båda anstalter
kunna avstås av säkerhetsräjongen, om det erfordras för att tillgodose ett
angeläget behov inom ungdomsgruppen.
En förutsättning för att eu anstalt av denna lyp skall kunna disponeras
6
Statsutskottets utlåtande nr 95 år 1958
för ungdomsfängelseklientel är givetvis att anstalten, som i åtskilliga hänseenden
synes väl lämpad för detta ändamål, icke ur andra synpunkter ger
rum för vägande invändningar. Fångvårdsstyrelsen har i detta avseende
gjort gällande, att ett sammanförande av ett så stort antal som 90 till ungdomsfängelse
dömda skulle innebära allvarliga risker ur säkerhetssynpunkt
och äventyra vårdresultatet. Ungdomsfängelsenämnden har emellertid givit
uttryck åt den uppfattningen, att klientelet kan beredas eu ändamålsenlig
behandling på anstalten, och departementschefen anser för egen del
att den uppdelning i grupper som möjliggöres genom anstaltens planering
bör kunna eliminera riskerna ur säkerhetssynpunkt och giva möjligheter
att på ett efter omständigheterna tillfredsställande sätt omhändertaga dessa
ofta svårt belastade ungdomar.
Departementschefen förordar således att såväl Mariefreds- som Hällbyanstalten
tillföres ungdomsgruppen och att därvid den ena anstalten utnyttjas
för intagna med tidsbestämt straff och den andra för intagna som dömts
till ungdomsfängelse. Lämpligen kan Mariefredsanstalten användas för
klientel av det förra slaget och Hällbyanstalten för ungdomsfängelseklientel.
Beträffande klientelet med tidsbestämt straff framhålles att åldersgränsen
22 år icke behöver strikt upprätthållas. Även intagna som är något äldre
bör i särskilda fall kunna hänvisas till ungdomsräjongen.
Den föreslagna ändringen av de båda anstalternas utnyttjande föranleder
vissa ändringar i fråga om arbetsorganisation, utrustning och personal.
Enligt tidigare beslut skall arbetsorganisationen vid anstalterna omfatta
mekaniskt arbete, träindustri, konfektion, arbetsterapi samt ekonomi- och
skogsarbeten. Byggnadskommittén har föreslagit att i samband med att
anstalterna omdisponeras för ungdomligt klientel arbetsterapien utgår som
sysselsättningsgren och ersättes med vissa svagströmsarbeten samt att konfektionsarbete
utbytes mot plastarbeten. Syftet med denna omläggning är
att bereda de intagna bättre möjligheter till utbildning som de kan utnyttja
efter frigivningen. Att sysselsättningen för det klientel varom här är fråga
bör ha denna inriktning är självfallet riktigt. Det torde dock ej vara
erforderligt att i detta sammanhang i detalj taga ställning till kommitténs
förslag, utan det bör få ankomma på Kungl. Maj:t att efter närmare övervägande
av frågan vidtaga erforderliga åtgärder inom ramen för tillgängliga
medel.
En brist som gör sig kännbar om de båda anstalterna skall användas för
ungdomligt klientel är att motionshall saknas. Samlingslokalen torde emellertid
i viss utsträckning kunna utnyttjas för ändamålet.
Vad angår personalfrågan erinras om att 1958 års riksdag godkänt personalstat
för de båda anstalterna under förutsättning att de utnyttjas såsom
säkerhetsanstalter. Om anstalterna överföres till ungdomsgruppen bör
personalorganisationen anpassas efter de särskilda krav som måste ställas
på befattningshavarna då det gäller vård och behandling av ungt klientel.
I detta avseende hänvisar departementschefen till att statsmakterna
vid 1956 års riksdag fastslagit den principen, att personalorganisationen
Statsutskottets utlåtande nr 95 år 1958
7
inom nngdomsräjongen bör anpassas efter ungdomsvårdsskolorna (se II ht
1956 s. 119 och SU 143 s. 12). Byggnadskommittén har i konsekvens härmed
föreslagit ändrad personalorganisation för anstalterna, som medför
icke oväsentliga kostnadsökningar i förhållande till vad tidigare beslutats.
Under den del av nästa budgetår som anstalterna kan komma att vara i
drift torde emellertid den personella utrustningen få genom Ivungl. Maj :ts
försorg ordnas provisoriskt inom ramen för anvisade medel. Förslag till
definitiv personalorganisation bör därefter föreläggas 1959 års riksdag.
I anslutning till vad ovan anförts angående förhållandena inom säkerhetsräjongen
understrykes vikten av att beläggningssituationen inom denna
räjong följes med uppmärksamhet. Det föreslås få uppdragas åt byggnadskommittén
att undersöka hur det platsbehov som kan föreligga inom
räjongen bör tillgodoses utöver vad som tillföres räjongen genom den pågående
utbyggnaden av Hallanstalten. Det bör även eljest utredas vilka
jämkningar i nuvarande anstaltsindelning som kan erfordras på grund av
förevarande förslag.
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av fru
Gärde Widemar m. fl. (I: 392) och den andra inom andra kammaren av herr
Rylander m. fl. (II: 499) har hemställts, att riksdagen vid sin behandling av
Kungl. Maj:ts proposition nr 106 måtte besluta att dels avslå Kungl. Maj:ts
förslag i vad det avser överflyttande av säkerhetsanstalten i Mariefred till
nngdomsräjongen, dels ock att den för fångvårdens säkerhetsräjong uppförda
anstalten i Hällby tills vidare överflyttas till fångvårdens ungdomsräjong
och användes för klientel med tidsbestämt straff.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, hänvisas
till motionen II: 499.
Utskottet. Av propositionens redogörelse framgår att den enligt beslut vid
1956 års riksdag inom fångvårdens anstaltsorganisation bildade ungdomsräjongen
icke haft tillräcklig kapacitet, vilket medfört att en stor del av
ungdomsklientelet måst sammanföras med äldre klientel. Platsbristen inom
nngdomsräjongen är för närvarande betydande och snara åtgärder för att
avhjälpa bristen synes därför såsom departementschefen funnit påkallade.
Av de utvägar som står till buds att förstärka ungdomsräjongen har departementschefen
stannat för att föreslå, att de nya fångvårdsanstalterna
i Hällby och Mariefred, vilka ursprungligen avsetts såsom säkerhetsanstalter,
skall tillföras nngdomsräjongen och användas, anstalten i Hällby för
intagna som dömts till ungdomsfängelse och anstalten i Mariefred för unga
intagna med tidsbestämt straff.
Mot detta förslag har i motionerna 1:392 och 11:499 invänts bl. a. att
det med hänsyn till anstalternas storlek icke är möjligt att ur säkerhets- och
vårdsynpunkter driva en sluten anstalt för ungdomsfängelseklientel i någon
av de båda föreslagna anstalterna. Motionärerna föreslår att endast
8
Statsutskottets utlåtande nr 95 år 1958
anstalten i Hällby tills vidare överföres till nngdomsräjongen för att användas
för klientel med tidsbestämt straff.
För egen del vill utskottet framhålla att departementschefen i likhet med
fångvårdens byggnadskommitté, ungdomsfängelsenämnden och chefen för
fångvårdens ungdomsräjong ansett de båda anstalterna i Mariefred och Hällby
lämpade för ungt klientel. Motionärerna har i likhet med fångvårdsstyrelsen
ansett dem mindre lämpade härför. Enligt utskottets mening torde
man inte kunna avgöra denna fråga förrän de båda anstalterna någon tid
prövats för ungt klientel. Det synes dock utskottet självklart att dessa båda
anstalter i likhet med fångvårdens övriga anstalter inte bör för all framtid
bindas för ett visst klientel utan att behovet av anstaltsplatser för olika
grupper av interner får bli avgörande för användningen och att Kungl.
Maj:t här bör ha möjlighet att vidtaga nödvändiga omdispositioner. Utskottet
vill alltså icke motsätta sig att, om utvecklingen enligt Kungl. Maj :ts närmare
bedömande oundgängligen påkallar detta, båda anstalterna överföres
till ungdomsräjongen.
Under åberopande av det anförda och då vad departementschefen i övrigt
anfört och föreslagit icke givit utskottet anledning till erinran hemställer
utskottet,
att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag
samt motionerna I: 392 och II: 499 godkänna att fångvårdsanstalterna
i Hällby och Mariefred må utnyttjas på sätt utskottet
föreslagit.
Stockholm den 18 april 1958
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Närvarande: se under utlåtandet nr 96.
Reservation
av fröken Elmén.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1958 A:222 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1958/59 s. 10 i texten