Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för att avhjälpa platsbristen inom fångvårdens ungdomsräjong jämte i ämnet väckta motioner.

1958-04-18 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1958 A:95, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder för att avhjälpa platsbristen inom fångvårdens ungdomsräjong jämte i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr 95 år 1958

$r 95

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående åtgärder

för att avhjälpa platsbristen inom fångvårdens

ungdomsräjong jämte i ämnet väckta motioner.

(3:e avd.)

I propositionen nr 106 har Kungl. Maj:t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över justitiedepartementsärenden för den 14

mars 1958, föreslagit riksdagen att godkänna att fångvårdsanstalterna Hällby

och Mariefred må utnyttjas på sätt departementschefen föreslagit.

Departementschefen anför att ungdomsbrottsligheten är ett samhällsproblem

som på senare tid tilldragit sig stor uppmärksamhet. Det är tydligt att

samhällets åtgärder för att bekämpa kriminaliteten bland ungdomen måste

effektiviseras. Vad som härvid främst kommer i fråga är att förbättra den

förebyggande verksamheten, men det måste också tillses att det finnes möjligheter

att på ett tillfredsställande sätt bereda vård åt sådana ungdomar

som på grund av sin kriminalitet behöver omhändertagas av samhällets

organ. Vad beträffar det yngre klientelet har sedan länge rått en besvärande

platsbrist inom ungdomsvårdsskolorna. Förslag om åtgärder till avhjälpande

av denna brist är för närvarande föremål för övervägande. Även i

iråga om det något äldre klientel som måste omhändertagas inom fångvårdens

ram har i samband med den stigande ungdomsbrottsligheten svårbemästrade

problem uppkommit.

Den enligt beslut vid 1956 års riksdag inom fångvårdens anstaltsorganisation

bildade ungdomsräjongen har icke haft tillräcklig kapacitet för att

mottaga det klientel för vilket den är avsedd, nämligen —- förutom till ungdomsfängelse

dömda — sådana intagna under 22 år som dömts till tidsbestämt

straff. Såsom framgår av den föregående redogörelsen fanns den

1 februari 1958 inom anstaltsgrupperna för ordinärt klientel närmare 300

unga fångar med tidsbestämt straff, vilka alltså icke kunnat beredas plats

inom ungdomsgruppen. Delvis har dessa utom ungdomsgruppen — väsentligen

på slutna platser — intagna koncentrerats till särskilda anstalter.

Fångvårdsanstalterna i Gävle och Kristianstad disponeras sålunda — ehuru

de ingår i räjongerna för ordinärt klientel — i huvudsak för unga fångar.

1 övrigt är emellertid de unga fångarna utspridda på olika anstalter och

alltså uppblandade med äldre fångar. Det kan nämnas att på anstalten

Långholmen var den 1 februari 1958 intagna 53 personer som ej fyllt 22 år.

Det är uppenbarligen i hög grad otillfredsställande att ungdomar på detta

sätt sammanföres med äldre klientel.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 95 år 1958

5

För förstärkning av ungdomsräjongen kan endera eller båda av två utvägar

tänkas: nybyggnad eller eljest nyanskaffning av utrymmen eller

också omdisponering av redan befintliga eller under byggnad varande anstalter.

Fångvårdsstyrelsen har för sin del för avhjälpande av platsbristen

föreslagit inköp av egendomen Kesätter i Västra Vingåkers socken, Södermanlands

län, med en kapacitet av 70 intagna. Egendomen skulle enligt

styrelsens förslag utnyttjas såsom sluten fångvårdsanstalt för unga intagna

med tidsbestämt straff. Den utredning som verkställts synes emellertid visa,

att egendomen lämpar sig mindre väl såsom sluten anstalt för ungt klientel,

även om betydande kostnader skulle nedläggas på densamma. Departementschefen

anser sig därför ej kunna tillstyrka detta projekt.

Fångvårdens byggnadskommitté har i stället framställt det förslaget, att

en av de båda anstalter, som nu är under uppförande i Mariefred och Hällby

och som avsetts såsom säkerhetsanstalter, skall överflyttas till ungdomsgruppen

för att utnyttjas för ungt klientel med tidsbestämi straff. Dessa

anstalter, vilka beräknas bli färdiga under hösten 1958, har vardera 90

platser uppdelade på fyra paviljonger inom och en paviljong utom mur.

Ehuru anstalterna icke är direkt planerade för ungt klientel, anser departementschefen

att denna lösning, som även fångvårdsstyrelsen förklarat sig

kunna acceptera, är godtagbar.

Det kan dock starkt ifrågasättas om icke i rådande läge ytterligare åtgärder

bör tillgripas för att förbättra ungdomsräjongens kapacitet. Byggnadskommittén

har antytt möjligheten av att jämväl den andra av de båda

nämnda anstalterna tages i anspråk för ungdomligt klientel, i så fall för intagna

som dömts till ungdomsfängelse. Behovet av en ny anstalt för dettä

klientel har starkt understrukits av ungdomsfängelsenämnden under framhållande

av de allvarliga konsekvenserna av att en stor del av dem som dömes

till ungdomsfängelse får undergå straffet i anstalter som måste anses

otjänliga för ändamålet.

Vid ställningstagande till detta spörsmål bör man enligt departementschefen

icke lämna ur sikte förhållandena inom säkerhetsräjongen, för vilken de

båda anstalterna ursprungligen avsetts. Även denna räjong har för närvarande

otillräcklig kapacitet. Platserna inom räjongen är utnyttjade till bristningsgränsen,

och drygt ett 50-tal till förvaring dömda är provisoriskt placerade

på anstalter för ordinärt klientel. Emellertid pågår vid Hallanstalten

utbyggnad, som beräknas redan under innevarande år tillföra anstalten ytterligare

ett 70-tal platser. Härigenom kommer situationen att väsentligt

lätta, och möjlighet torde finnas att sedermera, om så skulle visa sig behövligt,

överföra någon eller några av anstalterna för ordinärt klientel till säkerhetsgruppen.

Ehuru det självfallet vore önskvärt att den moderna anstaltstyp

som Mariefreds- och Hällbyanstalterna utgör kunde komma förvaringsklientelet

lill godo, synes därför jämväl den andra av dessa båda anstalter

kunna avstås av säkerhetsräjongen, om det erfordras för att tillgodose ett

angeläget behov inom ungdomsgruppen.

En förutsättning för att eu anstalt av denna lyp skall kunna disponeras

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr 95 år 1958

för ungdomsfängelseklientel är givetvis att anstalten, som i åtskilliga hänseenden

synes väl lämpad för detta ändamål, icke ur andra synpunkter ger

rum för vägande invändningar. Fångvårdsstyrelsen har i detta avseende

gjort gällande, att ett sammanförande av ett så stort antal som 90 till ungdomsfängelse

dömda skulle innebära allvarliga risker ur säkerhetssynpunkt

och äventyra vårdresultatet. Ungdomsfängelsenämnden har emellertid givit

uttryck åt den uppfattningen, att klientelet kan beredas eu ändamålsenlig

behandling på anstalten, och departementschefen anser för egen del

att den uppdelning i grupper som möjliggöres genom anstaltens planering

bör kunna eliminera riskerna ur säkerhetssynpunkt och giva möjligheter

att på ett efter omständigheterna tillfredsställande sätt omhändertaga dessa

ofta svårt belastade ungdomar.

Departementschefen förordar således att såväl Mariefreds- som Hällbyanstalten

tillföres ungdomsgruppen och att därvid den ena anstalten utnyttjas

för intagna med tidsbestämt straff och den andra för intagna som dömts

till ungdomsfängelse. Lämpligen kan Mariefredsanstalten användas för

klientel av det förra slaget och Hällbyanstalten för ungdomsfängelseklientel.

Beträffande klientelet med tidsbestämt straff framhålles att åldersgränsen

22 år icke behöver strikt upprätthållas. Även intagna som är något äldre

bör i särskilda fall kunna hänvisas till ungdomsräjongen.

Den föreslagna ändringen av de båda anstalternas utnyttjande föranleder

vissa ändringar i fråga om arbetsorganisation, utrustning och personal.

Enligt tidigare beslut skall arbetsorganisationen vid anstalterna omfatta

mekaniskt arbete, träindustri, konfektion, arbetsterapi samt ekonomi- och

skogsarbeten. Byggnadskommittén har föreslagit att i samband med att

anstalterna omdisponeras för ungdomligt klientel arbetsterapien utgår som

sysselsättningsgren och ersättes med vissa svagströmsarbeten samt att konfektionsarbete

utbytes mot plastarbeten. Syftet med denna omläggning är

att bereda de intagna bättre möjligheter till utbildning som de kan utnyttja

efter frigivningen. Att sysselsättningen för det klientel varom här är fråga

bör ha denna inriktning är självfallet riktigt. Det torde dock ej vara

erforderligt att i detta sammanhang i detalj taga ställning till kommitténs

förslag, utan det bör få ankomma på Kungl. Maj:t att efter närmare övervägande

av frågan vidtaga erforderliga åtgärder inom ramen för tillgängliga

medel.

En brist som gör sig kännbar om de båda anstalterna skall användas för

ungdomligt klientel är att motionshall saknas. Samlingslokalen torde emellertid

i viss utsträckning kunna utnyttjas för ändamålet.

Vad angår personalfrågan erinras om att 1958 års riksdag godkänt personalstat

för de båda anstalterna under förutsättning att de utnyttjas såsom

säkerhetsanstalter. Om anstalterna överföres till ungdomsgruppen bör

personalorganisationen anpassas efter de särskilda krav som måste ställas

på befattningshavarna då det gäller vård och behandling av ungt klientel.

I detta avseende hänvisar departementschefen till att statsmakterna

vid 1956 års riksdag fastslagit den principen, att personalorganisationen

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 95 år 1958

7

inom nngdomsräjongen bör anpassas efter ungdomsvårdsskolorna (se II ht

1956 s. 119 och SU 143 s. 12). Byggnadskommittén har i konsekvens härmed

föreslagit ändrad personalorganisation för anstalterna, som medför

icke oväsentliga kostnadsökningar i förhållande till vad tidigare beslutats.

Under den del av nästa budgetår som anstalterna kan komma att vara i

drift torde emellertid den personella utrustningen få genom Ivungl. Maj :ts

försorg ordnas provisoriskt inom ramen för anvisade medel. Förslag till

definitiv personalorganisation bör därefter föreläggas 1959 års riksdag.

I anslutning till vad ovan anförts angående förhållandena inom säkerhetsräjongen

understrykes vikten av att beläggningssituationen inom denna

räjong följes med uppmärksamhet. Det föreslås få uppdragas åt byggnadskommittén

att undersöka hur det platsbehov som kan föreligga inom

räjongen bör tillgodoses utöver vad som tillföres räjongen genom den pågående

utbyggnaden av Hallanstalten. Det bör även eljest utredas vilka

jämkningar i nuvarande anstaltsindelning som kan erfordras på grund av

förevarande förslag.

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av fru

Gärde Widemar m. fl. (I: 392) och den andra inom andra kammaren av herr

Rylander m. fl. (II: 499) har hemställts, att riksdagen vid sin behandling av

Kungl. Maj:ts proposition nr 106 måtte besluta att dels avslå Kungl. Maj:ts

förslag i vad det avser överflyttande av säkerhetsanstalten i Mariefred till

nngdomsräjongen, dels ock att den för fångvårdens säkerhetsräjong uppförda

anstalten i Hällby tills vidare överflyttas till fångvårdens ungdomsräjong

och användes för klientel med tidsbestämt straff.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden, hänvisas

till motionen II: 499.

Utskottet. Av propositionens redogörelse framgår att den enligt beslut vid

1956 års riksdag inom fångvårdens anstaltsorganisation bildade ungdomsräjongen

icke haft tillräcklig kapacitet, vilket medfört att en stor del av

ungdomsklientelet måst sammanföras med äldre klientel. Platsbristen inom

nngdomsräjongen är för närvarande betydande och snara åtgärder för att

avhjälpa bristen synes därför såsom departementschefen funnit påkallade.

Av de utvägar som står till buds att förstärka ungdomsräjongen har departementschefen

stannat för att föreslå, att de nya fångvårdsanstalterna

i Hällby och Mariefred, vilka ursprungligen avsetts såsom säkerhetsanstalter,

skall tillföras nngdomsräjongen och användas, anstalten i Hällby för

intagna som dömts till ungdomsfängelse och anstalten i Mariefred för unga

intagna med tidsbestämt straff.

Mot detta förslag har i motionerna 1:392 och 11:499 invänts bl. a. att

det med hänsyn till anstalternas storlek icke är möjligt att ur säkerhets- och

vårdsynpunkter driva en sluten anstalt för ungdomsfängelseklientel i någon

av de båda föreslagna anstalterna. Motionärerna föreslår att endast

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr 95 år 1958

anstalten i Hällby tills vidare överföres till nngdomsräjongen för att användas

för klientel med tidsbestämt straff.

För egen del vill utskottet framhålla att departementschefen i likhet med

fångvårdens byggnadskommitté, ungdomsfängelsenämnden och chefen för

fångvårdens ungdomsräjong ansett de båda anstalterna i Mariefred och Hällby

lämpade för ungt klientel. Motionärerna har i likhet med fångvårdsstyrelsen

ansett dem mindre lämpade härför. Enligt utskottets mening torde

man inte kunna avgöra denna fråga förrän de båda anstalterna någon tid

prövats för ungt klientel. Det synes dock utskottet självklart att dessa båda

anstalter i likhet med fångvårdens övriga anstalter inte bör för all framtid

bindas för ett visst klientel utan att behovet av anstaltsplatser för olika

grupper av interner får bli avgörande för användningen och att Kungl.

Maj:t här bör ha möjlighet att vidtaga nödvändiga omdispositioner. Utskottet

vill alltså icke motsätta sig att, om utvecklingen enligt Kungl. Maj :ts närmare

bedömande oundgängligen påkallar detta, båda anstalterna överföres

till ungdomsräjongen.

Under åberopande av det anförda och då vad departementschefen i övrigt

anfört och föreslagit icke givit utskottet anledning till erinran hemställer

utskottet,

att riksdagen må i anledning av Kungl. Maj:ts förslag

samt motionerna I: 392 och II: 499 godkänna att fångvårdsanstalterna

i Hällby och Mariefred må utnyttjas på sätt utskottet

föreslagit.

Stockholm den 18 april 1958

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 96.

Reservation

av fröken Elmén.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1958 A:222 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts i statsverkspropositionen under åttonde huvudtiteln gjorda framställningar om anslag för budgetåret 1958/59 s. 10 i texten