Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av lagen om socialhjälp och barnavårdslagen.

1958-11-11 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1958 B:16, Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av lagen om socialhjälp och barnavårdslagen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr B 16—B 11 Andra lagutskottets utlåtande nr B 16 år 1958

1

Nr B 16

Utlåtande i anledning av väckt motion om viss ändring av lagen

om socialhjälp och barnavårdslagen.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion, nr B

124, vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Henning Nilsson i

Gävle m. fl. hemställt, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t föreslår sådan

ändring av lagen om socialhjälp och barnavårdslagen, att kommuns rätt

att uttaga ersättning för ekonomisk hjälp som lämnats för invalidiserade

och på annat sätt handikappade barn under 16 år upphäves».

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande får

utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen.

Över motionen har i den ordning § 46 riksdagsordningen stadgar yttrande

inhämtats från kungl. socialstyrelsen, varjämte De vanföras riksförbund och

Svenska socialvårdsförbundet beretts tillfälle yttra sig i ärendet.

Gällande bestämmelser

Avgifter för vård av och hjälp till invalidiserade och på annat sätt

handikappade barn

Å de statliga kroppssjukhusen är dagavgiften å allmän sal tre kr. För salspatienterna

vid statens sinnessjukhus utgår samma avgift. Vid de kommunala

sinnessjukhusen i storstäderna — Stockholm, Göteborg och Malmö

— är dagavgiften resp. tre kr., fem kr. och fyra kr. 50 öre. Vid landstingsdrivna

lasarett, sjukstugor, tuberkulosanstalter, hem för kroniskt sjuka

samt vårdhem för lättskötta sinnessjuka gäller i allmänhet en dagavgift å

tre kr. för salspatienter.

Beträffande vård å vanföreanstalter gäller enligt kungl. brev den 15 juni

1956, att vårdavgiften å allmän sal på anstalternas ortopediska kliniker må

utgå för patient, som omfattas av den allmänna sjukförsäkringen, med högst

tre kr. för dag och för annan patient med högst en kr. för dag. Vidare gäller

för sådan anstalt såsom förutsättning för att statsbidrag skall kunna utgå till

visst driftsunderskott, att avgift icke uttages av elev vid yrkesskola, att elevavgift

vid skolhem utgår med högst 50 öre för dag samt att högre avgift än

tre kr. för dag icke uttages av patient vid vårdhem och arbetshem.

I fråga om vård å Eugcnialiemmet gäller regler av i huvudsak motsvarande

innehåll.

Kostnaderna för sjukhusvård bestrides, så länge vederbörande omfattas

av den allmänna sjukförsäkringen, i princip av sjukkassan (15 § lagen om

allmän sjukförsäkring). Skyddet enligt lagen om allmän sjukförsäkring

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 9 samt. 2 avel. Nr B 16—17

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr B 16 år 1958

upphör emellertid i allmänhet beträffande varje sjukdom, när denna varat

730 dagar (29 §).

Avgifterna för den sjukhusvård som meddelas av landstingen och städer

utanför landsting avses skola höjas från och med den 1 januari 1959 från

för närvarande i allmänhet tre kr. till fem kr. I anledning av nämnda höjning

har ifrågavarande sjukhushuvudmäns organisationer rekommenderat

sina medlemmar att ej uttaga avgift för sjukvård av den som är utförsäkrad

från den allmänna sjukförsäkringen och som ej åtnjuter folkpension.

För resa till och från vanföreanstalt eller Eugeniahemmet lämnas statsbidrag

till vanföra, vilket bidrag utgår efter i huvudsak samma grunder som

ersättning från sjukkassa för sjukresor, dock att för vanför, som erhållit

plats å skolhem, ersättning skall utgå med hela kostnaden (kungi. kungörelse

den 26 maj 1954, nr 516).

Enligt lag den 4 juni 1954 om undervisning och vård av vissa psykiskt

efterblivna — vilken i huvudsak är tillämplig bl. a. å dels barn under skolåldern,

som på grund av allmän psykisk efterblivenhet icke kan erhålla tillfredsställande

vård i enskilt hem, dels ock andra barn under aderton år,

som av sådan orsak icke kan tillgodogöra sig folkskolans vanliga undervisning,

dock allt under förutsättning att barnet ej är intaget på eller försöksutskrivet

från sinnessjukhus eller staten tillhörig anstalt för psykiskt efterblivna

— åligger det landstingen och de därmed jämställda städerna att

kostnadsfritt föranstalta om undervisning och vård av ifrågavarande barn.

Motsvarande gäller sedan budgetåret 1956/57 fse statsutskottets utlåtande

nr 11 år 1956, 42:o) och 43:o)] beträffande statens skol- och yrkeshem på

Salbohed och i Vänersborg, vilka är uppfostringsanstalter för sinnesslöa gossar

resp. flickor.

Såsom ovan framgått utgår däremot vårdavgift för den vård, som beredes

inom övriga delar av den statliga sinnessjukvården. Emellertid har chefen

för socialdepartementet, statsrådet Nilsson, i proposition nr 126 till 1958 års

A-riksdag, vilken proposition avsåg bl. a. de vid innevarande riksdag beslutade

ändringarna i lagen om allmän sjukförsäkring med anledning av den planerade

höjningen av vårdavgiften på sjukhus, uttalat följande.

Jag vill i detta sammanhang erinra om att psykiskt efterblivna patienter

under 21 år, som vårdas å statens sinnessjukhus, erlägger vårdavgift med

3 kr. pei dag medan motsvarande klientel, som omhändertas genom landstingens

försorg, åtnjuter kostnadsfri vård. Frågan om avgiftsbefrielse för

nämnda patienter på statens sinnessjukhus, vilka i regel inte omfattas av

sjukförsäkringen, torde få närmare prövas och avgöras av Kungl. Maj:t.

Barn, som vistas på dövstumskola eller blindskola, erhåller på skolans

bekostnad husrum, kost, kläder, läkarvård, tandvård, erforderliga läroböcker

samt skriv- och ritmateriel. Vidare erhåller nämnda barn fria resor till

och från skolan samt fria hemresor vid vissa ferier.

Enligt kungl. brev den 15 juni 1956 gäller att till vanföreanstalterna i

Stockholm, Hälsingborg, Göteborg och Härnösand får tills vidare för erfor
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr B 76 år 7956

derliga stödjebandage, proteser, invalidvagnar och rullstolar åt patient, som

för vanförhet behandlas vid sådan anstalt, på villkor att patienten beredes

motsvarande förmån, utgå statsbidrag med tre fjärdedelar av de totala kostnaderna;

dock att patienten alltid skall svara för ett belopp av tre kr.

Vad nyss sagts gäller i fråga om stödjebandage och proteser även i fråga

om patient, som på Eugeniahemmet eller på ortopedisk avdelning vid lasarett

eller därmed jämställd sjukvårdsinrättning behandlas för vanförhet,

samt i fråga om patient som på anstalt för kirurgisk tuberkulos polikliniskt

behandlas för vanförhet.

Utöver ovannämnda statsbidrag lämnar vissa landsting och städer utanför

landsting bidrag till ortopediska hjälpmedel m. m. Sålunda lämnar åtta

landsting bidrag till stödjebandage och de flesta av dem därjämte till proteser.

Av nämnda åtta landsting bidrager tre därutöver med hjälp till anskaffning

av invalidfordon. Sådan hjälp utgår dessutom från ytterligare fyra

landsting. Bidragens storlek växlar i de olika landstingen. I några fall utgör

bidragen hela den kostnad eller praktiskt taget hela den kostnad, som

icke täckes av statsbidrag. I andra fall är bidragens storlek avhängiga av

diskretionär prövning.

Kommuns utgifter för vård av invalidiserade och på annat sätt

handikappade barn

Enligt 12 § lagen om socialhjälp är minderårig, varmed i lagen förstås den

som icke fyllt 16 år, berättigad att, i den mån han själv saknar medel och

hans behov icke tillgodoses på annat sätt, erhålla socialhjälp till sitt livsuppehälle

och till den vård, som finnes erforderlig. Socialhjälpen skall avse

jämväl uppfostran.

Vård genom kommunens försorg kan beredas barn även enligt bestämmelser

i lagen om samhällets barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslagen).

I 29 § 2 mom. stadgas sålunda att barn under 16 år kan med föräldrarnas

medgivande omhändertagas för samhällsvård, där barnet på grund

av kropps- eller sinnessjukdom, vanförhet eller annan kroppslig eller andlig

brist är i behov av särskild vård utom hemmet, som ej kan beredas av föräldrarna.

Det torde vara föremål för viss tvekan huruvida ett visst vårdbehov skall

avhjälpas enligt lagen om socialhjälp eller enligt barnavårdslagen. Emellertid

är det beträffande de i motionen avhandlade spörsmålen likgiltigt, vilkendera

lagen som kommer i tillämpning.

Kommuns rätt att från anhöriga återkräva kostnader för vård av

omhändertagna barn

Samma regler om återbetalningsskyldighet till kommunen gäller beträffande

vård enligt 12 § lagen om socialhjälp och samhällsvård enligt 29 §

barnavårdslagen (68 § 2 mom. och 70 § barnavårdslagen). De regler som

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr B 16 år 1958

närmare reglerar återbetalningsskyldigheten finnes i lagen om socialhjälp.

Reglerna innebär följande i fråga om anhörigs återbetalningsskyldighet.

För hjälp till barn under 16 år må ersättning uttagas av barnets föräldrar

eller, då fråga är om adoptivbarn, adoptanten. Har make adopterat andra

makens barn, åligger återbetalningsskyldigheten båda makarna. Ersättning

får dock icke uttagas av fader eller moder till barn utom äktenskap, vilken

enligt avtal, som är bindande för barnet, åtagit sig att gälda underhållsbidrag

till barnet med visst belopp en gång för alla. Vidare får i fall, där någon,

som enligt dom eller avtal är pliktig att till fullgörande av lagstadgad

underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till barn eller adoptivbarn under

16 år, försummat fullgöra denna plikt och socialhjälp (vård enligt barnavårdslagen)

till följd därav måst lämnas åt barnet, ersättning ej uttagas av

den av föräldrarna eller adoptivföräldrarna som icke försummat sin underhållsskyldighet.

Slutligen föreligger icke återbetalningsskyldighet för förälder

eller adoptivförälder beträffande hjälp som utgått till barnet för tid,

då vederbörande varit häktad eller intagen i arbetshein, fångvårds- eller

tvångsarbetsanstalt, skola tillhörande barna- och ungdomsvården eller allmän

anstalt för alkoholmissbrukare och till följd därav icke varit i stånd att

lullgöra sin underhållsskyldighet mot barnet eller då vederbörande själv åtnjutit

socialhjälp enligt 12 §. (36 §)

Enligt 37 § äger socialnämnden (barnavårdsnämnden) meddela eftergift

från ersättningsskyldighet.

Vin kommun erhålla ersättning och sker ej betalning godvilligt, äger kommunen

inom tre år hos länsstyrelsen anhängiggöra talan om utbekommande

av ersättningen. Länsstyrelsen får icke bifalla sådan talan, om den ersättningsskyldige

genom att fullgöra återbetalningsskyldigheten eller någon del

därav kan antagas komma att sakna erforderliga medel till underhåll för sig

eller de sina eller eljest synnerliga skäl talar mot bifall av talan. (39 §)

Slutligen må nämnas att enligt 7 § i kungörelsen den 24 september 1937

om statsbidrag till vissa kostnader enligt barnavårdslagen in. in. ersättning

i or här ovan nämnd vård enligt barnavårdslagen ej i något fall må uttagas

med högre belopp än 1 000 kr. för år.

Utredningar å förevarande område

Bamavardskommittén avlämnade den 27 oktober 1956 betänkande II med

förslag till ny barnavårdslag (SOU 1956:61). I förslaget har gällande bestämmelsei

om återbetalningsskyldighet för anhöriga överförts från nu gällande

lag med vissa ändringar, vilka saknar betydelse i förevarande sammanhang.

Förslaget är för närvarande under behandling i socialdepartementet.

Kungl. Maj :t har genom beslut den 5 juni 1953 uppdragit åt medicinalstyrelsen

att utreda frågan om ifrågasatt utvidgning av bidragsrätten för

ortopediska hjälpmedel. Enligt vad som blivit för utskottet upplyst är syftet

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr B 16 år 1958

5

med utredningen att undersöka möjligheterna att utöka antalet ortopediska

hjälpmedel, som skall kunna bli föremål för statsbidrag. Utredningen torde

enligt uppgift i statsverkspropositionen till 1958 års A-riksdag (Bil. Ils. 286)

kunna färdigställas innevarande år.

Slutligen må nämnas att chefen för socialdepartementet enligt Kungl.

Maj :ts bemyndigande den 9 maj 1958 tillkallat särskilda sakkunniga för att

verkställa en översyn av socialpolitiken.

Remissyttrandena

Socialstyrelsen förklarar sig principiellt ansluta sig till motionens syfte att

åstadkomma lindring i den ekonomiska börda, som åvilar föräldrar till invalidiserade

och på annat sätt handikappade barn. Emellertid skulle, säger

styrelsen, den begärda lagändringen endast i ett mycket begränsat antal fall

komma att medföra en sådan verkan. Styrelsen anför också att de erfarenheter

den hittills haft av den nya, generöst upplagda socialhjälpslagen ej i

något fall visat, att lagen medför de konsekvenser, som motionärerna antyder.

Styrelsen förklarar sig förutsätta, att kommunerna även framdeles beaktar

humanitära synpunkter, då fråga uppstår om återkrav från enskilda

personer.

I fortsättningen framhåller styrelsen att den begärda ändringen av barnavårdslagen

synes opåkallad redan på grund av att en ny barnavårdslag är

under utarbetande. Därtill kommer enligt styrelsen, att antalet barn, som

omhändertages för att beredas den i motionen avsedda vården, numera torde

vara ytterligt begränsat. Antalet av sociala skäl omhändertagna barn, vilka

är i behov av sådan vård, är, säger styrelsen, säkerligen också ringa. Vidare

erinrar styrelsen om att de i motionen omnämnda kostnaderna för flerårig

sjukhusvård bortfaller genom att sjukhushuvudmännens organisationer godtagit

att icke debitera avgifter för utförsäkrade salspatienter, som icke åtnjuter

folkpension.

Den i motionen upptagna frågan synes enligt styrelsen med hänsyn till

anförda omständigheter ha en starkt begränsad räckvidd. Därtill kommer,

anför styrelsen, att resultatet av den inom medicinalstyrelsen pågående utredningen

om utvidgning av bidrag till ortopediska och tekniska hjälpmedel

åt invalidiserade personer enligt styrelsens mening rimligen bör avvaktas,

innan andra åtgärder med likartat syfte vidtages.

Socialstyrelsen förklarar sig med stöd av det anförda avstyrka motionen.

De vanföras riksförbund instämmer i motionärernas åsikt att föräldrar

till barn med handikapp icke bör belastas med kostnader för barnens sjukvård

eller ortopediska hjälpmedel. När det gäller sjukvårdskostnader synes

emellertid enligt förbundet förutnämnda rekommendationer av sjukhushuvudmännens

organisationer innebära, alt några sjukvårdskostnader icke debiteras

för barn under 16 år, som vårdas å allmän sal, och således tillgodose

kravet på att samhället svarar för barnens sjukvårdskostnader. Beträffande

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr B 16 år 1958

kostnader för hjälpmedel finner förbundet önskvärt att kommunerna svarar

för dessa i avbidan på resultatet av den tidigare omnämnda i medicinalstyrelsen

pågående utredningen.

Svenska socialvårdsförbundet framhåller, att de kommunala sociala myndigheterna

torde visa återhållsamhet, innan de i ömmande fall över huvud

taget gör gällande rätt till ersättning. Härefter anför förbundet avslutningsvis:
Emellertid

kan erinras om att man beträffande vissa kategorier barn och

ungdom redan slagit in på vägen, att vårdkostnaderna inte skall belasta föräldrarna.

Vård å allmänt sjukhus — och alltså bl. a. även vid barnpsykiatrisk

lasarettsavdelning — är med nu gällande sjukförsäkringslag under relativt

lång tid helt kostnadsfri. Helt kostnadsfri är även vård å ungdomsvårdsskola

och å anstalt för psykiskt efterblivna liksom även i de fosterhem, som anskaffas

för de i dessa institutioner inskrivna klienterna. Enligt förbundets uppiattning

kan det finnas anledning undersöka, om man möjligen bör gå vidare

på denna väg, bl. a. då det gäller de barn, som i motionen omnämnes. Denna

undersökning torde emellertid böra ske i ett större sammanhang. Förbundet

vågar förutsätta, att frågan kommer att upptagas av den statliga kommitté,

som erhållit i uppdrag att göra en socialpolitisk översyn, eller i samband med

den nu pågående bearbetningen av barnavårdskommitténs förslag till ny barnavårdslag.

Utskottet

I motionen hemställes, att kommuns rätt enligt lagen om socialhjälp och

barnavårdslagen att uttaga ersättning för ekonomisk hjälp skall upphävas,

såvitt angår sådan hjälp till invalidiserade och på annat sätt handikappade

barn under 16 år. Motionärerna omnämner, att sådana barn kan erhålla

hjälp i form av flerårig sjukhusvård, invalidstol, proteser m. m. genom

barnavårdsnämnden, som då förskotterar vårdavgifter m. m. Vidare anföres,

att man i vissa kommuner icke torde göra anspråk på att föräldrarna skall

återbetala vad som utbetalats av barnavårdsnämnden, medan man i andra

kommuner bevakar sina möjligheter härtill.

Vad först angår de vårdkostnader, som kommunerna kan komma att förskottera,

vill utskottet erinra om att några sådana knappast kan uppkomma

för sjukhusvård, så länge barnet icke är utförsäkrat från den allmänna sjukförsäkringen,

enär sjukkassan under denna tid ersätter vårdkostnaderna

på allmän sal. Beträffande kostnader för sjukhusvård för tid därefter har

Svenska landstingsförbundet och Svenska stadsförbundet i samband med

den höjning av vårdavgifterna som skall genomföras från och med den 1

januari 1959 rekommenderat sina medlemmar att för dem, som är utförsäkrade

från sjukkassan och som icke åtnjuter folkpension, icke uttaga

någon vårdavgift. Rekommendationen har nu behandlats av de flesta sjukhushuvudmännen

inom nämnda förbund och har därvid, såvitt är för ut
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr B 16 år 1958

skottet bekant, blivit följd utan undantag. I fråga om de sjukvårdsinrättningar,

för vilka Ivungl. Maj :t fastställer vårdavgifterna —- detta är fallet

med, förutom de statliga sjukhusen, vanföreanstalterna och Eugeniahemmet

— har ännu icke fattats något beslut, motsvarande nyssnämnda rekommendation.

Utskottet förutsätter emellertid att Kungl. Maj :t vid fastställande

av vårdavgifter kommer att tillämpa regler liknande de i rekommendationen

föreslagna. Slutligen må nämnas, att vård och uppfostran av handikappade

barn, vilken icke är att betrakta såsom sjukhusvård, i allmänhet

är avgiftsfri. Sålunda utgår icke avgifter vid de landstingsdrivna vårdhemmen

för psykiskt efterblivna barn och ej heller för vård och uppfostran vid

döv- och blindskolor.

Med hänsyn till ovan anförda förhållanden finner utskottet, att det knappast

torde förekomma, att kommunerna belastas med kostnader för sjukhusvård

och annan särskild vård av invalidiserade eller på annat sätt handikappade

barn.

Vidkommande därefter kostnader för ortopediska hjälpmedel till ifrågavarande

barn vill utskottet hänvisa till att statsbidrag i regel utgår med tre

fjärdedelar av kostnaden för stödjebandage och proteser samt, i fråga om

patient å vanföreanstalt, dessutom med samma andel av kostnaden för invalidvagnar

och rullstolar. Utöver nämnda statsbidrag lämnar vissa landsting

och städer utanför landsting bidrag till ortopediska hjälpmedel med

varierande belopp.

De utgifter för invalidiserade eller på annat sätt handikappade barn, som

sålunda kan komma att betalas av barnavårds- eller socialnämnderna, kommer

således i fortsättningen att inskränka sig till den del av kostnaden för

ortopediska hjälpmedel, som icke täckes av statsbidrag eller särskilda bidrag

från landstingen eller därmed jämställda städer, och kan därför förutsättas

bli förhållandevis ringa. Härtill kommer, att frågan om utvidgning av

rätten till statsbidrag för ortopediska hjälpmedel är föremål för utredning

inom medicinalstyrelsen, vilken utredning beräknas kunna bli slutförd under

innevarande år. Utskottet är dock väl medvetet om att kostnaderna för

ortopediska hjälpmedel, i den mån de drabbar barnens föräldrar, kan komma

att innebära en belastning för dessa. Emellertid framgår av remissvaren

och av vad utskottet har sig i övrigt bekant icke annat än att kommunerna

handhar frågor om återkrav från föräldrar av kostnader för vård och hjälp,

som utgått enligt barnavårdslagen eller lagen om socialhjälp, med tillbörlig

hänsyn samt i ömmande fall efterger sina krav. För övrigt må erinras

om att kommuns anspråk på ersättning icke må bifallas av länsstyrelsen,

om den ersättningsskyldige genom att återbetala kostnaden eller någon del

därav kan antagas komma att sakna erforderliga medel till underhåll för

sig och de sina eller eljest synnerliga skäl talar mot bifall till ersättningsanspråket.

Under sådana omständigheter saknas anledning till antagande,

att kommunerna kan komma att göra gällande sin återkravsrätt i fall, där

detta skulle te sig stötande.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr B16 år 1958

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motion, II: B 124, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 november 1958

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, Sunne,

fru Carlqvist, herrar Mannerskantz, Lars Larsson, Alvar Andersson och

Edström;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Odhe, Bengtsson i

Varberg, fröken Sandell, fröken Höjer, herr Wahrendorff, fru Eriksson i

Ängelholm och herr Björkman.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.