Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss utredning rörande återkommande säkerhetsbesiktning av bilar. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr B149 i första kammaren av herr Lundström m. fl. samt nr B 244 i andra kammaren av herr Nelander m. fl.

1958-11-11 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1958 B:18, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss utredning rörande återkommande säkerhetsbesiktning av bilar. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr B149 i första kammaren av herr Lundström m. fl. samt nr B 244 i andra kammaren av herr Nelander m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr B 18 år 1958

1

Nr B 18

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss utredning rörande

återkommande säkerhetsbesiktning av bilar.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr B149 i första kammaren av herr Lundström

m. fl. samt nr B 244 i andra kammaren av herr Nelander m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte i

skrivelse till Kungl. Maj :t begära att Kungl. Maj :t i samråd med Sveriges

Bilprovningsnämnd och statens bilinspektion utreder frågan om införandet

av återkommande säkerhetsbesiktning av bilar enligt de i motionen framförda

riktlinjerna».

En redogörelse för innehållet i motionerna lämnas i det följande.

Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen

samt statspolisintendenten. Därjämte har på utskottets begäran yttrande

över motionerna avgivits av Sveriges bilprovningsnämnd.

Gällande bestämmelser om kontroll över motordrivna fordon och

släpfordon, m. in.

Kontroll över motordrivna fordon och släpfordon sker dels vid registrering

och dels vid löpande kontroll. Bestämmelser härom finns i vägtrafikförordningen

den 28 september 1951 och i förordningen den 25 oktober 1940 angående

yrkesmässig automobiltrafik m. m.

Bestämmelserna om registrering är i huvudsak följande.

Hos länsstyrelse skall föras bilregister och bilreservregister. Motorfordon,

traktorer, som är försedda med gummihjul eller med band, samt släpfordon

skall upptagas och redovisas i bilregister eller bilreservregister. Fordon, som

är upptaget i bilregister, benämnes registrerat. Fordon, upptaget i bilreservregister,

benämnes reservregistrerat. Såsom villkor för fordons upptagande

i bilregister skall gälla, att fordonet inom ett år före ingivandet av registreringsansökan

antingen godkänts vid registreringsbesiktning eller ock upptagits

i typintyg samt att fordonet icke därefter underkastats sådan ändring,

att det ej längre överensstämmer med uppgifterna i utfärdat besiktningsinstruinent

eller typintyg.

Bihang till riksdagens protokoll 1958. .9 saml. 2 avd. Nr B 18

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr B 18 år 1958

Motorfordon eller med gummihjul eller med band försedd traktor må tagas

i bruk endast om fordonet är registrerat. Släpfordon må dragas av bil endast

om släpfordonet är registrerat. i

Befinnes vid sådan besiktning av fordon, som är avsedd att ligga till grund

för registerföring beträffande fordonet, registrering sbesiktning, att fordonet

är i föreskrivet skick, skall besiktningsmannen utfärda besiktninqsinstrument.

Tillverkare här i riket av motorfordon, traktorer eller släpfordon eller här

i riket bosatt generalagent för sådan tillverkare i utlandet må erhålla tillstånd

att få olika typer av tillverkningen besiktigade, typbesiktning. Därest

motorfordon, traktor eller släpfordon enligt intyg, utfärdat av tillverkare

eller generalagent med tillstånd till typbesiktning, är i överensstämmelse med

typfordon, som blivit för denne besiktigat och godkänt, eller företer endast

sådana avvikelser från typfordonet, vilka är att hänföra till fordonets utstyrsel

och icke förändrar dess beskattningsförhållande, skall så anses som om

fordonet godkänts vid registreringsbesiktning den dag intyget utfärdats. Dylikt

intyg, typintyg, får icke utfärdas beträffande fordon, som är eller varit

registrerat.

Fordon skall registreras hos länsstyrelsen i det län, där fordonet har sin

hemort. Ansökan om registrering av fordon skall göras skriftligen och vara

åtföljd av bl. a. vederbörligt besiktningsinstrument eller typintyg.

Har registrerat fordon efter utfärdande av besiktningsinstrument undergått

sådan ändring att det ej längre överensstämmer med uppgifterna i utfärdat

besiktningsinstrument eller typintyg skall fordonet inom tre veckor

från det ändringen skedde inställas inför besiktningsmannen för ny registreringsbesiktning.

För den löpande kontrollen av motordrivna fordon och släpfordon finnes

stadgat bl. a. följande.

Länsstyrelse äger, när så finnes påkallat, förelägga ägare av motordrivet

fordon eller släpfordon att inom viss tid inställa fordonet hos besiktningsman

till kontrollbesiktning. Då besiktning eller annan undersökning av

motordrivet fordon eller släpfordon därtill föranleder eller då sådant fordon

undanhålles besiktning, som förelagts av länsstyrelse eller vid flygande inspektion,

må länsstyrelsen meddela förbud att använda fordonet, körförbud.

Polisman, som länsstyrelse förordnat härtill, så ock besiktningsman äger

att undersöka och provköra motordrivet fordon eller släpfordon, som av

honom anträffas på väg, för kontroll av fordonets beskaffenhet och utrustning.

flygande inspektion. Befinnes fordonet vara så bristfälligt, att det ej

utan uppenbar fara för trafiksäkerheten kan vidare nyttjas, äger förrättningsmannen

meddela körförbud beträffande fordonet. Förbudet länder till

omedelbar efterrättelse och gäller för hela riket intill dess bristen blivit av
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr B 18 år 1958

3

hjälpt och besiktningsman efter kontrollbesiktning intygat, att fordonet är

i föreskrivet skick. Befinnes fordonet vara bristfälligt, dock i mindre omfattning

än nyss nämnts, äger förrättningsmannen, om påpekande eller erinran

anses icke vara till fyllest, förelägga fordonets ägare att avhjälpa anmärkta

bristfälligheter på fordonet och att inom viss tid inställa detsamma

hos besiktningsman för kontrollbesiktning eller, om de anmärkta bristfälligheterna

finnes vara av blott ringa betydelse ur trafiksäkerhetssynpunkt, att

inom angiven tid genom intyg av polisman eller reparatör eller eljest på

tillförlitligt sätt för förrättningsmannen styrka, att bristfälligheterna blivit

avhjälpta.

Vid anmälan av fordon till kontrollbesiktning skall företes besiktningsinstrument

eller typintyg. Befinnes vid kontrollbesiktning, att fordonet är i

föreskrivet skick, skall besiktningsmannen utfärda intyg härom.

Några regler om periodiskt återkommande kontrollbesiktning av fordon i

allmänhet finns inte. I fråga om vissa grupper av fordon har dock en skärpt

kontroll föreskrivits. Sålunda skall vissa utryckningsfordon (brandbilar och

ambulanser), fordon, som användes för övningskörning i körskola eller som

drives med acetylen- eller gengas, så ock fordon, som i yrkesmässig trafik

användes för personbefordran (huvudsakligen droskbilar och bussar) inom

ett år efter närmast föregående besiktning av ägaren inställas hos besiktningsman

för kontrollbesiktning. Vidare gäller, att fordon, som användes i

uthyrningsrörelse, skall inställas för kontrollbesiktning inom 6 månader efter

närmast föregående besiktning.

1953 års trafiksäkerhetsutredning

1953 års trafiksäkerhetsutredning framhöll i sitt betänkande »Trafiksäkerhet

II» (SOU 1957:18), att det ur trafiksäkerhetssynpunkt vore berättigat

att låta samtliga motorfordon med vissa regelbundna mellanrum bli föremål

för en kontrollbesiktning. Då den befintliga besiktningsorganisationen

emellertid icke på långt när hade vare sig de personella eller materiella resurserna

för en så vidlyftig fordonskontroll, ansåg sig utredningen icke böra

framlägga ett så långt gående förslag. Då det gällde att få till stånd en förbättrad

fordonskontroll, som med minsta möjliga arbetsökning för besiktningsorganisationen

skulle kunna ge största möjliga utbyte ur trafiksäkerhetssynpunkt,

framstode det enligt utredningen ur många synpunkter såsom ändamålsenligt,

att kontrollen anknyter till den tidpunkt, då ett fordon byter

ägare. Utredningen föreslog därför att vägtrafikförordningen skulle kompletteras

med ett stadgande av innehåll, att därest motorfordon bytt ägare till

följd av köp, byte eller gåva, till den anmälan eller den ansökan, som med

anledning därav ingives, skall fogas ett inom 3 månader före förvärvet utfärdat

intyg att fordonet vid kontrollbesiktning befunnits vara i föreskrivet

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr B 18 år 1958

skick. Denna skyldighet skulle dock gälla endast i fråga om fordon, som hyter

ägare sedan 5 år förflutit efter utgången av det år, som på besiktningsinstrumentet

antecknats såsom fordonets modellår.

Vid remissbehandlingen av betänkandet tillstyrktes förslaget om återkommande

kontrollbesiktning i de flesta yttrandena, och i åtskilliga fall uttalades

önskemål om skärpning av de föreslagna bestämmelserna. I en del yttranden

gavs dock uttryck för betänksamhet mot förslaget med hänsyn till besiktningsmannaorganisationens

begränsade personalresurser.

Den på trafiksäkerhetsutredningens nyssnämnda betänkande grundade

propositionen nr 69 till 1958 års A-riksdag med förslag till ändringar

i vägtrafikförordningen in. m. upptog icke utredningens förslag till

kontrollbesiktning av äldre fordon. Föredragande departementschef en, statsrådet

Skoglund, anförde härom bl. a. följande.

Det är utan tvekan en brist i trafiklagstiftningen, att någon allmän föreskrift

icke finnes om skyldighet att låta äldre motorfordon undergå periodisk

kontrollbesiktning. Utredningens förslag att sådan skyldighet skall

föreskrivas beträffande äldre fordon, som blir föremål för överlåtelse, är ur

denna synpunkt välbetänkt.

Emellertid har den starka ansvällningen av bilparken och kanske framför

allt den stora mängden ansökningar om körkort under senare år ställt

besiktningsmannaorganisationen inför en arbetsbörda, som det blivit allt

svårare att bemästra. Införandet av besiktningstvång för de avsevärda kategorier

äldre bilar, som åsyftas med utredningens förslag, medför ytterligare

arbetsuppgifter, som organisationen icke kan ombesörja utan att allvarligt

eftersätta sina övriga, lika viktiga åligganden. Det torde icke vara möjligt

att med bibehållande av lämpliga kompetenskrav få till stånd en personalökning

av den omfattning, som erfordras för att hålla befattningshavarnas

göromål på en rimlig nivå och samtidigt genomföra den av utredningen förordade

reformen.

Av nu anförda skäl anser jag att den av utredningen förordade reformen

tyvärr måste få tills vidare anstå.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 20 anförde andra lagutskottet

bl. a. följande.

Utskottet har ingen som helst anledning att ifrågasätta riktigheten av antagandet

att resurserna för närvarande icke är tillräckliga för en mera betydande

utvidgning av kontrollbesiktningsskyldigheten. Bilinspektionens ansträngda

arbetsläge har i flera sammanhang omvittnats. Från denna utgångspunkt

delar utskottet alltså departementschefens uppfattning att ett

genomförande av den av utredningen förordade reformen tills vidare måste

anstå. Emellertid finner utskottet angeläget framhålla nödvändigheten av

att kraftiga åtgärder vidtages för en förstärkning av bilinspektionens resurser,

så att genomförandet av välbetänkta reformer i stil med den föreslagna

icke onödigtvis skjutes på framtiden.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr B 18 år 1958

5

Motionerna

I motionerna berörs inledningsvis 1953 års trafiksäkerhetsutrednings ovan

refererade förslag om kontrollbesiktning av motorfordon i samband med

överlåtelse. Därefter heter det:

Utan tvekan framstår det som synnerligen önskvärt, att kontinuerlig kontrollbesiktning

av motorfordon kommer till stånd, då det har visat sig, att

flertalet av fordonen är behäftade med fel, som kan äventyra trafiksäkerheten.

Sådan besiktning kan antingen ske med viss tidsintervall eller efter

visst antal körda mil. Motionärerna har tagit del av MHF :s statistik från cirka

20 000 fordonstestningar under 1957. Därav framgår att endast 18 % av de

testade bilarna var helt utan anmärkning. 52 % av bilarna hade mer eller

mindre allvarliga fel på framvagnslager, parallellstagsändar, styrsnäcka och

dylika ur trafiksäkerhetssynpunkt viktiga detaljer. 58 % av de testade bilarna

hade ett eller annat fel på strålkastarna, vanligast för svagt helljus. Inte

mindre än 22 % av bilarna hade bländande halvljus.

Vid motsvarande testningar gjorda av andra motororganisationer har tendensen

varit densamma. Då man får räkna med att det endast är de noggranna

bilförarna, som frivilligt kommer till en biltest, torde procenten felaktiga

bilar på vägarna vara större. De vårdslösa och nonchalanta bilförarna

bryr sig naturligtvis inte om att självmant låta testa sina fordon.

Efter att ha refererat det ovan citerade departementschefsuttalandet i proposition

nr 69 till 1958 års A-riksdag fortsätter motionärerna:

Motionärerna, som är helt eniga med departementschefen om önskvärdheten

av periodisk kontrollbesiktning av motorfordon, har undersökt vilka

möjligheter, som finns för att få besiktning utförd på ett betryggande sätt

utanför bilinspektionen. Det har därvid framkommit att representanter för

såväl konsumenter som den kommersiella bilhandeln och bilverkstäderna

bildat Sveriges Bilprovningsnämnd. Denna nämnd, som är ett objektivt institut,

är sammansatt av representanter för motororganisationerna — MHF, M

och KAK — Stockholms Handelskammare, Sveriges Automobilhandlareförbund

och Bilverkstädernas Riksförbund.

Nämndens uppgift kommer att vara att följa verksamheten vid befintliga

testanstalter, granska instrumentutrustningen och i övrigt tjäna som tillsynsmyndighet.

Vidare skall nämnden utarbeta protokoll och konrollera att all

testning av fordon vid de olika anstalterna sker på ett objektivt sätt. En klar

avgränsning har eftersträvats mellan den verksamhet som f. n. bedrives av

statens bilinspektion och den som skall äga rum i det nya organets regi.

Redan nu finns flera testanstalter, som har fullgod utrustning för att kunna

genomföra såväl enklare trafiksäkerhetstestningar som mera avancerade

testningar av motorfordon. Också flera av de till Bilverkstädernas Riksförbund

anslutna verkstäderna förfogar över för testning erforderlig utrustning.

Motionärerna anser, att de nämnda testanstalterna och bilverkstäderna

under översyn av Sveriges Bilprovningsnämnd är kapabla att utföra kontinuerlig

fordonstestning på protokoll, som fastställts i samråd mellan kungl.

väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och Sveriges Bilprovningsnämnd. Dessa

protokoll, som ifylles vid testningen, skulle förslagsvis utbytas på polisstation

mot något märke alt fastsätta t. ex. på eu av bilens sidorutor.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr B 18 år 1958

För statsverkets del innebär förslaget ingen kostnad. I stället vill vi föreslå

att en besiktningsavgift av ca 10 kronor uttages av bilägaren. Gjorda erfarenheter

visar att denna avgift kommer att täcka kostnaderna.

Remissyttrandena

Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför:

Såsom motionärerna framhållit är åtskilliga av de motorfordon, som är i

trafik, behäftade med felaktigheter, ofta av en karaktär som kan medföra

risker ur trafiksäkerhetssynpunkt. Detta bekräftas exempelvis av de kontroller,

som verkställts av statspolisen. Förhållandena på fordonssidan är således

ej tillfredsställande, särskilt ej i fråga om äldre fordon.

Kontrollen över fordonens tillstånd är i Sverige fördelad på statens bilinspektion

och polisen. Bilinspektionen utför de besiktningar (registreringsoch

typbesiktningar samt kontrollbesiktningar) som är föreskrivna i vägtrafikförordningen

och förordningen om yrkesmässig automobiltrafik, ävensom

flygande inspektion, det sistnämnda dock på grund av personalbrist i

ringa omfattning. Den löpande kontrollen över fordonens tillstånd åvilar i

huvudsak polisen (statspolis och kommunal polis) genom flygande inspektion.

Denna utföres av personal, som särskilt utbildats för ändamålet och fått

länsstyrelsens förordnande därtill.

Avsikten med den flygande inspektionen har varit, att fordonsägaren skulle

bliva nödsakad att räkna med möjligheten att bliva utsatt för flygande inspektion

och därigenom finna det förenligt med egen fördel att hålla fordonet

i godtagbart skick. Otvivelaktigt verkar polisens kontroll i denna riktning,

men antalet polismän sysselsatta med flygande inspektion är alltför

ringa för att fullgod effekt skall uppnås. Från statspolisen har inhämtats, att

antalet fordon, undersökta vid statspolisens flygande inspektion under 1957,

uppgick till omkring 83 000. Någon statistik över det antal fordon, som undersökts

av kommunal polis, finnes ej, men uppskattas detta till hälften av det

som statspolisen redovisat erhålles ett sammanlagt antal av omkring 125 000

fordon. Eftersom totala antalet motorfordon i landet uppgår till omkring

1 300 000, drabbas i medeltal endast var tionde fordon av en undersökning per

år, eller med andra ord uttryckt: föraren behöver räkna med att råka ut för

flygande inspektion endast en gång vart tionde år. Denna frekvens är alltför

ringa för att någon fullgod effekt skall erhållas.

hör att ernå en bättre fordonskontroll kan två vägar väljas: antingen en

ökning av den stickprovsmässiga kontrollen genom utbyggnad av polisens

kontrollverksamhet eller också införande av en i författning fastställd, periodiskt

återkommande besiktning. En kombination av de båda kontrollformerna

kan även tänkas.

Antalet motorfordon i vårt land uppgår för närvarande till omkring 1,3 miljoner,

därav 950 000 personbilar, 120 000 lastbilar, 8 000 bussar och 250 000

motorcyklar. Av dessa torde uppskattningsvis 500 000 vara äldre än fem år.

Därest en periodisk kontrollbesiktning skulle införas för fordon äldre än fem

år, vilket föreslagits från flera håll, kommer antalet kontrollbesiktningar per

år att ökas med 400 000—500 000. Detta är 6 å 7 gånger så många kontrollbesiktningar

som utfördes vid bilinspektionen under 1957. Även om antalet

reduceras genom val av annat gränsvärde för fordonets ålder eller kontroll
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr B 18 år 1958

7

besiktningar med längre mellanrum framstår doek som klart att införandet

av periodiska kontrollbesiktningar medför en sådan mängd förrättningar att

ingen nu existerande organisation är beredd att utföra dem.

Därest arbetet därmed skulle läggas på bilinspektionen krävs en väsentlig

utbyggnad av densamma. Så exempelvis skulle en ökning av arbetet med

500 000 kontrollbesiktningar per år kräva en utökning av besiktningsmännens

antal av storleksordningen 80—00 man. Det bör emellertid observeras,

att arbetet i så fall bör kunna organiseras på annat sätt än det hittillsvarande

och att tillskottet i arbetskraft till stor del bör kunna bestå av lägre teknisk

personal. En sådan utveckling skulle enligt styrelsens mening vara värdefull

även ur andra synpunkter.

I föreliggande motioner har emellertid ifrågasatts att kontrollen skulle anförtros

testanstalter och verkstäder utanför statens bilinspekion. Antalet testanstalter

är för närvarande ringa. Så vitt styrelsen erfarit finns fyra anstalter

i Stockholm, en i Göteborg och en i Hälsingborg. Detta antal är givetvis helt

otillräckligt för den ifrågasatta kontrollen. Ej heller torde tillräckligt antal

verkstäder vara rustade därför. En väsentlig utbyggnad av resurserna blir

således erforderlig även i detta fall. Därtill kommer att även den personal,

som skall omhänderha kontrollen, måste specialutbildas. Inte minst måste

stor vikt läggas vid att denna personal har personlig lämplighet och goda kunskaper

i författningarna och de närmare bestämmelser om fordons beskaffenhet

och utrustning som utfärdats av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen så

att effektiv kontroll av fordonens utrustning in. in. kan utövas.

Styrelsen hyser emellertid starka betänkligheter mot att överlåta kontroll

av ifrågavarande slag till de privata verkstäderna. Även om objektiviteten

hos det föreslagna kontrollorganet ej bör ifrågasättas, torde det dock i praktiken

bliva omöjligt att förebygga att kontrollen påverkas av det ömtåliga förhållandet

mellan kontrollorganet—verkstaden och fordonsägaren—kunden.

Den noggranna verkstaden kan riskera beskyllningar för kitslighet och strävan

att skaffa arbete till verkstaden genom opåkallade underkännanden, medan

den verkstad som ser genom fingrarna med felen kan påräkna flera kunder.

Det kan enligt styrelsens mening ej vara en riktig princip att överlåta

kontrollen till organ, som ej står fristående från vinstintresset.

Ytterligare en omständighet talar emot förslaget. De verkstäder, som kan

komma i fråga för kontroll, ägs ofta av bilfirmor med viss märkesrepresentation

och de åtager sig ej reparationer av fordon av andra fabrikat. Att sådana

verkstäder skulle besiktiga fordon av andra fabrikat än det som firman representerar

och som säljes av konkurrenter måste medföra uppenbara nackdelar.

Motionärerna har föreslagit, att en besiktningsavgift av ca 10 kronor skall

uttagas av bilägaren för täckande av kontrollorganets kostnader. Bortsett

från att denna avgift icke torde vara tillräcklig för att täcka verkstadens kostnader

strider förfarandet mot den av riksdagen antagna principen, att ersättning

för de besiktningar, som fordonet skall undergå, är inräknad i fordonsskatten

och att besiktningarna därför ej skall vara avgiftsbelagda. Att låta

verkstäderna få gottgörelse för kontrollbesiktningarna genom anslag av automobilskattemedel

torde vara uteslutet. Det kan framhållas att väg- och vattcnbyggnadsstyrelsen

vid flera tillfällen diskuterat att hos Kungl. Maj :t föreslå

återinförande av avgifter för besiktningar för att underlätta utbyggnaden

av bilinspektionen och dess förseende med lämpliga besiktningshallar. Styrel
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr B 18 år 1958

sen har emellertid avstått därifrån med hänsyn till den ovan nämnda principen.

Styrelsen har därför kommit till den hestämda uppfattningen, att kontrollbesiktningar

av det slag motionärerna avsett och vilka är av stor betydelse för

trafiksäkerheten bör utföras av statens hilinspektion, som således bör utbyggas

för ändamålet. Utbyggnaden till den omfattning som slutligt krävs behöver

dock ej ske på en gång. Ivontrollbesiktningstvånget kan införas successivt.

Lämpligt är att börja med den kontrollbesiktning vid ägarebyte som

föreslagits av 1953 års trafiksäkerhetsutredning. I så fall torde behovet av

personalförstärkning vid bilinspektionen för detta ändamål stanna vid omkring

15 man.

Stats polisintendenten yttrar:

De nuvarande reglerna om fordonskontroll äro otillfredsställande. Sedan ett

fordon en gång registrerats kan det i allmänhet få framföras hur lång tid som

helst utan att krav reses på kontrollbesiktning. Vid fordonsundersökningar

verkställda av statens trafiksäkerhetsråd 1952 och 1954 framkom att ett betydande

antal av de undersökta bilarna icke voro i tillfredsställande skick.

I samband med den flygande inspektion, som utövas av statspolisen, anträffas

årligen ett betydande antal fordon, som icke äro tillfredsställande ur

trafiksäkerhetssynpunkt. År 1957 anträffades sålunda 66 606 bristfälliga

fordon. I icke mindre än 1 987 fall voro bristfälligheterna av så allvarlig beskaffenhet

att körförbud gavs. I 16 991 fall utfärdades föreläggande om kontrollbesiktning.

Kontroll genom polisman, reparatör eller dylikt föreskrevs

beträffande 25 927 fordon. I 21 701 fall gavs påpekanden eller erinringar. För

att hinna med så många fordon som möjligt har statspolisen vid vissa tillfällen

begränsat fordonsundersökningen till vissa för trafiksäkerheten viktiga

detaljer. I maj och juli 1958 företogs således undersökningar begränsade

till att avse fordonens bromsanordningar. Kontrollen genomfördes under tiden

12—14 maj och 8—9 juli av halva antalet statspolisavdelningar och under

tiden 19—21 maj och 10—11 juli av de återstående avdelningarna. Sammanlagt

undersöktes 15 310 fordon. Beträffande 4 250 av dessa konstaterades felaktigheter

å bromsarna i större eller mindre grad. För 64 av dessa utfärdades

körförbud och beträffande 1 118 fordon föreläggande om kontrollbesiktning.

I 1 767 fall ålades vederbörande att uppvisa fordonet för polisman. Påpekanden

och erinringar ägde rum beträffande 1 301 fordon. De anförda siffrorna

synes ytterligare framhäva behovet av skärpta bestämmelser angående periodiskt

återkommande kontrollbesiktning.

Då en besiktning i den omfattning som föreslagits av 1953 års trafiksäkerhetsutredning

av flera olika anledningar icke ansetts kunna läggas på bilinspektionen

är det ur trafiksäkerhetssynpunkt angeläget att pröva andra

möjligheter för åstadkommande utav en tillfredsställande fordonskontroll.

Jag tillstyrker därför den i motionerna upptagna hemställan om utredning

av frågan om införande av en återkommande besiktning utanför bilinspektionen.

Motionärerna ha begränsat sin hemställan till att avse bilar men enligt

mitt förmenande synes det vara angeläget att i detta sammanhang även frågan

om återkommande besiktning av motorcyklar upptages.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr B IS år VJ5S

9

Sveriges bilprovningsnämnd an för i sitt yttrande:

Såsom motionärerna framhållit har en efter hand av bl. a. motororganisationer

utvecklad trafiksäkerhetskontroll av bilar visat att en överraskande

stor procent av dessa äro behäftade med ur trafiksäkerhetssynpunkt allvarliga

fel. Sådana fel kunna förekomma jämväl i fråga om relativt nya bilar,

speciellt i fall där fordonet i samband med det första utnyttjandet varit utsatt

för allvarligare trafikolycka. Statspolisens efter hand intensifierade kontrollverksamhet

har enligt uppgift givit motsvarande erfarenheter. Nämnda erfarenheter

bekräfta sålunda i princip riktigheten av de idéer som i den här

aktuella angelägenheten framfördes av 1953 års trafiksäkerhetsutredning i

dess betänkande »Trafiksäkerhet II».

Det kan vidare konstateras att intresset för regelmässig kontroll av motorfordon

synes ha ökat över praktiskt taget hela världen. I länder där man ej

redan på basis av en tidigt införd lagstiftning haft obligatorisk årlig efterkontroll

har man på olika vägar tagit upp frågan om regelbunden efterkontroll

av motorfordon till debatt och redan på en del håll löst densamma, även

om det hittills i vissa fall rör sig om försöksverksamhet.

Man torde också i vårt land numera allmänt ha kommit till en uppfattning

i denna fråga som väl motsvaras av från motororganisationerna framförda

synpunkter.

Bilprovningsnämnden, som emellertid alltjämt befinner sig i organisationsstadiet,

har tillkommit som en nödvändig och självklar konsekvens av förenämnda

förhållanden och räknar med att bli en samlande institution på

ifrågavarande område.

Nämnden vågar därför konstatera att den redan i princip representerar motorismens

allmänna konsumentintressen och kommersiella sådana i sin strävan

att principiellt ta ledningen för och samordna den bilprovningsverksamhet

som nu befinner sig under stark utveckling.

Den bilprovningsverksamhet på neutral eller privat bas som redan bedrivits

och på sistone snabbt börjat utvecklas ej minst på bilhandels- och bilverkstadssektorn

bygger på ett genomgående positivt intresse för trafiksäkerhetsfrågan.

Härtill kommer att en dylik verksamhet ur bilkonsumentsynpunkt

torde bli ytterst välgörande och i stort sett eliminera de risker för misslyckade

köp av begagnade bilar som med hittillsvarande marknadsstruktur

ej varit sällsynta i vårt land.

I det föregående omnämnd provningskapacitet, disponerad av motororganisationcr,

kollektivt av bilfirmor och bilverkstäder och slutligen av bilföretag

individuellt är redan nu förhållandevis stor tack vare investeringar i modern

utrustning och en god organisation med utnyttjande av fullgod och yrkeskunnig

arbetskraft med erfarenhet från hilverkstadsbranschen. Med reservation

för all ifrågakommande uppgifter måste på ett lämpligt sätt fördelas

i tiden skulle sålunda redan nu den tillgängliga kapaciteten kunna i stort

sett lösa de uppgifter som skulle följa av en efterkontrol! av de äldsta objekten.

Det slår vidare helt klart all ifrågavarande kapacitet mycket snabbt vid

behov kan utvecklas enbart genom insats av mer mänsklig arbetskraft, arbete

i skift otc.

I kostnadsfrågan biträdes tankegången att det föreslagna systemet ej medför

någon direkt kostnad för statsverket med reservation för alt representanter

för ur trafiksäkerhetsarbetet berörda myndigheter givetvis höra kostnads
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr B 18 år 1958

fritt ställas till disposition för den samverkan med här avsedda krafter och

de insatser i övrigt som befinnas erforderliga. Nämnden finner däremot icke

lämpligt att på detta stadium diskutera någon precisering av besiktningsavgiften

i annan mån än att densamma skall hållas så låg som möjligt. Det

synes nödvändigt att före slutlig diskussion härav fastställa grundprogram

för trafiksäkerhetskontrollen i fråga, en av bilprovningsnämndens redan

upptagna förstahandsuppgifter. i

Nämnden tillstyrker en utredning i syfte att införa säkerhetsbesiktning av

bilar enligt de motionsvis framförda riktlinjerna samt av sekundära organisatoriska,

tekniska och ekonomiska frågor under medverkan av statens bilinspektion

och företrädare för inom nämnden samlade intressen.

Utskottet

I föreliggande motioner föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

begär, att Kungl. Maj:t i samråd med Sveriges bilprovningsnämnd och statens

bilinspektion utreder frågan om införande av återkommande säkerhetsbesiktning

av bilar enligt i motionerna framförda riktlinjer. Motionärerna

tänker sig — enär bilinspektionens resurser visat sig otillräckliga för en utvidgad

kontrollbesiktning — möjligheten av att kontrollbesiktning utföres

utanför bilinspektionen. Besiktningen skulle därvid under översyn av bilprovningsnämnden

ombesörjas av på privat initiativ upprättade testanstalter och

av bilverkstäder efter riktlinjer som fastställts i samråd mellan väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen och nämnden.

Med anledning av motionärernas förslag vill utskottet erinra om att 1953 års

trafiksäkerhetsutredning i sitt förra året avlämnade betänkande, »Trafiksäkerhet

II», framhöll, att många av de fordon, som trafikerar våra vägar, icke befunne

sig i det skick, som kunde anses tillfredsställande ur trafiksäkersynpunkt

och att det i och för sig hade varit berättigat att föreskriva kontrollbesiktning

med regelbundna tidsmellanrum av samtliga motorfordon. Med

hänsyn till föreliggande personella och materiella resurser begränsade sig

emellertid utredningen till att föreslå, att den som förvärvat motorfordon

genom köp, byte eller gåva skulle i samband med vederbörlig anmälan eller

ansökan till registreringsmyndigheten i anledning av förvärvet förete intyg

om att fordonet vid kontrollbesiktning befunnits i föreskrivet skick, dock

att sådant intyg icke skulle krävas vid förvärv inom fem år från utgången

av det år, som betecknats som fordonets modellår. I den på ifrågavarande

utredning i stora delar grundade propositionen nr 69 till innevarande års

A-riksdag med förslag till vissa ändringar i trafikförfattningarna förklarade

föredragande departementschefen, att det utan tvekan vore en brist i trafiklagstiftningen,

att någon allmän föreskrift icke finnes om skyldighet att låta

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr B 18 år 1958 11

äldre fordon undergå periodisk kontrollbesiktning. Med hänsyn till besiktningsmannaorganisationens

redan stora arbetsbörda och med beaktande av

att det inte syntes möjligt att med bibehållande av lämpliga kompetenskrav

få till stånd en personalökning av den omfattning, som erfordrades för att

hålla befattningshavarnas göromål på en rimlig nivå och samtidigt genomföra

den av utredningen förordade reformen, fann departementschefen emellertid

att reformen tills vidare finge anstå. I sitt av riksdagen godkända utlåtande,

nr 20, i anledning av propositionen betonade andra lagutskottet nödvändigheten

av att kraftiga åtgärder vidtoges för en förstärkning av bilinspektionens

resurser, så att genomförandet av välbetänkta reformer i stil

med den av utredningen föreslagna icke onödigtvis skötes på framtiden.

Såsom framgår av det ovan anförda har frågan om återkommande kontrollbesiktning

av bilar nyligen gjorts till föremål för utredning och ingående

överväganden. Målsättningen har därvid varit en utökad besiktning inom

bilinspektionens ram. Utskottet, som i tidigare sammanhang framhållit värdet

ur trafiksäkerhetssynpunkt av återkommande kontrollbesiktning av äldre

fordon, är alltjämt av den meningen, att man i första hand bör sträva efter

en sådan förstärkning av statens bilinspektions resurser, att inspektionen kan

klara de ökade uppgifter, som följer av att ytterligare besiktningsskyldighet

infördes. Svårigheterna när det gäller att successivt bygga ut bilinspektionen

i erforderlig omfattning torde icke heller vara oöverstigliga. Att i dagens

läge överväga att överföra en del av ansvaret för besiktningarna till Sveriges

bilprovningsnämnd finner utskottet — som i sammanhanget vill framhålla

att nämnden ännu befinner sig i organisationsstadiet — däremot föga realistiskt

redan med hänsyn därtill, att erfarenhet av nämndens verksamhet

ännu saknas. Utskottet vill därutöver anföra, att utskottet finner de betänkligheter,

som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sitt ovan återgivna remissyttrande

rest mot att i enlighet med i motionerna angivna riktlinjer överföra

besiktningsverksamheten till enskilda organ, beaktansvärda och vägande.

Mot bakgrunden av vad sålunda anförts kan utskottet icke tillstyrka

en utredning av det slag motionärerna förordat.

Utskottet hemställer,

att förevarande motioner, I: B 149 och II: B 244, icke

måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 11 november 1958

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr B 18 år 11)58

Vid delta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E.Svensson, Sunne,

fru Caidqvist, herrar Mannerskantz, Edström och Eric Carlsson*;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg,

fröken Wetterström*, herr Odhe, fröken Höjer, herrar Johansson i Södertälje,

Sundelin* och Gustavsson i Alvesta*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Sunne och Edström samt fröken Höjer, vilka ansett att utskottets

yttrande och hemställan hort ha följande ändrade lydelse:

I föreliggande--•— lika med utskottet---och nämnden.

Med anledning---lika med utskottet---på framtiden.

Motionerna har av utskottet remitterats till statspolisintendenten för yttrande,

vilket ovan citerats i väsentliga delar. Av detta framgår, att ett stort

antal motorfordon i riket ur trafiksäkerhetssynpunkt är i otillfredsställande

skick. Statspolisintendenten tillstyrker främst på denna grund att den av

motionärerna begärda utredningen kommer till stånd.

Motionerna har vidare remitterats till Sveriges bilprovningsnämnd för yttrande.

Denna har därvid meddelat, att den alltjämt befinner sig i organisationsstadiet

men att den vågar konstatera, att den redan i princip representerar

motorismens allmänna konsumtionsintressen och kommersiella sådana

i sin strävan att principiellt ta ledningen för och samordna den bilprovningsverksamhet,

som nu befinner sig under stark utveckling. Den konstaterar,

att intresset för regelmässig kontroll av motorfordon synes ha ökat över

praktiskt taget hela världen. I länder, där man ej redan på basis av en tidigt

införd lagstiftning har obligatorisk årlig efterkontroll, har man på olika vägar

tagit upp frågan om regelbunden efterkontroll av motorfordon till debatt och

på sina håll löst densamma. Även bilprovningsnämnden tillstyrker en utredning

enligt de motionsvis framförda riktlinjerna.

I anslutning till det sålunda anförda samt utskottets tidigare ovan citerade

yttrande till proposition nr 69 vid innevarande års A-riksdag vill utskottet

understryka angelägenheten av att obligatorisk kontrollbesiktning av äldre

motorfordon snarast kommer till stånd. Utskottet är alltjämt av den meningen,

att man i första hand bör eftersträva en sådan förstärkning av statens

bilinspektions resurser, att inspektionen kan klara de ökade uppgifter, som

följer av att ytterligare besiktningsskyldigheter införes. Svårigheterna när

det gäller att successivt utbygga bilinspektionen i erforderlig utsträckning

torde ej vara oöverstigliga.

I dagens läge kan emellertid övervägas att överföra en del av ansvaret för

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr B 18 år 1958

13

besiktningarna till Sveriges bilprovningsnämnd under förutsättning att garantier

skapas, att även på så sätt utförda besiktningar blir fullt pålitliga och

opartiska samt kommer att utföras i god samordning med och under kontroll

av bilinspektionen.

Andra vägar kan även tänkas och bör utredas. Utskottet tillstyrker därför,

att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om skyndsam förutsättningslös

utredning i frågan om återkommande säkerhetsbesiktning av

äldre motorfordon, i första hand bilar.

Med hänvisning till det anförda hemställes,

att riksdagen med anledning av motionerna I: B 149 och

II: B 244 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära att Kungl.

Maj :t måtte tillsätta en skyndsam utredning av frågan om

införande av återkommande säkerhetsbesiktning av bilar.

Rydalils Boktryckeri AB, Stockholm 19.r)8

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.