Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss utredning rörande återkommande säkerhetsbesiktning av bilar. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr B149 i första kammaren av herr Lundström m. fl. samt nr B 244 i andra kammaren av herr Nelander m. fl.
1958-11-11 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1958 B:18, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss utredning rörande återkommande säkerhetsbesiktning av bilar. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr B149 i första kammaren av herr Lundström m. fl. samt nr B 244 i andra kammaren av herr Nelander m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr B 18 år 1958
1
Nr B 18
Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss utredning rörande
återkommande säkerhetsbesiktning av bilar.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr B149 i första kammaren av herr Lundström
m. fl. samt nr B 244 i andra kammaren av herr Nelander m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen måtte i
skrivelse till Kungl. Maj :t begära att Kungl. Maj :t i samråd med Sveriges
Bilprovningsnämnd och statens bilinspektion utreder frågan om införandet
av återkommande säkerhetsbesiktning av bilar enligt de i motionen framförda
riktlinjerna».
En redogörelse för innehållet i motionerna lämnas i det följande.
Över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från kungl. väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt statspolisintendenten. Därjämte har på utskottets begäran yttrande
över motionerna avgivits av Sveriges bilprovningsnämnd.
Gällande bestämmelser om kontroll över motordrivna fordon och
släpfordon, m. in.
Kontroll över motordrivna fordon och släpfordon sker dels vid registrering
och dels vid löpande kontroll. Bestämmelser härom finns i vägtrafikförordningen
den 28 september 1951 och i förordningen den 25 oktober 1940 angående
yrkesmässig automobiltrafik m. m.
Bestämmelserna om registrering är i huvudsak följande.
Hos länsstyrelse skall föras bilregister och bilreservregister. Motorfordon,
traktorer, som är försedda med gummihjul eller med band, samt släpfordon
skall upptagas och redovisas i bilregister eller bilreservregister. Fordon, som
är upptaget i bilregister, benämnes registrerat. Fordon, upptaget i bilreservregister,
benämnes reservregistrerat. Såsom villkor för fordons upptagande
i bilregister skall gälla, att fordonet inom ett år före ingivandet av registreringsansökan
antingen godkänts vid registreringsbesiktning eller ock upptagits
i typintyg samt att fordonet icke därefter underkastats sådan ändring,
att det ej längre överensstämmer med uppgifterna i utfärdat besiktningsinstruinent
eller typintyg.
Bihang till riksdagens protokoll 1958. .9 saml. 2 avd. Nr B 18
2 Andra lagutskottets utlåtande nr B 18 år 1958
Motorfordon eller med gummihjul eller med band försedd traktor må tagas
i bruk endast om fordonet är registrerat. Släpfordon må dragas av bil endast
om släpfordonet är registrerat. i
Befinnes vid sådan besiktning av fordon, som är avsedd att ligga till grund
för registerföring beträffande fordonet, registrering sbesiktning, att fordonet
är i föreskrivet skick, skall besiktningsmannen utfärda besiktninqsinstrument.
Tillverkare här i riket av motorfordon, traktorer eller släpfordon eller här
i riket bosatt generalagent för sådan tillverkare i utlandet må erhålla tillstånd
att få olika typer av tillverkningen besiktigade, typbesiktning. Därest
motorfordon, traktor eller släpfordon enligt intyg, utfärdat av tillverkare
eller generalagent med tillstånd till typbesiktning, är i överensstämmelse med
typfordon, som blivit för denne besiktigat och godkänt, eller företer endast
sådana avvikelser från typfordonet, vilka är att hänföra till fordonets utstyrsel
och icke förändrar dess beskattningsförhållande, skall så anses som om
fordonet godkänts vid registreringsbesiktning den dag intyget utfärdats. Dylikt
intyg, typintyg, får icke utfärdas beträffande fordon, som är eller varit
registrerat.
Fordon skall registreras hos länsstyrelsen i det län, där fordonet har sin
hemort. Ansökan om registrering av fordon skall göras skriftligen och vara
åtföljd av bl. a. vederbörligt besiktningsinstrument eller typintyg.
Har registrerat fordon efter utfärdande av besiktningsinstrument undergått
sådan ändring att det ej längre överensstämmer med uppgifterna i utfärdat
besiktningsinstrument eller typintyg skall fordonet inom tre veckor
från det ändringen skedde inställas inför besiktningsmannen för ny registreringsbesiktning.
För den löpande kontrollen av motordrivna fordon och släpfordon finnes
stadgat bl. a. följande.
Länsstyrelse äger, när så finnes påkallat, förelägga ägare av motordrivet
fordon eller släpfordon att inom viss tid inställa fordonet hos besiktningsman
till kontrollbesiktning. Då besiktning eller annan undersökning av
motordrivet fordon eller släpfordon därtill föranleder eller då sådant fordon
undanhålles besiktning, som förelagts av länsstyrelse eller vid flygande inspektion,
må länsstyrelsen meddela förbud att använda fordonet, körförbud.
Polisman, som länsstyrelse förordnat härtill, så ock besiktningsman äger
att undersöka och provköra motordrivet fordon eller släpfordon, som av
honom anträffas på väg, för kontroll av fordonets beskaffenhet och utrustning.
flygande inspektion. Befinnes fordonet vara så bristfälligt, att det ej
utan uppenbar fara för trafiksäkerheten kan vidare nyttjas, äger förrättningsmannen
meddela körförbud beträffande fordonet. Förbudet länder till
omedelbar efterrättelse och gäller för hela riket intill dess bristen blivit av
-
Andra lagutskottets utlåtande nr B 18 år 1958
3
hjälpt och besiktningsman efter kontrollbesiktning intygat, att fordonet är
i föreskrivet skick. Befinnes fordonet vara bristfälligt, dock i mindre omfattning
än nyss nämnts, äger förrättningsmannen, om påpekande eller erinran
anses icke vara till fyllest, förelägga fordonets ägare att avhjälpa anmärkta
bristfälligheter på fordonet och att inom viss tid inställa detsamma
hos besiktningsman för kontrollbesiktning eller, om de anmärkta bristfälligheterna
finnes vara av blott ringa betydelse ur trafiksäkerhetssynpunkt, att
inom angiven tid genom intyg av polisman eller reparatör eller eljest på
tillförlitligt sätt för förrättningsmannen styrka, att bristfälligheterna blivit
avhjälpta.
Vid anmälan av fordon till kontrollbesiktning skall företes besiktningsinstrument
eller typintyg. Befinnes vid kontrollbesiktning, att fordonet är i
föreskrivet skick, skall besiktningsmannen utfärda intyg härom.
Några regler om periodiskt återkommande kontrollbesiktning av fordon i
allmänhet finns inte. I fråga om vissa grupper av fordon har dock en skärpt
kontroll föreskrivits. Sålunda skall vissa utryckningsfordon (brandbilar och
ambulanser), fordon, som användes för övningskörning i körskola eller som
drives med acetylen- eller gengas, så ock fordon, som i yrkesmässig trafik
användes för personbefordran (huvudsakligen droskbilar och bussar) inom
ett år efter närmast föregående besiktning av ägaren inställas hos besiktningsman
för kontrollbesiktning. Vidare gäller, att fordon, som användes i
uthyrningsrörelse, skall inställas för kontrollbesiktning inom 6 månader efter
närmast föregående besiktning.
1953 års trafiksäkerhetsutredning
1953 års trafiksäkerhetsutredning framhöll i sitt betänkande »Trafiksäkerhet
II» (SOU 1957:18), att det ur trafiksäkerhetssynpunkt vore berättigat
att låta samtliga motorfordon med vissa regelbundna mellanrum bli föremål
för en kontrollbesiktning. Då den befintliga besiktningsorganisationen
emellertid icke på långt när hade vare sig de personella eller materiella resurserna
för en så vidlyftig fordonskontroll, ansåg sig utredningen icke böra
framlägga ett så långt gående förslag. Då det gällde att få till stånd en förbättrad
fordonskontroll, som med minsta möjliga arbetsökning för besiktningsorganisationen
skulle kunna ge största möjliga utbyte ur trafiksäkerhetssynpunkt,
framstode det enligt utredningen ur många synpunkter såsom ändamålsenligt,
att kontrollen anknyter till den tidpunkt, då ett fordon byter
ägare. Utredningen föreslog därför att vägtrafikförordningen skulle kompletteras
med ett stadgande av innehåll, att därest motorfordon bytt ägare till
följd av köp, byte eller gåva, till den anmälan eller den ansökan, som med
anledning därav ingives, skall fogas ett inom 3 månader före förvärvet utfärdat
intyg att fordonet vid kontrollbesiktning befunnits vara i föreskrivet
4
Andra lagutskottets utlåtande nr B 18 år 1958
skick. Denna skyldighet skulle dock gälla endast i fråga om fordon, som hyter
ägare sedan 5 år förflutit efter utgången av det år, som på besiktningsinstrumentet
antecknats såsom fordonets modellår.
Vid remissbehandlingen av betänkandet tillstyrktes förslaget om återkommande
kontrollbesiktning i de flesta yttrandena, och i åtskilliga fall uttalades
önskemål om skärpning av de föreslagna bestämmelserna. I en del yttranden
gavs dock uttryck för betänksamhet mot förslaget med hänsyn till besiktningsmannaorganisationens
begränsade personalresurser.
Den på trafiksäkerhetsutredningens nyssnämnda betänkande grundade
propositionen nr 69 till 1958 års A-riksdag med förslag till ändringar
i vägtrafikförordningen in. m. upptog icke utredningens förslag till
kontrollbesiktning av äldre fordon. Föredragande departementschef en, statsrådet
Skoglund, anförde härom bl. a. följande.
Det är utan tvekan en brist i trafiklagstiftningen, att någon allmän föreskrift
icke finnes om skyldighet att låta äldre motorfordon undergå periodisk
kontrollbesiktning. Utredningens förslag att sådan skyldighet skall
föreskrivas beträffande äldre fordon, som blir föremål för överlåtelse, är ur
denna synpunkt välbetänkt.
Emellertid har den starka ansvällningen av bilparken och kanske framför
allt den stora mängden ansökningar om körkort under senare år ställt
besiktningsmannaorganisationen inför en arbetsbörda, som det blivit allt
svårare att bemästra. Införandet av besiktningstvång för de avsevärda kategorier
äldre bilar, som åsyftas med utredningens förslag, medför ytterligare
arbetsuppgifter, som organisationen icke kan ombesörja utan att allvarligt
eftersätta sina övriga, lika viktiga åligganden. Det torde icke vara möjligt
att med bibehållande av lämpliga kompetenskrav få till stånd en personalökning
av den omfattning, som erfordras för att hålla befattningshavarnas
göromål på en rimlig nivå och samtidigt genomföra den av utredningen förordade
reformen.
Av nu anförda skäl anser jag att den av utredningen förordade reformen
tyvärr måste få tills vidare anstå.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 20 anförde andra lagutskottet
bl. a. följande.
Utskottet har ingen som helst anledning att ifrågasätta riktigheten av antagandet
att resurserna för närvarande icke är tillräckliga för en mera betydande
utvidgning av kontrollbesiktningsskyldigheten. Bilinspektionens ansträngda
arbetsläge har i flera sammanhang omvittnats. Från denna utgångspunkt
delar utskottet alltså departementschefens uppfattning att ett
genomförande av den av utredningen förordade reformen tills vidare måste
anstå. Emellertid finner utskottet angeläget framhålla nödvändigheten av
att kraftiga åtgärder vidtages för en förstärkning av bilinspektionens resurser,
så att genomförandet av välbetänkta reformer i stil med den föreslagna
icke onödigtvis skjutes på framtiden.
Andra lagutskottets utlåtande nr B 18 år 1958
5
Motionerna
I motionerna berörs inledningsvis 1953 års trafiksäkerhetsutrednings ovan
refererade förslag om kontrollbesiktning av motorfordon i samband med
överlåtelse. Därefter heter det:
Utan tvekan framstår det som synnerligen önskvärt, att kontinuerlig kontrollbesiktning
av motorfordon kommer till stånd, då det har visat sig, att
flertalet av fordonen är behäftade med fel, som kan äventyra trafiksäkerheten.
Sådan besiktning kan antingen ske med viss tidsintervall eller efter
visst antal körda mil. Motionärerna har tagit del av MHF :s statistik från cirka
20 000 fordonstestningar under 1957. Därav framgår att endast 18 % av de
testade bilarna var helt utan anmärkning. 52 % av bilarna hade mer eller
mindre allvarliga fel på framvagnslager, parallellstagsändar, styrsnäcka och
dylika ur trafiksäkerhetssynpunkt viktiga detaljer. 58 % av de testade bilarna
hade ett eller annat fel på strålkastarna, vanligast för svagt helljus. Inte
mindre än 22 % av bilarna hade bländande halvljus.
Vid motsvarande testningar gjorda av andra motororganisationer har tendensen
varit densamma. Då man får räkna med att det endast är de noggranna
bilförarna, som frivilligt kommer till en biltest, torde procenten felaktiga
bilar på vägarna vara större. De vårdslösa och nonchalanta bilförarna
bryr sig naturligtvis inte om att självmant låta testa sina fordon.
Efter att ha refererat det ovan citerade departementschefsuttalandet i proposition
nr 69 till 1958 års A-riksdag fortsätter motionärerna:
Motionärerna, som är helt eniga med departementschefen om önskvärdheten
av periodisk kontrollbesiktning av motorfordon, har undersökt vilka
möjligheter, som finns för att få besiktning utförd på ett betryggande sätt
utanför bilinspektionen. Det har därvid framkommit att representanter för
såväl konsumenter som den kommersiella bilhandeln och bilverkstäderna
bildat Sveriges Bilprovningsnämnd. Denna nämnd, som är ett objektivt institut,
är sammansatt av representanter för motororganisationerna — MHF, M
och KAK — Stockholms Handelskammare, Sveriges Automobilhandlareförbund
och Bilverkstädernas Riksförbund.
Nämndens uppgift kommer att vara att följa verksamheten vid befintliga
testanstalter, granska instrumentutrustningen och i övrigt tjäna som tillsynsmyndighet.
Vidare skall nämnden utarbeta protokoll och konrollera att all
testning av fordon vid de olika anstalterna sker på ett objektivt sätt. En klar
avgränsning har eftersträvats mellan den verksamhet som f. n. bedrives av
statens bilinspektion och den som skall äga rum i det nya organets regi.
Redan nu finns flera testanstalter, som har fullgod utrustning för att kunna
genomföra såväl enklare trafiksäkerhetstestningar som mera avancerade
testningar av motorfordon. Också flera av de till Bilverkstädernas Riksförbund
anslutna verkstäderna förfogar över för testning erforderlig utrustning.
Motionärerna anser, att de nämnda testanstalterna och bilverkstäderna
under översyn av Sveriges Bilprovningsnämnd är kapabla att utföra kontinuerlig
fordonstestning på protokoll, som fastställts i samråd mellan kungl.
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen och Sveriges Bilprovningsnämnd. Dessa
protokoll, som ifylles vid testningen, skulle förslagsvis utbytas på polisstation
mot något märke alt fastsätta t. ex. på eu av bilens sidorutor.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr B 18 år 1958
För statsverkets del innebär förslaget ingen kostnad. I stället vill vi föreslå
att en besiktningsavgift av ca 10 kronor uttages av bilägaren. Gjorda erfarenheter
visar att denna avgift kommer att täcka kostnaderna.
Remissyttrandena
Väg- och vattenbyggnadsstyrelsen anför:
Såsom motionärerna framhållit är åtskilliga av de motorfordon, som är i
trafik, behäftade med felaktigheter, ofta av en karaktär som kan medföra
risker ur trafiksäkerhetssynpunkt. Detta bekräftas exempelvis av de kontroller,
som verkställts av statspolisen. Förhållandena på fordonssidan är således
ej tillfredsställande, särskilt ej i fråga om äldre fordon.
Kontrollen över fordonens tillstånd är i Sverige fördelad på statens bilinspektion
och polisen. Bilinspektionen utför de besiktningar (registreringsoch
typbesiktningar samt kontrollbesiktningar) som är föreskrivna i vägtrafikförordningen
och förordningen om yrkesmässig automobiltrafik, ävensom
flygande inspektion, det sistnämnda dock på grund av personalbrist i
ringa omfattning. Den löpande kontrollen över fordonens tillstånd åvilar i
huvudsak polisen (statspolis och kommunal polis) genom flygande inspektion.
Denna utföres av personal, som särskilt utbildats för ändamålet och fått
länsstyrelsens förordnande därtill.
Avsikten med den flygande inspektionen har varit, att fordonsägaren skulle
bliva nödsakad att räkna med möjligheten att bliva utsatt för flygande inspektion
och därigenom finna det förenligt med egen fördel att hålla fordonet
i godtagbart skick. Otvivelaktigt verkar polisens kontroll i denna riktning,
men antalet polismän sysselsatta med flygande inspektion är alltför
ringa för att fullgod effekt skall uppnås. Från statspolisen har inhämtats, att
antalet fordon, undersökta vid statspolisens flygande inspektion under 1957,
uppgick till omkring 83 000. Någon statistik över det antal fordon, som undersökts
av kommunal polis, finnes ej, men uppskattas detta till hälften av det
som statspolisen redovisat erhålles ett sammanlagt antal av omkring 125 000
fordon. Eftersom totala antalet motorfordon i landet uppgår till omkring
1 300 000, drabbas i medeltal endast var tionde fordon av en undersökning per
år, eller med andra ord uttryckt: föraren behöver räkna med att råka ut för
flygande inspektion endast en gång vart tionde år. Denna frekvens är alltför
ringa för att någon fullgod effekt skall erhållas.
hör att ernå en bättre fordonskontroll kan två vägar väljas: antingen en
ökning av den stickprovsmässiga kontrollen genom utbyggnad av polisens
kontrollverksamhet eller också införande av en i författning fastställd, periodiskt
återkommande besiktning. En kombination av de båda kontrollformerna
kan även tänkas.
Antalet motorfordon i vårt land uppgår för närvarande till omkring 1,3 miljoner,
därav 950 000 personbilar, 120 000 lastbilar, 8 000 bussar och 250 000
motorcyklar. Av dessa torde uppskattningsvis 500 000 vara äldre än fem år.
Därest en periodisk kontrollbesiktning skulle införas för fordon äldre än fem
år, vilket föreslagits från flera håll, kommer antalet kontrollbesiktningar per
år att ökas med 400 000—500 000. Detta är 6 å 7 gånger så många kontrollbesiktningar
som utfördes vid bilinspektionen under 1957. Även om antalet
reduceras genom val av annat gränsvärde för fordonets ålder eller kontroll
-
Andra lagutskottets utlåtande nr B 18 år 1958
7
besiktningar med längre mellanrum framstår doek som klart att införandet
av periodiska kontrollbesiktningar medför en sådan mängd förrättningar att
ingen nu existerande organisation är beredd att utföra dem.
Därest arbetet därmed skulle läggas på bilinspektionen krävs en väsentlig
utbyggnad av densamma. Så exempelvis skulle en ökning av arbetet med
500 000 kontrollbesiktningar per år kräva en utökning av besiktningsmännens
antal av storleksordningen 80—00 man. Det bör emellertid observeras,
att arbetet i så fall bör kunna organiseras på annat sätt än det hittillsvarande
och att tillskottet i arbetskraft till stor del bör kunna bestå av lägre teknisk
personal. En sådan utveckling skulle enligt styrelsens mening vara värdefull
även ur andra synpunkter.
I föreliggande motioner har emellertid ifrågasatts att kontrollen skulle anförtros
testanstalter och verkstäder utanför statens bilinspekion. Antalet testanstalter
är för närvarande ringa. Så vitt styrelsen erfarit finns fyra anstalter
i Stockholm, en i Göteborg och en i Hälsingborg. Detta antal är givetvis helt
otillräckligt för den ifrågasatta kontrollen. Ej heller torde tillräckligt antal
verkstäder vara rustade därför. En väsentlig utbyggnad av resurserna blir
således erforderlig även i detta fall. Därtill kommer att även den personal,
som skall omhänderha kontrollen, måste specialutbildas. Inte minst måste
stor vikt läggas vid att denna personal har personlig lämplighet och goda kunskaper
i författningarna och de närmare bestämmelser om fordons beskaffenhet
och utrustning som utfärdats av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen så
att effektiv kontroll av fordonens utrustning in. in. kan utövas.
Styrelsen hyser emellertid starka betänkligheter mot att överlåta kontroll
av ifrågavarande slag till de privata verkstäderna. Även om objektiviteten
hos det föreslagna kontrollorganet ej bör ifrågasättas, torde det dock i praktiken
bliva omöjligt att förebygga att kontrollen påverkas av det ömtåliga förhållandet
mellan kontrollorganet—verkstaden och fordonsägaren—kunden.
Den noggranna verkstaden kan riskera beskyllningar för kitslighet och strävan
att skaffa arbete till verkstaden genom opåkallade underkännanden, medan
den verkstad som ser genom fingrarna med felen kan påräkna flera kunder.
Det kan enligt styrelsens mening ej vara en riktig princip att överlåta
kontrollen till organ, som ej står fristående från vinstintresset.
Ytterligare en omständighet talar emot förslaget. De verkstäder, som kan
komma i fråga för kontroll, ägs ofta av bilfirmor med viss märkesrepresentation
och de åtager sig ej reparationer av fordon av andra fabrikat. Att sådana
verkstäder skulle besiktiga fordon av andra fabrikat än det som firman representerar
och som säljes av konkurrenter måste medföra uppenbara nackdelar.
Motionärerna har föreslagit, att en besiktningsavgift av ca 10 kronor skall
uttagas av bilägaren för täckande av kontrollorganets kostnader. Bortsett
från att denna avgift icke torde vara tillräcklig för att täcka verkstadens kostnader
strider förfarandet mot den av riksdagen antagna principen, att ersättning
för de besiktningar, som fordonet skall undergå, är inräknad i fordonsskatten
och att besiktningarna därför ej skall vara avgiftsbelagda. Att låta
verkstäderna få gottgörelse för kontrollbesiktningarna genom anslag av automobilskattemedel
torde vara uteslutet. Det kan framhållas att väg- och vattcnbyggnadsstyrelsen
vid flera tillfällen diskuterat att hos Kungl. Maj :t föreslå
återinförande av avgifter för besiktningar för att underlätta utbyggnaden
av bilinspektionen och dess förseende med lämpliga besiktningshallar. Styrel
-
8
Andra lagutskottets utlåtande nr B 18 år 1958
sen har emellertid avstått därifrån med hänsyn till den ovan nämnda principen.
Styrelsen har därför kommit till den hestämda uppfattningen, att kontrollbesiktningar
av det slag motionärerna avsett och vilka är av stor betydelse för
trafiksäkerheten bör utföras av statens hilinspektion, som således bör utbyggas
för ändamålet. Utbyggnaden till den omfattning som slutligt krävs behöver
dock ej ske på en gång. Ivontrollbesiktningstvånget kan införas successivt.
Lämpligt är att börja med den kontrollbesiktning vid ägarebyte som
föreslagits av 1953 års trafiksäkerhetsutredning. I så fall torde behovet av
personalförstärkning vid bilinspektionen för detta ändamål stanna vid omkring
15 man.
Stats polisintendenten yttrar:
De nuvarande reglerna om fordonskontroll äro otillfredsställande. Sedan ett
fordon en gång registrerats kan det i allmänhet få framföras hur lång tid som
helst utan att krav reses på kontrollbesiktning. Vid fordonsundersökningar
verkställda av statens trafiksäkerhetsråd 1952 och 1954 framkom att ett betydande
antal av de undersökta bilarna icke voro i tillfredsställande skick.
I samband med den flygande inspektion, som utövas av statspolisen, anträffas
årligen ett betydande antal fordon, som icke äro tillfredsställande ur
trafiksäkerhetssynpunkt. År 1957 anträffades sålunda 66 606 bristfälliga
fordon. I icke mindre än 1 987 fall voro bristfälligheterna av så allvarlig beskaffenhet
att körförbud gavs. I 16 991 fall utfärdades föreläggande om kontrollbesiktning.
Kontroll genom polisman, reparatör eller dylikt föreskrevs
beträffande 25 927 fordon. I 21 701 fall gavs påpekanden eller erinringar. För
att hinna med så många fordon som möjligt har statspolisen vid vissa tillfällen
begränsat fordonsundersökningen till vissa för trafiksäkerheten viktiga
detaljer. I maj och juli 1958 företogs således undersökningar begränsade
till att avse fordonens bromsanordningar. Kontrollen genomfördes under tiden
12—14 maj och 8—9 juli av halva antalet statspolisavdelningar och under
tiden 19—21 maj och 10—11 juli av de återstående avdelningarna. Sammanlagt
undersöktes 15 310 fordon. Beträffande 4 250 av dessa konstaterades felaktigheter
å bromsarna i större eller mindre grad. För 64 av dessa utfärdades
körförbud och beträffande 1 118 fordon föreläggande om kontrollbesiktning.
I 1 767 fall ålades vederbörande att uppvisa fordonet för polisman. Påpekanden
och erinringar ägde rum beträffande 1 301 fordon. De anförda siffrorna
synes ytterligare framhäva behovet av skärpta bestämmelser angående periodiskt
återkommande kontrollbesiktning.
Då en besiktning i den omfattning som föreslagits av 1953 års trafiksäkerhetsutredning
av flera olika anledningar icke ansetts kunna läggas på bilinspektionen
är det ur trafiksäkerhetssynpunkt angeläget att pröva andra
möjligheter för åstadkommande utav en tillfredsställande fordonskontroll.
Jag tillstyrker därför den i motionerna upptagna hemställan om utredning
av frågan om införande av en återkommande besiktning utanför bilinspektionen.
Motionärerna ha begränsat sin hemställan till att avse bilar men enligt
mitt förmenande synes det vara angeläget att i detta sammanhang även frågan
om återkommande besiktning av motorcyklar upptages.
Andra lagutskottets utlåtande nr B IS år VJ5S
9
Sveriges bilprovningsnämnd an för i sitt yttrande:
Såsom motionärerna framhållit har en efter hand av bl. a. motororganisationer
utvecklad trafiksäkerhetskontroll av bilar visat att en överraskande
stor procent av dessa äro behäftade med ur trafiksäkerhetssynpunkt allvarliga
fel. Sådana fel kunna förekomma jämväl i fråga om relativt nya bilar,
speciellt i fall där fordonet i samband med det första utnyttjandet varit utsatt
för allvarligare trafikolycka. Statspolisens efter hand intensifierade kontrollverksamhet
har enligt uppgift givit motsvarande erfarenheter. Nämnda erfarenheter
bekräfta sålunda i princip riktigheten av de idéer som i den här
aktuella angelägenheten framfördes av 1953 års trafiksäkerhetsutredning i
dess betänkande »Trafiksäkerhet II».
Det kan vidare konstateras att intresset för regelmässig kontroll av motorfordon
synes ha ökat över praktiskt taget hela världen. I länder där man ej
redan på basis av en tidigt införd lagstiftning haft obligatorisk årlig efterkontroll
har man på olika vägar tagit upp frågan om regelbunden efterkontroll
av motorfordon till debatt och redan på en del håll löst densamma, även
om det hittills i vissa fall rör sig om försöksverksamhet.
Man torde också i vårt land numera allmänt ha kommit till en uppfattning
i denna fråga som väl motsvaras av från motororganisationerna framförda
synpunkter.
Bilprovningsnämnden, som emellertid alltjämt befinner sig i organisationsstadiet,
har tillkommit som en nödvändig och självklar konsekvens av förenämnda
förhållanden och räknar med att bli en samlande institution på
ifrågavarande område.
Nämnden vågar därför konstatera att den redan i princip representerar motorismens
allmänna konsumentintressen och kommersiella sådana i sin strävan
att principiellt ta ledningen för och samordna den bilprovningsverksamhet
som nu befinner sig under stark utveckling.
Den bilprovningsverksamhet på neutral eller privat bas som redan bedrivits
och på sistone snabbt börjat utvecklas ej minst på bilhandels- och bilverkstadssektorn
bygger på ett genomgående positivt intresse för trafiksäkerhetsfrågan.
Härtill kommer att en dylik verksamhet ur bilkonsumentsynpunkt
torde bli ytterst välgörande och i stort sett eliminera de risker för misslyckade
köp av begagnade bilar som med hittillsvarande marknadsstruktur
ej varit sällsynta i vårt land.
I det föregående omnämnd provningskapacitet, disponerad av motororganisationcr,
kollektivt av bilfirmor och bilverkstäder och slutligen av bilföretag
individuellt är redan nu förhållandevis stor tack vare investeringar i modern
utrustning och en god organisation med utnyttjande av fullgod och yrkeskunnig
arbetskraft med erfarenhet från hilverkstadsbranschen. Med reservation
för all ifrågakommande uppgifter måste på ett lämpligt sätt fördelas
i tiden skulle sålunda redan nu den tillgängliga kapaciteten kunna i stort
sett lösa de uppgifter som skulle följa av en efterkontrol! av de äldsta objekten.
Det slår vidare helt klart all ifrågavarande kapacitet mycket snabbt vid
behov kan utvecklas enbart genom insats av mer mänsklig arbetskraft, arbete
i skift otc.
I kostnadsfrågan biträdes tankegången att det föreslagna systemet ej medför
någon direkt kostnad för statsverket med reservation för alt representanter
för ur trafiksäkerhetsarbetet berörda myndigheter givetvis höra kostnads
-
10
Andra lagutskottets utlåtande nr B 18 år 1958
fritt ställas till disposition för den samverkan med här avsedda krafter och
de insatser i övrigt som befinnas erforderliga. Nämnden finner däremot icke
lämpligt att på detta stadium diskutera någon precisering av besiktningsavgiften
i annan mån än att densamma skall hållas så låg som möjligt. Det
synes nödvändigt att före slutlig diskussion härav fastställa grundprogram
för trafiksäkerhetskontrollen i fråga, en av bilprovningsnämndens redan
upptagna förstahandsuppgifter. i
Nämnden tillstyrker en utredning i syfte att införa säkerhetsbesiktning av
bilar enligt de motionsvis framförda riktlinjerna samt av sekundära organisatoriska,
tekniska och ekonomiska frågor under medverkan av statens bilinspektion
och företrädare för inom nämnden samlade intressen.
Utskottet
I föreliggande motioner föreslås att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
begär, att Kungl. Maj:t i samråd med Sveriges bilprovningsnämnd och statens
bilinspektion utreder frågan om införande av återkommande säkerhetsbesiktning
av bilar enligt i motionerna framförda riktlinjer. Motionärerna
tänker sig — enär bilinspektionens resurser visat sig otillräckliga för en utvidgad
kontrollbesiktning — möjligheten av att kontrollbesiktning utföres
utanför bilinspektionen. Besiktningen skulle därvid under översyn av bilprovningsnämnden
ombesörjas av på privat initiativ upprättade testanstalter och
av bilverkstäder efter riktlinjer som fastställts i samråd mellan väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen och nämnden.
Med anledning av motionärernas förslag vill utskottet erinra om att 1953 års
trafiksäkerhetsutredning i sitt förra året avlämnade betänkande, »Trafiksäkerhet
II», framhöll, att många av de fordon, som trafikerar våra vägar, icke befunne
sig i det skick, som kunde anses tillfredsställande ur trafiksäkersynpunkt
och att det i och för sig hade varit berättigat att föreskriva kontrollbesiktning
med regelbundna tidsmellanrum av samtliga motorfordon. Med
hänsyn till föreliggande personella och materiella resurser begränsade sig
emellertid utredningen till att föreslå, att den som förvärvat motorfordon
genom köp, byte eller gåva skulle i samband med vederbörlig anmälan eller
ansökan till registreringsmyndigheten i anledning av förvärvet förete intyg
om att fordonet vid kontrollbesiktning befunnits i föreskrivet skick, dock
att sådant intyg icke skulle krävas vid förvärv inom fem år från utgången
av det år, som betecknats som fordonets modellår. I den på ifrågavarande
utredning i stora delar grundade propositionen nr 69 till innevarande års
A-riksdag med förslag till vissa ändringar i trafikförfattningarna förklarade
föredragande departementschefen, att det utan tvekan vore en brist i trafiklagstiftningen,
att någon allmän föreskrift icke finnes om skyldighet att låta
Andra lagutskottets utlåtande nr B 18 år 1958 11
äldre fordon undergå periodisk kontrollbesiktning. Med hänsyn till besiktningsmannaorganisationens
redan stora arbetsbörda och med beaktande av
att det inte syntes möjligt att med bibehållande av lämpliga kompetenskrav
få till stånd en personalökning av den omfattning, som erfordrades för att
hålla befattningshavarnas göromål på en rimlig nivå och samtidigt genomföra
den av utredningen förordade reformen, fann departementschefen emellertid
att reformen tills vidare finge anstå. I sitt av riksdagen godkända utlåtande,
nr 20, i anledning av propositionen betonade andra lagutskottet nödvändigheten
av att kraftiga åtgärder vidtoges för en förstärkning av bilinspektionens
resurser, så att genomförandet av välbetänkta reformer i stil
med den av utredningen föreslagna icke onödigtvis skötes på framtiden.
Såsom framgår av det ovan anförda har frågan om återkommande kontrollbesiktning
av bilar nyligen gjorts till föremål för utredning och ingående
överväganden. Målsättningen har därvid varit en utökad besiktning inom
bilinspektionens ram. Utskottet, som i tidigare sammanhang framhållit värdet
ur trafiksäkerhetssynpunkt av återkommande kontrollbesiktning av äldre
fordon, är alltjämt av den meningen, att man i första hand bör sträva efter
en sådan förstärkning av statens bilinspektions resurser, att inspektionen kan
klara de ökade uppgifter, som följer av att ytterligare besiktningsskyldighet
infördes. Svårigheterna när det gäller att successivt bygga ut bilinspektionen
i erforderlig omfattning torde icke heller vara oöverstigliga. Att i dagens
läge överväga att överföra en del av ansvaret för besiktningarna till Sveriges
bilprovningsnämnd finner utskottet — som i sammanhanget vill framhålla
att nämnden ännu befinner sig i organisationsstadiet — däremot föga realistiskt
redan med hänsyn därtill, att erfarenhet av nämndens verksamhet
ännu saknas. Utskottet vill därutöver anföra, att utskottet finner de betänkligheter,
som väg- och vattenbyggnadsstyrelsen i sitt ovan återgivna remissyttrande
rest mot att i enlighet med i motionerna angivna riktlinjer överföra
besiktningsverksamheten till enskilda organ, beaktansvärda och vägande.
Mot bakgrunden av vad sålunda anförts kan utskottet icke tillstyrka
en utredning av det slag motionärerna förordat.
Utskottet hemställer,
att förevarande motioner, I: B 149 och II: B 244, icke
måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 11 november 1958
På andra lagutskottets vägnar:
EDVIN JACOBSSON
12
Andra lagutskottets utlåtande nr B 18 år 11)58
Vid delta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E.Svensson, Sunne,
fru Caidqvist, herrar Mannerskantz, Edström och Eric Carlsson*;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg,
fröken Wetterström*, herr Odhe, fröken Höjer, herrar Johansson i Södertälje,
Sundelin* och Gustavsson i Alvesta*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Reservation
av herrar Sunne och Edström samt fröken Höjer, vilka ansett att utskottets
yttrande och hemställan hort ha följande ändrade lydelse:
I föreliggande--•— lika med utskottet---och nämnden.
Med anledning---lika med utskottet---på framtiden.
Motionerna har av utskottet remitterats till statspolisintendenten för yttrande,
vilket ovan citerats i väsentliga delar. Av detta framgår, att ett stort
antal motorfordon i riket ur trafiksäkerhetssynpunkt är i otillfredsställande
skick. Statspolisintendenten tillstyrker främst på denna grund att den av
motionärerna begärda utredningen kommer till stånd.
Motionerna har vidare remitterats till Sveriges bilprovningsnämnd för yttrande.
Denna har därvid meddelat, att den alltjämt befinner sig i organisationsstadiet
men att den vågar konstatera, att den redan i princip representerar
motorismens allmänna konsumtionsintressen och kommersiella sådana
i sin strävan att principiellt ta ledningen för och samordna den bilprovningsverksamhet,
som nu befinner sig under stark utveckling. Den konstaterar,
att intresset för regelmässig kontroll av motorfordon synes ha ökat över
praktiskt taget hela världen. I länder, där man ej redan på basis av en tidigt
införd lagstiftning har obligatorisk årlig efterkontroll, har man på olika vägar
tagit upp frågan om regelbunden efterkontroll av motorfordon till debatt och
på sina håll löst densamma. Även bilprovningsnämnden tillstyrker en utredning
enligt de motionsvis framförda riktlinjerna.
I anslutning till det sålunda anförda samt utskottets tidigare ovan citerade
yttrande till proposition nr 69 vid innevarande års A-riksdag vill utskottet
understryka angelägenheten av att obligatorisk kontrollbesiktning av äldre
motorfordon snarast kommer till stånd. Utskottet är alltjämt av den meningen,
att man i första hand bör eftersträva en sådan förstärkning av statens
bilinspektions resurser, att inspektionen kan klara de ökade uppgifter, som
följer av att ytterligare besiktningsskyldigheter införes. Svårigheterna när
det gäller att successivt utbygga bilinspektionen i erforderlig utsträckning
torde ej vara oöverstigliga.
I dagens läge kan emellertid övervägas att överföra en del av ansvaret för
Andra lagutskottets utlåtande nr B 18 år 1958
13
besiktningarna till Sveriges bilprovningsnämnd under förutsättning att garantier
skapas, att även på så sätt utförda besiktningar blir fullt pålitliga och
opartiska samt kommer att utföras i god samordning med och under kontroll
av bilinspektionen.
Andra vägar kan även tänkas och bör utredas. Utskottet tillstyrker därför,
att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om skyndsam förutsättningslös
utredning i frågan om återkommande säkerhetsbesiktning av
äldre motorfordon, i första hand bilar.
Med hänvisning till det anförda hemställes,
att riksdagen med anledning av motionerna I: B 149 och
II: B 244 måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t begära att Kungl.
Maj :t måtte tillsätta en skyndsam utredning av frågan om
införande av återkommande säkerhetsbesiktning av bilar.
Rydalils Boktryckeri AB, Stockholm 19.r)8
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.