Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 30 juni 1937
1958-07-08 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1958 B:2, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 30 juni 1937
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr B 2 år 1958
1
Nr B 2
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen
den 30 juni 1937 (nr 655) angående bidrag från
landsting och städer, som ej deltaga i landsting, till bestridande
av kostnaderna för vård i vissa fall å karolinska
sjukhuset och serafimerlasarettet dels ock i ämnet
väckt motion.
Genom en den 6 juni 1958 dagtecknad proposition, nr B 15, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl Maj :t,
under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden,
föreslagit riksdagen att antaga följande
Förslag
till
Förordning
om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 30 juni 1937 (nr 655) angående bidrag
från landsting och städer, som ej deltaga i landsting, till bestridande av
kostnaderna för vård i vissa fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 30 juni 1937 angående
bidrag från landsting och städer, som ej deltaga i landsting, till bestridande
av kostnaderna för vård i vissa fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse)
2 §•
Vårdbidrag, som avses i 1 §, utgår
icke
a) om fall, som avses i 4 § lagen
angående åtgärder mot utbredning
av könssjukdomar, är för handen,
eller
b) om den intagne åtnjuter fattig
-
(Föreslagen lydelse)
2 §•
Vårdbidrag, som avses i 1 §, utgår
icke
a) om fall, som avses i 4 § lagen
angående åtgärder mot utbredning
av könssjukdomar, är för handen,
eller
b) om den intagne åtnjuter social
-
1 —Bihang till riksdagens protokoll 1958. 9 sand. 2 avd. Nr B 2
2
Andra lagutskottets utlåtande nr B 2 år 1958
(Gällande lydelse)
vård enligt 1 § lagen om fattigvården,
eller
c) om den intagne är utländsk
medborgare, som ej är mantalsskriven
i riket, samt ej heller
d) beträffande försvarsväsendet
tillhörande personal, som åtnjuter
fri sjukhusvård.
(Föreslagen lydelse)
hjälp enligt 12 § lagen om socialhjälp,
eller
c) om den intagne är utländsk
medborgare, som ej är mantalsskriven
i riket.
Denna förordning träder i kraft
den 1 oktober 1958.
I föreliggande proposition har åberopats jämväl vad som anförts i proposition
nr 148 till 1958 års A-riksdag, vilken proposition icke upptogs till
slutlig behandling före riksdagens upplösning.
I samband med propositionen har utskottet behandlat en i anledning av
densamma väckt motion, nämligen motionen nr B 76 i andra kammaren
av herr Holmberg, vari yrkas »att riksdagen måtte besluta
att avslå Kungl. Maj :ts proposition nr B 15 om åläggande för landstingen
att betala vårdbidrag för militär personal som intas på karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet, samt
att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till höstriksdagen
1958 i syfte att helt slopa landstingens vårdbidrag för patienter som intas
på de statliga undervisningssjukhusen».
Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet hänvisa till motionen.
Propositionens huvudsakliga innehåll
Genom proposition föreslås att i samband med avvecklingen av garnisonssjukvården
i Stockholm den skyldighet som åvilar landsting och städer
utanför landsting att utge bidrag till vård av patienter på karolinska sjukhuset
skall utsträckas till att omfatta jämväl militära patienter.
Inledning
Av de allmänna vårdplatserna på karolinska sjukhuset är ett visst antal
avsett för patienter från Stockholms stad och Stockholms län och ett visst
antal, de s. k. riksplatserna — beträffande vilka staten ensam svarat för
byS§nadskostnaderna — för patienter från landet i övrigt. Mellan staten
samt Stockholms stad och Stockholms läns landsting har ingåtts avtal, som
bl. a. innehåller bestämmelser om skyldighet för staden och landstinget att
3
Andra lagutskottets utlåtande nr B 2 år 1958
bidraga till sjukhusets vårdkostnader. Beträffande övriga landsting och
städer utanför landsting regleras motsvarande skyldighet genom förordningen
den 30 juni 1937 (nr 655) angående bidrag från landsting och städer,
som ej deltaga i landsting, till bestridande av kostnaderna för vård i
vissa fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, i fortsättningen
kallad bidragsförordningen. Enligt denna förordning åligger det landsting
(varmed här och i det följande jämställes stad utanför landsting) att då
en inom dess område boende person intages vid ifrågavarande sjukhus för
vård, som avses i 1 § sjukhuslagen — till statsverket erlägga bidrag till
kostnaden för vården, s. k. vårdbidrag. Vårdbidraget skall, oavsett huruvida
vården meddelas å allmänt, enskilt eller halvenskilt rum, för vårddag
utgå med det belopp, varmed den för sjuka från landstingsområdet fastställda
legosängsavgiften å allmänt rum vid karolinska sjukhuset överstiger
tre kronor. Vårdbidraget utgör nu 47 kronor per vårddag. I vissa fall
som anges i 2 § i bidragsförordningen utgår inte vårdbidrag, nämligen om
den intagne a) lider eller misstänkts lida av könssjukdom, b) åtnjuter fattigvård,
c) är utländsk medborgare, som ej är mantalsskriven i riket, eller
d) tillhör sådan personal vid försvarsväsendet, som åtnjuter fri sjukhusvård.
Kommissionens förslag
I statsverkspropositionen till innevarande riksdag har, under hänvisning
till proposition nr 87 till 1958 års A-riksdag, anmälts fråga om godkännande
av vissa överenskommelser med Stockholms stad och Stockholms läns landsting
rörande sjukvården i Stockholm m. m., varvid bl. a. redogjorts för
avtal mellan kommissionen för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets
utbyggande m. m., å ena sidan, och Stockholms stad resp. Stockholms läns
landsting, å andra sidan, angående avveckling av garnisonssjukvården "\id
de sjukhus, som står under förvaltning av direktionen för karolinska sjukhuset.
I anslutning till dessa avtal har kommissionen föreslagit, att nyssnämnda
undantagsbestämmelser i 2 § bidragsförordningen för viss försvarsväsendet
tillhörande personal skall utgå.
Remissyttrandena
Yttranden över förslaget angående garnisonssjukvårdens avveckling har
efter remiss avgivits av statskontoret, medicinalstyrelsen, försvarets sjukvårdsstyrelse,
direktionen för karolinska sjukhuset och styrelsen för Svenska
landstingsförbundet. Svenska stadsförbundet, som även beretts tillfälle
all inkomma med yttrande, har inte begagnat sig därav.
En redogörelse för innehållet i yttrandena, såvitt avser den ifrågasatta
ändringen i bidragsförordningen, återfinnes i proposition nr 148 å s. 4—5.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr B 2 år 1958
Departementschefen
k öredragande departementschefen, statsrådet Johansson, yttrar i proposition
nr 148 bl. a. följande.
»På grund av en särskild undantagsbestämmelse i 2 § bidragsförordningen
utgår inte vårdbidrag för sådana patienter tillhörande försvarsväsendet
som åtnjuter fri sjukhusvård. Till denna grupp hörde ursprungligen såväl
officerare och underofficerare som fast anställt manskap och värnpliktiga.
Enligt nu gällande avlöningsbestämmelser är det endast det kontraktsanställda
manskapet och de värnpliktiga som staten tillförsäkrat fri sjukhusvård.
Militära patienter från Stockholms garnison har hittills vårdats på Garnisonssjukhuset
och på särskilda garnisonsavdelningar inom karolinska
sjukhuset. Kommissionen för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets
uikygganile in. in. har nu under förbehåll om Kungl. Maj :ts godkännande
träffat avtal med Stockholms stad och Stockholms läns landsting om en
avveckling av garnisonssjukvården i Stockholm. Avtalen går ut på att
Garnisonssjukhuset och garnisonsavdelningarna vid karolinska sjukhuset
skall frigöras för andra sjukhusändamål samt att militär personal inom
staden och länet som behöver sjukhusvård skall beredas sådan vård på
karolinska sjukhusets allmänna avdelningar. Vidare innebär avtalen att
militära patienter bosatta inom staden och länet i fråga om bl. a. bidrag
till kostnaderna för vården skall jämställas med civila patienter.
Kommissionen anser skäl inte finnas att, när det gäller bidrag till statens
kostnader för vården av militära patienter på karolinska sjukhuset,
göra någon principiell skillnad mellan patienter hemmahörande i Stockholms
stad och län och patienter från övriga delar av landet. Med hänsyn
häi till har kommissionen föreslagit att berörda undantagsbestämmelse i
2 § bidragsförordningen skall få utgå, vilket skulle medföra att landstingens
skyldighet att utge vårdbidrag utsträcktes till att avse jämväl militära
patienter.
Mot kommissionens förslag har vissa invändningar gjorts av styrelsen
för svenska landstingsförbundet. Styrelsen anser sålunda, att försvaret liksom
beträffande militära patienter på andra sjukhus bör ha att svara för
våldkostnaderna och att bidrag till vården inte bör uttagas från landsting
och städer utanför landsting.
Som skäl för att i bidragsförordningen undantaga sådana patienter tillhörande
försvarsväsendet som åtnjuter fri sjukhusvård angavs visserligen
vid förordningens tillkomst, alt skyldigheten att ombesörja den militära
sjukvården vore en staten åvilande angelägenhet. Jag vill emellertid erinra
om alt den militära sjukvården ombesörjdes av staten endast på garnisonsorter,
där särskilda garnisonssjukhus eller garnisonsavdelningar fanns inrättade.
I den mån så icke var förhållandet vårdades militära patienter, som
5
Andra lagutskottets utlåtande nr B 2 år 1958
var i behov av kvalificerad sjukhusvård, å länslasarett mot gällande legosängsavgift.
Utvecklingen har vidare gått därhän att praktiskt taget samtliga
garnisonssjukhus i landet nedlagts i samband varmed landstingen förbundit
sig att å de allmänna sjukhusen mottaga även militära patienter. Staten
har därvid endast att erlägga den legosängsavgift, som patienten eljest själv
skulle ha haft att betala, medan den kommunala huvudmannen svarar för
återstoden av vårdkostnaderna.
Avsikten är nu såsom jag redan nämnt, att även i Stockholm avveckla
den särskilda garnisonssjukvården och att militära patienter skall beredas
vård å allmän avdelning å karolinska sjukhuset. Om patienten är hemmahörande
i Stockholms stad eller län kommer då staden eller landstinget att
svara för vårdkostnaden, med undantag av legosängsavgiften, som i princip
kommer att åvila den enskilde men för vilken staten kommer att svara.
När det gäller militär patient som icke har hemortsrätt i Stockholms stad
eller län skulle däremot, därest ändring icke vidtages i bidragsförordningen,
vederbörande hemortslandsting över huvud icke komma att bidraga till
vårdkostnaderna. Vid bedömande av frågan om detta kan anses rimligt
måste avgörande vikt fästas vid det förhållandet, att det här är fråga om
ett rikssjukhus och att det — sedan garnisonssjukvården avvecklats —- icke finns något bärande skäl för att på ett sådant sjukhus göra åtskillnad
mellan militär rikspatient och annan rikspatient. De bör uppenbarligen i
förevarande hänseende bedömas lika. Att staten får erlägga den högre legosängsavgiften
för värnpliktiga utomlänspatienter på landstingens allmänna
sjukhus har sin grund i att de värnpliktiga är undantagna i det s. k. utomlänsavtalet.
Den omständigheten bör emellertid icke föranleda till att man
beträffande ifrågavarande rikssjukhus, där landstingens bidragsskyldighet
är lagligen reglerad, bibehåller en liknande ordning sedan garnisonssjukvården
avvecklats. Frågan om landstingens bidragsskyldighet i nu förevarande
fall har uppenbarligen endast förhållandevis begränsad ekonomisk räckvidd,
och jag vill särskilt understryka, att den omständigheten, att landstingen i
detta speciella fall — där det gäller ett rikssjukhus — blir bidragsskyldiga,
icke i och för sig bör få tagas till intäkt för alt samma princip skall gälla
även beträffande landstingens egna sjukhus.
På grund av vad jag sålunda anfört förordar jag, att sådan ändring vidtages
i 2 § bidragsförordningen att undantagsbestämmelsen för försvarsväsendet
tillhörande personal, som åtnjuter fri sjukhusvård, utgår.
Samma paragraf upptar en bestämmelse om frihet från vårdbidrag för
patienter som åtnjuter fattigvård enligt 1 § fattigvårdslagen. Med hänsyn
till att fattigvårdslagen numera ersatts av socialhjälpslagen bör i förevarande
sammanhang vissa formella jämkningar vidtagas i sistnämnda
bestämmelse.»
6 Andra lagutskottets utlåtande nr B 2 år 1958
Utskottet
Innebörden av föreliggande förslag till ändring i bidragsförordningen är
att landstingen blir skyldiga att — i motsats till vad nu är fallet — utge
bidrag till vård av jämväl militära patienter som vårdas på karolinska sjukhuset.
Ändringsförslaget bör ses mot bakgrunden av mellan kommissionen
för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets utbyggande in. m. å ena
samt Stockholms stad och Stockholms län å andra sidan träffade avtal om
avveckling av garnisonssjukvården i Stockholm. Enligt dessa avtal är avsikten
att i samband med avveckling av garnisonssjukvården i Stockholm i
stället bereda militära patienter vård å allmän avdelning å karolinska sjukhuset.
Om patienten är hemmahörande i Stockholms stad eller län kommer
då staden eller landstinget att svara för vårdkostnaden med undantag för
legosängsavgiften, för vilken staten kommer att svara.
Avvecklingen av garnisonssjukvården i Stockholm utgör ett ytterligare
steg i den under senare tid pågående utvecklingen, som lett hän till att nu
praktiskt taget samtliga garnisonssjukhus i landet nedlagts. Under 1950- talet har sålunda avtal träffats om avveckling av garnisonssjukvården i
Skövde, Boden och Eksjö. Därvid har landstingen förbundit sig att å de
allmänna sjukhusen mottaga även militära patienter med skyldighet för
staten att erlägga allenast den legosängsavgift, som patienten eljest själv
skulle haft att betala. För återstoden av vårdkostnaderna däremot har den
kommunala huvudmannen att svara. Den nu aktuella avvecklingen av garnisonssjukvården
i Stockholm följer, såsom framgår av vad ovan anförts,
samma principer.
En följd av den utveckling, som sålunda ägt rum, har blivit att det ekonomiska
ansvaret för den militära sjukvården alltmer förts över från stat till
kommun. Det berättigade häruti kan enligt utskottets mening diskuteras.
Att sörja för landets försvar är en specifikt statlig angelägenhet, och det
torde kunna ifrågasättas om icke rätteligen staten helt borde bära kostnaden
för den sjukvård, som avser militärväsendet. Visserligen har den förskjutning,
som under senare tid ägt rum, skett under frivillig medverkan
från landstingens sida, men det synes utskottet tvivelaktigt om den principiella
sidan av saken därvid ägnats den uppmärksamhet, som borde varit
påkallad.
Mot bakgrunden av det ovan anförda kan det synas tveksamt om det är
riktigt att nu, genom en författningsändring sådan som den föreslagna, fortsätta
vidare på den inslagna vägen. Emellertid vill utskottet mot bakgrunden
av vad departementschefen anfört såsom motivering till förslaget icke motsätta
sig ändringen. Utskottet beaktar därvid jämväl att ändringen uppenbarligen
icke har någon mera betydande ekonomisk räckvidd. Då utskottet
sålunda tillstyrker propositionen, får detta emellertid icke tolkas som ett
slutgiltigt ställningstagande till det principiella spörsmål, som ovan berörts.
7
Andra lagutskottets utlåtande nr B 2 år 1958
Utskottet vill också särskilt understryka departementschefens uttalande, att
den omständigheten, att landstingen i detta speciella fall — där det gäller
ett rikssjukhus — blir bidragsskyldiga, icke i och för sig bör få tagas till
intäkt för att samma princip skall gälla även beträffande landstingens egna
sjukhus.
Av vad ovan anförts framgår att utskottet avstyrker det i motionen
II: B 76 framförda yrkandet om avslag på propositionen. Utskottet kan ej
heller biträda det i samma motion framställda yrkandet om en skrivelse till
Kungl. Maj :t med begäran om förslag om att helt slopa landstingens vårdbidrag
för patienter, som intas på de statliga undervisningssjukhusen. Den
kommunala bidragsskyldigheten bygger på den i och för sig numera allmänt
accepterade grundsatsen, att sjukvården som regel är att betrakta som en
kommunal angelägenhet. Motionären har inte anfört några bärande skäl
mot att landstingen skulle — på sätt sker enligt bidragsförordningen i
skälig utsträckning bidraga till vården av sina patienter. Det må här framhållas
att då en patient från ett visst landstingsområde vårdas på ett statens
sjukhus i de flesta fall uppkommer en besparing för vederbörande landsting
på så sätt, att landstinget slipper att sörja för vården med därav uppkommande
kostnader å något av landstingets egna sjukhus.
I förevarande sammanhang upptar utskottet ett annat spörsmål rörande
bidragsförordningen.
Enligt 1 § i förordningen är landstingens bidragsskyldighet beträffande
patienter som intages på karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet fixerat
till att för varje vårddag, oavsett huruvida vården meddelats på allmänt,
enskilt eller halvenskilt rum, utgå med det belopp, varmed den för sjuka
från landstingsområdet fastställda legosängsavgiften å allmänt rum vid
karolinska sjukhuset överstiger tre kronor. Hithörande bestämmelser fick
sin nuvarande lydelse år 1953. De utformades därvid med utgångspunkt
från att den vanligast förekommande patientavgiften å allmän sal vid rikets
lasarett då utgjorde tre kronor. Emellertid är — såsom närmare framgår av
proposition nr 126 till 1958 års A-riksdag — avsikten att från och med den
1 januari 1959 höja vårdavgifterna för salspatienter på sjukvårds- och förlossningsanstalterna
till fem kronor. De ändringar i sjukförsäkringslagstiftningen,
varom förslag framlagts i proposition nr B 29 till innevarande riksdag
och som avhandlas i utskottets utlåtande nr B 4, bygger i väsentliga
delar på denna avgiftshöjning, vartill utskottet uttalat sin anslutning i
nämnda utlåtande. Enligt utskottets mening måste en nödvändig konsekvens
av avgiftshöjningen bli att bidragsförordningen ändras så, att vårdbidraget
fastslälles till skillnaden mellan den för sjuka från landstingsområdet
fastställda legosängsavgiften å allmän sal vid karolinska sjukhuset
och fem kronor. Utskottet föreslår, alt riksdagen för sin del beslutar
om ändring av 1 § bidragsförordningen i enlighet härmed.
8 Andra lagutskottets utlåtande nr B 2 år 1958
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
A. att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit
viss ytterligare ändring böra ske i förordningen den 30 juni
1937 (nr 655) angående bidrag från landsting och städer,
som ej deltager i landsting, till bestridande av kostnaderna
för vård i vissa fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet
— måtte för sin del med avslag å motionen
II: B 76, såvitt däri yrkats avslag å propositionen, antaga
det i propositionen framlagda förslaget med de ändringar
i rubriken, ingressen,
framgår av följande,
nämnda delar till
(Kungl. Maj.ts förslag)
Förordning
om ändrad lydelse av 2 § förordningen
den 30 juni 1937 (nr 655)
angående bidrag från landsting och
städer, som ej deltaga i landsting,
till bestridande av kostnaderna för
vård i vissa fall å karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet
Härigenom förordnas, att 2 § förordningen
den 30 juni 1937 angående
bidrag från landsting och städer,
som ej deltaga i landsting, till
bestridande av kostnaderna för vård
i vissa fall å karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet skall erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande Igdelse)
1 §•
Då någon --------
I fråga ----------
Vårdbidraget skall, oavsett huruvida
vården meddelas å allmänt, enskilt
eller halvenskilt rum, för varje
vårddag utgå med det belopp, varmed
den för sjuka från landstingsområdet
fastställda legosängsavgiften
å allmänt rum vid karolinska
sjukhuset överstiger tre kronor.
1 § och övergångsbestämmelserna som
som utskottets betecknade förslag i
(Utskottets förslag)
Förordning
om ändrad lydelse av 1 och 2 §£ förordningen
den 30 juni 1937 (nr 655)
angående bidrag från landsting och
städer, som ej deltaga i landsting, till
bestridande av kostnaderna för vård
i vissa fall å karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet
Härigenom förordnas, att 1 och 2 §£
förordningen den 30 juni 1937 angående
bidrag från landsting och städer,
som ej deltaga i landsting, till
bestridande av kostnaderna för vård
i vissa fall å karolinska sjukhuset
och serafimerlasarettet skola erhålla
ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Utskottets förslag)
1 §•
--nedan sägs.
- vederbörande tjänsteläkare.
Vårdbidraget skall, oavsett huruvida
vården meddelas å allmänt, enskilt
eller halvenskilt rum, för varje
vårddag utgå med det belopp, varmed
den för sjuka från landstingsområdet
fastställda legosängsavgiften
å allmänt rum vid karolinska
sjukhuset överstiger fem kronor.
Andra lagutskottets utlåtande nr B 2 år 1958
9
(Gällande lydelse)
Vad ovan -----
Utgår vårdbidrag--- —
(Utskottets förslag)
--i landsting.
— svarande belopp.
(Kungl. Maj.ts förslag)
Denna förordning träder i kraft
den 1 oktober 1958.
(Utskottets förslag)
Denna förordning träder i kraft
såvitt avser 1 § den 1 januari 1959
och i övrigt den 1 oktober 1958.
B. att motionen II: B 76, i den mån den icke besvarats
genom vad utskottet ovan hemställt, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 8 juli 1958
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STBAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Axel E. Svensson, Sunne, fru
Carlqvist, fru Svenson, herrar Mannerskantz, Åkesson och Lars Larsson;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Lundberg, fru Ekendahl,
fröken Sandell, herrar Johansson i Södertälje, Wahrendorff, Rimmerfors
och Hamilton.
av herr Mannerskantz
Reservation
2 — Bihang till riksdagens protokoll 1958. 9 samt. 2 avd. Nr. B 2
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.