Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 30 juni 1937

1958-07-08 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1958 B:2, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 30 juni 1937

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr B 2 år 1958

1

Nr B 2

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till förordning om ändrad lydelse av 2 § förordningen

den 30 juni 1937 (nr 655) angående bidrag från

landsting och städer, som ej deltaga i landsting, till bestridande

av kostnaderna för vård i vissa fall å karolinska

sjukhuset och serafimerlasarettet dels ock i ämnet

väckt motion.

Genom en den 6 juni 1958 dagtecknad proposition, nr B 15, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl Maj :t,

under åberopande av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden,

föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Förordning

om ändrad lydelse av 2 § förordningen den 30 juni 1937 (nr 655) angående bidrag

från landsting och städer, som ej deltaga i landsting, till bestridande av

kostnaderna för vård i vissa fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen den 30 juni 1937 angående

bidrag från landsting och städer, som ej deltaga i landsting, till bestridande

av kostnaderna för vård i vissa fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse)

2 §•

Vårdbidrag, som avses i 1 §, utgår

icke

a) om fall, som avses i 4 § lagen

angående åtgärder mot utbredning

av könssjukdomar, är för handen,

eller

b) om den intagne åtnjuter fattig
-

(Föreslagen lydelse)

2 §•

Vårdbidrag, som avses i 1 §, utgår

icke

a) om fall, som avses i 4 § lagen

angående åtgärder mot utbredning

av könssjukdomar, är för handen,

eller

b) om den intagne åtnjuter social
-

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1958. 9 sand. 2 avd. Nr B 2

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr B 2 år 1958

(Gällande lydelse)

vård enligt 1 § lagen om fattigvården,

eller

c) om den intagne är utländsk

medborgare, som ej är mantalsskriven

i riket, samt ej heller

d) beträffande försvarsväsendet

tillhörande personal, som åtnjuter

fri sjukhusvård.

(Föreslagen lydelse)

hjälp enligt 12 § lagen om socialhjälp,

eller

c) om den intagne är utländsk

medborgare, som ej är mantalsskriven

i riket.

Denna förordning träder i kraft

den 1 oktober 1958.

I föreliggande proposition har åberopats jämväl vad som anförts i proposition

nr 148 till 1958 års A-riksdag, vilken proposition icke upptogs till

slutlig behandling före riksdagens upplösning.

I samband med propositionen har utskottet behandlat en i anledning av

densamma väckt motion, nämligen motionen nr B 76 i andra kammaren

av herr Holmberg, vari yrkas »att riksdagen måtte besluta

att avslå Kungl. Maj :ts proposition nr B 15 om åläggande för landstingen

att betala vårdbidrag för militär personal som intas på karolinska sjukhuset

och serafimerlasarettet, samt

att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om förslag till höstriksdagen

1958 i syfte att helt slopa landstingens vårdbidrag för patienter som intas

på de statliga undervisningssjukhusen».

Beträffande de skäl motionären anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet hänvisa till motionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

Genom proposition föreslås att i samband med avvecklingen av garnisonssjukvården

i Stockholm den skyldighet som åvilar landsting och städer

utanför landsting att utge bidrag till vård av patienter på karolinska sjukhuset

skall utsträckas till att omfatta jämväl militära patienter.

Inledning

Av de allmänna vårdplatserna på karolinska sjukhuset är ett visst antal

avsett för patienter från Stockholms stad och Stockholms län och ett visst

antal, de s. k. riksplatserna — beträffande vilka staten ensam svarat för

byS§nadskostnaderna — för patienter från landet i övrigt. Mellan staten

samt Stockholms stad och Stockholms läns landsting har ingåtts avtal, som

bl. a. innehåller bestämmelser om skyldighet för staden och landstinget att

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr B 2 år 1958

bidraga till sjukhusets vårdkostnader. Beträffande övriga landsting och

städer utanför landsting regleras motsvarande skyldighet genom förordningen

den 30 juni 1937 (nr 655) angående bidrag från landsting och städer,

som ej deltaga i landsting, till bestridande av kostnaderna för vård i

vissa fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet, i fortsättningen

kallad bidragsförordningen. Enligt denna förordning åligger det landsting

(varmed här och i det följande jämställes stad utanför landsting) att då

en inom dess område boende person intages vid ifrågavarande sjukhus för

vård, som avses i 1 § sjukhuslagen — till statsverket erlägga bidrag till

kostnaden för vården, s. k. vårdbidrag. Vårdbidraget skall, oavsett huruvida

vården meddelas å allmänt, enskilt eller halvenskilt rum, för vårddag

utgå med det belopp, varmed den för sjuka från landstingsområdet fastställda

legosängsavgiften å allmänt rum vid karolinska sjukhuset överstiger

tre kronor. Vårdbidraget utgör nu 47 kronor per vårddag. I vissa fall

som anges i 2 § i bidragsförordningen utgår inte vårdbidrag, nämligen om

den intagne a) lider eller misstänkts lida av könssjukdom, b) åtnjuter fattigvård,

c) är utländsk medborgare, som ej är mantalsskriven i riket, eller

d) tillhör sådan personal vid försvarsväsendet, som åtnjuter fri sjukhusvård.

Kommissionens förslag

I statsverkspropositionen till innevarande riksdag har, under hänvisning

till proposition nr 87 till 1958 års A-riksdag, anmälts fråga om godkännande

av vissa överenskommelser med Stockholms stad och Stockholms läns landsting

rörande sjukvården i Stockholm m. m., varvid bl. a. redogjorts för

avtal mellan kommissionen för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets

utbyggande m. m., å ena sidan, och Stockholms stad resp. Stockholms läns

landsting, å andra sidan, angående avveckling av garnisonssjukvården "\id

de sjukhus, som står under förvaltning av direktionen för karolinska sjukhuset.

I anslutning till dessa avtal har kommissionen föreslagit, att nyssnämnda

undantagsbestämmelser i 2 § bidragsförordningen för viss försvarsväsendet

tillhörande personal skall utgå.

Remissyttrandena

Yttranden över förslaget angående garnisonssjukvårdens avveckling har

efter remiss avgivits av statskontoret, medicinalstyrelsen, försvarets sjukvårdsstyrelse,

direktionen för karolinska sjukhuset och styrelsen för Svenska

landstingsförbundet. Svenska stadsförbundet, som även beretts tillfälle

all inkomma med yttrande, har inte begagnat sig därav.

En redogörelse för innehållet i yttrandena, såvitt avser den ifrågasatta

ändringen i bidragsförordningen, återfinnes i proposition nr 148 å s. 4—5.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr B 2 år 1958

Departementschefen

k öredragande departementschefen, statsrådet Johansson, yttrar i proposition

nr 148 bl. a. följande.

»På grund av en särskild undantagsbestämmelse i 2 § bidragsförordningen

utgår inte vårdbidrag för sådana patienter tillhörande försvarsväsendet

som åtnjuter fri sjukhusvård. Till denna grupp hörde ursprungligen såväl

officerare och underofficerare som fast anställt manskap och värnpliktiga.

Enligt nu gällande avlöningsbestämmelser är det endast det kontraktsanställda

manskapet och de värnpliktiga som staten tillförsäkrat fri sjukhusvård.

Militära patienter från Stockholms garnison har hittills vårdats på Garnisonssjukhuset

och på särskilda garnisonsavdelningar inom karolinska

sjukhuset. Kommissionen för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets

uikygganile in. in. har nu under förbehåll om Kungl. Maj :ts godkännande

träffat avtal med Stockholms stad och Stockholms läns landsting om en

avveckling av garnisonssjukvården i Stockholm. Avtalen går ut på att

Garnisonssjukhuset och garnisonsavdelningarna vid karolinska sjukhuset

skall frigöras för andra sjukhusändamål samt att militär personal inom

staden och länet som behöver sjukhusvård skall beredas sådan vård på

karolinska sjukhusets allmänna avdelningar. Vidare innebär avtalen att

militära patienter bosatta inom staden och länet i fråga om bl. a. bidrag

till kostnaderna för vården skall jämställas med civila patienter.

Kommissionen anser skäl inte finnas att, när det gäller bidrag till statens

kostnader för vården av militära patienter på karolinska sjukhuset,

göra någon principiell skillnad mellan patienter hemmahörande i Stockholms

stad och län och patienter från övriga delar av landet. Med hänsyn

häi till har kommissionen föreslagit att berörda undantagsbestämmelse i

2 § bidragsförordningen skall få utgå, vilket skulle medföra att landstingens

skyldighet att utge vårdbidrag utsträcktes till att avse jämväl militära

patienter.

Mot kommissionens förslag har vissa invändningar gjorts av styrelsen

för svenska landstingsförbundet. Styrelsen anser sålunda, att försvaret liksom

beträffande militära patienter på andra sjukhus bör ha att svara för

våldkostnaderna och att bidrag till vården inte bör uttagas från landsting

och städer utanför landsting.

Som skäl för att i bidragsförordningen undantaga sådana patienter tillhörande

försvarsväsendet som åtnjuter fri sjukhusvård angavs visserligen

vid förordningens tillkomst, alt skyldigheten att ombesörja den militära

sjukvården vore en staten åvilande angelägenhet. Jag vill emellertid erinra

om alt den militära sjukvården ombesörjdes av staten endast på garnisonsorter,

där särskilda garnisonssjukhus eller garnisonsavdelningar fanns inrättade.

I den mån så icke var förhållandet vårdades militära patienter, som

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr B 2 år 1958

var i behov av kvalificerad sjukhusvård, å länslasarett mot gällande legosängsavgift.

Utvecklingen har vidare gått därhän att praktiskt taget samtliga

garnisonssjukhus i landet nedlagts i samband varmed landstingen förbundit

sig att å de allmänna sjukhusen mottaga även militära patienter. Staten

har därvid endast att erlägga den legosängsavgift, som patienten eljest själv

skulle ha haft att betala, medan den kommunala huvudmannen svarar för

återstoden av vårdkostnaderna.

Avsikten är nu såsom jag redan nämnt, att även i Stockholm avveckla

den särskilda garnisonssjukvården och att militära patienter skall beredas

vård å allmän avdelning å karolinska sjukhuset. Om patienten är hemmahörande

i Stockholms stad eller län kommer då staden eller landstinget att

svara för vårdkostnaden, med undantag av legosängsavgiften, som i princip

kommer att åvila den enskilde men för vilken staten kommer att svara.

När det gäller militär patient som icke har hemortsrätt i Stockholms stad

eller län skulle däremot, därest ändring icke vidtages i bidragsförordningen,

vederbörande hemortslandsting över huvud icke komma att bidraga till

vårdkostnaderna. Vid bedömande av frågan om detta kan anses rimligt

måste avgörande vikt fästas vid det förhållandet, att det här är fråga om

ett rikssjukhus och att det — sedan garnisonssjukvården avvecklats —- icke finns något bärande skäl för att på ett sådant sjukhus göra åtskillnad

mellan militär rikspatient och annan rikspatient. De bör uppenbarligen i

förevarande hänseende bedömas lika. Att staten får erlägga den högre legosängsavgiften

för värnpliktiga utomlänspatienter på landstingens allmänna

sjukhus har sin grund i att de värnpliktiga är undantagna i det s. k. utomlänsavtalet.

Den omständigheten bör emellertid icke föranleda till att man

beträffande ifrågavarande rikssjukhus, där landstingens bidragsskyldighet

är lagligen reglerad, bibehåller en liknande ordning sedan garnisonssjukvården

avvecklats. Frågan om landstingens bidragsskyldighet i nu förevarande

fall har uppenbarligen endast förhållandevis begränsad ekonomisk räckvidd,

och jag vill särskilt understryka, att den omständigheten, att landstingen i

detta speciella fall — där det gäller ett rikssjukhus — blir bidragsskyldiga,

icke i och för sig bör få tagas till intäkt för alt samma princip skall gälla

även beträffande landstingens egna sjukhus.

På grund av vad jag sålunda anfört förordar jag, att sådan ändring vidtages

i 2 § bidragsförordningen att undantagsbestämmelsen för försvarsväsendet

tillhörande personal, som åtnjuter fri sjukhusvård, utgår.

Samma paragraf upptar en bestämmelse om frihet från vårdbidrag för

patienter som åtnjuter fattigvård enligt 1 § fattigvårdslagen. Med hänsyn

till att fattigvårdslagen numera ersatts av socialhjälpslagen bör i förevarande

sammanhang vissa formella jämkningar vidtagas i sistnämnda

bestämmelse.»

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr B 2 år 1958

Utskottet

Innebörden av föreliggande förslag till ändring i bidragsförordningen är

att landstingen blir skyldiga att — i motsats till vad nu är fallet — utge

bidrag till vård av jämväl militära patienter som vårdas på karolinska sjukhuset.

Ändringsförslaget bör ses mot bakgrunden av mellan kommissionen

för förhandlingar rörande karolinska sjukhusets utbyggande in. m. å ena

samt Stockholms stad och Stockholms län å andra sidan träffade avtal om

avveckling av garnisonssjukvården i Stockholm. Enligt dessa avtal är avsikten

att i samband med avveckling av garnisonssjukvården i Stockholm i

stället bereda militära patienter vård å allmän avdelning å karolinska sjukhuset.

Om patienten är hemmahörande i Stockholms stad eller län kommer

då staden eller landstinget att svara för vårdkostnaden med undantag för

legosängsavgiften, för vilken staten kommer att svara.

Avvecklingen av garnisonssjukvården i Stockholm utgör ett ytterligare

steg i den under senare tid pågående utvecklingen, som lett hän till att nu

praktiskt taget samtliga garnisonssjukhus i landet nedlagts. Under 1950- talet har sålunda avtal träffats om avveckling av garnisonssjukvården i

Skövde, Boden och Eksjö. Därvid har landstingen förbundit sig att å de

allmänna sjukhusen mottaga även militära patienter med skyldighet för

staten att erlägga allenast den legosängsavgift, som patienten eljest själv

skulle haft att betala. För återstoden av vårdkostnaderna däremot har den

kommunala huvudmannen att svara. Den nu aktuella avvecklingen av garnisonssjukvården

i Stockholm följer, såsom framgår av vad ovan anförts,

samma principer.

En följd av den utveckling, som sålunda ägt rum, har blivit att det ekonomiska

ansvaret för den militära sjukvården alltmer förts över från stat till

kommun. Det berättigade häruti kan enligt utskottets mening diskuteras.

Att sörja för landets försvar är en specifikt statlig angelägenhet, och det

torde kunna ifrågasättas om icke rätteligen staten helt borde bära kostnaden

för den sjukvård, som avser militärväsendet. Visserligen har den förskjutning,

som under senare tid ägt rum, skett under frivillig medverkan

från landstingens sida, men det synes utskottet tvivelaktigt om den principiella

sidan av saken därvid ägnats den uppmärksamhet, som borde varit

påkallad.

Mot bakgrunden av det ovan anförda kan det synas tveksamt om det är

riktigt att nu, genom en författningsändring sådan som den föreslagna, fortsätta

vidare på den inslagna vägen. Emellertid vill utskottet mot bakgrunden

av vad departementschefen anfört såsom motivering till förslaget icke motsätta

sig ändringen. Utskottet beaktar därvid jämväl att ändringen uppenbarligen

icke har någon mera betydande ekonomisk räckvidd. Då utskottet

sålunda tillstyrker propositionen, får detta emellertid icke tolkas som ett

slutgiltigt ställningstagande till det principiella spörsmål, som ovan berörts.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Andra lagutskottets utlåtande nr B 2 år 1958

Utskottet vill också särskilt understryka departementschefens uttalande, att

den omständigheten, att landstingen i detta speciella fall — där det gäller

ett rikssjukhus — blir bidragsskyldiga, icke i och för sig bör få tagas till

intäkt för att samma princip skall gälla även beträffande landstingens egna

sjukhus.

Av vad ovan anförts framgår att utskottet avstyrker det i motionen

II: B 76 framförda yrkandet om avslag på propositionen. Utskottet kan ej

heller biträda det i samma motion framställda yrkandet om en skrivelse till

Kungl. Maj :t med begäran om förslag om att helt slopa landstingens vårdbidrag

för patienter, som intas på de statliga undervisningssjukhusen. Den

kommunala bidragsskyldigheten bygger på den i och för sig numera allmänt

accepterade grundsatsen, att sjukvården som regel är att betrakta som en

kommunal angelägenhet. Motionären har inte anfört några bärande skäl

mot att landstingen skulle — på sätt sker enligt bidragsförordningen i

skälig utsträckning bidraga till vården av sina patienter. Det må här framhållas

att då en patient från ett visst landstingsområde vårdas på ett statens

sjukhus i de flesta fall uppkommer en besparing för vederbörande landsting

på så sätt, att landstinget slipper att sörja för vården med därav uppkommande

kostnader å något av landstingets egna sjukhus.

I förevarande sammanhang upptar utskottet ett annat spörsmål rörande

bidragsförordningen.

Enligt 1 § i förordningen är landstingens bidragsskyldighet beträffande

patienter som intages på karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet fixerat

till att för varje vårddag, oavsett huruvida vården meddelats på allmänt,

enskilt eller halvenskilt rum, utgå med det belopp, varmed den för sjuka

från landstingsområdet fastställda legosängsavgiften å allmänt rum vid

karolinska sjukhuset överstiger tre kronor. Hithörande bestämmelser fick

sin nuvarande lydelse år 1953. De utformades därvid med utgångspunkt

från att den vanligast förekommande patientavgiften å allmän sal vid rikets

lasarett då utgjorde tre kronor. Emellertid är — såsom närmare framgår av

proposition nr 126 till 1958 års A-riksdag — avsikten att från och med den

1 januari 1959 höja vårdavgifterna för salspatienter på sjukvårds- och förlossningsanstalterna

till fem kronor. De ändringar i sjukförsäkringslagstiftningen,

varom förslag framlagts i proposition nr B 29 till innevarande riksdag

och som avhandlas i utskottets utlåtande nr B 4, bygger i väsentliga

delar på denna avgiftshöjning, vartill utskottet uttalat sin anslutning i

nämnda utlåtande. Enligt utskottets mening måste en nödvändig konsekvens

av avgiftshöjningen bli att bidragsförordningen ändras så, att vårdbidraget

fastslälles till skillnaden mellan den för sjuka från landstingsområdet

fastställda legosängsavgiften å allmän sal vid karolinska sjukhuset

och fem kronor. Utskottet föreslår, alt riksdagen för sin del beslutar

om ändring av 1 § bidragsförordningen i enlighet härmed.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Andra lagutskottets utlåtande nr B 2 år 1958

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

A. att riksdagen — med förklaring att riksdagen funnit

viss ytterligare ändring böra ske i förordningen den 30 juni

1937 (nr 655) angående bidrag från landsting och städer,

som ej deltager i landsting, till bestridande av kostnaderna

för vård i vissa fall å karolinska sjukhuset och serafimerlasarettet

— måtte för sin del med avslag å motionen

II: B 76, såvitt däri yrkats avslag å propositionen, antaga

det i propositionen framlagda förslaget med de ändringar

i rubriken, ingressen,

framgår av följande,

nämnda delar till

(Kungl. Maj.ts förslag)

Förordning

om ändrad lydelse av 2 § förordningen

den 30 juni 1937 (nr 655)

angående bidrag från landsting och

städer, som ej deltaga i landsting,

till bestridande av kostnaderna för

vård i vissa fall å karolinska sjukhuset

och serafimerlasarettet

Härigenom förordnas, att 2 § förordningen

den 30 juni 1937 angående

bidrag från landsting och städer,

som ej deltaga i landsting, till

bestridande av kostnaderna för vård

i vissa fall å karolinska sjukhuset

och serafimerlasarettet skall erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande Igdelse)

1 §•

Då någon --------

I fråga ----------

Vårdbidraget skall, oavsett huruvida

vården meddelas å allmänt, enskilt

eller halvenskilt rum, för varje

vårddag utgå med det belopp, varmed

den för sjuka från landstingsområdet

fastställda legosängsavgiften

å allmänt rum vid karolinska

sjukhuset överstiger tre kronor.

1 § och övergångsbestämmelserna som

som utskottets betecknade förslag i

(Utskottets förslag)

Förordning

om ändrad lydelse av 1 och 2 §£ förordningen

den 30 juni 1937 (nr 655)

angående bidrag från landsting och

städer, som ej deltaga i landsting, till

bestridande av kostnaderna för vård

i vissa fall å karolinska sjukhuset

och serafimerlasarettet

Härigenom förordnas, att 1 och 2 §£

förordningen den 30 juni 1937 angående

bidrag från landsting och städer,

som ej deltaga i landsting, till

bestridande av kostnaderna för vård

i vissa fall å karolinska sjukhuset

och serafimerlasarettet skola erhålla

ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Utskottets förslag)

1 §•

--nedan sägs.

- vederbörande tjänsteläkare.

Vårdbidraget skall, oavsett huruvida

vården meddelas å allmänt, enskilt

eller halvenskilt rum, för varje

vårddag utgå med det belopp, varmed

den för sjuka från landstingsområdet

fastställda legosängsavgiften

å allmänt rum vid karolinska

sjukhuset överstiger fem kronor.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr B 2 år 1958

9

(Gällande lydelse)

Vad ovan -----

Utgår vårdbidrag--- —

(Utskottets förslag)

--i landsting.

— svarande belopp.

(Kungl. Maj.ts förslag)

Denna förordning träder i kraft

den 1 oktober 1958.

(Utskottets förslag)

Denna förordning träder i kraft

såvitt avser 1 § den 1 januari 1959

och i övrigt den 1 oktober 1958.

B. att motionen II: B 76, i den mån den icke besvarats

genom vad utskottet ovan hemställt, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 8 juli 1958

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STBAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel E. Svensson, Sunne, fru

Carlqvist, fru Svenson, herrar Mannerskantz, Åkesson och Lars Larsson;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Lundberg, fru Ekendahl,

fröken Sandell, herrar Johansson i Södertälje, Wahrendorff, Rimmerfors

och Hamilton.

av herr Mannerskantz

Reservation

2 — Bihang till riksdagens protokoll 1958. 9 samt. 2 avd. Nr. B 2

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.