Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring i 64 § 2 mom. livsmedelsstadgan rörande gräddglass och glass. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr B 148 i första kammaren av herr Jonasson m. fl. samt nr B 190 i andra kammaren av herr Wahrendorff m. fl.

1958-11-05 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

3LU 1958 B:4, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring i 64 § 2 mom. livsmedelsstadgan rörande gräddglass och glass. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr B 148 i första kammaren av herr Jonasson m. fl. samt nr B 190 i andra kammaren av herr Wahrendorff m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr B 4 år 1958

1

Nr B 4

Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring i 64 § 2 mom.

livsmedelsstadgan rörande gräddglass och glass.

Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott

hänvisade motioner, nr B 148 i första kammaren av herr Jonasson m. fl. samt

nr B 190 i andra kammaren av herr Wahrendorff m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, yrkas, »att riksdagen ville hos Kungl.

Maj :t hemställa om sådan ändring av livsmedelsstadgan, att benämningen

glass förbehålles glass vid vars tillverkning såsom fettämne använts endast

mjölkfett, och att särskild benämning införes att användas vid saluhållande

av annan glass, så att varje möjlighet till förväxling undanröjes».

Beträffande motiveringen får utskottet, i den mån redogörelse därför ej

lämnas här nedan, hänvisa till motionen II :B 190.

över motionerna har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver utlåtanden

inhämtats från lantbruksstyrelsen, veterinärstyrelsen, kontrollstyrelsen

och överståthållarämbetet. Veterinärstyrelsen har som svar i ärendet

åberopat yttrande av statens institut för folkhälsan, överståthållarämbetets

remissvar har varit åtföljt av yttrande från Stockholms stads hälsovårdsnämnd,

som till remissens besvarande överlämnat en av förste stadsveterinären

i ärendet avgiven promemoria, och från Stockholms stads slakthus- och

saluhallsstyrelse. På begäran av utskottet har därjämte yttrande avgivits av

Sveriges kemiska industrikontor, Nämnden för svensk språkvård, Sveriges

köpmannaförbund, Sveriges glassindustriers riksförbund, Svenska mejeriernas

riksförening u.p.a., Glace-Bolaget aktiebolag, Kooperativa förbundet samt

Riksförbundet Landsbygdens folk. Vidare har Stockholms handelskammare

samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation på eget initiativ inkommit

med yttrande.

Motionerna

I motionerna anföres bl. a.:

Jämlikt 64 § 2 mom. livsmedelsstadgan förbehålles benämningen gräddglass

sådan glass, som innehåller minst 12 gram mjölkfett per 100 gram och

vid vars tillverkning annat fettämne icke använts än mjölkfett. Bestämmelsen

leder till att benämningen glass får användas fritt, under förutsättning allenast

att vad som angives i 1 mom. i samma paragraf rörande pastörisering och

förvaring vid viss temperatur iakttagits. 64 § i livsmedelsstadgan ger alltså

Bihang till riksdagens protokoll 1958. 9 samt. 3. avd. Nr B 4

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Tredje lagutskottets utlåtande nr B 4 år 1958

ett visst skydd åt den kvalitativt bättre varan genom att icke tillåta den andra

varan att utnyttja benämningen, men den framtvingar därmed särskilda åtgärder

från tillverkarna av den bättre varan, för att konsumenternas uppmärksamhet

skall bli inriktad på åtskillnaden. Det ur konsumentsynpunkt

riktigaste hade givetvis varit, att benämningen glass förbehållits den bättre

varan, d. v. s. sådan vara, som nu får benämnas gräddglass, medan den andra

varan fått söka sig ut bland konsumenterna under sådana benämningar, ev.

statligt föreskrivna sådana, att varje möjlighet till förväxling undanröjes.

Gräddglassen är ett födoämne, särskilt uppskattat på grund av kalorivärdet

och den lätthet, med vilken det kan förtäras, och därmed särskilt betydelsefullt

för barnen. Å andra sidan är det uppenbart, att genom att benämningen

glass icke förbehållits den bättre varan konsumenternas möjlighet

att hålla isär de skilda glassorterna icke är i görligaste mån säkerställd. Anledning

finns till antagande, att just genom att all slags glass får säljas under

benämningen glass, den glass som icke innehåller mjölkfett inköpes i den

tron, att varan utgöres av gräddglass och därmed innehåller de för konsumenterna

särskilt betydelsefulla ämnena.---

Ett ytterligare skäl för det av oss nedan angivna yrkandet är, att om benämningen

glass förbehålles vara, vid vars tillverkning såsom fettämne använts

endast mjölkfett, avsättning inom landet skulle beredas en viss del av

det rådande inhemska överskottet på mjölkfett. Även om detta skäl möjligen

kan anses sakna större betydelse i här förevarande samband synes det dock

böra beaktas.

Gällande rätt m.m.

Glasstillverkningen

År 1956 utgjorde enligt kommerskollegii industristatistik tillverkningen av

glass i företag med minst fem anställda ungefär 5 000 ton till ett värde av

drygt 25 miljoner kronor. Officiell statistik saknas beträffande den tillverkning

som sker i mindre företag.

Vid tillverkningen användes antingen mjölkfett i form av mjölk, grädde

eller smör eller också margarin eller fettemulsion. I ringare omfattning tillverkas

även glass utan fettämne, s. k. frukt- eller vattenglass.

Tillverkningen bedrives dels av ett flertal mejeriföreningar och deras dotterföretag,

vilka icke alls torde använda margarin eller fettemulsion vid framställningen,

och dels av enskilda företag, som endast i mindre utsträckning

torde nyttja mjölkfett.

De mest representativa sammanslutningarna för glasstillverkarna torde

vara Sveriges glassindustriers riksförbund, till vilken är ansluten glasstillverkare

representerande över % av all skattebelagd glass, evad denna innehåller

mjölkfett eller margarin eller framställes utan något fettämne, samt

Svenska glasstillverkareförbundet, som omfattar ett 80-tal mindre glassföretag.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr B 4 år 1958

3

Historik

Livsmedelslagstiftningen har väsentligen två syften, dels att såvitt möjligt

skydda konsumenterna mot hälsovådliga eller eljest mindervärdiga livsmedel

och dels att främja redligheten i livsmedelshandeln.

Före tillkomsten av 1951 års livsmedelsstadga fanns ingen enhetlig reglering

av detta område, utan bestämmelser om livsmedel förekom uppdelade

på en mängd lagar och författningar. Särskilda föreskrifter om glass lämnades

första gången i förordningen den 21 juli 1937 med vissa bestämmelser

rörande till människoföda avsedd mjölk och grädde, vari det föreskrevs att

glass icke fick försäljas inom område där 1919 års hälsovårdsstadga gällde,

om vid varans beredning använts mjölk eller grädde som ej undergått pastörisering.

I övrigt saknades författningsbestämmelser på området.

I en framställning år 1934 till Kungl. Maj :t hemställde ett antal glasstillverkare

i Göteborg om införande av sådana bestämmelser, att vara, som innehölle

annat fettämne än mjölkfett eller vars fetthalt ej uppginge till 9 procent,

ej skulle få försäljas under namn av glass eller därmed likställd beteckning,

såsom icecream, ispaj och dylikt. Framställningen remitterades till lantbruksstyrelsen,

som förordade, att beteckningen glass skulle, bortsett från

s. k. vattenglass, förbehållas sådana varor, som icke innehölle annat fett än

mjölkfett, varjämte, för undvikande av illojal konkurrens, en minimifetthalt

av 10 procent borde föreskrivas. Kommerskollegium, som även hördes, överlämnade

yttranden från Sveriges kemiska industrikontor och Stockholms

handelskammare. I likhet med dessa organisationer framhöll kollegium att

ordet glass endast betecknade frusen vara och att varan enligt gängse uppfattning

icke behövde innehålla något mjölkfett. Såväl kollegium som de

båda organisationerna föreslog i stället, att benämningen gräddglass skulle

förbehållas salubjuden vara, som innehölle viss minimihalt mjölkfett. Genom

beslut den 14 februari 1936 fann Kungl. Maj :t framställningen icke föranleda

någon vidare åtgärd.

I betänkande med förslag till livsmedelsstadga in. in. (SOU 1941:22) yttrade

livsmedelslagstiftningssakkunniga (s. 226), att i författningen borde införas

en bestämmelse, som skyddade kvalitetsbenämningen gräddglass och

liktydiga varubeteckningar. I överensstämmelse med vad som föreskrivits om

grädde föreslogs, att minimifetthalten hos gräddglass borde bestämmas till

12 procent och att annat fettämne än mjölkfett ej skulle få förekomma i sådan

vara.

1948 års livsmedelssakkunniga föreslog i betänkande med förslag till livsmedelsstadga

in. m. (SOU 1949:43 s. 239) en märkningsbestämmelse beträffande

glass, vari såsom råvara ingick annat fett än mjölkfett. Detta syntes de

sakkunniga böra anges å förpackning, vari varan saluhölls, med orden »tillverkad

av fettemulsion», vilket skulle gälla även om glassen tillverkats av en

blandning av riktig mjölk eller grädde och annat fett. I sitt författningsför
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Tredje lagutskottets utlåtande nr B 4 år 1958

slag upptog de sakkunniga en särskild bestämmelse härom (60 § 2 inom.).

Vidare anfördes i betänkandet:

De sakkunniga ha även övervägt frågan att införa skydd för andra glassbenämningar

än gräddglass. Det har därvid ifrågasatts, att benämningen

glass över huvud skulle förbehållas glass, som endast innehåller mjölkfett.

Enligt de sakkunnigas uppfattning skulle emellertid en sådan inskränkning

i användningen av ordet glass strida mot allmänt språkbruk. Möjligen skulle

man kunna tänka sig att för här avsedda fall förbehålla benämningen mjölkglass.

En bestämmelse härom skulle emellertid knappast vara av något större

värde, då berörda benämning användes mycket sällan. Bestämmelsen har

heller icke upptagits i förslaget.

I proposition år 1951 med förslag till livsmedelsstadga (nr 63), som i 64 §

innehöll den nu gällande bestämmelsen, anförde chefen för inrikesdepartementet,

statsrådet Mossberg, på förevarande punkt bl. a följande (s. 192):

Den i 2 mom. livsmedelssakkunnigas förslag upptagna deklarationsskyldigheten

för glass, vari ingår annat fett än mjölkfett, finner jag kunna utgå.

Det är här icke fråga om en hygienisk föreskrift utan närmast om en rent ekonomisk

sådan. Trots den utveckling, som förhållandena på ifrågavarande område

undergått, måste det konstateras, att glass alltjämt inköpes icke på

grund av den näring som finns i densamma utan mera som ett rent njutningsmedel.

Det kan då ur allmän synpunkt knappast anses nödvändigt att föreskriva

särskild deklarationsskyldighet för den som saluhåller glass, vari ingår

annat fett än mjölkfett såsom råvara. Jag vill därför förorda, att 2 mom. helt

utgår.

Särskilda bestämmelser om glass, som saknar fett över huvud taget, anser

jag av förut antydda skäl icke erforderliga.

I likalydande motionerna 1:350 och 11:466 yrkades införande av den av de

sakkunniga föreslagna regeln om viss deklarationsskyldighet för glass i förpackat

skick och till stöd härför androgs:

Departementschefen har också anfört, att glass alltjämt inköps mera som

ett rent njutningsmedel än som ett näringsmedel. Departementschefen torde

härvid ha haft gatuförsäljningen av glass i tankarna. Utvecklingen har emellertid

gått därhän, att glass numera i ganska beaktansvärd mängd i förpackat

skick levereras till hushåll såsom desserträtt. På grund av den stora kvalitetsskillnad,

som finns mellan glass med mjölkfett och glass utan sådant, måste

det vara av vikt för konsumenten att redan av förpackningen kunna se vad

slags glass som erhålles. Denna åtgärd skulle också bidraga till att öka mjölkfettsförbrukningen.

Såväl landets överskott på mjölkprodukter som glasskonsumtionen

är störst på sommaren. För tillverkningen av mjölkfettsglassen

åtgår en avsevärd mängd mjölkprodukter, och tillverkningen tjänar därför

som regulator för detta överskott. Den berörda deklarationsskyldigheten

skulle förstärka dess verkan i sådant hänseende.

Andra lagutskottet förklarade i sitt utlåtande över propositionen på hösten

1951 (nr 34 s. 90) i förevarande avseende endast, att det icke fann det av mo
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr B 4 år 1958

5

tionärerna åberopade skälet bärande, att deklarationsskyldigheten skulle bidra

till att öka mjölkfettsförbrukningen under sommaren.

Gällande bestämmelser

Livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (SFS nr 824) innehåller i 8 kap.

särskilda bestämmelser om vissa livsmedel, varvid i de

inledande stadgandena (35—37 §§) anges, att det är livsmedlets benämning

som skyddas, samt i de följande ges bestämmelser, att livsmedel med viss

benämning skall ha viss sammansättning.

64 § 1 mom. ger en föreskrift om pastörisering av glass och 2 mom. lyder:

»Gräddglass skall innehålla minst 12 gram mjölkfett per 100 gram. Annat

fettämne får icke användas såsom råvara vid tillverkning av gräddglass.»

I närmast föregående paragraf stadgas bl. a., att margarinvara ej får utbjudas

eller försäljas under benämning, vari ingår något av orden smör,

grädde, mjölk, mejeri, ko, ladugård och herrgård eller annat ord, som ger

varan sken av att ha samband med eller eljest häntyder på lanthushållning

eller mejerihantering. Ej heller får utbjudande eller försäljning ske under

angivande av att varan härrör från en tillverkare, i vars firma ingår ett sålunda

förbjudet ord. Vid utbjudande eller försäljning av margarinvara får

ej å varan eller dess förpackning eller å anslag, som hänsyftar på varan, finnas

anbragt bild eller meddelande, som ger varan sken av att ha samband

med lanthushållning eller mejerihantering. Margarin eller fettemulsion får ej

heller saluhållas under tillkännagivande att i varan ingår fett, framställt ur

mjölk.

Bland samma kapitels inledande bestämmelser finns i 35 § en föreskrift,

att där beträffande livsmedel med viss varubenämning i kapitlet anges, att

det skall ha särskild sammansättning eller beskaffenhet, får varan icke saluhållas

som livsmedel under angiven eller liktydig benämning utan att föreskriften

uppfyllts. Detta gäller vare sig benämningen brukas ensam eller i

ordsammanställning, som antyder likhet i användningen, samt skall också

gälla motsvarande benämningar på främmande språk.

Enligt 37 § får ej heller å vara, för vilken användandet av viss benämning

är förbjudet, å förpackning, å varan tillhörande anslag eller skylt eller i

annons eller annan reklam finnas anbragt bild eller meddelande som ger

varan sken av att utgöra den vara, som utmärkes genom benämningen.

7 kap. innehåller åtskilliga bestämmelser (27—34 §§) angående märkning

av livsmedel. Dylika bestämmelser återfinnes även i andra

delar av livsmedelsstadgan.

I 28 § föreskrives att livsmedel, som saluhålles i detaljhandeln i förpackat

skick, skall å förpackningen vara märkt med uppgift om dels innehållets

benämning, dels tillverkarens, förpackarens eller säljarens namn eller

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Tredje lagutskottets utlåtande nr B 4 år 1958

firma och hemvist, dels ock innehållets nettovikt vid förpackningstillfället.

Denna inärkningsskyldighet avser i princip alla i detaljhandeln förekommande

livsmedelsförpackningar oavsett deras beskaffenhet. Beträffande

partihandeln har samma behov av märkningsbestämmelser icke ansetts föreligga.

Från den i 28 § föreskrivna märkningsskyldigheten ges i 30 § vissa

undantag, nämligen om livsmedlet förpackats å försäljningsstället (butiksförpackning)

eller om förpackningens innehåll har lägre vikt än 100 gram

eller högre vikt än 10 kilogram eller om det gäller färska livsmedel i fast

form i genomskinlig förpackning.

Under utarbetandet av dessa bestämmelser övervägde livsmedelssakkunniga

även frågan om obligatorisk innehållsdeklaration

men ansåg sig icke höra föreslå någon generell föreskrift härom. Departementschefen

anförde, att det torde vara att gå för långt att kräva att innehållets

beskaffenhet närmare skulle anges, men betonade, att för goda varor

kunde en deklaration snarare betraktas som en god reklam än motsatsen,

och uttalade förhoppningen, att innehållsdeklaration komme att upptagas å

livsmedelsförpackning i större utsträckning än dittills. I anledning av några

motioner, vari hemställdes att i 32 § upptagna bestämmelser om varudeklaration

angående barnmat måtte utsträckas till att gälla alla förpackade livsmedel,

uttalade andra lagutskottet, att även om det funne i hög grad önskvärt,

att förpackningar vore försedda med innehållsdeklaration, tvingande

bestämmelser därom annu så länge icke borde införas. Därvid anmärkte utskottet,

att motionärernas förslag beträffande vissa livsmedel måste anses

omöjligt att realisera och i andra fall icke skulle medföra några upplysningar

av värde för allmänheten.

Föreskrifter om varudeklaration i större eller mindre utsträckning finns

dock intagna i livsmedelsstadgan för åtskilliga specialfall. Å förpackning

med livsmedel innehållande konstgjort sötmedel skall detta anges (31 §).

Livsmedel, som anges vara särskilt lämpat för barn, skall ha förpackningen

märkt med uppgift om samtliga i varan ingående råvaror och tillsatser (32

§). Å förpackning eller i reklam får uttryck som antyder att varan innehåller

vitaminer, mineralämnen eller andra näringsämnen, vilka ej nämnvärt

bidrar till kaloritillförseln, användas endast om arten och halten av dylika

ämnen närmare anges. Uppgift om halten behöver dock icke lämnas beträffande

vissa vanliga livsmedel som mjölk, smör, kött- och fiskvaror, frukt

och grönsaker m.m. (34 §). Mjölkpulver med högre fetthalt än 1,5 gram per

100 gram får saluhållas endast i sluten förpackning med därå angiven fetthalt

samt får innehålla högst 5 gram vatten per 100 gram. Annat mjölkpulver

får saluhållas endast under benämningen skummjölkspulver e. d.

(46 § 3 mom.). Liknande bestämmelse gäller för koncentrerad (kondenserad)

mjölk (47 § 3 mom.). Benämning av mesvara, som antyder särskilt hög

fetthalt, t. ev. gräddmessmör, får ej ske utan att förpackningen är märkt

s. 7 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr B i år 1958

7

med uppgift om lägsta felthalt i varan (53 § 2 mom.). Arten och halten av

bindemedel i korv skall i vissa fall anges på eller invid den saluhållna varan

(66 § 1 mom. fjärde stycket). Förpackning till saft, sylt, mos o. d. skall, där

växtnamn icke ingår i varubenämningen, vara märkt med uppgift om det

eller de bär-, frukt- eller andra växtslag, som använts som råvara (77 § 3

mom.). Vid beredning av sådan vara i mera väsentlig utsträckning av torkade

bär eller torkad frukt skall detta särskilt utmärkas (79 § 2 mom.).

Ytterligare ett par bestämmelser finns, som emellertid i detta sammanhang

har mindre betydelse (82 § och 85 § sista stycket).

För överträdelse av 64 § 2 mom. och åtskilliga andra av ovan återgivna

bestämmelser, som avser att livsmedel skall saluhållas under viss benämning,

är straffet enligt 108 § 5) dagsböter. Domstolen kan vidare jämlikt 108 § förklara

det varuparti överträdelsen gäller förverkat eller förena straffet med

skyldighet att utge varans värde. Förutsättning för straff enligt detta författningsrum

är att vederbörande ägt eller bort äga kännedom om livsmedlets

verkliga beskaffenhet. Den som saluhåller livsmedel i förpackning i strid

med märkningsbestämmelse straffas enligt 109 § 9) med dagsböter. Förverkande

kan däremot icke ifrågakomma.

Vidare må nämnas att enligt förordningen den 25 maj 1941 om varuskatt

(SFS 1948:66) sådan skatt utgår med 65 procent av varans beskattningsvärde

för glass, liksom för andra skattepliktiga choklad- och konfityrvaror. Från

skatteplikt undantas dock bl. a. färdigställda, för hushåll, restauranger eller

matserveringar avsedda efterrätter som helt eller delvis består av glass.

Under årets A-riksdag hemställdes om varuskattens avskaffande i fråga

om gräddglass, men riksdagen biföll bevillningsutskottets (nr 8) avstyrkande

utlåtande.

Utländsk lagstiftning

Nedanstående uppgifter om utländska bestämmelser på området är hämtade

ur några av remissyttrandena, huvudsakligen det som avgivits av Svenska

mejeriernas riksförening u.p.a.

Ordet glass är övertaget från franska glace ’is’, av latinets glaoies. Den

tyska motsvarigheten är Eis eller Gefrorenes, ''fruset’, den danska och den

norska is, den engelska ice-cream, ''frusen grädde’, varmed kan jämföras den

franska ereme å la glace.

I Norge får saluföras fyra sorters glass, varje sort under en för sorten i

fråga fastställd benämning. De fyra sorterna är flöteis (krem), melkeis

(krom), fruktis och margarinis. I de två förstnämnda skall ingå mjölkfett

till viss minsta kvantitet, olika för de två sorterna, i den tredje åter viss mängd

frukt. Margarin får icke ingå i någon av dem. Glass, som icke kan hänföras

till någon av de tre förstnämnda sorterna, får icke försäljas under annan be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Tredje lagutskottets utlåtande nr B 4 år 1958

nämning än margarinis. Tillverkning därav får emellertid icke upptagas utan

särskilt tillstand av lantbruksdepartementet. Tillstånd har ännu icke meddelats

i något fall.

De danska föreskrifterna förutsätter, att annan glass icke försäljes än

flödeis och mälkeis, båda sorterna med uteslutande mjölkfett såsom fettämne.

Den sistnämnda beteckningen skall användas för glass med mindre än

9 % mjölkfett. Sedan tillverkning och försäljning upptagits av annan glass än

sådan, som framställts med mjölkfett, har det statliga kontrollorganet intagit

den ståndpunkten, att varan skall vara märkt med sådan benämning, att därav

framgår, att mjölkfett icke använts vid tillverkningen. De danska föreskrifterna

är för närvarande föremål för översyn och omarbetning, och det är

antagligt, att den nämnda ståndpunkten härvid kommer att klart fastställas

såsom bindande bestämmelse.

Den finska förordningen om glassprodukter anger, att såsom glassprodukt

anses dels glass vid vars tillverkning använts mjölkfett till viss minsta kvantitet

för gräddglass och till viss lägre kvantitet för mjölkglass, dels ock frukt-,

bär- och saftis. Vid försäljning skall dessa benämningar användas. Såsom

margarin och underkastad de särskilda finska föreskrifterna om sådan vara

anses sådan frusen produkt, som icke enligt vad förut sagts får betecknas såsom

gräddglass, mjölkglass eller frukt-, bär- eller saftis.

Gemensamt för våra nordiska grannländer är alltså, att glass, som tillverkas

med annat fettämne än mjölkfett eller utan fettämne, skall benämnas

så att förhållandet klart framgår, exempelvis genom att beteckningen margarin

skall fogas före ordet »glass» eller före ordet »is» eller också så att »glass»

resp. »is» icke får ingå i benämningen för varan.

I England får en glass säljas under benämningen »ice cream» även om den

innehåller annat fett än mjölkfett. Emellertid har där en Food Standards

Committee nyligen föreslagit, att glass, vars fett uteslutande härstammar från

mjölk, skall få benämnas »dairy ice cream» eller »milk ice» beroende bl. a.

på fetthalten. »Milk ice» föreslås skola innehålla minst 2,5 procent mjölkfett,

minst 7 procent fettfri mjölktorrsubstans och inget annat fett än mjölkfett.

Yttranden

I det övervägande antalet remissyttranden har motionerna avstyrkts. För

detta ändamål har väsentligen anförts fyra skäl, nämligen att glass, innehållande

annat fett än mjölkfett, icke är underlägset ur kvalitetssynpunkt,

att ordet glass i och för sig icke innebär annan bestämning än att det gäller

frusen vara, att en ändring i enlighet med motionärernas förslag skulle medföra

avsevärda omställningssvårigheter med hänsyn till inarbetade firmanamn

och varubeteckningar, vari ordet glass ingår, samt att den föreslagna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr B i år 1958

9

ändringen kan beräknas ha en obetydlig inverkan på mjölkavsättningen. Avstyrkande

yttranden har avgivits av veterinärstyrelsen, överståthållarämbetet,

under åberopande av Stockholms stads hälsovårdsnämnd samt dess slakthus-

och saluhallsstyrelse, Stockholms handelskammare, Kooperativa förbundet,

Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges kemiska

industrikontor, Sveriges köpmannaförbund och Nämnden för svensk språkvård.

Riksförbundet Landsbygdens folk, Glace-Bolaget aktiebolag och Svenska

mejeriernas riksförening u.p.a. tillstyrker däremot bifall till motionerna under

åberopande av i huvudsak samma motiv, som anförts i dessa.

Lantbruksstyrelsen förklarar sig intet ha att erinra mot den föreslagna

ändringen men framhåller, att syftet därmed icke kan nås enbart genom ett

lagstadgat skydd för en benämning på en vara, utan att benämningen också

måste utnyttjas genom att på framträdande sätt åsättas varan och genom

att upplysning sprides om den vara som försäljes under det lagskyddade

namnet.

Kontrollstyrelsen, som yttrar sig endast med hänsyn till beskattningsfrågan,

anser att en ändrad benämning på glass, vid vars framställning fettbeståndsdelen

utgöres av annat fett än mjölkfett, ej torde medföra förändrade

betingelser för skattekontrollen.

Inom styrelsen för Sveriges glassindustriers riksförbund, vilket företräder

glassfabrikanter med motstridiga intressen i denna sak, har enighet om

ståndpunktstagande till motionerna icke kunnat uppnås, varför förbundet i

sitt remissyttrande redovisar två helt skilda uppfattningar.

Vad till en början angår kvalitetsfrågan erinrar överståthållarämbetet,

att glassförbrukningen under senare tid ökat betydligt och att kravet

på att en glassprodukt skall vara näringsfysiologiskt fullgod därför

kan tillmätas större vikt än som var fallet vid livsmedelsstadgans tillkomst.

Kooperativa förbundet uttalar, att glass tillverkad av vegetabiliskt fett av

experter på området och av stora tillverkare utomlands anses vara av samma

värde ur näringsfysiologisk synpunkt som glass tillverkad av mjölkfett. Beträffande

risken för åderförkalkning genom övernutrition med fasta fetter

anser förbundet, att glass som tillverkas av annat fett än mjölkfett icke har

samma nackdel som glass med mjölkfett. Vidare kan det ur smak- och konsistenssynpunkt

viktiga smältpunktsintervallet lätt regleras inom de optimala

gränserna, tack vare de vegetabiliska fotternas olika egenskaper. Någon

skillnad ur hållbarhetssynpunkt eller i fråga om andra i glass ingående näringsämnen

än fett, t. ex. mjölkäggvita, anses enligt förbundet heller icke

föreligga mellan de båda glasstyperna.

Liknande synpunkter framföres av Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,

Sveriges kemiska industrikontor och Stockholms handelskam
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Tredje lagutskottets utlåtande nr B 4 år 1958

mare, medan veterinärstyrelsen framhåller, att normalkosten i vårt land bl. a.

karakteriseras av en ovanligt hög fetthalt, som ur näringssynpunkt ej är

önskvärd, och föreslår, att för en glass med lägre fetthalt än 12 procent men

innehållande lämplig minimihalt mjölkfett och fettfri mjölktorrsubstans

exempelvis benämningen mjölkglass bör övervägas.

En annan mening i kvalitetsfrågan har Svenska mejeriernas riksförening

u.p.a., Glace-Bolaget aktiebolag och Riksförbundet Landsbygdens folk, vilken

sistnämnda organisation förklarar det vara ett första rangens konsumentintresse,

att en klar åtskillnad göres mellan olika former av glass.

De remissorgan, som yttrat sig om frågans hygieniska sida, överståthållarämbetet

och Stockholms stads hälsovårdsnämnd under åberopande av slakthus-

och saluhallsstyrelsen, förklarar att glassens olika halt av mjölkfett ur

denna synpunkt saknar betydelse.

Nära sammanhang med kvalitetsfrågan har de möjligheter till

missuppfattning, som med nu gällande bestämmelse kan uppstå

för allmänheten beträffande glassens sammansättning.

Svenska mejeriernas riksförening u.p.a. framhåller, att beteckningen

gräddglass icke synes ha vunnit sådan spridning bland konsumenterna som

en garanti för att varan är tillverkad av mjölkfett, att förväxling alltjämt icke

förekommer, och fortsätter:

Anledningen härtill torde säkerligen få sökas i att beteckningen glass allmänt

uppfattas såsom glass tillverkad av mjölkfett, medan övriga namn för

glass — anledning torde icke finnas att här nämna dem — mera skulle syfta

på vara utan något fett. Tvivelsutan skulle det därför även ur konsumentsynpunkt

vara en betydande fördel med en sådan ordning, att redan varornas

benämning utesluter förväxlingar.

Av skäl, som här icke torde behöva beröras, har lagstiftningen funnit det

särskilt angeläget, att sådana benämningar, som antyder mejeri, lanthushållning,

smör eller mjölk och grädde m. m., icke få utnyttjas för margarin

och fettemulsion, varjämte emballaget för sådana varor skola vara på visst

sätt märkta med uppgifter om innehållet så att förväxling är utesluten. Av

kända anledningar har under den senaste tiden åtgärder behövt vidtagas för

att säkerställa att lagföreskriften också iakttages i hela dess vidd. Mot bakgrunden

härav får det anses anmärkningsvärt, att motsvarande skydd icke

lämnas konsumenten vid inköp av glass på så sätt, att konsumentens uppmärksamhet

måste inriktas på att varan icke innehåller mjölkfett. Det synes

därför, att det skulle vara i god samklang med livsmedelslagstiftningen i övrigt

om särskilda benämningar måste användas för sådan glass, som innehåller

margarin eller fettemulsion eller över huvud taget icke något mjölkfett,

så att redan därav klart framgår det sakliga förhållandet.

Samma synpunkter anföres i yttranden från Sveriges glassindustriers riksförbund,

i vad dess uttalande avser att uttrycka uppfattningen hos de glassfabrikanter,

som i tillverkningen använder endast mjölkfett, Glace-Bolaget

aktiebolag och Riksförbundet Landsbygdens folk, vilken sistnämnda organisation

yttrar:

s. 11 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr B i år 1958

11

Beteckningen gräddglass missbrukas för närvarande på ett ytterst påtagligt

sätt. Tillverkare, som obestridligen i huvudsak inriktar sin produktion på

emulsionsglass eller margaringlass, använder i reklamen — i annonser och

på transportbilar — ordet gräddglass och inger på detta sätt konsumenterna

förespeglingar om att alla produkter, som saluföres av vederbörande firmor,

är gräddglass. På förpackningarna användes mera neutrala benämningar av

typen dessertglass. Flertalet konsumenter torde emellertid inte lägga märke

till skillnaden utan utgår ifrån att man köpt gräddglass. Utan tvekan vore det

av stort värde för konsumenterna om de nu såsom glass saluförda varorna

finge benämningar, som uteslöte förväxlingar av anfört slag. Eftersom gräddglassen

med stor sannolikhet dominerar marknaden, faller det sig naturligt

att i enlighet med motionärernas förslag införa bestämmelser innebärande att

benämningen glass förbehålles vara, vari till viss procent ingår mjölkfett.

Flera av de remissinstanser, som på denna punkt har annan åsikt, anger

att det ur språklig synpunkt saknas anledning att tillstyrka motionerna.

Sålunda framhåller Sveriges köpmannaförbund, att glass utgör en allmänt

vedertagen benämning, som betecknar en viss typ av vara, utan att därmed

någon precisering av varans kvalitet eller i varan ingående ingredienser avses,

och att det är principiellt betänkligt att förbehålla en sådan allmän varubenämning

för en produkt endast under förutsättning att den framställts på

visst sätt. Kooperativa förbundet, Stockholms handelskammare, Stockholms

stads hälsovårdsnämnd, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation

samt företrädare inom Sveriges glassindustriers riksförbund för de fabrikanter,

som använder margarin eller tillverkar glass utan fettämne, ger uttryck åt

samma uppfattning.

Nämnden för svensk språkvård finner det med hänsyn till grundordet

glass’ ursprung och nuvarande språkbruk icke tilltalande att reservera ordet

för en viss glasstyp, som innehåller fett uteslutande av viss art.

I några yttranden påpekas de övergångssvårigheter och utgifter, som skulle

uppstå i samband med ett genomförande av motionärernas förslag, på grund

av att många glassfabrikanter skulle tvingas ändra inarbetade firmanamn

och varubeteckningar, vari ordet glass ingår.

Alla remissyttranden som stöder motionerna framhåller betydelsen för

mjöl k avsättningen inom landet av att den föreslagna ändringen

genomföres.

Representanterna inom Sveriges glassindustriers riksförbund för de tillverkare,

som använder endast mjölkfett, uttalar härom bl. a.:

De erfarenheter, som inom vissa andra länder vunnits, där beteckningen

glass eller motsvarande utländska benämning förbehållits glass, vid vars tillverkning

såsom fettämne använts endast mjölkfett, gå undantagslöst i den

riktningen, att efterfrågan på sådan glass stiger samtidigt som försäljningen

av den andra glassen går tillbaka. EU bifall till motionen synes därför med

största sannolikhet komma att leda till att avsättningen av inhemskt mjölk
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Tredje lagutskottets utlåtande nr B i år 1958

fett måste stiga till gagn för de svenska mjölkproducenterna, som ju brottas

med kända svårigheter på grund av överskottskris.

Konkurrensen inom glassområdet är mycket hård. Då de glasstillverkare,

som använda mjölkfett vid glassframställningen, icke kunna utvinna högre

pris för sin glass än för annan glass, föreligger risk för att de, åtminstone om

den tidigare prisrelationen mellan smör och margarin skulle delvis återställas,

nödgas övergå till att använda margarin eller fettemulsion.

Glace-Bolaget aktiebolag upplyser att bolaget på grund av konkurrensen

från glasstillverkare, som inköper sina råvaror till lägre kostnad -— i regel

margarin —• men vid försäljningen tillämpar samma pris som bolaget, vid

upprepade tillfällen tvingats överväga att slopa tillverkningen av gräddglass

och övergå till att använda margarin eller fettemulsion.

Gentemot uppfattningen att den jordbrukspolitiska målsättningen skall

tillmätas betydelse vänder sig Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,

som anför, att förslaget komme att medföra monopolställning för de

glassfabriker, som använder mjölkfett som råvara, och att livsmedelsstadgan

därmed skulle bli ett instrument för att försvåra eller förhindra övriga företagares

näringsutövning. Organisationen hänvisar i detta sammanhang till

att ett bifall till motionerna skulle strida mot de principer, som varit vägledande

vid tillkomsten av gällande lagstiftning mot skadlig konkurrensbegränsning.

Utskottet

Motionsyrkandet avser sådan ändring av livsmedelsstadgan, att benämningen

glass skall förbehållas glass, vars innehåll av fettämne uteslutande

utgör mjölkfett, och att all övrig glass skall saluhållas under annan beteckning.

Som skäl härför har främst anförts, att konsumenterna med nuvarande

bestämmelse, vilken icke ger annat skydd mot förväxling av olika glassorter

än att beteckningen gräddglass förbehålles glass innehållande minst 12 gram

mjölkfett per 100 gram, kan vilseledas i avseende på sammansättningen av

den tillhandlade varan. Genom att all slags glass — oavsett om däri som fettråvara

ingår margarin eller fettemulsion eller om fett överhuvudtaget ingår

— får säljas under benämningen glass, anser motionärerna konsumenternas

möjlighet att särskilja den bättre, av mjölkfett tillverkade glassen från annan

glass vara otillräcklig. Vidare har som motivering åberopats, att ett

genomförande av den föreslagna ändringen skulle bereda avsättning av en

del av det inhemska överskottet på mjölkfett.

Beträffande det av motionärerna i första hand åberopade motivet, det påstådda

kvalitativa företrädet hos glass vari mjölkfett ingår, har flera remissorgan

under hänvisning till de inom modern fettforskning uppnådda resul
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Tredje lagutskottets utlåtande nr B 4 år 1958

13

taten ifrågasatt, om glass som innehåller annat fett än mjölkfett ur kvalitativ

synpunkt är underlägsen övriga glassorter.

Det är emellertid sannolikt, att en hel del konsumenter faktiskt tillmäter

glassens sammansättning betydelse och oberoende av hur det verkligen kvalitetsmässigt

sett förhåller sig föredrar glass med mjölkfett framför annan

glass. Det är likaledes antagligt, att åtskilliga konsumenter icke vet om att

vissa glassvaror tillverkas av annat fett än mjölkfett eller utan fett alls. Utskottet

anser denna bristande kännedom i och för sig vara en olägenhet, som

i möjligaste mån bör undanröjas.

Även om den av motionärerna anvisade ordningen synes vara ett sätt på

vilket detta önskemål skulle kunna förverkligas, talar likväl enligt utskotets

mening tungt vägande skäl emot en ändring av livsmedelsstadgan i enlighet

med förslaget.

Först bör framhållas att det från franskan inlånade svenska ordet glass

(»is») icke innebär annan bestämning än att det gäller en frusen vara. Glass

har också hittills i vårt land använts som en allmänt vedertagen beteckning

för en viss varutyp, utan att detta inneburit någon bestämning av varans

ingredienser eller kvalitet. Att förbehålla en sådan allmän varubenämning

för en produkt endast under förutsättning att den framställts på visst sätt

skulle då vara att våldföra sig på gängse språkbruk. Utskottet finner därför

en ändring i enlighet med det föreliggande motionsförslaget knappast överensstämma

med de syften livsmedelsstadgan väsentligen har att tillgodose

— att skydda konsumenterna mot mindervärdiga livsmedel och att främja

redligheten i livsmedelshandeln.

Härtill kommer en viktig omständighet, som enbart den ger anledning till

starka betänkligheter mot motionärernas förslag, nämligen att många glassfabrikanter

vid ett genomförande därav obehörigen skulle hindras i sin

näringsutövning och tvingas antingen att övergå till fabrikation av glass med

mjölkfett eller att ändra inarbetade firmor och varubeteckningar, vari ordet

glass ingår.

Vad angår det andra i motionerna åberopade skälet, önskemålet att främja

en tillräcklig mjölkavsättning inom landet, vill utskottet för sin del uttala,

att detta syfte — vilket i och för sig är behjärtansvärt — icke gärna ensamt

motiverar en ändring av livsmedelsstadgan, vilken är avsedd att tjäna helt

andra ändamål, utan bör tillgodoses i ett större jordbrukspolitiskt sammanhang.

Av anförda skäl kan utskottet icke ge sin anslutning till förslaget såsom

det av motionärerna utformats.

Detta innebär dock icke att utskottet ej delar motionärernas uppfattning

om värdet av konsumentupplysning i förevarande hänseende. Oberoende av

vilken glass som i verkligheten är bäst, synes det vara av värde för alla i

sammanhanget berörda parter, alt konsumenterna äger tillgång till sådan

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Tredje lagutskottets utlåtande nr B 4 år 1958

upplysning om glassens sammansättning, att de kan göra ett medvetet val

mellan olika glassorter. Detta skulle kunna åstadkommas antingen genom

föreskrift, att all glass — i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller

i de övriga nordiska länderna — skall saluföras under dubbelbenämning

såsom t. ex. gräddglass, mjölkglass, fruktglass eller emulsionsglass eller genom

införande av varudeklarationsskyldighet.

Det förra alternativet torde emellertid medföra delvis samma olägenheter

i avseende å inarbetade firmor och varubeteckningar som förut påvisats bli

följden av motionärernas förslag. Allmänt nyttjade benämningar som exempelvis

jordgubbsglass, chokladglass o. s. v. skulle alltså icke bli tillåtna, i

varje fall ej utan ett tillägg angående sammansättningen, som skulle bli alltför

tyngande för användning i vardagligt bruk. Utskottet finner sig därför

icke böra förorda denna lösning.

Däremot anser utskottet att införande av någon form av skyldighet att

deklarera glassens fettsammansättning å de förpackningar, vari den tillhandahålles,

borde närmare prövas. Enligt vad utskottet under hand inhämtat

överväges emellertid bland de fabrikanter som tillverkar glass med mjölkfett

en frivillig märkning av glassförpackningarna. Det förefaller därför icke uteslutet,

att frågan om sådan varudeklaration å förpackningarna kunde lösas

på frivillighetens väg. Förmodligen skulle många konsumenter föredra glass,

vars fettsammansättning de erhåller upplysning om genom förpackningen,

framför glass av därvidlag okänt innehåll. Under sådana omständigheter

finner utskottet f. n. icke anledning förorda riksdagen att vidta någon åtgärd

i frågan.

På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att motionerna I: B 148 och II: B 190 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 5 november 1958

På tredje lagutskottets vägnar:

HUGO OSVALD

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Grym, Axel Jansson,

Ivar Persson, Ebbe Ohlsson, Kristiansson och Gustafsson;

från andra kammaren: herrar Levin, Åhman, fru Torbrink, herrar

Bengtsson i Halmstad, Stiernstedt, Jansson i Benestad, fru Lindberg och herr

Hedin.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.