Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring i 64 § 2 mom. livsmedelsstadgan rörande gräddglass och glass. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr B 148 i första kammaren av herr Jonasson m. fl. samt nr B 190 i andra kammaren av herr Wahrendorff m. fl.
1958-11-05 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,9 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
3LU 1958 B:4, Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring i 64 § 2 mom. livsmedelsstadgan rörande gräddglass och glass. Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr B 148 i första kammaren av herr Jonasson m. fl. samt nr B 190 i andra kammaren av herr Wahrendorff m. fl.
Dokumentets text
Tredje lagutskottets utlåtande nr B 4 år 1958
1
Nr B 4
Utlåtande i anledning av väckta motioner om ändring i 64 § 2 mom.
livsmedelsstadgan rörande gräddglass och glass.
Tredje lagutskottet har behandlat två inom riksdagen väckta, till lagutskott
hänvisade motioner, nr B 148 i första kammaren av herr Jonasson m. fl. samt
nr B 190 i andra kammaren av herr Wahrendorff m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, yrkas, »att riksdagen ville hos Kungl.
Maj :t hemställa om sådan ändring av livsmedelsstadgan, att benämningen
glass förbehålles glass vid vars tillverkning såsom fettämne använts endast
mjölkfett, och att särskild benämning införes att användas vid saluhållande
av annan glass, så att varje möjlighet till förväxling undanröjes».
Beträffande motiveringen får utskottet, i den mån redogörelse därför ej
lämnas här nedan, hänvisa till motionen II :B 190.
över motionerna har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver utlåtanden
inhämtats från lantbruksstyrelsen, veterinärstyrelsen, kontrollstyrelsen
och överståthållarämbetet. Veterinärstyrelsen har som svar i ärendet
åberopat yttrande av statens institut för folkhälsan, överståthållarämbetets
remissvar har varit åtföljt av yttrande från Stockholms stads hälsovårdsnämnd,
som till remissens besvarande överlämnat en av förste stadsveterinären
i ärendet avgiven promemoria, och från Stockholms stads slakthus- och
saluhallsstyrelse. På begäran av utskottet har därjämte yttrande avgivits av
Sveriges kemiska industrikontor, Nämnden för svensk språkvård, Sveriges
köpmannaförbund, Sveriges glassindustriers riksförbund, Svenska mejeriernas
riksförening u.p.a., Glace-Bolaget aktiebolag, Kooperativa förbundet samt
Riksförbundet Landsbygdens folk. Vidare har Stockholms handelskammare
samt Sveriges hantverks- och småindustriorganisation på eget initiativ inkommit
med yttrande.
Motionerna
I motionerna anföres bl. a.:
Jämlikt 64 § 2 mom. livsmedelsstadgan förbehålles benämningen gräddglass
sådan glass, som innehåller minst 12 gram mjölkfett per 100 gram och
vid vars tillverkning annat fettämne icke använts än mjölkfett. Bestämmelsen
leder till att benämningen glass får användas fritt, under förutsättning allenast
att vad som angives i 1 mom. i samma paragraf rörande pastörisering och
förvaring vid viss temperatur iakttagits. 64 § i livsmedelsstadgan ger alltså
Bihang till riksdagens protokoll 1958. 9 samt. 3. avd. Nr B 4
2
Tredje lagutskottets utlåtande nr B 4 år 1958
ett visst skydd åt den kvalitativt bättre varan genom att icke tillåta den andra
varan att utnyttja benämningen, men den framtvingar därmed särskilda åtgärder
från tillverkarna av den bättre varan, för att konsumenternas uppmärksamhet
skall bli inriktad på åtskillnaden. Det ur konsumentsynpunkt
riktigaste hade givetvis varit, att benämningen glass förbehållits den bättre
varan, d. v. s. sådan vara, som nu får benämnas gräddglass, medan den andra
varan fått söka sig ut bland konsumenterna under sådana benämningar, ev.
statligt föreskrivna sådana, att varje möjlighet till förväxling undanröjes.
Gräddglassen är ett födoämne, särskilt uppskattat på grund av kalorivärdet
och den lätthet, med vilken det kan förtäras, och därmed särskilt betydelsefullt
för barnen. Å andra sidan är det uppenbart, att genom att benämningen
glass icke förbehållits den bättre varan konsumenternas möjlighet
att hålla isär de skilda glassorterna icke är i görligaste mån säkerställd. Anledning
finns till antagande, att just genom att all slags glass får säljas under
benämningen glass, den glass som icke innehåller mjölkfett inköpes i den
tron, att varan utgöres av gräddglass och därmed innehåller de för konsumenterna
särskilt betydelsefulla ämnena.---
Ett ytterligare skäl för det av oss nedan angivna yrkandet är, att om benämningen
glass förbehålles vara, vid vars tillverkning såsom fettämne använts
endast mjölkfett, avsättning inom landet skulle beredas en viss del av
det rådande inhemska överskottet på mjölkfett. Även om detta skäl möjligen
kan anses sakna större betydelse i här förevarande samband synes det dock
böra beaktas.
Gällande rätt m.m.
Glasstillverkningen
År 1956 utgjorde enligt kommerskollegii industristatistik tillverkningen av
glass i företag med minst fem anställda ungefär 5 000 ton till ett värde av
drygt 25 miljoner kronor. Officiell statistik saknas beträffande den tillverkning
som sker i mindre företag.
Vid tillverkningen användes antingen mjölkfett i form av mjölk, grädde
eller smör eller också margarin eller fettemulsion. I ringare omfattning tillverkas
även glass utan fettämne, s. k. frukt- eller vattenglass.
Tillverkningen bedrives dels av ett flertal mejeriföreningar och deras dotterföretag,
vilka icke alls torde använda margarin eller fettemulsion vid framställningen,
och dels av enskilda företag, som endast i mindre utsträckning
torde nyttja mjölkfett.
De mest representativa sammanslutningarna för glasstillverkarna torde
vara Sveriges glassindustriers riksförbund, till vilken är ansluten glasstillverkare
representerande över % av all skattebelagd glass, evad denna innehåller
mjölkfett eller margarin eller framställes utan något fettämne, samt
Svenska glasstillverkareförbundet, som omfattar ett 80-tal mindre glassföretag.
Tredje lagutskottets utlåtande nr B 4 år 1958
3
Historik
Livsmedelslagstiftningen har väsentligen två syften, dels att såvitt möjligt
skydda konsumenterna mot hälsovådliga eller eljest mindervärdiga livsmedel
och dels att främja redligheten i livsmedelshandeln.
Före tillkomsten av 1951 års livsmedelsstadga fanns ingen enhetlig reglering
av detta område, utan bestämmelser om livsmedel förekom uppdelade
på en mängd lagar och författningar. Särskilda föreskrifter om glass lämnades
första gången i förordningen den 21 juli 1937 med vissa bestämmelser
rörande till människoföda avsedd mjölk och grädde, vari det föreskrevs att
glass icke fick försäljas inom område där 1919 års hälsovårdsstadga gällde,
om vid varans beredning använts mjölk eller grädde som ej undergått pastörisering.
I övrigt saknades författningsbestämmelser på området.
I en framställning år 1934 till Kungl. Maj :t hemställde ett antal glasstillverkare
i Göteborg om införande av sådana bestämmelser, att vara, som innehölle
annat fettämne än mjölkfett eller vars fetthalt ej uppginge till 9 procent,
ej skulle få försäljas under namn av glass eller därmed likställd beteckning,
såsom icecream, ispaj och dylikt. Framställningen remitterades till lantbruksstyrelsen,
som förordade, att beteckningen glass skulle, bortsett från
s. k. vattenglass, förbehållas sådana varor, som icke innehölle annat fett än
mjölkfett, varjämte, för undvikande av illojal konkurrens, en minimifetthalt
av 10 procent borde föreskrivas. Kommerskollegium, som även hördes, överlämnade
yttranden från Sveriges kemiska industrikontor och Stockholms
handelskammare. I likhet med dessa organisationer framhöll kollegium att
ordet glass endast betecknade frusen vara och att varan enligt gängse uppfattning
icke behövde innehålla något mjölkfett. Såväl kollegium som de
båda organisationerna föreslog i stället, att benämningen gräddglass skulle
förbehållas salubjuden vara, som innehölle viss minimihalt mjölkfett. Genom
beslut den 14 februari 1936 fann Kungl. Maj :t framställningen icke föranleda
någon vidare åtgärd.
I betänkande med förslag till livsmedelsstadga in. in. (SOU 1941:22) yttrade
livsmedelslagstiftningssakkunniga (s. 226), att i författningen borde införas
en bestämmelse, som skyddade kvalitetsbenämningen gräddglass och
liktydiga varubeteckningar. I överensstämmelse med vad som föreskrivits om
grädde föreslogs, att minimifetthalten hos gräddglass borde bestämmas till
12 procent och att annat fettämne än mjölkfett ej skulle få förekomma i sådan
vara.
1948 års livsmedelssakkunniga föreslog i betänkande med förslag till livsmedelsstadga
in. m. (SOU 1949:43 s. 239) en märkningsbestämmelse beträffande
glass, vari såsom råvara ingick annat fett än mjölkfett. Detta syntes de
sakkunniga böra anges å förpackning, vari varan saluhölls, med orden »tillverkad
av fettemulsion», vilket skulle gälla även om glassen tillverkats av en
blandning av riktig mjölk eller grädde och annat fett. I sitt författningsför
-
4
Tredje lagutskottets utlåtande nr B 4 år 1958
slag upptog de sakkunniga en särskild bestämmelse härom (60 § 2 inom.).
Vidare anfördes i betänkandet:
De sakkunniga ha även övervägt frågan att införa skydd för andra glassbenämningar
än gräddglass. Det har därvid ifrågasatts, att benämningen
glass över huvud skulle förbehållas glass, som endast innehåller mjölkfett.
Enligt de sakkunnigas uppfattning skulle emellertid en sådan inskränkning
i användningen av ordet glass strida mot allmänt språkbruk. Möjligen skulle
man kunna tänka sig att för här avsedda fall förbehålla benämningen mjölkglass.
En bestämmelse härom skulle emellertid knappast vara av något större
värde, då berörda benämning användes mycket sällan. Bestämmelsen har
heller icke upptagits i förslaget.
I proposition år 1951 med förslag till livsmedelsstadga (nr 63), som i 64 §
innehöll den nu gällande bestämmelsen, anförde chefen för inrikesdepartementet,
statsrådet Mossberg, på förevarande punkt bl. a följande (s. 192):
Den i 2 mom. livsmedelssakkunnigas förslag upptagna deklarationsskyldigheten
för glass, vari ingår annat fett än mjölkfett, finner jag kunna utgå.
Det är här icke fråga om en hygienisk föreskrift utan närmast om en rent ekonomisk
sådan. Trots den utveckling, som förhållandena på ifrågavarande område
undergått, måste det konstateras, att glass alltjämt inköpes icke på
grund av den näring som finns i densamma utan mera som ett rent njutningsmedel.
Det kan då ur allmän synpunkt knappast anses nödvändigt att föreskriva
särskild deklarationsskyldighet för den som saluhåller glass, vari ingår
annat fett än mjölkfett såsom råvara. Jag vill därför förorda, att 2 mom. helt
utgår.
Särskilda bestämmelser om glass, som saknar fett över huvud taget, anser
jag av förut antydda skäl icke erforderliga.
I likalydande motionerna 1:350 och 11:466 yrkades införande av den av de
sakkunniga föreslagna regeln om viss deklarationsskyldighet för glass i förpackat
skick och till stöd härför androgs:
Departementschefen har också anfört, att glass alltjämt inköps mera som
ett rent njutningsmedel än som ett näringsmedel. Departementschefen torde
härvid ha haft gatuförsäljningen av glass i tankarna. Utvecklingen har emellertid
gått därhän, att glass numera i ganska beaktansvärd mängd i förpackat
skick levereras till hushåll såsom desserträtt. På grund av den stora kvalitetsskillnad,
som finns mellan glass med mjölkfett och glass utan sådant, måste
det vara av vikt för konsumenten att redan av förpackningen kunna se vad
slags glass som erhålles. Denna åtgärd skulle också bidraga till att öka mjölkfettsförbrukningen.
Såväl landets överskott på mjölkprodukter som glasskonsumtionen
är störst på sommaren. För tillverkningen av mjölkfettsglassen
åtgår en avsevärd mängd mjölkprodukter, och tillverkningen tjänar därför
som regulator för detta överskott. Den berörda deklarationsskyldigheten
skulle förstärka dess verkan i sådant hänseende.
Andra lagutskottet förklarade i sitt utlåtande över propositionen på hösten
1951 (nr 34 s. 90) i förevarande avseende endast, att det icke fann det av mo
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr B 4 år 1958
5
tionärerna åberopade skälet bärande, att deklarationsskyldigheten skulle bidra
till att öka mjölkfettsförbrukningen under sommaren.
Gällande bestämmelser
Livsmedelsstadgan den 21 december 1951 (SFS nr 824) innehåller i 8 kap.
särskilda bestämmelser om vissa livsmedel, varvid i de
inledande stadgandena (35—37 §§) anges, att det är livsmedlets benämning
som skyddas, samt i de följande ges bestämmelser, att livsmedel med viss
benämning skall ha viss sammansättning.
64 § 1 mom. ger en föreskrift om pastörisering av glass och 2 mom. lyder:
»Gräddglass skall innehålla minst 12 gram mjölkfett per 100 gram. Annat
fettämne får icke användas såsom råvara vid tillverkning av gräddglass.»
I närmast föregående paragraf stadgas bl. a., att margarinvara ej får utbjudas
eller försäljas under benämning, vari ingår något av orden smör,
grädde, mjölk, mejeri, ko, ladugård och herrgård eller annat ord, som ger
varan sken av att ha samband med eller eljest häntyder på lanthushållning
eller mejerihantering. Ej heller får utbjudande eller försäljning ske under
angivande av att varan härrör från en tillverkare, i vars firma ingår ett sålunda
förbjudet ord. Vid utbjudande eller försäljning av margarinvara får
ej å varan eller dess förpackning eller å anslag, som hänsyftar på varan, finnas
anbragt bild eller meddelande, som ger varan sken av att ha samband
med lanthushållning eller mejerihantering. Margarin eller fettemulsion får ej
heller saluhållas under tillkännagivande att i varan ingår fett, framställt ur
mjölk.
Bland samma kapitels inledande bestämmelser finns i 35 § en föreskrift,
att där beträffande livsmedel med viss varubenämning i kapitlet anges, att
det skall ha särskild sammansättning eller beskaffenhet, får varan icke saluhållas
som livsmedel under angiven eller liktydig benämning utan att föreskriften
uppfyllts. Detta gäller vare sig benämningen brukas ensam eller i
ordsammanställning, som antyder likhet i användningen, samt skall också
gälla motsvarande benämningar på främmande språk.
Enligt 37 § får ej heller å vara, för vilken användandet av viss benämning
är förbjudet, å förpackning, å varan tillhörande anslag eller skylt eller i
annons eller annan reklam finnas anbragt bild eller meddelande som ger
varan sken av att utgöra den vara, som utmärkes genom benämningen.
7 kap. innehåller åtskilliga bestämmelser (27—34 §§) angående märkning
av livsmedel. Dylika bestämmelser återfinnes även i andra
delar av livsmedelsstadgan.
I 28 § föreskrives att livsmedel, som saluhålles i detaljhandeln i förpackat
skick, skall å förpackningen vara märkt med uppgift om dels innehållets
benämning, dels tillverkarens, förpackarens eller säljarens namn eller
6
Tredje lagutskottets utlåtande nr B 4 år 1958
firma och hemvist, dels ock innehållets nettovikt vid förpackningstillfället.
Denna inärkningsskyldighet avser i princip alla i detaljhandeln förekommande
livsmedelsförpackningar oavsett deras beskaffenhet. Beträffande
partihandeln har samma behov av märkningsbestämmelser icke ansetts föreligga.
Från den i 28 § föreskrivna märkningsskyldigheten ges i 30 § vissa
undantag, nämligen om livsmedlet förpackats å försäljningsstället (butiksförpackning)
eller om förpackningens innehåll har lägre vikt än 100 gram
eller högre vikt än 10 kilogram eller om det gäller färska livsmedel i fast
form i genomskinlig förpackning.
Under utarbetandet av dessa bestämmelser övervägde livsmedelssakkunniga
även frågan om obligatorisk innehållsdeklaration
men ansåg sig icke höra föreslå någon generell föreskrift härom. Departementschefen
anförde, att det torde vara att gå för långt att kräva att innehållets
beskaffenhet närmare skulle anges, men betonade, att för goda varor
kunde en deklaration snarare betraktas som en god reklam än motsatsen,
och uttalade förhoppningen, att innehållsdeklaration komme att upptagas å
livsmedelsförpackning i större utsträckning än dittills. I anledning av några
motioner, vari hemställdes att i 32 § upptagna bestämmelser om varudeklaration
angående barnmat måtte utsträckas till att gälla alla förpackade livsmedel,
uttalade andra lagutskottet, att även om det funne i hög grad önskvärt,
att förpackningar vore försedda med innehållsdeklaration, tvingande
bestämmelser därom annu så länge icke borde införas. Därvid anmärkte utskottet,
att motionärernas förslag beträffande vissa livsmedel måste anses
omöjligt att realisera och i andra fall icke skulle medföra några upplysningar
av värde för allmänheten.
Föreskrifter om varudeklaration i större eller mindre utsträckning finns
dock intagna i livsmedelsstadgan för åtskilliga specialfall. Å förpackning
med livsmedel innehållande konstgjort sötmedel skall detta anges (31 §).
Livsmedel, som anges vara särskilt lämpat för barn, skall ha förpackningen
märkt med uppgift om samtliga i varan ingående råvaror och tillsatser (32
§). Å förpackning eller i reklam får uttryck som antyder att varan innehåller
vitaminer, mineralämnen eller andra näringsämnen, vilka ej nämnvärt
bidrar till kaloritillförseln, användas endast om arten och halten av dylika
ämnen närmare anges. Uppgift om halten behöver dock icke lämnas beträffande
vissa vanliga livsmedel som mjölk, smör, kött- och fiskvaror, frukt
och grönsaker m.m. (34 §). Mjölkpulver med högre fetthalt än 1,5 gram per
100 gram får saluhållas endast i sluten förpackning med därå angiven fetthalt
samt får innehålla högst 5 gram vatten per 100 gram. Annat mjölkpulver
får saluhållas endast under benämningen skummjölkspulver e. d.
(46 § 3 mom.). Liknande bestämmelse gäller för koncentrerad (kondenserad)
mjölk (47 § 3 mom.). Benämning av mesvara, som antyder särskilt hög
fetthalt, t. ev. gräddmessmör, får ej ske utan att förpackningen är märkt
Tredje lagutskottets utlåtande nr B i år 1958
7
med uppgift om lägsta felthalt i varan (53 § 2 mom.). Arten och halten av
bindemedel i korv skall i vissa fall anges på eller invid den saluhållna varan
(66 § 1 mom. fjärde stycket). Förpackning till saft, sylt, mos o. d. skall, där
växtnamn icke ingår i varubenämningen, vara märkt med uppgift om det
eller de bär-, frukt- eller andra växtslag, som använts som råvara (77 § 3
mom.). Vid beredning av sådan vara i mera väsentlig utsträckning av torkade
bär eller torkad frukt skall detta särskilt utmärkas (79 § 2 mom.).
Ytterligare ett par bestämmelser finns, som emellertid i detta sammanhang
har mindre betydelse (82 § och 85 § sista stycket).
För överträdelse av 64 § 2 mom. och åtskilliga andra av ovan återgivna
bestämmelser, som avser att livsmedel skall saluhållas under viss benämning,
är straffet enligt 108 § 5) dagsböter. Domstolen kan vidare jämlikt 108 § förklara
det varuparti överträdelsen gäller förverkat eller förena straffet med
skyldighet att utge varans värde. Förutsättning för straff enligt detta författningsrum
är att vederbörande ägt eller bort äga kännedom om livsmedlets
verkliga beskaffenhet. Den som saluhåller livsmedel i förpackning i strid
med märkningsbestämmelse straffas enligt 109 § 9) med dagsböter. Förverkande
kan däremot icke ifrågakomma.
Vidare må nämnas att enligt förordningen den 25 maj 1941 om varuskatt
(SFS 1948:66) sådan skatt utgår med 65 procent av varans beskattningsvärde
för glass, liksom för andra skattepliktiga choklad- och konfityrvaror. Från
skatteplikt undantas dock bl. a. färdigställda, för hushåll, restauranger eller
matserveringar avsedda efterrätter som helt eller delvis består av glass.
Under årets A-riksdag hemställdes om varuskattens avskaffande i fråga
om gräddglass, men riksdagen biföll bevillningsutskottets (nr 8) avstyrkande
utlåtande.
Utländsk lagstiftning
Nedanstående uppgifter om utländska bestämmelser på området är hämtade
ur några av remissyttrandena, huvudsakligen det som avgivits av Svenska
mejeriernas riksförening u.p.a.
Ordet glass är övertaget från franska glace ’is’, av latinets glaoies. Den
tyska motsvarigheten är Eis eller Gefrorenes, ''fruset’, den danska och den
norska is, den engelska ice-cream, ''frusen grädde’, varmed kan jämföras den
franska ereme å la glace.
I Norge får saluföras fyra sorters glass, varje sort under en för sorten i
fråga fastställd benämning. De fyra sorterna är flöteis (krem), melkeis
(krom), fruktis och margarinis. I de två förstnämnda skall ingå mjölkfett
till viss minsta kvantitet, olika för de två sorterna, i den tredje åter viss mängd
frukt. Margarin får icke ingå i någon av dem. Glass, som icke kan hänföras
till någon av de tre förstnämnda sorterna, får icke försäljas under annan be
-
8
Tredje lagutskottets utlåtande nr B 4 år 1958
nämning än margarinis. Tillverkning därav får emellertid icke upptagas utan
särskilt tillstand av lantbruksdepartementet. Tillstånd har ännu icke meddelats
i något fall.
De danska föreskrifterna förutsätter, att annan glass icke försäljes än
flödeis och mälkeis, båda sorterna med uteslutande mjölkfett såsom fettämne.
Den sistnämnda beteckningen skall användas för glass med mindre än
9 % mjölkfett. Sedan tillverkning och försäljning upptagits av annan glass än
sådan, som framställts med mjölkfett, har det statliga kontrollorganet intagit
den ståndpunkten, att varan skall vara märkt med sådan benämning, att därav
framgår, att mjölkfett icke använts vid tillverkningen. De danska föreskrifterna
är för närvarande föremål för översyn och omarbetning, och det är
antagligt, att den nämnda ståndpunkten härvid kommer att klart fastställas
såsom bindande bestämmelse.
Den finska förordningen om glassprodukter anger, att såsom glassprodukt
anses dels glass vid vars tillverkning använts mjölkfett till viss minsta kvantitet
för gräddglass och till viss lägre kvantitet för mjölkglass, dels ock frukt-,
bär- och saftis. Vid försäljning skall dessa benämningar användas. Såsom
margarin och underkastad de särskilda finska föreskrifterna om sådan vara
anses sådan frusen produkt, som icke enligt vad förut sagts får betecknas såsom
gräddglass, mjölkglass eller frukt-, bär- eller saftis.
Gemensamt för våra nordiska grannländer är alltså, att glass, som tillverkas
med annat fettämne än mjölkfett eller utan fettämne, skall benämnas
så att förhållandet klart framgår, exempelvis genom att beteckningen margarin
skall fogas före ordet »glass» eller före ordet »is» eller också så att »glass»
resp. »is» icke får ingå i benämningen för varan.
I England får en glass säljas under benämningen »ice cream» även om den
innehåller annat fett än mjölkfett. Emellertid har där en Food Standards
Committee nyligen föreslagit, att glass, vars fett uteslutande härstammar från
mjölk, skall få benämnas »dairy ice cream» eller »milk ice» beroende bl. a.
på fetthalten. »Milk ice» föreslås skola innehålla minst 2,5 procent mjölkfett,
minst 7 procent fettfri mjölktorrsubstans och inget annat fett än mjölkfett.
Yttranden
I det övervägande antalet remissyttranden har motionerna avstyrkts. För
detta ändamål har väsentligen anförts fyra skäl, nämligen att glass, innehållande
annat fett än mjölkfett, icke är underlägset ur kvalitetssynpunkt,
att ordet glass i och för sig icke innebär annan bestämning än att det gäller
frusen vara, att en ändring i enlighet med motionärernas förslag skulle medföra
avsevärda omställningssvårigheter med hänsyn till inarbetade firmanamn
och varubeteckningar, vari ordet glass ingår, samt att den föreslagna
Tredje lagutskottets utlåtande nr B i år 1958
9
ändringen kan beräknas ha en obetydlig inverkan på mjölkavsättningen. Avstyrkande
yttranden har avgivits av veterinärstyrelsen, överståthållarämbetet,
under åberopande av Stockholms stads hälsovårdsnämnd samt dess slakthus-
och saluhallsstyrelse, Stockholms handelskammare, Kooperativa förbundet,
Sveriges hantverks- och småindustriorganisation, Sveriges kemiska
industrikontor, Sveriges köpmannaförbund och Nämnden för svensk språkvård.
Riksförbundet Landsbygdens folk, Glace-Bolaget aktiebolag och Svenska
mejeriernas riksförening u.p.a. tillstyrker däremot bifall till motionerna under
åberopande av i huvudsak samma motiv, som anförts i dessa.
Lantbruksstyrelsen förklarar sig intet ha att erinra mot den föreslagna
ändringen men framhåller, att syftet därmed icke kan nås enbart genom ett
lagstadgat skydd för en benämning på en vara, utan att benämningen också
måste utnyttjas genom att på framträdande sätt åsättas varan och genom
att upplysning sprides om den vara som försäljes under det lagskyddade
namnet.
Kontrollstyrelsen, som yttrar sig endast med hänsyn till beskattningsfrågan,
anser att en ändrad benämning på glass, vid vars framställning fettbeståndsdelen
utgöres av annat fett än mjölkfett, ej torde medföra förändrade
betingelser för skattekontrollen.
Inom styrelsen för Sveriges glassindustriers riksförbund, vilket företräder
glassfabrikanter med motstridiga intressen i denna sak, har enighet om
ståndpunktstagande till motionerna icke kunnat uppnås, varför förbundet i
sitt remissyttrande redovisar två helt skilda uppfattningar.
Vad till en början angår kvalitetsfrågan erinrar överståthållarämbetet,
att glassförbrukningen under senare tid ökat betydligt och att kravet
på att en glassprodukt skall vara näringsfysiologiskt fullgod därför
kan tillmätas större vikt än som var fallet vid livsmedelsstadgans tillkomst.
Kooperativa förbundet uttalar, att glass tillverkad av vegetabiliskt fett av
experter på området och av stora tillverkare utomlands anses vara av samma
värde ur näringsfysiologisk synpunkt som glass tillverkad av mjölkfett. Beträffande
risken för åderförkalkning genom övernutrition med fasta fetter
anser förbundet, att glass som tillverkas av annat fett än mjölkfett icke har
samma nackdel som glass med mjölkfett. Vidare kan det ur smak- och konsistenssynpunkt
viktiga smältpunktsintervallet lätt regleras inom de optimala
gränserna, tack vare de vegetabiliska fotternas olika egenskaper. Någon
skillnad ur hållbarhetssynpunkt eller i fråga om andra i glass ingående näringsämnen
än fett, t. ex. mjölkäggvita, anses enligt förbundet heller icke
föreligga mellan de båda glasstyperna.
Liknande synpunkter framföres av Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,
Sveriges kemiska industrikontor och Stockholms handelskam
-
10
Tredje lagutskottets utlåtande nr B 4 år 1958
mare, medan veterinärstyrelsen framhåller, att normalkosten i vårt land bl. a.
karakteriseras av en ovanligt hög fetthalt, som ur näringssynpunkt ej är
önskvärd, och föreslår, att för en glass med lägre fetthalt än 12 procent men
innehållande lämplig minimihalt mjölkfett och fettfri mjölktorrsubstans
exempelvis benämningen mjölkglass bör övervägas.
En annan mening i kvalitetsfrågan har Svenska mejeriernas riksförening
u.p.a., Glace-Bolaget aktiebolag och Riksförbundet Landsbygdens folk, vilken
sistnämnda organisation förklarar det vara ett första rangens konsumentintresse,
att en klar åtskillnad göres mellan olika former av glass.
De remissorgan, som yttrat sig om frågans hygieniska sida, överståthållarämbetet
och Stockholms stads hälsovårdsnämnd under åberopande av slakthus-
och saluhallsstyrelsen, förklarar att glassens olika halt av mjölkfett ur
denna synpunkt saknar betydelse.
Nära sammanhang med kvalitetsfrågan har de möjligheter till
missuppfattning, som med nu gällande bestämmelse kan uppstå
för allmänheten beträffande glassens sammansättning.
Svenska mejeriernas riksförening u.p.a. framhåller, att beteckningen
gräddglass icke synes ha vunnit sådan spridning bland konsumenterna som
en garanti för att varan är tillverkad av mjölkfett, att förväxling alltjämt icke
förekommer, och fortsätter:
Anledningen härtill torde säkerligen få sökas i att beteckningen glass allmänt
uppfattas såsom glass tillverkad av mjölkfett, medan övriga namn för
glass — anledning torde icke finnas att här nämna dem — mera skulle syfta
på vara utan något fett. Tvivelsutan skulle det därför även ur konsumentsynpunkt
vara en betydande fördel med en sådan ordning, att redan varornas
benämning utesluter förväxlingar.
Av skäl, som här icke torde behöva beröras, har lagstiftningen funnit det
särskilt angeläget, att sådana benämningar, som antyder mejeri, lanthushållning,
smör eller mjölk och grädde m. m., icke få utnyttjas för margarin
och fettemulsion, varjämte emballaget för sådana varor skola vara på visst
sätt märkta med uppgifter om innehållet så att förväxling är utesluten. Av
kända anledningar har under den senaste tiden åtgärder behövt vidtagas för
att säkerställa att lagföreskriften också iakttages i hela dess vidd. Mot bakgrunden
härav får det anses anmärkningsvärt, att motsvarande skydd icke
lämnas konsumenten vid inköp av glass på så sätt, att konsumentens uppmärksamhet
måste inriktas på att varan icke innehåller mjölkfett. Det synes
därför, att det skulle vara i god samklang med livsmedelslagstiftningen i övrigt
om särskilda benämningar måste användas för sådan glass, som innehåller
margarin eller fettemulsion eller över huvud taget icke något mjölkfett,
så att redan därav klart framgår det sakliga förhållandet.
Samma synpunkter anföres i yttranden från Sveriges glassindustriers riksförbund,
i vad dess uttalande avser att uttrycka uppfattningen hos de glassfabrikanter,
som i tillverkningen använder endast mjölkfett, Glace-Bolaget
aktiebolag och Riksförbundet Landsbygdens folk, vilken sistnämnda organisation
yttrar:
Tredje lagutskottets utlåtande nr B i år 1958
11
Beteckningen gräddglass missbrukas för närvarande på ett ytterst påtagligt
sätt. Tillverkare, som obestridligen i huvudsak inriktar sin produktion på
emulsionsglass eller margaringlass, använder i reklamen — i annonser och
på transportbilar — ordet gräddglass och inger på detta sätt konsumenterna
förespeglingar om att alla produkter, som saluföres av vederbörande firmor,
är gräddglass. På förpackningarna användes mera neutrala benämningar av
typen dessertglass. Flertalet konsumenter torde emellertid inte lägga märke
till skillnaden utan utgår ifrån att man köpt gräddglass. Utan tvekan vore det
av stort värde för konsumenterna om de nu såsom glass saluförda varorna
finge benämningar, som uteslöte förväxlingar av anfört slag. Eftersom gräddglassen
med stor sannolikhet dominerar marknaden, faller det sig naturligt
att i enlighet med motionärernas förslag införa bestämmelser innebärande att
benämningen glass förbehålles vara, vari till viss procent ingår mjölkfett.
Flera av de remissinstanser, som på denna punkt har annan åsikt, anger
att det ur språklig synpunkt saknas anledning att tillstyrka motionerna.
Sålunda framhåller Sveriges köpmannaförbund, att glass utgör en allmänt
vedertagen benämning, som betecknar en viss typ av vara, utan att därmed
någon precisering av varans kvalitet eller i varan ingående ingredienser avses,
och att det är principiellt betänkligt att förbehålla en sådan allmän varubenämning
för en produkt endast under förutsättning att den framställts på
visst sätt. Kooperativa förbundet, Stockholms handelskammare, Stockholms
stads hälsovårdsnämnd, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation
samt företrädare inom Sveriges glassindustriers riksförbund för de fabrikanter,
som använder margarin eller tillverkar glass utan fettämne, ger uttryck åt
samma uppfattning.
Nämnden för svensk språkvård finner det med hänsyn till grundordet
glass’ ursprung och nuvarande språkbruk icke tilltalande att reservera ordet
för en viss glasstyp, som innehåller fett uteslutande av viss art.
I några yttranden påpekas de övergångssvårigheter och utgifter, som skulle
uppstå i samband med ett genomförande av motionärernas förslag, på grund
av att många glassfabrikanter skulle tvingas ändra inarbetade firmanamn
och varubeteckningar, vari ordet glass ingår.
Alla remissyttranden som stöder motionerna framhåller betydelsen för
mjöl k avsättningen inom landet av att den föreslagna ändringen
genomföres.
Representanterna inom Sveriges glassindustriers riksförbund för de tillverkare,
som använder endast mjölkfett, uttalar härom bl. a.:
De erfarenheter, som inom vissa andra länder vunnits, där beteckningen
glass eller motsvarande utländska benämning förbehållits glass, vid vars tillverkning
såsom fettämne använts endast mjölkfett, gå undantagslöst i den
riktningen, att efterfrågan på sådan glass stiger samtidigt som försäljningen
av den andra glassen går tillbaka. EU bifall till motionen synes därför med
största sannolikhet komma att leda till att avsättningen av inhemskt mjölk
-
12
Tredje lagutskottets utlåtande nr B i år 1958
fett måste stiga till gagn för de svenska mjölkproducenterna, som ju brottas
med kända svårigheter på grund av överskottskris.
Konkurrensen inom glassområdet är mycket hård. Då de glasstillverkare,
som använda mjölkfett vid glassframställningen, icke kunna utvinna högre
pris för sin glass än för annan glass, föreligger risk för att de, åtminstone om
den tidigare prisrelationen mellan smör och margarin skulle delvis återställas,
nödgas övergå till att använda margarin eller fettemulsion.
Glace-Bolaget aktiebolag upplyser att bolaget på grund av konkurrensen
från glasstillverkare, som inköper sina råvaror till lägre kostnad -— i regel
margarin —• men vid försäljningen tillämpar samma pris som bolaget, vid
upprepade tillfällen tvingats överväga att slopa tillverkningen av gräddglass
och övergå till att använda margarin eller fettemulsion.
Gentemot uppfattningen att den jordbrukspolitiska målsättningen skall
tillmätas betydelse vänder sig Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,
som anför, att förslaget komme att medföra monopolställning för de
glassfabriker, som använder mjölkfett som råvara, och att livsmedelsstadgan
därmed skulle bli ett instrument för att försvåra eller förhindra övriga företagares
näringsutövning. Organisationen hänvisar i detta sammanhang till
att ett bifall till motionerna skulle strida mot de principer, som varit vägledande
vid tillkomsten av gällande lagstiftning mot skadlig konkurrensbegränsning.
Utskottet
Motionsyrkandet avser sådan ändring av livsmedelsstadgan, att benämningen
glass skall förbehållas glass, vars innehåll av fettämne uteslutande
utgör mjölkfett, och att all övrig glass skall saluhållas under annan beteckning.
Som skäl härför har främst anförts, att konsumenterna med nuvarande
bestämmelse, vilken icke ger annat skydd mot förväxling av olika glassorter
än att beteckningen gräddglass förbehålles glass innehållande minst 12 gram
mjölkfett per 100 gram, kan vilseledas i avseende på sammansättningen av
den tillhandlade varan. Genom att all slags glass — oavsett om däri som fettråvara
ingår margarin eller fettemulsion eller om fett överhuvudtaget ingår
— får säljas under benämningen glass, anser motionärerna konsumenternas
möjlighet att särskilja den bättre, av mjölkfett tillverkade glassen från annan
glass vara otillräcklig. Vidare har som motivering åberopats, att ett
genomförande av den föreslagna ändringen skulle bereda avsättning av en
del av det inhemska överskottet på mjölkfett.
Beträffande det av motionärerna i första hand åberopade motivet, det påstådda
kvalitativa företrädet hos glass vari mjölkfett ingår, har flera remissorgan
under hänvisning till de inom modern fettforskning uppnådda resul
-
Tredje lagutskottets utlåtande nr B 4 år 1958
13
taten ifrågasatt, om glass som innehåller annat fett än mjölkfett ur kvalitativ
synpunkt är underlägsen övriga glassorter.
Det är emellertid sannolikt, att en hel del konsumenter faktiskt tillmäter
glassens sammansättning betydelse och oberoende av hur det verkligen kvalitetsmässigt
sett förhåller sig föredrar glass med mjölkfett framför annan
glass. Det är likaledes antagligt, att åtskilliga konsumenter icke vet om att
vissa glassvaror tillverkas av annat fett än mjölkfett eller utan fett alls. Utskottet
anser denna bristande kännedom i och för sig vara en olägenhet, som
i möjligaste mån bör undanröjas.
Även om den av motionärerna anvisade ordningen synes vara ett sätt på
vilket detta önskemål skulle kunna förverkligas, talar likväl enligt utskotets
mening tungt vägande skäl emot en ändring av livsmedelsstadgan i enlighet
med förslaget.
Först bör framhållas att det från franskan inlånade svenska ordet glass
(»is») icke innebär annan bestämning än att det gäller en frusen vara. Glass
har också hittills i vårt land använts som en allmänt vedertagen beteckning
för en viss varutyp, utan att detta inneburit någon bestämning av varans
ingredienser eller kvalitet. Att förbehålla en sådan allmän varubenämning
för en produkt endast under förutsättning att den framställts på visst sätt
skulle då vara att våldföra sig på gängse språkbruk. Utskottet finner därför
en ändring i enlighet med det föreliggande motionsförslaget knappast överensstämma
med de syften livsmedelsstadgan väsentligen har att tillgodose
— att skydda konsumenterna mot mindervärdiga livsmedel och att främja
redligheten i livsmedelshandeln.
Härtill kommer en viktig omständighet, som enbart den ger anledning till
starka betänkligheter mot motionärernas förslag, nämligen att många glassfabrikanter
vid ett genomförande därav obehörigen skulle hindras i sin
näringsutövning och tvingas antingen att övergå till fabrikation av glass med
mjölkfett eller att ändra inarbetade firmor och varubeteckningar, vari ordet
glass ingår.
Vad angår det andra i motionerna åberopade skälet, önskemålet att främja
en tillräcklig mjölkavsättning inom landet, vill utskottet för sin del uttala,
att detta syfte — vilket i och för sig är behjärtansvärt — icke gärna ensamt
motiverar en ändring av livsmedelsstadgan, vilken är avsedd att tjäna helt
andra ändamål, utan bör tillgodoses i ett större jordbrukspolitiskt sammanhang.
Av anförda skäl kan utskottet icke ge sin anslutning till förslaget såsom
det av motionärerna utformats.
Detta innebär dock icke att utskottet ej delar motionärernas uppfattning
om värdet av konsumentupplysning i förevarande hänseende. Oberoende av
vilken glass som i verkligheten är bäst, synes det vara av värde för alla i
sammanhanget berörda parter, alt konsumenterna äger tillgång till sådan
14
Tredje lagutskottets utlåtande nr B 4 år 1958
upplysning om glassens sammansättning, att de kan göra ett medvetet val
mellan olika glassorter. Detta skulle kunna åstadkommas antingen genom
föreskrift, att all glass — i huvudsaklig överensstämmelse med vad som gäller
i de övriga nordiska länderna — skall saluföras under dubbelbenämning
såsom t. ex. gräddglass, mjölkglass, fruktglass eller emulsionsglass eller genom
införande av varudeklarationsskyldighet.
Det förra alternativet torde emellertid medföra delvis samma olägenheter
i avseende å inarbetade firmor och varubeteckningar som förut påvisats bli
följden av motionärernas förslag. Allmänt nyttjade benämningar som exempelvis
jordgubbsglass, chokladglass o. s. v. skulle alltså icke bli tillåtna, i
varje fall ej utan ett tillägg angående sammansättningen, som skulle bli alltför
tyngande för användning i vardagligt bruk. Utskottet finner sig därför
icke böra förorda denna lösning.
Däremot anser utskottet att införande av någon form av skyldighet att
deklarera glassens fettsammansättning å de förpackningar, vari den tillhandahålles,
borde närmare prövas. Enligt vad utskottet under hand inhämtat
överväges emellertid bland de fabrikanter som tillverkar glass med mjölkfett
en frivillig märkning av glassförpackningarna. Det förefaller därför icke uteslutet,
att frågan om sådan varudeklaration å förpackningarna kunde lösas
på frivillighetens väg. Förmodligen skulle många konsumenter föredra glass,
vars fettsammansättning de erhåller upplysning om genom förpackningen,
framför glass av därvidlag okänt innehåll. Under sådana omständigheter
finner utskottet f. n. icke anledning förorda riksdagen att vidta någon åtgärd
i frågan.
På grund av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att motionerna I: B 148 och II: B 190 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 5 november 1958
På tredje lagutskottets vägnar:
HUGO OSVALD
Vid detta ärendes behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Osvald, Lindahl, Grym, Axel Jansson,
Ivar Persson, Ebbe Ohlsson, Kristiansson och Gustafsson;
från andra kammaren: herrar Levin, Åhman, fru Torbrink, herrar
Bengtsson i Halmstad, Stiernstedt, Jansson i Benestad, fru Lindberg och herr
Hedin.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.