Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående Tobaksmonopolets offentliga reklam m. m.

1958-10-28 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

ABU 1958 B:2, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående Tobaksmonopolets offentliga reklam m. m.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr B 2 år 1958

Nr B 2

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående Tobaksmonopolets

offentliga reklam m. m.

I de likalydande, till allmänna beredningsutskottet hänvisade motionerna

I: B 191 av herr Bengtson och II: B 249 av herr Nilsson i Tvärålund hemställes

1. att Tobaksmonopolets offentliga reklam stoppas och att monopolet anmodas

meddela sina utländska affärsförbindelser att upphöra även med

sin reklam; 2. att, om ingendera åtgärden är möjlig, Tobaksmonopolets reklam

blir föremål för en grundlig sanering med hänsyn till folkhälsans intressen

och att den inte under några omständigheter utformas så, att den

innebär en stimulans på efterfrågan och lockar nya åldersgrupper, särskilt

ungdomen, att hemfalla åt tobaksbruket; 3. att så stora medel ställs till

antitobaksupplysningens och propagandans förfogande, att de kan på rätt

sätt hävda sig mot tobaksreklamen och effektivt tillvarata folkhälsans intressen.

I motionerna framhålles, att tobaksbruket och speciellt cigarrettrökningen

är förenad med allvarliga risker för folkhälsan. Direkt oroväckande

är, att tobakskonsumtionen nått stor utbredning bland barn och ungdom.

Statens medicinska forskningsråd anser en omedelbar och kraftig forskningsinsats

erforderlig för att klarlägga tobakens skadliga verkningar och

medicinalstyrelsen har begärt anslag för upplysning m. m.

Tobaksmonopolet har framhållit, att om statsmakterna accepterar åsikten

att tobakskonsumtionen med hänsyn till folkhälsan bör minskas, detta torde

medföra konsekvenser i fråga om statens inställning i olika hänseenden till

frågor, som har samband med tobakskonsumtionen. Motionärerna anser,

att tiden nu är inne för ett sådant ställningstagande. Man riktar sig i motionerna

främst mot Tobaksmonopolets reklam. Monopolet lägger ner stora

summor på reklam samtidigt som medicinalstyrelsen får en mycket blygsam

summa för åtgärder mot tobakskonsumtionen. Monopolets reklam exemplifieras

med ett par fall, som motionärerna finner otillfredsställande.

Beträffande motiveringen i övrigt får utskottet hänvisa till motion IDB

249.

Utskottet har inhämtat yttrande över motionerna från medicinalstyrelsen,

näringsfrihetsrådet, statens pris- och kartellnämnd, AB Svenska tobaksmonopolet

och Riksförbundet mot tobaken. Dessutom har yttrande inkommit

från Stockholms handelskammare.

Medicinalstyrelsen framhåller bl. a., att ur de synpunkter den har att företräda

det måste betecknas som önskvärt att all reklam för tobak upphörde.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr D 2 år 1958 5

Det torde dock vara orealistiskt att påyrka att Tobaksmonopolet skulle inställa

sin reklam utan att samtidigt kräva att utländska tillverkare också

skulle underkastas detta reklamförbud. Då Tobaksmonopolets medicinska

expertråd, som utsetts i samråd med medicinalstyrelsen, konsulteras beträffande

reklamens riktlinjer och uppläggning torde garantier finnas för att

den av Tobaksmonopolet drivna reklamen blir ur medicinsk synpunkt tillfredsställande.

Framför förbud mot reklamen synes en väl genomförd upplysningsverksamhet

mot tobaksrökning vara att förorda, vilken främst borde inriktas på

ungdomen samt på de hälsorisker som starkt tobaksbruk visat sig medföra.

Näringsfrihetsrådet inskränker sig till att allmänt framhålla vikten av att

om åtgärder av ifrågavarande slag i särskilda fall verkligen finnes böra

genomtöras, de likformigt drabbar de skilda intressenterna på området.

Pris- och kartellnämnden anser det svårt att bedöma tobaksreklamens

effekt i olika avseenden, men det förefaller nämnden icke osannolikt, att

den har sin egentliga betydelse för konsumtionsinriktningen på olika märken

och i mindre utsträckning påverkar den totala försäljningen. Ej heller

för de grupper av konsumenter — främst ungdomen — som ännu ej grundlagt

något tobaksbegär, torde tobaksreklamen som sådan spela någon större

roll, utan andra faktorer torde ha det avgörande inflytandet. Därmed vill

nämnden dock ej ha sagt, att en motpropaganda ej kan ha en konsumtionsbegränsande

effekt.

Nämnden framhåller vidare att om dess uppfattning om tobaksreklamens

begränsade inverkan är riktig, torde reklamstopp icke erbjuda något verksamt

medel mot tobaksbruket. I varje fall får icke en sådan situation framskapas,

att det svenska företaget blir hindrat i sin reklam under det att

reklamen för importvarorna kan fortsätta obunden. I fråga om motionernas

yrkanden om »sanering» av Tobaksmonopolets reklam anser sig nämnden ej

kunna göra något uttalande men påpekar, att reklamen mot bakgrunden av

omsättningens storlek och antalet saluförda märken har en måttlig omfattning.

Tobaksmonopolet framhåller, att med den utformning Tobaksmonopolet

har i Sverige det icke torde vara möjligt för monopolet att anmoda sina utländska

förbindelser att upphöra med sin reklam. Det åligger bolaget att tillhandahålla

såväl inhemska som importerade varor. Dessutom är det tilllåtet

för varje enskild återförsäljare av tobaksvaror, som är godkänd av

bolaget, att importera. I samband med den av statsmakterna beslutade liberaliseringen

av tobakshandeln, som träder i kraft den 1 januari 1960, bär

importmonopolet ytterligare begränsats i och med att var och en som handlar

med tobaksvaror fått rätt att importera sådana varor. Det är endast

prissättningen av importvarorna, som inte är helt fri. Ett reklamförbud för

tobaksvaror torde kunna genomföras endast om ett fullständigt importmonopol

infördes. Att vid gällande ordning förbjuda bolaget att reklamera för

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr B 2 år 1958

varor av egen tillverkning skulle betyda en stimulans för importen och en

allvarlig försvagning av den svenska tillverkningens konkurrensläge.

Tobaksmonopolet berör därefter de konkreta fall av reklam, som behandlats

i motionerna och hävdar, att reklamen i dessa fall syftat till att förmå

rökare att övergå till märken med lägre nikotin- och tjärhalt — alltså mindre

hälsofarliga. Monopolet erinrar vidare om det i samråd med medicinalstyrelsen

tillskapade medicinska expertrådet, vars uppgift bl. a. är att vara

rådgivare till monopolet i frågor rörande upplysning, reklam o. d. Slutligen

omnämnes, att bolaget i samarbete med skolöverstyrelsen och Målsmännens

riksförbund aktivt medverkat till spridande av upplysning om tobaksrökningen

bland skolungdom.

Riksförbundet mot tobaken uttalar bl. a. att tobaksmonopolets fabrikation

av tobaksvaror bör upphöra och att monopolet uteslutande bör ägna

sig åt partiförsäljning av importvaror. Monopolets fabrikation är nämligen

icke nödvändig från vare sig kvalitets- eller priskontrollsynpunkt. Tiden är

mogen för statsmakterna att besinna sitt ansvar för folkhälsan i denna viktiga

fråga.

Stockholms handelskammarb anför bl. a. att genom motionerna två viktiga

principfrågor aktualiserats, nämligen dels frågan om reklamens vederhäftighet

och dels friheten att välja konkurrensmedel. Huruvida tobaksmonopolets

reklam varit vederhäftig kan handelskammaren icke bedöma. I

fråga om näringsidkares rätt att fritt välja konkurrensmedel är det av

fundamental betydelse, att det — inom de gränser som lagstiftning och god

affärssed utstakar — föreligger full frihet att välja det konkurrensmedel

eller den kombination av sådana medel som i en given situation befinnes

bäst ägnat att främja försäljning till lägsta kostnad. Om tobaksrökning

medför allvarliga hälsorisker, vore det principiellt och sakligt felaktigt att

ingripa mot en viss form av försäljningsfrämjande åtgärder, reklamen. Helt

andra vägar måste i så fall beträdas.

Frågan om Tobaksmonopolets reklam har behandlats i riksdagen vid upprepade

tillfällen de senaste åren. Spörsmålet berördes sålunda vid statsministerns

svar å interpellationer i andra kammaren av herrar Rimmerfors

och Larsson i Luttra angående tobaksbrukets hälsorisker våren 1956 (A.K.:s

protokoll 23: 3), vid finansministerns svar på en enkel fråga från fru Svenson

angående Tobaksmonopolets annonsering i första kammaren våren

1957 (F.K.:s protokoll 6: 16) samt vid hans svar i andra kammaren hösten

1957 å interpellation av herr Nihlfors angående eventuell varudeklaration

beträffande av Svenska tobaksmonopolet tillverkade cigarretter m. m.

(A.K:s protokoll 29: 36).

Utskottet

Utskottet har i utlåtande till innevarande riksdag (nr 1) över motioner

angående forskningsarbetet rörande tobakens skadeverkningar givit uttryck

s. 7 Kontrollera mot PDF

Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr B 2 år 1958 7

åt uppfattningen, att tobaksbruk^ kan medföra allvarliga skadeverkningar

för folkhälsan. Det kan med utgångspunkt häri synas ligga nära till hands

att utskottet skulle finna lämpligt med en reglering, eventuellt en tvångsmässig

sådan, av reklamen för tohaksvarorna. Olika betänkligheter av såväl

principiell som praktisk natur anmäler sig emellertid emot dylika åtgärder.

I utlåtande till årets vårriksdag (nr 16) över eu motion angående spörsmål

rörande varureklamen hänvisade utskottet bl. a. till farhågorna för

att regleringsåtgärder på reklamområdet skulle kunna motverka statsmakternas

strävan att åstadkomma friare konkurrensförhållanden och även

kunna komma i strid med principerna för vår tryckfrihet. Utskottet finner i

likhet med vad statens pris- och kartellnämnd i sitt yttrande över de nu

föreliggande motionerna anfört icke osannolikt, att reklamen endast i

mindre utsträckning påverkar den totala försäljningen men har sin egentliga

betydelse för märkesvalet. Som i ett flertal remissyttranden framhållits

torde vidare ett reklamförbud knappast kunna upprätthållas gentemot utländska

tillverkare. Tobaksmonopolet skulle härigenom komma i ett försämrat

konkurrensläge. Detta förhållande torde komma att accentueras genom

den liberalisering av tobakshandeln som enligt statsmakternas beslut

är att emotse.

Utskottet anser det, oavsett ovan anförda omständigheter, självfallet berättigat

att ställa stora krav i olika avseenden på Tobaksmonopolets reklamverksamhet.

Det är sålunda önskvärt att reklamen ges en måttlig omfattning,

att den lämnar konsumenterna saklig upplysning och att den icke

får omfatta fabrikat som är i särskild grad skadliga för hälsan. Man bör

enligt utskottets mening icke bortse från möjligheterna att genom en riktigt

upplagd reklam kunna påverka konsumtionsvanorna i positiv riktning,

d. v. s. så att en övergång sker från mer till mindre skadliga märken. Genom

det av medicinalstyrelsen och Tobaksmonopolet i samråd bildade expertrådet,

vari den medicinska expertisen är representerad och som har till

uppgift bl. a. att vara rådgivare till monopolet i frågor rörande upplysning

och reklam in. in. samt att följa och stödja forskningen om tobakens skadeverkningar,

har, såvitt utskottet kunnat bedöma, goda förutsättningar

skapats för att utskottets ovan uttalade önskemål skall kunna tillgodoses.

Utskottet kan sålunda icke biträda motionärernas förslag om direkta ingripanden

för reglering av Tobaksmonopolets reklam men förutsätter, att

den uppmärksamhet som nu ägnas reklamfrågorna genom bl. a. expertrådets

medverkan och som torde ytterligare skärpas genom de väckta motionerna

kommer att giva resultat. Det finns sålunda skäl för förhoppningen

att reklamen skall utformas med sikte bl. a. på att minska skadeverkningarna

av tobaksbruk^ genom inriktning av konsumentintresset på

mindre skadliga fabrikat och former samt att den icke skall locka ungdomen

till tobaksbruk.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8 Allmänna beredningsutskottets utlåtande nr B 2 år 1958

Under åberopande av vad ovan anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I:B 191 och II :B 249 icke

må föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 oktober 1958

På Allmänna beredningsutskottets vägnar:

NANCY ERIKSSON

Närvarande:

från första kammaren: herrar Strandler och Möller, fru Nilsson’ och

herr Tage Johansson;

från andra kammaren fru Eriksson i Stockholm, fru Svedberg, herrar

Engkvist*, Ekström i Björkvik, Nelander, Johnsson i Skoglösa, Svensson i

Kungälv, fru Wallerius-Gunne, fru Thunvall och herr Carlsson i Huskvarna.

* Ej närvarande vid utlätandets justering.

Emil Kihlströms Tryckeri A.-B. Stockholm 1958

581051

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.