Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående upphävande av förordningen den 26 juli 1947
1958-10-28 · 70 sidor, varav 68 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 68 av 70 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1958 B:10, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående upphävande av förordningen den 26 juli 1947
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
1
» B 10
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition med förslag till förordning angående upphävande
av förordningen den 26 juli 1947 (nr 581)
om kvarlåtenskapsskatt, m. m., jämte i ämnet väckta
motioner.
I en den 6 juni 1958 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr B 3, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt
utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning angående upphävande av förordningen den 26 juli 1947
(nr 581) om kvarlåtenskapsskatt; samt
2) förordning angående ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416)
om arvsskatt och gåvoskatt.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen framlägges förslag till omläggning av dödsbobeskattningen
från det nuvarande 2-skattesystemet med arvsskatt och kvarlåtenskapsskatt
till ett 1-skattesystem med endast arvsskatt. Den nuvarande arvsskatten föreslås
därvid höjd med ett belopp som icke fullt motsvarar kvarlåtenskapsskatten.
Avvägning av skatteuttaget mellan olika kategorier av skattskyldiga har
skett med syfte att i görlig mån tillgodose efterlevande makes och barns in
-
tressen. Förslaget innebär även en omfördelning av skattebelastningen till
törmån främst för flerbarnsfamiljerna. Skatteskalorna har utformats så att
skattehöjningar icke skall uppkomma, då make eller barn är ensam arvinge.
För flerbarnsfamiljerna blir det betydande skattelättnader enligt förslaget.
Höjning föreslås beträffande flertalet av de skattefria bottenbeloppen vid
arvsbeskattningen. Härvidlag innebär förslaget i huvudsak följande. Bottenbeloppet
för barn och deras avkomlingar höjes till 6 000 kronor (från 3 000
kronor). Det därutöver gällande särskilda bottenbeloppet för underåriga
barn höjes till 2 000 kronor för varje år, varmed barnets ålder understiger
21 år (från 1 000 kronor per år under 18 år). Bottenbeloppet för efterlevande
makes arvs- eller testamentsförvärv höjes till 40 000 kronor (från
25 000 kronor). För syskon och deras avkomlingar samt för föräldrar höjes
bottenbeloppet till 2 000 kronor (från 1 000 kronor). Det särskilda grundavdraget
vid kapitalförsäkringar höjes till 25 000 kronor (från 15 000 kronor)
per förmånstagare. 1
1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr B 10
2 Bevillningsutskottets betänkande nr B JO år 1958
Vissa lättnader föreslås i fråga om betalandet av arvsskatten.
Förslaget innebär vidare, att gåvobeskattningen på motsvarande sätt som
dödsbobeskattningen omlägges från ett 2-skattesystem till ett 1-skattesystem.
Skattefriheten för gåvor, vilken för närvarande är 3 000 kronor per fyraårsperiod,
ändras till 2 000 kronor per kalenderår.
Härjämte föreslås viss utbyggnad av skatteflyktsspärrarna vid arvs- och
gåvobeskattningen, främst för att få motsvarighet till de garantier mot skatteflykt
som bestämmelserna om kvarlåtenskapsskatten nu innehåller. Även
vissa förslag till effektivisering och förenkling av beskattningsreglerna framlägges.
Ett genomförande av förslaget beräknas medföra en minskning av statens
inkomster av dödsbobeskattningen med ca 7 miljoner kronor för år. Av
minskningen belöper drygt 2 miljoner kronor på höjningen av bottenbeloppen.
Förslaget, som är avsett att träda i kraft den 1 januari 1959, överensstämmer
med det i propositionen nr 145 till årets förra riksdag framlagda.
De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse.
Förslag
till
förordning angående upphävande av förordningen den 26 juli 1947 (nr 581)
om kvarlåtenskapsskatt
Härigenom förordnas, att förordningen den 26 juli 1947 om kvarlåtenskapsskatt
skall upphöra att gälla med utgången av år 1958.
Förordningen skall dock fortfarande äga tillämpning, där skattskyldighet
enligt förordningen inträtt före sistnämnda tidpunkt.
Förslag
till
förordning angående ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om
arvsskatt och gåvoskatt
Härigenom förordnas, dels att 6 §, 11 § 1 mom., 12, 16 och 17 §§, 19 § 1,
3 och 4 mom., 20 §, 22 § 2 mom., 23 och 28 §§, 29 § 1 mom., 30, 32 och 36 §§,
37 § 2 inom., 39 §, 41 § 1 mom., 43, 46, 49, 52, 53 och 54 §§, 55 § 1, 2 och
3 inom., 56, 57, 59 och 68 §§ samt 71 § 2 mom. förordningen den 6 juni
1941 om arvsskatt och gåvoskatt1 skola hava ändrad lydelse på sätt nedan
angives, dels ock att 19 § 5 mom. samma förordning skall upphöra att gälla.
1 Senaste lydelse se beträffande It § 1 mom., 16 §, 19 § 1 mom., 32, 52 och 59 §§ 1947: 582,
beträffande 12 § 1955: 85, beträffande 17 § 1946: 826, beträffande 28 § 1952: 246 samt beträffande
68 § 1943: 330.
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
3
6§.
Har genom —--rättigheten upphör.
Vad nu---till beskattning.
Har någon---utgående avkastning.
Erlägges i fall, som avses i d), för äganderätten fastställd skatt icke inom
tid, varom i 52 § 1 mom. första stycket förmäles, skall meddelat beslut om
skattens fastställande icke vidare gälla och skattskyldighet för äganderätten
inträda efter vad eljest är stadgat.
11 §‘
1 mom. Såsom arvinges eller testamentstagares lott anses vad enligt lag
och testamente å honom belöper av behållningen i dödsboet eller i sådan
kvarlåtenskap, varom förmäles i 4 § 1 mom. 2); dock skall, där i skatteärendet
föreligger arvskifte, den däri gjorda fördelningen efter vad i 16 S
stadgas lända till efterrättelse.
Behållningen beräknas---av denna.
12 §•
Har någon i enlighet med lagen om försäkringsavtal insatts såsom förmånstagare
och erhåller han vid försäkringstagarens död förfoganderätten
över försäkringen eller, utan att sådan rätt förvärvas, utbetalning på grund
av försäkringen, skall vad förmånstagaren sålunda bekommer vid beräknande
av arvsskatt anses såsom arvfallen egendom. Vad nu sagts skall gälla
jämväl förvärv, som på grund av stadgandet i 104 § andra stycket nämnda
lag tillfaller dodsbodelägare, vilken är berättigad till laglott, med iakttagande
dock av vad beträffande fördelning av sådant förvärv kan vara bestämt
i skifteshandling, vilken jämlikt 16 § Iägges till grund för lotternas beräknande.
Har försäkringstagarens make insatts såsom förmånstagare, föreh§Ser
icke skattskyldighet för den del av förvärvet, som motsvarar det belopp,
varmed, därest förvärvet ingått i försäkringstagarens kvarlåtenskap
makens jämlikt 15 § skattefria andel i boet skolat ökas.
Vidare skall
a) där livförsäkring, som är kapitalförsäkring, tagits å försäkringstagaiens
eller hans makes liv samt den rätt, som på grund av försäkringsavtalet
tillkommit endera av dem, jämlikt 116 § första stycket lagen om försäkringsavtal
icke kunnat tagas i mät för någonderas gäld, eller
b) där försäkring tagits för olycksfall eller sjukdom,
vid skattens beräknande från värdet av vad som tillfallit någon i egenskap
av förmånstagare såsom skattefritt avräknas ett belopp av 25 000 kronor.
Har^ på grund av förordnande av samma person förmånstagaren tidigare
erhållit sådant förvärv, som jämlikt 37 § 2 mom. är i beskattningshänseende
likställt med gåva, ma likväl å värdet av vad som inom loppet av
tio år tillfallit förmånstagaren ej avräknas mer än sammanlagt 25 000 kronor.
Vad som---äga rum.
Skattskyldighet enligt första stycket äger ej rum för rätt till pension som
utgår på grund av pensionsförsäkring, därest denna tagits i samband med
tjänst eller ock premiebetalningen påbörjats eller genom engångsbetalning
fullgjorts mer än tio ar före dödsfallet. Skattskyldighet äger ej heller rum
för rätt till annan pension på grund av pensionsförsäkring eller för rätt till
livränta, som utgår på grund av annan försäkring än pensionsförsäkring,
i den mån vad som på grund av förordnande av samma person tillfallit den
berättigade icke överstiger eu årsränta av 10 000 kronor vid pensionsförsäkring
och 2 500 kronor vid annan livränteförsäkring.
4 Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
Angående vad som förstås med kapitalförsäkring och pensionsförsäkring
samt med att försäkring tagits i samband med tjänst stadgas i anvisningarna
till 31 § kommunalskattelagen.
16 §.
Föreligger i---angiven grund.
Har sammanlagda värdet av arvingars och universella testamentstagares
sålunda bestämda lotter i skifteshandlingen upptagits lägre än vad som
återstår av behållningen i dödsboet, beräknad på sätt i 13, 20—23 och 27 §§
stadgas, sedan därifrån avräknats dels efterlevande makes jämlikt 15 §
skattefria andel, dels legat, dels i 11 § 2 mom. omförmäld skattelott och
dels värdet av jämlikt 6 och 7 §§ först framdeles beskattningsbar egendom,
skola lotterna bestämmas såsom om det belopp, varmed deras sammanlagda
värde understiger dödsbobehållningen efter nu nämnd avräkning,
uppdelats å lotterna i förhållande till deras storlek.
Skifteshandling skall---hos beskattningsmyndigheten.
17 §.
För företeende — — — för inregistrering.
Anstånd skall---— vara ingiven.
Anstånd som — — — bouppteckningens registrering.
På framställning — — •— motsvarande tillämpning.
Ställd säkerhet---vidare gälla.
Om skyldighet att, då anstånd med skattens fastställande ägt rum, å
skatten gälda ränta stadgas i 52 § 1 mom.
19 §.
1 mom. Arvs- eller testamentslott, för vilken inträde av skattskyldighet
är att hänföra till dödsfallet, skall vid skattens beräkning sammanläggas
med gåva, som arvingen eller testamentstagaren erhållit av den avlidne,
under förutsättning att skattskyldighet för gåvan inträtt vid dödsfallet eller
inom tio år dessförinnan. Har den avlidne till arvingen eller testamentstagaren
överlämnat handling, innefattande giltig utfästelse om gåva av lös
egendom, skall, i den mån gåvan icke före dödsfallet blivit fullbordad, sammanläggning
äga rum även om handlingen överlämnats mer än tio år före
dödsfallet. Skatten å arvs- eller testamentslotten skall utgå efter den eller
de procentsatser som skolat tillämpas, därest skatt skolat uttagas för de
sammanlagda förvärven samt arvs- eller testamentslotten utgjort den högst
beskattade delen därav.
Lott, för vilken inträde av skattskyldighet är att hänföra till senare tidpunkt
än dödsfallet, skall vid skattens beräkning sammanläggas med annan
från samme arvlåtare (testator) härrörande arvs- eller testamentslott, för
vilken skattskyldighet inträtt inom tio år före den tidpunkt, då skattskyldighet
för förstnämnda lott inträdde; och skall skatten beräknas med tilllämpning
av de i första stycket stadgade grunderna. Detsamma skall gälla,
där arvingen eller testamentstagaren av arvlåtaren (testator) erhållit gåva,
för vilken skattskyldighet inträtt inom tid som nu är sagt.
3 mom. Vad i denna paragraf sägs om skattepliktig arvs- eller testamentslott
skall ock gälla beträffande sådan lott, som ej i och för sig uppgår till
skattepliktigt belopp, varvid hänsyn skall tagas till den tid, då skattskyldighet
skulle hava inträtt, därest beloppet varit skattepliktigt.
Har givare förbehållit sig nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkom st eller
annan förmån av bortgiven egendom, skall, ändå att sådant förbehåll icke
föranlett beskattningens uppskjutande, vid tillämpning av denna paragraf
Bevillningsutskottets betänkande nr B JO år 1958
5
så anses som om skattskyldighet inträtt först då den givaren förbehållna
rättigheten upphörde.
Förvärv, som avses i 12 § och 37 § 2 inom., skola sammanläggas med
annat förvärv allenast i den mån de ej äro skattefria jämlikt 12 §.
4 mom. Bouppteckning skall vid ingivandet vara åtföljd av skriftlig uppgift
angående i denna paragraf avsett tidigare förvärv eller försäkran att
sådant förvärv ej förekommit. Enahanda uppgift eller försäkran skall lämnas
i deklaration angående arvfallen eller testamenterad egendom.
20 §.
Vid uppskattning —--meddelade föreskrifter.
Att i---i 27 §.
Vid tillämpning av bestämmelserna i 21—27 §§ skall byggnad anses såsom
fast egendom, ändå att byggnaden enligt allmän lag ej är hänförlig
till sådan egendom.
22 §.
2 mom. Har fast---— belöpande arvsskatt.
Där efter--— särskilt värde.
Fast egendom, för vilken icke finnes särskilt taxeringsvärde, skall ock
av länsstyrelsen åsättas värde till ledning för arvsskattens bestämmande.
Det åligger skattskyldig, boutredningsman eller testamentsexekutör att göra
ansökan härom. Värdering som nu sägs är dock icke erforderlig, där det
finnes uppenbart, att egendomens värde ej överstiger 10 000 kronor.
Vid den---allmänna medel.
Över länsstyrelsens--— icke föras.
23 §.
Vid uppskattning av lös egendom iakttages:
A. Tomträtt eller vattenfallsrätt uppskattas, i den mån ej annat följer
av 20 § tredje stycket, till vad rättigheten med hänsyn till villkoren vid upplåtelsen
och den tid, som därför återstår, kan antagas hava betingat vid en
av boets avveckling föranledd, med tillbörlig omsorg skedd försäljning.
B. Aktie, obligation---angivna grund.
C. Fordran uppskattas---— tabellen I.
Osäker fordran —--— äro tillämpliga.
D. För evärdlig — — — år uppgått.
Nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån, som utgår
under viss tid eller någons livstid, uppskattas till sitt kapitalvärde. Är rättigheten
bestämd till visst belopp eller eljest till viss storlek, beräknas kapitalvärdet
efter det belopp rättigheten för helt år motsvarar och en räntefot
av fem procent enligt de vid denna förordning fogade tabellerna II, III
och IV. Där rättighet, som belastar viss egendom, ej är på nyss angivet sätt
bestämd, anses årliga värdet utgöra fem procent av det penningvärde, vartill
egendomen uppskattats, dock att, där rättighet avser endast del av egendom
eller dess årliga värde eljest icke kan bestämmas enligt nyss angivna
grund, detta uppskattas efter vad som prövas skäligt.
Kapitalvärdet av--— år motsvarar.
Är rättighet — --yngstes ålder.
E. Värdet av--— stadgade grunderna.
F. Annan lös---skedd försäljning.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
28 §.
Arvs- eller testamentslott, som tillkommer barn, styvbarn eller avkomling
till barn eller styvbarn, är fri från skatt, där dess värde icke överstiger
6 000 kronor.
Tillfaller lott barn, styvbarn eller avkomling till avlidet barn eller styvbarn
och har vid tiden för skattskyldighets inträde mottagaren av lotten
ej fyllt 21 år, skall vid skattens bestämmande från lotten såsom skattefritt
avräknas ett belopp av 2 000 kronor för varje helt år eller del därav, som
då återstod till dess sagda ålder uppnås.
Efterlevande make tillkommande lott, vars värde icke överstiger 40 000
kronor, är fri från skatt.
I fråga---tidigare tidpunkt.
Skattefri är jämväl, med det undantag som framgår av sista stycket, annan
lott än förut nämnts, där värdet icke överstiger 2 000 kronor om den
tillfaller person som avses i klass II nedan och eljest 1 000 kronor.
Vid tillämpning av vad i denna paragraf är stadgat skall adoptivförhållande
räknas lika med skyldskap.
I övrigt beräknas skatten enligt denna
Tariff.
Klass I. För arvs- eller testamentslott, som tillkommer efterlevande make,
barn, styvbarn eller avkomling till barn eller styvbarn, utgör skatten:
när värdet å skattepliktig lott överstiger
6 000 men icke
12 000
kr
90 kr för
6 000 kr och
3 %
av återstoden
12 000
»
»
20 000
»
270 »
»
12 000
»
»
4 %
»
20 000
»
»
30 000
»
590 »>
»
20 000
»
»
5 %
»
»
30 000
»
»
40 000
»
1 090 »
»
30 000
»
»
6 %
»
»
40 000
»
»
50 000
»
1 690 »
»
40 000
»
»
7 %
»
»
50 000
»
»
60 000
»
2 390 »
»
50 000
»
»
8 %
»
»
60 000
»
»
70 000
»
3 190 »>
»
60 000
»
»
9 %
»
»
70 000
»
»
80 000
»
4 090 »>
»
70 000
»
»
10 %
»
»
80 000
»
»
90 000
»
5 090 »
»
80 000
»
»
15 %
»
»
90 000
»
»
100 000
»
6 590 »>
»
90 000
»
»
20 %
»
»
100 000
»
»
150 000
»
8 590 »>
»
100 000
»
»
24 %
»
»
150 000
»
»
200 000
»
20 590 »
»
150 000
»
»
28 %
»
»
200 000
»
»
300 000
»
34 590 »
»
200 000
»
»
32 %
»
»
300 000
»
»
400 000
»
66 590 »
»
300 000
»
»
36 %
»
»
400 000
»
»
500 000
»
102 590 .)
»
400 000
»
»
40 %
»
»
500 000
»
»
1 000 000
»
142 590 »
»
500 000
»
»
44 %
»
»
1 000 000
»
2 000 000
»
362 590 »
»
1 000 000
»
»
48 %
»
»
2 000 000
»
»
5 000 000
»
842 590 »
»
2 000 000
»
»
52 %
»
»
5 000 000
Klass
//.
För
»
arvs- eller
2 402 590 »> »
testamentslott,
5 000 000 » » 60 % »
som tillkommer fader,
»
moder,
styvfader, styvmoder, broder (halvbroder), syster (halvsyster), broders
(halvbroders) eller systers (halvsysters) avkomling eller barns efterlevande
make eller som tillkommer någon, vilken såsom anställd tillhört den avlidnes
husfolk under minst tio år, utgör skatten:
7
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
när värdet å lotten överstiger
2 000
men
icke
5 000 kr:
60
kr för
2 000 kr och
6 % av återstoden
5 000
»
»
10 000 » :
240
»
»
5 000 »
»
9% »
»
10 000
»
»
15 000 » :
690
»
»
10 000 »
»
12 % *
»
15 000
»
»
20 000 »> :
1 290
»
»
15 000 »
»
15 % »>
»
20 000
»
»
30 000 » :
2 040
»
»
20 000 »>
»
20 % »
»
30 000
»
»
40 000 » :
4 040
»
»
30 000 »
»
25 % »
»
40 000
»
»
50 000 » :
6 540
»
»
40 000 »
»
30 % »
»
50 000
»
»
75 000 » :
9 540
»
»
50 000 »
»
35 % »
»
75 000
»
»
100 000 »> :
18 290
»
»
75 000 »
»
40 % »
»
100 000
»
»
150 000 » :
28 290
»
»
100 000 »
»
45 % »)
»
150 000
»
»
200 000 » :
50 790
»
»
150 000 »
»
50% »>
»
200 000
»
»
500 000 » :
75 790
»
»
200 000 »
»
55 % »>
»
500 000
»
»
1 000 000 » :
240 790
»
»
500 000 »
»
60 % »
»
1 000 000
» :
540 790
»
»
1 000 000 »
»
65 % »>
»
Lika med den, vilken såsom anställd tillhört den avlidnes husfolk under
minst tio år, skall anses den, som innehaft dylik anställning under tid, som
jämte tiden för sådan anställning hos den avlidnes make eller annan i klass
I eller II avsedd anhörig till den avlidne eller motsvarande anhörig till hans
make eller ock hos den avlidnes eller makens farföräldrar eller morföräldrar
uppgått till minst tio år.
Klass III. För testamentslott tillkommande
kyrka, landsting, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap;
stiftelse
med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala,
politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella
eller eljest allmännyttiga ändamål;
stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv;
registrerad understödsförening eller sådan sammanslutning, som, utan
att hava till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska
intressen, huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål;
folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning,
som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän
samlingslokal,
utgör skatten, där fråga är om svensk juridisk person och skattebefrielse
ej åtnjutes jämlikt 3 §:
när värdet å lotten överstiger
1 000
men
icke
2 000 kr:
50 kr för
1 000 kr och
10 ()
0 av
återstoden
2 000
»
»
5 000 »> :
150
»
»
2 000 »
»
15
''o »
»
5 000
»
»
10 000 »> :
600
»
»
5 000 »
»
20
Xo »
»
10 000
»
»
20 000 » :
1 600
»
»
10 000 »
»
25 °
''o »
»
20 000
»
»
50 000 » :
4 100
»
»
20 000 »
»
30
7o »
»
50 000
»
»
100 000 » :
13 100
»
»
50 000 »
»
35
»
»
100 000
» :
30 600
J>
»
100 000 »
»
40 °/
i *
»
Klass IV. För arvs- eller testamentslott, som icke skall beskattas enligt
för klass I, II eller III angivna grunder, utgör skatten:
när värdet å lotten överstiger
1 000
men
icke
5 000
kr: 200
kr för
1 000
kr
och
20
% av
återstoden
5 000
»
»
10 000
»> : 1 000
»
»
5 000
»
»
30
% »
»
10 000
»
»
20 000
» : 2 500
»
»
10 000
»
»
40
% »
»
20 000
»
»
30 000
» : 6 500
»
»
20 000
»
»
50
% »
»
30 000
»
»
50 000
* : 11 500
D
»
30 000
»
»
60
% »
»
50 000
» : 23 500
»
»
50 000
»
»
65
% ->
tf
8
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
För skattelott, som i 11 § 2 mom. sägs, beräknas skatten efter den klass,
gällande för arvinge eller universell testamentstagare i dödsboet eller för
mottagaren av det legat varom fråga är, som medför lägst skatt. Därest skattelotten
icke överstiger, om den skall beskattas efter klass I, 3 000 kronor, om
den skall beskattas efter klass II, 2 000 kronor och eljest 1 000 kronor, utgår
skatten i klass I efter 1 procent, i klass II efter 3 procent, i klass III efter 5
procent och i klass IV efter 20 procent, överstiger skattelott, som skall beskattas
efter klass I, 3 000 men icke 6 000 kronor, utgår skatten med 30 kronor
för 3 000 kronor och 2 procent av återstoden.
29 §.
1 mom. Vid tillämpning---— hundratal kronor.
Finnes skatten bliva högre än en tredjedel av det belopp, som utgör skillnaden
mellan lottens jämlikt första stycket jämnade värde och det värde,
vartill lotten för att vara skattefri högst får uppgå, nedsättes skatten med
överskjutande del. Sådan nedsättning må dock ej äga rum, där värdet å
lotten överstiger tre gånger det värde, vartill lotten för att vara skattefri
högst får uppgå.
Därest vid — — ■— hela krontal.
30 §.
Där någon---arvlåtaren (testator).
Då fideikommiss, —• —- — föregående innehavaren.
Tillfaller egendom den som är gift, beräknas skatten efter skyldskapsförhållandet
mellan hans make och den avlidne, om skatten därvid blir
lägre än den som eljest skolat utgå.
32 §.
Har efter---av 19 §;
och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, för någon
lott skatt skolat gäldas utöver vad för lotten beräknats, skall efterbeskattning
ske med sålunda felande belopp.
36 §.
Skattskyldighet inträder, såframt ej annat följer av vad i nästa stycke
sägs, då gåvan blivit fullbordad eller handling, innefattande giltig utfästelse
om gåva av lös egendom, överlämnats till mottagaren. I fall, som avses i
37 § 2 mom., inträder skattskyldighet vid den tid, då förmånstagaren erhåller
förfoganderätten över försäkringen; dock inträder, där på grund av
försäkringen utbetalning tidigare ägt rum till den berättigade, skattskyldighet
för sådant belopp vid dess mottagande.
Vad i —--bortgivna egendomen.
37 §.
2 mom. Skatt såsom---av förmånstagare.
Vid beskattning, varom nu är fråga, skall vad i 12 § andra—femte styckena
är stadgat äga motsvarande tillämpning. Därvid skall iakttagas att vad i
12 § fjärde stycket sägs angående premiebetalning mer än tio år före dödsfallet
skall, där ej försäkringstagaren avlidit före den i 36 § stadgade tiden
för inträde av skattskyldighet, i stället gälla med avseende å premiebetalning
mer än tio år före skattskyldighetens inträde.
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
9
39 §.
Skattefrihet åtnjutes
a) för gåva---personliga bruk;
b) för gåva, som utgör bidrag till gåvotagarens undervisning eller uppfostran,
då omständigheterna äro sådana, att gåvotagaren genom bidraget
kan anses hava tillförsäkrats en förmån, som han eljest icke skulle hava
åtnjutit, så ock för periodiskt understöd samt för sådan därmed jämförlig
periodisk betalning, som enligt gällande författningar angående skatt å inkomst
skall inräknas i gåvotagarens skattepliktiga inkomst;
c) för vad — — — därefter införts;
d) för annan än under a), b) och c) omförmäld gåva, där värdet av
gåvan eller, om gåvotagaren under samma kalenderår av samme givare erhåller
flera sådana gåvor som här avses, det sammanlagda värdet av dessa
gåvor icke överstiger 2 000 kronor.
41 §.
1 mom. Gåva, för vilken inträde av skattskyldighet ej är att hänföra till
senare tidpunkt än givarens död, skall vid skattens beräkning sammanläggas
med annan gåva, som gåvotagaren erhållit av samme givare, under förutsättning
att skattskyldighet för sistnämnda gåva inträtt samtidigt eller inom
tio år före det sådan skyldighet inträdde för den gåva, om vars beskattning
är fråga. Skatten för gåvan skall beräknas med tillämpning av de i
19 § 1 mom. första stycket stadgade grunderna.
Har den —--motsvarande tillämpning.
Att vid —---i 19 § 2 mom.
I fall, som avses i denna paragraf, skall gälla vad i 19 § 3 mom. första och
tredje styckena är för där avsedda fall föreskrivet.
43 §.
Vid beskattning av gåva skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse,
förutom ovan särskilt angivna bestämmelser i 6—9, 12, 19, 21 och 30 §§, vad
1 fråga om arvsskatt vidare är stadgat i 4 § 2 och 3 mom., 14, 20, 22—27 §§,
28 § med undantag av vad i första, andra och tredje styckena stadgas, ävensom
29 och 32 §§; och skall därvid den i 32 § f) förekommande hänvisningen
till 19 § i stället gälla 41 §.
Vid tillämpning av 28 § skall skatten enligt klass I utgöra, när värdet överstiger
2 000 men icke 3 000 kronor, 1 procent av värdet, samt, när värdet
överstiger 3 000 men icke 6 000 kronor, 30 kronor för 3 000 kronor och
2 procent av återstoden.
46 §.
Deklaration skall, i fall som angivas i 45 § under A), B) och C), vara till
beskattningsmyndigheten avlämnad inom fyra månader, räknat i fall som
angivas
under A) 1), 2) och 3) samt B) från det skattskyldighet inträdde;
under A) 4) från det överskott i dödsboets konkurs överlämnades till den
skattskyldige;
under C) från det kännedom erhölls angående den omständighet, som
föranleder efterbeskattningen.
I fall som angivas i 45 § under D) skall deklaration avlämnas till beskattningsmyndigheten
senast den 15 februari året efter det varunder skattskyldighet
inträdde. Har givaren eller, vad angår förvärv som i 37 § 2 mom. avses,
försäkringstagaren avlidit efter det skattskyldighet inträtt, må dock
deklarationen icke lämnas senare än fyra månader efter dödsfallet.
Magistrat i---dit ingivas.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
49 §.
Där någon i enlighet med lagen om försäkringsavtal blivit insatt såsom
förmånstagare, åligger det försäkringsgivaren att angående händelse, som
enligt denna förordning medför skattskyldighets inträde, lämna kontrolluppgift
till den beskattningsmyndighet, vilken har alt upptaga fråga om beskattning
av försäkringsbeloppet, och därvid enligt närmare föreskrifter,
som meddelas av Konungen, jämväl uppgiva övriga förhållanden av betydelse
för skattens bestämmande. Uppgiftsskyldighet föreligger dock icke,
därest försäkringsbeloppet eller, i fråga om belopp som utfaller periodiskt,
det sammanlagda årsbeloppet ej överstiger 5 000 kronor. Där fråga är om
flera försäkringar, skall vad nu sagts hava avseende å försäkringarnas sammanlagda
belopp.
Uppgift, varom i första stycket sägs, skall för varje kalenderår lämnas
senast den 15 februari påföljande år. Har skattskyldighet inträtt till följd av
dödsfall, skall dock uppgift lämnas inom en månad efter det försäkringsgivaren
erhöll vetskap om dödsfallet.
52 §.
1 mom. Skatt enligt —--skattens fastställande.
Har jämlikt —---krontal bortfaller.
Skatten jämte---angående testamentsbevakningen.
Den som---skattens fastställande.
Har jämlikt---utlämnad bouppteckning.
2 mom. Vid er läggande av arvsskatt, som jämlikt 54 § skall av dödsboet
förskjutas, må intill ett belopp, motsvarande högst hälften av skatten, såsom
betalningsmedel gälla skuldebrev, till säkerhet för vilket, jämlikt gällande
bestämmelser angående inteckning i fast egendom, tomträtt, vattenfallsrätt,
fartyg, jordbruksinventarier eller förlagsegendom, inteckning meddelats
i boet tillhörig egendom, eller ock skuldförbindelse med säkerhet av
sådant skuldebrev.
Sålunda intecknat skuldebrev vare gällande såsom betalningsmedel eller
säkerhet endast i den mån detsamma fastställts att gälla inom det värde, till
vilket den intecknade egendomen upptagits i ärendet angående arvsskattens
fastställande, och därjämte endast under förutsättning, att inteckningen
omfattar jämväl ränta efter den procent, som Konungen föreskriver.
överstiger den arvsskatt, som skall av dödsboet förskjutas, 20 000 kronor
må därjämte, intill skattens halva belopp, å inländsk börs noterade aktier,
som ingå bland dödsboets tillgångar, eller skuldebrev, för vilket lämnas
säkerhet i börsnoterade eller andra aktier, gälla såsom betalningsmedel i
enlighet med de föreskrifter Konungen meddelar.
Å skuld, som avses i första och tredje styckena, skall gäldas ränta efter
den procent, som Konungen i anslutning till det allmänna ränteläget fastställer
varje år i december att gälla för det påföljande året. Räntan räknas
från den dag då beslut meddelats om att skatten må erläggas med betalningsmedel
varom nu är fråga.
53 §.
Inbetalas icke, där stämpelbeläggning skall äga rum vid underrätt, inom
i 52 § 1 mom. angiven tid för stämpelbeläggningen erforderligt belopp, skall,
såframt ej annat följer av vad i 6 § sista stycket stadgas, rätten därom göra
anmälan hos länsstyrelsen med överlämnande av protokollsutskrift, innefattande
beslutet om skattens fastställande, jämte bouppteckning, om sådan
Bevillningsutskottets betänkande nr B JO år 1958
11
föreligger. Anmälan skall innehålla uppgift, huruvida och i vad mån det
åligger dödsbo att förskjuta ogulden skatt, ävensom erforderlig uppgift om
skattskyldigs hemvist.
Det åligger---Konungen bestämmas.
Har av —---nyss nämnts.
54 §.
Arvsskatt för egendom, för vilken skattskyldighet inträtt vid arvlåtarens
(testators) eller i fall, som avses i 8 § första stycket, föregående innehavarens
död, ävensom i 52 § 1 mom. omnämnd ränta förskjutas av dödsboet,
dock icke där fråga är om lott, som beskattas efter vad i 6 § andra stycket
d) sägs, eller förvärv, som avses i 12 §. Skattskyldig skall vid tillträde av
honom tillkommande lott, för vilken skatten förskjutits av dödsboet, till
boet gälda på lotten belöpande skatt utan avdrag i sådant hänseende, som i
29 § 2 mom. sägs, jämte andel i räntan; och skall tillika å belopp, som sålunda
skall erläggas, gäldas den ränta, som kunnat av dödsboet påräknas
vid insättning å bankräkning.
Saknas i dödsbo tillgång till gäldande av skatt och ränta, som icke erlagts
inom tid, som angives i 52 § 1 mom., svare dödsbodelägarna för vad som
brister såsom i lagen om boutredning och arvskifte är stadgat i fråga om
gäld efter den döde; dock vare efterlevande make fri från sådant ansvar,
där han vid bodelning icke erhållit mer än som enligt lag tillkommer honom.
55 §.
1 mom. Uppgå i dödsbo beloppet av kontanta medel och därmed jämförliga
fordringar samt värdet av obligationer och andra lätt realiserbara
värdepapper sammanlagt icke till dubbla beloppet av den arvsskatt, som
jämlikt 54 § skall av dödsboet förskjutas, eller föreligger i andra fall för
någon som är skattskyldig enligt denna förordning avsevärd svårighet att
genast erlägga hela den skatt, som belöper på honom tillfallen egendom, må
beskattningsmyndigheten medgiva, att skatten erlägges genom högst tio årliga
inbetalningar, dock att anståndet i intet fall må utsträckas till flera
inbetalningar än som prövas erforderligt.
På Konungens prövning må ankomma att, där för viss skattskyldig synnerliga
skäl därtill äro, medgiva att den skatt, som belöper på honom tillfallen
egendom, erlägges genom högst tjugu årliga inbetalningar.
2 mom. Första inbetalningen skall äga rum inom tid, som angives i 52 §
1 mom., och skall uppgå, om skatten uppdelas i endast två poster, minst till
en fjärdedel av skattens belopp och i andra fall minst till belopp motsvarande
skattebeloppet delat med antalet inbetalningar. Andra inbetalningen skall
verkställas å årsdagen för beslutet om skattens fastställande och envar av
de följande å motsvarande dag det år, varunder den förfaller till betalning;
och skola dessa inbetalningar uppgå till sinsemellan lika belopp. Å skatt,
med vars erläggande anstånd åtnjutes, skall gäldas ränta efter den procent,
som Konungen i anslutning till det allmänna ränteläget fastställer varje år
i december att gälla för det påföljande året. Räntan räknas från den dag då
anståndsbeslutet meddelats.
3 mom. Framställning om anstånd skall skriftligen göras senast då skatteärendet
upptages till avgörande. Beviljas anstånd, skall inom tid, som
beskattningsmyndigheten utsätter, till denna avlämnas till Kungl. Maj :t
och kronan utfärdad skuldförbindelse å det belopp anståndet avser jämte
ränta. Medgives anstånd, skall därjämte inom samma tid ställas nöjaktig
säkerhet, dock att sådan skyldighet icke föreligger för skattskyldig med av
-
12
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
seende å skatt som skall utgå för nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst
eller annan förmån eller för rätt, som avses i 8 § andra stycket. Fullgöres ej
vad i detta moment föreskrivits, anses anståndet förverkat.
56 §.
Avlider den, som förvärvat egendom genom arv, testamente eller gåva,
inom ett år från det skattskyldighet inträtt, eftergives skatten.
1 fråga---vid dödstillfället.
Fråga om — ■—• — i skatteärendet.
57 §.
Konungen äger —--annan art.
Har, efter det anstånd med skattens erläggande medgivits, den skattepliktiga
egendomen genom oförutsedd händelse avsevärt nedgått i värde eller
föreligga eljest särskilda skäl därtill, äger Konungen medgiva befrielse från
eller nedsättning av återstående del av skatten.
59 §.
Har efter---deklarationen angivits;
och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, någon skattskyldig
haft att gälda mindre skatt än vad beräknats, skall honom påförd
skatt nedsättas med sålunda för högt beräknat belopp.
Ansökan om---i skatteärendet.
68 §.
Förseelse, varom i 66 § sägs, må av åklagare åtalas allenast efter anmälan
av beskattningsmyndigheten.
Finnes förseelsen ursäktlig eller eljest ringa, må från straff frias.
71 §.
2 mom. Från tillämpning av vad i denna förordning stadgas om skattskyldighet
må Konungen under förutsättning av ömsesidighet medgiva undantag
innefattande befrielse från eller nedsättning av skatt för egendom, som finnes
i viss annan stat eller efterlämnats eller bortgivits av eller tillfallit därstädes
bosatt person eller ock bortgivits av eller tillfallit i den andra staten
hemmahörande juridisk person.
Överenskommelse, som---skedd uppsägning.
Denna förordning träder, med nedan under 5. angivet undantag, i kraft
den 1 januari 1959. I samband med förordningens ikraftträdande skall följande
iakttagas.
1. Äldre bestämmelser om arvsskatt och gåvoskatt skola fortfarande äga
tillämpning, därest skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1959; dock
skall 56 § första stycket i dess nya lydelse tillämpas, där den, som förvärvat
egendom genom arv, testamente eller gåva, avlidit efter den 31 december
1958.
2. Ändå att skattskyldighet inträtt efter den 31 december 1958 skall nu
gällande tariff i 28 § tillämpas vid beräkning av skatt för dels arvslott (testamentslott),
därest arvlåtare (testator) avlidit före den 1 januari 1959, dock
icke där fråga är om förvärv efter den som på livstid innehaft egendomen
med i 8 § första stycket avsedd rätt, dels gåva, som fullbordats före den
1 januari 1959, dels egendom, som medlem av konungahuset förvärvat från
annan medlem därav, dels ock fideikommiss, som instiftats för obegränsad
tid.
13
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
3. Vad i 12 § fjärde stycket nu sägs om skattefrihet för rätt till pension,
som utgår på grund av pensionsförsäkring, skall äga tillämpning även efter
den 31 december 1958, därest försäkringstagaren avlidit före den 1 januari
1959 eller utbetalning på grund av försäkringen skett till förmånstagaren
före sistnämnda dag; och skall under enahanda förutsättning nu gällande
tariff i 28 § alltjämt tillämpas vid beräkning av skatt för vad som tillfallit
någon i egenskap av förmånstagare till annan försäkring än pensionsförsäkring.
4. Vid tillämpning av bestämmelserna i 19 och 41 §§ i deras nya lydelse
skall iakttagas, att skatt ej må beräknas efter sammanläggning med gåva,
för vilken skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1955. Vad nu sagts skall
dock icke gälla handling, innefattande giltig utfästelse om gåva av lös egendom.
5. Beträffande 20 § skall denna förordning träda i kraft dagen efter den,
då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i
Svensk författningssamling, samt äga tillämpning även i de fall då skattskyldighet
inträtt före ikraftträdandet.
Till utskottet har hänvisats nedanstående i anledning av propositionen
väckta motioner. Motionsyrkandena överensstämmer med
yrkanden, som väckts i motioner vid 1958 års A-riksdag. Enär motiveringen
till yrkandena återfinnes i motsvarande vid berörda riksdag väckta motioner,
redovisas numren å sistnämnda motioner inom parentes nedan.
I) de likalydande motionerna 1: B 31 av herr Hagberg och fru Gärde Widemar
samt II: B 35 av herr Nilsson i Svalöv m. fl. (II: 538), vari hemställts,
A) att riksdagen, under förutsättning att arvsbeskattningen höjes, måtte
besluta,
1) att nu gällande tariff i 28 § arvs- och gåvoskatteförordningen skall tilllämpas
vid beräkning av skatt för förmånstagareförvärv vid dels kapitalförsäkring
som tecknas före den 1 januari 1959, dels kapitalförsäkring som
tecknas senare och är utmätningsfri jämlikt 116 § första stycket lagen om
försäkringsavtal, dels sjuk- och olycksfallsförsäkring;
2) att, om sådant förmånstagareförvärv skall sammanläggas med annat
förvärv, skatten skall beräknas som om förmånstagareförvärvet utgjort den
högst beskattade delen av de sammanlagda förvärven; ävensom
B) alt vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig
ändring i punkten 2 av övergångsbestämmelserna till förslaget i proposition
nr B 3 till förordning angående ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr
416) om arvsskatt och gåvoskatt; II)
II) de likalydande motionerna I: B 90 av herr Ohlon in. fl. och II: B 111
av herr Ohlin in. fl. (II: 539), vari hemställts,
A. att riksdagen med ändring av vad Kungl. Maj:t föreslagit i proposition
nr B 3 måtte i samband med beslutet om kvarlåtenskapsskattens slopande
I. fastställa skalorna för arvsskatt och gåvoskatt i enlighet med vad
som angivits i motiveringen i den vid årets förra riksdag väckta motionen
II: 539,
14
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
2. avslå det i propositionen framlagda förslaget att pensionsförsäkringar
skall bli föremål för arvs- och gåvoskatt och att således den nuvarande skattefriheten
beträffande sådana försäkringar skall bibehållas oförändrad i
arvsskatteförordningen (AGF),
3. avslå det i propositionen framlagda förslaget till ändrad lydelse av bestämmelserna
i 39 § AGF angående skattefrihet för gåva till annans undervisning
och uppfostran och att således även denna bestämmelse bibehålies
oförändrad,
4. besluta att övergångsbestämmelserna vad gäller sammanläggning av
gåva med arvs- eller teslamentslott eller annan gåva även skall gälla s. k.
benefik revers, så att sådan revers, som givits fyra år före de nya bestämmelsernas
ikraftträdande, ej skall bli föremål för sammanläggning,
5. i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att vid den fortsatta översyn av
arvsskatteförordningen, som förutsatts komma till stånd,
dels frågan om skattefrihet för arvs- eller testamentslott, som tillkommer
efterlevande make, förutsättningslöst prövas och
dels frågan om att vid arvsbeskattningen genomgående införa skattefria
grundavdrag i stället för nuvarande skattefria gränsbelopp, i första hand för
efterlevande make, utredes, samt
B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext;
III)
de likalydande motionerna I: B 91 av herr Ewerlöf m. fl. och II: B 113
av herr Hjalmarson m. fl. (11:540), vari hemställts, att riksdagen måtte
a) antaga förslaget till förordning angaende upphävande av förordningen
den 6 juli 1947 (nr 581) om kvarlåtenskapsskatt,
b) antaga förslaget till förordning angående ändring i förordningen den
6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt med den ändringen att 12,
28 och 36 §§, 37 § 2 mom. och 39 § samt övergångsbestämmelserna erhåller
följande ändrade lydelse.
12 §.
Har någon i enlighet med lagen om försäkringsavtal insatts såsom förmånstagare
och erhåller han vid försäkringstagarens död förfoganderätten
over försäkringen eller, utan att sådan rätt förvärvats, utbetalning på grund
av kapitalförsäkring, skall vad förmånstagaren sålunda bekommer vid beräknande
av arvsskatt anses såsom arvfallen egendom. Vad nu sagts skall
galla jämväl förvärv, som på grund av stadgandet i 104 § andra stycket nämnda
lag tillfaller dödsbodelägare, vilken är berättigad till laglott, med iakttagande
dock av vad beträffande fördelning av sådant förvärv kan vara bestämt
i skifteshandling, vilken jämlikt 16 § lägges till grund för lotternas beräknande.
Har försäkringstagarens make insatts såsom förmånstagare, föreligger
icke skattskyldighet för den del av förvärvet, som motsvarar det belopp,
varmed, därest forvarvet ingått i försäkringstagarens kvarlåtenskap,
makens jämlikt 15 § skattefria andel i boet skolat ökas.
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
15
Vidare skall, där försäkringen är tagen
a) å försäkringstagarens eller hans makes liv samt den rätt, som på grund
av försäkringsavtalet tillkommit endera av dem, jämlikt 116 g första stycket
lagen om försäkringsavtal icke kunnat tagas i mät för någon deras gäld, eller
b) för olycksfall eller sjukdom,
vid skattens beräknande från värdet av vad som tillfallit någon i egenskap
av förmånstagare såsom skattefritt avräknas ett belopp av 25 000 kronor.
Har på grund av förordnande av samma person förmånstagaren tidigare erhållit
sådant förvärv, som jämlikt 37 § 2 mom. är i beskattningshänseende
likställt med gåva, må likväl å värdet av vad som inom loppet av tio år tillfallit
förmånstagaren ej avräknas mer än sammanlagt 25 000 kronor.
Vad som---äga rum.
Skattskyldighet enligt första stycket äger ej rum för rätt till pension som
utgår på grund av pensionsförsäkring. Skattskyldighet äger ej heller rum för
rätt till livränta, som utgår på grund av annan försäkring än pensionsförsäkring,
i den mån vad som på grund av förordnande av samma person såsom
sådan livränta tillfallit den berättigade icke överstiger 2 500 kronors årsränta.
Angående vad som förstås med kapitalförsäkring och pensionsförsäkring
stadgas i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen.
28 §.
Arvs- eller--- 6 000 kronor.
Tillfaller lott---ålder uppnås.
Efterlevande make---från skatt.
I fråga---tidigare tidpunkt.
Skattefri är--- 1 000 kronor.
Vid tillämpning---med skyldskap.
I övrigt beräknas skatten enligt denna
Tariff.
Klass 1. För arvs- eller testamentslott, som tillkommer efterlevande make,
barn, styA''barn eller avkomling till barn eller styvbarn, utgör skatten:
när värdet å skattepliktig lott överstiger
6 000
men
icke
10 000
kr:
90
kr
för
6 000
kr
och
2
% av
återstoden:
10 000
»
»
20 000
»:
170
»
»
10 000
»
»
3
% »
»
9
20 000
»
»
30 000
»:
470
»
»
20 000
»
»
4
% »
»
30 000
»
»
40 000
»:
870
»
»
30 000
»
»
5
% »
»
9
40 000
»
»
50 000
»:
1 370
»
»
40 000
»
»
6
% »
»
9
50 000
■ »
»
60 000
»:
1 970
»
»
50 000
»
»
7
% »
»
9
60 000
»
»
75 000
» :
2 670
»
»
60 000
»
»
8
% »
»
9
75 000
»
»
100 000
» :
3 870
»
»
75 000
»
»
10
% »
»
100 000
»
»
150 000
»:
6 370
»
»
100 000
»
»
12
% ->
»
150 000
»
»
200 000
» :
12 370
»
»
150 000
»
»
14
% »
»
200 000
»
»
300 000
» :
19 370
»
»
200 000
»
»
16
% »
»
9
300 000
»
»
400 000
» :
35 370
»
»
300 000
»
»
18
% »
»
9
400 000
» :
53 370
»
»
400 000
»
»
20
0/ ,
/O ''
»
16
Bevillningsutskottets betänkande nr B iO år 1958
Klass II. För arvs- eller testamentslott, som tillkommer fader, moder, styvfader,
styvmoder, broder (halvbroder), syster (halvsyster), broders (lialvbroders)
eller systers (halvsysters) avkomling eller barns efterlevande make
eller som tillkommer någon, vilken såsom anställd tillhört den avlidnes husfolk
under minst tio år, utgör skatten:
när värdet å lotten överstiger
2 000
men
icke
6 000
kr:
40
kr
för
2 000
kr
och
6
0/
/o
av
återstoden
6 000
»
»
12 000
» :
280
»
»
6 000
»
»
8
0/
/O
»
»
12 000
»
»
20 000
»:
760
»
»
12 000
»
»
10
0/
/o
»
»
20 000
»
»
30 000
» :
1 560
»
»
20 000
»
»
12
0/
/o
»
»
30 000
»
»
40 000
»:
2 760
»
»
30 000
»
»
15
0/
/o
»
»
40 000
»
»
60 000
» :
4 260
»
»
40 000
»
»
18
0/
/o
»
»
60 000
»
»
100 000
»:
7 860
»
»
60 000
»
»
21
0/
/o
»
»
100 000
»:
16 260
»
»
100 000
»
»
24
0/
/o
»
»
Lika
med den,
vilken
såsom anställd tillhört den
avlidnes
lusfolk under
minst tio år, skall anses den, som innehaft dylik anställning under tid, som
jämte tiden för sådan anställning hos den avlidnes make eller annan i klass I
eller II avsedd anhörig till den avlidne eller motsvarande anhörig till hans
make eller ock hos den avlidnes eller makens farföräldrar eller morföräldrar
uppgått till minst tio år.
Klass III. För testamentslott tillkommande
kyrka, landsting, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap;
stiftelse
med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala,
politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella
eller eljest allmännyttiga ändamål;
stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv;
registrerad understödsförening eller sådan sammanslutning, som, utan
att hava till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska
intressen, huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål;
folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning,
som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän samlingslokal,
utgör skatten, där fråga är om svensk juridisk person och skattebefrielse
ej åtnjutes jämlikt 3 §:
när värdet å lotten överstiger
1 000 men icke
3 000 »> »>
6 000 » »>
20 000 » »
60 000
3 000
kr: 40
kr
för
1 000
kr
och
10 °,
O av
återstoden;
6 000
»: 240
»
»
3 000
»
»
15 °/
O »
» ;
20 000
»: 690
»
»
6 000
»
»
20 °,
O »
» ;
60 000
»>: 3 490
»
»
20 000
»
»
25 °y
O >}
» ;
»: 13 490
»
»
60 000
»
»
30 °/
0 »
»
Klass IV. För arvs- eller testamentslott, som icke skall beskattas enligt
för klass I, II eller III angivna grunder, utgör skatten:
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
17
när värdet å lotten överstiger
1 000
men
icke
3 000
kr:
3 000
»
»
6 000
»:
6 000
»
»
12 000
» :
12 000
i>
»
20 000
» :
20 000
0
»
40 000
»:
40 000
» :
40
kr
för
1 000
kr
och
10
240
»
»
3 000
»
»
15
690
»
»
6 000
»
»
20
1 890
»
»
12 000
»
»
25
3 890
»
»
20 000
»
30
9 890
»
»
40 000
»
>>
35
0/
/O
0/
/o
0/
/o
0/
/ 0
0/
/o
0/
/o
av återstoden;
» » ;
» » ;
» » ;
» » ;
» »
För skattelott, som i 11 § 2 inom. sägs, beräknas skatten efter den klass,
gällande för arvinge eller universell testamentstagare i dödsboet eller för
mottagaren av det legat varom fråga är, som medför lägst skatt. Därest skattelotten
icke överstiger, om den skall beskattas efter klass I, 3 000 kronor,
om den skall beskattas efter klass II, 2 000 kronor och eljest 1 000 kronor,
utgår skatten i klass I efter 1 procent, i klass II efter 2 procent samt i klasserna
III och IV efter 4 procent, överstiger skattelott, som skall beskattas
efter klass I, 3 000 men icke 6 000 kronor, utgår skatten med 30 kronor för
3 000 kronor och 2 procent av återstoden.
36 §.
Skattskyldighet inträder, såframt ej annat följer av vad i nästa stycke
sägs, då gåvan blivit fullbordad eller handling, innefattande giltig utfästelse
om gåva av lös egendom, överlämnats till mottagaren. I fall, som avses i 37 §
1 inom., inträder skattskyldighet vid den tid, då förmånstagaren erhåller
törfoganderätten över försäkringen; dock inträder, där på grund av kapitalförsäkring
utbetalning tidigare ägt rum till den berättigade, skattskyldighet
för sådant belopp vid dess mottagande.
Vad i--— bortgivna egendomen.
37 §.
2 inom. Skatt såsom----av förmånstagare.
Vid beskattning, varom nu är fråga, skall vad i 12 § andra—femte styckena
är stadgat äga motsvarande tillämpning.
39 §.
Skattefrihet åtnjutes
a) för gåva —---personliga bruk;
b) för vad någon erhållit såsom bidrag till undervisning eller uppfostran
så ock för periodiskt understöd samt för sådan därmed jämförlig periodisk
betalning, som enligt gällande författningar angående skatt ä inkomst skall
inräknas i gåvotagarens skattepliktiga inkomst;
c) för vad----därefter införts;
d) för annan---— — 2 000 kronor.
k)
Bihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr fl 10
18 Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
Denna förordning träder, med nedan under 3. angivet undantag, i kraft
den 1 januari 1959. I samband med förordningens ikraftträdande skall följande
iakttagas.
1. Äldre bestämmelser —--december 1958.
2. Vid tillämpning av bestämmelserna i 19 och 41 §§ i deras nya lydelse
skall iakttagas, att skatt ej må beräknas efter sammanläggning med gåva,
för vilken skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1955.
3. Beträffande 20 §----- före ikraftträdandet.
c) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:l måtte företaga
en skyndsam översyn av bestämmelserna i arvs- och gåvoskatteförordningen
med beaktande av de synpunkter som anförts i motionen II: 540 vid årets
förra riksdag;
IV) de likalydande motionerna I:B 121 av herr Kronstrund m. fl. och
II: B 148 av herr Stiernstedt m. fl. (II: 542), vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta, att bottenbeloppet beräffande efterlevande makes arvslott
skall förvandlas till grundavdrag samt att till följd härav 28 § tredje stycket
i föreliggande förslag till förordning angående ändring i förordningen den 6
juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt skall erhålla följande lydelse:
Tillfaller lott efterlevande make, skall vid skattens bestämmande från
lotten såsom skattefritt belopp avräknas ett belopp av 40 000 kronor;
V) motionen II: B 12 av fröken Vinge m. fl. (II: 522), vari hemställts, att
riksdagen vid behandlingen av propositionen nr B 3 ville besluta att i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att fosterbarnens intressen beaktas vid den
blivande översynen av förordningen den 6 juni 1941 om arvsskatt och gåvoskatt;
samt
VI) motionen II: B 112 av herr Hansson i Skegrie in. fl. (11:541), vari
hemställts, att riksdagen måtte
a) besluta att den i motionen 11:541 vid årets förra riksdag återgivna
skatteskalan skall läggas till grund för beräkningen av de tariffer i § 28 avförslaget
till förordning angående ändring i förordningen den 6 juni 1941
om arvsskatt och gåvoskatt, enligt vilka arvs- och gåvoskatt vid ett bifall till
propositionen skall utgå, samt att förslagen till övergångsbestämmelser i
nämnda förordning skall ändras i enlighet med vad som i nyssnämnda motion
föreslagits, samt
b) uppdraga åt vederbörande utskott att utarbeta härför erforderliga ändringar
i den i propositionen föreslagna författningstexten,
c) beakta vad som i berörda motion i övrigt anförts.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,
hänvisa till de vid årets förra riksdag väckta motionerna II: 522 samt
II: 538—542.
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 19Ö8
19
Propositionen
Av det vid proposition nr 145 till årets förra riksdag fogade statsrådsprotokollet
inhämtas bl. a. följande.
Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 13 april 1956 tillkallade chefen
för finansdepartementet särskilda sakkunniga, arvsskattesakkunniga,
med uppdrag att verkställa utredning rörande reformer i avseende å dödsbobeskattningen
m. m. I enlighet med direktiven skulle de sakkunnigas främsta
uppgifter vara att överväga dels om det alltjämt fanns behov av två särskilda
former för dödsbobeskattningen, arvslottsskatt (arvsskatt) och kvarlåtenskapsskatt,
dels i vad mån de skattefria bottenbeloppen vid dödsbobeskattningen
borde höjas och dels om skatteskalorna vid nämnda beskattning
borde ändras. Såsom en riktpunkt för utredningsarbetet härvidlag
angavs i direktiven att statens inkomster av dödsbobeskattningen, bortsett
från vad som kunde erfordras för att erhålla skäliga bottenbelopp, icke borde
nämnvärt minskas. Med hänsyn till sambandet mellan kvarlåtenskapsskatten
och förmögenhetsskatten kunde enligt direktiven också behöva prövas om
skattepliktsgränsen och skalan för förmögenhetsskatten borde jämkas.
De sakkunniga framlade i december 1956 en promemoria (stencilerad)
med förslag till höjning av skattepliktsgränsen vid kvarlåtenskaps- och förmögenhetsbeskattningen
från 50 000 till 80 000 kronor för att i skälig omfattning
motverka följderna av värdeökningen för fastigheter vid 1957 års allmänna
fastighetstaxering. Detta förslag genomfördes vid 1957 års riksdag
(Prop. 71, BevU 32, Rskr 180, SFS 106—108).
Arvsskattesakkunnigas fortsatta arbete har numera slutförts i och med
avgivandet av ett den 18 december 1957 dagtecknat betänkande angående
arvsbeskattning (SOU 1957: 48). De sakkunniga utgjordes vid betänkandets
avgivande av generaldirektören Rolf Dahlgren, ordförande, samt ledamoten
av riksdagens första kammare lantbrukaren Herbert Hermansson, ledamoten
av samma kammare statsrådet Rune B. Johansson, ledamoten av andra
kammaren agronomen Eric Nilsson, sekreteraren Cyril Olsson, ledamoten av
första kammaren f. d. lektorn Edgar Sjödahl och byråchefen för lagärenden
i finansdepartementet Sten Walberg. Såsom statistisk expert har medverkat
förste aktuarien Bertil Edlund och såsom försäkringsteknisk expert försäkringsdirektören
Tage Larsson.
I betänkandet föreslår arvsskattesakkunniga att kvarlåtenskapsskatten avskaffas
med utgången av år 1958 och att dödsbobeskattningen i fortsättningen
sker endast i form av arvslottsskatt (arvsskatt). Den nuvarande arvsskatten
föreslås ökad med ett belopp som icke fullt motsvarar kvarlåtenskapsskatten.
De sakkunniga föreslår vidare höjning av flertalet av de skattefria
bottenbeloppen vid arvsbeskattningen. Även vissa andra ändringar av
beskattningsbestämmelserna förordas, betingade dels av själva övergången
från systemet med dubbla skatteformer till ett system med enbart arvsskatt
och dels av önskemålet att effektivisera och förenkla beskattningsreglerna.
20 Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
I fråga om förmögenhetsbeskattningen föreslår arvsskattesakkunniga icke
några ytterligare ändringar utöver vad som genomfördes vid 1957 års riksdag.
Arvsskattesakkunnigas förslag att avskaffa kvarlåtenskapsskatten är enhälligt.
I fråga om beskattningens höjd har ledamöterna Hermansson och
Olsson samt Nilsson reserverat sig. Hermansson och Olsson förordar att
kvarlåtenskapsskatten kompenseras genom höjning av arvsskatten i mindre
omfattning än majoriteten föreslagit. Nilsson anser att kvarlåtenskapsskatten
bör avskaffas utan att arvsskatten höjes. I övrigt föreligger enstaka reservationer
i vissa detaljfrågor. I fråga om förmögenhetsbeskattningen är
de sakkunniga emellertid enhälliga.
Statsverkets inkomster av dödsbobeskattningen beräknas vid ett genomförande
av majoritetsförslaget minska från ca 77,5 till ca 74 miljoner kronor
om året, d. v. s. med ca 3,5 miljoner per år. Enligt Hermanssons och Olssons
reservation blir skattebortfallet ca 20 miljoner kronor och enligt Nilssons
reservation ca 30 miljoner kronor om året.
Över arvsskattesakkunnigas betänkande har yttranden avgivits av
följande 17 myndigheter, vilka genom remiss anmodats yttra sig, nämligen
Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige,
Stockholms rådhusrätt, Göteborgs rådhusrätt, rådhusrätten i Malmö,
statskontoret, riksräkenskapsverket (som härjämte i särskild skrivelse upptagit
fråga om ränteberäkning i visst fall vid dödsbobeskattningen), generalpoststvrelsen
(såvitt angår bestämmelserna rörande skattens fastställande
och erläggande), försäkringsinspektionen (såvitt angår beskattningen av
försäkringsförvärv och därmed sammanhängande frågor), överståthållarämbetet
ävensom länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs
och Bohus, Örebro samt Jämtlands län.
Av sammanlagt 35 myndigheter och sammanslutningar, vilka genom remiss
beretts tillfälle att yttra sig, har yttranden inkommit från 21, nämligen
fullmäktige i riksbanken, länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Kronobergs,
Gotlands, Värmlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens
län, familjeiättskommitten, fideikommissutredningen, Svenska arbetsgivareföreningen,
Landsorganisationen i Sverige, Riksförbundet Landsbygdens
folk, Sveriges akademikers centralorganisation (som överlämnat yttrande
jämväl från Sveriges juristförbund), Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,
Svenska livförsäkringsbolags förening, Sveriges advokatsamfund,
Föreningen Sveriges häradshövdingar och Föreningen Sveriges
stadsdomare.
Härjämte hai yttianden i ärendet inkommit från följande sammanslutningar,
nämligen Sveriges Iantbruksförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges
grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges redareförening,
Svenska företagares riksförbund, Stockholms handelskammare och Skånes
handelskammare.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1058
■21
Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska bankföreningen, Sveriges industriförbund
och Stockholms handelskammare har åberopat ett av näringslivets
skattedelegation upprättat yttrande.
I yttrandena har arvsskattesakkunnigas förslag om avskaffande av kvarlåtenskapsskatten
genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Även
förslaget om höjning av bottenbeloppen har i huvudsak biträtts av remissinstanserna.
I fråga om beskattningens höjd har däremot i ett flertal yttranden
uttalats önskemål om en lägre skattenivå än majoritetsförslaget åsyftar.
I övrigt har de sakkunnigas förslag i stort sett blivit föremål för instämmande
från remissinstansernas sida. Beträffande vissa detaljfrågor har dock
framförts avvikande meningar, delvis i anslutning till vad reservanterna inom
de sakkunniga uttalat.
Rörande motiveringen för de i propositionen nr B 3 framlagda förslagen
hänvisar utskottet till det vid proposition nr 145 vid A-riksdagen fogade
statsrådsprotokollet. Redogörelsen härutinnan återfinnes under följande
rubriker å nedan angivna sidor i sistnämnda proposition, nämligen
Gällande rätt in. m., s. 17—23
Allmänna synpunkter, s. 23—34
Bottenbeloppen, s. 34—47
Skatteskalorna, s. 47—62
Gåvobeskattningen, s. 62—83
Försäkringsbeskattningen, s. 83—103
Detaljmotivering, s. 103—116
Motionerna
Grundavdrag i stället för gränsbelopp
Motiveringen för yrkandet i motionerna I: B 121 och II: B 148 återfinnes
i motionen 11:542 vid A-riksdagen. Däri erinras om att arvslott, som tillkommer
efterlevande make och vars värde inte överstiger 25 000 kr., för
närvarande är fri från skatt. I den mån arvslottens värde överstiger 25 000
kr. upptages emellertid — efter viss avtrappning — hela beloppet till beskattning.
Det utgör sålunda gränsbelopp, icke grundavdrag. I propositionen
föreslås nu att nämnda belopp skall, med bibehållande av sin karaktär
i övrigt, sättas till 40 000 kr.
Arvsskattesakkunniga övervägde att ändra de skattefria beloppen i AGF
från gränsbelopp till grundavdrag, innebärande att bottenbeloppen skulle
vara skattefria även när arvslotten överstiger nämnda belopp. Med hänsyn
till det beräknade skattebortfallet har de sakkunniga emellertid förklarat
sig inte kunna förorda en sådan omläggning. Såsom eu tänkbar partiell reform
framfördes att endast de särskilda bottenbelopp som gäller för underåriga
barn och efterlevande make förvandlades till grundavdrag. I fråga
om dessa belopp framträder nämligen enligt de sakkunniga särskilt påtagligt,
hurusom gränsbeloppet medför eu tvär övergång från full skattefrihet
22 Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
till full skatteplikt. I propositionen föreslås att bottenbeloppet för underåriga
barn skall ändras till grundavdrag. Enligt motionärernas mening bör
man emellertid redan nu, och utan att avvakta ytterligare utredning, förvandla
bottenavdraget till grundavdrag även när det gäller efterlevande
make. Familjerättskommittén — vars utredningsarbete först ansetts böra
avvaktas innan förslag framlägges i här förevarande avseende — anför
bl. a., att intresset att i största möjliga utsträckning tillgodose efterlevande
makes och barns behov enligt kommitténs mening är så framträdande, att
den till sin räckvidd begränsade reform som de särskilda bottenbeloppens
ändring till grundavdrag skulle innebära snarast bör genomföras. Någon
anledning att av principiella skäl avvakta resultatet av familjerättskommitténs
arbete anser kommittén själv icke föreligga. Det skattebortfall som
skulle föranledas av motionärernas förslag kan uppskattas till 1,5 å 2 milj.
kr. Det är emellertid att märka, att den höjning av taxeringsvärdena som
genomfördes 1957, liksom den eljest av inflationen föranledda värdestegringen,
med säkerhet kommer att tillföra statsverket inkomster vida överstigande
nämnda inkomstminskning. Med hänsyn härtill kan statsfinansiella
skäl inte anföras mot den ifrågasatta ändringen.
I såväl motionerna I: B 90 och II: B 111 som motionerna I: B 91 och II:
B 113 betonas angelägenheten av att nu förekommande skattefria bottenbelopp
genomgående omkonstrueras till skattefria grundavdrag. Emellertid
yrkas inte omedelbar lagstiftning i denna riktning utan skrivelse till Kungl.
Maj :t med begäran att frågan prövas i samband med fortsatt översyn av
arvsskatteförordningen. Jämväl i motionen II: B 112 förutsättes att denna
fråga blir föremål för utredning.
Skatteskalorna
De i motionerna framlagda förslagen till skatteskalor framgår av den vid
detta betänkande fogade bilagan.
Till stöd för den i motionerna I: B 90 och II: B 111 påyrkade skatteskalan
anföres i motionen II: 539 vid A-riksdagen bl. a. följande. Arvsbeskattningen
bör avvägas med hänsyn till att den egendom, som göres till föremål för
beskattning, i många fall ingår som en produktiv del i bestående företag men
samtidigt är av den karaktären, att likvida medel för arvsskattens erläggande
kan vara svåra att snabbt anskaffa. Detta torde i främsta rummet
gälla jordbruk eller mindre företag av t. ex. familjebolags karaktär. Sådana
hänsyn synes desto viktigare att ta, som själva arvskiftet ofta leder till likviditetssvårigheter.
Ur samhällets synpunkt är det ett klart intresse, att beskattningen
inte göres så hård att företagsamheten lider skada. Hänsyn bör
vidare tas till att arvsbeskattningen till sin natur är en skatteform som i
jämförelsevis hög grad drabbar sparandet.
Motionärerna anser för sin del att en viss höjning av den nuvarande, relativt
måttliga och i jämförelse med utlandets förhållanden låga arvslottsskatten
är motiverad i samband med ett slopande av K-skatten. Vid avväg
-
23
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
ningen av en i enlighet härmed reformerad arvsbeskattning är det till en viss
ledning att jämföra med den skattenivå som genomfördes i och med 1947
års beslut. En sådan jämförelse bör givetvis ske i fast penningvärde. Det
är vidare naturligt att i främsta rummet här knyta intresset till den skatteklass,
efter vilken efterlevande make och barn beskattas, dvs. skatteklass I.
Någon dylik avvägning har inte skett i majoritetsförslaget, liksom inte heller
i propositionen. Den av motionärerna föreslagna skatteskalan har däremot
konstruerats med den riktpunkten, att en sänkning av skattenivån
vad gäller skatteklass I skulle åstadkommas också i jämförelse med den år
1947 beslutade, reella nivån. I och för sig hade det varit önskvärt att kunna
uppnå samma resultat i fråga om skatteklass II (syskonfallen), men penningvärdeförsämringen
har fortskridit sa starkt, att detta för närvarande
av statsfinansiella skäl inte synes möjligt att realisera. En sänkning av
arvsskatten, så att den understiger 1947 års reella nivå i arvsklass I, vilket
samtidigt medför en markerad sänkning av de nu (1958) utgående arvsskatterna
i de skikt som drabbas av K-skatt, innebär ett moderat tillgodoseende
av den efterlevande makens och barnens intressen. Vid avvägningen
av arvslottsskattens höjning bör vidare den huvudprincipen tillämpas, att
höjningen sker i något stigande grad med avlägsnare arvsklass. Hänsyn bör
dock härvid tas till att testamentslotter, som beskattas enligt klass III (allmännyttiga
stiftelser och liknande), varit formellt fritagna från K-skatt.
I skatteklass II (syskonfallen) bör tillses att någon höjning av nu utgående
arvslottsskatt inte sker för mindre arvslotter. Det senare skulle bli fallet i de
av de sakkunnigas majoritet förordade skalorna i denna skatteklass, vilka
utan justering nu upptagits i propositionen. De i motionerna föreslagna skalorna
medför en sänkning av den nuvarande sammanlagda arvsbeskattningen
med ca 20 miljoner kronor. Tyngdpunkten i skattesänkningen skulle förläggas
till skatteklass I, dvs. i huvudsak efterlevande make och barn. Inkomstbortfallet
för statsverkets del skulle inte inträffa nästa budgetår utan först
det därpå följande.
De i propositionen föreslagna skalorna skulle leda till en skattenivå som
_ med vissa undantag — överstiger den år 1947 genomförda, höga skattenivån,
även vad gäller arvsskatten för efterlevande make och barn (skatteklass
I). Förhållandet framgår av nedanstående, i motionerna redovisade
tablå, som visar den sammanlagda arvsskatten i procent av arvslott av olika
storlek i oförändrat penningvärde. Siffrorna gäller 1-barnsfallet eller det
fall, då en ensam
arvtagare
ärver kvarlåtenskapen.
Arvsskatt i procent
av arvslott,
real beräkn.
Arvslott
enligt
1947 års
år 1958
enligt
enligt
motionärernas
kronor
beslut
dep.-ch
förslag
50 000
4,09
4,78
4,78
3,94
80 000
6,89
6,30
6,36
6,21
100 000
8,97
8,84
8,59
7,77
200 000
15,15
17,33
17,30
14,14
500 000
24,35
28,73
28,52
23,84
1 000 000
32,59
36,36
36,59
30,43
24 Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
Genom att den av motionärerna förordade skatteskalan för klass I anpassats
med hänsyn till penningvärdeförsämringen efter 1947 skulle den även
ge skattelättnader för de mindre arvslotterna till barn och efterlevande make.
Detta sker inte enligt finansministerns förslag.
Departementschefen har visserligen justerat bort den påfallande stora
skattehöjning som enligt utredningsmajoriteten skulle inträffa i skatteklass
I för arvslotter melan 80 000 och 100 000 kronor. Men i stort sett innebar
hans förslag att nuvarande sammanlagda arvslotts- och kvarlåtenskapsskatt
skulle komma att utgå i de fall en ensam arvtagare ärver kvarlåtenskapen.
Motionärernas förslag innebär i stort sett eu sänkning av skattebördan
med 15 20 procent. Beträffande de individuella verkningarna enligt depar
tementschefens
förslag i jämförelse med motionärernas vad gäller skatteklass
I hanvisas till sammanställning å sid. 7 i motionen II: 539 vid A-riksdagen.
Vad gäller arvsskattens storlek i de skilda skatteskalorna för olika arvslotter
enligt de av motionärerna föreslagna skalorna jämfört med de i propositionen
förordade hänvisas till en vid nyssnämnda motion fogad bilaga.
I motiveringen till yrkandet i motionerna I: B 91 och IDB 113 vilken
återfinnes i motionen 11:540 vid årets förra riksdag, erinras inledningsvis
om den principiella grunden för införandet av Iv-skatten. Enligt motionärernas
mening avsågs K-skatten skola utgöra en skatt på grund av förmögenhetsinnehav,
ej på grund av förmögenhetsförvärv. Denna distinktion
synes inte ha beaktats av vare sig arvsskattesakkunnigas majoritet eller departementschefen.
Med dessa utgångspunkter blir frågan, om ett avskafande
av K-skatten bör åtföljas av åtgärder i syfte att kompensera staten
tor det uppkommande inkomstbortfallet, i första hand beroende av huruvida
den nuvarande förmögenhetsskatten är av så ringa storlek att ett
komplement därtill kan anses motiverat. Emellertid kan enligt nu gällande
skattesatser for inkomstskatt och förmögenhetsskatt den sammanlagda
skatten å kapitalavkastning uppgå till 100 procent så länge avkastningen
inte överstiger ca 6 procent. Härutinnan hänvisas till en sammanställning
i motionen II: 540 vid A-riksdagen.
Motmnärerna uttalar vidare att en undersökning av den speciella form
a\ förmögenhetsskatt, som ulgöres av K-skatten, ger till resultat att även
den i vissa lägen har karaktär mindre av skatt än av konfiskation. Den
nuvarande K-skatten kommer vid en kvarlåtenskap av 300 000 kronor i
det maximala fallet — d. v. s. efter ett 5-årigt innehav — upp i belopp
som motsvarar en årlig förmögenhetsskatt på ca 2 1/2 procent, räknat på
hela förmögenheten. Vid förmögenheter på t. ex. 500 000 kronor är motsvarande
procentsats 3 och vid 1 000 000 kronor ca 5. Till jämförelse kan
nämnas, att den gällande årliga förmögenhetsskatten når sitt maximum
lörst beträffande förmögenhetsdelar överstigande 1 000 000 kronor, där den
utgör 1,8 procent.
Den frågan uppkommer då, om man av andra skäl bör företaga en höj
-
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1U5X
25
ning av A-skatten. De nuvarande skatteskalorna för A-skatten fastställdes
år 1941. Sedan dess har en mycket stark penningvärdeförsämring ägt rum,
som inneburit en högst betydande automatisk skatteskärpning. Enbart sedan
1947 har inträffat en levnadskostnadsstegring på ca 60 procent. Den
höjning av A-skatten som härigenom uppkommit kan i dagens läge uppskattas
till ca 12 miljoner kronor.
Till belysning av den reala skatteskärpningen för enskilda sedan 1947
lämnas vissa sifferuppgifter i motionen II: 540 vid A-riksdagen, varav framgår
att den procentuella skatteökningen för ett antal arvslotter mellan 5 000
och 100 000 kronor uppgår till lägst 24,2 procent och högst 31,6 procent.
\ idare framhålles att dödsbobeskattningen beträffande arvslotter överstigande
80 000 kronor — där även K-skatten kommer in — givetvis skärpts
ännu mer. För en kvarlåtenskap på 100 000 kronor, som tillfaller ett vuxet
barn, är den reala skatteskärpningen 39 procent och för 200 000 kronor 113
procent. Går man så högt som till 5 milj. kronor finner man en skatteskärpning
på ej mindre än 150 procent.
Hänvisande till de av dem lämnade sifferuppgifterna uttalar motionärerna
den meningen, att ett bibehållande i huvudsak av gällande skattenivå
för dödsbobeskattning måste få högst betydande skadeverkningar. Särskilt
gäller detta beträffande familjeföretag, vare sig det är fråga om jordbrukare
eller andra rörelseidkare.
Arvsskattesakkunnigas majoritet har försökt förringa K-skattens skadeverkningar
genom att åberopa det ringa antal som sökt anstånd med K-skattens
betalning eller velat erlägga denna på annat sätt än med kontanter.
Denna statistik är dock föga upplysande. Det kan erinras om att många
törmögenhetsägare före ingången av 1948 genom gåvor disponerade över
sin förmögenhet så att överförandet därav till arvingar kunde ske utan att
föranleda kvarlåtenskapsskatt. Vid dödsfall som inträffat efter 1947 har
svårigheterna att anskaffa likvida medel eller krediter i allmänhet kunnat
övervinnas den första gång det gällt att betala. Med hänsyn till den hårda
årliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen samt till att föreliggande
inkomster efter det första dödsfallet i avsevärd utsträckning måste användas
för gäldande av skuld, som upptagits på grund av kvarlåtenskapsskatten,
måste läget vid ett senare tillfälle bli avsevärt försämrat.
Särskilt ogynnsamma verkningar uppkommer vid en dödsbobeskattning
som ej tar hänsyn till antalet arvingar, alltså den gällande K-skatten. Med
hänsyn till att den nu föreslagna arvsskatten även vad gäller efterlevande
make och bröstarvingar alltjämt skulle drabba med synnerligen stor tyngd
— för t. ex. arvslottsskikt mellan 400 000 och 500 000 kr. 40 % mot nu 20 %
och i högsta skikt 60 % mot nu 20 % — skulle riskerna endast obetydligt
minskas vid ett genomförande av propositionens förslag.
över huvud taget torde den föreslagna dödsbobeskattningen komma att
påverka sparandet i samhället högst ofördelaktigt. Redan nu är sparandets
otillräcklighet ett kännetecknande drag för den svenska samhällsekonomien.
Del är uppenbart alt de senaste årens investeringsbehov icke kunnat
26 Bevillningsutskottets betänkande nr B JO år 1958
tillgodoses. I detta läge är det högst angeläget att varje möjlighet att uppmuntra
till ökat personligt sparande tillvaratas. Det torde icke kunna bestridas
att särskilt en hög arvsskatt, vilken ju direkt träffar sparandet, utgör
ett allvarligt hinder. Det är icke blott de psykologiska verkningarna
som här gör sig gällande. Den stora skuldsättning, särskilt för jordbrukets
och familjeföretagens del, som man i allmänhet har att räkna med utgöi
ett allvarligt faktiskt hinder. Möjligheterna för de berörda företagen att
återhämta sig därefter genom att nedbringa skulderna är inte stora med
hänsyn till vår höga årliga beskattning.
Penningvärdeförsämringen har visserligen inneburit en automatisk skatteskärpning
sedan 1947 men det oaktat har motionärerna inte velat förorda
någon sänkning av den i klasserna II—IV utgående skatten med hänsyn
till den ökning i skattebortfallet som härigenom skulle uppkomma. I fråga
om klass I anser emellertid motionärerna att viss hänsyn till penningvardeförsämringen
måste tagas. De föreslår, att skattesatserna i klass I bibehålies
vid de nu gällande utom beträffande arvslotter upp till 75 000 kronor.
För dessa förordas en sänkning med i stort sett en procentenhet. Detta
föranleder ett skattebortfall av uppskattningsvis ca 2,5 milj. kr. Totalt torde
motionärernas förslag rörande skatteskalorna innebära en skatteminskning
på ca 32 milj. kr. Eftersom departementschefen föreslagit vissa smärre
jämkningar, innebärande ett skattebortfall på ca 7 milj. kr., uppkommei
bär en skillnad på ca 25 milj. kr. per år. Med hänsyn till eftersläpningarna
i fråga om inbetalningen av skatt torde denna inkomstminskning uppkomma
först fr. o. m. budgetåret 1959/60.
I fråga om övergångsbestämmelserna till den nya lagstiftningen ifrågasätter
motionärerna — för den händelse deras förslag rörande skattetariffen
enligt 28 § inte skulle godtagas — huruvida inte ett tillägg till punkten
2. är erforderligt för att reglera beskattningen vid sammanläggning av två
förvärv, av vilka ett skall beskattas enligt nu gällande tariff och det andra
efter en högre tariff. Enligt motionärernas uppfattning borde detta tillägg
ha följande lydelse:
Skatt å förvärv, varå nu gällande tariff i 28 § skall tillämpas, skall, vid
sammanläggning med annat förvärv, utgå efter den eller de procentsatser
som skolat tillämpas, därest skatt skolat uttagas för de sammanlagda förvärven
samt förstnämnda förvärv utgjort den högst beskattade delen darav.
Motionärerna i motionen II: B 112 (se motionen II: 541 vid A-riksdagen)
uttalar att arvsbeskattningen till sin natur är en skatteform, som i relativt
hög grad drabbar sparandet. De belopp, som måste erläggas i arvsskatt,
skulle till största delen delen inte ha omedelbart förbrukats av den skattskyldige
utan stannat kvar i hans företag eller jordbruk. När dessa pengar
tillföres statskassan talar sannolikheten för att de kommer att användas för
löpande utgifter av konsumtionskaraktär. Vidare utgör intäkterna av arvsbeskattningen
i förhållande till statens övriga inkomster ett jämförelsevis
blygsamt belopp, varför ett starkare inkomstbortfall genom omläggningen
27
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
av dödsbobeskattningen än vad som skulle bli följden av ett bifall till propositionen
icke i väsentlig grad kominer att påverka det statsfinansiella
läget. Med hänsyn till arvsbeskattningens natur förefaller det också berättigat
att dra den slutsatsen, att en lindrigare arvsbeskattning skulle vara till
gagn ur samhällsekonomisk synpunkt och indirekt även för statens finanser.
I samband med kvarlåtenskapsskattens avskaffande är det motiverat att
något höja den tidigare jämförelsevis låga arvslottsbeskattningen vid större
arvslotter samt vid arvs- eller testamentslotter till personer, som antingen
står i ett mera avlägset släktskapsförhållande till den avlidne eller är helt
oskylda i förhållande till denne. Vid höjningen av den nuvarande arvsbeskattningen
bör således huvudvikten läggas vid arvsklasserna II, III och
IV, medan arvsklassen I får en gynnsammare behandling. Hänsyn bör tas
till att de allmännyttiga inrättningar, som tillhör arvsklass III, formellt
varit undantagna från kvarlåtenskapsskatt. Riktpunkten för konstruktionen
av nya arvslottsskatteskalor måste vara, att avgörande hänsyn tas till
det faktiska utfallet i de enskilda fallen vid höjning av den tidigare arvsskatten.
Vid konstruktionen av skalorna måste tillses, att den nya arvsskatten
inom den viktiga arvsklassen I icke i de enskilda fallen kommer
alt medföra en höjning av de skattebelopp, som utgår enligt det nu tilllämpade
2-skattesystemet. Vidare måste hänsyn också tas till det faktum,
att penningvärdeförsämringen ökat det nominella behovet av kapital och
således skärpt både dödsbo- och förmögenhetsbeskattningen. I samma riktning
har också den tekniska utvecklingen verkat. I synnerhet inom jordbruket
och även inom andra företag har denna utveckling krävt ökade
kapitalinsatser. Skattenivån bör fördenskull i möjligaste mån återföras till
1947 års reella nivå, d. v. s. det år, då kvarlåtenskapsskatten infördes.
Om dessa hänsyn till det faktiska utfallet av en höjning av den tidigare
arvsskatten leder till att statens samlade inkomster av arvsskatten blir
lägre än vad kvarlåtenskapsskatt och arvsskatt nu tillsammans ger, måste
denna konsekvens tagas. Det kan inte vara rimligt att skärpa arvsskatten
i så hög grad att allvarliga hinder lägges i vägen för den sunda ekonomiska
utvecklingen inom jordbruk och mindre familjeföretag i övrigt. Det torde
vara ostridigt att kvarlåtenskapsskatten medfört en kapitalkonsumtion, och
skulle arvsskatten skärpas i så pass hög grad att denna kapitalkonsumtion
fortsätter, skulle en av de väsentligaste fördelarna med kvarlåtenskapsskattens
avskaffande komma att elimineras.
Beskattning av gåvor såsom bidrag till annans undervisning eller uppfostran
I motionerna I: B 90 och II: B 111 samt motionerna I: B 91 och II: B 113
yrkas att gåvor till annans undervisning och uppfostran skall vara skattefria
i samma utsträckning som för närvarande.
Till stöd för yrkandet i förstnämnda motionspar anföres i motionen It:
539 vid årets förra riksdag hl. a. följande. Den i propositionen föreslagna
inskränkningen i skattefriheten att gälla endast då omständigheterna är
28
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
sådana, att gåvotagaren genom bidraget kan anses hava tillförsäkrats en
förmån, som han eljest icke skulle hava åtnjutit, syftar till att förhindra,
att gåvor ges under sken av att tjäna annans undervisning eller uppfostran
och därmed bli skattefria för att sedan inte tagas i anspråk för det uppgivna
ändamålet. Motionärerna framhåller att på grundval av de nuvarande
bestämmelserna en fast praxis har utbildat sig, innebärande att skattefriheten
begränsats till vissa högsta belopp. För närvarande finns alltså vissa
objektivt angivna spärrar för skattefriheten. Ett huvudkrav på skattelagstiftningens
utformning bör vara att givna regler är så avfattade, att skattepliktens
innebörd är i möjligaste mån klart angiven. Den föreslagna ändringen
innebär risker för olikhet vid skattebehandlingen, och betydande
tolkningstvister kommer att uppstå.
Motiveringen för yrkandet i motionerna I: B 91 och II: B 113 återfinns i
den vid A-riksdagen väckta motionen II: 540, vari uttalas bl. a. att frågan
om skattefrihet kommer att bli beroende av avgörande från fall till fall. De
skattskyldiga kan befaras komma att utsättas för olikartad behandling vid
skattläggningen på grund av de synnerligen stora utredningssvårigheterna.
Betydande tolkningstvister torde inte kunna undvikas. En ändring i gällande
bestämmelser är icke påkallad, i varje fall så länge frågan om rätt till
avdrag för periodiskt understöd till undervisning eller uppfostran inte nått
en positiv lösning.
Sammanläggning av benefika reverser och arv
I ett flertal motioner yrkas, att den i propositionen föreslagna obegränsade
sammanläggningstiden i fråga om sammanläggning av arv med benefik
revers inte skall tillämpas beträffande vissa äldre s. k. benefika reverser.
Denna fråga har upptagits i motionerna I: B 90 och II: B 111 (motivering i
motionen II: 539 vid årets förra riksdag), vidare i motionerna I: B 91 och
II:B 113 (motivering i motionen 11:540 vid A-riksdagen) samt slutligen i
motionen II:B 112 (motivering i motionen 11:541 vid A-riksdagen).
Som motiv till motionsyrkandena anföres bl. a. att ny skattelagstiftning
inte bör ges tillbakaverkande kraft. Benefika reverser bör inte komma i
sämre läge ur skattesynpunkt än som var fallet vid deras tillkomst. Motionärerna
i motionerna I: B 90 och IDB 111 erinrar om att andra gåvor, som
ägt rum mer än fyra år före de nya reglernas ikraftträdande och som därmed
enligt de äldre reglerna redan blivit fritagna från sammanläggning,
inte ånyo skall på grund av sammanläggningstidens utvidgning bli aktuella
för sammanläggning. Motionärerna i motionen II: B 112 åter framhåller att
benefika reverser kan ha tillkommit av andra skäl än i syfte att undgå
eller mildra verkningarna av dödsbobeskattningen. Det torde exempelvis inte
vara sällsynt att en benefik revers utfärdas till barn eller barnbarn i stället
för att testamente upprättas. Detta är ofta fallet vid jordbruk, där en av
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
29
familjemedlemmarna i högre grad än övriga medlemmar ägnar sig åt familjeföretaget,
medan en eller flera av de övriga fått studera på föräldrarnas
bekostnad.
Beskattning av kapitalförsäkringar samt sjuk- och olycksfallsförsäkringar
I motionerna I: B 31 och II: B 35 har framställts yrkande om lindrigare
beskattning av kapitalförsäkringar samt sjuk- och olycksfallsförsäkringar
än som föreslagits i propositionen. Till stöd för yrkandet, vars motivering
återfinnes i motionen II: 538 vid årets förra riksdag, anföres bl. a. följande.
Inledningsvis erinras om att enligt propositionen alla förvärv på grund av
kapitalförsäkring samt sjuk- och olycksfallsförsäkring skall arvs- och gåvobeskattas
enligt de föreslagna väsentligt skärpta skatteskalorna. Vad förmånstagare
erhåller på grund av utmätningsfria livförsäkringar samt sjuk''
och olycksfallsförsäkringar skall dock vara skattefritt intill 25 000 kronor.
Av de försäkringar, som sålunda skall underkastas den föreslagna skärpta
beskattningen, är det ojämförligt största antalet tecknade mer än 10 år före
försäkringstagarens död. I fråga om de övriga kapitalförsäkringarna har
endast i undantagsfall betalats premier överskjutande 80 000 kronor. Båda
sistnämnda kategorier försäkringar är för närvarande befriade från kvarlåtenskapsskatt.
Detsamma gäller alla sjuk- och olycksfallsförsäkringar. Ett
bifall till propositionen innebär antingen att försäkringstagarna berövas en
förmån, som de uppnått eller med vilken de räknat vid ingåendet av försäkringsavtalet
och som i många fall varit ett bidragande motiv till försäkringens
tecknande, eller — i fråga om försäkringar, vilka skulle ha träffats
av kvarlåtenskapsskatt — att försäkringstagare drabbas av avsevärd skatteskärpning.
Motionärerna erinrar om att Svenska livförsäkringsbolags förening i sitt
remissyttrande över arvsskattesakkunnigas förslag genom tabeller påvisat,
att skattebelastningen på förmånstagareförvärv på grund av kapitalförsäkiångar
kommer att i många lägen högst väsentligt ökas i förhållande till den
nuvarande sammanlagda skattebördan av kvarlåtenskaps- och arvsskatt.
Föreningens analys visar bl. a., uttalar motionärerna, att den ojämförligt
största delen av skatteökningen på kvar låtenskapen jämte försäkringen faller
på försäkringen, vid större försäkringar ända inemot 100 procent av
skatteökningen.
Vidare anför motionärerna bl. a. De framkomna exceptionellt ofördelaktiga
verkningarna för kapital- och olycksfallsförsäkringar sammanhänger
givetvis med de olika tekniska systemen för beräkning av skatt enligt kvarlåtenskapsskatteförordningen
samt arvsskatteförordningen. Påföljderna för
kapital- och olycksfallsförsäkringstagarna samt deras efterlevande är emellertid
så uppenbart obilliga, att de inte kan accepteras såsom eu ofrånkomlig
effekt av de skilda skattetekniska systemen. Det kan inte bestridas,
atl den slutliga utformningen av reglerna om försäkringars kvariåtenskapsbeskattning
utgjorde resultatet av en avvägning mellan å ena sidan det fiskali
sk n intresset och önskemålet att förebygga skatteflykt samt å andra si
-
30 Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 195S
dan angelägenheten av att tillerkänna försäkringarna en så förmånlig ställning
som betingas av deras sociala värde. Några omständigheter, som skulle
kunna motivera eller rättfärdiga en sådan försämring av försäkringstagarnas
och deras efterlevandes ställning, har inte framkommit. Tvärtom kan
påvisas flera skäl att i skattehänseende behandla dessa förmånligare än som
hittills skett, nämligen bl. a. att livförsäkringstagarna och deras närmaste
hör till dem som drabbats hårdast av penningvärdeförsämringen, samt det
stora behovet i vårt land av ökat sparande för att möjliggöra investeringar
såväl inom den offentliga sektorn som på det enskilda näringslivets område.
Gentemot förslaget att den skärpta arvs- och gåvobeskattningen, med vissa
modifikationer, skall tillämpas även på försäkringar som tecknats före
den nya lagens ikraftträdande framhåller motionärerna att olika chefer i
finansdepartementet liksom även bevillningsutskottet i olika principuttalanden
tagit avstånd från skärpning av skatt för gällande försäkringar. Uttalandena
avser visserligen frågor om skärpning av inkomstbeskattningen,
men de sakförhållanden som betingat principen om undvikande av retroaktiv
skärpning av försäkringsbeskattningen gör sig gällande även på arvsoch
gåvobeskattningens område. En försäkrings behandling i skattehänseende
såväl under försäkringstagarens livstid som efter hans död är en väsentlig
ekonomisk omständighet, vilken regelmässigt tages i betraktande av
försäkringstagaren då han ingår ett nytt försäkringsavtal. En ökning av
skattebelastningen på förmånstagareförvärv medför en minskning av förmånstagarnas
nettoutbyte av försäkringen. I den mån försäkringarna 1 ullgör
en social uppgift i familjeförsörjningens tjänst får alltså eu ökad beskattning
betänkliga verkningar. Försäkringstagare som önskade och hade
möjlighet att tillförsäkra sina efterlevande ett oförändrat nominellt skydd
skulle tvingas att teckna tilläggsförsäkringar. I många fall kommer försäkringstagaren
att anse sig inte ha råd härtill och många av dem som skulle
ha ekonomiska förutsättningar kan till följd av väsentligt försämrad hälsa
vara berövade möjligheterna att erhålla ny försäkring. Risk föreligger också
för en ökning av antalet återköp och fribrevsutbyten, vilket är liktydigt
med en minskning resp. ett avbrytande av ett påbörjat försäkringssparande.
Avslutningsvis framhåller motionärerna att den föreslagna övergången
från 2-skattesystem till 1-skattesystem med bibehållande i stort sett av skatteuttaget
skulle på försäkringsområdet få sådana ur såväl samhällets som
försäkringstagarnas och deras anhörigas synpunkter allvarliga skadeverkningar,
att den icke rimligen kan genomföras. Om en sådan omläggning likväl
företages, är det enligt motionärernas mening ofrånkomligt att vidtaga
anordningar för att i görlig mån förebygga nämnda skadeverkningar. En
framkomlig metod härför som anvisats av Svenska livförsäkringsbolags förening
går ut på att skatten beräknas efter den nu gällande skattetariffen
och att när förmånstagare samtidigt erhåller arvs- eller testamentslott efter
den avlidne sammanläggningsregeln i 19 § 1 mom. första stycket skulle tilllämpas.
Progressiviteten av beskattningen tillgodoses genom att försäkringsbeloppet
sammanlägges med arvs- eller testamentslotten och beskattas som
31
Bevillningsutskottets betänkande nr B it) år W58
om det legal på toppen av det sammanlagda förvärvet. För arvs- eller testamentslotten
beräknas skatt enligt förslaget utan sammanläggning med förmånstagareförvärvet.
Såsom i remissyttrandet framhållits underlättas en sådan
beskattningsmetod därav att förmånstagareförvärvet redovisas särskilt
inom linjen i bouppteckningen efter den avlidne. Metoden skulle såsom siffermässigt
belysts i livbolagens remissyttrande medföra i stort sett samma
skatteresultat som enligt nu gällande förordningar om kvarlåtenskapsskatt
samt arvs- och gåvoskatt. Även om metoden har sin största betydelse såsom
ett praktiskt medel att undgå retroaktiv skatteskärpning för gällande försäkringar
bör densamma i princip även begagnas för livförsäkringar tecknade
efter lagändringens ikraftträdande, åtminstone i sådana tall där risk
för obehöriga skattefördelar får anses utesluten. Det synes naturligt att
härvidlag anknyta till reglerna om utmätningsfrihet i 116 § lagen om försäkringsavtal.
Den i 12 § arvs- och gåvoskatteförordningen stadgade särskilda
skattefriheten för förmånstagareförvärv är likaledes förbehållen sådana
försäkringar. Denna typ av försäkringar har således av statsmakterna befunnits
särskilt värdefull ur familjeskyddssynpunkt. Samma metod förordar
motionärerna för nytecknade sjuk- och olycksfallsförsäkringar.
Beskattning av pensionsförsäkringar
I motionerna I: B 90 och II: B 111 samt I: B 91 och II: B 113 yrkas avslag
å det i propositionen framlagda förslaget att pensionsförsäkringar i
princip skall underkastas arvslottsbeskattning.
Motiveringen för yrkandet i motionerna I: B 90 och II: B 111 återfinnes i
den vid årets förra riksdag väckta motionen II: 539. Däri erinras bl. a. om att
tjänstepensionsförsäkringar alltjämt kommer att vara fria från arvsbeskattning.
Emellertid kan någon hållbar motivering knappast anföras varför en
enskilt tecknad pensionsförsäkring skall behandlas strängare än en pensionsförsäkring,
som tecknats i samband med tjänst. Lantbrukare, fria företagare
och utövare av fria yrken skulle bli ogynnsammare behandlade än
anställda. Av remissmyndigheter med speciell sakkunskap och erfarenhet
på området har vidare betygats, att det i många fall ställer sig svårt att
dra en klar gräns mellan pensionsförsäkring, som är tagen i samband med
tjänsten, och annan pensionsförsäkring. Den föreslagna regeln skulle vidare
leda till slumpartade och oegentliga resultat. Regeln innebär också att det
inte går att i förväg bedöma huruvida försäkringen kommer att bli beskattad
eller inte. Metoden att »översätta» regeln i kvarlåtenskapsskatteförordningen
(summan av erlagda premier med avdrag för 80 000 kronor) till eu
arvsskatteplikt, som avser utfallande försäkringsbelopp i den mån de överstiger
10 000 kronors årsränta per förmånstagare, är ytterst godtycklig och
helt beroende av vilka antaganden som väljes i fråga om försäkringsform,
försäkringstagarens ålder, antalet förmånstagare och dylikt.
Enligt eu allmänt accepterad regel bör skattelagstiftningen ställa sig neutral
till det civilrättsliga regelsystemet i fråga om egendomsfördelningen
32
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
mellan makarna. Skattelagstiftningen bör med andra ord icke verka dirigerande
på hur makarna vill civilrättsligt disponera sin egendom. Propositionens
förslag fyller inte detta villkor. Skatteplikten är beroende av hur
pensionsförsäkringen civilrättsligt disponeras. Därest den är den avlidne
makens enskilda egendom och efterlevande maken är insatt som ensam förmånstagare,
vilket kan vara ett intresse för båda makarna i t. ex. ett omgiftesäktenskap,
skulle skatteplikten inträda redan vid ett årligt pensionsbelopp
av 10 000 kronor. Förslagets genomförande skulle vidare ytterligare
komplicera den redan förut svårtillämpade lagstiftningen rörande arvsbeskattningen
av försäkringar.
till stöd för yrkandet i motionerna I: B 91 och II: B 113 — motiveringen
återfinnes i motionen II: 540 vid 1958 års A-riksdag — framhålles bl. a. att
de olika skäl som under remissbehandlingen åberopats mot förslaget att i princip
arvsbeskatta pensionsförsäkringar på ett övertygande sätt visat förslagets
olämplighet. Härefter redovisar motionärerna i sjutton olika punkter
sina skäl att inte biträda förslaget. Därvid påtalas bl. a. praktiska olägenheter
som enligt motionärernas mening är förbundna med förslaget, såsom att
detsamma innebär en komplicering av de redan förut svårtillämpade försäkringsbeskattningsbestämmelserna,
att en omfattande uppgiftsplikt ålägges
försäkringsbolagen, ehuru uppgifierna i det övervägande antalet fall, då
skattskyldighet ej föreligger, är obehövliga. Vidare framföres i stort sett
samma anmärkningar som i motiveringen till avslagsyrkandet i motionerna
I. B 90 och II: B 111. I övrigt uttalas i huvudsak följande. Pensionsförsäkringar
berättigar ej till belåning eller återköp, varför försäkringens kapital
ar oåtkomligt för mottagaren. Försäkringstagare är obenägna att binda stora
premiebelopp på det definitiva sätt som sker i fråga om pensionsförsäkringar.
Sedan 1947, då kvarlåtenskapsskatten infördes, har genom 1950 års
ändringar i försäkringars inkomstbeskattning (prop. nr 93, bev.utsk. bet.
nr 49) pensionsförsäkringsbegreppet kringgärdats så att missbruk i möjligaste
mån skulle hindras. Detta begrepp har överförts även till arvs- och
gåvobeskattningens område. Bestämmelserna har visat sig motsvara sitt syfte
och har av försäkringsbolagen tillämpats mycket restriktivt. De nuvarande
försäkringsbeskattningsreglerna har av såväl de sakkunniga som departementschefen
betecknats såsom provisoriska i avbidan på en genomgripande
översyn av desamma i annat sammanhang. Det är med hänsyn
härtill olämpligt att nu införa en sådan principiell nyhet på försäkringsbeskattningens
område som arvs- och gåvoskatteskyldighet för pensionsförsäkringsförvärv.
Bland ytterligare invändningar mot förslaget må nämnas följande. Skatteplikten
överflyttas från ett rättssubjekt, dödsboet, till ett annat, förmånstagaren,
vilket kan rubba förutsättningarna för civilrättsliga avtal mellan
enskilda medborgare, exempelvis skilsmässoavtal. (I motionen 11:540 vid
1958 års A-riksdag anföres exempel avseende att belysa detta förhållande).
Engångsbeskattning av försäkringens ofta höga kapitalvärde kan bli oskä
-
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
33
ligt sträng, eftersom tillträdet av en periodvis utfallande försäkringsförmån
icke medför någon ökning av skattekraften eller omedelbart ger medel till
skattens gäldande. Om varje utfallande belopp skall gåvobeskattas, vilket
är fallet om förmånstagaren ej får förfoganderätten över försäkringen, kan
den årliga gåvoskatten tillsammans med mottagarens inkomstskatt på samma
belopp i vissa lägen komma att t. o. m. överstiga det utfallande beloppet.
Efterlevandelivräntor är genomsnittligt sett avsedda för de närmaste anhörigas
levnadskostnader vid familjeförsörjarens förtidiga bortgång. Den
nu gällande arvs- och gåvoskattefriheten för sådana försäkringsförmåner
är således i särskilt hög grad socialt motiverad. Den föreslagna skattebördan
på pensionsförsäkringar kommer att verka återhållande på pensionsförsäkringsanskaffningen,
särskilt i sådana fall där familj esammansättningen
eller andra omständigheter hindrar insättande av flera förmånstagare.
I fortsättningen erinrar motionärerna om att motiveringen till införande
av arvs- och gåvoskatteplikt för pensionsförsäkringar skulle vara att förebygga
missbruk av försäkringsformen på så sätt att därigenom skattefritt överfördes
stora kapital till efterlevande utöver vad som motsvarar försäkringens
skyddsuppgift. Det synes motionärerna uppenbart att de av dem redovisade
förhållandena tillsammantagna utgör en tillräcklig garanti mot dylikt missbruk.
I varje fall erbjuder dessa omständigheter så hög grad av trygghet
mot skatteflykt, att det är befogat att tills vidare låta frågan om vidtagande
av motåtgärder anstå. Utvecklingen bör emellertid följas med uppmärksamhet.
Om denna skulle visa att missbruk i större utsträckning förekommer
bör frågan kunna omprövas. Det är ingalunda givet att det lämpligaste
medlet mot otillfredsställande tendenser i förevarande hänseende — om sådana
skulle uppkomma — består i skatteplikt enligt det framlagda förslaget.
Förutsättningarna vid en framtida omprövning kan vara så ändrade
att helt andra utvägar bör väljas.
Skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om översyn av arvsskatteförordningen
I
ett flertal motioner yrkas skrivelse till Kungl. Maj :t med anhållan att
vissa i motionerna angivna problem övervägs i samband med den översyn
av arvsskatteförordningen, som departementschefen ställt i utsikt. Att utredning
motionsvis begärts rörande frågan om att vid arvsbeskattningen
införa skattefria grundavdrag i stället för nuvarande skattefria gränsbelopp
har framhållits i det föregående (se ovan Grundavdrag i stället för gränsbelopp)
.
I motionerna I:B 90 och II: B 111 yrkas att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t begär att frågan om skattefrihet för arvs- eller testamentslott
som tillkommer efterlevande make förutsättningslöst prövas. Motiveringen
för yrkandet återfinnes i motionen II: 539 vid 1958 års A-riksdag.
I motionerna I:B 91 och II:B 113 hemställes, att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhåller om en skyndsam översyn av bestämmelserna i
tf Bihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr B 10
34
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
arvs- och gåvoskatteförordningen, därvid — förutom frågan om införande
av skattefria grundavdrag — följande spörsmål måtte upptagas till övervägande,
nämligen: skattefrihet för arv, testamentslott, förmånstagareförvärv
eller gåva som den ene av två makar erhåller från den andre; underlaget
för arvs- och gåvobeskattning av försäkringar; förmånstagareförordnande
såsom villkor för skattefrihet samt beskattning av försäkring vid
försäkringstagarens makes död. Beträffande den närmare motiveringen för
motionsyrkandet hänvisas till motionen II: 540 vid årets förra riksdag.
Slulligen yrkas i motionen II: B 12 skrivelse till Kungl. Maj :t med anhållan
att fosterbarnens intressen beaktas vid förenämnda översyn. Motiveringen
för yrkandet framgår av motionen II: 522 vid A-riksdagen.
Utskottets yttrande
Allmänna synpunkter
En dödsbobeskattning i modern bemärkelse infördes i vårt land år 1894.
Denna dödsbobeskattning var ett 1-skattesystem och byggde helt på arvslottsbeskattningens
princip. Detta system var därefter i tillämpning — senast
enligt 1941 års ännu gällande arvsskatteförordning — till och med år
1947.
Genom tillkomsten sistnämnda år av kvarlåtenskapsskatteförordningen
vid sidan av arvsskatteförordningen erhöll vår dödsbobeskattning sin nuvarande
utformning såsom ett 2-skattesystem, d. v. s. den kom att innefatta
såväl en kvarlåtenskaps- som en arvslottsbeskattning. Detta 2-skattesystem
har varit i tillämpning sedan år 1948, alltså något mer än tio år.
I den förevarande propositionen framlägges förslag om att kvarlåtenskapsskatteförordningen
skall upphävas och övergång ske till ett 1-skattesystem
med endast arvsskatt från och med år 1959. Den nuvarande arvsskatten
föreslås därvid höjd med ett belopp som inte fullt motsvarar kvarlåtenskapsskatten.
Vidare föreslås höjning beträffande flertalet av de skattefria
bottenbeloppen vid arvsbeskattningen. Föreslaget innebär även att
gåvobeskattningen på motsvarande sätt som dödsbobeskattningen omlägges
från ett 2-skattesystem till ett 1-skattesystem. Ett genomförande av förslaget
beräknas medföra en minskning av statens inkomster av dödsbobeskattningen
med ca 7 miljoner kronor om året. Av minskningen belöper drygt
2 miljoner kronor på höjningen av bottenbeloppen.
Propositionsförslaget grundar sig på arvsskattesakkunnigas i december
1957 avgivna betänkande (SOU 1957:48).
Förslaget om avskaffande av kvarlåtenskapsskatten har inte föranlett någon
gensaga i de väckta motionerna eller vid utskottsbehandlingen. Även
arvsskattesakkunnigas förslag härutinnan var enhälligt och det vann all
-
Bevillningsutskottets betänkande nr B JO år 1958
35
män anslutning bland remissinstanserna. I detta läge torde det inte vara
påkallat att utskottet närmare ingår på de skäl som åberopats i diskussionen
kring kvarlåtenskapsskatten. Utskottet kan därför i likhet med departementschefen
inskränka sig till att behandla de överväganden av företrädesvis
praktisk natur som lett fram till förslaget om skattens avskaffande.
Skillnaden mellan de båda formerna för dödsbobeskattning, kvarlåtenskapsskatt
och arvsskatt, kan i väsentlig mån sägas vara av rent teknisk
natur. Den förra beräknas på kvarlåtenskapen som en helhet, den senare
på varje arvinges och testamentstagares lott för sig. Bedömandet av vilkendera
skatten som är den ändamålsenligare eller rättvisare får i huvudsak
anses vara avhängigt av vederbörande lands traditioner på området och utformningen
av beskattningsreglerna i övrigt i landet. Från denna utgångspunkt
synes i vårt land en arvsskatt äga företräde framför en kvarlåtenskapsskatt.
Däremot torde, såvitt är utskottet bekant, en kvarlåtenskapsbeskattning
ha fungerat väl inom anglosaxiska länder.
Som nyss nämnts var vår första moderna dödsbobeskattning av år 1894
utformad i enlighet med arvsskattens principer. Dessa principer gällde
därefter på dödsbobeskattningens område under mer än femtio år och vann
därigenom en jämförelsevis fast förankring i det allmänna medvetandet.
Kvarlåtenskapsskattens införande innebar i viss mån ett avsteg från de
sålunda sedan lång tid vedertagna principerna för dödsbobeskattningen.
Även därefter har emellertid arvsskatten intagit den dominerande rollen
i skattesystemet. Kvarlåtenskapsskatten har, såsom för övrigt förutsattes
vid dess tillkomst, kommit att träffa blott eu jämförelsevis ringa del av antalet
dödsbon. Också huvudparten av intäkterna från dödsbobeskattningen
har härrört från arvsskatten.
I enlighet med den svenska beskattningsrättens principer är det angeläget
att även dödsbobeskattningen i görlig mån tar hänsyn till vederbörande
arvinges eller testamentstagares skatteförmåga. Från denna synpunkt kan
arvsskatten anses innefatta en i stort sett tillfredsställande avvägning. Den
är graderad såväl efter arvs- eller testamentslottens storlek som ■— genom
olika skatteklasser — efter arvingens eller testamentstagarens närmare eller
fjärmare skyldskap till den avlidne. Lika stora lotter blir således lika beskattade
— oavsett storleken av den totala kvarlåtenskapen i respektive
dödsbon — om lotterna tillfaller personer som hör till samma skatteklass.
Genom fördelningen på skatteklasser i förhållande till skyldskapen blir den
avlidnes bröstarvingar och efterlevande make lindrigare beskattade än arvingar
eller testamc.ntstagare i övrigt. Såtillvida kan emellertid arvsskatten
inte laga hänsyn till mottagarens skatteförmåga, alt den av praktiska skäl
ej kan avpassas efter mottagarens ekonomiska ställning i allmänhet.
I likhet med departementschefen anser utskottet att efterlevande make
och bröstarvingar bör beredas en så förmånlig behandling som möjligt inom
dödsbobeskattningens ram. Dessa skattskyldiga har ju också i arvsrättsligt
hänseende tillerkänts en speciellt gynnad —- och av lagstiftningen i viss
mån även skyddad — ställning. Särskilt tungt väger intresset av att i be
-
36 Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
skattningshänseende tillgodose flerbarnsfamiljerna. Från denna utgångspunkt
har kvarlåtenskapsskatten för därav berörda dödsbon inneburit en
förskjutning av den totala dödsbobeskattningen till nämnda skattskyldigas
nackdel.
I enlighet med vad nu sagts bör skattebelastningen avvägas så att den i
förhållandevis mindre grad träffar efterlevande make och bröstarvingar än
övriga skattskyldiga och så att behörig hänsyn tages till den enskilda arvingens
skatteförmåga. Dessa principer bör upprätthållas oavsett kvarlåtenskapens
storlek. Såsom departementschefen uttalat föreligger det större
möjligheter att åstadkomma den sålunda önskvärda fördelningen av skattebelastningen
inom ett system med enbart arvsskatt än inom det nuvarande
dubbla skattesystemet.
De praktiska erfarenheterna av det nuvarande systemet har vidare -—- enligt
vad som framgår av propositionen och arvsskattesakkunnigas utredning
— givit vid handen att en övergång till en ren arvsbeskattning skulle
medföra en förenkling av bestämmelserna lörande såväl dödsbo- som gåvobeskattningen
och därmed underlätta inte blott möjligheterna för de enskilda
att överblicka bestämmelsernas innebörd och verkan utan också beskattningsmyndigheternas
tillämpning av bestämmelserna. Det ligger för
övrigt i sakens natur att ett system för dödsbobeskattning som bygger på
två olika skatteformer måste — oavsett utformningen i övrigt — bli besvärligare
och mera tidsödande att tillämpa än ett system med endast en skatteform.
Under hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet det genom propositionen
framlagda förslaget om upphävande av kvarlåtenskapsskatteförordningen.
Utskottet kommer i det följande att närmare behandla de i propositionen
i övrigt berörda frågorna, i den mån anledning finns till särskilda uttalanden
från utskottets sida.
Behovet av översyn av arvsskattebestämmelserna
Arvsskattesakkunniga har i sitt betänkande framhållit hurusom arvsskatteförordningen
präglas av lagstiftarens strävan efter absolut exakthet
och rättvisa vid beskattningen. Till följd härav har bestämmelserna i vissa
delar blivit invecklade och svårtolkade, vilket bl. a. bestyrkes av de talrika
rättsfallen rörande tillämpningen av förordningen. Härjämte har under den
tid förordningen varit gällande efter hand kunnat konstateras vissa brister
och inadvertenser i den författningsmässiga utformningen.
Från nu angivna utgångspunkter har de sakkunniga ansett en allmän
översyn av arvsskatteförordningen motiverad. Särskilt gäller detta försäkringsbeskattningen,
där behovet av en översyn understrukits av bevillnings
-
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
37
utskottet vid upprepade tillfällen. Vid en allmän översyn av förordningen
torde enligt de sakkunniga böra övervägas huruvida icke beskattningsreglerna
skulle kunna på vissa punkter ges en mera schablonmässig karaktär
utan att de skattskyldigas krav på en rättvis beskattning trädes för nära.
Arvsskattesakkunniga har dock funnit det icke ankomma på de sakkunniga
att företaga någon mera genomgripande översyn av arvsskatteförordningen.
Vidare har det synts de sakkunniga vara lämpligt att före en sådan
översyn avvakta resultatet av visst annat pågående lagstiftningsarbete, som
kan vara av betydelse för arvsskatteförordningens utformning, bl. a. i fråga
om äktenskapslagstiftningen, ärvdabalken och fideikommissen.
Vad de sakkunniga framhållit rörande behovet av en översyn av arvsskatteförordningen
har understrukits i flera remissyttranden över de sakkunnigas
betänkande, främst av domstolar och länsstyrelser.
I den föreliggande propositionen har departementschefen uttalat sig för
en allmän översyn av arvsskatteförordningen men framhållit att en sådan
översyn kan bli av förhållandevis genomgripande natur, därest man vill
effektivisera och förenkla beskattningsbestämmelserna. Vid sådant förhållande
är det enligt departementschefen angeläget att en översyn inte kommer
till stånd innan förutsättningar finns för mera definitiva ändringar i
arvsskalteförordningen. Slutförandet av pågående lagstiftningsarbete på civilrättens
område som kan få betydelse för arvsbeskattningens utformning
bör således under alla omständigheter avvaktas. Departementschefen framhåller
att härigenom också vinnes, vid övergång till ett 1-skattesystem med
höjd arvsskatt, att vid en blivande översyn kan beaktas erfarenheterna av
ett sådant systems tillämpning.
I de likalydande motionerna I: B 91 och II: B 113 har hemställts att riksdagen
måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en skyndsam översyn
av bestämmelserna i arvsskatteförordningen med beaktande av de synpunkter
som anförts i motionerna. De frågor som enligt motionärerna bör upptagas
vid en sådan översyn har därvid närmare exemplifierats i motionerna.
Vidare har i de likalydande motionerna I:B 90 och II:B 111 samt i
motionerna IDB 12 och IDB 112 hemställts att vid den översyn av arvsskatteförordningen,
som förutsatts komma till stånd, vissa i motionerna
närmare angivna frågor skall upptagas till behandling.
Utskottet vill i detta sammanhang till en början framhålla hurusom
det ligger i sakens natur att bestämmelserna rörande arvsbeskattningen liksom
andra skatteregler tid efter annan måste överses och modifieras med
hänsyn till ändrade förhållanden i samhället, ändringar i annan lagstiftning
osv. Arvsskattebestämmelsernas hittillsvarande historia i vårt land lämnar
också helägg för vad nu sagts.
Det lagstiftningsarbete på familjerättens hela område, som under 1920- och 1930-talen utmynnade i ny äktenskaps-, arvs-, testaments- och houtredningslagstiftning,
var sålunda en bidragande orsak till den översyn av
38
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
1914 års arvsskatteförordning, som ledde till att denna förordning ersattes
av den nu gällande arvsskatteförordningen av år 1941.
Utformningen av 1941 års arvsskatteförordning innebar — förutom en
anpassning till den nya civilrättsliga lagstiftningen — • även i övrigt betydande
framsteg i förhållande till de dittillsvarande beskattningsreglerna. Genom
den nya arvsskatteförordningen infördes sålunda de särskilda skattefria
bottenloppen för efterlevande make och underåriga barn. Också i andra
avseenden syftade bestämmelserna i förordningen till ett ökat hänsynstagande
vid beskattningen till arvingars och testamentstagares skatteförmåga.
Av den tidigare redogörelsen framgår att förhållandena numera ånyo syns
vara sådana att en allmän översyn av arvsskattebestämmelserna blivit påkallad.
Utskottet har också för sin del vid behandlingen av det föreliggande
lagstiftningsärendet kommit till den uppfattningen att ett sådant behov föreligger.
Såsom utskottet kommer att i det följande närmare utveckla vid
behandlingen av de olika frågor, som motionärerna ansett böra upptagas vid
en översyn, är behovet av översyn särskilt framträdande beträffande reglerna
om beskattningen av efterlevande make och om försäkringsbeskattningen.
Enligt utskottets mening bör en översyn av arvsskattebestämmelserna
komma till stånd snarast möjligt. Då genom proposition nr B 23 förslag
till ny ärvdabalk numera förelagts riksdagen samt fideikommissutredningen
enligt vad utskottet inhämtat kan förväntas slutföra sitt uppdrag under
loppet av år 1959, torde dessa lagstiftningsfrågor inte längre utgöra hinder
mot inledandet av översynen av arvsbeskattningen. De lagstiftningsfrågor
som ingår i familjerättskommitténs uppdrag är av grundläggande betydelse
för utformningen i väsentliga delar av bestämmelserna om arvsbeskattning.
I vissa avseenden kan redan en ändring av nu gällande familjerättsliga regler
medföra att otillfredsställande konsekvenser i beskattningshänseende
försvinner. Det är därför önskvärt, att de civilrättsliga reglerna om makars
egendomsförhållanden snarast erhåller en mera definitiv utformning. Utskottet
vill understryka att en översyn av arvsbeskattningen är angelägen.
I de föreliggande motionerna har såsom redan nämnts angivits vissa spörsmål
som motionärerna ansett böra upptagas vid en översyn av arvsskatteförordningen.
Utskottet har också kommit till den uppfattningen att berörda
spörsmål är av beskaffenhet att de bör uppmärksammas vid översynen. Härför
redogör utskottet i det följande. En översyn bör emellertid inte begränsas
till vissa speciella frågor. Vad som framkommit vid arvsskattesakkunnigas
utredning och vid remissbehandlingen av de sakkunnigas betänkande
visar att även andra spörsmål på arvsbeskattningens område behöver övervägas.
Översynen bör därför göras allsidig. Vidare bör eftersträvas att åstadkomma
förenklingar. Sådana bör övervägas även om mera schablonmässiga
regler därvid kan visa sig nödvändiga.
Under hänvisning till vad utskottet sålunda anfört finner sig utskottet
böra föreslå riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att en allsidig
översyn av bestämmelserna om arvsbeskattning måtte verkställas så
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958 39
snart som möjligt. Vid bifall till utskottets förslag synes syftet ha blivit
tillgodosett med de yrkanden rörande översyn av bestämmelser i arvsskatteförordningen,
som framställts i de likalydande motionerna I: B 91 och
II: B 113, de likalydande motionerna I: B 90 och II: B 111 samt i motionerna
II: B 12 och II: B 112.
Bottenbeloppen
I propositionen har i förevarande hänseende föreslagits att de allmänna
skattefria bottenheloppen enligt skatteklasserna I och II höjes till 6 000 respektive
2 000 kronor (från 3 000 resp. 1 000 kronor), medan bottenbeloppen
i klasserna III och IV bibehålies oförändrade vid 1 000 kronor. Härjämte
har föreslagits att de särskilda bottenbeloppen i klass I för efterlevande make
och underåriga barn höjes för make till 40 000 kronor (från 25 000 kronor)
och för barn till 2 000 kronor för varje år eller del därav varmed barnets
ålder understiger 21 år (från 1 000 kronor per år eller del därav under 18
år). — I propositionen har vidare behandlats frågan om storleken av de
speciella hottenbeloppen vid gåvo- och försäkringsbeskattningen. Härför redogöres
senare.
Nämnas bör att till skatteklass I hör i huvudsak barn och deras avkoinlingar
samt efterlevande make, till klass II syskon och deras avkomlingar
samt föräldrar, till klass III vissa allmännyttiga eller välgörande sammanslutningar
och till klass IV övriga skattskyldiga.
De skattefria bottenbeloppen i arvsskatteförordningen är i regel utformade
såsom gränsbelopp. Undantag föreligger endast i fråga om bottenbeloppen
vid försäkringsbeskattningen, vilka är grundavdrag. Grundavdrag
innebär att endast den del av det skattepliktiga förvärvet som överstiger
grundavdraget blir föremål för beskattning. Gränsbeloppen får däremot inte
avräknas vid beskattningen. Överskrides inte gränsbeloppet föreligger visserligen
skattefrihet, men är förvärvet större inträder skattskyldighet för
hela förvärvet. Genom en särskild avtrappningsregel mildras emellertid den
tvära övergången från skattefrihet till full skattskyldighet.
Enligt propositionen har systemet med gränsbelopp bibehållits utom i fråga
om det särskilda bottenbeloppet för underåriga barn, där övergång till grundavdrag
föreslagits. En viss mildring av avtrappningen vid gränsbeloppen har
dock förordats.
Propositionsförslaget i fråga om bottenbeloppen överensstämmer med arvsskattesakkunnigas
förslag härvidlag utom beträffande omläggningen till
grundavdrag av bottenbeloppet för underåriga barn. I sistnämnda hänseende
följer propositionen den mening, som uttalats av reservanter inom de sakkunniga.
Skattebortfallet till följd av de i propositionen framlagda förslagen
i fråga om bottenbeloppen bar beräknats till 2,2 miljoner kronor om året.
I de likalydande motionerna I: B 121 och II: B 148 har yrkats att även bottenbeloppet
för efterlevande make skall förvandlas till grundavdrag. I motionen
II: B 112 har förutsatts alt hela problemet rörande bottenbeloppens omläggning
till grundavdrag blir föremål för fortsatt prövning vid blivande
40
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
översyn av arvsbeskattningen. I de likalydande motionerna I: B 90 och II: B
111 samt de likalydande motionerna I: B 91 och II: B 113 har yrkats att frågan
om genomgående omläggning av gränsbeloppen till grundavdrag upptages
till behandling vid översynen av arvsskatteförordningen. I sistnämnda fyra
motioner har också yrkats att vid översynen skall prövas frågan om införande
av full skattefrihet för efterlevande makes arvs- och testamentsförvärv.
Såsom framhållits i direktiven till arvsskattesakkunniga framstår de nuvarande
bottenbeloppen vid arvsbeskattningen, vilka varit oförändrade sedan
tillkomsten av 1941 års arvsskatteförordning, som för låga. De höjningar av
dessa belopp, som föreslagits i propositionen och som överensstämmer med
de sakkunnigas av nästan alla remissinstanser biträdda förslag, anser utskottet
vara väl motiverade och medföra en tillfredsställande avvägning för
olika grupper av skattskyldiga. Med de föreslagna höjningarna av bottenbeloppen
kan även betydande dödsbobehållningar bli helt fria från arvsskatt,
om den avlidne efterlämnat make och flera underåriga barn. Utskottet tillstyrker
därför bifall till propositionen härvidlag. Den föreslagna omläggningen
till grundavdrag av det särskilda bottenbeloppet för underåriga barn och
åldersgränsens höjning från 18 till 21 år innefattar också enligt utskottets
mening en ändamålsenlig utvidgning av skattefriheten, ägnad att bättre än
nu är fallet tillgodose de synpunkter som ligger till grund för denna skattefrihet.
Härtill kommer att skattebortfallet till följd av omläggningen blir
förhållandevis obetydligt. Utskottet tillstyrker således bifall till propositionen
även i denna del.
Frågan om att redan nu förvandla bottenbeloppet för efterlevande make
till grundavdrag — såsom yrkats i de likalydande motionerna I: B 121 och
II: B 148 — har behandlats redan i arvsskattesakkunnigas betänkande. De
sakkunniga har ansett att en ändring av karaktären hos enskilda bottenbelopp
inte bör göras så länge en övergång till grundavdrag ej kan ske över
hela linjen, något som de sakkunniga med hänsyn till skattebortfallet funnit
sig inte kunna förorda. I ett flertal remissyttranden har emellertid förordats
att bottenbeloppet för efterlevande make ändras till grundavdrag. Departementschefen
har dock ansett sig inte kunna förorda en sådan omläggning
med hänsyn till det stora skattebortfall — ca 2,5 miljoner kronor per år —
som skulle bli följden och till pågående utredning om den civilrättsliga regleringen
av äkta makars egendomsförhållanden.
Det föreliggande motionsyrkandet bör ses i sammanhang med vad som
anförts i de tidigare nämnda motioner, enligt vilka frågan om genomgående
omläggning till grundavdrag ansetts böra upptagas till behandling vid en
blivande översyn av arvsbeskattningen. Hit hör också det i vissa av dessa
motioner gjorda yrkandet att spörsmålet om införande av full skattefrihet
för efterlevande makes arvs- och testamentsförvärv skall prövas vid översynen.
Såsom utskottet redan uttalat bör en översyn av arvsskattebestämmelserna
vara allsidig. Frågorna om bottenbeloppens karaktär och utformningen
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
41
av beskattningsreglerna i fråga om efterlevande make utgör därvid problem
som under alla omständigheter bör övervägas. Särskilt när det gäller efterlevande
makes beskattningsförhållanden har man att vid översynen uppmärksamma
den ändrade civilrättsliga lagstiftning härvidlag, som kan bli
följden av familjerättskommitténs arbete.
En översyn i nu berörda frågor bör givetvis inte ske utan att de ekonomiska
verkningarna av ändrade skatteregler beaktas. Utskottet vill därvid
nämna, att en omläggning av samtliga gränsbelopp i arvsskatteförordningen
till grundavdrag efter övergången till ett 1-skattesystem kan beräknas medföra
ett skattebortfall — om utskottets förslag till skatteskalor lägges till
grund för beräkningen — av 11,5 miljoner kronor om året. För att helt fritaga
efterlevande make från arvsskatt tillkommer 4,5 miljoner kronor för år.
Sistnämnda åtgärd fristående bär beräknats föranleda ett årligt skattebortfall
på drygt 7 miljoner kronor. Det bör även erinras om att arvsskattesakkunniga
uttalat att, därest man vill hålla skattebortfallet inom försvarliga
gränser, en övergång till grundavdrag inte synes kunna ske utan att antingen
bottenbeloppen bestämmes lägre än fallet skulle bli om de fortfarande är
gränsbelopp eller också skatteskalorna betydligt skärpes.
Med hänsyn till att frågan om bottenbeloppens karaktär av utskottet förväntas
bli behandlad vid en blivande översyn av arvsskattebestämmelserna
anser utskottet att ställning nu inte bör tagas till frågan om att göra bottenbeloppet
för efterlevande makes arvs- och testamenlsförvärv till grundavdrag.
Utskottet avstyrker således yrkandet i de likalydande motionerna I: B
121 och II: B 148.
Vad angår yrkandena rörande boltenbeloppen och beskattningen av efterlevande
make i motionen II: B 112 ävensom de likalydande motionerna I: B
90 och II: B 111 samt de likalydande motionerna I: B 91 och II: B 113 torde
syftet därmed — såsom utskottet tidigare uttalat — vara tillgodosett genom
utskottets förslag om skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om översyn
av arvsskattebestämmelserna.
Skatteskalorna
Det förslag till nya arvsskatteskalor, som framlagts i propositionen, överensstämmer
med vad arvsskattesakkunnigas majoritet förordat utom beträffande
klass I där viss nedjustering av skalan ägt rum i förhållande till sakkunnigförslaget.
De sakkunniga hade utformat sina skalor från den i direktiven
givna utgångspunkten att statsverkets intäkter av dödsbobeskattningen
inte borde nämnvärt minskas, bortsett från vad som kunde erfordras för alt
erhålla skäliga bottenbelopp. Arvsskatten hade därför av de sakkunniga föreslagits
höjd med ett belopp som i stort sett motsvarade kvarlåtenskapsskatten.
Avvägningen av skatteuttaget mellan olika kategorier av skattskyldiga
hade skett med syfte att i görlig män tillgodose efterlevande makes och barns
intressen. Förslaget innebar således en omfördelning av skattebelastningen
42 Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
till förmån för de skattskyldiga enligt skatteklass I. Skatteskalan i denna
klass hade utformats så att skattelättnader skulle uppkomma för flerbarnsfamiljerna.
För det fall att make eller barn var ensam arvinge kunde däremot
vissa om än relativt obetydliga skattehöjningar uppkomma. Omfördelningen
av skattebelastningen enligt de sakkunnigas förslag innebar vidare att arvsskatten
i skatteklasserna II—IV höjdes utöver vad som föranleddes av kvarlåtenskapsskattens
avskaffande. Det årliga skattebortfallet enligt förslaget
— inbegripet höjningen av bottenbeloppen — har beräknats till 3,5 miljoner
kronor.
Två ledamöter av arvsskattesakkunniga förordade en mindre höjning av
arvsskatten än majoriteten, innebärande ett årligt skattebortfall på ca 20
miljoner kronor. En ledamot föreslog att arvsskatten skulle bibehållas oförändrad
och någon kompensation för kvarlåtenskapsskatten således inte uttagas.
Detta förslag innebar ett årligt skattebortfall på ca 30 miljoner kronor.
I remissyttrandena över arvsskattesakkunnigas förslag har majoritetsförslaget
biträtts av vissa instanser medan andra förordat reservanternas förslag.
Departementschefen har i propositionen uttalat att den av arvsskattesakkunniga
föreslagna skattenivån i stort sett måste vara grundläggande vid
bestämmandet av de nya skatteskalorna. Anledning saknas nämligen att
frångå riktpunkten att statsverkets inkomster av dödsbobeskattningen inte
bör nämnvärt minskas. Det statsfinansiella läget är enligt departementschefen
också sådant att något egentligt utrymme för skattesänkningar inte
finns. Inte heller torde dödsbobeskattningen tillhöra de områden som i första
hand bör få åtnjuta skattelättnad, därest möjlighet härtill uppkommer. Detta
utesluter givetvis ej mindre jämkningar för att erhålla en med tanke på de
enskilda fallen lämpligare avvägning. Departementschefen har emellertid
ansett det klart, att utrymme inte finns för skattesänkningar av den omfattning
som förordats av reservanterna inom de sakkunniga.
Från angivna utgångspunkter har departementschefen föreslagit en sänkning
av de sakkunnigas skatteskala i klass I som innebär att skatten i allt
väsentligt blir oförändrad för enbarnsfallen och att för flerbarnsfallen skattelättnaderna
blir ännu något större än enligt de sakkunnigas förslag. I
fråga om övriga skatteskalor har departementschefen som nämnts godtagit
sakkunnigförslaget.
I de likalydande motionerna I: B 90 och II: B 111 samt motionen II: B
112 har yrkats fastställande av arvsskatteskalor som överensstämmer med
de skalor, vilka två reservanter inom arvsskattesakkunniga förordade. I de
likalydande motionerna I: B 91 och II: B 113 har yrkats att — med de modifikationer
som föranledes av bottenbeloppens höjning — nuvarande arvsskatteskalor
skall bibehållas oförändrade dock med viss nedjustering av
skalan i klass I. Beträffande motiveringen för motionsyrkandena hänvisas
till den tidigare redogörelsen.
En sammanställning av de i propositionen och motionerna föreslagna
skatteskalorna är fogad vid utskottets betänkande såsom Bilaga 1. Av en
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
43
jämväl bifogad sammanställning — Bilaga 2 — framgår verkningarna i
enskilda fall av nu gällande beskattningsregler och av de föreslagna nya
skatteskalorna.
I nedanstående tabell har sammanförts vissa uppgifter rörande skatteintäkter
och skattebortfall med de föreslagna olika skatteskalorna, varjämte
även medtagits motsvarande uppgifter i fråga om nu gällande arvsskatt
därest kvarlåtenskapsskatten avskaffas. Utgångspunkten för skattebort-,
fallsberäkningarna har varit en årlig intäkt av dödsbobeskattningen om
77,46 miljoner kronor.
Arvsskattens fördelning på de olika skatteklassema
Skatteklass
Arvsskatt enligt
nuvarande ska- lor och botten- belopp om kvar- låtenskapsskat- ten avskaffas
propositionens
förslag
motionerna
I: B 90 och
II: B 111 samt
II: B 112
motionerna
I: B 91 och
II: B 113
milj. kr
0/
/o
milj. kr
%
milj. kr
O/
/o
milj. kr
0/
/o
1
2
3
4
5
6
7
8
9
Klass I: make......
Klass I: barn ......
Klass II ............
Klass III ............
Klass IV............
Summa
Skattebortfall
5,41
20.43
16,42
2,44
4.90
49,60
27,86
109
41.2
33,1
4.9
9.9
100
36,0
7,19
25,79
25 29
2,99
9,06
70 32
IM1
10,2
36,7
36.0
4.2
12,9
100
9.2
6,04
21,69
18 36
2,90
7,61
56 60
20,861
10,7
38.3
32.4
5,1
13.5
100
26,9
4 20
17,15
16,13
2,44
4,90
44 82
32,641
9.4
38,3
36 0
5.4
10,9
100
42,1
1 I denna summa ingår 2,2 milj. kr., som hänför sig till den föreslagna höjningen av bottenbeloppen.
Utskottet finner det uppenbart att staten vid en rättvis fördelning av
skattebelastningen inte kan underlåta att taga i anspråk den skattekraft
som aktualiseras i samband med att en person avlider och hans egendom
övergår i andras — arvingars och testamentstagares — händer. En dödsbobeskattning
ingår såsom ett normalt led i beskatlningssystemet i de flesta
länder och beskattningens berättigande som sådan har heller inte på
allvar ifrågasatts i vårt land. Frågan om dödsbobeskattningens höjd är därför
en del av spörsmålet hur den erforderliga beskattningen i samhället
lämpligen bör avvägas mellan olika slag av skatter. Den avvägning som för
närvarande är rådande kan enligt utskottets mening inte anses vara till
nackdel för de av dödsbobeskattningen berörda. Det kan i detta sammanhang
erinras om att endast omkring 30 procent av alla dödsbon blir föremål
för arvsbeskattning och att inte ens 5 procent av samtliga träffas av kvarlåtenskapsskatt.
I likhet med departementschefen anser utskottet att det statsfinansiella
läget är sådant att något egentligt utrymme för sänkning av dödsbobeskatt
-
44 Bevillningsutskottets betänkande nr B JO år J958
ningen inte finns. Utskottet ansluter sig också till departementschefens uttalande
att dödsbobeskattningen inte torde tillhöra de områden som i första
hand bör få åtnjuta skattelättnad, därest möjlighet härtill uppkommer.
Propositionsförslaget innebär att de årliga intäkterna av dödsbobeskattningen
kan beräknas nedgå med omkring 7 miljoner kronor eller ca 9 procent.
Redan en sådan inkomstminskning är ägnad att väcka betänkligheter
från statsfinansiell synpunkt. Med hänsyn till det av departementschefen
även åberopade ökade skatteutfall, som kan förväntas till följd av de
höjda fastighetstaxeringsvärdena, anser sig utskottet emellertid — oaktat
ökningen inträder redan före övergången till 1-skattesysteinet — kunna
lägga den av departementschefen föreslagna skattenivån till grund vid bestämmandet
av de nya skatteskalorna. Detta utskottets ställningstagande
innebär att utskottet bestämt tar avstånd från skattesänkningar av den
omfattning som förordats av motionärerna.
I fråga om avvägningen av skatteuttaget mellan och inom skatteklasserna
biträder utskottet departementschefens uppfattning att skalan i klass I bör
utformas så, att inte ens för barn eller make som är ensam arvinge någon
skattehöjning sker i förhållande till vad nu gäller. Såsom departementschefen
uttalat bör det nämligen vid en reform, som främst tar sikte på att
bättre tillgodose efterlevande makes och barns intressen, vara en naturlig
utgångspunkt att försämringar inte skall uppkomma för någon av denna
kategori. Inte heller beträffande den närmare utformningen av skalan i
klass I har utskottet funnit anledning till erinran. Utskottet tillstyrker således
propositionsförslaget i denna del.
De i propositionen förordade skalorna i klasserna II—IV innebär vissa
skattehöjningar, särskilt i klasserna II och IV, även för det fall att flera
arvingar eller testamentstagare enligt nämnda skatteklasser finns. Givet är
att, om man vid en omfördelning av skattebelastningen med i stort sett oförändrad
skattenivå vill gynna skatteklass I, det inte kan undvikas att andra
skatteklasser får ökad skattebelastning. Såsom departementschefen framhållit
innebär detta delvis ett återställande av den avvägning mellan skatteklasserna
som en gång fastställts i arvsskatteförordningen. Från de angivna
förutsättningarna har utskottet funnit de i propositionen föreslagna
skatteskalorna för klasserna II och IV ändamålsenliga och väl avvägda, varför
utskottet tillstyrker förslaget i dessa delar.
Den i propositionen föreslagna höjningen av arvsskatten enligt klass III
är betydligt mindre omfattande än höjningarna i övriga skatteklasser såväl
absolut som relativt sett. Utskottet har emellertid funnit att vissa skäl talar
emot en höjning av arvsskatten enligt klass III. De till denna klass hänförda
juridiska personerna beröres nämligen för närvarande inte av kvarlåtenskapsskatten.
Testamentslott, som tillfaller sådan juridisk person,
skall sålunda avräknas från behållningen i dödsboet vid bestämmandet av
den skattepliktiga kvarlåtenskapen. Varken testamentstagaren eller den
avlidnes arvingar har alltså att gälda någon kvarlåtenskapsskatt för ifrågavarande
del av kvarlåtenskapen. Det föreligger därför inte samma an
-
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
45
ledning som i fråga om övriga klasser att höja arvsskatten enligt klass III
när kvarlåtenskapsskatten avskaffas. En höjning härvidlag — även av den
begränsade omfattning som föreslagits i propositionen ■— kan dessutom
vara ägnad att motverka tillkomsten av testamentsförordnanden till de allmännyttiga
eller välgörande ändamål, varom här är fråga. Det bör också
uppmärksammas att de i klass III upptagna juridiska personerna som regel
är fria från skattskyldighet för gåvor, och frågan om att utsträcka denna
skattefrihet även till testamentslotter var under förarbetena till nu gällande
arvsskatteförordning föremål för ingående överväganden.
Å andra sidan talar skäl också för den av departementschefen i likhet
med arvsskattesakkunniga intagna ståndpunkten att en viss höjning av arvsskatten
enligt klass III bör ske. Den princip för omfördelningen av skattebelastningen
vid övergång till ett 1-skattesystem, till vilken även utskottet anslutit
sig, innebär ju att en förhållandevis mindre del av skattebördan än
tidigare lägges på klass I i syfte att så mycket som möjligt mildra skattebördan
för efterlevande make och barn. Detta medför vid ett i stort sett oförändrat
skatteuttag att skatten enligt klasserna II och IV kan bli högre med
de nya skalorna än om 2-skattesystemet bibehållits. Arvingar och testamentstagare
enligt sistnämnda båda klasser kan således träffas av en högre
arvsskatt än som i och för sig föranledes av kvarlåtenskapsskattens avskaffande.
Med hänsyn härtill synes det förhållandet att testamentstagare i klass
III inte tidigare berörts av kvarlåtenskapsskatten ej utgöra något avgörande
skäl mot att skalan i nämnda klass undergår viss förhöjning. Vidare medför
ett frångående av propositionsförslaget i förevarande avseende en ytterligare
ökning av skattebortfallet vid övergången till 1-skattesystemet.
Vid övervägande av här anförda synpunkter har utskottet kommit till den
uppfattningen att skalan i klass III bör bibehållas oförändrad. Därvid har
utskottet särskilt beaktat att det ytterligare skattebortfall som föranledes
härav är jämförelsevis obetydligt.
Utskottet tillstyrker således i fråga om skatteskalan i klass III yrkandet
i motionerna I: B 91 och II: B 113 och avstyrker propositionen i förevarande
del.
Med utskottets nu redovisade ställningstagande till skalorna i de olika
skatteklasserna har utskottet härutinnan avstyrkt sistnämnda båda motioner
i övrigt ävensom motionerna I: B 90 och II: B 111 samt motionen II: B
112.
Ett genomförande av utskottets förslag i fråga om skatteskalan i klass III
kan beräknas medföra en minskning av skatteintäkterna från denna klass i
förhållande till propositionsförslaget med (2,99—2,44 =) 0,55 miljoner kronor
per år. Det sammanlagda skattebortfallet enligt det av utskottet i övrigt
tillstyrkta propositionsförslaget skulle därmed ökas från 7,14 till 7,69 miljoner
kronor, eller från 9,2 till 9,9 procent av den till utgångspunkt tagna årliga
intäkten av dödsbobeskattningen, 77,46 miljoner kronor.
Återstående (77,46 — 7,69 =) 69,77 miljoner kronor fördelar sig på följande
sätt: Klass I — make 7,19 miljoner kronor (10,3 procent), klass I —
46
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
barn 25,79 miljoner kronor (37,0 procent), klass II 25,29 miljoner kronor
(36,2 procent), klass III 2,44 miljoner kronor (3,5 procent) och klass IV
9,06 miljoner kronor (13,0 procent).
Utskottet vill med anledning av sitt ställningstagande i fråga om skatteskalorna
i detta sammanhang upptaga ett i motionerna I: B 91 och II: B 113
väckt spörsmål. Enligt de i propositionen upptagna övergångsbestämmelserna
skall i vissa fall nu gällande lägre arvsskatteskalor äga tillämpning även
sedan de föreslagna högre skalorna trätt i kraft den 1 januari 1959. I de
nämnda båda motionerna, enligt vilka någon skärpning av nu gällande arvsskatteskalor
inte bör ske, har ifrågasatts huruvida inte vid höjning av arvsskatten
särskild bestämmelse om skatteberäkningen erfordras i det fall att
två förvärv skall beskattas efter sammanläggning, det ena enligt lägre och
det andra enligt högre skala.
Enligt utskottets mening kan något behov av särskild bestämmelse i det
av motionärerna angivna hänseendet inte anses föreligga. För det fall att ett
förvärv skall beskattas efter sammanläggning med annat redan beskattat
förvärv, framgår av 19 och 41 §§ arvsskatteförordningen enligt deras i propositionen
föreslagna lydelse att skatten å det till beskattning aktuella förvärvet
skall utgå efter den eller de procentsatser som skolat tillämpas, därest
skatt skolat uttagas för de sammanlagda förvärven samt det aktuella
förvärvet utgjort den högst beskattade delen därav. Vid skatteberäkningen
blir självfallet den skatteskala — äldre eller ny — att tillämpa som gäller för
det aktuella förvärvet. Sammanläggningens syfte är att sistnämnda förvärv
skall komma på rätt plats i progressionen enligt den på förvärvet tillämpliga
skatteskalan.
För den händelse två förvärv, å vilka äldre respektive ny skatteskala är
att tillämpa, båda samtidigt skall beskattas kan saken möjligen ställa sig
något tveksam. Detta gäller dock inte det fall härvidlag som synes kunna
få praktisk betydelse, nämligen att till beskattning samtidigt föreligger dels
en arvs- eller testamenlslott och dels en tidigare gåva från den avlidne för
vilken gåva skattskyldigheten, genom att givaren förbehållit sig nyttjandeeller
avkomsträtt på livstid, uppskjutits till givarens död. I detta fall framgår
av 19 § 1 mom. första stycket enligt detta lagrums i propositionen
föreslagna lydelse att arvs- eller testamentslotten skall beskattas som om
den utgjort den högst beskattade delen av de sammanlagda förvärven. Gåvan
skall däremot, såsom framgår av 41 §, beskattas utan sammanläggning
med arvs- eller testamentslotten. I det nu ifrågavarande fallet beskattas
alltså arvs- eller testamentslotten »i toppen» av de sammanlagda förvärven
enligt den nya skalan, gåvan »i botten» av den äldre skalan.
Den tidigare antydda tveksamheten gäller det i praktiken säkerligen sällsynta
fall att skattskyldigheten för två tidigare obeskattade gåvor inträtt
samtidigt och äldre respektive ny skala är tillämplig på gåvorna. I propositionen
har inte föreslagits någon särskild bestämmelse som reglerar vilkendera
gåvan som skall beskattas »i toppen» av de sammanlagda förvär
-
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
47
ven. Detta sammanhänger med att något behov av sådan bestämmelse självfallet
inte föreligger därest båda gåvorna är att beskatta enligt samma skala;
endera gåvan — likgiltigt vilken — beskattas »i toppen» och den andra
»i botten» av de sammanlagda förvärven. Är olika skalor tillämpliga å gåvorna
synes emellertid — utan särskild bestämmelse — den tidigare nämnda
vid sammanläggning mellan arvs- eller testamentslott och gåva gällande
principen här böra äga motsvarande tillämpning, nämligen att det förvärv,
varå ny skala är tillämplig, skall beskattas »i toppen» av de sammanlagda
förvärven. Samma bör gälla därest skattskyldigheten för två arvs- eller
testamentslotter skulle inträda samtidigt men efter olika skalor.
Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat vad som i förevarande
hänseende ifrågasatts i motionerna I: B 91 och IDB 113.
I nu nämnda båda motioner samt i motionen II: B 12 har yrkats att för
vissa angivna grupper av skattskyldiga frågan om förmånligare bestämmelser
rörande hänförandet till skatteklass måtte upptagas vid blivande översyn
av arvsskatteförordningen. Beträffande det närmare innehållet i motionerna
hänvisas till den tidigare redogörelsen.
Utskottet finner det uppenbart att vid en allsidig översyn av arvsskattebestämmelserna
även reglerna rörande de skattskyldigas hänförande till
skatteklasser måste omprövas. Syftet med nu ifrågavarande motionsyrkanden
torde sålunda — såsom utskottet tidigare uttalat — vara tillgodosett
genom utskottets förslag om skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om
översyn av arvsskattebestämmelserna.
Gåvobeskattningen
Det i propositionen framlagda förslaget om gåvobeskattningens utformning
bygger på arvsskatlesakkunnigas vid remissbehandlingen i stort sett
tillstyrkta förslag. I huvudsak innebär propositionen härvidlag följande.
Vid upphävande av kvarlåtenskapsskatteförordningen kommer gåvobeskattningen
alt på motsvarande sätt som dödsbobeskattningen bli utformad
som ett 1-skattesystem. För att erhålla en motsvarande spärr mot skatteflyktsåtgärder
som ligger i kvarlåtenskapsskatten för gåva föreslås i propositionen
att man vid dödsbobeskattningen i större utsträckning än nu är
fallet beaktar tidigare gåvor från den avlidne till arvingar och testamentstagare.
För närvarande beskattas i regel arvs- och testamentslotter efter
sammanläggning med de tidigare gåvor som skett inom fyra år före dödsfallet.
Denna lid föreslås utvidgad till tio år. Har den avlidne till arvingen
eller testamentstagare överlämnat handling innefattande giltig utfästelse
om gåva av lös egendom, s. k. benefik revers, skall enligt förslaget — i den
mån gåvan inte blivit fullbordad före dödsfallet — sammanläggning äga
rum även om handlingen överlämnats mer än tio år före dödsfallet. Härjämte
föreslås viss förenkling av reglerna om tiden för gåvodeklarations avgivande,
innebärande att sådan deklaration i princip skall behöva lämnas en
-
48
Bevillningsutskottets betänkande nr B JO år 1958
dast en gång per kalenderår, även om flera skattepliktiga gåvor förekommit
under året. I propositionen föreslås vidare — till motverkande av skatteflyktsåtgärder
— viss begränsning av nu föreliggande skattefrihet för gåvor
såsom bidrag till annans undervisning eller uppfostran.
Det skattefria bottenbeloppet vid gåvobeskattningen enligt arvsskatteförordningen
är för närvarande 3 000 kronor. Tiden för sammanläggning
vid beskattningen av gåvor sinsemellan är fyra år. Genomsnittligt per år
kan bottenbeloppet sålunda sägas vara 750 kronor.
I propositionen föreslås att det skattefria bottenbeloppet vid gåvobeskattningen
anknytes till gåvor under ett och samma kalenderår och bestämmes
till 2 000 kronor. Tiden för sammanläggning av gåvor sinsemellan föreslås
utökad — liksom tiden för sammanläggning av arvs- och testamentslotter
med tidigare gåvor — från fyra till tio år. Gåvor, som under ett kalenderår
inte överstigit 2 000 kronor, avses dock inte skola överhuvudtaget
ifrågakomma till sammanläggning.
Enligt propositionens förslag till övergångsbestämmelser skall utvidgningen
av tiden för sammanläggning av arvs- och testamentslott med gåva
liksom av gåvor sinsemellan inte medföra att gåvor som redan blivit fritagna
från sammanläggning ånyo kan bli aktuella i sådant hänseende. Den
tioåriga sammanläggningsregeln skall därför inte avse gåvor, för vilka
skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1955. Denna begränsning skall emellertid
enligt punkten 4 av övergångsbestämmelserna inte gälla benefik revers.
I motionerna I: B 90 och II: B 111 samt motionerna I: B 91 och II: B 113
har yrkats att nu gällande skattefrihet för gåvor till annans undervisning
eller uppfostran skall bibehållas oförändrad. I nämnda fyra motioner samt
i motionen II: B 112 har vidare framställts yrkanden av innebörd att den i
punkten 4 av övergångsbestämmelserna föreslagna begränsningen vid sammanläggning
med vanliga gåvor även skail gälla benefika reverser.
Till stöd för yrkandet rörande gåvor till annans undervisning eller uppfostran
har i förstnämnda båda motioner framhållits att på grundval av
nuvarande bestämmelser en fast praxis utbildat sig, som innebär att skattefriheten
begränsats till vissa högsta belopp. Härjämte har gjorts gällande
att den i propositionen föreslagna ändringen med hänsyn till sin utformning
innebär risker för olikhet vid skattebehandlingen och betydande tolkningstvister.
I motionerna I: B 91 och IDB 113 har vidare uttalats att en
ändring av gällande bestämmelser inte är påkallad, i varje fall så länge
frågan om rätt till avdrag för periodiskt understöd till undervisning eller
uppfostran inte nått en positiv lösning.
Som motiv till motionsyrkandena rörande benefika reverser har anförts
att ny skattelagstiftning inte bör ges tillbakaverkande kraft; benefika reverser
bör ej komma i sämre läge från skattesynpunkt än som var fallet
vid deras tillkomst. I motionen II: B 112 har vidare framhållits att benefika
reverser kan ha tillkommit av andra skäl än i syfte att undgå eller mildra
verkningarna av dödsbobeskattningen.
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
49
Utskottet har inte funnit något att erinra mot huvudgrunderna för de i
propositionen framlagda förslagen rörande gåvobeskattningen. Förslagen
synes härutinnan väl avvägda och innefatta en betydande förenkling i fråga
om den tekniska utformningen. Gåvobeskattningens anknytning till kalenderåret
och det för sådant ändamål föreslagna nya skattefria bottenbeloppet
anser utskottet utgöra en ändamålsenlig lösning av frågan om den allmänna
skattefriheten på förevarande område. Likaså finner utskottet den
i propositionen föreslagna utvidgningen av sammanläggningstiden från fyra
till tio år utgöra en tillfredsställande ersättning för den skatteflyktsspärr
som ligger i den nuvarande kvarlåtenskapsskatten för gåva. Utskottet tillstyrker
därför propositionsförslaget i nu angivna delar.
Beträffande propositionens förslag om begränsning av nu gällande skattefrihet
för gåva och de i anslutning därtill framförda motionsyrkandena
må till en början framhållas att enligt särskild bestämmelse i arvsskatteförordningen
— 39 § b) — gåvoskattefrihet formellt föreligger för vad
någon erhållit såsom bidrag till undervisning eller uppfostran. I praxis har
dock begränsning skett så till vida att sådana gåvor i vad de överstigit vissa
belopp — enligt av arvsskattesakkunniga hos vissa länsstyrelser inhämtade
uppgifter ca 35 000 kronor — inte ansetts berättiga till skattefrihet. Propositionsförslaget
innebär härvidlag att i författningstexten såsom uttrycklig
förutsättning för skattefrihet angives att omständigheterna är sådana att
gåvotagaren genom bidraget kan anses ha tillförsäkrats en förmån, som han
eljest inte skulle ha åtnjutit. Härmed har främst avsetts att förhindra att
förmögna föräldrar skattefritt överför kapital till sina barn under sken av
att medlen skall användas för att bekosta barnens utbildning.
I motionerna har på denna punkt gjorts gällande att propositionsförslaget
skulle vara opåkallat med hänsyn till den begränsning av skattefriheten
som utbildat sig i praxis samt ägnat att medföra tolkningssvårigheter.
Det har också hävdats att frågan om avdrag vid inkomsttaxeringen för periodiskt
understöd till berörda ändamål först borde lösas.
Utskottet anser inte att de av motionärerna anförda skälen mot en författningsändring
är bärande. Den i praxis genomförda begränsningen av
skattefriheten till visst högsta belopp är sålunda inte tillfyllest för att förhindra
att bestämmelsen utnyttjas i skatteundandragande syfte. Såsom
departementschefen framhållit får innebörden av bestämmelsen främst anses
vara att gåvotagarens föräldrars ekonomiska ställning införes som ett
moment vid bedömandet av skattefriheten. Flertalet av de gåvor, varom
här är fråga, torde nämligen ges till barn, vars föräldrar är ekonomiskt välsituerade.
Redan med hänsyn härtill kan såsom departementschefen också
understrukit antalet av de gåvor där skattefrihet överhuvudtaget kan ifrågasättas
väntas betydligt nedgå efter ett genomförande av den föreslagna
författningsändringen. Att i enstaka fall svårbedömbara gränsfall kan uppkomma
torde i och för sig vara riktigt. Någon anledning att överdriva dessa
svårigheter anser utskottet dock inte föreligga. Inte heller utgör frågan om
4 Dihang till riksdagens protokoll 1058. 7 samt. Nr II 10
50
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för periodiskt understöd till annans undervisning
eller uppfostran något skäl mot ett genomförande av den föreslagna
begränsningen av gåvoskattefriheten.
Under hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet i förevarande hänseende
propositionsförslaget och avstyrker således motionerna I: B 90 och
II: B 111 samt motionerna I:B 91 och II: B 113.
Vad härefter angår frågan om tiden för sammanläggning av arvs- eller
testamentslott med benefik revers föreligger överensstämmelse mellan propositionen
och motionerna så till vida att den obegränsade sammanläggningstiden
skall gälla med avseende å reverser som utfärdas sedan de nya
beskattningsreglerna trätt i kraft. Skiljaktigheten hänför sig till de reverser
som utfärdats före nämnda tidpunkt. Enligt propositionen skall även
här gälla obegränsad sammanläggningstid, medan motionärerna yrkat att
sådana reverser skall behandlas som vanliga gåvor.
Utskottet anser att det skäl som i propositionen anförts för en obegränsad
sammanläggningstid -—- nämligen att förhindra att benefika reverser utnyttjas
för att erhålla opåkallade skattelättnader vid dödsbobeskattningen - kan godtagas när det gäller reverser utfärdade efter de nya bestämmelsernas
ikraftträdande. De syften som utfärdandet av benefika reverser hittills
tjänat, och som ofta varit helt andra än att undandraga det allmänna skatt,
synes i fortsättningen få tillgodoses på annat sätt, t. ex. genom testamente.
Utskottet tillstyrker därför propositionen i denna del. När det däremot gäller
tidigare utfärdade reverser skulle en obegränsad sammanläggningstid i
praktiken innebära ett avsteg från principen att ny skattelagstiftning inte
skall ges tillbakaverkande kraft. Denna princip anser utskottet böra upprätthållas
även i nu förevarande sammanhang. En annan ståndpunkt skulle
också i flera fall kunna rubba de civilrättsliga konsekvenserna av redan företagna
fullt legala förmögenhetsdispositioner. Härvidlag må hänvisas till
det i motionen II: B 112 anförda exemplet att benefik revers utfärdats till
en bröstarvinge såsom kompensation för att andra erhållit kontanta studiebidrag.
Utskottet avstyrker därför propositionen i denna del och tillstyrker
i stället vad som härutinnan föreslagits i motionerna I : B 90 och II: B 111,
motionerna I: B 91 och II: B 113 samt motionen II: B 112.
Försäkringsbeskattningen
Det i propositionen framlagda förslaget om försäkringsbeskattningens utformning
har — i likhet med vad arvsskattesakkunniga föreslagit — i huvudsak
begränsats till att avse höjningar av de skattefria grundavdragen vid
de enligt arvsskatteförordningen nu skattepliktiga försäkringsförvärven samt
införande i förordningen av skatteplikt för pensionsförsäkringar såsom en
motsvarighet till den nuvarande skatteplikten för sådana försäkringar enligt
kvarlåtenskapsskatteförordningen. Vidare har i propositionen framlagts
vissa förslag till förenkling och förtydligande av beskattningsbestämmelser
-
na.
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958 51
Beträffande grundavdragen innebär förslaget en höjning till 25 000 kronor
(från 15 000 kronor) i fråga om kapitalförsäkringar samt olycksfallsoch
sjukförsäkringar. Beträffande andra livränteförsäkringar än pensionsförsäkringar
föreslås grundavdraget höjt till 2 500 kronor (från 1 500 kronor)
av den årliga livräntan. Den i arvsskatteförordningen nyinförda skatteplikten
för pensionsförsäkringar avses förknippad med ett grundavdrag om
10 000 kronor av årspensionen. De nämnda beloppen gäller per förmånstagare.
Departementschefen har i propositionen uttalat att den föreslagna utformningen
av försäkringsbeskattningen — som ansluter sig till arvsskatteförordningens
hittillsvarande principer på området — i viss utsträckning fått
ges en provisorisk karaktär i avbidan på en blivande översyn av bestämmelserna
rörande arvsbeskattningen i allmänhet och försäkringsbeskattningen
i synnerhet. Därvid har departementschefen åberopat hurusom i olika sammanhang
gjorts gällande att inadvertenser föreligger i fråga om försäkringsbeskattningens
nuvarande utformning. Enligt departementschefen har det
inte synts möjligt att i samband med övergången till ett 1-skattesystem åstadkomma
en i alla avseenden tillfredsställande utformning härvidlag. Från
dessa synpunkter har propositionsförslaget i huvudsak begränsats till sådana
frågor som sammanhänger med övergången till 1-skattesystemet.
I motionerna I: B 31 och II: B 35 har yrkats att — därest arvsbeskattningen
hojes — förmånstagareförvärv på grund av vissa kapitalförsäkringar alltjämt
skall på i motionerna närmare angivet sätt beskattas med tillämpning
av nu gällande arvsskatteskalor. Vidare har i motionerna I:B 90 och II- B
111 samt motionerna I: B 91 och II: B 113 yrkats bibehållande av den enligt
arvsskatteförordningen nu gällande skattefriheten för förmånstagareförvärv
på grund av pensionsförsäkringar.
I sistnämnda båda motioner bar vidare föreslagits att vid den blivande
översyn av arvsskatteförordningen, som påyrkats i motionerna, bl. a. vissa
narmare angivna frågor på försäkringsbeskattningens område måtte upptagas
till behandling. Sålunda borde övervägas att begränsa skattskyldigheten i
fråga om försäkring till dess återköpsvärde, att slopa förmånstagareförordnande
såsom villkor för skattefrihet och att avskaffa beskattningen av försäkring
vid försäkringstagarens makes död.
Utskottet vill i fråga om försäkringsbeskattningen till en början erinra
om att såväl 1950 års som 1952 års bevillningsutskott framhållit att eu omarbetning
av beskattningsreglerna är av behovet starkt påkallad. Av den nu
föreliggande propositionen framgår att dessa regler även efter övergång till
ett 1-skattesystem kommer alt förete inadvertenser och otillfredsställande
utformning i övrigt. Såsom departementschefen anfört har möjlighet nämligen
inte förelegat att redan vid övergången till ett 1-skattesystem ernå i allo
tillfredsställande regler på beskattningsområdet. Bestämmelserna får därför i
viss utsträckning anses ha en provisorisk karaktär.
Med hansyn till vad sålunda förekommit vill utskottet understryka ange
-
52 Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
lägenheten av att vid den allsidiga översyn av arvsskattebestämmelserna,
som utskottet förordat, försäkringsbeskattningen ägnas särskild uppmärksamhet.
Bland de frågor, som därvid bör utredas och prövas, ingår otvivelaktigt
de i motionerna I: B 91 och II: B 113 angivna. Av vad departementschefen
uttalat i propositionen framgår också att ifrågavarande tre spörsmål
är av beskaffenhet att ställning därtill kan tagas först vid en allmän översyn
av arvsskattebestämmelserna. Förutom lösningen av speciella problem bör
emellertid, såsom utskottet redan framhållit, vid översynen också eftersträvas
att åstadkomma förenklingar. Detta torde särskilt gälla försäki ingsbeskattningen.
Genom vad utskottet nu anfört torde syftet med motionerna I: B 91 och
II: B 113, i vad de åsyftar översyn av försäkringsbeskattningen, vara tillgodosett.
Utskottet övergår härefter till att närmare behandla propositionens förslag
rörande försäkringsbeskattningen och de däremot riktade motionsyrkandena.
Vad därvid till en början gäller de föreslagna höjningarna av nu gällande
skattefria grundavdrag liksom förslagen till förenklingar och förtydliganden
av beskattningsbestämmelserna — i vilka frågor motioner inte väckts
— har utskottet ej funnit anledning till erinran. Utskottet tillstyrker därför
propositionen i dessa delar.
Propositionsförslaget i fråga om kapitalförsäkringar samt olycksfalls- och
sjukförsäkringar innebär — förutom höjningen av grundavdraget - att de
nya skatteskalor, som avses skola träda i kraft med ingången av år 1959, blir
tillämpliga vid beskattning av förmånstagareförvärv för vilka skattskyldighet
inträder efter denna tidpunkt. Undantag härifrån har i övergångsbestämmelserna
gjorts endast för det fall att försäkringstagaren avlidit eller försäkringen
börjat utfalla till förmånstagare före tidpunkten i fråga. I dessa
fall skall hittillsvarande skalor alltjämt tillämpas.
Motionsyrkandena beträffande nu ifrågavarande försäkringars beskattning
innebär att hittillsvarande skalor skall tillämpas vid beräkning av skatt
för förmånstagareförvärv dels vid kapitalförsäkring som tecknats före år
1959, dels vid kapitalförsäkring som tecknats senare och är utmätningsfri
jämlikt 116 § första stycket lagen om försäkringsavtal och dels vid olycksfalls-
och sjukförsäkring. Om sådant förmånstagareförvärv skall sammanläggas
med annat förvärv, skall skatten enligt motionärernas förslag beräknas
som om förmånstagareförvärvet utgjort den högst beskattade delen av de
sammanlagda förvärven. Såsom motivering har i motionerna i huvudsak anförts
att en tillämpning av de höjda arvsskatteskalorna skulle i många lägen
föranleda väsentligt högre skatt än fallet är enligt nu gällande regler.
Dessa skatteskärpningar hade sin grund i att, enligt kvarlåtenskapsskatteförordningen,
olycksfalls- och sjukförsäkringar helt och kapitalförsäkringar
i stor utsträckning befriats från kvarlåtenslcapsbcskattning. Den av motionärerna
föreslagna regeln för skattens beräkning skulle medföra i stort sett
53
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
samma skatteresultat som för närvarande. Regeln borde enligt motionärerna
— till undvikande av retroaktivitet i beskattningen — tillämpas å alla försäkringar
varom nu var fråga som tecknats före de nya skatteskalornas
ikraftträdande. Den borde även tillämpas å senare tecknade socialt särskilt
värdefulla försäkringar, nämligen å utmätningsfria kapitalförsäkringar samt
å olycksfalls- och sjukförsäkringar.
Utskottet vill i anledning av motionerna erinra om att en övergång till ett
1-skattesystem enligt sakens natur måste leda till höjd beskattning i fall
som är speciellt gynnade till följd av lcvarlåtenskapsskattens tekniska konstruktion.
Detta är i särskilt hög grad fallet med de stora kapitalförsäkringarna.
Det är också främst i fråga om dessa som de av motionärerna påtalade
skatteskärpningarna inträder. De olägenheter härav, som kan uppkomma
för den enskilde, får som departementschefen också framhållit självfallet
vägas mot de fördelar som övergången till ett såsom helhet ändamålsenligare
beskattningssystem innebär. Någon anledning att från de nya skatteskalornas
tillämpning generellt undantaga försäkringar som tecknats dessförinnan
anser utskottet därför inte föreligga. Det bör i anslutning härtill
understrykas att något sådant undantag för tidigare tecknade försäkringar
inte heller gjordes vid införandet av kvarlåtenskapsskatten. Vad härefter angår
motionärernas förslag att även vissa försäkringar som tecknas efter de
nya skatteskalornas ikraftträdande skall undantagas från skalornas tillämpning,
skulle detta innefatta ett så klart avsteg från normala beskattningsprinciper
att utskottet anser förslagets genomförande uteslutet.
Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna I: B 31
och II: B 35.
Propositionsförslaget i fråga om pensionsförsäkringar innebär att förmånstagareförvärv
på grund av sådan försäkring — för närvarande skattefritt enligt
arvsskatteförordningen — görs skattepliktigt. Härmed åsyftas att skapa
motsvarighet till den spärr mot skatteflykt genom stora pensionsförsäkringar
som beskattningen enligt kvarlåtenskapsskatteförordningen av sådana försäkringar
innefattar. För att skatteplikten ej skall gå längre än fallet är enligt
sistnämnda förordning, avses att från skatteplikt skall undantagas tjänslepensionsförsäkringar
samt sådana pensionsförsäkringar som är äldre än
tio år. Såsom motsvarighet till grundavdraget vid kvarlåtenskapsbcskattningen
på 80 000 kronor av premiesumman föreslås ett grundavdrag per förmånstagare
om 10 000 kronor av det årliga pensionsbeloppet.
Motionsyrkandena beträffande pensionsförsäkringars beskattning innebär
att skattefriheten enligt arvsskatteförordningen skall bibehållas oförändrad.
Såsom motivering har i motionerna bl. a. anförts att vanliga pensionsförsäkringar
inte bör behandlas strängare än tjänstepensionsförsäkringar och att
gränsen mellan försäkringstyperna är svår alt draga. Vidare har åberopats
alt det för arvsbeskattningen förordade grundavdraget inte kan anses motsvara
grundavdraget enligt kvarlåtcnskapsskalteförordningen samt leder till
slumpartade och oegentliga resultat. Den föreslagna skatteplikten skulle yl
-
54 Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
terligare komplicera försäkringsbeskattningen. Inte heller från synpunkten
att förhindra skatteflykt kunde införande av skatteplikt för pensionsförsäkringar
anses påkallat.
Utskottet vill i anledning av motionerna till en början erinra om att det
vid tillkomsten av kvarlåtenskapsskatten ansågs erforderligt att vanliga pensionsförsäkringar
liksom kapitalförsäkringar underkastades skatteplikt. Övriga
försök att göra kvarlåtenskapsskatten effektiv skulle nämligen, framhölls
det, vara ett slag i luften om man lämnade den möjligheten öppen att
genom insättande av förmånstagare till försäkringar nedbringa kvarlåtenskapen
med praktiskt taget vilket belopp som helst.
I likhet med departementschefen anser utskottet det inte kunna uteslutas
att en skattefrihet för pensionsförsäkringar kan komma att i viss utsträckning
medföra åtgärder av skatteflyktsnatur. Försäkringsinspektionen har
också i sitt remissyttrande erinrat om att enligt tidigare erfarenheter oväntade
och osunda företeelser av denna art plötsligt kan framträda. Utskottet
ansluter sig till den av departementschefen intagna ståndpunkten att kvarlåtenskapsskattens
avskaffande inte får leda till att förefintliga skatteflyktsspärrar
försvagas. Såsom departementschefen framhållit bör ett frångående
av denna princip äga rum endast om det är ställt utom tvekan att viss skatteflyktsspärr
inte längre erfordras. Utskottet biträder därför propositionsförslaget
att skatteplikt bör införas i arvsskalteförordningen för pensionsförsäkringar.
I anslutning härtill vill utskottet framhålla att redan förefintliga
gränsdragningssvårigheter med avseende å tjänstepensionsbegreppet självfallet
inte kan utgöra något skäl mot överförande till arvsskatteförordningen
av den enligt kvarlåtenskapsskatteförordningen föreliggande skatteplikten
för vanliga pensionsförsäkringar. Inte heller kan skatteplikten, såsom motionärerna
även gjort gällande, anses komplicera försäkringsbeskattningen;
skatteplikten föreslås ju utformad enligt det i arvsskatteförordningen redan
gällande systemet för andra livränteförsäkringar.
Beträffande den närmare utformningen av beskattningsbestämmelserna
i förevarande hänseende biträder utskottet propositionsförslaget. Utskottet
vill härvidlag särskilt understryka att det föreslagna grundavdraget, 10 000
kronor per förmånstagare av det årliga pensionsbeloppet, enligt utskottets
mening väl tillgodoser de syften som avsetts med grundavdraget enligt kvarlåtenskapsskatteförordningen.
Under hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet propositionsförslaget
samt avstyrker således motionerna I: B 90 och II: B 111 samt motionerna
I: B 91 och II: B 113 i förevarande del.
Övriga frågor
I motionerna I: B 91 och II: B 113 har gjorts gällande att, därest blivande
översyn av arvsskatteförordningen inte skulle leda till full skattefrihet för
efterlevande makes förvärv, i vart fall den i 56 § angivna tidsgränsen för ef
-
55
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
tergift av skatt borde utsträckas i fråga om make. Därvid har motionärerna
uttalat att eftergiftsbestämmelsen — som enligt sin ordalydelse avser skatt
för egendom som förvärvats genom arv, testamente eller gåva — självfallet
även borde avse förmånstagareförvärv.
Utskottet förutsätter att även eftergiftsbestämmelserna omprövas då den
allsidiga översynen av arvsskatteförordningen kommer till stånd. Utskottet
vin dock framhålla att förmånstagareförvärv — som ju i vissa fall beskattas
såsom arvfallen egendom, i andra fall såsom gåva — enligt utskottets mening
redan omfattas av den angivna ordalydelsen.
Beträffande de delar av propositionen, vilka inte av utskottet behandlats
i det föregående, har utskottet inte funnit anledning till erinran mot de
framlagda förslagen.
Utskottets hemställan
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts
förevarande proposition nr B 3, såvitt angår nedan under
2) angivna författningsförslag, icke kunnat av riksdagen
oförändrad bifallas,
1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående upphävande av förordningen den 26 juli
1947 (nr 581) om kvarlåtenskapsskatt; samt
2) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning
angående ändring i förordningen den 6 juni 1941
(nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt med följande ändringar,
nämligen
dels att den i 28 § intagna tariffen beträffande klass III
erhåller följande lydelse:
Klass III. För testamentslott tillkommande
kyrka, landsting, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap;
stiftelse
med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala,
politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella
eller eljest allmännyttiga ändamål;
stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv;
registrerad understödsförening eller sådan sammanslutning, som, utan att
hava till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen,
huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål;
56
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning,
som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän samlingslokal,
utgör skatten, där fråga är om svensk juridisk person och skattebefrielse
ej åtnjutes jämlikt 3 §:
när värdet å lotten överstiger
1 000
men
icke
3 000
kr:
40
kr
för
1 000
kr
och
10 %
av
återstoden;
3 000
»
»
6 000
»:
240
»
»
3 000
»
»
15 %
»
» ;
6 000
»
»
20 000
» :
690
»
»
6 000
»
»
20 %
»
» ;
20 000
»
60 000
» :
3 490
»
»
20 000
»
»
25 %
»
» ;
60 000
» :
13 490
»
»
60 000
»
»
30 %
»
»
dels att 28 § sista stycket erhåller följande lydelse:
För skattelott, som i It § 2 mom. sägs, beräknas skatten efter den klass,
gällande för arvinge eller universell testamentstagare i dödsboet eller för
mottagaren av det legat varom fråga är, som medför lägst skatt. Därest
skattelotten icke överstiger, om den skall beskattas efter klass I, 3 000 kronor,
om den skall beskattas efter klass II, 2 000 kronor och eljest 1 000 kronor,
utgår skatten i klass I efter 1 procent, i klass II efter 3 procent, i klass
III efter 4 procent och i klass IV efter 20 procent. Överstiger skattelott, som
skall beskattas efter klass I, 3 000 men icke 6 000 kronor, utgår skatten med
30 kronor för 3 000 kronor och 2 procent av återstoden.
dels ock att punkten 4 av övergångsbestämmelserna erhåller
följande lydelse:
4. Vid tillämpning av bestämmelserna i 19 och 41 §§ i deras nya lydelse
skall iakttagas, att skatt ej må beräknas efter sammanläggning med gåva,
för vilken skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1955.
B) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla
om en allsidig översyn av bestämmelserna rörande
arvsbeskattningen; samt
C) att följande motioner, nämligen
1) de likalydande motionerna I: B 31 av herr Hagberg och
fru Gärde Widemar samt II: B 35 av herr Nilsson i Svalöv
m. fl.,
2) de likalydande motionerna I: B 90 av herr Ohlon m. fl.
och II: B 111 av herr Ohlin m. fl.,
3) de likalydande motionerna I: B 91 av herr Ewerlöf m. fl.
och II: B 113 av herr Hjalmarson m. fl.,
4) de likalydande motionerna I: B 121 av herr Kronstrand
m. fl. och IDB 148 av herr Stiernstedt m. fl.,
5) motionen II: B 12 av fröken Vinge m. fl. samt
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
57
6) motionen II: B 112 av herr Hansson i Skegrie m. fl.,
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad
utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
Stockholm den 28 oktober 1958
På bevillningsutskottets vägnar:
EDGAR SJÖDAHL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Eriksson, Spetz,
Snygg, Erik Jansson, Söderquist, Wolgast*, Hellebladh och Alvar Andersson;
samt
från andra kammaren: herrar Sundström, Brandt i Aspabruk, Nilsson
i Svalöv, Allard, Magnusson i Borås, Ericsson i Kinna, Gustafson i Göteborg,
Larsson i Luttra, Stenberg och Carlsson i Västerås.
* Ej närvarande vid betänkandets justering.
58
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
Reservationer:
I) av herrar Sjödahl, Eriksson, Snygg, Erik Jansson, Hellebladh, Sundström,
Brandt i Aspabruk, Allard, Ericsson i Kinna och Carlsson i Västerås,
vilka ansett
dels att den del av utskottets yttrande, som börjar å s. 50 rad 15 uppifrån
med orden »Utskottet anser» och slutar å s. 50 rad 11 nedifrån med orden
»motionen II: B 112» bort ha följande lydelse:
»Den föreslagna obegränsade sammanläggningstiden avser endast benefika
reverser som ej infriats före dödsfallet, övriga sådana reverser behandlas
i sammanläggningshänseende som vanliga gåvor. En gåva av benefik revers,
som inte fullbordas under givarens livstid, innebär i allmänhet inte för
givaren någon uppoffring av betydelse; givaren disponerar fortfarande över
den egendom reversen avser. Med hänsyn till att benefika reverser gåvobeskattas
redan vid överlämnandet skulle en begränsning av sammanläggningstiden
såsom för vanliga gåvor lätt kunna utnyttjas för att få en arvslott
beskattad i två fristående delar — och därmed lindrigare än eljest skulle bli
fallet — oaktat arvingen i själva verket erhåller hela lotten på en gång vid
dödsfallet. Den föreslagna bestämmelsen om obegränsad sammanläggningstid
får ses mot bakgrunden av att motverka sådant skatteundandragande.
I betraktande av de talrika gåvor av ren skatteflyktskaraktär, som ägt rum,
är det av vikt att några undantag härvidlag ej göres. Bestämmelsen innebär
att vad arvtagaren erhåller i arv beskattas med hänsyn till att han samtidigt
får slutgiltigt disponera den egendom, som reversen avser. Arvtagarens
ökade skattekraft föranleder att arvslotten beskattas i högre skatteskikt än
eljest varit fallet. Den tidigare beskattningen vid den benefika reversens utfärdande
lämnas däremot orubbad. Någon ny beskattning av reversen ifrågasättes
alltså inte. Med den i motionerna föreslagna inskränkningen av bestämmelsens
tillämpning skulle däremot lagstiftaren för här avsedda fall
avstå från att tillämpa den princip, som övergången till ett 1-skattesystem
syftar att i görligaste mån tillgodose, nämligen beskattning efter den enskilde
arvingens skatteförmåga. Utskottet vill slutligen i likhet med departementschefen
understryka att det står vederbörande öppet att genom infriande i
livstiden av benefik revers undvika sammanläggning.
Under hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet i förevarande hänseende
propositionen och avstyrker således motionerna I: B 90 och II: B 111,
motionerna I: B 91 och II: B 113 samt motionen II: B 112.»
dels ock att utskottets hemställan under punkten A) 2) bort ha följande
lydelse:
»2) antaga det---(== utskottet s. 55 rad 16 nedifrån
—s. 56 rad 21 uppifrån)--— av återstoden.»
59
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
II) av herrar Spetz, Söderquist, Wolgast, Alvar Andersson, Gustafson i
Göteborg, Larsson i Luttra och Stenberg, vilka ansett
a) att utskottet under »Allmänna synpunkter» bort anföra:
»Kvarlåtenskapsskatten har allt sedan sin tillkomst år 1947 varit föremål
tor stark kritik. I huvudsak bär mot skatteformen invänts, att den leder till
en orättvis avvägning av skattebördan därigenom att ingen hänsyn tages till
det antal arvtagare, som skall ärva en efterlämnad kvarlåtenskap. Härigenom
kan två lika stora lotter bli olika hårt beskattade. Genom kvarlåtenskapsskatten
skärptes arvsbeskattningen allvarligt, till men framför allt
tÖT de mindre företagen och jordbruket, liksom för produktionslivets kapitalförsörjning
över huvud. Vidare måste ett system med två olika, samtidigt
utgående former av dödsbobeskattning i tekniskt och administrativt avseende
komplicera arvsbeskattningen. Utskottet anser för sin del denna kritik mot
kvarlåtenskapsskatten berättigad och hälsar därför med tillfredsställelse,
att enighet kunnat vinnas om skattens försvinnande. Utskottet anser det
nämligen vara en viktig princip att dödsbobeskattningen grundas på den enskilda
arvs- eller testamentslotten, varigenom skattebördan kan bli rättvist
avvägd och lika stora lotler inom samma skatteklass bli lika beskattade. Genom
denna reform, innebärande en återgång till det förutvarande 1-skattesystemet,
vinnes samtidigt en teknisk och administrativ förenkling av dödsbobeskattningen.
»
b) att utskottet i fråga om skatteskalorna beträffande skatteklasserna 1,
II och IV bort anföra följande:
»Departementschefen har föreslagit att arvslottsskatten i samband med
kvarlåtenskapsskattens avskaffande höjes så, att den förutvarande sammanagda
avsskattenivån (arvsskatt jämte kvarlåtenskapsskatt) i stort sett bibehalles.
Utskottet kan inte förorda en så hög skattenivå.
Utskottet delar uppfattningen att det är motiverat att i samband med kvarlåtenskapsskattens
avskaffande något förhöja den nuvarande jämförelsevis
aga arvslott sbeskattningen vad gäller större arvslotter samt i fråga om arvse
her testament slotter till dem, som antingen står i ett mera avlägset släktskapsförhållande
till den avlidne eller är helt oskylda i förhållande till denne
Men i likhet med vad som framhållits i de likalydande motionerna U B 90
av hr Ohlon m. fl. och II: B 111 av hr Ohlin m. fl. samt i motionen IU B 119
av hr Hansson i Skegrie in. fl. vill utskottet understryka, att arvsbeskatlningen
til sin natur ar en skatteform som i hög grad drabbar sparandet
Den egendom, som göres till föremål för beskattningen ingår i månaa fall
som en Produktiv del i bestående företag samtidigt som det kan vara svårt
att anskaffa likvida medel for arvsskattens erläggande. Främst torde detta
galla jordbruk och mindre företag av t. ex. familjebolags karaktär.
ramst av de här anförda skälen anser utskottet den av departementscheen
föreslagna skattenivån alltför hård. En sänkning av den nuvarande totala
arvsskattenivån bör eftersträvas i samband med beskattningens refor
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
gO Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
mering. Särskilt ifråga om skatteklass I, efter vilken efterlevande makes
och barns lotter beskattas, anser utskottet det viktigt, att en markerad sänkning
av den nuvarande höga dödsbobeskattningen genomföres.
Utskottet anser det viktigt att utforma en i samband med kvarlåtenskapsskattens
slopande förhöjd arvslottsskatt så, att tyngdpunkten i höjningen förlägges
till de större arvslotterna samt till lotter som beskattas efter skatteklasserna
II och IV. I främsta rummet bör med andra ord efterlevande makes
samt barnens intressen tillgodoses, d. v. s. de arvs- eller testamentslotter som
beskattas efter skatteklass I. I görlig mån bör också hänsyn tas till att penningvärdeförsämringen
skärpt beskattningen utöver den nivå som fastställdes
år 1947 då dödsbobeskattningen senast omprövades. Av denna anledning
anser utskottet det rimligt att skatteuttaget justeras nagot nedåt även för
de mindre arvslotterna i skatteklass I.
Utskottet föreslår att vad gäller skatteklasserna I, II och IV de skatteskalor
som föreslagits i de likalydande motionerna I: B 90 och II: Bill samt
motionen II: B 112 antages av riksdagen i stället för de i propositionen föreslagna.
Vad gäller skatteklass III, efter vilken testamentslotter till allmännyttiga
stiftelser och sammanslutningar beskattas, anser utskottet att nu gällande
skatteskala bör bibehållas oförändrad.»
c) att utskottet under punkten A) 2) bort hemställa, att riksdagen måtte,
2) antaga det---(= utskottet s. 55 råd 16 nedifrån
—s. 55 rad 14 nedifrån)--— ändringar, nämligen
dels att den i 28 § intagna tariffen erhåller följande lydelse:
Tariff.
Klass 1. För arvs- eller testamentslott, som tillkommer efterlevande make,
barn, styvbarn eller avkomling till barn eller styvbarn, utgör skatten:
när värdet å skattepliktig lott överstiger
6 000 men icke
10 000 kr:
90
kr för 6 000 kr och
2 %
av
återstoden
10 000.
»
»
20 000 » :
170
» »
10 000 »
»
3 %
»
»
20 000
»
»
30 000 » :
470
» »
20 000 »
»
4 %
»
»
30 000
»
»
40 000 » :
870
» »
30 000 »>
»
5 %
»
»
40 000
»
»
50 000 » :
1 370
» »
40 000 »
»
6%
»
»
50 000
»
»
60 000''» :
1 970
» »
50 000 »
»
8 %
»
»
60 000
»
»
80 000"» :
2 770
» »
60 000 »
»
11 %
»
»
80 000
»
»
100 000% :
4 970
» »
80 000] »
»
14 %
»
»
100 000
»
»
150 000'';» :
7 770
» »
ioo ooo5»
»
18 %
»
»
150 000
»
»
200 000''» :
16 770
» »
150 000 »
»
23 %
»
»
: 200 000
»
»
300 000 » :
28 270
» »
200 000 »
»
27 %
»
»
. 300 000
»
»
500 000 » :
55 270
» »
300 000 »
»
32 %
»
»
i* 500 000
»
»
1 000 000 » :
119 270
» »
500 000 »
»
37 %
»
»
1 000 000
» :
304 270
» >
1 000 000 »
»
42 %
»
»
Klass II. För arvs- eller testamentslott, som tillkommer fader, moder,
styvfader, styvmoder, broder (halvbroder), syster, (halvsyster), broders
(halvbroders) eller systers (halvsysters) avkomling eller barns efterlevande
61
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
make eller som tillkommer någon, vilken såsom anställd tillhört den avlidnes
husfolk under minst tio år, utgör skatten:
när värdet å lotten överstiger
2 000 men icke
6 000 kr:
40 kr för
2 000 kr och
6 %
av
återstoden;
6 000 »
»
12 000
» :
280
»
»
* 6 000
»
»
8 %
»
» ;
12 000 »
»
20 000
» :
760
»
»
12 000
»
»
10 %
»
» :
20 000 »
»
30 000
» :
1 560
»
»
20 000
»
»
12 %
»
» ;
30 000 »>
»
40 000
» :
2 760
»
»
30 000
»
»
15 %
»
» :
40 000 »
»
50 000
» :
4 260
»
»
>- 40 000
»
»
18 %
»
» ;
50 000 »
»
60 000
» :
6 060
»
»
50 000
»
»
22 %
»
» ;
60 000 »
»
80 000
» :
8 260
»
»
[ 60 000
»
»
26 %
»
» ;
80 000 i)
»
100 000
» :
13 460
»
»
'' 80 000
»
»
30 %
»
» ;
100 000 »
»
200 000
» :
19 460
»
»
100 000
»
»
35 %
»
» ;
200 000 »
»
300 000
» :
54 460
»
»
200 000
»
»
40 %
»
»> ;
300 000 »
»
500 000
» :
94 460
1>
»
300 000
»
»
44 %
»
» ;
500 000
» :
182 460
»
»
500 000
»
»
47 %
»
»
Lika med den, vilken såsom anställd tillhört den avlidnes husfolk under
minst tio år, skall anses den, som innehaft dylik anställning under tid, som
jämte tiden för sådan anställning hos den avlidnes make eller annan i klass
I eller II avsedd anhörig till den avlidne eller motsvarande anhörig till hans
make eller ock hos den avlidnes eller makens farföräldrar eller morföräldrar
uppgått till minst tio år.
Klass 111. För testamentslott---(= utskottet s. 55 rad 10 nedifrån
—s. 56 rad 11 uppifrån) —--30 % av återstoden.
Klass IV. För arvs- eller testamentslott, som icke skall beskattas enligt
för klass I, II eller III angivna grunder, utgör skatten:
när värdet å lotten överstiger
1 000
men
icke
2 000 kr:
150 kr för
1 000 kr och 15 %
av
återstoden
2 000
»
»
5 000 » :
300
»
»
2 000
»
»
20 %
»
»
5 000
»
»
8 000 » :
900
»
»
5 000
»
»
25 %
»
»
8 000
»
»
12 000 » :
1 650
»
»
8 000
»
»
30 %
»
»
12 000
»
»
16 000 » :
2 850
»
»
12 000
»
»
35 %
»
»
16 000
»
»
20 000 » :
4 250
»
»
16 000
»
»
40 %
»
»
20 000
»
»
30 000 » :
5 850
»
20 000
»
»
45 %
»
»
30 000
» :
10 350
t>
*
30 000
»
»
50 %
t>
»
dels att sista stycket i 28 § erhåller följande lydelse:
För skattelott, som i 11 § 2 mom. sägs, beräknas skatten efter den klass,
gällande för arvinge eller universell testamentstagare i dödsboet eller för
mottagaren av det legat varom fråga är, som medför lägst skatt. Därest skattelotten
icke överstiger, om den skall beskattas efter klass I, 3 000 kronor, om
den skall beskattas efter klass II, 2 000 kronor och eljest 1 000 kronor, utgår
skatten i klass I efter 1 procent, i klass II efter 2 procent, i klass III efter 4
procent och i klass IV efter 15 procent, överstiger skattelott, som skall be
-
62
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
skattas efter klass I, 3 000 men icke 6 000 kronor, utgår skatten med 30 kronor
för 3 000 kronor och 2 procent av återstoden.
dels ock att---- (=utskottet s. 56 rad 22 uppifrån
—s. 56 rad 15 nedifrån)---januari 1955.
III) av herrar Hagberg, Nilsson i Svalöv och Magnusson i Borås, vilka anfört
följande:
»Alltsedan kvarlåtenskapsskattens införande 1947 har vi inom högerpartiet
motsatt oss denna skatteform. Vi har icke kunnat acceptera den principiella
motiveringen för K-skatten med dess bakomliggande diffusa skuldbegrepp.
K-skattens konstruktion har enligt vår mening varit inkonsekvent
och ologisk. K-skattens tyngd har varit sådan att man snarare kunnat tala
om konfiskation än om beskattning i vanlig mening. Exempel härpå lämnas
i motionen II: 540 vid årets förra riksdag. K-skatten har genom att den vid
en given kvarlåtenskap utgår med samma belopp oavsett hur många arvingarna
är icke på något sätt beaktat skatteförmågan hos arvtagaren. Bröstarvingar
har drabbats lika hårt som oskylda. För medelstora och större enskilda
rörelseidkare och familjeföretag inom industri, handel och jordbruk
skulle skatten i längden i hög grad försvåra och stundom omöjliggöra en
iortsalt verksamhet. K-skatten drabbar enligt en av 1947 års bevillningsutskott
företagen utredning särskilt hårt landets jordbrukare.
Med hansyn till det anförda finner vi förslaget i propositionen om K-skattens
borttagande väl motiverat och biträder detsamma.
Det belopp som K-skatten för närvarande inbringar kan beräknas till något
over 30 milj. kr. I förhållande till de samlade statsinkomsterna utgör
detta belopp föga mer an 2 promille. Enligt vår uppfattning har K-skatten
sa betydande samhällsekonomiska skadeverkningar, att dessa vida överstiger
de skatteinkomster statsverket i detta hänseende kunnat redovisa R^- dan med hänsyn härtill anser vi, att K-skatten bör avskaffas utan någon
hojmng av dodsbobeskattningen i annat sammanhang.
Såsom anförts i förenämnda motion II: 540 har den sedan 1947 inträffade
pennmgvardeförsämringen inneburit en automatisk skärpning av A-skatten,
vilken i dagens läge kan uppskattas till ca 12 milj. kr. I motionen angi
rC°S
eRn3el På ^ St°r denna skatteskärPning är beträffande arvslotter
1tnQo°^00 UPP h I 100 000 kr- Skärpningen varierar i stort sett mellan 25
Enligt vår mening skulle ett återställande av 1947 års reala nivå för A-skatten
vara val motiverat. I enlighet med vad som förordats i motionerna I: B
.1 och II: B 113 vill vi emellertid åtnöja oss med att beträffande klass I så
hl vida ta hansyn till penningvärdeförsämringen att vi föreslår, att skattesatsen
beträffande arvslotter upp till 75 000 kr. sänkes med i stort sett eu
procentenhet. Detta skulle innebära ett skattebortfall på ca 2,5 milj. kr. För
arvslotter i klass I över 75 000 kr. liksom för klasserna II—IV förordar vi_
också i likhet med motionerna — oförändrat skatteuttag.
Bevillningsutskottets betänkande nr B JO år 1958
63
Vad vi här föreslagit skulle totalt sett innebära en minskning av statens
skatteinkomster med ca 32 milj. kr. Eftersom departementschefens förslag
innebär ett skattebortfall på ca 7 milj. kr., föreligger här en skillnad på ca
25 milj. kr. per år.»
Med hänsyn till vad ovan anförts anser vi att utskottet under punkten A)
2) bort hemställa
att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna
I: B 91 av hr Ewerlöf m. fl. och II: B 113 av herr Hjalmarson
m. fl. måtte besluta att 28 § i det vid propositionen nr
B 3 fogade förslaget till förordning angående ändring i förordningen
den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt
skall ha den ändrade lydelse som framgår av nämnda
motioner.
IV) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Nilsson i Svalöv, Magnusson i
Borås, Gustafson i Göteborg och Stenberg, vilka ansett
dels att utskottet beträffande beskattningen av gåva till annans undervisning
eller uppfostran bort anföra:
»Gällande regler stadgar skattefrihet för ''gåva som utgör bidrag till gåvotagarens
undervisning eller uppfostran’. I propositionen föreslås ett tillägg
till den nuvarande lydelsen, nämligen ’då omständigheterna äro sådana att
gåvotagaren genom bidraget kan anses hava tillförsäkrats en förmån som
han eljest icke skulle hava åtnjutit’. Den föreslagna ändringen, som icke har
nagot samband med omläggningen av arvsbeskattningen, har motiverats med
syftet att i görlig mån söka förhindra att nu gällande regler utnyttjats för
kapitalöverflyttningar i skatteundandragande syfte.
Ett huvudkrav på skattelagstiftningens utformning bör vara att givna
regler är så avfattade att skattepliktens innebörd är i möjligaste mån klart
angiven. Den föreslagna ändringen fyller icke detta krav. Utskottet kan därför
inte tillstyrka den föreslagna ändringen. Som framhållits dels av två reservanter
inom arvsskattesakkunniga, dels i de likalydande motionerna I: B
90 och II: B 111 samt I: B 91 och II: B 113 har en praxis utbildats på grund\al
av gällande bestämmelser, varför vissa objektivt angivna spärrar för skattefriheten
för ifrågavarande gåvor förefinnes. Utan tvekan kommer med det
föreslagna tillägget risker att uppstå för olikhet vid skattebehandlingen liksom
betydande tolkningstvister. Under sådana förhållanden anser sig utskottet
böra yrka avslag på det i propositionen föreslagna tillägget i 39 § b),
samt yrkar således bifall i förevarande hänseende till motionerna I:B 90
och II: B 111 samt motionerna I: B 91 och II: B 113.»;
dels ock att utskottet bort under punkten A) 2) hemställa,
att riksdagen måtte besluta att 39 § i det vid propositionen
nr B 3 fogade förslaget till förordning angående ändring i
förordningeri den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gå
-
64
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
voskatt skall ha den ändrade lydelse, som framgår av motionerna
1: B 91 och II: B 113.
V) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Wolgast, Alvar Andersson, Nilsson
i Svalöv, Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Larsson i Luttra och
Stenberg, vilka ansett
dels att utskottet bort anföra följande:
a) beträffande kapitalförsäkringar samt sjuk- och olycksfallsförsäkringar
»För kapitalförsäkringar gäller för närvarande att kvarlåtenskapsskatt uttages
för sådana som tecknats senare än 10 år före försäkringstagarens dödsfall,
varvid skatt uttages på summa erlagda premier minskad med 80 000
kr. eller på värdet av förmånstagares förvärv, om detta är mindre. Olycksfalls-
och sjukförsäkringar är helt undantagna från sådan skatt. Enligt
propositionen skall alla förvärv på grund av kapitalförsäkring samt sjuk- och
olycksfallsförsäkring arvs- och gåvobeskattas enligt de föreslagna väsentligt
skärpta skatteskalorna, dock att vad förmånstagare erhåller på grund av
utmätningsfria kapitalförsäkringar samt sjuk- och olycksfallsförsäkringar
skall vara skattefritt intill 25 000 kr.
Det ojämförligt största antalet berörda försäkringar är tecknade mer än
10 år före försäkringstagarens död. I fråga om övriga kapitalförsäkringar
har endast i undantagsfall betalats premier överskjutande det avdragsgilla
beloppet vid kvarlåtenskapsbeskattning. För samtliga dessa försäkringar, inklusive
sjuk- och olycksfallsförsäkringar, inträder enligt propositionens förslag
en väsentlig skatteskärpning. Några omständigheter som skulle kunna
motivera en sådan försämring av försäkringstagarnas och deras efterlevandes
ställning har icke framkommit under tiden från 1947, då kvarlåtenskapsskatteförordningen
antogs av riksdagen. Tvärtom kan påvisas skäl att i
skattehänseende behandla försäkringar förmånligare än hittills. Den fortgående
penningvärdeförsämringen under de senaste tio åren har berövat försäkringstagarna
betydande belopp och samtidigt medfört en högst väsentlig
skärpning av arvs- och gåvobeskattningen. Då det allmänna ekonomiska läget
i vårt land präglas av ett stort behov av ökat sparande, medan de senare
årens försäkringsstatistik visar att intresset för sparbetonade försäkringar
undan för undan minskats till förmån för mera riskbetonade sådana, är det
angeläget att man icke ytterligare försämrar försäkringssparandets villkor.
Den skärpta beskattningen kommer även att träffa försäkringar som tecknats
före den nya lagens ikraftträdande. Mot en sådan rektroaktiv verkan
har tidigare gjorts principuttalanden av såväl olika chefer för finansdepartementet
som av riksdagen på förslag av bevillningsutskottet, senast år 1954.
Oavsett att dessa uttalanden avsett inkomstbeskattningen bör de äga giltighet
även på arvs- och gåvobeskattningens område. En försäkrings behandling
i skattehänseende, såväl under försäkringstagares livstid som efter hans
död, är en väsentlig ekonomisk omständighet, vilken regelmässigt tages i
betraktande av försäkringstagaren, då han ingår ett försäkringsavtal. En
Bevillningsutskottets betänkande nr B JO år 1958
65
skärpning av arvs- och gåvoskattereglerna för gällande försäkringar skulle
innebära ett rubbande av de ekonomiska förutsättningar på vilka försäkringsavtalen
grundar sig.
Om en omläggning enligt propositionens förslag likväl företages bör, såsom
yrkas i motionerna I: B 31 och II: B 35, anordningar vidtagas för att i
görlig mån förebygga skadeverkningarna. Dessa anordningar bör avse icke
blott de försäkringar som tecknats före 1959 utan även senare tecknade försäkringar
i den mån dessa är av social karaktär, till vilka utskottet här räknar
sådana kapitalförsäkringar som är utmätningsfria enligt 116 § första
stycket lagen om försäkringsavtal samt sjuk- och olycksfallsförsäkringar.
Utskottet biträder alltså förslagen i de förenämnda motionerna.»
b) beträffande pensionsförsäkringar.
»Utskottet kan inte tillstyrka departementschefens förslag att enskilt tecknade
pensionsförsäkringar skall, under vissa förutsättningar, bli underkastade
arvslottsskatt. Såsom anförts i de likalydande motionerna I: B 90 och
II: B 111 samt I: B 91 och II: B 113 anser utskottet att enskilt tecknade
pensionsförsäkringar bör behandlas på samma sätt som tjänstepensionsförsäkringar,
vilka även framgent skall vara fria från arvsskatt. Lantbrukare
och andra enskilda företagare samt utövare av fria yrken skulle eljest i princip
bli ogynnsammare behandlade än anställda. Det bör i detta sammanhang
uppmärksammas att remissmyndigheter med speciell sakkunskap och erfarenhet
på området har betygat, att det i många fall ställer sig svårt att dra
en klar gräns mellan pensionsförsäkring, som är tagen i samband med
tjänsten, och annan pensionsförsäkring. Denna uppfattning har framförts av
bl. a. Svea hovrätt samt hovrätten över Skåne och Blekinge, och samma erfarenheter
åberopade 1944 års allmänna skattekommitté i sitt förslag att
undantaga samtliga pensionsförsäkringar från kvarlåtenskapsskatt.
Den föreslagna regeln kan såsom också framhållits vid remissbehandlingen
leda till slumpartade och oegentliga resultat. Skatteplikten skulle
vidare bli beroende av hur pensionsförsäkringen civilrättsligt disponeras
mellan två makar, vilket inte kan anses tillfredsställande.
Utskottet tillstyrker således de i förevarande hänseende framförda yrkandena
i motionerna I:B 90 och II:B 111 samt motionerna I:B 91 och
II: B 113.
Utskottets yrkande föranleder ändrad lydelse av 12 § samt 36 och 37 §§.»
dels ock att utskottet bort under punkten A) 2) hemställa
att riksdagen måtte besluta, att 12 och 36 §§ samt 37 § 2
mom. i det vid propositionen nr B 3 fogade förslaget till
förordning angående ändring i förordningen den 6 juni 1941
(nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt skall ha den ändrade
lydelse, som framgår av motionerna I:B 91 och II:B 113,
ävensom att punkten 3 i övergångsbestämmelserna skall ha
följande ändrade lydelse:
5 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr B 10
66
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
3. Nu gällande tariff i 28 § skall äga tillämpning även efter den 31 december
1958 vid beräkning av skatt för vad som tillfallit någon i egenskap av
förmånstagare till kapitalförsäkring, som i 12 § andra stycket sägs, eller
till annan kapitalförsäkring, varom avtal slutits före den 1 januari 1959,
eller till olycksfalls- eller sjukförsäkring. Skall därvid förmånstagareförvärvet
beskattas efter sammanläggning med annat förvärv, för vilket skattskyldighet
inträtt samtidigt, beräknas skatten å förmånstagareförvärvet efter den
eller de procentsatser som skolat tillämpas, därest skatt skolat uttagas för de
sammanlagda förvärven samt förmånstagareförvärvet utgjort den högst beskattade
delen därav; och skall i angivet fall vid beräkning av skatt för det
andra förvärvet sammanläggning med förmånstagareförvärvet ej äga rum.
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
67
Bilaga 1
Sammanställning av förslag till skatteskalor enligt propositionen B 3 (P),
motionerna I: B 90 och II: B 111 samt motionen II: B 112 (Fp + Cp)
ävensom motionerna I: B 91 och II: B 113 (H)
Procentuellt uttag i resp. arvslottsskikt
Arvslottsskikt
1 000-tal kr
Klass I
Klass II
Klass III
Klass IV
P
Fp+Cp
H
P
Fp+Cp
H
P
Fp + Cp
H
P
Fp + Gp
H
1
1
1
1
3
2
2
5
5
4
20
15
4
1—
2
1
1
1
3
2
4
10
5
10
20
15
10
2—
3
1
1
1
6
6
4
15
10
10
20
20
10
3—
5
2
2
2
6
6
6
15
15
15
20
20
15
5—
6
2
2
2
9
6
6
20
15
15
30
25
15
6—
8
3
2
2
9
8
8
20
20
20
30
25
20
8—
10
3
2
2
9
8
8
20
20
20
30
30
20
10—
12
3
3
3
12
8
8
25
20
20
40
30
20
12—
15
4
3
3
12
10
10
25
25
20
40
35
25
16—
16
4
3
3
15
10
10
25
25
20
40
35
25
16—
20
4
3
3
15
10
10
25
25
20
40
40
25
20—
30
5
4
4
20
12
12
30
30
25
50
45
30
30—
40
6
5
5
25
15
15
30
30
25
60
50
30
40—
50
7
6
6
30
18
18
30
30
25
60
50
35
50—
60
8
8
7
35
22
18
35
35
25
65
50
35
60—
70
9
11
8
35
26
21
35
35
30
65
50
35
70—
75
10
11
8
35
26
21
35
35
30
65
50
35
75—
80
10
11
10
40
26
21
35
35
30
65
50
35
80—
90
15
14
10
40
30
21
35
35
30
65
50
35
90—
100
20
14
10
40
30
21
35
35
30
65
50
35
100—
150
24
18
12
45
35
24
40
40
30
65
50
35
160—
200
28
23
14
50
35
24
40
40
30
65
50
35
200—
300
32
27
16
55
40
24
40
40
30
65
50
35
300—
400
36
32
18
55
44
24
40
40
30
65
50
35
400—
500
40
32
20
55
44
24
40
40
30
65
50
35
500—1 000
44
37
20
60
47
24
40
40
30
65
60
35
1000—2 000
48
42
20
65
47
24
40
40
30
65
60
35
2 000—5 000
52
42
20
65
47
24
40
40
30
65
50
35
6 000—
60
42
20
65
47
24
40
40
30
65
50
35
68
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
Bilaga 2
Exempel på skattebelastning i vissa fall, enligt år 1958 gällande bestämmelser
(arvsskatt och kvarlåtenskapsskatt), enligt propositionen B 3 (P),
motionerna I: B 90 och II: B 111 samt motionen II: B 112 (Fp + Cp)
ävensom motionerna I:B 91 och II: B 113 (H)
I. Barn är närmaste arvingar (skatteklass I)
Kvarlåtenskap
Sammanlagd dödsbobeskattning, kr
kr
år 1958
P
Fp + Cp
H
i
2
3
4
5
Hela kvarlåtenskapen tillfaller ett
vuxet barn
30 000
1090
1090
870
870
50 000
2 390
2 390
1970
1970
80 000
5 040
5 090
4 970
4 370
100 000
8 840
8 590
7 770
6 370
200 000
34 660
34 590
28 270
19 370
500 000
143 640
142 590
119 270
73 370
1000 000
363 640
362 590
304 270
173 370
Hela kvarlåtenskapen tillfaller i lika
delar två vuxna barn
30 000
780
780
640
640
50 000
1680
1680
1340
1340
80 000
3 380
3 380
2 740
2 740
100 000
6 640
4 780
3 940
3 940
200 000
29 380
17 180
15 540
12 740
500 000
129 160
101180
83 540
54 740
1000 000
338 420
285 180
238 540
146 740
Hela kvarlåtenskapen tillfaller i lika
delar tre vuxna barn
30 000
630
630
510
510
50 000
1362
1362
1104
1104
80 000
2 760
2 760
2 202
2 202
100 000
5 738
3 864
3105
3105
200 000
26 840
11352
10 488
9 594
500 000
121 656
75 714
61 764
44 082
1000 000
323 184
235 734
197 778
124 092
Hela kvarlåtenskapen tillfaller i lika
delar fem vuxna barn
30 000
450
—
—
--
50 000
1050
1050
850
850
80 000
2150
2 150
1750
1750
100 000
4 870
2 950
2 350
2 350
200 000
24 430
8 450
6 850
6 850
500 000
113 500
42 950
38 850
31850
1 000 000
304 020
172 950
141350
96 850
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
69
11. Syskon är närmaste arvingar (skatteklass II)
Kvarlåtenskap
Sammanlagd dödsbobeskattning, kr
kr
år 1958
P
Fp + Gp
H
i
2
3
4
5
Hela kvarlåtenskapen tillfaller ett
syskon
30 000
2 760
4 040
2 760
2 760
50 000
6 060
9 540
6 060
6 060
80 000
12 060
20 290
13 460
12 060
100 000
17 840
28 290
19 460
16 260
200 000
53 180
75 790
54 460
40 260
500 000
178 380
240 790
182 460
112 260
1 000 000
412 380
540 790
417 460
232 260
Hela kvarlåtenskapen tillfaller i lika
delar tre syskon
30 000
1800
2 070
1800
1800
50 000
3 660
4 590
3 660
3 660
80 000
7 056
10 080
7 056
7 056
100 000
11450
14 595
9 765
9 765
200 000
41 210
46 050
29 928
27 738
500 000
162 852
177 270
128 310
96 732
1 000 000
396 876
447 315
327 336
216 756
Hela kvarlåtenskapen tillfaller i lika
delar fem syskon
30 000
1400
1650
1400
1400
50 000
3 000
3 450
3 000
3 000
80 000
5 800
7 200
5 800
5 800
100 000
9 600
10 200
7 800
7 800
200 000
35 750
32 700
21 300
21300
500 000
150 030
141 450
97 300
81300
1 000 000
381 420
378 950
272 300
201 300
III. Hela kvarlåtenskapen tillfaller en allmännyttig sammanslutning
(skatteklass III)
Kvarlåtenskap
Sammanlagd dödsbobeskattning, kr
kr
år 1958
P
Fp + Cp
H
i
2
3
4
5
10 000
1490
1 600
1450
1490
30 000
5 990
7100
6 850
5 990
50 000
10 990
13 100
12 850
10 990
100 000
25 490
30 600
30 350
25 490
200 000
55 490
70 600
70 350
55 490
500 000
145 490
190 600
190 350
145 490
1 000 000
295 490
390 600
390 350
295 490
70
Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958
IV. Hela kvarlåtenskapen tillfaller en oskyld testamentstagare
(skadeklass IV)
Kvarlåtenskap
Sammanlagd dödsbobeskattning, kr
kr
år 1958
P
Fp + Cp
H
i
2
3
4
5
10 000
1490
2 500
2 250
1 490
30 000
6 890
11500
10 350
6 890
50 000
13 390
23 500
20 350
13 390
100 000
32 190
56 000
45 350
30 890
200 000
76 940
121 000
95 350
65 890
500 000
227 440
316 000
245 350
170 890
1 000 000
499 940
641 000
495 350
345 890
581581 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.