Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående upphävande av förordningen den 26 juli 1947

1958-10-28 · 70 sidor, varav 68 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 68 av 70 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1958 B:10, Betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning angående upphävande av förordningen den 26 juli 1947

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

1

» B 10

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts

proposition med förslag till förordning angående upphävande

av förordningen den 26 juli 1947 (nr 581)

om kvarlåtenskapsskatt, m. m., jämte i ämnet väckta

motioner.

I en den 6 juni 1958 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr B 3, har Kungl. Maj:t, under åberopande av propositionen bilagt

utdrag av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning angående upphävande av förordningen den 26 juli 1947

(nr 581) om kvarlåtenskapsskatt; samt

2) förordning angående ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416)

om arvsskatt och gåvoskatt.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen framlägges förslag till omläggning av dödsbobeskattningen

från det nuvarande 2-skattesystemet med arvsskatt och kvarlåtenskapsskatt

till ett 1-skattesystem med endast arvsskatt. Den nuvarande arvsskatten föreslås

därvid höjd med ett belopp som icke fullt motsvarar kvarlåtenskapsskatten.

Avvägning av skatteuttaget mellan olika kategorier av skattskyldiga har

skett med syfte att i görlig mån tillgodose efterlevande makes och barns in
-

tressen. Förslaget innebär även en omfördelning av skattebelastningen till

törmån främst för flerbarnsfamiljerna. Skatteskalorna har utformats så att

skattehöjningar icke skall uppkomma, då make eller barn är ensam arvinge.

För flerbarnsfamiljerna blir det betydande skattelättnader enligt förslaget.

Höjning föreslås beträffande flertalet av de skattefria bottenbeloppen vid

arvsbeskattningen. Härvidlag innebär förslaget i huvudsak följande. Bottenbeloppet

för barn och deras avkomlingar höjes till 6 000 kronor (från 3 000

kronor). Det därutöver gällande särskilda bottenbeloppet för underåriga

barn höjes till 2 000 kronor för varje år, varmed barnets ålder understiger

21 år (från 1 000 kronor per år under 18 år). Bottenbeloppet för efterlevande

makes arvs- eller testamentsförvärv höjes till 40 000 kronor (från

25 000 kronor). För syskon och deras avkomlingar samt för föräldrar höjes

bottenbeloppet till 2 000 kronor (från 1 000 kronor). Det särskilda grundavdraget

vid kapitalförsäkringar höjes till 25 000 kronor (från 15 000 kronor)

per förmånstagare. 1

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr B 10

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Bevillningsutskottets betänkande nr B JO år 1958

Vissa lättnader föreslås i fråga om betalandet av arvsskatten.

Förslaget innebär vidare, att gåvobeskattningen på motsvarande sätt som

dödsbobeskattningen omlägges från ett 2-skattesystem till ett 1-skattesystem.

Skattefriheten för gåvor, vilken för närvarande är 3 000 kronor per fyraårsperiod,

ändras till 2 000 kronor per kalenderår.

Härjämte föreslås viss utbyggnad av skatteflyktsspärrarna vid arvs- och

gåvobeskattningen, främst för att få motsvarighet till de garantier mot skatteflykt

som bestämmelserna om kvarlåtenskapsskatten nu innehåller. Även

vissa förslag till effektivisering och förenkling av beskattningsreglerna framlägges.

Ett genomförande av förslaget beräknas medföra en minskning av statens

inkomster av dödsbobeskattningen med ca 7 miljoner kronor för år. Av

minskningen belöper drygt 2 miljoner kronor på höjningen av bottenbeloppen.

Förslaget, som är avsett att träda i kraft den 1 januari 1959, överensstämmer

med det i propositionen nr 145 till årets förra riksdag framlagda.

De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse.

Förslag

till

förordning angående upphävande av förordningen den 26 juli 1947 (nr 581)

om kvarlåtenskapsskatt

Härigenom förordnas, att förordningen den 26 juli 1947 om kvarlåtenskapsskatt

skall upphöra att gälla med utgången av år 1958.

Förordningen skall dock fortfarande äga tillämpning, där skattskyldighet

enligt förordningen inträtt före sistnämnda tidpunkt.

Förslag

till

förordning angående ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr 416) om

arvsskatt och gåvoskatt

Härigenom förordnas, dels att 6 §, 11 § 1 mom., 12, 16 och 17 §§, 19 § 1,

3 och 4 mom., 20 §, 22 § 2 mom., 23 och 28 §§, 29 § 1 mom., 30, 32 och 36 §§,

37 § 2 inom., 39 §, 41 § 1 mom., 43, 46, 49, 52, 53 och 54 §§, 55 § 1, 2 och

3 inom., 56, 57, 59 och 68 §§ samt 71 § 2 mom. förordningen den 6 juni

1941 om arvsskatt och gåvoskatt1 skola hava ändrad lydelse på sätt nedan

angives, dels ock att 19 § 5 mom. samma förordning skall upphöra att gälla.

1 Senaste lydelse se beträffande It § 1 mom., 16 §, 19 § 1 mom., 32, 52 och 59 §§ 1947: 582,

beträffande 12 § 1955: 85, beträffande 17 § 1946: 826, beträffande 28 § 1952: 246 samt beträffande

68 § 1943: 330.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

3

6§.

Har genom —--rättigheten upphör.

Vad nu---till beskattning.

Har någon---utgående avkastning.

Erlägges i fall, som avses i d), för äganderätten fastställd skatt icke inom

tid, varom i 52 § 1 mom. första stycket förmäles, skall meddelat beslut om

skattens fastställande icke vidare gälla och skattskyldighet för äganderätten

inträda efter vad eljest är stadgat.

11 §‘

1 mom. Såsom arvinges eller testamentstagares lott anses vad enligt lag

och testamente å honom belöper av behållningen i dödsboet eller i sådan

kvarlåtenskap, varom förmäles i 4 § 1 mom. 2); dock skall, där i skatteärendet

föreligger arvskifte, den däri gjorda fördelningen efter vad i 16 S

stadgas lända till efterrättelse.

Behållningen beräknas---av denna.

12 §•

Har någon i enlighet med lagen om försäkringsavtal insatts såsom förmånstagare

och erhåller han vid försäkringstagarens död förfoganderätten

över försäkringen eller, utan att sådan rätt förvärvas, utbetalning på grund

av försäkringen, skall vad förmånstagaren sålunda bekommer vid beräknande

av arvsskatt anses såsom arvfallen egendom. Vad nu sagts skall gälla

jämväl förvärv, som på grund av stadgandet i 104 § andra stycket nämnda

lag tillfaller dodsbodelägare, vilken är berättigad till laglott, med iakttagande

dock av vad beträffande fördelning av sådant förvärv kan vara bestämt

i skifteshandling, vilken jämlikt 16 § Iägges till grund för lotternas beräknande.

Har försäkringstagarens make insatts såsom förmånstagare, föreh§Ser

icke skattskyldighet för den del av förvärvet, som motsvarar det belopp,

varmed, därest förvärvet ingått i försäkringstagarens kvarlåtenskap

makens jämlikt 15 § skattefria andel i boet skolat ökas.

Vidare skall

a) där livförsäkring, som är kapitalförsäkring, tagits å försäkringstagaiens

eller hans makes liv samt den rätt, som på grund av försäkringsavtalet

tillkommit endera av dem, jämlikt 116 § första stycket lagen om försäkringsavtal

icke kunnat tagas i mät för någonderas gäld, eller

b) där försäkring tagits för olycksfall eller sjukdom,

vid skattens beräknande från värdet av vad som tillfallit någon i egenskap

av förmånstagare såsom skattefritt avräknas ett belopp av 25 000 kronor.

Har^ på grund av förordnande av samma person förmånstagaren tidigare

erhållit sådant förvärv, som jämlikt 37 § 2 mom. är i beskattningshänseende

likställt med gåva, ma likväl å värdet av vad som inom loppet av

tio år tillfallit förmånstagaren ej avräknas mer än sammanlagt 25 000 kronor.

Vad som---äga rum.

Skattskyldighet enligt första stycket äger ej rum för rätt till pension som

utgår på grund av pensionsförsäkring, därest denna tagits i samband med

tjänst eller ock premiebetalningen påbörjats eller genom engångsbetalning

fullgjorts mer än tio ar före dödsfallet. Skattskyldighet äger ej heller rum

för rätt till annan pension på grund av pensionsförsäkring eller för rätt till

livränta, som utgår på grund av annan försäkring än pensionsförsäkring,

i den mån vad som på grund av förordnande av samma person tillfallit den

berättigade icke överstiger eu årsränta av 10 000 kronor vid pensionsförsäkring

och 2 500 kronor vid annan livränteförsäkring.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

Angående vad som förstås med kapitalförsäkring och pensionsförsäkring

samt med att försäkring tagits i samband med tjänst stadgas i anvisningarna

till 31 § kommunalskattelagen.

16 §.

Föreligger i---angiven grund.

Har sammanlagda värdet av arvingars och universella testamentstagares

sålunda bestämda lotter i skifteshandlingen upptagits lägre än vad som

återstår av behållningen i dödsboet, beräknad på sätt i 13, 20—23 och 27 §§

stadgas, sedan därifrån avräknats dels efterlevande makes jämlikt 15 §

skattefria andel, dels legat, dels i 11 § 2 mom. omförmäld skattelott och

dels värdet av jämlikt 6 och 7 §§ först framdeles beskattningsbar egendom,

skola lotterna bestämmas såsom om det belopp, varmed deras sammanlagda

värde understiger dödsbobehållningen efter nu nämnd avräkning,

uppdelats å lotterna i förhållande till deras storlek.

Skifteshandling skall---hos beskattningsmyndigheten.

17 §.

För företeende — — — för inregistrering.

Anstånd skall---— vara ingiven.

Anstånd som — — — bouppteckningens registrering.

På framställning — — •— motsvarande tillämpning.

Ställd säkerhet---vidare gälla.

Om skyldighet att, då anstånd med skattens fastställande ägt rum, å

skatten gälda ränta stadgas i 52 § 1 mom.

19 §.

1 mom. Arvs- eller testamentslott, för vilken inträde av skattskyldighet

är att hänföra till dödsfallet, skall vid skattens beräkning sammanläggas

med gåva, som arvingen eller testamentstagaren erhållit av den avlidne,

under förutsättning att skattskyldighet för gåvan inträtt vid dödsfallet eller

inom tio år dessförinnan. Har den avlidne till arvingen eller testamentstagaren

överlämnat handling, innefattande giltig utfästelse om gåva av lös

egendom, skall, i den mån gåvan icke före dödsfallet blivit fullbordad, sammanläggning

äga rum även om handlingen överlämnats mer än tio år före

dödsfallet. Skatten å arvs- eller testamentslotten skall utgå efter den eller

de procentsatser som skolat tillämpas, därest skatt skolat uttagas för de

sammanlagda förvärven samt arvs- eller testamentslotten utgjort den högst

beskattade delen därav.

Lott, för vilken inträde av skattskyldighet är att hänföra till senare tidpunkt

än dödsfallet, skall vid skattens beräkning sammanläggas med annan

från samme arvlåtare (testator) härrörande arvs- eller testamentslott, för

vilken skattskyldighet inträtt inom tio år före den tidpunkt, då skattskyldighet

för förstnämnda lott inträdde; och skall skatten beräknas med tilllämpning

av de i första stycket stadgade grunderna. Detsamma skall gälla,

där arvingen eller testamentstagaren av arvlåtaren (testator) erhållit gåva,

för vilken skattskyldighet inträtt inom tid som nu är sagt.

3 mom. Vad i denna paragraf sägs om skattepliktig arvs- eller testamentslott

skall ock gälla beträffande sådan lott, som ej i och för sig uppgår till

skattepliktigt belopp, varvid hänsyn skall tagas till den tid, då skattskyldighet

skulle hava inträtt, därest beloppet varit skattepliktigt.

Har givare förbehållit sig nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkom st eller

annan förmån av bortgiven egendom, skall, ändå att sådant förbehåll icke

föranlett beskattningens uppskjutande, vid tillämpning av denna paragraf

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B JO år 1958

5

så anses som om skattskyldighet inträtt först då den givaren förbehållna

rättigheten upphörde.

Förvärv, som avses i 12 § och 37 § 2 inom., skola sammanläggas med

annat förvärv allenast i den mån de ej äro skattefria jämlikt 12 §.

4 mom. Bouppteckning skall vid ingivandet vara åtföljd av skriftlig uppgift

angående i denna paragraf avsett tidigare förvärv eller försäkran att

sådant förvärv ej förekommit. Enahanda uppgift eller försäkran skall lämnas

i deklaration angående arvfallen eller testamenterad egendom.

20 §.

Vid uppskattning —--meddelade föreskrifter.

Att i---i 27 §.

Vid tillämpning av bestämmelserna i 21—27 §§ skall byggnad anses såsom

fast egendom, ändå att byggnaden enligt allmän lag ej är hänförlig

till sådan egendom.

22 §.

2 mom. Har fast---— belöpande arvsskatt.

Där efter--— särskilt värde.

Fast egendom, för vilken icke finnes särskilt taxeringsvärde, skall ock

av länsstyrelsen åsättas värde till ledning för arvsskattens bestämmande.

Det åligger skattskyldig, boutredningsman eller testamentsexekutör att göra

ansökan härom. Värdering som nu sägs är dock icke erforderlig, där det

finnes uppenbart, att egendomens värde ej överstiger 10 000 kronor.

Vid den---allmänna medel.

Över länsstyrelsens--— icke föras.

23 §.

Vid uppskattning av lös egendom iakttages:

A. Tomträtt eller vattenfallsrätt uppskattas, i den mån ej annat följer

av 20 § tredje stycket, till vad rättigheten med hänsyn till villkoren vid upplåtelsen

och den tid, som därför återstår, kan antagas hava betingat vid en

av boets avveckling föranledd, med tillbörlig omsorg skedd försäljning.

B. Aktie, obligation---angivna grund.

C. Fordran uppskattas---— tabellen I.

Osäker fordran —--— äro tillämpliga.

D. För evärdlig — — — år uppgått.

Nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst eller annan förmån, som utgår

under viss tid eller någons livstid, uppskattas till sitt kapitalvärde. Är rättigheten

bestämd till visst belopp eller eljest till viss storlek, beräknas kapitalvärdet

efter det belopp rättigheten för helt år motsvarar och en räntefot

av fem procent enligt de vid denna förordning fogade tabellerna II, III

och IV. Där rättighet, som belastar viss egendom, ej är på nyss angivet sätt

bestämd, anses årliga värdet utgöra fem procent av det penningvärde, vartill

egendomen uppskattats, dock att, där rättighet avser endast del av egendom

eller dess årliga värde eljest icke kan bestämmas enligt nyss angivna

grund, detta uppskattas efter vad som prövas skäligt.

Kapitalvärdet av--— år motsvarar.

Är rättighet — --yngstes ålder.

E. Värdet av--— stadgade grunderna.

F. Annan lös---skedd försäljning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

28 §.

Arvs- eller testamentslott, som tillkommer barn, styvbarn eller avkomling

till barn eller styvbarn, är fri från skatt, där dess värde icke överstiger

6 000 kronor.

Tillfaller lott barn, styvbarn eller avkomling till avlidet barn eller styvbarn

och har vid tiden för skattskyldighets inträde mottagaren av lotten

ej fyllt 21 år, skall vid skattens bestämmande från lotten såsom skattefritt

avräknas ett belopp av 2 000 kronor för varje helt år eller del därav, som

då återstod till dess sagda ålder uppnås.

Efterlevande make tillkommande lott, vars värde icke överstiger 40 000

kronor, är fri från skatt.

I fråga---tidigare tidpunkt.

Skattefri är jämväl, med det undantag som framgår av sista stycket, annan

lott än förut nämnts, där värdet icke överstiger 2 000 kronor om den

tillfaller person som avses i klass II nedan och eljest 1 000 kronor.

Vid tillämpning av vad i denna paragraf är stadgat skall adoptivförhållande

räknas lika med skyldskap.

I övrigt beräknas skatten enligt denna

Tariff.

Klass I. För arvs- eller testamentslott, som tillkommer efterlevande make,

barn, styvbarn eller avkomling till barn eller styvbarn, utgör skatten:

när värdet å skattepliktig lott överstiger

6 000 men icke

12 000

kr

90 kr för

6 000 kr och

3 %

av återstoden

12 000

»

»

20 000

»

270 »

»

12 000

»

»

4 %

»

20 000

»

»

30 000

»

590 »>

»

20 000

»

»

5 %

»

»

30 000

»

»

40 000

»

1 090 »

»

30 000

»

»

6 %

»

»

40 000

»

»

50 000

»

1 690 »

»

40 000

»

»

7 %

»

»

50 000

»

»

60 000

»

2 390 »

»

50 000

»

»

8 %

»

»

60 000

»

»

70 000

»

3 190 »>

»

60 000

»

»

9 %

»

»

70 000

»

»

80 000

»

4 090 »>

»

70 000

»

»

10 %

»

»

80 000

»

»

90 000

»

5 090 »

»

80 000

»

»

15 %

»

»

90 000

»

»

100 000

»

6 590 »>

»

90 000

»

»

20 %

»

»

100 000

»

»

150 000

»

8 590 »>

»

100 000

»

»

24 %

»

»

150 000

»

»

200 000

»

20 590 »

»

150 000

»

»

28 %

»

»

200 000

»

»

300 000

»

34 590 »

»

200 000

»

»

32 %

»

»

300 000

»

»

400 000

»

66 590 »

»

300 000

»

»

36 %

»

»

400 000

»

»

500 000

»

102 590 .)

»

400 000

»

»

40 %

»

»

500 000

»

»

1 000 000

»

142 590 »

»

500 000

»

»

44 %

»

»

1 000 000

»

2 000 000

»

362 590 »

»

1 000 000

»

»

48 %

»

»

2 000 000

»

»

5 000 000

»

842 590 »

»

2 000 000

»

»

52 %

»

»

5 000 000

Klass

//.

För

»

arvs- eller

2 402 590 »> »

testamentslott,

5 000 000 » » 60 % »

som tillkommer fader,

»

moder,

styvfader, styvmoder, broder (halvbroder), syster (halvsyster), broders

(halvbroders) eller systers (halvsysters) avkomling eller barns efterlevande

make eller som tillkommer någon, vilken såsom anställd tillhört den avlidnes

husfolk under minst tio år, utgör skatten:

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

när värdet å lotten överstiger

2 000

men

icke

5 000 kr:

60

kr för

2 000 kr och

6 % av återstoden

5 000

»

»

10 000 » :

240

»

»

5 000 »

»

9% »

»

10 000

»

»

15 000 » :

690

»

»

10 000 »

»

12 % *

»

15 000

»

»

20 000 »> :

1 290

»

»

15 000 »

»

15 % »>

»

20 000

»

»

30 000 » :

2 040

»

»

20 000 »>

»

20 % »

»

30 000

»

»

40 000 » :

4 040

»

»

30 000 »

»

25 % »

»

40 000

»

»

50 000 » :

6 540

»

»

40 000 »

»

30 % »

»

50 000

»

»

75 000 » :

9 540

»

»

50 000 »

»

35 % »

»

75 000

»

»

100 000 »> :

18 290

»

»

75 000 »

»

40 % »

»

100 000

»

»

150 000 » :

28 290

»

»

100 000 »

»

45 % »)

»

150 000

»

»

200 000 » :

50 790

»

»

150 000 »

»

50% »>

»

200 000

»

»

500 000 » :

75 790

»

»

200 000 »

»

55 % »>

»

500 000

»

»

1 000 000 » :

240 790

»

»

500 000 »

»

60 % »

»

1 000 000

» :

540 790

»

»

1 000 000 »

»

65 % »>

»

Lika med den, vilken såsom anställd tillhört den avlidnes husfolk under

minst tio år, skall anses den, som innehaft dylik anställning under tid, som

jämte tiden för sådan anställning hos den avlidnes make eller annan i klass

I eller II avsedd anhörig till den avlidne eller motsvarande anhörig till hans

make eller ock hos den avlidnes eller makens farföräldrar eller morföräldrar

uppgått till minst tio år.

Klass III. För testamentslott tillkommande

kyrka, landsting, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap;
stiftelse

med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala,

politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella

eller eljest allmännyttiga ändamål;

stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv;

registrerad understödsförening eller sådan sammanslutning, som, utan

att hava till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska

intressen, huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål;

folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning,

som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän

samlingslokal,

utgör skatten, där fråga är om svensk juridisk person och skattebefrielse

ej åtnjutes jämlikt 3 §:

när värdet å lotten överstiger

1 000

men

icke

2 000 kr:

50 kr för

1 000 kr och

10 ()

0 av

återstoden

2 000

»

»

5 000 »> :

150

»

»

2 000 »

»

15

''o »

»

5 000

»

»

10 000 »> :

600

»

»

5 000 »

»

20

Xo »

»

10 000

»

»

20 000 » :

1 600

»

»

10 000 »

»

25 °

''o »

»

20 000

»

»

50 000 » :

4 100

»

»

20 000 »

»

30

7o »

»

50 000

»

»

100 000 » :

13 100

»

»

50 000 »

»

35

»

»

100 000

» :

30 600

J>

»

100 000 »

»

40 °/

i *

»

Klass IV. För arvs- eller testamentslott, som icke skall beskattas enligt

för klass I, II eller III angivna grunder, utgör skatten:

när värdet å lotten överstiger

1 000

men

icke

5 000

kr: 200

kr för

1 000

kr

och

20

% av

återstoden

5 000

»

»

10 000

»> : 1 000

»

»

5 000

»

»

30

% »

»

10 000

»

»

20 000

» : 2 500

»

»

10 000

»

»

40

% »

»

20 000

»

»

30 000

» : 6 500

»

»

20 000

»

»

50

% »

»

30 000

»

»

50 000

* : 11 500

D

»

30 000

»

»

60

% »

»

50 000

» : 23 500

»

»

50 000

»

»

65

% ->

tf

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

För skattelott, som i 11 § 2 mom. sägs, beräknas skatten efter den klass,

gällande för arvinge eller universell testamentstagare i dödsboet eller för

mottagaren av det legat varom fråga är, som medför lägst skatt. Därest skattelotten

icke överstiger, om den skall beskattas efter klass I, 3 000 kronor, om

den skall beskattas efter klass II, 2 000 kronor och eljest 1 000 kronor, utgår

skatten i klass I efter 1 procent, i klass II efter 3 procent, i klass III efter 5

procent och i klass IV efter 20 procent, överstiger skattelott, som skall beskattas

efter klass I, 3 000 men icke 6 000 kronor, utgår skatten med 30 kronor

för 3 000 kronor och 2 procent av återstoden.

29 §.

1 mom. Vid tillämpning---— hundratal kronor.

Finnes skatten bliva högre än en tredjedel av det belopp, som utgör skillnaden

mellan lottens jämlikt första stycket jämnade värde och det värde,

vartill lotten för att vara skattefri högst får uppgå, nedsättes skatten med

överskjutande del. Sådan nedsättning må dock ej äga rum, där värdet å

lotten överstiger tre gånger det värde, vartill lotten för att vara skattefri

högst får uppgå.

Därest vid — — ■— hela krontal.

30 §.

Där någon---arvlåtaren (testator).

Då fideikommiss, —• —- — föregående innehavaren.

Tillfaller egendom den som är gift, beräknas skatten efter skyldskapsförhållandet

mellan hans make och den avlidne, om skatten därvid blir

lägre än den som eljest skolat utgå.

32 §.

Har efter---av 19 §;

och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, för någon

lott skatt skolat gäldas utöver vad för lotten beräknats, skall efterbeskattning

ske med sålunda felande belopp.

36 §.

Skattskyldighet inträder, såframt ej annat följer av vad i nästa stycke

sägs, då gåvan blivit fullbordad eller handling, innefattande giltig utfästelse

om gåva av lös egendom, överlämnats till mottagaren. I fall, som avses i

37 § 2 mom., inträder skattskyldighet vid den tid, då förmånstagaren erhåller

förfoganderätten över försäkringen; dock inträder, där på grund av

försäkringen utbetalning tidigare ägt rum till den berättigade, skattskyldighet

för sådant belopp vid dess mottagande.

Vad i —--bortgivna egendomen.

37 §.

2 mom. Skatt såsom---av förmånstagare.

Vid beskattning, varom nu är fråga, skall vad i 12 § andra—femte styckena

är stadgat äga motsvarande tillämpning. Därvid skall iakttagas att vad i

12 § fjärde stycket sägs angående premiebetalning mer än tio år före dödsfallet

skall, där ej försäkringstagaren avlidit före den i 36 § stadgade tiden

för inträde av skattskyldighet, i stället gälla med avseende å premiebetalning

mer än tio år före skattskyldighetens inträde.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

9

39 §.

Skattefrihet åtnjutes

a) för gåva---personliga bruk;

b) för gåva, som utgör bidrag till gåvotagarens undervisning eller uppfostran,

då omständigheterna äro sådana, att gåvotagaren genom bidraget

kan anses hava tillförsäkrats en förmån, som han eljest icke skulle hava

åtnjutit, så ock för periodiskt understöd samt för sådan därmed jämförlig

periodisk betalning, som enligt gällande författningar angående skatt å inkomst

skall inräknas i gåvotagarens skattepliktiga inkomst;

c) för vad — — — därefter införts;

d) för annan än under a), b) och c) omförmäld gåva, där värdet av

gåvan eller, om gåvotagaren under samma kalenderår av samme givare erhåller

flera sådana gåvor som här avses, det sammanlagda värdet av dessa

gåvor icke överstiger 2 000 kronor.

41 §.

1 mom. Gåva, för vilken inträde av skattskyldighet ej är att hänföra till

senare tidpunkt än givarens död, skall vid skattens beräkning sammanläggas

med annan gåva, som gåvotagaren erhållit av samme givare, under förutsättning

att skattskyldighet för sistnämnda gåva inträtt samtidigt eller inom

tio år före det sådan skyldighet inträdde för den gåva, om vars beskattning

är fråga. Skatten för gåvan skall beräknas med tillämpning av de i

19 § 1 mom. första stycket stadgade grunderna.

Har den —--motsvarande tillämpning.

Att vid —---i 19 § 2 mom.

I fall, som avses i denna paragraf, skall gälla vad i 19 § 3 mom. första och

tredje styckena är för där avsedda fall föreskrivet.

43 §.

Vid beskattning av gåva skall i tillämpliga delar lända till efterrättelse,

förutom ovan särskilt angivna bestämmelser i 6—9, 12, 19, 21 och 30 §§, vad

1 fråga om arvsskatt vidare är stadgat i 4 § 2 och 3 mom., 14, 20, 22—27 §§,

28 § med undantag av vad i första, andra och tredje styckena stadgas, ävensom

29 och 32 §§; och skall därvid den i 32 § f) förekommande hänvisningen

till 19 § i stället gälla 41 §.

Vid tillämpning av 28 § skall skatten enligt klass I utgöra, när värdet överstiger

2 000 men icke 3 000 kronor, 1 procent av värdet, samt, när värdet

överstiger 3 000 men icke 6 000 kronor, 30 kronor för 3 000 kronor och

2 procent av återstoden.

46 §.

Deklaration skall, i fall som angivas i 45 § under A), B) och C), vara till

beskattningsmyndigheten avlämnad inom fyra månader, räknat i fall som

angivas

under A) 1), 2) och 3) samt B) från det skattskyldighet inträdde;

under A) 4) från det överskott i dödsboets konkurs överlämnades till den

skattskyldige;

under C) från det kännedom erhölls angående den omständighet, som

föranleder efterbeskattningen.

I fall som angivas i 45 § under D) skall deklaration avlämnas till beskattningsmyndigheten

senast den 15 februari året efter det varunder skattskyldighet

inträdde. Har givaren eller, vad angår förvärv som i 37 § 2 mom. avses,

försäkringstagaren avlidit efter det skattskyldighet inträtt, må dock

deklarationen icke lämnas senare än fyra månader efter dödsfallet.

Magistrat i---dit ingivas.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

49 §.

Där någon i enlighet med lagen om försäkringsavtal blivit insatt såsom

förmånstagare, åligger det försäkringsgivaren att angående händelse, som

enligt denna förordning medför skattskyldighets inträde, lämna kontrolluppgift

till den beskattningsmyndighet, vilken har alt upptaga fråga om beskattning

av försäkringsbeloppet, och därvid enligt närmare föreskrifter,

som meddelas av Konungen, jämväl uppgiva övriga förhållanden av betydelse

för skattens bestämmande. Uppgiftsskyldighet föreligger dock icke,

därest försäkringsbeloppet eller, i fråga om belopp som utfaller periodiskt,

det sammanlagda årsbeloppet ej överstiger 5 000 kronor. Där fråga är om

flera försäkringar, skall vad nu sagts hava avseende å försäkringarnas sammanlagda

belopp.

Uppgift, varom i första stycket sägs, skall för varje kalenderår lämnas

senast den 15 februari påföljande år. Har skattskyldighet inträtt till följd av

dödsfall, skall dock uppgift lämnas inom en månad efter det försäkringsgivaren

erhöll vetskap om dödsfallet.

52 §.

1 mom. Skatt enligt —--skattens fastställande.

Har jämlikt —---krontal bortfaller.

Skatten jämte---angående testamentsbevakningen.

Den som---skattens fastställande.

Har jämlikt---utlämnad bouppteckning.

2 mom. Vid er läggande av arvsskatt, som jämlikt 54 § skall av dödsboet

förskjutas, må intill ett belopp, motsvarande högst hälften av skatten, såsom

betalningsmedel gälla skuldebrev, till säkerhet för vilket, jämlikt gällande

bestämmelser angående inteckning i fast egendom, tomträtt, vattenfallsrätt,

fartyg, jordbruksinventarier eller förlagsegendom, inteckning meddelats

i boet tillhörig egendom, eller ock skuldförbindelse med säkerhet av

sådant skuldebrev.

Sålunda intecknat skuldebrev vare gällande såsom betalningsmedel eller

säkerhet endast i den mån detsamma fastställts att gälla inom det värde, till

vilket den intecknade egendomen upptagits i ärendet angående arvsskattens

fastställande, och därjämte endast under förutsättning, att inteckningen

omfattar jämväl ränta efter den procent, som Konungen föreskriver.

överstiger den arvsskatt, som skall av dödsboet förskjutas, 20 000 kronor

må därjämte, intill skattens halva belopp, å inländsk börs noterade aktier,

som ingå bland dödsboets tillgångar, eller skuldebrev, för vilket lämnas

säkerhet i börsnoterade eller andra aktier, gälla såsom betalningsmedel i

enlighet med de föreskrifter Konungen meddelar.

Å skuld, som avses i första och tredje styckena, skall gäldas ränta efter

den procent, som Konungen i anslutning till det allmänna ränteläget fastställer

varje år i december att gälla för det påföljande året. Räntan räknas

från den dag då beslut meddelats om att skatten må erläggas med betalningsmedel

varom nu är fråga.

53 §.

Inbetalas icke, där stämpelbeläggning skall äga rum vid underrätt, inom

i 52 § 1 mom. angiven tid för stämpelbeläggningen erforderligt belopp, skall,

såframt ej annat följer av vad i 6 § sista stycket stadgas, rätten därom göra

anmälan hos länsstyrelsen med överlämnande av protokollsutskrift, innefattande

beslutet om skattens fastställande, jämte bouppteckning, om sådan

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B JO år 1958

11

föreligger. Anmälan skall innehålla uppgift, huruvida och i vad mån det

åligger dödsbo att förskjuta ogulden skatt, ävensom erforderlig uppgift om

skattskyldigs hemvist.

Det åligger---Konungen bestämmas.

Har av —---nyss nämnts.

54 §.

Arvsskatt för egendom, för vilken skattskyldighet inträtt vid arvlåtarens

(testators) eller i fall, som avses i 8 § första stycket, föregående innehavarens

död, ävensom i 52 § 1 mom. omnämnd ränta förskjutas av dödsboet,

dock icke där fråga är om lott, som beskattas efter vad i 6 § andra stycket

d) sägs, eller förvärv, som avses i 12 §. Skattskyldig skall vid tillträde av

honom tillkommande lott, för vilken skatten förskjutits av dödsboet, till

boet gälda på lotten belöpande skatt utan avdrag i sådant hänseende, som i

29 § 2 mom. sägs, jämte andel i räntan; och skall tillika å belopp, som sålunda

skall erläggas, gäldas den ränta, som kunnat av dödsboet påräknas

vid insättning å bankräkning.

Saknas i dödsbo tillgång till gäldande av skatt och ränta, som icke erlagts

inom tid, som angives i 52 § 1 mom., svare dödsbodelägarna för vad som

brister såsom i lagen om boutredning och arvskifte är stadgat i fråga om

gäld efter den döde; dock vare efterlevande make fri från sådant ansvar,

där han vid bodelning icke erhållit mer än som enligt lag tillkommer honom.

55 §.

1 mom. Uppgå i dödsbo beloppet av kontanta medel och därmed jämförliga

fordringar samt värdet av obligationer och andra lätt realiserbara

värdepapper sammanlagt icke till dubbla beloppet av den arvsskatt, som

jämlikt 54 § skall av dödsboet förskjutas, eller föreligger i andra fall för

någon som är skattskyldig enligt denna förordning avsevärd svårighet att

genast erlägga hela den skatt, som belöper på honom tillfallen egendom, må

beskattningsmyndigheten medgiva, att skatten erlägges genom högst tio årliga

inbetalningar, dock att anståndet i intet fall må utsträckas till flera

inbetalningar än som prövas erforderligt.

På Konungens prövning må ankomma att, där för viss skattskyldig synnerliga

skäl därtill äro, medgiva att den skatt, som belöper på honom tillfallen

egendom, erlägges genom högst tjugu årliga inbetalningar.

2 mom. Första inbetalningen skall äga rum inom tid, som angives i 52 §

1 mom., och skall uppgå, om skatten uppdelas i endast två poster, minst till

en fjärdedel av skattens belopp och i andra fall minst till belopp motsvarande

skattebeloppet delat med antalet inbetalningar. Andra inbetalningen skall

verkställas å årsdagen för beslutet om skattens fastställande och envar av

de följande å motsvarande dag det år, varunder den förfaller till betalning;

och skola dessa inbetalningar uppgå till sinsemellan lika belopp. Å skatt,

med vars erläggande anstånd åtnjutes, skall gäldas ränta efter den procent,

som Konungen i anslutning till det allmänna ränteläget fastställer varje år

i december att gälla för det påföljande året. Räntan räknas från den dag då

anståndsbeslutet meddelats.

3 mom. Framställning om anstånd skall skriftligen göras senast då skatteärendet

upptages till avgörande. Beviljas anstånd, skall inom tid, som

beskattningsmyndigheten utsätter, till denna avlämnas till Kungl. Maj :t

och kronan utfärdad skuldförbindelse å det belopp anståndet avser jämte

ränta. Medgives anstånd, skall därjämte inom samma tid ställas nöjaktig

säkerhet, dock att sådan skyldighet icke föreligger för skattskyldig med av
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

seende å skatt som skall utgå för nyttjanderätt eller rätt till ränta, avkomst

eller annan förmån eller för rätt, som avses i 8 § andra stycket. Fullgöres ej

vad i detta moment föreskrivits, anses anståndet förverkat.

56 §.

Avlider den, som förvärvat egendom genom arv, testamente eller gåva,

inom ett år från det skattskyldighet inträtt, eftergives skatten.

1 fråga---vid dödstillfället.

Fråga om — ■—• — i skatteärendet.

57 §.

Konungen äger —--annan art.

Har, efter det anstånd med skattens erläggande medgivits, den skattepliktiga

egendomen genom oförutsedd händelse avsevärt nedgått i värde eller

föreligga eljest särskilda skäl därtill, äger Konungen medgiva befrielse från

eller nedsättning av återstående del av skatten.

59 §.

Har efter---deklarationen angivits;

och hade, om hänsyn tagits till omständighet som nu avses, någon skattskyldig

haft att gälda mindre skatt än vad beräknats, skall honom påförd

skatt nedsättas med sålunda för högt beräknat belopp.

Ansökan om---i skatteärendet.

68 §.

Förseelse, varom i 66 § sägs, må av åklagare åtalas allenast efter anmälan

av beskattningsmyndigheten.

Finnes förseelsen ursäktlig eller eljest ringa, må från straff frias.

71 §.

2 mom. Från tillämpning av vad i denna förordning stadgas om skattskyldighet

må Konungen under förutsättning av ömsesidighet medgiva undantag

innefattande befrielse från eller nedsättning av skatt för egendom, som finnes

i viss annan stat eller efterlämnats eller bortgivits av eller tillfallit därstädes

bosatt person eller ock bortgivits av eller tillfallit i den andra staten

hemmahörande juridisk person.

Överenskommelse, som---skedd uppsägning.

Denna förordning träder, med nedan under 5. angivet undantag, i kraft

den 1 januari 1959. I samband med förordningens ikraftträdande skall följande

iakttagas.

1. Äldre bestämmelser om arvsskatt och gåvoskatt skola fortfarande äga

tillämpning, därest skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1959; dock

skall 56 § första stycket i dess nya lydelse tillämpas, där den, som förvärvat

egendom genom arv, testamente eller gåva, avlidit efter den 31 december

1958.

2. Ändå att skattskyldighet inträtt efter den 31 december 1958 skall nu

gällande tariff i 28 § tillämpas vid beräkning av skatt för dels arvslott (testamentslott),

därest arvlåtare (testator) avlidit före den 1 januari 1959, dock

icke där fråga är om förvärv efter den som på livstid innehaft egendomen

med i 8 § första stycket avsedd rätt, dels gåva, som fullbordats före den

1 januari 1959, dels egendom, som medlem av konungahuset förvärvat från

annan medlem därav, dels ock fideikommiss, som instiftats för obegränsad

tid.

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

3. Vad i 12 § fjärde stycket nu sägs om skattefrihet för rätt till pension,

som utgår på grund av pensionsförsäkring, skall äga tillämpning även efter

den 31 december 1958, därest försäkringstagaren avlidit före den 1 januari

1959 eller utbetalning på grund av försäkringen skett till förmånstagaren

före sistnämnda dag; och skall under enahanda förutsättning nu gällande

tariff i 28 § alltjämt tillämpas vid beräkning av skatt för vad som tillfallit

någon i egenskap av förmånstagare till annan försäkring än pensionsförsäkring.

4. Vid tillämpning av bestämmelserna i 19 och 41 §§ i deras nya lydelse

skall iakttagas, att skatt ej må beräknas efter sammanläggning med gåva,

för vilken skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1955. Vad nu sagts skall

dock icke gälla handling, innefattande giltig utfästelse om gåva av lös egendom.

5. Beträffande 20 § skall denna förordning träda i kraft dagen efter den,

då förordningen enligt därå meddelad uppgift utkommit från trycket i

Svensk författningssamling, samt äga tillämpning även i de fall då skattskyldighet

inträtt före ikraftträdandet.

Till utskottet har hänvisats nedanstående i anledning av propositionen

väckta motioner. Motionsyrkandena överensstämmer med

yrkanden, som väckts i motioner vid 1958 års A-riksdag. Enär motiveringen

till yrkandena återfinnes i motsvarande vid berörda riksdag väckta motioner,

redovisas numren å sistnämnda motioner inom parentes nedan.

I) de likalydande motionerna 1: B 31 av herr Hagberg och fru Gärde Widemar

samt II: B 35 av herr Nilsson i Svalöv m. fl. (II: 538), vari hemställts,

A) att riksdagen, under förutsättning att arvsbeskattningen höjes, måtte

besluta,

1) att nu gällande tariff i 28 § arvs- och gåvoskatteförordningen skall tilllämpas

vid beräkning av skatt för förmånstagareförvärv vid dels kapitalförsäkring

som tecknas före den 1 januari 1959, dels kapitalförsäkring som

tecknas senare och är utmätningsfri jämlikt 116 § första stycket lagen om

försäkringsavtal, dels sjuk- och olycksfallsförsäkring;

2) att, om sådant förmånstagareförvärv skall sammanläggas med annat

förvärv, skatten skall beräknas som om förmånstagareförvärvet utgjort den

högst beskattade delen av de sammanlagda förvärven; ävensom

B) alt vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till härför erforderlig

ändring i punkten 2 av övergångsbestämmelserna till förslaget i proposition

nr B 3 till förordning angående ändring i förordningen den 6 juni 1941 (nr

416) om arvsskatt och gåvoskatt; II)

II) de likalydande motionerna I: B 90 av herr Ohlon in. fl. och II: B 111

av herr Ohlin in. fl. (II: 539), vari hemställts,

A. att riksdagen med ändring av vad Kungl. Maj:t föreslagit i proposition

nr B 3 måtte i samband med beslutet om kvarlåtenskapsskattens slopande

I. fastställa skalorna för arvsskatt och gåvoskatt i enlighet med vad

som angivits i motiveringen i den vid årets förra riksdag väckta motionen

II: 539,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

2. avslå det i propositionen framlagda förslaget att pensionsförsäkringar

skall bli föremål för arvs- och gåvoskatt och att således den nuvarande skattefriheten

beträffande sådana försäkringar skall bibehållas oförändrad i

arvsskatteförordningen (AGF),

3. avslå det i propositionen framlagda förslaget till ändrad lydelse av bestämmelserna

i 39 § AGF angående skattefrihet för gåva till annans undervisning

och uppfostran och att således även denna bestämmelse bibehålies

oförändrad,

4. besluta att övergångsbestämmelserna vad gäller sammanläggning av

gåva med arvs- eller teslamentslott eller annan gåva även skall gälla s. k.

benefik revers, så att sådan revers, som givits fyra år före de nya bestämmelsernas

ikraftträdande, ej skall bli föremål för sammanläggning,

5. i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att vid den fortsatta översyn av

arvsskatteförordningen, som förutsatts komma till stånd,

dels frågan om skattefrihet för arvs- eller testamentslott, som tillkommer

efterlevande make, förutsättningslöst prövas och

dels frågan om att vid arvsbeskattningen genomgående införa skattefria

grundavdrag i stället för nuvarande skattefria gränsbelopp, i första hand för

efterlevande make, utredes, samt

B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext;
III)

de likalydande motionerna I: B 91 av herr Ewerlöf m. fl. och II: B 113

av herr Hjalmarson m. fl. (11:540), vari hemställts, att riksdagen måtte

a) antaga förslaget till förordning angaende upphävande av förordningen

den 6 juli 1947 (nr 581) om kvarlåtenskapsskatt,

b) antaga förslaget till förordning angående ändring i förordningen den

6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt med den ändringen att 12,

28 och 36 §§, 37 § 2 mom. och 39 § samt övergångsbestämmelserna erhåller

följande ändrade lydelse.

12 §.

Har någon i enlighet med lagen om försäkringsavtal insatts såsom förmånstagare

och erhåller han vid försäkringstagarens död förfoganderätten

over försäkringen eller, utan att sådan rätt förvärvats, utbetalning på grund

av kapitalförsäkring, skall vad förmånstagaren sålunda bekommer vid beräknande

av arvsskatt anses såsom arvfallen egendom. Vad nu sagts skall

galla jämväl förvärv, som på grund av stadgandet i 104 § andra stycket nämnda

lag tillfaller dödsbodelägare, vilken är berättigad till laglott, med iakttagande

dock av vad beträffande fördelning av sådant förvärv kan vara bestämt

i skifteshandling, vilken jämlikt 16 § lägges till grund för lotternas beräknande.

Har försäkringstagarens make insatts såsom förmånstagare, föreligger

icke skattskyldighet för den del av förvärvet, som motsvarar det belopp,

varmed, därest forvarvet ingått i försäkringstagarens kvarlåtenskap,

makens jämlikt 15 § skattefria andel i boet skolat ökas.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

15

Vidare skall, där försäkringen är tagen

a) å försäkringstagarens eller hans makes liv samt den rätt, som på grund

av försäkringsavtalet tillkommit endera av dem, jämlikt 116 g första stycket

lagen om försäkringsavtal icke kunnat tagas i mät för någon deras gäld, eller

b) för olycksfall eller sjukdom,

vid skattens beräknande från värdet av vad som tillfallit någon i egenskap

av förmånstagare såsom skattefritt avräknas ett belopp av 25 000 kronor.

Har på grund av förordnande av samma person förmånstagaren tidigare erhållit

sådant förvärv, som jämlikt 37 § 2 mom. är i beskattningshänseende

likställt med gåva, må likväl å värdet av vad som inom loppet av tio år tillfallit

förmånstagaren ej avräknas mer än sammanlagt 25 000 kronor.

Vad som---äga rum.

Skattskyldighet enligt första stycket äger ej rum för rätt till pension som

utgår på grund av pensionsförsäkring. Skattskyldighet äger ej heller rum för

rätt till livränta, som utgår på grund av annan försäkring än pensionsförsäkring,

i den mån vad som på grund av förordnande av samma person såsom

sådan livränta tillfallit den berättigade icke överstiger 2 500 kronors årsränta.

Angående vad som förstås med kapitalförsäkring och pensionsförsäkring

stadgas i anvisningarna till 31 § kommunalskattelagen.

28 §.

Arvs- eller--- 6 000 kronor.

Tillfaller lott---ålder uppnås.

Efterlevande make---från skatt.

I fråga---tidigare tidpunkt.

Skattefri är--- 1 000 kronor.

Vid tillämpning---med skyldskap.

I övrigt beräknas skatten enligt denna

Tariff.

Klass 1. För arvs- eller testamentslott, som tillkommer efterlevande make,

barn, styA''barn eller avkomling till barn eller styvbarn, utgör skatten:

när värdet å skattepliktig lott överstiger

6 000

men

icke

10 000

kr:

90

kr

för

6 000

kr

och

2

% av

återstoden:

10 000

»

»

20 000

»:

170

»

»

10 000

»

»

3

% »

»

9

20 000

»

»

30 000

»:

470

»

»

20 000

»

»

4

% »

»

30 000

»

»

40 000

»:

870

»

»

30 000

»

»

5

% »

»

9

40 000

»

»

50 000

»:

1 370

»

»

40 000

»

»

6

% »

»

9

50 000

■ »

»

60 000

»:

1 970

»

»

50 000

»

»

7

% »

»

9

60 000

»

»

75 000

» :

2 670

»

»

60 000

»

»

8

% »

»

9

75 000

»

»

100 000

» :

3 870

»

»

75 000

»

»

10

% »

»

100 000

»

»

150 000

»:

6 370

»

»

100 000

»

»

12

% ->

»

150 000

»

»

200 000

» :

12 370

»

»

150 000

»

»

14

% »

»

200 000

»

»

300 000

» :

19 370

»

»

200 000

»

»

16

% »

»

9

300 000

»

»

400 000

» :

35 370

»

»

300 000

»

»

18

% »

»

9

400 000

» :

53 370

»

»

400 000

»

»

20

0/ ,

/O ''

»

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Bevillningsutskottets betänkande nr B iO år 1958

Klass II. För arvs- eller testamentslott, som tillkommer fader, moder, styvfader,

styvmoder, broder (halvbroder), syster (halvsyster), broders (lialvbroders)

eller systers (halvsysters) avkomling eller barns efterlevande make

eller som tillkommer någon, vilken såsom anställd tillhört den avlidnes husfolk

under minst tio år, utgör skatten:

när värdet å lotten överstiger

2 000

men

icke

6 000

kr:

40

kr

för

2 000

kr

och

6

0/

/o

av

återstoden

6 000

»

»

12 000

» :

280

»

»

6 000

»

»

8

0/

/O

»

»

12 000

»

»

20 000

»:

760

»

»

12 000

»

»

10

0/

/o

»

»

20 000

»

»

30 000

» :

1 560

»

»

20 000

»

»

12

0/

/o

»

»

30 000

»

»

40 000

»:

2 760

»

»

30 000

»

»

15

0/

/o

»

»

40 000

»

»

60 000

» :

4 260

»

»

40 000

»

»

18

0/

/o

»

»

60 000

»

»

100 000

»:

7 860

»

»

60 000

»

»

21

0/

/o

»

»

100 000

»:

16 260

»

»

100 000

»

»

24

0/

/o

»

»

Lika

med den,

vilken

såsom anställd tillhört den

avlidnes

lusfolk under

minst tio år, skall anses den, som innehaft dylik anställning under tid, som

jämte tiden för sådan anställning hos den avlidnes make eller annan i klass I

eller II avsedd anhörig till den avlidne eller motsvarande anhörig till hans

make eller ock hos den avlidnes eller makens farföräldrar eller morföräldrar

uppgått till minst tio år.

Klass III. För testamentslott tillkommande

kyrka, landsting, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap;
stiftelse

med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala,

politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella

eller eljest allmännyttiga ändamål;

stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv;

registrerad understödsförening eller sådan sammanslutning, som, utan

att hava till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska

intressen, huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål;

folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning,

som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän samlingslokal,

utgör skatten, där fråga är om svensk juridisk person och skattebefrielse

ej åtnjutes jämlikt 3 §:

när värdet å lotten överstiger

1 000 men icke

3 000 »> »>

6 000 » »>

20 000 » »

60 000

3 000

kr: 40

kr

för

1 000

kr

och

10 °,

O av

återstoden;

6 000

»: 240

»

»

3 000

»

»

15 °/

O »

» ;

20 000

»: 690

»

»

6 000

»

»

20 °,

O »

» ;

60 000

»>: 3 490

»

»

20 000

»

»

25 °y

O >}

» ;

»: 13 490

»

»

60 000

»

»

30 °/

0 »

»

Klass IV. För arvs- eller testamentslott, som icke skall beskattas enligt

för klass I, II eller III angivna grunder, utgör skatten:

s. 17 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

17

när värdet å lotten överstiger

1 000

men

icke

3 000

kr:

3 000

»

»

6 000

»:

6 000

»

»

12 000

» :

12 000

i>

»

20 000

» :

20 000

0

»

40 000

»:

40 000

» :

40

kr

för

1 000

kr

och

10

240

»

»

3 000

»

»

15

690

»

»

6 000

»

»

20

1 890

»

»

12 000

»

»

25

3 890

»

»

20 000

»

30

9 890

»

»

40 000

»

>>

35

0/

/O

0/

/o

0/

/o

0/

/ 0

0/

/o

0/

/o

av återstoden;

» » ;

» » ;

» » ;

» » ;

» »

För skattelott, som i 11 § 2 inom. sägs, beräknas skatten efter den klass,

gällande för arvinge eller universell testamentstagare i dödsboet eller för

mottagaren av det legat varom fråga är, som medför lägst skatt. Därest skattelotten

icke överstiger, om den skall beskattas efter klass I, 3 000 kronor,

om den skall beskattas efter klass II, 2 000 kronor och eljest 1 000 kronor,

utgår skatten i klass I efter 1 procent, i klass II efter 2 procent samt i klasserna

III och IV efter 4 procent, överstiger skattelott, som skall beskattas

efter klass I, 3 000 men icke 6 000 kronor, utgår skatten med 30 kronor för

3 000 kronor och 2 procent av återstoden.

36 §.

Skattskyldighet inträder, såframt ej annat följer av vad i nästa stycke

sägs, då gåvan blivit fullbordad eller handling, innefattande giltig utfästelse

om gåva av lös egendom, överlämnats till mottagaren. I fall, som avses i 37 §

1 inom., inträder skattskyldighet vid den tid, då förmånstagaren erhåller

törfoganderätten över försäkringen; dock inträder, där på grund av kapitalförsäkring

utbetalning tidigare ägt rum till den berättigade, skattskyldighet

för sådant belopp vid dess mottagande.

Vad i--— bortgivna egendomen.

37 §.

2 inom. Skatt såsom----av förmånstagare.

Vid beskattning, varom nu är fråga, skall vad i 12 § andra—femte styckena

är stadgat äga motsvarande tillämpning.

39 §.

Skattefrihet åtnjutes

a) för gåva —---personliga bruk;

b) för vad någon erhållit såsom bidrag till undervisning eller uppfostran

så ock för periodiskt understöd samt för sådan därmed jämförlig periodisk

betalning, som enligt gällande författningar angående skatt ä inkomst skall

inräknas i gåvotagarens skattepliktiga inkomst;

c) för vad----därefter införts;

d) för annan---— — 2 000 kronor.

k)

Bihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr fl 10

s. 18 Kontrollera mot PDF

18 Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

Denna förordning träder, med nedan under 3. angivet undantag, i kraft

den 1 januari 1959. I samband med förordningens ikraftträdande skall följande

iakttagas.

1. Äldre bestämmelser —--december 1958.

2. Vid tillämpning av bestämmelserna i 19 och 41 §§ i deras nya lydelse

skall iakttagas, att skatt ej må beräknas efter sammanläggning med gåva,

för vilken skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1955.

3. Beträffande 20 §----- före ikraftträdandet.

c) i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa, att Kungl. Maj:l måtte företaga

en skyndsam översyn av bestämmelserna i arvs- och gåvoskatteförordningen

med beaktande av de synpunkter som anförts i motionen II: 540 vid årets

förra riksdag;

IV) de likalydande motionerna I:B 121 av herr Kronstrund m. fl. och

II: B 148 av herr Stiernstedt m. fl. (II: 542), vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta, att bottenbeloppet beräffande efterlevande makes arvslott

skall förvandlas till grundavdrag samt att till följd härav 28 § tredje stycket

i föreliggande förslag till förordning angående ändring i förordningen den 6

juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt skall erhålla följande lydelse:

Tillfaller lott efterlevande make, skall vid skattens bestämmande från

lotten såsom skattefritt belopp avräknas ett belopp av 40 000 kronor;

V) motionen II: B 12 av fröken Vinge m. fl. (II: 522), vari hemställts, att

riksdagen vid behandlingen av propositionen nr B 3 ville besluta att i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att fosterbarnens intressen beaktas vid den

blivande översynen av förordningen den 6 juni 1941 om arvsskatt och gåvoskatt;

samt

VI) motionen II: B 112 av herr Hansson i Skegrie in. fl. (11:541), vari

hemställts, att riksdagen måtte

a) besluta att den i motionen 11:541 vid årets förra riksdag återgivna

skatteskalan skall läggas till grund för beräkningen av de tariffer i § 28 avförslaget

till förordning angående ändring i förordningen den 6 juni 1941

om arvsskatt och gåvoskatt, enligt vilka arvs- och gåvoskatt vid ett bifall till

propositionen skall utgå, samt att förslagen till övergångsbestämmelser i

nämnda förordning skall ändras i enlighet med vad som i nyssnämnda motion

föreslagits, samt

b) uppdraga åt vederbörande utskott att utarbeta härför erforderliga ändringar

i den i propositionen föreslagna författningstexten,

c) beakta vad som i berörda motion i övrigt anförts.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framställda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till de vid årets förra riksdag väckta motionerna II: 522 samt

II: 538—542.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 19Ö8

19

Propositionen

Av det vid proposition nr 145 till årets förra riksdag fogade statsrådsprotokollet

inhämtas bl. a. följande.

Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den 13 april 1956 tillkallade chefen

för finansdepartementet särskilda sakkunniga, arvsskattesakkunniga,

med uppdrag att verkställa utredning rörande reformer i avseende å dödsbobeskattningen

m. m. I enlighet med direktiven skulle de sakkunnigas främsta

uppgifter vara att överväga dels om det alltjämt fanns behov av två särskilda

former för dödsbobeskattningen, arvslottsskatt (arvsskatt) och kvarlåtenskapsskatt,

dels i vad mån de skattefria bottenbeloppen vid dödsbobeskattningen

borde höjas och dels om skatteskalorna vid nämnda beskattning

borde ändras. Såsom en riktpunkt för utredningsarbetet härvidlag

angavs i direktiven att statens inkomster av dödsbobeskattningen, bortsett

från vad som kunde erfordras för att erhålla skäliga bottenbelopp, icke borde

nämnvärt minskas. Med hänsyn till sambandet mellan kvarlåtenskapsskatten

och förmögenhetsskatten kunde enligt direktiven också behöva prövas om

skattepliktsgränsen och skalan för förmögenhetsskatten borde jämkas.

De sakkunniga framlade i december 1956 en promemoria (stencilerad)

med förslag till höjning av skattepliktsgränsen vid kvarlåtenskaps- och förmögenhetsbeskattningen

från 50 000 till 80 000 kronor för att i skälig omfattning

motverka följderna av värdeökningen för fastigheter vid 1957 års allmänna

fastighetstaxering. Detta förslag genomfördes vid 1957 års riksdag

(Prop. 71, BevU 32, Rskr 180, SFS 106—108).

Arvsskattesakkunnigas fortsatta arbete har numera slutförts i och med

avgivandet av ett den 18 december 1957 dagtecknat betänkande angående

arvsbeskattning (SOU 1957: 48). De sakkunniga utgjordes vid betänkandets

avgivande av generaldirektören Rolf Dahlgren, ordförande, samt ledamoten

av riksdagens första kammare lantbrukaren Herbert Hermansson, ledamoten

av samma kammare statsrådet Rune B. Johansson, ledamoten av andra

kammaren agronomen Eric Nilsson, sekreteraren Cyril Olsson, ledamoten av

första kammaren f. d. lektorn Edgar Sjödahl och byråchefen för lagärenden

i finansdepartementet Sten Walberg. Såsom statistisk expert har medverkat

förste aktuarien Bertil Edlund och såsom försäkringsteknisk expert försäkringsdirektören

Tage Larsson.

I betänkandet föreslår arvsskattesakkunniga att kvarlåtenskapsskatten avskaffas

med utgången av år 1958 och att dödsbobeskattningen i fortsättningen

sker endast i form av arvslottsskatt (arvsskatt). Den nuvarande arvsskatten

föreslås ökad med ett belopp som icke fullt motsvarar kvarlåtenskapsskatten.

De sakkunniga föreslår vidare höjning av flertalet av de skattefria

bottenbeloppen vid arvsbeskattningen. Även vissa andra ändringar av

beskattningsbestämmelserna förordas, betingade dels av själva övergången

från systemet med dubbla skatteformer till ett system med enbart arvsskatt

och dels av önskemålet att effektivisera och förenkla beskattningsreglerna.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

I fråga om förmögenhetsbeskattningen föreslår arvsskattesakkunniga icke

några ytterligare ändringar utöver vad som genomfördes vid 1957 års riksdag.

Arvsskattesakkunnigas förslag att avskaffa kvarlåtenskapsskatten är enhälligt.

I fråga om beskattningens höjd har ledamöterna Hermansson och

Olsson samt Nilsson reserverat sig. Hermansson och Olsson förordar att

kvarlåtenskapsskatten kompenseras genom höjning av arvsskatten i mindre

omfattning än majoriteten föreslagit. Nilsson anser att kvarlåtenskapsskatten

bör avskaffas utan att arvsskatten höjes. I övrigt föreligger enstaka reservationer

i vissa detaljfrågor. I fråga om förmögenhetsbeskattningen är

de sakkunniga emellertid enhälliga.

Statsverkets inkomster av dödsbobeskattningen beräknas vid ett genomförande

av majoritetsförslaget minska från ca 77,5 till ca 74 miljoner kronor

om året, d. v. s. med ca 3,5 miljoner per år. Enligt Hermanssons och Olssons

reservation blir skattebortfallet ca 20 miljoner kronor och enligt Nilssons

reservation ca 30 miljoner kronor om året.

Över arvsskattesakkunnigas betänkande har yttranden avgivits av

följande 17 myndigheter, vilka genom remiss anmodats yttra sig, nämligen

Svea hovrätt, hovrätten över Skåne och Blekinge, hovrätten för Västra Sverige,

Stockholms rådhusrätt, Göteborgs rådhusrätt, rådhusrätten i Malmö,

statskontoret, riksräkenskapsverket (som härjämte i särskild skrivelse upptagit

fråga om ränteberäkning i visst fall vid dödsbobeskattningen), generalpoststvrelsen

(såvitt angår bestämmelserna rörande skattens fastställande

och erläggande), försäkringsinspektionen (såvitt angår beskattningen av

försäkringsförvärv och därmed sammanhängande frågor), överståthållarämbetet

ävensom länsstyrelserna i Stockholms, Jönköpings, Malmöhus, Göteborgs

och Bohus, Örebro samt Jämtlands län.

Av sammanlagt 35 myndigheter och sammanslutningar, vilka genom remiss

beretts tillfälle att yttra sig, har yttranden inkommit från 21, nämligen

fullmäktige i riksbanken, länsstyrelserna i Uppsala, Södermanlands, Kronobergs,

Gotlands, Värmlands, Västernorrlands, Västerbottens och Norrbottens

län, familjeiättskommitten, fideikommissutredningen, Svenska arbetsgivareföreningen,

Landsorganisationen i Sverige, Riksförbundet Landsbygdens

folk, Sveriges akademikers centralorganisation (som överlämnat yttrande

jämväl från Sveriges juristförbund), Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,

Svenska livförsäkringsbolags förening, Sveriges advokatsamfund,

Föreningen Sveriges häradshövdingar och Föreningen Sveriges

stadsdomare.

Härjämte hai yttianden i ärendet inkommit från följande sammanslutningar,

nämligen Sveriges Iantbruksförbund, Sveriges industriförbund, Sveriges

grossistförbund, Sveriges köpmannaförbund, Sveriges redareförening,

Svenska företagares riksförbund, Stockholms handelskammare och Skånes

handelskammare.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1058

■21

Svenska arbetsgivareföreningen, Svenska bankföreningen, Sveriges industriförbund

och Stockholms handelskammare har åberopat ett av näringslivets

skattedelegation upprättat yttrande.

I yttrandena har arvsskattesakkunnigas förslag om avskaffande av kvarlåtenskapsskatten

genomgående tillstyrkts eller lämnats utan erinran. Även

förslaget om höjning av bottenbeloppen har i huvudsak biträtts av remissinstanserna.

I fråga om beskattningens höjd har däremot i ett flertal yttranden

uttalats önskemål om en lägre skattenivå än majoritetsförslaget åsyftar.

I övrigt har de sakkunnigas förslag i stort sett blivit föremål för instämmande

från remissinstansernas sida. Beträffande vissa detaljfrågor har dock

framförts avvikande meningar, delvis i anslutning till vad reservanterna inom

de sakkunniga uttalat.

Rörande motiveringen för de i propositionen nr B 3 framlagda förslagen

hänvisar utskottet till det vid proposition nr 145 vid A-riksdagen fogade

statsrådsprotokollet. Redogörelsen härutinnan återfinnes under följande

rubriker å nedan angivna sidor i sistnämnda proposition, nämligen

Gällande rätt in. m., s. 17—23

Allmänna synpunkter, s. 23—34

Bottenbeloppen, s. 34—47

Skatteskalorna, s. 47—62

Gåvobeskattningen, s. 62—83

Försäkringsbeskattningen, s. 83—103

Detaljmotivering, s. 103—116

Motionerna

Grundavdrag i stället för gränsbelopp

Motiveringen för yrkandet i motionerna I: B 121 och II: B 148 återfinnes

i motionen 11:542 vid A-riksdagen. Däri erinras om att arvslott, som tillkommer

efterlevande make och vars värde inte överstiger 25 000 kr., för

närvarande är fri från skatt. I den mån arvslottens värde överstiger 25 000

kr. upptages emellertid — efter viss avtrappning — hela beloppet till beskattning.

Det utgör sålunda gränsbelopp, icke grundavdrag. I propositionen

föreslås nu att nämnda belopp skall, med bibehållande av sin karaktär

i övrigt, sättas till 40 000 kr.

Arvsskattesakkunniga övervägde att ändra de skattefria beloppen i AGF

från gränsbelopp till grundavdrag, innebärande att bottenbeloppen skulle

vara skattefria även när arvslotten överstiger nämnda belopp. Med hänsyn

till det beräknade skattebortfallet har de sakkunniga emellertid förklarat

sig inte kunna förorda en sådan omläggning. Såsom eu tänkbar partiell reform

framfördes att endast de särskilda bottenbelopp som gäller för underåriga

barn och efterlevande make förvandlades till grundavdrag. I fråga

om dessa belopp framträder nämligen enligt de sakkunniga särskilt påtagligt,

hurusom gränsbeloppet medför eu tvär övergång från full skattefrihet

s. 22 Kontrollera mot PDF

22 Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

till full skatteplikt. I propositionen föreslås att bottenbeloppet för underåriga

barn skall ändras till grundavdrag. Enligt motionärernas mening bör

man emellertid redan nu, och utan att avvakta ytterligare utredning, förvandla

bottenavdraget till grundavdrag även när det gäller efterlevande

make. Familjerättskommittén — vars utredningsarbete först ansetts böra

avvaktas innan förslag framlägges i här förevarande avseende — anför

bl. a., att intresset att i största möjliga utsträckning tillgodose efterlevande

makes och barns behov enligt kommitténs mening är så framträdande, att

den till sin räckvidd begränsade reform som de särskilda bottenbeloppens

ändring till grundavdrag skulle innebära snarast bör genomföras. Någon

anledning att av principiella skäl avvakta resultatet av familjerättskommitténs

arbete anser kommittén själv icke föreligga. Det skattebortfall som

skulle föranledas av motionärernas förslag kan uppskattas till 1,5 å 2 milj.

kr. Det är emellertid att märka, att den höjning av taxeringsvärdena som

genomfördes 1957, liksom den eljest av inflationen föranledda värdestegringen,

med säkerhet kommer att tillföra statsverket inkomster vida överstigande

nämnda inkomstminskning. Med hänsyn härtill kan statsfinansiella

skäl inte anföras mot den ifrågasatta ändringen.

I såväl motionerna I: B 90 och II: B 111 som motionerna I: B 91 och II:

B 113 betonas angelägenheten av att nu förekommande skattefria bottenbelopp

genomgående omkonstrueras till skattefria grundavdrag. Emellertid

yrkas inte omedelbar lagstiftning i denna riktning utan skrivelse till Kungl.

Maj :t med begäran att frågan prövas i samband med fortsatt översyn av

arvsskatteförordningen. Jämväl i motionen II: B 112 förutsättes att denna

fråga blir föremål för utredning.

Skatteskalorna

De i motionerna framlagda förslagen till skatteskalor framgår av den vid

detta betänkande fogade bilagan.

Till stöd för den i motionerna I: B 90 och II: B 111 påyrkade skatteskalan

anföres i motionen II: 539 vid A-riksdagen bl. a. följande. Arvsbeskattningen

bör avvägas med hänsyn till att den egendom, som göres till föremål för

beskattning, i många fall ingår som en produktiv del i bestående företag men

samtidigt är av den karaktären, att likvida medel för arvsskattens erläggande

kan vara svåra att snabbt anskaffa. Detta torde i främsta rummet

gälla jordbruk eller mindre företag av t. ex. familjebolags karaktär. Sådana

hänsyn synes desto viktigare att ta, som själva arvskiftet ofta leder till likviditetssvårigheter.

Ur samhällets synpunkt är det ett klart intresse, att beskattningen

inte göres så hård att företagsamheten lider skada. Hänsyn bör

vidare tas till att arvsbeskattningen till sin natur är en skatteform som i

jämförelsevis hög grad drabbar sparandet.

Motionärerna anser för sin del att en viss höjning av den nuvarande, relativt

måttliga och i jämförelse med utlandets förhållanden låga arvslottsskatten

är motiverad i samband med ett slopande av K-skatten. Vid avväg
-

s. 23 Kontrollera mot PDF

23

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

ningen av en i enlighet härmed reformerad arvsbeskattning är det till en viss

ledning att jämföra med den skattenivå som genomfördes i och med 1947

års beslut. En sådan jämförelse bör givetvis ske i fast penningvärde. Det

är vidare naturligt att i främsta rummet här knyta intresset till den skatteklass,

efter vilken efterlevande make och barn beskattas, dvs. skatteklass I.

Någon dylik avvägning har inte skett i majoritetsförslaget, liksom inte heller

i propositionen. Den av motionärerna föreslagna skatteskalan har däremot

konstruerats med den riktpunkten, att en sänkning av skattenivån

vad gäller skatteklass I skulle åstadkommas också i jämförelse med den år

1947 beslutade, reella nivån. I och för sig hade det varit önskvärt att kunna

uppnå samma resultat i fråga om skatteklass II (syskonfallen), men penningvärdeförsämringen

har fortskridit sa starkt, att detta för närvarande

av statsfinansiella skäl inte synes möjligt att realisera. En sänkning av

arvsskatten, så att den understiger 1947 års reella nivå i arvsklass I, vilket

samtidigt medför en markerad sänkning av de nu (1958) utgående arvsskatterna

i de skikt som drabbas av K-skatt, innebär ett moderat tillgodoseende

av den efterlevande makens och barnens intressen. Vid avvägningen

av arvslottsskattens höjning bör vidare den huvudprincipen tillämpas, att

höjningen sker i något stigande grad med avlägsnare arvsklass. Hänsyn bör

dock härvid tas till att testamentslotter, som beskattas enligt klass III (allmännyttiga

stiftelser och liknande), varit formellt fritagna från K-skatt.

I skatteklass II (syskonfallen) bör tillses att någon höjning av nu utgående

arvslottsskatt inte sker för mindre arvslotter. Det senare skulle bli fallet i de

av de sakkunnigas majoritet förordade skalorna i denna skatteklass, vilka

utan justering nu upptagits i propositionen. De i motionerna föreslagna skalorna

medför en sänkning av den nuvarande sammanlagda arvsbeskattningen

med ca 20 miljoner kronor. Tyngdpunkten i skattesänkningen skulle förläggas

till skatteklass I, dvs. i huvudsak efterlevande make och barn. Inkomstbortfallet

för statsverkets del skulle inte inträffa nästa budgetår utan först

det därpå följande.

De i propositionen föreslagna skalorna skulle leda till en skattenivå som

_ med vissa undantag — överstiger den år 1947 genomförda, höga skattenivån,

även vad gäller arvsskatten för efterlevande make och barn (skatteklass

I). Förhållandet framgår av nedanstående, i motionerna redovisade

tablå, som visar den sammanlagda arvsskatten i procent av arvslott av olika

storlek i oförändrat penningvärde. Siffrorna gäller 1-barnsfallet eller det

fall, då en ensam

arvtagare

ärver kvarlåtenskapen.

Arvsskatt i procent

av arvslott,

real beräkn.

Arvslott

enligt

1947 års

år 1958

enligt

enligt

motionärernas

kronor

beslut

dep.-ch

förslag

50 000

4,09

4,78

4,78

3,94

80 000

6,89

6,30

6,36

6,21

100 000

8,97

8,84

8,59

7,77

200 000

15,15

17,33

17,30

14,14

500 000

24,35

28,73

28,52

23,84

1 000 000

32,59

36,36

36,59

30,43

s. 24 Kontrollera mot PDF

24 Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

Genom att den av motionärerna förordade skatteskalan för klass I anpassats

med hänsyn till penningvärdeförsämringen efter 1947 skulle den även

ge skattelättnader för de mindre arvslotterna till barn och efterlevande make.

Detta sker inte enligt finansministerns förslag.

Departementschefen har visserligen justerat bort den påfallande stora

skattehöjning som enligt utredningsmajoriteten skulle inträffa i skatteklass

I för arvslotter melan 80 000 och 100 000 kronor. Men i stort sett innebar

hans förslag att nuvarande sammanlagda arvslotts- och kvarlåtenskapsskatt

skulle komma att utgå i de fall en ensam arvtagare ärver kvarlåtenskapen.

Motionärernas förslag innebär i stort sett eu sänkning av skattebördan

med 15 20 procent. Beträffande de individuella verkningarna enligt depar
tementschefens

förslag i jämförelse med motionärernas vad gäller skatteklass

I hanvisas till sammanställning å sid. 7 i motionen II: 539 vid A-riksdagen.

Vad gäller arvsskattens storlek i de skilda skatteskalorna för olika arvslotter

enligt de av motionärerna föreslagna skalorna jämfört med de i propositionen

förordade hänvisas till en vid nyssnämnda motion fogad bilaga.

I motiveringen till yrkandet i motionerna I: B 91 och IDB 113 vilken

återfinnes i motionen 11:540 vid årets förra riksdag, erinras inledningsvis

om den principiella grunden för införandet av Iv-skatten. Enligt motionärernas

mening avsågs K-skatten skola utgöra en skatt på grund av förmögenhetsinnehav,

ej på grund av förmögenhetsförvärv. Denna distinktion

synes inte ha beaktats av vare sig arvsskattesakkunnigas majoritet eller departementschefen.

Med dessa utgångspunkter blir frågan, om ett avskafande

av K-skatten bör åtföljas av åtgärder i syfte att kompensera staten

tor det uppkommande inkomstbortfallet, i första hand beroende av huruvida

den nuvarande förmögenhetsskatten är av så ringa storlek att ett

komplement därtill kan anses motiverat. Emellertid kan enligt nu gällande

skattesatser for inkomstskatt och förmögenhetsskatt den sammanlagda

skatten å kapitalavkastning uppgå till 100 procent så länge avkastningen

inte överstiger ca 6 procent. Härutinnan hänvisas till en sammanställning

i motionen II: 540 vid A-riksdagen.

Motmnärerna uttalar vidare att en undersökning av den speciella form

a\ förmögenhetsskatt, som ulgöres av K-skatten, ger till resultat att även

den i vissa lägen har karaktär mindre av skatt än av konfiskation. Den

nuvarande K-skatten kommer vid en kvarlåtenskap av 300 000 kronor i

det maximala fallet — d. v. s. efter ett 5-årigt innehav — upp i belopp

som motsvarar en årlig förmögenhetsskatt på ca 2 1/2 procent, räknat på

hela förmögenheten. Vid förmögenheter på t. ex. 500 000 kronor är motsvarande

procentsats 3 och vid 1 000 000 kronor ca 5. Till jämförelse kan

nämnas, att den gällande årliga förmögenhetsskatten når sitt maximum

lörst beträffande förmögenhetsdelar överstigande 1 000 000 kronor, där den

utgör 1,8 procent.

Den frågan uppkommer då, om man av andra skäl bör företaga en höj
-

s. 25 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1U5X

25

ning av A-skatten. De nuvarande skatteskalorna för A-skatten fastställdes

år 1941. Sedan dess har en mycket stark penningvärdeförsämring ägt rum,

som inneburit en högst betydande automatisk skatteskärpning. Enbart sedan

1947 har inträffat en levnadskostnadsstegring på ca 60 procent. Den

höjning av A-skatten som härigenom uppkommit kan i dagens läge uppskattas

till ca 12 miljoner kronor.

Till belysning av den reala skatteskärpningen för enskilda sedan 1947

lämnas vissa sifferuppgifter i motionen II: 540 vid A-riksdagen, varav framgår

att den procentuella skatteökningen för ett antal arvslotter mellan 5 000

och 100 000 kronor uppgår till lägst 24,2 procent och högst 31,6 procent.

\ idare framhålles att dödsbobeskattningen beträffande arvslotter överstigande

80 000 kronor — där även K-skatten kommer in — givetvis skärpts

ännu mer. För en kvarlåtenskap på 100 000 kronor, som tillfaller ett vuxet

barn, är den reala skatteskärpningen 39 procent och för 200 000 kronor 113

procent. Går man så högt som till 5 milj. kronor finner man en skatteskärpning

på ej mindre än 150 procent.

Hänvisande till de av dem lämnade sifferuppgifterna uttalar motionärerna

den meningen, att ett bibehållande i huvudsak av gällande skattenivå

för dödsbobeskattning måste få högst betydande skadeverkningar. Särskilt

gäller detta beträffande familjeföretag, vare sig det är fråga om jordbrukare

eller andra rörelseidkare.

Arvsskattesakkunnigas majoritet har försökt förringa K-skattens skadeverkningar

genom att åberopa det ringa antal som sökt anstånd med K-skattens

betalning eller velat erlägga denna på annat sätt än med kontanter.

Denna statistik är dock föga upplysande. Det kan erinras om att många

törmögenhetsägare före ingången av 1948 genom gåvor disponerade över

sin förmögenhet så att överförandet därav till arvingar kunde ske utan att

föranleda kvarlåtenskapsskatt. Vid dödsfall som inträffat efter 1947 har

svårigheterna att anskaffa likvida medel eller krediter i allmänhet kunnat

övervinnas den första gång det gällt att betala. Med hänsyn till den hårda

årliga inkomst- och förmögenhetsbeskattningen samt till att föreliggande

inkomster efter det första dödsfallet i avsevärd utsträckning måste användas

för gäldande av skuld, som upptagits på grund av kvarlåtenskapsskatten,

måste läget vid ett senare tillfälle bli avsevärt försämrat.

Särskilt ogynnsamma verkningar uppkommer vid en dödsbobeskattning

som ej tar hänsyn till antalet arvingar, alltså den gällande K-skatten. Med

hänsyn till att den nu föreslagna arvsskatten även vad gäller efterlevande

make och bröstarvingar alltjämt skulle drabba med synnerligen stor tyngd

— för t. ex. arvslottsskikt mellan 400 000 och 500 000 kr. 40 % mot nu 20 %

och i högsta skikt 60 % mot nu 20 % — skulle riskerna endast obetydligt

minskas vid ett genomförande av propositionens förslag.

över huvud taget torde den föreslagna dödsbobeskattningen komma att

påverka sparandet i samhället högst ofördelaktigt. Redan nu är sparandets

otillräcklighet ett kännetecknande drag för den svenska samhällsekonomien.

Del är uppenbart alt de senaste årens investeringsbehov icke kunnat

s. 26 Kontrollera mot PDF

26 Bevillningsutskottets betänkande nr B JO år 1958

tillgodoses. I detta läge är det högst angeläget att varje möjlighet att uppmuntra

till ökat personligt sparande tillvaratas. Det torde icke kunna bestridas

att särskilt en hög arvsskatt, vilken ju direkt träffar sparandet, utgör

ett allvarligt hinder. Det är icke blott de psykologiska verkningarna

som här gör sig gällande. Den stora skuldsättning, särskilt för jordbrukets

och familjeföretagens del, som man i allmänhet har att räkna med utgöi

ett allvarligt faktiskt hinder. Möjligheterna för de berörda företagen att

återhämta sig därefter genom att nedbringa skulderna är inte stora med

hänsyn till vår höga årliga beskattning.

Penningvärdeförsämringen har visserligen inneburit en automatisk skatteskärpning

sedan 1947 men det oaktat har motionärerna inte velat förorda

någon sänkning av den i klasserna II—IV utgående skatten med hänsyn

till den ökning i skattebortfallet som härigenom skulle uppkomma. I fråga

om klass I anser emellertid motionärerna att viss hänsyn till penningvardeförsämringen

måste tagas. De föreslår, att skattesatserna i klass I bibehålies

vid de nu gällande utom beträffande arvslotter upp till 75 000 kronor.

För dessa förordas en sänkning med i stort sett en procentenhet. Detta

föranleder ett skattebortfall av uppskattningsvis ca 2,5 milj. kr. Totalt torde

motionärernas förslag rörande skatteskalorna innebära en skatteminskning

på ca 32 milj. kr. Eftersom departementschefen föreslagit vissa smärre

jämkningar, innebärande ett skattebortfall på ca 7 milj. kr., uppkommei

bär en skillnad på ca 25 milj. kr. per år. Med hänsyn till eftersläpningarna

i fråga om inbetalningen av skatt torde denna inkomstminskning uppkomma

först fr. o. m. budgetåret 1959/60.

I fråga om övergångsbestämmelserna till den nya lagstiftningen ifrågasätter

motionärerna — för den händelse deras förslag rörande skattetariffen

enligt 28 § inte skulle godtagas — huruvida inte ett tillägg till punkten

2. är erforderligt för att reglera beskattningen vid sammanläggning av två

förvärv, av vilka ett skall beskattas enligt nu gällande tariff och det andra

efter en högre tariff. Enligt motionärernas uppfattning borde detta tillägg

ha följande lydelse:

Skatt å förvärv, varå nu gällande tariff i 28 § skall tillämpas, skall, vid

sammanläggning med annat förvärv, utgå efter den eller de procentsatser

som skolat tillämpas, därest skatt skolat uttagas för de sammanlagda förvärven

samt förstnämnda förvärv utgjort den högst beskattade delen darav.

Motionärerna i motionen II: B 112 (se motionen II: 541 vid A-riksdagen)

uttalar att arvsbeskattningen till sin natur är en skatteform, som i relativt

hög grad drabbar sparandet. De belopp, som måste erläggas i arvsskatt,

skulle till största delen delen inte ha omedelbart förbrukats av den skattskyldige

utan stannat kvar i hans företag eller jordbruk. När dessa pengar

tillföres statskassan talar sannolikheten för att de kommer att användas för

löpande utgifter av konsumtionskaraktär. Vidare utgör intäkterna av arvsbeskattningen

i förhållande till statens övriga inkomster ett jämförelsevis

blygsamt belopp, varför ett starkare inkomstbortfall genom omläggningen

s. 27 Kontrollera mot PDF

27

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

av dödsbobeskattningen än vad som skulle bli följden av ett bifall till propositionen

icke i väsentlig grad kominer att påverka det statsfinansiella

läget. Med hänsyn till arvsbeskattningens natur förefaller det också berättigat

att dra den slutsatsen, att en lindrigare arvsbeskattning skulle vara till

gagn ur samhällsekonomisk synpunkt och indirekt även för statens finanser.

I samband med kvarlåtenskapsskattens avskaffande är det motiverat att

något höja den tidigare jämförelsevis låga arvslottsbeskattningen vid större

arvslotter samt vid arvs- eller testamentslotter till personer, som antingen

står i ett mera avlägset släktskapsförhållande till den avlidne eller är helt

oskylda i förhållande till denne. Vid höjningen av den nuvarande arvsbeskattningen

bör således huvudvikten läggas vid arvsklasserna II, III och

IV, medan arvsklassen I får en gynnsammare behandling. Hänsyn bör tas

till att de allmännyttiga inrättningar, som tillhör arvsklass III, formellt

varit undantagna från kvarlåtenskapsskatt. Riktpunkten för konstruktionen

av nya arvslottsskatteskalor måste vara, att avgörande hänsyn tas till

det faktiska utfallet i de enskilda fallen vid höjning av den tidigare arvsskatten.

Vid konstruktionen av skalorna måste tillses, att den nya arvsskatten

inom den viktiga arvsklassen I icke i de enskilda fallen kommer

alt medföra en höjning av de skattebelopp, som utgår enligt det nu tilllämpade

2-skattesystemet. Vidare måste hänsyn också tas till det faktum,

att penningvärdeförsämringen ökat det nominella behovet av kapital och

således skärpt både dödsbo- och förmögenhetsbeskattningen. I samma riktning

har också den tekniska utvecklingen verkat. I synnerhet inom jordbruket

och även inom andra företag har denna utveckling krävt ökade

kapitalinsatser. Skattenivån bör fördenskull i möjligaste mån återföras till

1947 års reella nivå, d. v. s. det år, då kvarlåtenskapsskatten infördes.

Om dessa hänsyn till det faktiska utfallet av en höjning av den tidigare

arvsskatten leder till att statens samlade inkomster av arvsskatten blir

lägre än vad kvarlåtenskapsskatt och arvsskatt nu tillsammans ger, måste

denna konsekvens tagas. Det kan inte vara rimligt att skärpa arvsskatten

i så hög grad att allvarliga hinder lägges i vägen för den sunda ekonomiska

utvecklingen inom jordbruk och mindre familjeföretag i övrigt. Det torde

vara ostridigt att kvarlåtenskapsskatten medfört en kapitalkonsumtion, och

skulle arvsskatten skärpas i så pass hög grad att denna kapitalkonsumtion

fortsätter, skulle en av de väsentligaste fördelarna med kvarlåtenskapsskattens

avskaffande komma att elimineras.

Beskattning av gåvor såsom bidrag till annans undervisning eller uppfostran

I motionerna I: B 90 och II: B 111 samt motionerna I: B 91 och II: B 113

yrkas att gåvor till annans undervisning och uppfostran skall vara skattefria

i samma utsträckning som för närvarande.

Till stöd för yrkandet i förstnämnda motionspar anföres i motionen It:

539 vid årets förra riksdag hl. a. följande. Den i propositionen föreslagna

inskränkningen i skattefriheten att gälla endast då omständigheterna är

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

sådana, att gåvotagaren genom bidraget kan anses hava tillförsäkrats en

förmån, som han eljest icke skulle hava åtnjutit, syftar till att förhindra,

att gåvor ges under sken av att tjäna annans undervisning eller uppfostran

och därmed bli skattefria för att sedan inte tagas i anspråk för det uppgivna

ändamålet. Motionärerna framhåller att på grundval av de nuvarande

bestämmelserna en fast praxis har utbildat sig, innebärande att skattefriheten

begränsats till vissa högsta belopp. För närvarande finns alltså vissa

objektivt angivna spärrar för skattefriheten. Ett huvudkrav på skattelagstiftningens

utformning bör vara att givna regler är så avfattade, att skattepliktens

innebörd är i möjligaste mån klart angiven. Den föreslagna ändringen

innebär risker för olikhet vid skattebehandlingen, och betydande

tolkningstvister kommer att uppstå.

Motiveringen för yrkandet i motionerna I: B 91 och II: B 113 återfinns i

den vid A-riksdagen väckta motionen II: 540, vari uttalas bl. a. att frågan

om skattefrihet kommer att bli beroende av avgörande från fall till fall. De

skattskyldiga kan befaras komma att utsättas för olikartad behandling vid

skattläggningen på grund av de synnerligen stora utredningssvårigheterna.

Betydande tolkningstvister torde inte kunna undvikas. En ändring i gällande

bestämmelser är icke påkallad, i varje fall så länge frågan om rätt till

avdrag för periodiskt understöd till undervisning eller uppfostran inte nått

en positiv lösning.

Sammanläggning av benefika reverser och arv

I ett flertal motioner yrkas, att den i propositionen föreslagna obegränsade

sammanläggningstiden i fråga om sammanläggning av arv med benefik

revers inte skall tillämpas beträffande vissa äldre s. k. benefika reverser.

Denna fråga har upptagits i motionerna I: B 90 och II: B 111 (motivering i

motionen II: 539 vid årets förra riksdag), vidare i motionerna I: B 91 och

II:B 113 (motivering i motionen 11:540 vid A-riksdagen) samt slutligen i

motionen II:B 112 (motivering i motionen 11:541 vid A-riksdagen).

Som motiv till motionsyrkandena anföres bl. a. att ny skattelagstiftning

inte bör ges tillbakaverkande kraft. Benefika reverser bör inte komma i

sämre läge ur skattesynpunkt än som var fallet vid deras tillkomst. Motionärerna

i motionerna I: B 90 och IDB 111 erinrar om att andra gåvor, som

ägt rum mer än fyra år före de nya reglernas ikraftträdande och som därmed

enligt de äldre reglerna redan blivit fritagna från sammanläggning,

inte ånyo skall på grund av sammanläggningstidens utvidgning bli aktuella

för sammanläggning. Motionärerna i motionen II: B 112 åter framhåller att

benefika reverser kan ha tillkommit av andra skäl än i syfte att undgå

eller mildra verkningarna av dödsbobeskattningen. Det torde exempelvis inte

vara sällsynt att en benefik revers utfärdas till barn eller barnbarn i stället

för att testamente upprättas. Detta är ofta fallet vid jordbruk, där en av

s. 29 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

29

familjemedlemmarna i högre grad än övriga medlemmar ägnar sig åt familjeföretaget,

medan en eller flera av de övriga fått studera på föräldrarnas

bekostnad.

Beskattning av kapitalförsäkringar samt sjuk- och olycksfallsförsäkringar

I motionerna I: B 31 och II: B 35 har framställts yrkande om lindrigare

beskattning av kapitalförsäkringar samt sjuk- och olycksfallsförsäkringar

än som föreslagits i propositionen. Till stöd för yrkandet, vars motivering

återfinnes i motionen II: 538 vid årets förra riksdag, anföres bl. a. följande.

Inledningsvis erinras om att enligt propositionen alla förvärv på grund av

kapitalförsäkring samt sjuk- och olycksfallsförsäkring skall arvs- och gåvobeskattas

enligt de föreslagna väsentligt skärpta skatteskalorna. Vad förmånstagare

erhåller på grund av utmätningsfria livförsäkringar samt sjuk''

och olycksfallsförsäkringar skall dock vara skattefritt intill 25 000 kronor.

Av de försäkringar, som sålunda skall underkastas den föreslagna skärpta

beskattningen, är det ojämförligt största antalet tecknade mer än 10 år före

försäkringstagarens död. I fråga om de övriga kapitalförsäkringarna har

endast i undantagsfall betalats premier överskjutande 80 000 kronor. Båda

sistnämnda kategorier försäkringar är för närvarande befriade från kvarlåtenskapsskatt.

Detsamma gäller alla sjuk- och olycksfallsförsäkringar. Ett

bifall till propositionen innebär antingen att försäkringstagarna berövas en

förmån, som de uppnått eller med vilken de räknat vid ingåendet av försäkringsavtalet

och som i många fall varit ett bidragande motiv till försäkringens

tecknande, eller — i fråga om försäkringar, vilka skulle ha träffats

av kvarlåtenskapsskatt — att försäkringstagare drabbas av avsevärd skatteskärpning.

Motionärerna erinrar om att Svenska livförsäkringsbolags förening i sitt

remissyttrande över arvsskattesakkunnigas förslag genom tabeller påvisat,

att skattebelastningen på förmånstagareförvärv på grund av kapitalförsäkiångar

kommer att i många lägen högst väsentligt ökas i förhållande till den

nuvarande sammanlagda skattebördan av kvarlåtenskaps- och arvsskatt.

Föreningens analys visar bl. a., uttalar motionärerna, att den ojämförligt

största delen av skatteökningen på kvar låtenskapen jämte försäkringen faller

på försäkringen, vid större försäkringar ända inemot 100 procent av

skatteökningen.

Vidare anför motionärerna bl. a. De framkomna exceptionellt ofördelaktiga

verkningarna för kapital- och olycksfallsförsäkringar sammanhänger

givetvis med de olika tekniska systemen för beräkning av skatt enligt kvarlåtenskapsskatteförordningen

samt arvsskatteförordningen. Påföljderna för

kapital- och olycksfallsförsäkringstagarna samt deras efterlevande är emellertid

så uppenbart obilliga, att de inte kan accepteras såsom eu ofrånkomlig

effekt av de skilda skattetekniska systemen. Det kan inte bestridas,

atl den slutliga utformningen av reglerna om försäkringars kvariåtenskapsbeskattning

utgjorde resultatet av en avvägning mellan å ena sidan det fiskali

sk n intresset och önskemålet att förebygga skatteflykt samt å andra si
-

s. 30 Kontrollera mot PDF

30 Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 195S

dan angelägenheten av att tillerkänna försäkringarna en så förmånlig ställning

som betingas av deras sociala värde. Några omständigheter, som skulle

kunna motivera eller rättfärdiga en sådan försämring av försäkringstagarnas

och deras efterlevandes ställning, har inte framkommit. Tvärtom kan

påvisas flera skäl att i skattehänseende behandla dessa förmånligare än som

hittills skett, nämligen bl. a. att livförsäkringstagarna och deras närmaste

hör till dem som drabbats hårdast av penningvärdeförsämringen, samt det

stora behovet i vårt land av ökat sparande för att möjliggöra investeringar

såväl inom den offentliga sektorn som på det enskilda näringslivets område.

Gentemot förslaget att den skärpta arvs- och gåvobeskattningen, med vissa

modifikationer, skall tillämpas även på försäkringar som tecknats före

den nya lagens ikraftträdande framhåller motionärerna att olika chefer i

finansdepartementet liksom även bevillningsutskottet i olika principuttalanden

tagit avstånd från skärpning av skatt för gällande försäkringar. Uttalandena

avser visserligen frågor om skärpning av inkomstbeskattningen,

men de sakförhållanden som betingat principen om undvikande av retroaktiv

skärpning av försäkringsbeskattningen gör sig gällande även på arvsoch

gåvobeskattningens område. En försäkrings behandling i skattehänseende

såväl under försäkringstagarens livstid som efter hans död är en väsentlig

ekonomisk omständighet, vilken regelmässigt tages i betraktande av

försäkringstagaren då han ingår ett nytt försäkringsavtal. En ökning av

skattebelastningen på förmånstagareförvärv medför en minskning av förmånstagarnas

nettoutbyte av försäkringen. I den mån försäkringarna 1 ullgör

en social uppgift i familjeförsörjningens tjänst får alltså eu ökad beskattning

betänkliga verkningar. Försäkringstagare som önskade och hade

möjlighet att tillförsäkra sina efterlevande ett oförändrat nominellt skydd

skulle tvingas att teckna tilläggsförsäkringar. I många fall kommer försäkringstagaren

att anse sig inte ha råd härtill och många av dem som skulle

ha ekonomiska förutsättningar kan till följd av väsentligt försämrad hälsa

vara berövade möjligheterna att erhålla ny försäkring. Risk föreligger också

för en ökning av antalet återköp och fribrevsutbyten, vilket är liktydigt

med en minskning resp. ett avbrytande av ett påbörjat försäkringssparande.

Avslutningsvis framhåller motionärerna att den föreslagna övergången

från 2-skattesystem till 1-skattesystem med bibehållande i stort sett av skatteuttaget

skulle på försäkringsområdet få sådana ur såväl samhällets som

försäkringstagarnas och deras anhörigas synpunkter allvarliga skadeverkningar,

att den icke rimligen kan genomföras. Om en sådan omläggning likväl

företages, är det enligt motionärernas mening ofrånkomligt att vidtaga

anordningar för att i görlig mån förebygga nämnda skadeverkningar. En

framkomlig metod härför som anvisats av Svenska livförsäkringsbolags förening

går ut på att skatten beräknas efter den nu gällande skattetariffen

och att när förmånstagare samtidigt erhåller arvs- eller testamentslott efter

den avlidne sammanläggningsregeln i 19 § 1 mom. första stycket skulle tilllämpas.

Progressiviteten av beskattningen tillgodoses genom att försäkringsbeloppet

sammanlägges med arvs- eller testamentslotten och beskattas som

s. 31 Kontrollera mot PDF

31

Bevillningsutskottets betänkande nr B it) år W58

om det legal på toppen av det sammanlagda förvärvet. För arvs- eller testamentslotten

beräknas skatt enligt förslaget utan sammanläggning med förmånstagareförvärvet.

Såsom i remissyttrandet framhållits underlättas en sådan

beskattningsmetod därav att förmånstagareförvärvet redovisas särskilt

inom linjen i bouppteckningen efter den avlidne. Metoden skulle såsom siffermässigt

belysts i livbolagens remissyttrande medföra i stort sett samma

skatteresultat som enligt nu gällande förordningar om kvarlåtenskapsskatt

samt arvs- och gåvoskatt. Även om metoden har sin största betydelse såsom

ett praktiskt medel att undgå retroaktiv skatteskärpning för gällande försäkringar

bör densamma i princip även begagnas för livförsäkringar tecknade

efter lagändringens ikraftträdande, åtminstone i sådana tall där risk

för obehöriga skattefördelar får anses utesluten. Det synes naturligt att

härvidlag anknyta till reglerna om utmätningsfrihet i 116 § lagen om försäkringsavtal.

Den i 12 § arvs- och gåvoskatteförordningen stadgade särskilda

skattefriheten för förmånstagareförvärv är likaledes förbehållen sådana

försäkringar. Denna typ av försäkringar har således av statsmakterna befunnits

särskilt värdefull ur familjeskyddssynpunkt. Samma metod förordar

motionärerna för nytecknade sjuk- och olycksfallsförsäkringar.

Beskattning av pensionsförsäkringar

I motionerna I: B 90 och II: B 111 samt I: B 91 och II: B 113 yrkas avslag

å det i propositionen framlagda förslaget att pensionsförsäkringar i

princip skall underkastas arvslottsbeskattning.

Motiveringen för yrkandet i motionerna I: B 90 och II: B 111 återfinnes i

den vid årets förra riksdag väckta motionen II: 539. Däri erinras bl. a. om att

tjänstepensionsförsäkringar alltjämt kommer att vara fria från arvsbeskattning.

Emellertid kan någon hållbar motivering knappast anföras varför en

enskilt tecknad pensionsförsäkring skall behandlas strängare än en pensionsförsäkring,

som tecknats i samband med tjänst. Lantbrukare, fria företagare

och utövare av fria yrken skulle bli ogynnsammare behandlade än

anställda. Av remissmyndigheter med speciell sakkunskap och erfarenhet

på området har vidare betygats, att det i många fall ställer sig svårt att

dra en klar gräns mellan pensionsförsäkring, som är tagen i samband med

tjänsten, och annan pensionsförsäkring. Den föreslagna regeln skulle vidare

leda till slumpartade och oegentliga resultat. Regeln innebär också att det

inte går att i förväg bedöma huruvida försäkringen kommer att bli beskattad

eller inte. Metoden att »översätta» regeln i kvarlåtenskapsskatteförordningen

(summan av erlagda premier med avdrag för 80 000 kronor) till eu

arvsskatteplikt, som avser utfallande försäkringsbelopp i den mån de överstiger

10 000 kronors årsränta per förmånstagare, är ytterst godtycklig och

helt beroende av vilka antaganden som väljes i fråga om försäkringsform,

försäkringstagarens ålder, antalet förmånstagare och dylikt.

Enligt eu allmänt accepterad regel bör skattelagstiftningen ställa sig neutral

till det civilrättsliga regelsystemet i fråga om egendomsfördelningen

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

mellan makarna. Skattelagstiftningen bör med andra ord icke verka dirigerande

på hur makarna vill civilrättsligt disponera sin egendom. Propositionens

förslag fyller inte detta villkor. Skatteplikten är beroende av hur

pensionsförsäkringen civilrättsligt disponeras. Därest den är den avlidne

makens enskilda egendom och efterlevande maken är insatt som ensam förmånstagare,

vilket kan vara ett intresse för båda makarna i t. ex. ett omgiftesäktenskap,

skulle skatteplikten inträda redan vid ett årligt pensionsbelopp

av 10 000 kronor. Förslagets genomförande skulle vidare ytterligare

komplicera den redan förut svårtillämpade lagstiftningen rörande arvsbeskattningen

av försäkringar.

till stöd för yrkandet i motionerna I: B 91 och II: B 113 — motiveringen

återfinnes i motionen II: 540 vid 1958 års A-riksdag — framhålles bl. a. att

de olika skäl som under remissbehandlingen åberopats mot förslaget att i princip

arvsbeskatta pensionsförsäkringar på ett övertygande sätt visat förslagets

olämplighet. Härefter redovisar motionärerna i sjutton olika punkter

sina skäl att inte biträda förslaget. Därvid påtalas bl. a. praktiska olägenheter

som enligt motionärernas mening är förbundna med förslaget, såsom att

detsamma innebär en komplicering av de redan förut svårtillämpade försäkringsbeskattningsbestämmelserna,

att en omfattande uppgiftsplikt ålägges

försäkringsbolagen, ehuru uppgifierna i det övervägande antalet fall, då

skattskyldighet ej föreligger, är obehövliga. Vidare framföres i stort sett

samma anmärkningar som i motiveringen till avslagsyrkandet i motionerna

I. B 90 och II: B 111. I övrigt uttalas i huvudsak följande. Pensionsförsäkringar

berättigar ej till belåning eller återköp, varför försäkringens kapital

ar oåtkomligt för mottagaren. Försäkringstagare är obenägna att binda stora

premiebelopp på det definitiva sätt som sker i fråga om pensionsförsäkringar.

Sedan 1947, då kvarlåtenskapsskatten infördes, har genom 1950 års

ändringar i försäkringars inkomstbeskattning (prop. nr 93, bev.utsk. bet.

nr 49) pensionsförsäkringsbegreppet kringgärdats så att missbruk i möjligaste

mån skulle hindras. Detta begrepp har överförts även till arvs- och

gåvobeskattningens område. Bestämmelserna har visat sig motsvara sitt syfte

och har av försäkringsbolagen tillämpats mycket restriktivt. De nuvarande

försäkringsbeskattningsreglerna har av såväl de sakkunniga som departementschefen

betecknats såsom provisoriska i avbidan på en genomgripande

översyn av desamma i annat sammanhang. Det är med hänsyn

härtill olämpligt att nu införa en sådan principiell nyhet på försäkringsbeskattningens

område som arvs- och gåvoskatteskyldighet för pensionsförsäkringsförvärv.

Bland ytterligare invändningar mot förslaget må nämnas följande. Skatteplikten

överflyttas från ett rättssubjekt, dödsboet, till ett annat, förmånstagaren,

vilket kan rubba förutsättningarna för civilrättsliga avtal mellan

enskilda medborgare, exempelvis skilsmässoavtal. (I motionen 11:540 vid

1958 års A-riksdag anföres exempel avseende att belysa detta förhållande).

Engångsbeskattning av försäkringens ofta höga kapitalvärde kan bli oskä
-

s. 33 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

33

ligt sträng, eftersom tillträdet av en periodvis utfallande försäkringsförmån

icke medför någon ökning av skattekraften eller omedelbart ger medel till

skattens gäldande. Om varje utfallande belopp skall gåvobeskattas, vilket

är fallet om förmånstagaren ej får förfoganderätten över försäkringen, kan

den årliga gåvoskatten tillsammans med mottagarens inkomstskatt på samma

belopp i vissa lägen komma att t. o. m. överstiga det utfallande beloppet.

Efterlevandelivräntor är genomsnittligt sett avsedda för de närmaste anhörigas

levnadskostnader vid familjeförsörjarens förtidiga bortgång. Den

nu gällande arvs- och gåvoskattefriheten för sådana försäkringsförmåner

är således i särskilt hög grad socialt motiverad. Den föreslagna skattebördan

på pensionsförsäkringar kommer att verka återhållande på pensionsförsäkringsanskaffningen,

särskilt i sådana fall där familj esammansättningen

eller andra omständigheter hindrar insättande av flera förmånstagare.

I fortsättningen erinrar motionärerna om att motiveringen till införande

av arvs- och gåvoskatteplikt för pensionsförsäkringar skulle vara att förebygga

missbruk av försäkringsformen på så sätt att därigenom skattefritt överfördes

stora kapital till efterlevande utöver vad som motsvarar försäkringens

skyddsuppgift. Det synes motionärerna uppenbart att de av dem redovisade

förhållandena tillsammantagna utgör en tillräcklig garanti mot dylikt missbruk.

I varje fall erbjuder dessa omständigheter så hög grad av trygghet

mot skatteflykt, att det är befogat att tills vidare låta frågan om vidtagande

av motåtgärder anstå. Utvecklingen bör emellertid följas med uppmärksamhet.

Om denna skulle visa att missbruk i större utsträckning förekommer

bör frågan kunna omprövas. Det är ingalunda givet att det lämpligaste

medlet mot otillfredsställande tendenser i förevarande hänseende — om sådana

skulle uppkomma — består i skatteplikt enligt det framlagda förslaget.

Förutsättningarna vid en framtida omprövning kan vara så ändrade

att helt andra utvägar bör väljas.

Skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran om översyn av arvsskatteförordningen
I

ett flertal motioner yrkas skrivelse till Kungl. Maj :t med anhållan att

vissa i motionerna angivna problem övervägs i samband med den översyn

av arvsskatteförordningen, som departementschefen ställt i utsikt. Att utredning

motionsvis begärts rörande frågan om att vid arvsbeskattningen

införa skattefria grundavdrag i stället för nuvarande skattefria gränsbelopp

har framhållits i det föregående (se ovan Grundavdrag i stället för gränsbelopp)

.

I motionerna I:B 90 och II: B 111 yrkas att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t begär att frågan om skattefrihet för arvs- eller testamentslott

som tillkommer efterlevande make förutsättningslöst prövas. Motiveringen

för yrkandet återfinnes i motionen II: 539 vid 1958 års A-riksdag.

I motionerna I:B 91 och II:B 113 hemställes, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhåller om en skyndsam översyn av bestämmelserna i

tf Bihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr B 10

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

arvs- och gåvoskatteförordningen, därvid — förutom frågan om införande

av skattefria grundavdrag — följande spörsmål måtte upptagas till övervägande,

nämligen: skattefrihet för arv, testamentslott, förmånstagareförvärv

eller gåva som den ene av två makar erhåller från den andre; underlaget

för arvs- och gåvobeskattning av försäkringar; förmånstagareförordnande

såsom villkor för skattefrihet samt beskattning av försäkring vid

försäkringstagarens makes död. Beträffande den närmare motiveringen för

motionsyrkandet hänvisas till motionen II: 540 vid årets förra riksdag.

Slulligen yrkas i motionen II: B 12 skrivelse till Kungl. Maj :t med anhållan

att fosterbarnens intressen beaktas vid förenämnda översyn. Motiveringen

för yrkandet framgår av motionen II: 522 vid A-riksdagen.

Utskottets yttrande

Allmänna synpunkter

En dödsbobeskattning i modern bemärkelse infördes i vårt land år 1894.

Denna dödsbobeskattning var ett 1-skattesystem och byggde helt på arvslottsbeskattningens

princip. Detta system var därefter i tillämpning — senast

enligt 1941 års ännu gällande arvsskatteförordning — till och med år

1947.

Genom tillkomsten sistnämnda år av kvarlåtenskapsskatteförordningen

vid sidan av arvsskatteförordningen erhöll vår dödsbobeskattning sin nuvarande

utformning såsom ett 2-skattesystem, d. v. s. den kom att innefatta

såväl en kvarlåtenskaps- som en arvslottsbeskattning. Detta 2-skattesystem

har varit i tillämpning sedan år 1948, alltså något mer än tio år.

I den förevarande propositionen framlägges förslag om att kvarlåtenskapsskatteförordningen

skall upphävas och övergång ske till ett 1-skattesystem

med endast arvsskatt från och med år 1959. Den nuvarande arvsskatten

föreslås därvid höjd med ett belopp som inte fullt motsvarar kvarlåtenskapsskatten.

Vidare föreslås höjning beträffande flertalet av de skattefria

bottenbeloppen vid arvsbeskattningen. Föreslaget innebär även att

gåvobeskattningen på motsvarande sätt som dödsbobeskattningen omlägges

från ett 2-skattesystem till ett 1-skattesystem. Ett genomförande av förslaget

beräknas medföra en minskning av statens inkomster av dödsbobeskattningen

med ca 7 miljoner kronor om året. Av minskningen belöper drygt

2 miljoner kronor på höjningen av bottenbeloppen.

Propositionsförslaget grundar sig på arvsskattesakkunnigas i december

1957 avgivna betänkande (SOU 1957:48).

Förslaget om avskaffande av kvarlåtenskapsskatten har inte föranlett någon

gensaga i de väckta motionerna eller vid utskottsbehandlingen. Även

arvsskattesakkunnigas förslag härutinnan var enhälligt och det vann all
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B JO år 1958

35

män anslutning bland remissinstanserna. I detta läge torde det inte vara

påkallat att utskottet närmare ingår på de skäl som åberopats i diskussionen

kring kvarlåtenskapsskatten. Utskottet kan därför i likhet med departementschefen

inskränka sig till att behandla de överväganden av företrädesvis

praktisk natur som lett fram till förslaget om skattens avskaffande.

Skillnaden mellan de båda formerna för dödsbobeskattning, kvarlåtenskapsskatt

och arvsskatt, kan i väsentlig mån sägas vara av rent teknisk

natur. Den förra beräknas på kvarlåtenskapen som en helhet, den senare

på varje arvinges och testamentstagares lott för sig. Bedömandet av vilkendera

skatten som är den ändamålsenligare eller rättvisare får i huvudsak

anses vara avhängigt av vederbörande lands traditioner på området och utformningen

av beskattningsreglerna i övrigt i landet. Från denna utgångspunkt

synes i vårt land en arvsskatt äga företräde framför en kvarlåtenskapsskatt.

Däremot torde, såvitt är utskottet bekant, en kvarlåtenskapsbeskattning

ha fungerat väl inom anglosaxiska länder.

Som nyss nämnts var vår första moderna dödsbobeskattning av år 1894

utformad i enlighet med arvsskattens principer. Dessa principer gällde

därefter på dödsbobeskattningens område under mer än femtio år och vann

därigenom en jämförelsevis fast förankring i det allmänna medvetandet.

Kvarlåtenskapsskattens införande innebar i viss mån ett avsteg från de

sålunda sedan lång tid vedertagna principerna för dödsbobeskattningen.

Även därefter har emellertid arvsskatten intagit den dominerande rollen

i skattesystemet. Kvarlåtenskapsskatten har, såsom för övrigt förutsattes

vid dess tillkomst, kommit att träffa blott eu jämförelsevis ringa del av antalet

dödsbon. Också huvudparten av intäkterna från dödsbobeskattningen

har härrört från arvsskatten.

I enlighet med den svenska beskattningsrättens principer är det angeläget

att även dödsbobeskattningen i görlig mån tar hänsyn till vederbörande

arvinges eller testamentstagares skatteförmåga. Från denna synpunkt kan

arvsskatten anses innefatta en i stort sett tillfredsställande avvägning. Den

är graderad såväl efter arvs- eller testamentslottens storlek som ■— genom

olika skatteklasser — efter arvingens eller testamentstagarens närmare eller

fjärmare skyldskap till den avlidne. Lika stora lotter blir således lika beskattade

— oavsett storleken av den totala kvarlåtenskapen i respektive

dödsbon — om lotterna tillfaller personer som hör till samma skatteklass.

Genom fördelningen på skatteklasser i förhållande till skyldskapen blir den

avlidnes bröstarvingar och efterlevande make lindrigare beskattade än arvingar

eller testamc.ntstagare i övrigt. Såtillvida kan emellertid arvsskatten

inte laga hänsyn till mottagarens skatteförmåga, alt den av praktiska skäl

ej kan avpassas efter mottagarens ekonomiska ställning i allmänhet.

I likhet med departementschefen anser utskottet att efterlevande make

och bröstarvingar bör beredas en så förmånlig behandling som möjligt inom

dödsbobeskattningens ram. Dessa skattskyldiga har ju också i arvsrättsligt

hänseende tillerkänts en speciellt gynnad —- och av lagstiftningen i viss

mån även skyddad — ställning. Särskilt tungt väger intresset av att i be
-

s. 36 Kontrollera mot PDF

36 Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

skattningshänseende tillgodose flerbarnsfamiljerna. Från denna utgångspunkt

har kvarlåtenskapsskatten för därav berörda dödsbon inneburit en

förskjutning av den totala dödsbobeskattningen till nämnda skattskyldigas

nackdel.

I enlighet med vad nu sagts bör skattebelastningen avvägas så att den i

förhållandevis mindre grad träffar efterlevande make och bröstarvingar än

övriga skattskyldiga och så att behörig hänsyn tages till den enskilda arvingens

skatteförmåga. Dessa principer bör upprätthållas oavsett kvarlåtenskapens

storlek. Såsom departementschefen uttalat föreligger det större

möjligheter att åstadkomma den sålunda önskvärda fördelningen av skattebelastningen

inom ett system med enbart arvsskatt än inom det nuvarande

dubbla skattesystemet.

De praktiska erfarenheterna av det nuvarande systemet har vidare -—- enligt

vad som framgår av propositionen och arvsskattesakkunnigas utredning

— givit vid handen att en övergång till en ren arvsbeskattning skulle

medföra en förenkling av bestämmelserna lörande såväl dödsbo- som gåvobeskattningen

och därmed underlätta inte blott möjligheterna för de enskilda

att överblicka bestämmelsernas innebörd och verkan utan också beskattningsmyndigheternas

tillämpning av bestämmelserna. Det ligger för

övrigt i sakens natur att ett system för dödsbobeskattning som bygger på

två olika skatteformer måste — oavsett utformningen i övrigt — bli besvärligare

och mera tidsödande att tillämpa än ett system med endast en skatteform.

Under hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet det genom propositionen

framlagda förslaget om upphävande av kvarlåtenskapsskatteförordningen.

Utskottet kommer i det följande att närmare behandla de i propositionen

i övrigt berörda frågorna, i den mån anledning finns till särskilda uttalanden

från utskottets sida.

Behovet av översyn av arvsskattebestämmelserna

Arvsskattesakkunniga har i sitt betänkande framhållit hurusom arvsskatteförordningen

präglas av lagstiftarens strävan efter absolut exakthet

och rättvisa vid beskattningen. Till följd härav har bestämmelserna i vissa

delar blivit invecklade och svårtolkade, vilket bl. a. bestyrkes av de talrika

rättsfallen rörande tillämpningen av förordningen. Härjämte har under den

tid förordningen varit gällande efter hand kunnat konstateras vissa brister

och inadvertenser i den författningsmässiga utformningen.

Från nu angivna utgångspunkter har de sakkunniga ansett en allmän

översyn av arvsskatteförordningen motiverad. Särskilt gäller detta försäkringsbeskattningen,

där behovet av en översyn understrukits av bevillnings
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

37

utskottet vid upprepade tillfällen. Vid en allmän översyn av förordningen

torde enligt de sakkunniga böra övervägas huruvida icke beskattningsreglerna

skulle kunna på vissa punkter ges en mera schablonmässig karaktär

utan att de skattskyldigas krav på en rättvis beskattning trädes för nära.

Arvsskattesakkunniga har dock funnit det icke ankomma på de sakkunniga

att företaga någon mera genomgripande översyn av arvsskatteförordningen.

Vidare har det synts de sakkunniga vara lämpligt att före en sådan

översyn avvakta resultatet av visst annat pågående lagstiftningsarbete, som

kan vara av betydelse för arvsskatteförordningens utformning, bl. a. i fråga

om äktenskapslagstiftningen, ärvdabalken och fideikommissen.

Vad de sakkunniga framhållit rörande behovet av en översyn av arvsskatteförordningen

har understrukits i flera remissyttranden över de sakkunnigas

betänkande, främst av domstolar och länsstyrelser.

I den föreliggande propositionen har departementschefen uttalat sig för

en allmän översyn av arvsskatteförordningen men framhållit att en sådan

översyn kan bli av förhållandevis genomgripande natur, därest man vill

effektivisera och förenkla beskattningsbestämmelserna. Vid sådant förhållande

är det enligt departementschefen angeläget att en översyn inte kommer

till stånd innan förutsättningar finns för mera definitiva ändringar i

arvsskalteförordningen. Slutförandet av pågående lagstiftningsarbete på civilrättens

område som kan få betydelse för arvsbeskattningens utformning

bör således under alla omständigheter avvaktas. Departementschefen framhåller

att härigenom också vinnes, vid övergång till ett 1-skattesystem med

höjd arvsskatt, att vid en blivande översyn kan beaktas erfarenheterna av

ett sådant systems tillämpning.

I de likalydande motionerna I: B 91 och II: B 113 har hemställts att riksdagen

måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om en skyndsam översyn

av bestämmelserna i arvsskatteförordningen med beaktande av de synpunkter

som anförts i motionerna. De frågor som enligt motionärerna bör upptagas

vid en sådan översyn har därvid närmare exemplifierats i motionerna.

Vidare har i de likalydande motionerna I:B 90 och II:B 111 samt i

motionerna IDB 12 och IDB 112 hemställts att vid den översyn av arvsskatteförordningen,

som förutsatts komma till stånd, vissa i motionerna

närmare angivna frågor skall upptagas till behandling.

Utskottet vill i detta sammanhang till en början framhålla hurusom

det ligger i sakens natur att bestämmelserna rörande arvsbeskattningen liksom

andra skatteregler tid efter annan måste överses och modifieras med

hänsyn till ändrade förhållanden i samhället, ändringar i annan lagstiftning

osv. Arvsskattebestämmelsernas hittillsvarande historia i vårt land lämnar

också helägg för vad nu sagts.

Det lagstiftningsarbete på familjerättens hela område, som under 1920- och 1930-talen utmynnade i ny äktenskaps-, arvs-, testaments- och houtredningslagstiftning,

var sålunda en bidragande orsak till den översyn av

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

1914 års arvsskatteförordning, som ledde till att denna förordning ersattes

av den nu gällande arvsskatteförordningen av år 1941.

Utformningen av 1941 års arvsskatteförordning innebar — förutom en

anpassning till den nya civilrättsliga lagstiftningen — • även i övrigt betydande

framsteg i förhållande till de dittillsvarande beskattningsreglerna. Genom

den nya arvsskatteförordningen infördes sålunda de särskilda skattefria

bottenloppen för efterlevande make och underåriga barn. Också i andra

avseenden syftade bestämmelserna i förordningen till ett ökat hänsynstagande

vid beskattningen till arvingars och testamentstagares skatteförmåga.

Av den tidigare redogörelsen framgår att förhållandena numera ånyo syns

vara sådana att en allmän översyn av arvsskattebestämmelserna blivit påkallad.

Utskottet har också för sin del vid behandlingen av det föreliggande

lagstiftningsärendet kommit till den uppfattningen att ett sådant behov föreligger.

Såsom utskottet kommer att i det följande närmare utveckla vid

behandlingen av de olika frågor, som motionärerna ansett böra upptagas vid

en översyn, är behovet av översyn särskilt framträdande beträffande reglerna

om beskattningen av efterlevande make och om försäkringsbeskattningen.

Enligt utskottets mening bör en översyn av arvsskattebestämmelserna

komma till stånd snarast möjligt. Då genom proposition nr B 23 förslag

till ny ärvdabalk numera förelagts riksdagen samt fideikommissutredningen

enligt vad utskottet inhämtat kan förväntas slutföra sitt uppdrag under

loppet av år 1959, torde dessa lagstiftningsfrågor inte längre utgöra hinder

mot inledandet av översynen av arvsbeskattningen. De lagstiftningsfrågor

som ingår i familjerättskommitténs uppdrag är av grundläggande betydelse

för utformningen i väsentliga delar av bestämmelserna om arvsbeskattning.

I vissa avseenden kan redan en ändring av nu gällande familjerättsliga regler

medföra att otillfredsställande konsekvenser i beskattningshänseende

försvinner. Det är därför önskvärt, att de civilrättsliga reglerna om makars

egendomsförhållanden snarast erhåller en mera definitiv utformning. Utskottet

vill understryka att en översyn av arvsbeskattningen är angelägen.

I de föreliggande motionerna har såsom redan nämnts angivits vissa spörsmål

som motionärerna ansett böra upptagas vid en översyn av arvsskatteförordningen.

Utskottet har också kommit till den uppfattningen att berörda

spörsmål är av beskaffenhet att de bör uppmärksammas vid översynen. Härför

redogör utskottet i det följande. En översyn bör emellertid inte begränsas

till vissa speciella frågor. Vad som framkommit vid arvsskattesakkunnigas

utredning och vid remissbehandlingen av de sakkunnigas betänkande

visar att även andra spörsmål på arvsbeskattningens område behöver övervägas.

Översynen bör därför göras allsidig. Vidare bör eftersträvas att åstadkomma

förenklingar. Sådana bör övervägas även om mera schablonmässiga

regler därvid kan visa sig nödvändiga.

Under hänvisning till vad utskottet sålunda anfört finner sig utskottet

böra föreslå riksdagen att i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa, att en allsidig

översyn av bestämmelserna om arvsbeskattning måtte verkställas så

s. 39 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958 39

snart som möjligt. Vid bifall till utskottets förslag synes syftet ha blivit

tillgodosett med de yrkanden rörande översyn av bestämmelser i arvsskatteförordningen,

som framställts i de likalydande motionerna I: B 91 och

II: B 113, de likalydande motionerna I: B 90 och II: B 111 samt i motionerna

II: B 12 och II: B 112.

Bottenbeloppen

I propositionen har i förevarande hänseende föreslagits att de allmänna

skattefria bottenheloppen enligt skatteklasserna I och II höjes till 6 000 respektive

2 000 kronor (från 3 000 resp. 1 000 kronor), medan bottenbeloppen

i klasserna III och IV bibehålies oförändrade vid 1 000 kronor. Härjämte

har föreslagits att de särskilda bottenbeloppen i klass I för efterlevande make

och underåriga barn höjes för make till 40 000 kronor (från 25 000 kronor)

och för barn till 2 000 kronor för varje år eller del därav varmed barnets

ålder understiger 21 år (från 1 000 kronor per år eller del därav under 18

år). — I propositionen har vidare behandlats frågan om storleken av de

speciella hottenbeloppen vid gåvo- och försäkringsbeskattningen. Härför redogöres

senare.

Nämnas bör att till skatteklass I hör i huvudsak barn och deras avkoinlingar

samt efterlevande make, till klass II syskon och deras avkomlingar

samt föräldrar, till klass III vissa allmännyttiga eller välgörande sammanslutningar

och till klass IV övriga skattskyldiga.

De skattefria bottenbeloppen i arvsskatteförordningen är i regel utformade

såsom gränsbelopp. Undantag föreligger endast i fråga om bottenbeloppen

vid försäkringsbeskattningen, vilka är grundavdrag. Grundavdrag

innebär att endast den del av det skattepliktiga förvärvet som överstiger

grundavdraget blir föremål för beskattning. Gränsbeloppen får däremot inte

avräknas vid beskattningen. Överskrides inte gränsbeloppet föreligger visserligen

skattefrihet, men är förvärvet större inträder skattskyldighet för

hela förvärvet. Genom en särskild avtrappningsregel mildras emellertid den

tvära övergången från skattefrihet till full skattskyldighet.

Enligt propositionen har systemet med gränsbelopp bibehållits utom i fråga

om det särskilda bottenbeloppet för underåriga barn, där övergång till grundavdrag

föreslagits. En viss mildring av avtrappningen vid gränsbeloppen har

dock förordats.

Propositionsförslaget i fråga om bottenbeloppen överensstämmer med arvsskattesakkunnigas

förslag härvidlag utom beträffande omläggningen till

grundavdrag av bottenbeloppet för underåriga barn. I sistnämnda hänseende

följer propositionen den mening, som uttalats av reservanter inom de sakkunniga.

Skattebortfallet till följd av de i propositionen framlagda förslagen

i fråga om bottenbeloppen bar beräknats till 2,2 miljoner kronor om året.

I de likalydande motionerna I: B 121 och II: B 148 har yrkats att även bottenbeloppet

för efterlevande make skall förvandlas till grundavdrag. I motionen

II: B 112 har förutsatts alt hela problemet rörande bottenbeloppens omläggning

till grundavdrag blir föremål för fortsatt prövning vid blivande

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

översyn av arvsbeskattningen. I de likalydande motionerna I: B 90 och II: B

111 samt de likalydande motionerna I: B 91 och II: B 113 har yrkats att frågan

om genomgående omläggning av gränsbeloppen till grundavdrag upptages

till behandling vid översynen av arvsskatteförordningen. I sistnämnda fyra

motioner har också yrkats att vid översynen skall prövas frågan om införande

av full skattefrihet för efterlevande makes arvs- och testamentsförvärv.

Såsom framhållits i direktiven till arvsskattesakkunniga framstår de nuvarande

bottenbeloppen vid arvsbeskattningen, vilka varit oförändrade sedan

tillkomsten av 1941 års arvsskatteförordning, som för låga. De höjningar av

dessa belopp, som föreslagits i propositionen och som överensstämmer med

de sakkunnigas av nästan alla remissinstanser biträdda förslag, anser utskottet

vara väl motiverade och medföra en tillfredsställande avvägning för

olika grupper av skattskyldiga. Med de föreslagna höjningarna av bottenbeloppen

kan även betydande dödsbobehållningar bli helt fria från arvsskatt,

om den avlidne efterlämnat make och flera underåriga barn. Utskottet tillstyrker

därför bifall till propositionen härvidlag. Den föreslagna omläggningen

till grundavdrag av det särskilda bottenbeloppet för underåriga barn och

åldersgränsens höjning från 18 till 21 år innefattar också enligt utskottets

mening en ändamålsenlig utvidgning av skattefriheten, ägnad att bättre än

nu är fallet tillgodose de synpunkter som ligger till grund för denna skattefrihet.

Härtill kommer att skattebortfallet till följd av omläggningen blir

förhållandevis obetydligt. Utskottet tillstyrker således bifall till propositionen

även i denna del.

Frågan om att redan nu förvandla bottenbeloppet för efterlevande make

till grundavdrag — såsom yrkats i de likalydande motionerna I: B 121 och

II: B 148 — har behandlats redan i arvsskattesakkunnigas betänkande. De

sakkunniga har ansett att en ändring av karaktären hos enskilda bottenbelopp

inte bör göras så länge en övergång till grundavdrag ej kan ske över

hela linjen, något som de sakkunniga med hänsyn till skattebortfallet funnit

sig inte kunna förorda. I ett flertal remissyttranden har emellertid förordats

att bottenbeloppet för efterlevande make ändras till grundavdrag. Departementschefen

har dock ansett sig inte kunna förorda en sådan omläggning

med hänsyn till det stora skattebortfall — ca 2,5 miljoner kronor per år —

som skulle bli följden och till pågående utredning om den civilrättsliga regleringen

av äkta makars egendomsförhållanden.

Det föreliggande motionsyrkandet bör ses i sammanhang med vad som

anförts i de tidigare nämnda motioner, enligt vilka frågan om genomgående

omläggning till grundavdrag ansetts böra upptagas till behandling vid en

blivande översyn av arvsbeskattningen. Hit hör också det i vissa av dessa

motioner gjorda yrkandet att spörsmålet om införande av full skattefrihet

för efterlevande makes arvs- och testamentsförvärv skall prövas vid översynen.

Såsom utskottet redan uttalat bör en översyn av arvsskattebestämmelserna

vara allsidig. Frågorna om bottenbeloppens karaktär och utformningen

s. 41 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

41

av beskattningsreglerna i fråga om efterlevande make utgör därvid problem

som under alla omständigheter bör övervägas. Särskilt när det gäller efterlevande

makes beskattningsförhållanden har man att vid översynen uppmärksamma

den ändrade civilrättsliga lagstiftning härvidlag, som kan bli

följden av familjerättskommitténs arbete.

En översyn i nu berörda frågor bör givetvis inte ske utan att de ekonomiska

verkningarna av ändrade skatteregler beaktas. Utskottet vill därvid

nämna, att en omläggning av samtliga gränsbelopp i arvsskatteförordningen

till grundavdrag efter övergången till ett 1-skattesystem kan beräknas medföra

ett skattebortfall — om utskottets förslag till skatteskalor lägges till

grund för beräkningen — av 11,5 miljoner kronor om året. För att helt fritaga

efterlevande make från arvsskatt tillkommer 4,5 miljoner kronor för år.

Sistnämnda åtgärd fristående bär beräknats föranleda ett årligt skattebortfall

på drygt 7 miljoner kronor. Det bör även erinras om att arvsskattesakkunniga

uttalat att, därest man vill hålla skattebortfallet inom försvarliga

gränser, en övergång till grundavdrag inte synes kunna ske utan att antingen

bottenbeloppen bestämmes lägre än fallet skulle bli om de fortfarande är

gränsbelopp eller också skatteskalorna betydligt skärpes.

Med hänsyn till att frågan om bottenbeloppens karaktär av utskottet förväntas

bli behandlad vid en blivande översyn av arvsskattebestämmelserna

anser utskottet att ställning nu inte bör tagas till frågan om att göra bottenbeloppet

för efterlevande makes arvs- och testamenlsförvärv till grundavdrag.

Utskottet avstyrker således yrkandet i de likalydande motionerna I: B

121 och II: B 148.

Vad angår yrkandena rörande boltenbeloppen och beskattningen av efterlevande

make i motionen II: B 112 ävensom de likalydande motionerna I: B

90 och II: B 111 samt de likalydande motionerna I: B 91 och II: B 113 torde

syftet därmed — såsom utskottet tidigare uttalat — vara tillgodosett genom

utskottets förslag om skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om översyn

av arvsskattebestämmelserna.

Skatteskalorna

Det förslag till nya arvsskatteskalor, som framlagts i propositionen, överensstämmer

med vad arvsskattesakkunnigas majoritet förordat utom beträffande

klass I där viss nedjustering av skalan ägt rum i förhållande till sakkunnigförslaget.

De sakkunniga hade utformat sina skalor från den i direktiven

givna utgångspunkten att statsverkets intäkter av dödsbobeskattningen

inte borde nämnvärt minskas, bortsett från vad som kunde erfordras för alt

erhålla skäliga bottenbelopp. Arvsskatten hade därför av de sakkunniga föreslagits

höjd med ett belopp som i stort sett motsvarade kvarlåtenskapsskatten.

Avvägningen av skatteuttaget mellan olika kategorier av skattskyldiga

hade skett med syfte att i görlig män tillgodose efterlevande makes och barns

intressen. Förslaget innebar således en omfördelning av skattebelastningen

s. 42 Kontrollera mot PDF

42 Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

till förmån för de skattskyldiga enligt skatteklass I. Skatteskalan i denna

klass hade utformats så att skattelättnader skulle uppkomma för flerbarnsfamiljerna.

För det fall att make eller barn var ensam arvinge kunde däremot

vissa om än relativt obetydliga skattehöjningar uppkomma. Omfördelningen

av skattebelastningen enligt de sakkunnigas förslag innebar vidare att arvsskatten

i skatteklasserna II—IV höjdes utöver vad som föranleddes av kvarlåtenskapsskattens

avskaffande. Det årliga skattebortfallet enligt förslaget

— inbegripet höjningen av bottenbeloppen — har beräknats till 3,5 miljoner

kronor.

Två ledamöter av arvsskattesakkunniga förordade en mindre höjning av

arvsskatten än majoriteten, innebärande ett årligt skattebortfall på ca 20

miljoner kronor. En ledamot föreslog att arvsskatten skulle bibehållas oförändrad

och någon kompensation för kvarlåtenskapsskatten således inte uttagas.

Detta förslag innebar ett årligt skattebortfall på ca 30 miljoner kronor.

I remissyttrandena över arvsskattesakkunnigas förslag har majoritetsförslaget

biträtts av vissa instanser medan andra förordat reservanternas förslag.

Departementschefen har i propositionen uttalat att den av arvsskattesakkunniga

föreslagna skattenivån i stort sett måste vara grundläggande vid

bestämmandet av de nya skatteskalorna. Anledning saknas nämligen att

frångå riktpunkten att statsverkets inkomster av dödsbobeskattningen inte

bör nämnvärt minskas. Det statsfinansiella läget är enligt departementschefen

också sådant att något egentligt utrymme för skattesänkningar inte

finns. Inte heller torde dödsbobeskattningen tillhöra de områden som i första

hand bör få åtnjuta skattelättnad, därest möjlighet härtill uppkommer. Detta

utesluter givetvis ej mindre jämkningar för att erhålla en med tanke på de

enskilda fallen lämpligare avvägning. Departementschefen har emellertid

ansett det klart, att utrymme inte finns för skattesänkningar av den omfattning

som förordats av reservanterna inom de sakkunniga.

Från angivna utgångspunkter har departementschefen föreslagit en sänkning

av de sakkunnigas skatteskala i klass I som innebär att skatten i allt

väsentligt blir oförändrad för enbarnsfallen och att för flerbarnsfallen skattelättnaderna

blir ännu något större än enligt de sakkunnigas förslag. I

fråga om övriga skatteskalor har departementschefen som nämnts godtagit

sakkunnigförslaget.

I de likalydande motionerna I: B 90 och II: B 111 samt motionen II: B

112 har yrkats fastställande av arvsskatteskalor som överensstämmer med

de skalor, vilka två reservanter inom arvsskattesakkunniga förordade. I de

likalydande motionerna I: B 91 och II: B 113 har yrkats att — med de modifikationer

som föranledes av bottenbeloppens höjning — nuvarande arvsskatteskalor

skall bibehållas oförändrade dock med viss nedjustering av

skalan i klass I. Beträffande motiveringen för motionsyrkandena hänvisas

till den tidigare redogörelsen.

En sammanställning av de i propositionen och motionerna föreslagna

skatteskalorna är fogad vid utskottets betänkande såsom Bilaga 1. Av en

s. 43 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

43

jämväl bifogad sammanställning — Bilaga 2 — framgår verkningarna i

enskilda fall av nu gällande beskattningsregler och av de föreslagna nya

skatteskalorna.

I nedanstående tabell har sammanförts vissa uppgifter rörande skatteintäkter

och skattebortfall med de föreslagna olika skatteskalorna, varjämte

även medtagits motsvarande uppgifter i fråga om nu gällande arvsskatt

därest kvarlåtenskapsskatten avskaffas. Utgångspunkten för skattebort-,

fallsberäkningarna har varit en årlig intäkt av dödsbobeskattningen om

77,46 miljoner kronor.

Arvsskattens fördelning på de olika skatteklassema

Skatteklass

Arvsskatt enligt

nuvarande ska- lor och botten- belopp om kvar- låtenskapsskat- ten avskaffas

propositionens

förslag

motionerna

I: B 90 och

II: B 111 samt

II: B 112

motionerna

I: B 91 och

II: B 113

milj. kr

0/

/o

milj. kr

%

milj. kr

O/

/o

milj. kr

0/

/o

1

2

3

4

5

6

7

8

9

Klass I: make......

Klass I: barn ......

Klass II ............

Klass III ............

Klass IV............

Summa

Skattebortfall

5,41

20.43

16,42

2,44

4.90

49,60

27,86

109

41.2

33,1

4.9

9.9

100

36,0

7,19

25,79

25 29

2,99

9,06

70 32

IM1

10,2

36,7

36.0

4.2

12,9

100

9.2

6,04

21,69

18 36

2,90

7,61

56 60

20,861

10,7

38.3

32.4

5,1

13.5

100

26,9

4 20

17,15

16,13

2,44

4,90

44 82

32,641

9.4

38,3

36 0

5.4

10,9

100

42,1

1 I denna summa ingår 2,2 milj. kr., som hänför sig till den föreslagna höjningen av bottenbeloppen.

Utskottet finner det uppenbart att staten vid en rättvis fördelning av

skattebelastningen inte kan underlåta att taga i anspråk den skattekraft

som aktualiseras i samband med att en person avlider och hans egendom

övergår i andras — arvingars och testamentstagares — händer. En dödsbobeskattning

ingår såsom ett normalt led i beskatlningssystemet i de flesta

länder och beskattningens berättigande som sådan har heller inte på

allvar ifrågasatts i vårt land. Frågan om dödsbobeskattningens höjd är därför

en del av spörsmålet hur den erforderliga beskattningen i samhället

lämpligen bör avvägas mellan olika slag av skatter. Den avvägning som för

närvarande är rådande kan enligt utskottets mening inte anses vara till

nackdel för de av dödsbobeskattningen berörda. Det kan i detta sammanhang

erinras om att endast omkring 30 procent av alla dödsbon blir föremål

för arvsbeskattning och att inte ens 5 procent av samtliga träffas av kvarlåtenskapsskatt.

I likhet med departementschefen anser utskottet att det statsfinansiella

läget är sådant att något egentligt utrymme för sänkning av dödsbobeskatt
-

s. 44 Kontrollera mot PDF

44 Bevillningsutskottets betänkande nr B JO år J958

ningen inte finns. Utskottet ansluter sig också till departementschefens uttalande

att dödsbobeskattningen inte torde tillhöra de områden som i första

hand bör få åtnjuta skattelättnad, därest möjlighet härtill uppkommer.

Propositionsförslaget innebär att de årliga intäkterna av dödsbobeskattningen

kan beräknas nedgå med omkring 7 miljoner kronor eller ca 9 procent.

Redan en sådan inkomstminskning är ägnad att väcka betänkligheter

från statsfinansiell synpunkt. Med hänsyn till det av departementschefen

även åberopade ökade skatteutfall, som kan förväntas till följd av de

höjda fastighetstaxeringsvärdena, anser sig utskottet emellertid — oaktat

ökningen inträder redan före övergången till 1-skattesysteinet — kunna

lägga den av departementschefen föreslagna skattenivån till grund vid bestämmandet

av de nya skatteskalorna. Detta utskottets ställningstagande

innebär att utskottet bestämt tar avstånd från skattesänkningar av den

omfattning som förordats av motionärerna.

I fråga om avvägningen av skatteuttaget mellan och inom skatteklasserna

biträder utskottet departementschefens uppfattning att skalan i klass I bör

utformas så, att inte ens för barn eller make som är ensam arvinge någon

skattehöjning sker i förhållande till vad nu gäller. Såsom departementschefen

uttalat bör det nämligen vid en reform, som främst tar sikte på att

bättre tillgodose efterlevande makes och barns intressen, vara en naturlig

utgångspunkt att försämringar inte skall uppkomma för någon av denna

kategori. Inte heller beträffande den närmare utformningen av skalan i

klass I har utskottet funnit anledning till erinran. Utskottet tillstyrker således

propositionsförslaget i denna del.

De i propositionen förordade skalorna i klasserna II—IV innebär vissa

skattehöjningar, särskilt i klasserna II och IV, även för det fall att flera

arvingar eller testamentstagare enligt nämnda skatteklasser finns. Givet är

att, om man vid en omfördelning av skattebelastningen med i stort sett oförändrad

skattenivå vill gynna skatteklass I, det inte kan undvikas att andra

skatteklasser får ökad skattebelastning. Såsom departementschefen framhållit

innebär detta delvis ett återställande av den avvägning mellan skatteklasserna

som en gång fastställts i arvsskatteförordningen. Från de angivna

förutsättningarna har utskottet funnit de i propositionen föreslagna

skatteskalorna för klasserna II och IV ändamålsenliga och väl avvägda, varför

utskottet tillstyrker förslaget i dessa delar.

Den i propositionen föreslagna höjningen av arvsskatten enligt klass III

är betydligt mindre omfattande än höjningarna i övriga skatteklasser såväl

absolut som relativt sett. Utskottet har emellertid funnit att vissa skäl talar

emot en höjning av arvsskatten enligt klass III. De till denna klass hänförda

juridiska personerna beröres nämligen för närvarande inte av kvarlåtenskapsskatten.

Testamentslott, som tillfaller sådan juridisk person,

skall sålunda avräknas från behållningen i dödsboet vid bestämmandet av

den skattepliktiga kvarlåtenskapen. Varken testamentstagaren eller den

avlidnes arvingar har alltså att gälda någon kvarlåtenskapsskatt för ifrågavarande

del av kvarlåtenskapen. Det föreligger därför inte samma an
-

s. 45 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

45

ledning som i fråga om övriga klasser att höja arvsskatten enligt klass III

när kvarlåtenskapsskatten avskaffas. En höjning härvidlag — även av den

begränsade omfattning som föreslagits i propositionen ■— kan dessutom

vara ägnad att motverka tillkomsten av testamentsförordnanden till de allmännyttiga

eller välgörande ändamål, varom här är fråga. Det bör också

uppmärksammas att de i klass III upptagna juridiska personerna som regel

är fria från skattskyldighet för gåvor, och frågan om att utsträcka denna

skattefrihet även till testamentslotter var under förarbetena till nu gällande

arvsskatteförordning föremål för ingående överväganden.

Å andra sidan talar skäl också för den av departementschefen i likhet

med arvsskattesakkunniga intagna ståndpunkten att en viss höjning av arvsskatten

enligt klass III bör ske. Den princip för omfördelningen av skattebelastningen

vid övergång till ett 1-skattesystem, till vilken även utskottet anslutit

sig, innebär ju att en förhållandevis mindre del av skattebördan än

tidigare lägges på klass I i syfte att så mycket som möjligt mildra skattebördan

för efterlevande make och barn. Detta medför vid ett i stort sett oförändrat

skatteuttag att skatten enligt klasserna II och IV kan bli högre med

de nya skalorna än om 2-skattesystemet bibehållits. Arvingar och testamentstagare

enligt sistnämnda båda klasser kan således träffas av en högre

arvsskatt än som i och för sig föranledes av kvarlåtenskapsskattens avskaffande.

Med hänsyn härtill synes det förhållandet att testamentstagare i klass

III inte tidigare berörts av kvarlåtenskapsskatten ej utgöra något avgörande

skäl mot att skalan i nämnda klass undergår viss förhöjning. Vidare medför

ett frångående av propositionsförslaget i förevarande avseende en ytterligare

ökning av skattebortfallet vid övergången till 1-skattesystemet.

Vid övervägande av här anförda synpunkter har utskottet kommit till den

uppfattningen att skalan i klass III bör bibehållas oförändrad. Därvid har

utskottet särskilt beaktat att det ytterligare skattebortfall som föranledes

härav är jämförelsevis obetydligt.

Utskottet tillstyrker således i fråga om skatteskalan i klass III yrkandet

i motionerna I: B 91 och II: B 113 och avstyrker propositionen i förevarande

del.

Med utskottets nu redovisade ställningstagande till skalorna i de olika

skatteklasserna har utskottet härutinnan avstyrkt sistnämnda båda motioner

i övrigt ävensom motionerna I: B 90 och II: B 111 samt motionen II: B

112.

Ett genomförande av utskottets förslag i fråga om skatteskalan i klass III

kan beräknas medföra en minskning av skatteintäkterna från denna klass i

förhållande till propositionsförslaget med (2,99—2,44 =) 0,55 miljoner kronor

per år. Det sammanlagda skattebortfallet enligt det av utskottet i övrigt

tillstyrkta propositionsförslaget skulle därmed ökas från 7,14 till 7,69 miljoner

kronor, eller från 9,2 till 9,9 procent av den till utgångspunkt tagna årliga

intäkten av dödsbobeskattningen, 77,46 miljoner kronor.

Återstående (77,46 — 7,69 =) 69,77 miljoner kronor fördelar sig på följande

sätt: Klass I — make 7,19 miljoner kronor (10,3 procent), klass I —

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

barn 25,79 miljoner kronor (37,0 procent), klass II 25,29 miljoner kronor

(36,2 procent), klass III 2,44 miljoner kronor (3,5 procent) och klass IV

9,06 miljoner kronor (13,0 procent).

Utskottet vill med anledning av sitt ställningstagande i fråga om skatteskalorna

i detta sammanhang upptaga ett i motionerna I: B 91 och II: B 113

väckt spörsmål. Enligt de i propositionen upptagna övergångsbestämmelserna

skall i vissa fall nu gällande lägre arvsskatteskalor äga tillämpning även

sedan de föreslagna högre skalorna trätt i kraft den 1 januari 1959. I de

nämnda båda motionerna, enligt vilka någon skärpning av nu gällande arvsskatteskalor

inte bör ske, har ifrågasatts huruvida inte vid höjning av arvsskatten

särskild bestämmelse om skatteberäkningen erfordras i det fall att

två förvärv skall beskattas efter sammanläggning, det ena enligt lägre och

det andra enligt högre skala.

Enligt utskottets mening kan något behov av särskild bestämmelse i det

av motionärerna angivna hänseendet inte anses föreligga. För det fall att ett

förvärv skall beskattas efter sammanläggning med annat redan beskattat

förvärv, framgår av 19 och 41 §§ arvsskatteförordningen enligt deras i propositionen

föreslagna lydelse att skatten å det till beskattning aktuella förvärvet

skall utgå efter den eller de procentsatser som skolat tillämpas, därest

skatt skolat uttagas för de sammanlagda förvärven samt det aktuella

förvärvet utgjort den högst beskattade delen därav. Vid skatteberäkningen

blir självfallet den skatteskala — äldre eller ny — att tillämpa som gäller för

det aktuella förvärvet. Sammanläggningens syfte är att sistnämnda förvärv

skall komma på rätt plats i progressionen enligt den på förvärvet tillämpliga

skatteskalan.

För den händelse två förvärv, å vilka äldre respektive ny skatteskala är

att tillämpa, båda samtidigt skall beskattas kan saken möjligen ställa sig

något tveksam. Detta gäller dock inte det fall härvidlag som synes kunna

få praktisk betydelse, nämligen att till beskattning samtidigt föreligger dels

en arvs- eller testamenlslott och dels en tidigare gåva från den avlidne för

vilken gåva skattskyldigheten, genom att givaren förbehållit sig nyttjandeeller

avkomsträtt på livstid, uppskjutits till givarens död. I detta fall framgår

av 19 § 1 mom. första stycket enligt detta lagrums i propositionen

föreslagna lydelse att arvs- eller testamentslotten skall beskattas som om

den utgjort den högst beskattade delen av de sammanlagda förvärven. Gåvan

skall däremot, såsom framgår av 41 §, beskattas utan sammanläggning

med arvs- eller testamentslotten. I det nu ifrågavarande fallet beskattas

alltså arvs- eller testamentslotten »i toppen» av de sammanlagda förvärven

enligt den nya skalan, gåvan »i botten» av den äldre skalan.

Den tidigare antydda tveksamheten gäller det i praktiken säkerligen sällsynta

fall att skattskyldigheten för två tidigare obeskattade gåvor inträtt

samtidigt och äldre respektive ny skala är tillämplig på gåvorna. I propositionen

har inte föreslagits någon särskild bestämmelse som reglerar vilkendera

gåvan som skall beskattas »i toppen» av de sammanlagda förvär
-

s. 47 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

47

ven. Detta sammanhänger med att något behov av sådan bestämmelse självfallet

inte föreligger därest båda gåvorna är att beskatta enligt samma skala;

endera gåvan — likgiltigt vilken — beskattas »i toppen» och den andra

»i botten» av de sammanlagda förvärven. Är olika skalor tillämpliga å gåvorna

synes emellertid — utan särskild bestämmelse — den tidigare nämnda

vid sammanläggning mellan arvs- eller testamentslott och gåva gällande

principen här böra äga motsvarande tillämpning, nämligen att det förvärv,

varå ny skala är tillämplig, skall beskattas »i toppen» av de sammanlagda

förvärven. Samma bör gälla därest skattskyldigheten för två arvs- eller

testamentslotter skulle inträda samtidigt men efter olika skalor.

Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat vad som i förevarande

hänseende ifrågasatts i motionerna I: B 91 och IDB 113.

I nu nämnda båda motioner samt i motionen II: B 12 har yrkats att för

vissa angivna grupper av skattskyldiga frågan om förmånligare bestämmelser

rörande hänförandet till skatteklass måtte upptagas vid blivande översyn

av arvsskatteförordningen. Beträffande det närmare innehållet i motionerna

hänvisas till den tidigare redogörelsen.

Utskottet finner det uppenbart att vid en allsidig översyn av arvsskattebestämmelserna

även reglerna rörande de skattskyldigas hänförande till

skatteklasser måste omprövas. Syftet med nu ifrågavarande motionsyrkanden

torde sålunda — såsom utskottet tidigare uttalat — vara tillgodosett

genom utskottets förslag om skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan om

översyn av arvsskattebestämmelserna.

Gåvobeskattningen

Det i propositionen framlagda förslaget om gåvobeskattningens utformning

bygger på arvsskatlesakkunnigas vid remissbehandlingen i stort sett

tillstyrkta förslag. I huvudsak innebär propositionen härvidlag följande.

Vid upphävande av kvarlåtenskapsskatteförordningen kommer gåvobeskattningen

alt på motsvarande sätt som dödsbobeskattningen bli utformad

som ett 1-skattesystem. För att erhålla en motsvarande spärr mot skatteflyktsåtgärder

som ligger i kvarlåtenskapsskatten för gåva föreslås i propositionen

att man vid dödsbobeskattningen i större utsträckning än nu är

fallet beaktar tidigare gåvor från den avlidne till arvingar och testamentstagare.

För närvarande beskattas i regel arvs- och testamentslotter efter

sammanläggning med de tidigare gåvor som skett inom fyra år före dödsfallet.

Denna lid föreslås utvidgad till tio år. Har den avlidne till arvingen

eller testamentstagare överlämnat handling innefattande giltig utfästelse

om gåva av lös egendom, s. k. benefik revers, skall enligt förslaget — i den

mån gåvan inte blivit fullbordad före dödsfallet — sammanläggning äga

rum även om handlingen överlämnats mer än tio år före dödsfallet. Härjämte

föreslås viss förenkling av reglerna om tiden för gåvodeklarations avgivande,

innebärande att sådan deklaration i princip skall behöva lämnas en
-

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Bevillningsutskottets betänkande nr B JO år 1958

dast en gång per kalenderår, även om flera skattepliktiga gåvor förekommit

under året. I propositionen föreslås vidare — till motverkande av skatteflyktsåtgärder

— viss begränsning av nu föreliggande skattefrihet för gåvor

såsom bidrag till annans undervisning eller uppfostran.

Det skattefria bottenbeloppet vid gåvobeskattningen enligt arvsskatteförordningen

är för närvarande 3 000 kronor. Tiden för sammanläggning

vid beskattningen av gåvor sinsemellan är fyra år. Genomsnittligt per år

kan bottenbeloppet sålunda sägas vara 750 kronor.

I propositionen föreslås att det skattefria bottenbeloppet vid gåvobeskattningen

anknytes till gåvor under ett och samma kalenderår och bestämmes

till 2 000 kronor. Tiden för sammanläggning av gåvor sinsemellan föreslås

utökad — liksom tiden för sammanläggning av arvs- och testamentslotter

med tidigare gåvor — från fyra till tio år. Gåvor, som under ett kalenderår

inte överstigit 2 000 kronor, avses dock inte skola överhuvudtaget

ifrågakomma till sammanläggning.

Enligt propositionens förslag till övergångsbestämmelser skall utvidgningen

av tiden för sammanläggning av arvs- och testamentslott med gåva

liksom av gåvor sinsemellan inte medföra att gåvor som redan blivit fritagna

från sammanläggning ånyo kan bli aktuella i sådant hänseende. Den

tioåriga sammanläggningsregeln skall därför inte avse gåvor, för vilka

skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1955. Denna begränsning skall emellertid

enligt punkten 4 av övergångsbestämmelserna inte gälla benefik revers.

I motionerna I: B 90 och II: B 111 samt motionerna I: B 91 och II: B 113

har yrkats att nu gällande skattefrihet för gåvor till annans undervisning

eller uppfostran skall bibehållas oförändrad. I nämnda fyra motioner samt

i motionen II: B 112 har vidare framställts yrkanden av innebörd att den i

punkten 4 av övergångsbestämmelserna föreslagna begränsningen vid sammanläggning

med vanliga gåvor även skail gälla benefika reverser.

Till stöd för yrkandet rörande gåvor till annans undervisning eller uppfostran

har i förstnämnda båda motioner framhållits att på grundval av

nuvarande bestämmelser en fast praxis utbildat sig, som innebär att skattefriheten

begränsats till vissa högsta belopp. Härjämte har gjorts gällande

att den i propositionen föreslagna ändringen med hänsyn till sin utformning

innebär risker för olikhet vid skattebehandlingen och betydande tolkningstvister.

I motionerna I: B 91 och IDB 113 har vidare uttalats att en

ändring av gällande bestämmelser inte är påkallad, i varje fall så länge

frågan om rätt till avdrag för periodiskt understöd till undervisning eller

uppfostran inte nått en positiv lösning.

Som motiv till motionsyrkandena rörande benefika reverser har anförts

att ny skattelagstiftning inte bör ges tillbakaverkande kraft; benefika reverser

bör ej komma i sämre läge från skattesynpunkt än som var fallet

vid deras tillkomst. I motionen II: B 112 har vidare framhållits att benefika

reverser kan ha tillkommit av andra skäl än i syfte att undgå eller mildra

verkningarna av dödsbobeskattningen.

s. 49 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

49

Utskottet har inte funnit något att erinra mot huvudgrunderna för de i

propositionen framlagda förslagen rörande gåvobeskattningen. Förslagen

synes härutinnan väl avvägda och innefatta en betydande förenkling i fråga

om den tekniska utformningen. Gåvobeskattningens anknytning till kalenderåret

och det för sådant ändamål föreslagna nya skattefria bottenbeloppet

anser utskottet utgöra en ändamålsenlig lösning av frågan om den allmänna

skattefriheten på förevarande område. Likaså finner utskottet den

i propositionen föreslagna utvidgningen av sammanläggningstiden från fyra

till tio år utgöra en tillfredsställande ersättning för den skatteflyktsspärr

som ligger i den nuvarande kvarlåtenskapsskatten för gåva. Utskottet tillstyrker

därför propositionsförslaget i nu angivna delar.

Beträffande propositionens förslag om begränsning av nu gällande skattefrihet

för gåva och de i anslutning därtill framförda motionsyrkandena

må till en början framhållas att enligt särskild bestämmelse i arvsskatteförordningen

— 39 § b) — gåvoskattefrihet formellt föreligger för vad

någon erhållit såsom bidrag till undervisning eller uppfostran. I praxis har

dock begränsning skett så till vida att sådana gåvor i vad de överstigit vissa

belopp — enligt av arvsskattesakkunniga hos vissa länsstyrelser inhämtade

uppgifter ca 35 000 kronor — inte ansetts berättiga till skattefrihet. Propositionsförslaget

innebär härvidlag att i författningstexten såsom uttrycklig

förutsättning för skattefrihet angives att omständigheterna är sådana att

gåvotagaren genom bidraget kan anses ha tillförsäkrats en förmån, som han

eljest inte skulle ha åtnjutit. Härmed har främst avsetts att förhindra att

förmögna föräldrar skattefritt överför kapital till sina barn under sken av

att medlen skall användas för att bekosta barnens utbildning.

I motionerna har på denna punkt gjorts gällande att propositionsförslaget

skulle vara opåkallat med hänsyn till den begränsning av skattefriheten

som utbildat sig i praxis samt ägnat att medföra tolkningssvårigheter.

Det har också hävdats att frågan om avdrag vid inkomsttaxeringen för periodiskt

understöd till berörda ändamål först borde lösas.

Utskottet anser inte att de av motionärerna anförda skälen mot en författningsändring

är bärande. Den i praxis genomförda begränsningen av

skattefriheten till visst högsta belopp är sålunda inte tillfyllest för att förhindra

att bestämmelsen utnyttjas i skatteundandragande syfte. Såsom

departementschefen framhållit får innebörden av bestämmelsen främst anses

vara att gåvotagarens föräldrars ekonomiska ställning införes som ett

moment vid bedömandet av skattefriheten. Flertalet av de gåvor, varom

här är fråga, torde nämligen ges till barn, vars föräldrar är ekonomiskt välsituerade.

Redan med hänsyn härtill kan såsom departementschefen också

understrukit antalet av de gåvor där skattefrihet överhuvudtaget kan ifrågasättas

väntas betydligt nedgå efter ett genomförande av den föreslagna

författningsändringen. Att i enstaka fall svårbedömbara gränsfall kan uppkomma

torde i och för sig vara riktigt. Någon anledning att överdriva dessa

svårigheter anser utskottet dock inte föreligga. Inte heller utgör frågan om

4 Dihang till riksdagens protokoll 1058. 7 samt. Nr II 10

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för periodiskt understöd till annans undervisning

eller uppfostran något skäl mot ett genomförande av den föreslagna

begränsningen av gåvoskattefriheten.

Under hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet i förevarande hänseende

propositionsförslaget och avstyrker således motionerna I: B 90 och

II: B 111 samt motionerna I:B 91 och II: B 113.

Vad härefter angår frågan om tiden för sammanläggning av arvs- eller

testamentslott med benefik revers föreligger överensstämmelse mellan propositionen

och motionerna så till vida att den obegränsade sammanläggningstiden

skall gälla med avseende å reverser som utfärdas sedan de nya

beskattningsreglerna trätt i kraft. Skiljaktigheten hänför sig till de reverser

som utfärdats före nämnda tidpunkt. Enligt propositionen skall även

här gälla obegränsad sammanläggningstid, medan motionärerna yrkat att

sådana reverser skall behandlas som vanliga gåvor.

Utskottet anser att det skäl som i propositionen anförts för en obegränsad

sammanläggningstid -—- nämligen att förhindra att benefika reverser utnyttjas

för att erhålla opåkallade skattelättnader vid dödsbobeskattningen - kan godtagas när det gäller reverser utfärdade efter de nya bestämmelsernas

ikraftträdande. De syften som utfärdandet av benefika reverser hittills

tjänat, och som ofta varit helt andra än att undandraga det allmänna skatt,

synes i fortsättningen få tillgodoses på annat sätt, t. ex. genom testamente.

Utskottet tillstyrker därför propositionen i denna del. När det däremot gäller

tidigare utfärdade reverser skulle en obegränsad sammanläggningstid i

praktiken innebära ett avsteg från principen att ny skattelagstiftning inte

skall ges tillbakaverkande kraft. Denna princip anser utskottet böra upprätthållas

även i nu förevarande sammanhang. En annan ståndpunkt skulle

också i flera fall kunna rubba de civilrättsliga konsekvenserna av redan företagna

fullt legala förmögenhetsdispositioner. Härvidlag må hänvisas till

det i motionen II: B 112 anförda exemplet att benefik revers utfärdats till

en bröstarvinge såsom kompensation för att andra erhållit kontanta studiebidrag.

Utskottet avstyrker därför propositionen i denna del och tillstyrker

i stället vad som härutinnan föreslagits i motionerna I : B 90 och II: B 111,

motionerna I: B 91 och II: B 113 samt motionen II: B 112.

Försäkringsbeskattningen

Det i propositionen framlagda förslaget om försäkringsbeskattningens utformning

har — i likhet med vad arvsskattesakkunniga föreslagit — i huvudsak

begränsats till att avse höjningar av de skattefria grundavdragen vid

de enligt arvsskatteförordningen nu skattepliktiga försäkringsförvärven samt

införande i förordningen av skatteplikt för pensionsförsäkringar såsom en

motsvarighet till den nuvarande skatteplikten för sådana försäkringar enligt

kvarlåtenskapsskatteförordningen. Vidare har i propositionen framlagts

vissa förslag till förenkling och förtydligande av beskattningsbestämmelser
-

na.

s. 51 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958 51

Beträffande grundavdragen innebär förslaget en höjning till 25 000 kronor

(från 15 000 kronor) i fråga om kapitalförsäkringar samt olycksfallsoch

sjukförsäkringar. Beträffande andra livränteförsäkringar än pensionsförsäkringar

föreslås grundavdraget höjt till 2 500 kronor (från 1 500 kronor)

av den årliga livräntan. Den i arvsskatteförordningen nyinförda skatteplikten

för pensionsförsäkringar avses förknippad med ett grundavdrag om

10 000 kronor av årspensionen. De nämnda beloppen gäller per förmånstagare.

Departementschefen har i propositionen uttalat att den föreslagna utformningen

av försäkringsbeskattningen — som ansluter sig till arvsskatteförordningens

hittillsvarande principer på området — i viss utsträckning fått

ges en provisorisk karaktär i avbidan på en blivande översyn av bestämmelserna

rörande arvsbeskattningen i allmänhet och försäkringsbeskattningen

i synnerhet. Därvid har departementschefen åberopat hurusom i olika sammanhang

gjorts gällande att inadvertenser föreligger i fråga om försäkringsbeskattningens

nuvarande utformning. Enligt departementschefen har det

inte synts möjligt att i samband med övergången till ett 1-skattesystem åstadkomma

en i alla avseenden tillfredsställande utformning härvidlag. Från

dessa synpunkter har propositionsförslaget i huvudsak begränsats till sådana

frågor som sammanhänger med övergången till 1-skattesystemet.

I motionerna I: B 31 och II: B 35 har yrkats att — därest arvsbeskattningen

hojes — förmånstagareförvärv på grund av vissa kapitalförsäkringar alltjämt

skall på i motionerna närmare angivet sätt beskattas med tillämpning

av nu gällande arvsskatteskalor. Vidare har i motionerna I:B 90 och II- B

111 samt motionerna I: B 91 och II: B 113 yrkats bibehållande av den enligt

arvsskatteförordningen nu gällande skattefriheten för förmånstagareförvärv

på grund av pensionsförsäkringar.

I sistnämnda båda motioner bar vidare föreslagits att vid den blivande

översyn av arvsskatteförordningen, som påyrkats i motionerna, bl. a. vissa

narmare angivna frågor på försäkringsbeskattningens område måtte upptagas

till behandling. Sålunda borde övervägas att begränsa skattskyldigheten i

fråga om försäkring till dess återköpsvärde, att slopa förmånstagareförordnande

såsom villkor för skattefrihet och att avskaffa beskattningen av försäkring

vid försäkringstagarens makes död.

Utskottet vill i fråga om försäkringsbeskattningen till en början erinra

om att såväl 1950 års som 1952 års bevillningsutskott framhållit att eu omarbetning

av beskattningsreglerna är av behovet starkt påkallad. Av den nu

föreliggande propositionen framgår att dessa regler även efter övergång till

ett 1-skattesystem kommer alt förete inadvertenser och otillfredsställande

utformning i övrigt. Såsom departementschefen anfört har möjlighet nämligen

inte förelegat att redan vid övergången till ett 1-skattesystem ernå i allo

tillfredsställande regler på beskattningsområdet. Bestämmelserna får därför i

viss utsträckning anses ha en provisorisk karaktär.

Med hansyn till vad sålunda förekommit vill utskottet understryka ange
-

s. 52 Kontrollera mot PDF

52 Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

lägenheten av att vid den allsidiga översyn av arvsskattebestämmelserna,

som utskottet förordat, försäkringsbeskattningen ägnas särskild uppmärksamhet.

Bland de frågor, som därvid bör utredas och prövas, ingår otvivelaktigt

de i motionerna I: B 91 och II: B 113 angivna. Av vad departementschefen

uttalat i propositionen framgår också att ifrågavarande tre spörsmål

är av beskaffenhet att ställning därtill kan tagas först vid en allmän översyn

av arvsskattebestämmelserna. Förutom lösningen av speciella problem bör

emellertid, såsom utskottet redan framhållit, vid översynen också eftersträvas

att åstadkomma förenklingar. Detta torde särskilt gälla försäki ingsbeskattningen.

Genom vad utskottet nu anfört torde syftet med motionerna I: B 91 och

II: B 113, i vad de åsyftar översyn av försäkringsbeskattningen, vara tillgodosett.

Utskottet övergår härefter till att närmare behandla propositionens förslag

rörande försäkringsbeskattningen och de däremot riktade motionsyrkandena.

Vad därvid till en början gäller de föreslagna höjningarna av nu gällande

skattefria grundavdrag liksom förslagen till förenklingar och förtydliganden

av beskattningsbestämmelserna — i vilka frågor motioner inte väckts

— har utskottet ej funnit anledning till erinran. Utskottet tillstyrker därför

propositionen i dessa delar.

Propositionsförslaget i fråga om kapitalförsäkringar samt olycksfalls- och

sjukförsäkringar innebär — förutom höjningen av grundavdraget - att de

nya skatteskalor, som avses skola träda i kraft med ingången av år 1959, blir

tillämpliga vid beskattning av förmånstagareförvärv för vilka skattskyldighet

inträder efter denna tidpunkt. Undantag härifrån har i övergångsbestämmelserna

gjorts endast för det fall att försäkringstagaren avlidit eller försäkringen

börjat utfalla till förmånstagare före tidpunkten i fråga. I dessa

fall skall hittillsvarande skalor alltjämt tillämpas.

Motionsyrkandena beträffande nu ifrågavarande försäkringars beskattning

innebär att hittillsvarande skalor skall tillämpas vid beräkning av skatt

för förmånstagareförvärv dels vid kapitalförsäkring som tecknats före år

1959, dels vid kapitalförsäkring som tecknats senare och är utmätningsfri

jämlikt 116 § första stycket lagen om försäkringsavtal och dels vid olycksfalls-

och sjukförsäkring. Om sådant förmånstagareförvärv skall sammanläggas

med annat förvärv, skall skatten enligt motionärernas förslag beräknas

som om förmånstagareförvärvet utgjort den högst beskattade delen av de

sammanlagda förvärven. Såsom motivering har i motionerna i huvudsak anförts

att en tillämpning av de höjda arvsskatteskalorna skulle i många lägen

föranleda väsentligt högre skatt än fallet är enligt nu gällande regler.

Dessa skatteskärpningar hade sin grund i att, enligt kvarlåtenskapsskatteförordningen,

olycksfalls- och sjukförsäkringar helt och kapitalförsäkringar

i stor utsträckning befriats från kvarlåtenslcapsbcskattning. Den av motionärerna

föreslagna regeln för skattens beräkning skulle medföra i stort sett

s. 53 Kontrollera mot PDF

53

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

samma skatteresultat som för närvarande. Regeln borde enligt motionärerna

— till undvikande av retroaktivitet i beskattningen — tillämpas å alla försäkringar

varom nu var fråga som tecknats före de nya skatteskalornas

ikraftträdande. Den borde även tillämpas å senare tecknade socialt särskilt

värdefulla försäkringar, nämligen å utmätningsfria kapitalförsäkringar samt

å olycksfalls- och sjukförsäkringar.

Utskottet vill i anledning av motionerna erinra om att en övergång till ett

1-skattesystem enligt sakens natur måste leda till höjd beskattning i fall

som är speciellt gynnade till följd av lcvarlåtenskapsskattens tekniska konstruktion.

Detta är i särskilt hög grad fallet med de stora kapitalförsäkringarna.

Det är också främst i fråga om dessa som de av motionärerna påtalade

skatteskärpningarna inträder. De olägenheter härav, som kan uppkomma

för den enskilde, får som departementschefen också framhållit självfallet

vägas mot de fördelar som övergången till ett såsom helhet ändamålsenligare

beskattningssystem innebär. Någon anledning att från de nya skatteskalornas

tillämpning generellt undantaga försäkringar som tecknats dessförinnan

anser utskottet därför inte föreligga. Det bör i anslutning härtill

understrykas att något sådant undantag för tidigare tecknade försäkringar

inte heller gjordes vid införandet av kvarlåtenskapsskatten. Vad härefter angår

motionärernas förslag att även vissa försäkringar som tecknas efter de

nya skatteskalornas ikraftträdande skall undantagas från skalornas tillämpning,

skulle detta innefatta ett så klart avsteg från normala beskattningsprinciper

att utskottet anser förslagets genomförande uteslutet.

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet motionerna I: B 31

och II: B 35.

Propositionsförslaget i fråga om pensionsförsäkringar innebär att förmånstagareförvärv

på grund av sådan försäkring — för närvarande skattefritt enligt

arvsskatteförordningen — görs skattepliktigt. Härmed åsyftas att skapa

motsvarighet till den spärr mot skatteflykt genom stora pensionsförsäkringar

som beskattningen enligt kvarlåtenskapsskatteförordningen av sådana försäkringar

innefattar. För att skatteplikten ej skall gå längre än fallet är enligt

sistnämnda förordning, avses att från skatteplikt skall undantagas tjänslepensionsförsäkringar

samt sådana pensionsförsäkringar som är äldre än

tio år. Såsom motsvarighet till grundavdraget vid kvarlåtenskapsbcskattningen

på 80 000 kronor av premiesumman föreslås ett grundavdrag per förmånstagare

om 10 000 kronor av det årliga pensionsbeloppet.

Motionsyrkandena beträffande pensionsförsäkringars beskattning innebär

att skattefriheten enligt arvsskatteförordningen skall bibehållas oförändrad.

Såsom motivering har i motionerna bl. a. anförts att vanliga pensionsförsäkringar

inte bör behandlas strängare än tjänstepensionsförsäkringar och att

gränsen mellan försäkringstyperna är svår alt draga. Vidare har åberopats

alt det för arvsbeskattningen förordade grundavdraget inte kan anses motsvara

grundavdraget enligt kvarlåtcnskapsskalteförordningen samt leder till

slumpartade och oegentliga resultat. Den föreslagna skatteplikten skulle yl
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54 Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

terligare komplicera försäkringsbeskattningen. Inte heller från synpunkten

att förhindra skatteflykt kunde införande av skatteplikt för pensionsförsäkringar

anses påkallat.

Utskottet vill i anledning av motionerna till en början erinra om att det

vid tillkomsten av kvarlåtenskapsskatten ansågs erforderligt att vanliga pensionsförsäkringar

liksom kapitalförsäkringar underkastades skatteplikt. Övriga

försök att göra kvarlåtenskapsskatten effektiv skulle nämligen, framhölls

det, vara ett slag i luften om man lämnade den möjligheten öppen att

genom insättande av förmånstagare till försäkringar nedbringa kvarlåtenskapen

med praktiskt taget vilket belopp som helst.

I likhet med departementschefen anser utskottet det inte kunna uteslutas

att en skattefrihet för pensionsförsäkringar kan komma att i viss utsträckning

medföra åtgärder av skatteflyktsnatur. Försäkringsinspektionen har

också i sitt remissyttrande erinrat om att enligt tidigare erfarenheter oväntade

och osunda företeelser av denna art plötsligt kan framträda. Utskottet

ansluter sig till den av departementschefen intagna ståndpunkten att kvarlåtenskapsskattens

avskaffande inte får leda till att förefintliga skatteflyktsspärrar

försvagas. Såsom departementschefen framhållit bör ett frångående

av denna princip äga rum endast om det är ställt utom tvekan att viss skatteflyktsspärr

inte längre erfordras. Utskottet biträder därför propositionsförslaget

att skatteplikt bör införas i arvsskalteförordningen för pensionsförsäkringar.

I anslutning härtill vill utskottet framhålla att redan förefintliga

gränsdragningssvårigheter med avseende å tjänstepensionsbegreppet självfallet

inte kan utgöra något skäl mot överförande till arvsskatteförordningen

av den enligt kvarlåtenskapsskatteförordningen föreliggande skatteplikten

för vanliga pensionsförsäkringar. Inte heller kan skatteplikten, såsom motionärerna

även gjort gällande, anses komplicera försäkringsbeskattningen;

skatteplikten föreslås ju utformad enligt det i arvsskatteförordningen redan

gällande systemet för andra livränteförsäkringar.

Beträffande den närmare utformningen av beskattningsbestämmelserna

i förevarande hänseende biträder utskottet propositionsförslaget. Utskottet

vill härvidlag särskilt understryka att det föreslagna grundavdraget, 10 000

kronor per förmånstagare av det årliga pensionsbeloppet, enligt utskottets

mening väl tillgodoser de syften som avsetts med grundavdraget enligt kvarlåtenskapsskatteförordningen.

Under hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet propositionsförslaget

samt avstyrker således motionerna I: B 90 och II: B 111 samt motionerna

I: B 91 och II: B 113 i förevarande del.

Övriga frågor

I motionerna I: B 91 och II: B 113 har gjorts gällande att, därest blivande

översyn av arvsskatteförordningen inte skulle leda till full skattefrihet för

efterlevande makes förvärv, i vart fall den i 56 § angivna tidsgränsen för ef
-

s. 55 Kontrollera mot PDF

55

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

tergift av skatt borde utsträckas i fråga om make. Därvid har motionärerna

uttalat att eftergiftsbestämmelsen — som enligt sin ordalydelse avser skatt

för egendom som förvärvats genom arv, testamente eller gåva — självfallet

även borde avse förmånstagareförvärv.

Utskottet förutsätter att även eftergiftsbestämmelserna omprövas då den

allsidiga översynen av arvsskatteförordningen kommer till stånd. Utskottet

vin dock framhålla att förmånstagareförvärv — som ju i vissa fall beskattas

såsom arvfallen egendom, i andra fall såsom gåva — enligt utskottets mening

redan omfattas av den angivna ordalydelsen.

Beträffande de delar av propositionen, vilka inte av utskottet behandlats

i det föregående, har utskottet inte funnit anledning till erinran mot de

framlagda förslagen.

Utskottets hemställan

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen måtte, med förklarande att Kungl. Maj :ts

förevarande proposition nr B 3, såvitt angår nedan under

2) angivna författningsförslag, icke kunnat av riksdagen

oförändrad bifallas,

1) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

angående upphävande av förordningen den 26 juli

1947 (nr 581) om kvarlåtenskapsskatt; samt

2) antaga det vid propositionen fogade förslaget till förordning

angående ändring i förordningen den 6 juni 1941

(nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt med följande ändringar,

nämligen

dels att den i 28 § intagna tariffen beträffande klass III

erhåller följande lydelse:

Klass III. För testamentslott tillkommande

kyrka, landsting, kommun eller annan menighet ävensom hushållningssällskap;
stiftelse

med huvudsakligt syfte att främja religiösa, välgörande, sociala,

politiska, konstnärliga, idrottsliga eller andra därmed jämförliga kulturella

eller eljest allmännyttiga ändamål;

stiftelse med huvudsakligt ändamål att främja landets näringsliv;

registrerad understödsförening eller sådan sammanslutning, som, utan att

hava till syfte att i sin verksamhet tillgodose medlemmarnas ekonomiska intressen,

huvudsakligen fullföljer ovan angivet ändamål;

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

folketshusförening, bygdegårdsförening eller annan liknande sammanslutning,

som har till främsta syfte att anordna eller tillhandahålla allmän samlingslokal,

utgör skatten, där fråga är om svensk juridisk person och skattebefrielse

ej åtnjutes jämlikt 3 §:

när värdet å lotten överstiger

1 000

men

icke

3 000

kr:

40

kr

för

1 000

kr

och

10 %

av

återstoden;

3 000

»

»

6 000

»:

240

»

»

3 000

»

»

15 %

»

» ;

6 000

»

»

20 000

» :

690

»

»

6 000

»

»

20 %

»

» ;

20 000

»

60 000

» :

3 490

»

»

20 000

»

»

25 %

»

» ;

60 000

» :

13 490

»

»

60 000

»

»

30 %

»

»

dels att 28 § sista stycket erhåller följande lydelse:

För skattelott, som i It § 2 mom. sägs, beräknas skatten efter den klass,

gällande för arvinge eller universell testamentstagare i dödsboet eller för

mottagaren av det legat varom fråga är, som medför lägst skatt. Därest

skattelotten icke överstiger, om den skall beskattas efter klass I, 3 000 kronor,

om den skall beskattas efter klass II, 2 000 kronor och eljest 1 000 kronor,

utgår skatten i klass I efter 1 procent, i klass II efter 3 procent, i klass

III efter 4 procent och i klass IV efter 20 procent. Överstiger skattelott, som

skall beskattas efter klass I, 3 000 men icke 6 000 kronor, utgår skatten med

30 kronor för 3 000 kronor och 2 procent av återstoden.

dels ock att punkten 4 av övergångsbestämmelserna erhåller

följande lydelse:

4. Vid tillämpning av bestämmelserna i 19 och 41 §§ i deras nya lydelse

skall iakttagas, att skatt ej må beräknas efter sammanläggning med gåva,

för vilken skattskyldighet inträtt före den 1 januari 1955.

B) att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla

om en allsidig översyn av bestämmelserna rörande

arvsbeskattningen; samt

C) att följande motioner, nämligen

1) de likalydande motionerna I: B 31 av herr Hagberg och

fru Gärde Widemar samt II: B 35 av herr Nilsson i Svalöv

m. fl.,

2) de likalydande motionerna I: B 90 av herr Ohlon m. fl.

och II: B 111 av herr Ohlin m. fl.,

3) de likalydande motionerna I: B 91 av herr Ewerlöf m. fl.

och II: B 113 av herr Hjalmarson m. fl.,

4) de likalydande motionerna I: B 121 av herr Kronstrand

m. fl. och IDB 148 av herr Stiernstedt m. fl.,

5) motionen II: B 12 av fröken Vinge m. fl. samt

s. 57 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

57

6) motionen II: B 112 av herr Hansson i Skegrie m. fl.,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 28 oktober 1958

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Eriksson, Spetz,

Snygg, Erik Jansson, Söderquist, Wolgast*, Hellebladh och Alvar Andersson;

samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Brandt i Aspabruk, Nilsson

i Svalöv, Allard, Magnusson i Borås, Ericsson i Kinna, Gustafson i Göteborg,

Larsson i Luttra, Stenberg och Carlsson i Västerås.

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

Reservationer:

I) av herrar Sjödahl, Eriksson, Snygg, Erik Jansson, Hellebladh, Sundström,

Brandt i Aspabruk, Allard, Ericsson i Kinna och Carlsson i Västerås,

vilka ansett

dels att den del av utskottets yttrande, som börjar å s. 50 rad 15 uppifrån

med orden »Utskottet anser» och slutar å s. 50 rad 11 nedifrån med orden

»motionen II: B 112» bort ha följande lydelse:

»Den föreslagna obegränsade sammanläggningstiden avser endast benefika

reverser som ej infriats före dödsfallet, övriga sådana reverser behandlas

i sammanläggningshänseende som vanliga gåvor. En gåva av benefik revers,

som inte fullbordas under givarens livstid, innebär i allmänhet inte för

givaren någon uppoffring av betydelse; givaren disponerar fortfarande över

den egendom reversen avser. Med hänsyn till att benefika reverser gåvobeskattas

redan vid överlämnandet skulle en begränsning av sammanläggningstiden

såsom för vanliga gåvor lätt kunna utnyttjas för att få en arvslott

beskattad i två fristående delar — och därmed lindrigare än eljest skulle bli

fallet — oaktat arvingen i själva verket erhåller hela lotten på en gång vid

dödsfallet. Den föreslagna bestämmelsen om obegränsad sammanläggningstid

får ses mot bakgrunden av att motverka sådant skatteundandragande.

I betraktande av de talrika gåvor av ren skatteflyktskaraktär, som ägt rum,

är det av vikt att några undantag härvidlag ej göres. Bestämmelsen innebär

att vad arvtagaren erhåller i arv beskattas med hänsyn till att han samtidigt

får slutgiltigt disponera den egendom, som reversen avser. Arvtagarens

ökade skattekraft föranleder att arvslotten beskattas i högre skatteskikt än

eljest varit fallet. Den tidigare beskattningen vid den benefika reversens utfärdande

lämnas däremot orubbad. Någon ny beskattning av reversen ifrågasättes

alltså inte. Med den i motionerna föreslagna inskränkningen av bestämmelsens

tillämpning skulle däremot lagstiftaren för här avsedda fall

avstå från att tillämpa den princip, som övergången till ett 1-skattesystem

syftar att i görligaste mån tillgodose, nämligen beskattning efter den enskilde

arvingens skatteförmåga. Utskottet vill slutligen i likhet med departementschefen

understryka att det står vederbörande öppet att genom infriande i

livstiden av benefik revers undvika sammanläggning.

Under hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet i förevarande hänseende

propositionen och avstyrker således motionerna I: B 90 och II: B 111,

motionerna I: B 91 och II: B 113 samt motionen II: B 112.»

dels ock att utskottets hemställan under punkten A) 2) bort ha följande

lydelse:

»2) antaga det---(== utskottet s. 55 rad 16 nedifrån

—s. 56 rad 21 uppifrån)--— av återstoden.»

s. 59 Kontrollera mot PDF

59

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

II) av herrar Spetz, Söderquist, Wolgast, Alvar Andersson, Gustafson i

Göteborg, Larsson i Luttra och Stenberg, vilka ansett

a) att utskottet under »Allmänna synpunkter» bort anföra:

»Kvarlåtenskapsskatten har allt sedan sin tillkomst år 1947 varit föremål

tor stark kritik. I huvudsak bär mot skatteformen invänts, att den leder till

en orättvis avvägning av skattebördan därigenom att ingen hänsyn tages till

det antal arvtagare, som skall ärva en efterlämnad kvarlåtenskap. Härigenom

kan två lika stora lotter bli olika hårt beskattade. Genom kvarlåtenskapsskatten

skärptes arvsbeskattningen allvarligt, till men framför allt

tÖT de mindre företagen och jordbruket, liksom för produktionslivets kapitalförsörjning

över huvud. Vidare måste ett system med två olika, samtidigt

utgående former av dödsbobeskattning i tekniskt och administrativt avseende

komplicera arvsbeskattningen. Utskottet anser för sin del denna kritik mot

kvarlåtenskapsskatten berättigad och hälsar därför med tillfredsställelse,

att enighet kunnat vinnas om skattens försvinnande. Utskottet anser det

nämligen vara en viktig princip att dödsbobeskattningen grundas på den enskilda

arvs- eller testamentslotten, varigenom skattebördan kan bli rättvist

avvägd och lika stora lotler inom samma skatteklass bli lika beskattade. Genom

denna reform, innebärande en återgång till det förutvarande 1-skattesystemet,

vinnes samtidigt en teknisk och administrativ förenkling av dödsbobeskattningen.

»

b) att utskottet i fråga om skatteskalorna beträffande skatteklasserna 1,

II och IV bort anföra följande:

»Departementschefen har föreslagit att arvslottsskatten i samband med

kvarlåtenskapsskattens avskaffande höjes så, att den förutvarande sammanagda

avsskattenivån (arvsskatt jämte kvarlåtenskapsskatt) i stort sett bibehalles.

Utskottet kan inte förorda en så hög skattenivå.

Utskottet delar uppfattningen att det är motiverat att i samband med kvarlåtenskapsskattens

avskaffande något förhöja den nuvarande jämförelsevis

aga arvslott sbeskattningen vad gäller större arvslotter samt i fråga om arvse

her testament slotter till dem, som antingen står i ett mera avlägset släktskapsförhållande

till den avlidne eller är helt oskylda i förhållande till denne

Men i likhet med vad som framhållits i de likalydande motionerna U B 90

av hr Ohlon m. fl. och II: B 111 av hr Ohlin m. fl. samt i motionen IU B 119

av hr Hansson i Skegrie in. fl. vill utskottet understryka, att arvsbeskatlningen

til sin natur ar en skatteform som i hög grad drabbar sparandet

Den egendom, som göres till föremål för beskattningen ingår i månaa fall

som en Produktiv del i bestående företag samtidigt som det kan vara svårt

att anskaffa likvida medel for arvsskattens erläggande. Främst torde detta

galla jordbruk och mindre företag av t. ex. familjebolags karaktär.

ramst av de här anförda skälen anser utskottet den av departementscheen

föreslagna skattenivån alltför hård. En sänkning av den nuvarande totala

arvsskattenivån bör eftersträvas i samband med beskattningens refor
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

gO Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

mering. Särskilt ifråga om skatteklass I, efter vilken efterlevande makes

och barns lotter beskattas, anser utskottet det viktigt, att en markerad sänkning

av den nuvarande höga dödsbobeskattningen genomföres.

Utskottet anser det viktigt att utforma en i samband med kvarlåtenskapsskattens

slopande förhöjd arvslottsskatt så, att tyngdpunkten i höjningen förlägges

till de större arvslotterna samt till lotter som beskattas efter skatteklasserna

II och IV. I främsta rummet bör med andra ord efterlevande makes

samt barnens intressen tillgodoses, d. v. s. de arvs- eller testamentslotter som

beskattas efter skatteklass I. I görlig mån bör också hänsyn tas till att penningvärdeförsämringen

skärpt beskattningen utöver den nivå som fastställdes

år 1947 då dödsbobeskattningen senast omprövades. Av denna anledning

anser utskottet det rimligt att skatteuttaget justeras nagot nedåt även för

de mindre arvslotterna i skatteklass I.

Utskottet föreslår att vad gäller skatteklasserna I, II och IV de skatteskalor

som föreslagits i de likalydande motionerna I: B 90 och II: Bill samt

motionen II: B 112 antages av riksdagen i stället för de i propositionen föreslagna.

Vad gäller skatteklass III, efter vilken testamentslotter till allmännyttiga

stiftelser och sammanslutningar beskattas, anser utskottet att nu gällande

skatteskala bör bibehållas oförändrad.»

c) att utskottet under punkten A) 2) bort hemställa, att riksdagen måtte,

2) antaga det---(= utskottet s. 55 råd 16 nedifrån

—s. 55 rad 14 nedifrån)--— ändringar, nämligen

dels att den i 28 § intagna tariffen erhåller följande lydelse:

Tariff.

Klass 1. För arvs- eller testamentslott, som tillkommer efterlevande make,

barn, styvbarn eller avkomling till barn eller styvbarn, utgör skatten:

när värdet å skattepliktig lott överstiger

6 000 men icke

10 000 kr:

90

kr för 6 000 kr och

2 %

av

återstoden

10 000.

»

»

20 000 » :

170

» »

10 000 »

»

3 %

»

»

20 000

»

»

30 000 » :

470

» »

20 000 »

»

4 %

»

»

30 000

»

»

40 000 » :

870

» »

30 000 »>

»

5 %

»

»

40 000

»

»

50 000 » :

1 370

» »

40 000 »

»

6%

»

»

50 000

»

»

60 000''» :

1 970

» »

50 000 »

»

8 %

»

»

60 000

»

»

80 000"» :

2 770

» »

60 000 »

»

11 %

»

»

80 000

»

»

100 000% :

4 970

» »

80 000] »

»

14 %

»

»

100 000

»

»

150 000'';» :

7 770

» »

ioo ooo5»

»

18 %

»

»

150 000

»

»

200 000''» :

16 770

» »

150 000 »

»

23 %

»

»

: 200 000

»

»

300 000 » :

28 270

» »

200 000 »

»

27 %

»

»

. 300 000

»

»

500 000 » :

55 270

» »

300 000 »

»

32 %

»

»

i* 500 000

»

»

1 000 000 » :

119 270

» »

500 000 »

»

37 %

»

»

1 000 000

» :

304 270

» >

1 000 000 »

»

42 %

»

»

Klass II. För arvs- eller testamentslott, som tillkommer fader, moder,

styvfader, styvmoder, broder (halvbroder), syster, (halvsyster), broders

(halvbroders) eller systers (halvsysters) avkomling eller barns efterlevande

s. 61 Kontrollera mot PDF

61

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

make eller som tillkommer någon, vilken såsom anställd tillhört den avlidnes

husfolk under minst tio år, utgör skatten:

när värdet å lotten överstiger

2 000 men icke

6 000 kr:

40 kr för

2 000 kr och

6 %

av

återstoden;

6 000 »

»

12 000

» :

280

»

»

* 6 000

»

»

8 %

»

» ;

12 000 »

»

20 000

» :

760

»

»

12 000

»

»

10 %

»

» :

20 000 »

»

30 000

» :

1 560

»

»

20 000

»

»

12 %

»

» ;

30 000 »>

»

40 000

» :

2 760

»

»

30 000

»

»

15 %

»

» :

40 000 »

»

50 000

» :

4 260

»

»

>- 40 000

»

»

18 %

»

» ;

50 000 »

»

60 000

» :

6 060

»

»

50 000

»

»

22 %

»

» ;

60 000 »

»

80 000

» :

8 260

»

»

[ 60 000

»

»

26 %

»

» ;

80 000 i)

»

100 000

» :

13 460

»

»

'' 80 000

»

»

30 %

»

» ;

100 000 »

»

200 000

» :

19 460

»

»

100 000

»

»

35 %

»

» ;

200 000 »

»

300 000

» :

54 460

»

»

200 000

»

»

40 %

»

»> ;

300 000 »

»

500 000

» :

94 460

1>

»

300 000

»

»

44 %

»

» ;

500 000

» :

182 460

»

»

500 000

»

»

47 %

»

»

Lika med den, vilken såsom anställd tillhört den avlidnes husfolk under

minst tio år, skall anses den, som innehaft dylik anställning under tid, som

jämte tiden för sådan anställning hos den avlidnes make eller annan i klass

I eller II avsedd anhörig till den avlidne eller motsvarande anhörig till hans

make eller ock hos den avlidnes eller makens farföräldrar eller morföräldrar

uppgått till minst tio år.

Klass 111. För testamentslott---(= utskottet s. 55 rad 10 nedifrån

—s. 56 rad 11 uppifrån) —--30 % av återstoden.

Klass IV. För arvs- eller testamentslott, som icke skall beskattas enligt

för klass I, II eller III angivna grunder, utgör skatten:

när värdet å lotten överstiger

1 000

men

icke

2 000 kr:

150 kr för

1 000 kr och 15 %

av

återstoden

2 000

»

»

5 000 » :

300

»

»

2 000

»

»

20 %

»

»

5 000

»

»

8 000 » :

900

»

»

5 000

»

»

25 %

»

»

8 000

»

»

12 000 » :

1 650

»

»

8 000

»

»

30 %

»

»

12 000

»

»

16 000 » :

2 850

»

»

12 000

»

»

35 %

»

»

16 000

»

»

20 000 » :

4 250

»

»

16 000

»

»

40 %

»

»

20 000

»

»

30 000 » :

5 850

»

20 000

»

»

45 %

»

»

30 000

» :

10 350

t>

*

30 000

»

»

50 %

t>

»

dels att sista stycket i 28 § erhåller följande lydelse:

För skattelott, som i 11 § 2 mom. sägs, beräknas skatten efter den klass,

gällande för arvinge eller universell testamentstagare i dödsboet eller för

mottagaren av det legat varom fråga är, som medför lägst skatt. Därest skattelotten

icke överstiger, om den skall beskattas efter klass I, 3 000 kronor, om

den skall beskattas efter klass II, 2 000 kronor och eljest 1 000 kronor, utgår

skatten i klass I efter 1 procent, i klass II efter 2 procent, i klass III efter 4

procent och i klass IV efter 15 procent, överstiger skattelott, som skall be
-

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

skattas efter klass I, 3 000 men icke 6 000 kronor, utgår skatten med 30 kronor

för 3 000 kronor och 2 procent av återstoden.

dels ock att---- (=utskottet s. 56 rad 22 uppifrån

—s. 56 rad 15 nedifrån)---januari 1955.

III) av herrar Hagberg, Nilsson i Svalöv och Magnusson i Borås, vilka anfört

följande:

»Alltsedan kvarlåtenskapsskattens införande 1947 har vi inom högerpartiet

motsatt oss denna skatteform. Vi har icke kunnat acceptera den principiella

motiveringen för K-skatten med dess bakomliggande diffusa skuldbegrepp.

K-skattens konstruktion har enligt vår mening varit inkonsekvent

och ologisk. K-skattens tyngd har varit sådan att man snarare kunnat tala

om konfiskation än om beskattning i vanlig mening. Exempel härpå lämnas

i motionen II: 540 vid årets förra riksdag. K-skatten har genom att den vid

en given kvarlåtenskap utgår med samma belopp oavsett hur många arvingarna

är icke på något sätt beaktat skatteförmågan hos arvtagaren. Bröstarvingar

har drabbats lika hårt som oskylda. För medelstora och större enskilda

rörelseidkare och familjeföretag inom industri, handel och jordbruk

skulle skatten i längden i hög grad försvåra och stundom omöjliggöra en

iortsalt verksamhet. K-skatten drabbar enligt en av 1947 års bevillningsutskott

företagen utredning särskilt hårt landets jordbrukare.

Med hansyn till det anförda finner vi förslaget i propositionen om K-skattens

borttagande väl motiverat och biträder detsamma.

Det belopp som K-skatten för närvarande inbringar kan beräknas till något

over 30 milj. kr. I förhållande till de samlade statsinkomsterna utgör

detta belopp föga mer an 2 promille. Enligt vår uppfattning har K-skatten

sa betydande samhällsekonomiska skadeverkningar, att dessa vida överstiger

de skatteinkomster statsverket i detta hänseende kunnat redovisa R^- dan med hänsyn härtill anser vi, att K-skatten bör avskaffas utan någon

hojmng av dodsbobeskattningen i annat sammanhang.

Såsom anförts i förenämnda motion II: 540 har den sedan 1947 inträffade

pennmgvardeförsämringen inneburit en automatisk skärpning av A-skatten,

vilken i dagens läge kan uppskattas till ca 12 milj. kr. I motionen angi
rC°S

eRn3el På ^ St°r denna skatteskärPning är beträffande arvslotter

1tnQo°^00 UPP h I 100 000 kr- Skärpningen varierar i stort sett mellan 25

Enligt vår mening skulle ett återställande av 1947 års reala nivå för A-skatten

vara val motiverat. I enlighet med vad som förordats i motionerna I: B

.1 och II: B 113 vill vi emellertid åtnöja oss med att beträffande klass I så

hl vida ta hansyn till penningvärdeförsämringen att vi föreslår, att skattesatsen

beträffande arvslotter upp till 75 000 kr. sänkes med i stort sett eu

procentenhet. Detta skulle innebära ett skattebortfall på ca 2,5 milj. kr. För

arvslotter i klass I över 75 000 kr. liksom för klasserna II—IV förordar vi_

också i likhet med motionerna — oförändrat skatteuttag.

s. 63 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B JO år 1958

63

Vad vi här föreslagit skulle totalt sett innebära en minskning av statens

skatteinkomster med ca 32 milj. kr. Eftersom departementschefens förslag

innebär ett skattebortfall på ca 7 milj. kr., föreligger här en skillnad på ca

25 milj. kr. per år.»

Med hänsyn till vad ovan anförts anser vi att utskottet under punkten A)

2) bort hemställa

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

I: B 91 av hr Ewerlöf m. fl. och II: B 113 av herr Hjalmarson

m. fl. måtte besluta att 28 § i det vid propositionen nr

B 3 fogade förslaget till förordning angående ändring i förordningen

den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt

skall ha den ändrade lydelse som framgår av nämnda

motioner.

IV) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Nilsson i Svalöv, Magnusson i

Borås, Gustafson i Göteborg och Stenberg, vilka ansett

dels att utskottet beträffande beskattningen av gåva till annans undervisning

eller uppfostran bort anföra:

»Gällande regler stadgar skattefrihet för ''gåva som utgör bidrag till gåvotagarens

undervisning eller uppfostran’. I propositionen föreslås ett tillägg

till den nuvarande lydelsen, nämligen ’då omständigheterna äro sådana att

gåvotagaren genom bidraget kan anses hava tillförsäkrats en förmån som

han eljest icke skulle hava åtnjutit’. Den föreslagna ändringen, som icke har

nagot samband med omläggningen av arvsbeskattningen, har motiverats med

syftet att i görlig mån söka förhindra att nu gällande regler utnyttjats för

kapitalöverflyttningar i skatteundandragande syfte.

Ett huvudkrav på skattelagstiftningens utformning bör vara att givna

regler är så avfattade att skattepliktens innebörd är i möjligaste mån klart

angiven. Den föreslagna ändringen fyller icke detta krav. Utskottet kan därför

inte tillstyrka den föreslagna ändringen. Som framhållits dels av två reservanter

inom arvsskattesakkunniga, dels i de likalydande motionerna I: B

90 och II: B 111 samt I: B 91 och II: B 113 har en praxis utbildats på grund\al

av gällande bestämmelser, varför vissa objektivt angivna spärrar för skattefriheten

för ifrågavarande gåvor förefinnes. Utan tvekan kommer med det

föreslagna tillägget risker att uppstå för olikhet vid skattebehandlingen liksom

betydande tolkningstvister. Under sådana förhållanden anser sig utskottet

böra yrka avslag på det i propositionen föreslagna tillägget i 39 § b),

samt yrkar således bifall i förevarande hänseende till motionerna I:B 90

och II: B 111 samt motionerna I: B 91 och II: B 113.»;

dels ock att utskottet bort under punkten A) 2) hemställa,

att riksdagen måtte besluta att 39 § i det vid propositionen

nr B 3 fogade förslaget till förordning angående ändring i

förordningeri den 6 juni 1941 (nr 416) om arvsskatt och gå
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

voskatt skall ha den ändrade lydelse, som framgår av motionerna

1: B 91 och II: B 113.

V) av herrar Hagberg, Spetz, Söderquist, Wolgast, Alvar Andersson, Nilsson

i Svalöv, Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Larsson i Luttra och

Stenberg, vilka ansett

dels att utskottet bort anföra följande:

a) beträffande kapitalförsäkringar samt sjuk- och olycksfallsförsäkringar

»För kapitalförsäkringar gäller för närvarande att kvarlåtenskapsskatt uttages

för sådana som tecknats senare än 10 år före försäkringstagarens dödsfall,

varvid skatt uttages på summa erlagda premier minskad med 80 000

kr. eller på värdet av förmånstagares förvärv, om detta är mindre. Olycksfalls-

och sjukförsäkringar är helt undantagna från sådan skatt. Enligt

propositionen skall alla förvärv på grund av kapitalförsäkring samt sjuk- och

olycksfallsförsäkring arvs- och gåvobeskattas enligt de föreslagna väsentligt

skärpta skatteskalorna, dock att vad förmånstagare erhåller på grund av

utmätningsfria kapitalförsäkringar samt sjuk- och olycksfallsförsäkringar

skall vara skattefritt intill 25 000 kr.

Det ojämförligt största antalet berörda försäkringar är tecknade mer än

10 år före försäkringstagarens död. I fråga om övriga kapitalförsäkringar

har endast i undantagsfall betalats premier överskjutande det avdragsgilla

beloppet vid kvarlåtenskapsbeskattning. För samtliga dessa försäkringar, inklusive

sjuk- och olycksfallsförsäkringar, inträder enligt propositionens förslag

en väsentlig skatteskärpning. Några omständigheter som skulle kunna

motivera en sådan försämring av försäkringstagarnas och deras efterlevandes

ställning har icke framkommit under tiden från 1947, då kvarlåtenskapsskatteförordningen

antogs av riksdagen. Tvärtom kan påvisas skäl att i

skattehänseende behandla försäkringar förmånligare än hittills. Den fortgående

penningvärdeförsämringen under de senaste tio åren har berövat försäkringstagarna

betydande belopp och samtidigt medfört en högst väsentlig

skärpning av arvs- och gåvobeskattningen. Då det allmänna ekonomiska läget

i vårt land präglas av ett stort behov av ökat sparande, medan de senare

årens försäkringsstatistik visar att intresset för sparbetonade försäkringar

undan för undan minskats till förmån för mera riskbetonade sådana, är det

angeläget att man icke ytterligare försämrar försäkringssparandets villkor.

Den skärpta beskattningen kommer även att träffa försäkringar som tecknats

före den nya lagens ikraftträdande. Mot en sådan rektroaktiv verkan

har tidigare gjorts principuttalanden av såväl olika chefer för finansdepartementet

som av riksdagen på förslag av bevillningsutskottet, senast år 1954.

Oavsett att dessa uttalanden avsett inkomstbeskattningen bör de äga giltighet

även på arvs- och gåvobeskattningens område. En försäkrings behandling

i skattehänseende, såväl under försäkringstagares livstid som efter hans

död, är en väsentlig ekonomisk omständighet, vilken regelmässigt tages i

betraktande av försäkringstagaren, då han ingår ett försäkringsavtal. En

s. 65 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B JO år 1958

65

skärpning av arvs- och gåvoskattereglerna för gällande försäkringar skulle

innebära ett rubbande av de ekonomiska förutsättningar på vilka försäkringsavtalen

grundar sig.

Om en omläggning enligt propositionens förslag likväl företages bör, såsom

yrkas i motionerna I: B 31 och II: B 35, anordningar vidtagas för att i

görlig mån förebygga skadeverkningarna. Dessa anordningar bör avse icke

blott de försäkringar som tecknats före 1959 utan även senare tecknade försäkringar

i den mån dessa är av social karaktär, till vilka utskottet här räknar

sådana kapitalförsäkringar som är utmätningsfria enligt 116 § första

stycket lagen om försäkringsavtal samt sjuk- och olycksfallsförsäkringar.

Utskottet biträder alltså förslagen i de förenämnda motionerna.»

b) beträffande pensionsförsäkringar.

»Utskottet kan inte tillstyrka departementschefens förslag att enskilt tecknade

pensionsförsäkringar skall, under vissa förutsättningar, bli underkastade

arvslottsskatt. Såsom anförts i de likalydande motionerna I: B 90 och

II: B 111 samt I: B 91 och II: B 113 anser utskottet att enskilt tecknade

pensionsförsäkringar bör behandlas på samma sätt som tjänstepensionsförsäkringar,

vilka även framgent skall vara fria från arvsskatt. Lantbrukare

och andra enskilda företagare samt utövare av fria yrken skulle eljest i princip

bli ogynnsammare behandlade än anställda. Det bör i detta sammanhang

uppmärksammas att remissmyndigheter med speciell sakkunskap och erfarenhet

på området har betygat, att det i många fall ställer sig svårt att dra

en klar gräns mellan pensionsförsäkring, som är tagen i samband med

tjänsten, och annan pensionsförsäkring. Denna uppfattning har framförts av

bl. a. Svea hovrätt samt hovrätten över Skåne och Blekinge, och samma erfarenheter

åberopade 1944 års allmänna skattekommitté i sitt förslag att

undantaga samtliga pensionsförsäkringar från kvarlåtenskapsskatt.

Den föreslagna regeln kan såsom också framhållits vid remissbehandlingen

leda till slumpartade och oegentliga resultat. Skatteplikten skulle

vidare bli beroende av hur pensionsförsäkringen civilrättsligt disponeras

mellan två makar, vilket inte kan anses tillfredsställande.

Utskottet tillstyrker således de i förevarande hänseende framförda yrkandena

i motionerna I:B 90 och II:B 111 samt motionerna I:B 91 och

II: B 113.

Utskottets yrkande föranleder ändrad lydelse av 12 § samt 36 och 37 §§.»

dels ock att utskottet bort under punkten A) 2) hemställa

att riksdagen måtte besluta, att 12 och 36 §§ samt 37 § 2

mom. i det vid propositionen nr B 3 fogade förslaget till

förordning angående ändring i förordningen den 6 juni 1941

(nr 416) om arvsskatt och gåvoskatt skall ha den ändrade

lydelse, som framgår av motionerna I:B 91 och II:B 113,

ävensom att punkten 3 i övergångsbestämmelserna skall ha

följande ändrade lydelse:

5 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr B 10

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

3. Nu gällande tariff i 28 § skall äga tillämpning även efter den 31 december

1958 vid beräkning av skatt för vad som tillfallit någon i egenskap av

förmånstagare till kapitalförsäkring, som i 12 § andra stycket sägs, eller

till annan kapitalförsäkring, varom avtal slutits före den 1 januari 1959,

eller till olycksfalls- eller sjukförsäkring. Skall därvid förmånstagareförvärvet

beskattas efter sammanläggning med annat förvärv, för vilket skattskyldighet

inträtt samtidigt, beräknas skatten å förmånstagareförvärvet efter den

eller de procentsatser som skolat tillämpas, därest skatt skolat uttagas för de

sammanlagda förvärven samt förmånstagareförvärvet utgjort den högst beskattade

delen därav; och skall i angivet fall vid beräkning av skatt för det

andra förvärvet sammanläggning med förmånstagareförvärvet ej äga rum.

s. 67 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

67

Bilaga 1

Sammanställning av förslag till skatteskalor enligt propositionen B 3 (P),

motionerna I: B 90 och II: B 111 samt motionen II: B 112 (Fp + Cp)

ävensom motionerna I: B 91 och II: B 113 (H)

Procentuellt uttag i resp. arvslottsskikt

Arvslottsskikt

1 000-tal kr

Klass I

Klass II

Klass III

Klass IV

P

Fp+Cp

H

P

Fp+Cp

H

P

Fp + Cp

H

P

Fp + Gp

H

1

1

1

1

3

2

2

5

5

4

20

15

4

1—

2

1

1

1

3

2

4

10

5

10

20

15

10

2—

3

1

1

1

6

6

4

15

10

10

20

20

10

3—

5

2

2

2

6

6

6

15

15

15

20

20

15

5—

6

2

2

2

9

6

6

20

15

15

30

25

15

6—

8

3

2

2

9

8

8

20

20

20

30

25

20

8—

10

3

2

2

9

8

8

20

20

20

30

30

20

10—

12

3

3

3

12

8

8

25

20

20

40

30

20

12—

15

4

3

3

12

10

10

25

25

20

40

35

25

16—

16

4

3

3

15

10

10

25

25

20

40

35

25

16—

20

4

3

3

15

10

10

25

25

20

40

40

25

20—

30

5

4

4

20

12

12

30

30

25

50

45

30

30—

40

6

5

5

25

15

15

30

30

25

60

50

30

40—

50

7

6

6

30

18

18

30

30

25

60

50

35

50—

60

8

8

7

35

22

18

35

35

25

65

50

35

60—

70

9

11

8

35

26

21

35

35

30

65

50

35

70—

75

10

11

8

35

26

21

35

35

30

65

50

35

75—

80

10

11

10

40

26

21

35

35

30

65

50

35

80—

90

15

14

10

40

30

21

35

35

30

65

50

35

90—

100

20

14

10

40

30

21

35

35

30

65

50

35

100—

150

24

18

12

45

35

24

40

40

30

65

50

35

160—

200

28

23

14

50

35

24

40

40

30

65

50

35

200—

300

32

27

16

55

40

24

40

40

30

65

50

35

300—

400

36

32

18

55

44

24

40

40

30

65

50

35

400—

500

40

32

20

55

44

24

40

40

30

65

50

35

500—1 000

44

37

20

60

47

24

40

40

30

65

60

35

1000—2 000

48

42

20

65

47

24

40

40

30

65

60

35

2 000—5 000

52

42

20

65

47

24

40

40

30

65

50

35

6 000—

60

42

20

65

47

24

40

40

30

65

50

35

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

Bilaga 2

Exempel på skattebelastning i vissa fall, enligt år 1958 gällande bestämmelser

(arvsskatt och kvarlåtenskapsskatt), enligt propositionen B 3 (P),

motionerna I: B 90 och II: B 111 samt motionen II: B 112 (Fp + Cp)

ävensom motionerna I:B 91 och II: B 113 (H)

I. Barn är närmaste arvingar (skatteklass I)

Kvarlåtenskap

Sammanlagd dödsbobeskattning, kr

kr

år 1958

P

Fp + Cp

H

i

2

3

4

5

Hela kvarlåtenskapen tillfaller ett

vuxet barn

30 000

1090

1090

870

870

50 000

2 390

2 390

1970

1970

80 000

5 040

5 090

4 970

4 370

100 000

8 840

8 590

7 770

6 370

200 000

34 660

34 590

28 270

19 370

500 000

143 640

142 590

119 270

73 370

1000 000

363 640

362 590

304 270

173 370

Hela kvarlåtenskapen tillfaller i lika

delar två vuxna barn

30 000

780

780

640

640

50 000

1680

1680

1340

1340

80 000

3 380

3 380

2 740

2 740

100 000

6 640

4 780

3 940

3 940

200 000

29 380

17 180

15 540

12 740

500 000

129 160

101180

83 540

54 740

1000 000

338 420

285 180

238 540

146 740

Hela kvarlåtenskapen tillfaller i lika

delar tre vuxna barn

30 000

630

630

510

510

50 000

1362

1362

1104

1104

80 000

2 760

2 760

2 202

2 202

100 000

5 738

3 864

3105

3105

200 000

26 840

11352

10 488

9 594

500 000

121 656

75 714

61 764

44 082

1000 000

323 184

235 734

197 778

124 092

Hela kvarlåtenskapen tillfaller i lika

delar fem vuxna barn

30 000

450

—

—

--

50 000

1050

1050

850

850

80 000

2150

2 150

1750

1750

100 000

4 870

2 950

2 350

2 350

200 000

24 430

8 450

6 850

6 850

500 000

113 500

42 950

38 850

31850

1 000 000

304 020

172 950

141350

96 850

s. 69 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

69

11. Syskon är närmaste arvingar (skatteklass II)

Kvarlåtenskap

Sammanlagd dödsbobeskattning, kr

kr

år 1958

P

Fp + Gp

H

i

2

3

4

5

Hela kvarlåtenskapen tillfaller ett

syskon

30 000

2 760

4 040

2 760

2 760

50 000

6 060

9 540

6 060

6 060

80 000

12 060

20 290

13 460

12 060

100 000

17 840

28 290

19 460

16 260

200 000

53 180

75 790

54 460

40 260

500 000

178 380

240 790

182 460

112 260

1 000 000

412 380

540 790

417 460

232 260

Hela kvarlåtenskapen tillfaller i lika

delar tre syskon

30 000

1800

2 070

1800

1800

50 000

3 660

4 590

3 660

3 660

80 000

7 056

10 080

7 056

7 056

100 000

11450

14 595

9 765

9 765

200 000

41 210

46 050

29 928

27 738

500 000

162 852

177 270

128 310

96 732

1 000 000

396 876

447 315

327 336

216 756

Hela kvarlåtenskapen tillfaller i lika

delar fem syskon

30 000

1400

1650

1400

1400

50 000

3 000

3 450

3 000

3 000

80 000

5 800

7 200

5 800

5 800

100 000

9 600

10 200

7 800

7 800

200 000

35 750

32 700

21 300

21300

500 000

150 030

141 450

97 300

81300

1 000 000

381 420

378 950

272 300

201 300

III. Hela kvarlåtenskapen tillfaller en allmännyttig sammanslutning

(skatteklass III)

Kvarlåtenskap

Sammanlagd dödsbobeskattning, kr

kr

år 1958

P

Fp + Cp

H

i

2

3

4

5

10 000

1490

1 600

1450

1490

30 000

5 990

7100

6 850

5 990

50 000

10 990

13 100

12 850

10 990

100 000

25 490

30 600

30 350

25 490

200 000

55 490

70 600

70 350

55 490

500 000

145 490

190 600

190 350

145 490

1 000 000

295 490

390 600

390 350

295 490

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Bevillningsutskottets betänkande nr B 10 år 1958

IV. Hela kvarlåtenskapen tillfaller en oskyld testamentstagare

(skadeklass IV)

Kvarlåtenskap

Sammanlagd dödsbobeskattning, kr

kr

år 1958

P

Fp + Cp

H

i

2

3

4

5

10 000

1490

2 500

2 250

1 490

30 000

6 890

11500

10 350

6 890

50 000

13 390

23 500

20 350

13 390

100 000

32 190

56 000

45 350

30 890

200 000

76 940

121 000

95 350

65 890

500 000

227 440

316 000

245 350

170 890

1 000 000

499 940

641 000

495 350

345 890

581581 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.