Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, in. m.

1958-11-18 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1958 B:11, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, in. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 11 år 1958

1

Nr B 11

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts

proposition med förslag till förordning om avskrivning

å vissa oljelagringsanläggningar, in. m.

I en den 6 juni 1958 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,

nr B 6, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit

riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till

1) förordning om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, in. in.;

samt

2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370).

Förslagen överensstämmer med de i propositionen nr 124 till årets förra

riksdag framlagda.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.

I propositionen föreslås att kostnad, som rörelseidkare haft för uppförande

av skyddad anläggning för lagring av olja, skall vid inkomsttaxeringen få

avskrivas på fem år. Vidare föreslås att ränte- och amorteringsfritt lån av

statsmedel, som beviljas rörelseidkare för bestridande av kostnader för oljelagringsanläggningar,

skall upptagas som intäkt med en femtedel per år från

och med året efter det, då lånet erhållits. Beredskapslager a\ olja, som rörelseidkare

är skyldig hålla, föreslås i propositionen få vid inkomsttaxeringen

värderas enligt särskilda regler.

Vidare föreslås att kostnaden för vissa utrustningsdetaljer i skyddsrum

skall få vid inkomsttaxeringen avdragas på en gång som omkostnad.

De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse.

Förslag

till

förordning om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar

1 §•

1 mom. Skattskyldig, som under de beskattningsår för vilka taxering i

första instans verkställes åren 1959—1966 för stadigvarande bruk i rörelse

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. samt. Nr Ii 11

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr B il år 1958

färdigställer anläggning i bergrum för lagring av mineralolja eller annan

anläggning för lagring av mineralolja, som innefattar skäligt skydd mot

förstöring genom bombanfall eller beskjutning, äger att vid inkomsttaxeringen

åtnjuta avdrag för avskrivning å anskaffningskostnaden för anläggningen

på sätt nedan i 2 § stadgas. Avdrag för avskrivning som nu sagts

medgives endast om anläggningen har en volym av minst 1 000 m3 och anläggningen

godkänts av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.

Skattskyldig, som före beskattningsåret 1958 färdigställt anläggning, som

1 första stycket sägs, äger att vid inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för

avskrivning av det i beskattningshänseende återstående oavskrivna värdet

av anskaffningskostnaden för anläggningen (restvärdet) på sätt nedan i

2 § stadgas, under förutsättning att tillfredsställande utredning om restvärdet

kan företes.

1 anskaffningskostnaden för anläggning, som i första eller andra stycket

avses, må icke inräknas kostnader för anskaffning av mark eller för anläggande

av tillfartsvägar, körplaner o. dyl.

2 mom. Det åligger riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap att

på ansökan av skattskyldig pröva, huruvida anläggning, som i 1 mom. avses,

kan godkännas som skyddad anläggning samt att — om så är förhållandet

— utfärda intyg härom. I intyget skall jämväl angivas anläggningens

volym, tidpunkten för dess färdigställande ävensom uppgifter, som äro erforderliga

för dess identifiering.

2 §•

Skattskyldig, som beträffande viss anläggning företer intyg, varom i 1 §

2 mom. stadgas, äger åtnjuta avdrag för avskrivning å anskaffningskostnaden

eller i förekommande fall restvärdet med en femtedel för år räknat från

och med beskattningsåret 1958 eller — om anläggningen färdigställts senare

— från och med det beskattningsår, då anläggningen färdigställts. Har skattskyldig

ej utnyttjat på visst beskattningsår belöpande avdrag, må han tillgodoräkna

sig resterande avdrag ett senare år.

Avdrag, som i första stycket sägs, må dock medgivas endast om anskaffningskostnaden

för anläggningen förts för sig som tillgång i den skattskyldiges

räkenskaper och motsvarande avskrivning gjorts i räkenskaperna för

beskattningsåret.

3 §•

Om skattskyldig, som enligt bestämmelserna i 2 § erhållit avdrag för avskrivning

av viss anläggning, inom tio år från utgången av det beskattningsår,

då anläggningen färdigställts, avyttrar densamma, skall beloppet av återvunna

värdeminskningsavdrag till den del detsamma överstiger skattepliktig

vinst vid avyttringen upptagas såsom intäkt av rörelse för det beskattningsår,

varunder försäljningen ägt rum. Med skattepliktig vinst förstås därvid

dels skattepliktig realisationsvinst vid taxeringen till statlig inkomstskatt

dels ock belopp varmed köpeskillingen för i anläggningen ingående fasta

maskiner, som vid fastighetstaxering åsatts särskilt maskinvärde, överstiger

det i beskattningshänseende gällande värdet av dessa maskiner.

Om statliga lån för oljelagring

4 §•

Ränte- och amorteringsfritt lån av statsmedel, som utgår till rörelseidkare

på grund av lagringsskyldighet enligt förordningen den 31 maj 1957 (nr

343) om oljelagring m. m., skall utgöra skattepliktig intäkt för låntagaren

på sätt i 5 § stadgas.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 11 år 1958

3

Om lånet avser såväl anläggning för oskyddad lagring som lager skall

lånet vid inkomsttaxeringen anses till sex tiondelar belöpa å anläggningen

(anlägg ning slån för oskgddad lagring) och till fyra tiondelar å lagret (lagerlån).

Särskilt lån, som utgår till den som ålagts verkställa skyddad lagring,

skall vid inkomsttaxeringen i sin helhet anses belöpa å anläggningen (anläggningslån

för skgddad lagring).

5 §•

1 mom. Anläggningslån skall upptagas till beskattning enligt den skattskyldiges

bestämmande, dock med minst en femtedel för år räknat från

och med beskattningsåret efter det, då lånet erhållits. Om skattskyldig visar,

att han har aktuella planer på att uppföra sådan anläggning, som i 1 § 1

mom. första stycket sägs, må dock anläggningslån för skyddad lagring i

stället upptagas till beskattning med minst en femtedel för år räknat från

och med det beskattningsår anläggningen, som lånet avser, är färdig.

Har skattskyldig för visst beskattningsår upptagit lån eller del av lån

till beskattning utan att skyldighet därtill förelegat, må belopp, som enligt

bestämmelserna i första stycket skall upptagas till beskattning ett senare

år, i motsvarande mån minskas. Anläggningslån skall dock beskattas senast

det beskattningsår, då lånet i sin helhet avskrivits från statens sida.

2 mom. Lagerlån skall, utom i fall som i andra stycket sägs, upptagas till

beskattning enligt den skattskyldiges bestämmande, dock senast det beskattningsår,

då bestämmelserna i 7 § upphöra att gälla.

Om summan av de lagerlån, som den skattskyldige erhållit och vilka vid

beskattningsårets utgång icke uppgivits till beskattning (obeskattade lagerlån)

överstiger värdet av den skattskyldiges lager av mineraloljor, beräknat

till det lägsta av lagrets anskaffnings- och återanskaffningsvärden, skall

överskjutande del av lagerlånen upptagas till beskattning. Utan hinder av

vad nu sagts må dock lagerlån kvarstå obeskattade under den tid, för vilken

skattskyldig erhållit dispens helt eller delvis från lagringsskyldigheten, under

förutsättning dels att dispensen medgivits på grund av att den skattskyldiges

lager av mineraloljor minskats genom eldsvåda eller därmed jämförlig,

av hans åtgöranden oberoende anledning, dels ock att den skattskyldiges

lager av mineraloljor vid inkomsttaxeringen värderats till det lägsta

av lagrets anskaffnings- och återanskaffningsvärden.

6 §■

Om lån som i 4 § avses återbetalas, skall återbetalningen i första hand

anses avse lagerlån. Återbetalas lån med större belopp än som vid beskattningsårets

ingång kvarstått obeskattat, äger den skattskyldige åtnjuta avdrag

vid inkomsttaxeringen för överskjutande belopp.

Om värdering av lager

7 §•

1 inom. Beträffande rörelseidkare, som erhållit lagerlån och som fullgjort

sin lagringsskyldighet, skall i fråga om värderingen av lager vid inkomsttaxeringen

följande gälla.

Den i räkenskaperna gjorda värdesättningen av den lagermängd av mineraloljor,

som den skattskyldige vid beskattningsårets utgång är skyldig hålla

i lager, med frånräknande i förekommande fall av den kvantitet varmed

enligt då föreliggande beslut denna lagermängd framdeles må nedgå

(tvångslagret) skall godkännas vid inkomsttaxeringen, dock all värdet —

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr B ti år 1958

utom i fall där lagerlån vid dispens kvarstå obeskattade enligt 5 § 2 mom.

andra stycket — icke må understiga summan av de obeskattade lagerlånen.

Om sistnämnda summa överstiger värdet av tvångslagret, beräknat till det

lägsta av tvångslagrets anskaffnings- och återanskaffningsvärden, skall i

fråga om värderingen av lagret i stället gälla vad nedan i 2 mom. andra

stycket stadgas.

Beträffande lagret i övrigt skola kommunalskattelagens bestämmelser äga

tillämpning, dock att vad i punkt 1. sjätte stycket av anvisningarna till 41 §

kommunalskattelagen sägs om värdering med hänsyn tagen till medeltalet

av värdena å lagren vid utgången av de två närmast föregående beskattningsåren

icke skall gälla.

Ha erhållna lagerlån beskattats äger den skattskyldige, om en lägre värdesättning

å lagret därigenom erhålles, för lagret i dess helhet tillämpa kommunalskattelagens

bestämmelser för värdering av varulager.

2 mom. Beträffande rörelseidkare, som har obeskattade lagerlån och som

icke fullgjort sin lagringsskyldighet, skall i fråga om värdering av lager vid

inkomsttaxeringen följande gälla.

En lager mängd av mineraloljor, som •— värderad till det lägsta av denna

lagermängds anskaffnings- och återanskaffningsvärden — motsvarar det

sammanlagda beloppet av obeskattade lagerlån, må — utom i fall där lagerlån

vid dispens kvarstå obeskattade enligt 5 § 2 mom. andra stycket — vid

inkomsttaxeringen icke upptagas till lägre värde än nämnda belopp. Beträffande

lagret i övrigt skola kommunalskattelagens bestämmelser äga tillämpning,

dock att vad i punkt 1. sjätte stycket av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen

sägs om värdering med hänsyn tagen till medeltalet av

värdena å lagren vid utgången av de två närmast föregående beskattningsåren

icke skall gälla.

3 mom. Det åligger riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap att utfärda

intyg utvisande den lagermängd, som enligt vad i 1 mom. sägs skall

anses utgöra skattskyldigs tvångslager, samt huruvida den skattskyldige

fullgjort sin lagringsskyldighet. Sådant intyg skall riksnämnden senast den

1 april under taxeringsåret tillställa dels den skattskyldige dels ock länsstyrelsen

för att överlämnas till den taxeringsnämnd, som har att taxera den

skattskyldige till statlig inkomstskatt.

8 §•

Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959 och skall tillämpas

första gången i fråga om 1959 års taxering.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B It år 1958

5

Förslag

till

lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)

Härigenom förordnas, att 22 § 1 mom., 25 § 1 mom. och 29 § 1 mom. kommunalskattelagen

den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på

sätt nedan angives.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen Igdelse)

22 §. 22 §.

1 mom. Från bruttointäkten —-----såsom för:

allt, som — -— ■—• —--mera sådant;

värdeminskning, som------— äro underkastade;

undantagsförmåner, pensioner,------å fastigheten;

arrende, som------av fastigheten;

ränta å----— — använt kapital;

speciella skatter eller avgifter till speciella skatter eller avgifter till

det allmänna. det allmänna;

anskaffning och insättning av sådana

utrustningsdetaljer i skyddsrum,

vilka endast hava värde ur civilförsvarssynpunkt,

såsom speciella

dörrar, luckor och karmar för dessa,

inre begränsningsväggar för gasfång

vid ingångar och reservutgångar, luftrenare

och tillhörande fördelningsledningar.

Har skog -----— — tidigare medgivits.

Har växande — —----gällande ingångsvärde.

Hemmavarande barn, — ------tillhöra arbetspersonalen.

Har sambruksförening —-----nämnda gottgörelse.

25 §. 25 J.

1 mom. Från bruttointäkten-------såsom för:

brandförsäkring, reparation------av byggnader;

vicevärd, portvakt,----— — såsom sådan;

pensioner, periodiska —-----å fastigheten;

värdeminskning, som —-----är underkastad;

värdeminskning genom------till fastigheten;

ränta å lånat, i fastigheten nedlagt ränta å lånat, i fastigheten nedlagt

kapital samt tomträttsavgäld eller kapital samt tomträttsavgäld eller

liknande avgäld. liknande avgäld;

anskaffning och insättning av sådana

utrustningsdetaljer i skyddsrum,

vilka endast hava värde ur ci
-

1 Senaste lydelse av 22 § 1 mom. se 1951: 438, av 25 § 1 mom. se 1954: 51 samt av 29 § 1 mom.

se 1957: 72.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr B 11 år 1958

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

vilförsvarssynpunkt, såsom speciella

dörrar, luckor och karmar för dessa,

inre begränsningsvåggar för gasfång

vid ingångar och reservutgångar, luftrenare

och tillhörande fördelningsledningar.

29 §. 29 §.

1 mom. Från bruttointäkten —-----bland annat:

hyra för — —----i rörelsen;

kostnad för--—----vid fusionstillfället;

avlöningar, pensioner,------i rörelsen;

kostnad för — —----och dylikt;

värdeminskning genom — — — — — — av tillgången;

värdeminskning å------liknande rättighet;

värdeminskning genom —-----— är underkastad;

värdeminskning å — ----— — deras tillgodogörande;

ränta å----- — -—- för rörelsen;

kostnad för----—---jämförlig verksamhet;

speciella för--— —--det allmänna;

förlust, som uppstått i rörelsen och förlust, som uppstått i rörelsen och

ej är att hänföra till kapitalförlust, ej är att hänföra till kapitalförlust;

kostnad för anskaffning och insättning

av sådana utrustningsdetaljer

i skyddsrum, vilka endast hava

värde ur civilförsvarssynpunkt, såsom

speciella dörrar, luckor och karmar

för dessa, inre begränsningsvåggar

för gasfång vid ingångar och reservutgångar,

luft renare och tillhörande

fördelningsledningar.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att äldre

bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1958 års taxering samt i

fråga om eftertaxering för år 1958 eller tidigare år.

Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta

motioner, nämligen

de likalydande motionerna I: B 30 av herr Kronstrand m. fl. och II: B 45

av herr Magnusson i Borås m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga

det i Kungl. Maj :ts proposition nr 124 framlagda förslaget till förordning

om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m. m., med de ändringar,

att 5 § 2 mom. andra stycket samt 7 § 1 mom. andra stycket och

2 mom. andra stycket erhåller nedan angivna lydelse.

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr B 11 år 1958

5 §•

2 mom. Lagerlån — — — gälla.

Om summan av de lagerlån, som den skattskyldige erhållit och vilka vid

beskattningsårets utgång icke uppgivits till beskattning (obeskattade lagerlån),

överstiger värdet av den skattskyldiges lager av bränslen, beräknat till

det lägsta av lagrets anskaffnings- och återanskaffningsvärden, skall överskjutande

del av lagerlånen upptagas till beskattning. Utan hinder av vad

nu sagts må dock lagerlån kvarstå obeskattade under den tid, för vilken

skattskyldig erhållit dispens helt eller delvis från lagringsskyldigheten, under

förutsättning dels att dispensen medgivits på grund av att den skattskyldiges

lager av bränslen minskats genom eldsvåda eller därmed jämförlig,

av hans åtgöranden oberoende anledning, dels ock att den skattskyldiges

lager av bränslen vid inkomsttaxeringen värderats till det lägsta av lagrets

anskaffnings- och återanskaffningsvärden.

7 §•

1 mom. Beträffande--— följande gälla.

Den i räkenskaperna gjorda värdesättningen av den lagermängd av bränslen,

som den skattskyldige vid beskattningsårets utgång är skyldig hålla i

lager, med frånräknande i förekommande fall av den kvantitet varmed enligt

då föreliggande beslut denna lagermängd framdeles må nedgå (tvångslagret),

skall godkännas vid inkomsttaxeringen, dock att värdet — utom i

fall där lagerlån vid dispens kvarstå obeskattade enligt 5 § 2 mom. andra

stycket — icke må understiga summan av de obeskattade lagerlånen. Om

sistnämnda summa överstiger värdet av tvåmgslagret, beräknat till det

lägsta av tvångslagrets anskaffnings- och återanskaffningsvärden, skall i

fråga om värderingen av lagret i stället gälla vad nedan i 2 mom. andra

stycket stadgas.

2 mom. Beträffande---följande gälla.

En lagermängd av bränslen, som — värderad till det lägsta av denna

lagermängds anskaffnings- och återanskaffningsvärden — motsvarar det

sammanlagda beloppet av obeskattade lagerlån, må — utom i fall där lagerlån

vid dispens kvarstå obeskattade enligt 5 § 2 mom. andra stycket — vid

inkomsttaxeringen icke upptagas till lägre värde än nämnda belopp. Beträffande

lagret i övrigt skola kommunalskattelagens bestämmelser äga tilllämpning,

dock att vad i punkt 1. sjätte stycke av anvisningarna till 41 §

kommunalskattelagen sägs om värdering med hänsyn tagen till medeltalet

av värdena å lagren vid utgången av de två närmast föregående beskattningsåren

icke skall gälla.

Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar

utskottet till det vid propositionen nr 124 till årets förra riksdag fogade

statsrådsprotokollet över finansärenden för den 14 mars 1958. Redogörelsen

härutinnan återfinns under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen

nr 124, nämligen

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr B It år 1958

Inledning, s. 8

Promemorian, s. 12

Remissyttranden, s. 28

Departementschefen, s. 37

Departementschefens hemställan, s. 46.

Till stöd för de i propositionen nr B 6 framlagda förslagen har departementschefen

anfört följande.

I propositionen nr 124 till årets förra riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag

till förordning om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m. m.

samt till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr

370). Denna proposition hann emellertid icke upptagas till slutlig behandling

av riksdagen före dess upplösning. Då jag icke finner anledning ifrågasätta

ändring i nämnda förslag, hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte besluta

att ny proposition i ämnet av samma innehåll som den förut avlåtna

skall föreläggas riksdagen.

I de förevarande motionerna anföres bl. a. följande.

Kungl. Maj:ts förslag löser frågan på ett tillfredsställande sätt utom i

vad angår rörelseidkare, som med vederbörligt tillstånd helt eller delvis fullgjort

sin lagringsskyldighet i andra bränslen än mineraloljor. Dessa företag

blir nämligen enligt förslaget beskattade för lagerlånen utan att erhålla

motsvarande rätt till avskrivning å tvångslagret av fasta bränslen. Anledningen

till att en sådan rörelseidkare icke kommer i åtnjutande av samma

skydd som andra lagringsskyldiga, vilka fullgjort sin lagringsskyldighet,

anges inte. Finansministern förklarar allenast, att tillräckliga skäl enligt

hans mening inte torde föreligga att meddela speciella beskattningsregler

för den som lagrar andra bränslen än mineraloljor.

Den skattskyldige har emellertid lika litet dispositionsrätt till tvångslagret

av kol och andra fasta bränslen som till sådant lager av olja. Det förstnämnda

tvångslagret utgör ej heller en sådan i kommunalskattelagen åsyftad

tillgång som är avsedd för omsättning eller förbrukning i den skattskyldiges

rörelse, och likväl skulle denne — i det fall att tillstånd erhållits att

redovisa tvångslager av fasta bränslen — beskattas för lagerlånen i sin helhet

utan att komma i åtnjutande av motsvarande nedskrivningsrätt å tvångslagret

av sådana bränslen, enär detta enligt de allmänna värderingsbestämmelserna

endast skulle få nedskrivas till 30 resp. 40 % av anskaffningskostnaden

eller återanskaffningskostnaden om denna är lägre, och vid prisstegring

å fasta bränslen blir företaget såsom en följd av den vid investeringen

föreskrivna »först-in—först-ut»-metoden beskattat för prisstegringsvinst å

tvångslagret.

Värdet av det medgivande, som statsmakterna tidigare lämnat genom att

öppna möjlighet att utbyta olja mot fasta bränslen, blir härigenom avsevärt

förringat. Det skulle icke stå i god överensstämmelse med den ståndpunkt

statsmakterna tidigare intagit att i efterhand förbinda ett dylikt medgivande

med en i förhållande till andra lagringsskyldiga hårdare skattebelastning,

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B It år 1958

9

och denna skatteökning skulle lika litet som för skattskyldiga med tvångslager

av olja motiveras av någon reell inkomstökning utan grundas på en

fiktiv vinst av identiskt samma natur som den, vilken för de oljelagrande

företagens del på goda grunder undantas från beskattning.

Utskottet

I den föreliggande propositionen framlägges två skilda författningsförslag.

Det ena, som aktualiserats i anledning av de år 1957 antagna nya bestämmelserna

om skyldighet att lagra mineralolja, tar sikte på att lösa vissa avskrivningsproblem

för oljehandeln i samband med sådan lagring. Det andra rör

frågan om avdrag vid inkomsttaxeringen för vissa kostnader för inredande

av skyddsrum.

Utskottet upptar först till behandling förslaget om avskrivning å vissa

oljelagringsanläggningar, m. m. Genom förordningen den 31 maj 1957 (nr

343) om oljelagring m. m. ålägges importörer av olja och inhemska raffinaderier

ävensom vissa återförsäljare att kontinuerligt hålla visst lager av mineralolja.

Sådan lagringsskyldighet åvilar även den, som importerar olja för

egen förbrukning, samt vissa större förbrukare av eldningsolja. Under vissa

förutsättningar kan förbrukare erhålla medgivande av riksnämnden för ekonomisk

försvarsberedskap att i stället för eldningsolja lagra annat bränsle.

Med stöd av nämnda förordning äger vidare Kungl. Maj :t, enligt grunder

som riksdagen godkänt, beträffande olja av visst slag förordna, att en bestämd

del av lagret skall förvaras i bergrum eller på annat sätt, som innefattar

skäligt skydd mot förstöring genom bombanfall eller beskjutning

(skyddad lagring). Avsikten är att denna skyldighet endast skall åvila oljehandeln

och icke storkonsumenterna.

Kostnaderna för utbyggnad av erforderliga anläggningar för lagring och

för lagerhållning skall delas mellan det allmänna och de lagringsskyldiga

efter särskilda av riksdagen antagna normer. Avsikten är att till lagerhållarna

skall utgå ränte- och amorteringsfria lån, vilka successivt avskrives under

en tid av 20 år.

Enligt gällande bestämmelser betraktas en skyddad anläggning i regel som

byggnad och avskrivning medgives endast med 1 å 2 procent om året. Däremot

kan enligt gällande regler större delen av kostnaden för en ovanjordsanläggning

helt avskrivas på fem år. Detta sammanhänger med att cisterner

med därtill hörande ledningar och pumpanordningar, som ingår i en ovanjordsanläggning

och motsvarar den helt övervägande kostnaden för en sådan

anläggning, får avskrivas enligt de regler, som gäller för maskiner och inventarier.

I den förevarande propositionen föreslås, att skyddad anläggning skall få

avskrivas helt på fem år. Syftet med denna bestämmelse är att få till stånd

en sådan uppmjukning av avskrivningsreglerna beträffande skyddade anläggningar,

att i princip likställighet skall erhållas mellan dylika anläggningar

och icke skyddade ovanjordsanläggningar.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr B 11 år 1958

En förutsättning för genomförandet av nämnda förslag anser departementschefen

vara att en ändring vidtas även beträffande reglerna för beskattning

av de statliga lånen. Enligt gällande rätt skall dessa upptagas till

beskattning i den mån lånen avskrives. Departementschefen förordar att lånen

till den del de avser utbyggnad av oljelagringsanläggningar skall upptagas

till beskattning i samma takt som tillgångarna avskrives.

Enligt utskottets mening är det önskvärt att den skattskyldiges val mellan

att uppföra en icke skyddad ovanjordsanläggning och en skyddad anläggning

inte påverkas av beskattningsreglerna. Genom propositionsförslaget synes i

huvudsak likställighet ha uppnåtts i fråga om avskrivning av dessa olika anläggningar.

Utskottet, som inte funnit anledning till erinran mot detaljerna i

förslaget, tillstyrker propositionen i denna del.

Beträffande lån för uppläggande av lager (lagerlån) föreslås i propositionen

att de skall upptagas till beskattning efter den skattskyldiges bestämmande.

Om lagerlånen i sin helhet upptagits till beskattning föreslås den lagringsskyldige

skola få rätt att skriva ned tvångslager av mineralolja till noll.

Upptages inte lagerlånen till beskattning minskas den skattskyldiges möjligheter

att vid inkomsttaxeringen nedskriva tvångslagret. Sålunda föreslås

att den i räkenskaperna gjorda värdesättningen å nämnda tvångslager får

godkännas, endast om sistnämnda värde inte är lägre än värdet av vid beskattningsårets

utgång obeskattade lagerlån. Har den skattskyldige inte fullgjort

sin lagringsskyldighet gäller kommunalskattelagens regler beträffande

lagret i dess helhet, om lagerlånen helt upptages till beskattning. Är lagerlånen

till någon del obeskattade får så stor del av lagret, som motsvarar summan

av obeskattade lagerlån, inte nedskrivas. Återstående del av lagret får

i princip värderas enligt reglerna i kommunalskattelagen. För en skattskyldig,

som fullgjort en del av sin lagringsskyldighet i fasta bränslen, kan det

inträffa, att summa obeskattade lagerlån överstiger värdet av tvångslagret av

mineraloljor. För dylik skattskyldig föreslås i propositionen samma lagervärderingsregler

skola gälla som för den, vilken inte fullgjort sin lagringsskyldighet.

I de föreliggande motionerna yrkas att för lagringsskyldiga, vilka erhållit

tillsynsmyndighetens medgivande att fullgöra lagringsskyldigheten i annat

bränsle än mineralolja, samma regler skall gälla avseende värderingen å

bränslelager som för andra lagringsskyldiga.

Utskottet kan i princip tillstyrka de i propositionen föreslagna reglerna

rörande beskattningen av erhållna lagerlån och värdering av tvångslager vid

beskattningen. Som påpekats i de föreliggande motionerna kommer emellertid

enligt propositionsförslaget för den, som erhållit medgivande att i stället

för mineralolja lagra annat bränsle, ofördelaktigare värderingsregler att

gälla än för den, som lagrar mineralolja. Enligt vad utskottet erfarit tillämpar

tillsynsmyndigheten dispensbestämmelserna så att i huvudsak dispens

ges endast då övergångssvårigheter föreligger för företaget i fråga att omedelbart

fullgöra sin lagringsskyldighet i olja. Det torde därför knappast behöva

befaras att antalet dispensfall skulle påverkas av beskattningsreglernas

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B it år 1958

11

utformning. Enligt utskottets uppfattning bör någon skillnad i beskattningshänseende

icke gälla allt efter som lagringsskyldigheten fullgöres i mineraloljor

eller andra bränslen. Utskottet anser sig därför böra tillstyrka motionärernas

yrkande i sak. Utskottet föreslår att ett nytt stadgande införes avseende

de fall då åsyftad dispens erhållits, vilket föranleder en ytterligare ändring

av teknisk natur i Kungl. Maj :ts förslag. Nämnas bör att sista meningen

i andra stycket av 7 § 1 mom. i så fall inte kommer att få någon betydelse

för dem, som erhållit medgivande att hålla tvångslager av fasta bränslen.

Utskottet har under hand erfarit, att det inom oljehandeln förekommer,

att fullgörandet av föreskriven lagringsskyldighet genom avtal överflyttas

från lagringsskyldiga återförsäljare till vederbörande grossistföretag. En sådan

överflyttning förutsattes under förarbetena till lagstiftningen om oljelagring.

Det framhölls sålunda i proposition nr 144/1957 att oljan borde

förvaras inom riket på sätt som tillsynsmyndigheten ur kontrollsynpunkt

fann godtagbart, men att denna regel självfallet inte hindrade att en lagringsskyldig

uppdrog åt någon annan att för hans räkning fullgöra lagringsskyldigheten.

Det är sålunda fullt möjligt att den, som säljer olja till en lagringsskyldig,

i köpeavtalet åtar sig att fullgöra köparens lagringsskyldighet.

Lagringen sker emellertid på den lagringsskyldiges ansvar och det är alltså

mot denne tillsynsmyndighetens åtgärder skall riktas. Det torde kunna förutsättas

att lagringsskyldig återförsäljare genom avtal med respektive oljeleverantör

överflyttar lånebidraget till grossistföretaget såsom ersättning för

att sistnämnda företag ombesörjer tvångslagringen. Det är emellertid återförsäljaren

som har att upptaga lånen såsom inkomst. För att inte några för

återförsäljaren oförmånliga skattekonsekvenser skall uppkomma, bör denne

erhålla avdrag vid beskattningen i samma takt, som lånen beskattas. Detta

resultat torde vid en lämplig utformning av avtalet mellan återförsäljaren

och grossistföretaget kunna nås utan ändring av gällande beskattningsregler.

Beträffande skyddsrumsanläggningar föreslås i propositionen att kostnader

för vissa utrustningsdetaljer däri skall få avdragas på en gång som omkostnad.

Detta förslag innebär visserligen en viss avvikelse från de principer,

som eljest ansetts böra gälla i fråga om kostnader för förbättring av

fastighet, men bör av skäl som departementschefen anfört likväl kunna godtagas.

Utskottet tillstyrker således förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A) att riksdagen — med förklarande att Kungl. Maj :ts proposition

nr B 6 icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas

— måtte i anledning av propositionen och de likalydande

motionerna I: B 30 av herr Kronstrand m. fl. och II: B 45 av

herr Magnusson i Borås m. fl.

1) antaga följande såsom utskottets förslag betecknade

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr B It år 1958

Förslag

till

förordning om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m. m.

Härigenom förordnas som följer.

Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag

Om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar

1 §•

1 mom. Skattskyldig, som under de beskattningsår för vilka taxering i

första instans verkställes åren 1959—1966 för stadigvarande bruk i rörelse

färdigställer anläggning i bergrum för lagring av mineralolja eller annan

anläggning för lagring av mineralolja, som innefattar skäligt skydd mot

förstöring genom bombanfall eller beskjutning, äger att vid inkomsttaxeringen

åtnjuta avdrag för avskrivning å anskaffningskostnaden för anläggningen

på sätt nedan i 2 § stadgas. Avdrag för avskrivning som nu sagts

medgives endast om anläggningen har en volym av minst 1 000 m3 och anläggningen

godkänts av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.

Skattskyldig, som före beskattningsåret 1958 färdigställt anläggning, som

1 första stycket sägs, äger att vid inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för

avskrivning av det i beskattningshänseende återstående oavskrivna värdet

av anskaffningskostnaden för anläggningen (restvärdet) på sätt nedan i

2 § stadgas, under förutsättning att tillfredsställande utredning om restvärdet

kan företes.

1 anskaffningskostnaden för anläggning, som i första eller andra stycket

avses, må icke inräknas kostnader för anskaffning av mark eller för anläggande

av tillfartsvägar, körplaner o. dyl.

2 mom. Det åligger riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap att

på ansökan av skattskyldig pröva, huruvida anläggning, som i 1 mom. avses,

kan godkännas som skyddad anläggning samt att •— om så är förhållandet

— utfärda intyg härom. I intyget skall jämväl angivas anläggningens

volym, tidpunkten för dess färdigställande ävensom uppgifter, som äro erforderliga

för dess identifiering.

2 §•

Skattskyldig, som beträffande viss anläggning företer intyg, varom i 1 §

2 mom. stadgas, äger åtnjuta avdrag för avskrivning å anskaffningskostnaden

eller i förekommande fall restvärdet med en femtedel för år räknat från

och med beskattningsåret 1958 eller — om anläggningen färdigställts senare

— från och med det beskattningsår, då anläggningen färdigställts. Har skattskyldig

ej utnyttjat på visst beskattningsår belöpande avdrag, må han tillgodoräkna

sig resterande avdrag ett senare år.

Avdrag, som i första stycket sägs, må dock medgivas endast om anskaffningskostnaden

för anläggningen förts för sig som tillgång i den skattskyldiges

räkenskaper och motsvarande avskrivning gjorts i räkenskaperna för

beskattningsåret.

3 §.

Om skattskyldig, som enligt bestämmelserna i 2 § erhållit avdrag för avskrivning

av viss anläggning, inom tio år från utgången av det beskattnings
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B il år 1958

13

Kungl. Maj.ts förslag Utskottets förslag

år, då anläggningen färdigställts, avyttrar densamma, skall beloppet av återvunna

värdeminskningsavdrag till den del detsamma överstiger skattepliktig

vinst vid avyttringen upptagas såsom intäkt av rörelse för det beskattningsår,

varunder försäljningen ägt rum. Med skattepliktig vinst förstås därvid

dels skattepliktig realisationsvinst vid taxeringen till statlig inkomstskatt

dels ock belopp varmed köpeskillingen för i anläggningen ingående fasta

maskiner, som vid fastighetstaxering åsatts särskilt maskinvärde, överstiger

det i beskattningshänseende gällande värdet av dessa maskiner.

Om statliga lån för oljelagring

4 §•

Ränte- och amorteringsfritt lån av statsmedel, som utgår till rörelseidkare

på grund av lagringsskyldighet enligt förordningen den 31 maj 1957 (nr

343) om oljelagring in. m., skall utgöra skattepliktig intäkt för låntagaren

på sätt i 5 § stadgas.

Om lånet avser såväl anläggning för oskyddad lagring som lager skall

lånet vid inkomsttaxeringen anses till sex tiondelar belöpa å anläggningen

(anläggningslån för oskyddad lagring) och till fyra tiondelar å lagret (lagerlån).

Särskilt lån, som utgår till den som ålagts verkställa skyddad lagring,

skall vid inkomsttaxeringen i sin helhet anses belöpa å anläggningen (anläggningslån

för skyddad lagring).

5 §•

1 mom. Anläggningslån skall upptagas till beskattning enligt den skattskyldiges

bestämmande, dock med minst en femtedel för år räknat från

och med beskattningsåret efter det, då lånet erhållits. Om skattskyldig visar,

att han har aktuella planer på att uppföra sådan anläggning, som i 1 §

1 mom. första stycket sägs, må dock anläggningslån för skyddad lagring i

stället upptagas till beskattning med minst en femtedel för år räknat från

och med det beskattningsår anläggningen, som lånet avser, är färdig.

Har skattskyldig för visst beskattningsår upptagit lån eller del av lån

till beskattning utan att skyldighet därtill förelegat, må belopp, som enligt

bestämmelserna i första stycket skall upptagas till beskattning ett senare

år, i motsvarande mån minskas. Anläggningslån skall dock beskattas senast

det beskattningsår, då lånet i sin helhet avskrivits från statens sida.

2 mom. Lagerlån skall, utom i fall som i andra stycket sägs, upptagas till

beskattning enligt den skattskyldiges bestämmande, dock senast det beskattningsår,

då bestämmelserna i 7 § upphöra att gälla.

Om summan av de lagerlån, som den skatlskyldige erhållit och vilka vid

beskattningsårets utgång icke uppgivits till beskattning (obeskattade lagerlån)

överstiger värdet av den skattskyldiges lager av mineraloljor, beräknat

till det lägsta av lagrets anskaffnings- och återanskaffningsvärden, skall

överskjutande del av lagerlånen upptagas till beskattning. Utan binder av

vad nu sagts må dock lagerlån kvarstå obeskattade under den tid, för vilken

skattskyldig erhållit dispens helt eller delvis från lagringsskyldigheten, under

förutsättning dels alt dispensen medgivits på grund av att den skattskyldiges

lager av mineraloljor minskats genom eldsvåda eller därmed jämförlig,

av hans åtgöranden oberoende anledning, dels ock all den skal Iskyl - diges lager av mineraloljor vid inkomsttaxeringen värderats till det lägsta

av lagrets anskaffnings- och återanskaffningsvärden.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr B it år 1958

Kungl. Maj. ts förslag Utskottets förslag

6 §.

Om lån som i 4 § avses återbetalas, skall återbetalningen i första hand

anses avse lagerlån. Återbetalas lån med större belopp än som vid beskattningsårets

ingång kvarstått obeskattat, äger den skattskyldige åtnjuta avdrag

vid inkomsttaxeringen för överskjutande belopp.

Om värdering av lager

7 §.

1 mom. Beträffande rörelseidkare, som erhållit lagerlån och som fullgjort

sin lagringsskyldighet, skall i fråga om värderingen av lager vid inkomsttaxeringen

följande gälla.

Den i räkenskaperna gjorda värdesättningen av den lagermängd av mineraloljor,

som den skattskyldige vid beskattningsårets utgång är skyldig hålla

i lager, med frånräknande i förekommande fall av den kvantitet varmed

enligt då föreliggande beslut denna lagermängd framdeles må nedgå (tvångslagret)

skall godkännas vid inkomsttaxeringen, dock att värdet — utom i

fall där lagerlån vid dispens kvarstå obeskattade enligt 5 § 2 mom. andra

stycket —- icke må understiga summan av de obeskattade lagerlånen. Om

sistnämnda summa överstiger värdet av tvångslagret, beräknat till det lägsta

av tvångslagrets anskaffnings- och återanskaffningsvärden, skall i fråga

om värderingen av lagret i stället gälla vad nedan i 2 mom. andra stycket

stadgas.

Beträffande lagret i övrigt skola kommunalskattelagens bestämmelser äga

tillämpning, dock att vad i punkt 1. sjätte stycket av anvisningarna till 41 §

kommunalskattelagen sägs om värdering med hänsyn tagen till medeltalet

av värdena å lagren vid utgången av de två närmast föregående beskattningsåren

icke skall gälla.

Ha erhållna lagerlån beskattats äger den skattskyldige, om en lägre värdesättning

å lagret därigenom erliålles, för lagret i dess helhet tillämpa kommunalskattelagens

bestämmelser för värdering av varulager.

2 mom. Beträffande rörelseidkare, som har obeskattade lagerlån och som

icke fullgjort sin lagringsskyldighet, skall i fråga om värdering av lager vid

inkomsttaxeringen följande gälla.

En lagermängd av mineraloljor, som — värderad till det lägsta av denna

lagermängds anskaffnings- och återanskaffningsvärden — motsvarar det

sammanlagda beloppet av obeskattade lagerlån, må ■— utom i fall där lagerlån

vid dispens kvarstå obeskattade enligt 5 § 2 mom. andra stycket — vid

inkomsttaxeringen icke upptagas till lägre värde än nämnda belopp. Beträffande

lagret i övrigt skola kommunalskattelagens bestämmelser äga tillämpning,

dock att vad i punkt 1. sjätte stycket av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen

sägs om värdering med hänsyn tagen till medeltalet av

värdena å lagren vid utgången av de två närmast föregående beskattningsåren

icke skall gälla.

3 mom. Det åligger riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap att utfärda

intyg utvisande den lagermängd, som enligt vad i 1 mom. sägs skall

anses utgöra skattskyldigs tvångslager, samt huruvida den skattskyldige

fullgjort sin lagringsskyldighet. Sådant intyg skall riksnämnden senast den

1 april under taxeringsåret tillställa dels den skattskyldige dels ock länsstyrelsen

för att överlämnas till den taxeringsnämnd, som har att taxera den

skattskyldige till statlig inkomstskatt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 11 år 1958

15

Kungl. Maj.ts förslag

8 §•

Kungl. Maj.t äger utfärda för tilllämpning

av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Utskottets förslag

8 §.

Har den skattskyldige erhållit vederbörligt

medgivande att i stället för

mineralolja lagra annat bränsle, skall

vid tillämpningen av 5 § 2 mom. och

7 § lagret av sådant bränsle jämställas

med lager av mineraloljor.

9 §.

Kungl. Maj.t äger utfärda för tilllämpning

av denna förordning erforderliga

föreskrifter.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959 och skall tillämpas

första gången i fråga om 1959 års taxering.

2) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget

till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september

1928 (nr 370);

B) att de likalydande motionerna I:B30 av herr Kronstrand

m. fl. och II: B 45 av herr Magnusson i Borås m. fl.

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas utan

åtgärd.

Stockholm den 18 november 1958

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Eriksson, Spetz, Gustaf

Elofsson*, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Wärnberg, Siegbahn* och

Alvar Andersson; samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Kollberg, Kärrlander, Gustafson

i Göteborg, Asp*, Darlin, fru Holmqvist, herrar Eriksson i Bäckmora,

Kristenson i Göteborg och de Jounge.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

581582 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.