Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, in. m.
1958-11-18 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,5 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
- Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1958 B:11, Betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till förordning om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, in. m.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr B 11 år 1958
1
Nr B 11
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj.ts
proposition med förslag till förordning om avskrivning
å vissa oljelagringsanläggningar, in. m.
I en den 6 juni 1958 dagtecknad, till bevillningsutskottet hänvisad proposition,
nr B 6, har Kungl. Maj :t, under åberopande av propositionen bilagt utdrag
av statsrådsprotokollet över finansärenden för samma dag, föreslagit
riksdagen att antaga vid propositionen fogade förslag till
1) förordning om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, in. in.;
samt
2) lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370).
Förslagen överensstämmer med de i propositionen nr 124 till årets förra
riksdag framlagda.
Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll må här anföras följande.
I propositionen föreslås att kostnad, som rörelseidkare haft för uppförande
av skyddad anläggning för lagring av olja, skall vid inkomsttaxeringen få
avskrivas på fem år. Vidare föreslås att ränte- och amorteringsfritt lån av
statsmedel, som beviljas rörelseidkare för bestridande av kostnader för oljelagringsanläggningar,
skall upptagas som intäkt med en femtedel per år från
och med året efter det, då lånet erhållits. Beredskapslager a\ olja, som rörelseidkare
är skyldig hålla, föreslås i propositionen få vid inkomsttaxeringen
värderas enligt särskilda regler.
Vidare föreslås att kostnaden för vissa utrustningsdetaljer i skyddsrum
skall få vid inkomsttaxeringen avdragas på en gång som omkostnad.
De ovannämnda författningsförslagen är av följande lydelse.
Förslag
till
förordning om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m. m.
Härigenom förordnas som följer.
Om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar
1 §•
1 mom. Skattskyldig, som under de beskattningsår för vilka taxering i
första instans verkställes åren 1959—1966 för stadigvarande bruk i rörelse
1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. samt. Nr Ii 11
2
Bevillningsutskottets betänkande nr B il år 1958
färdigställer anläggning i bergrum för lagring av mineralolja eller annan
anläggning för lagring av mineralolja, som innefattar skäligt skydd mot
förstöring genom bombanfall eller beskjutning, äger att vid inkomsttaxeringen
åtnjuta avdrag för avskrivning å anskaffningskostnaden för anläggningen
på sätt nedan i 2 § stadgas. Avdrag för avskrivning som nu sagts
medgives endast om anläggningen har en volym av minst 1 000 m3 och anläggningen
godkänts av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.
Skattskyldig, som före beskattningsåret 1958 färdigställt anläggning, som
1 första stycket sägs, äger att vid inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för
avskrivning av det i beskattningshänseende återstående oavskrivna värdet
av anskaffningskostnaden för anläggningen (restvärdet) på sätt nedan i
2 § stadgas, under förutsättning att tillfredsställande utredning om restvärdet
kan företes.
1 anskaffningskostnaden för anläggning, som i första eller andra stycket
avses, må icke inräknas kostnader för anskaffning av mark eller för anläggande
av tillfartsvägar, körplaner o. dyl.
2 mom. Det åligger riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap att
på ansökan av skattskyldig pröva, huruvida anläggning, som i 1 mom. avses,
kan godkännas som skyddad anläggning samt att — om så är förhållandet
— utfärda intyg härom. I intyget skall jämväl angivas anläggningens
volym, tidpunkten för dess färdigställande ävensom uppgifter, som äro erforderliga
för dess identifiering.
2 §•
Skattskyldig, som beträffande viss anläggning företer intyg, varom i 1 §
2 mom. stadgas, äger åtnjuta avdrag för avskrivning å anskaffningskostnaden
eller i förekommande fall restvärdet med en femtedel för år räknat från
och med beskattningsåret 1958 eller — om anläggningen färdigställts senare
— från och med det beskattningsår, då anläggningen färdigställts. Har skattskyldig
ej utnyttjat på visst beskattningsår belöpande avdrag, må han tillgodoräkna
sig resterande avdrag ett senare år.
Avdrag, som i första stycket sägs, må dock medgivas endast om anskaffningskostnaden
för anläggningen förts för sig som tillgång i den skattskyldiges
räkenskaper och motsvarande avskrivning gjorts i räkenskaperna för
beskattningsåret.
3 §•
Om skattskyldig, som enligt bestämmelserna i 2 § erhållit avdrag för avskrivning
av viss anläggning, inom tio år från utgången av det beskattningsår,
då anläggningen färdigställts, avyttrar densamma, skall beloppet av återvunna
värdeminskningsavdrag till den del detsamma överstiger skattepliktig
vinst vid avyttringen upptagas såsom intäkt av rörelse för det beskattningsår,
varunder försäljningen ägt rum. Med skattepliktig vinst förstås därvid
dels skattepliktig realisationsvinst vid taxeringen till statlig inkomstskatt
dels ock belopp varmed köpeskillingen för i anläggningen ingående fasta
maskiner, som vid fastighetstaxering åsatts särskilt maskinvärde, överstiger
det i beskattningshänseende gällande värdet av dessa maskiner.
Om statliga lån för oljelagring
4 §•
Ränte- och amorteringsfritt lån av statsmedel, som utgår till rörelseidkare
på grund av lagringsskyldighet enligt förordningen den 31 maj 1957 (nr
343) om oljelagring m. m., skall utgöra skattepliktig intäkt för låntagaren
på sätt i 5 § stadgas.
Bevillningsutskottets betänkande nr B 11 år 1958
3
Om lånet avser såväl anläggning för oskyddad lagring som lager skall
lånet vid inkomsttaxeringen anses till sex tiondelar belöpa å anläggningen
(anlägg ning slån för oskgddad lagring) och till fyra tiondelar å lagret (lagerlån).
Särskilt lån, som utgår till den som ålagts verkställa skyddad lagring,
skall vid inkomsttaxeringen i sin helhet anses belöpa å anläggningen (anläggningslån
för skgddad lagring).
5 §•
1 mom. Anläggningslån skall upptagas till beskattning enligt den skattskyldiges
bestämmande, dock med minst en femtedel för år räknat från
och med beskattningsåret efter det, då lånet erhållits. Om skattskyldig visar,
att han har aktuella planer på att uppföra sådan anläggning, som i 1 § 1
mom. första stycket sägs, må dock anläggningslån för skyddad lagring i
stället upptagas till beskattning med minst en femtedel för år räknat från
och med det beskattningsår anläggningen, som lånet avser, är färdig.
Har skattskyldig för visst beskattningsår upptagit lån eller del av lån
till beskattning utan att skyldighet därtill förelegat, må belopp, som enligt
bestämmelserna i första stycket skall upptagas till beskattning ett senare
år, i motsvarande mån minskas. Anläggningslån skall dock beskattas senast
det beskattningsår, då lånet i sin helhet avskrivits från statens sida.
2 mom. Lagerlån skall, utom i fall som i andra stycket sägs, upptagas till
beskattning enligt den skattskyldiges bestämmande, dock senast det beskattningsår,
då bestämmelserna i 7 § upphöra att gälla.
Om summan av de lagerlån, som den skattskyldige erhållit och vilka vid
beskattningsårets utgång icke uppgivits till beskattning (obeskattade lagerlån)
överstiger värdet av den skattskyldiges lager av mineraloljor, beräknat
till det lägsta av lagrets anskaffnings- och återanskaffningsvärden, skall
överskjutande del av lagerlånen upptagas till beskattning. Utan hinder av
vad nu sagts må dock lagerlån kvarstå obeskattade under den tid, för vilken
skattskyldig erhållit dispens helt eller delvis från lagringsskyldigheten, under
förutsättning dels att dispensen medgivits på grund av att den skattskyldiges
lager av mineraloljor minskats genom eldsvåda eller därmed jämförlig,
av hans åtgöranden oberoende anledning, dels ock att den skattskyldiges
lager av mineraloljor vid inkomsttaxeringen värderats till det lägsta
av lagrets anskaffnings- och återanskaffningsvärden.
6 §■
Om lån som i 4 § avses återbetalas, skall återbetalningen i första hand
anses avse lagerlån. Återbetalas lån med större belopp än som vid beskattningsårets
ingång kvarstått obeskattat, äger den skattskyldige åtnjuta avdrag
vid inkomsttaxeringen för överskjutande belopp.
Om värdering av lager
7 §•
1 inom. Beträffande rörelseidkare, som erhållit lagerlån och som fullgjort
sin lagringsskyldighet, skall i fråga om värderingen av lager vid inkomsttaxeringen
följande gälla.
Den i räkenskaperna gjorda värdesättningen av den lagermängd av mineraloljor,
som den skattskyldige vid beskattningsårets utgång är skyldig hålla
i lager, med frånräknande i förekommande fall av den kvantitet varmed
enligt då föreliggande beslut denna lagermängd framdeles må nedgå
(tvångslagret) skall godkännas vid inkomsttaxeringen, dock all värdet —
4
Bevillningsutskottets betänkande nr B ti år 1958
utom i fall där lagerlån vid dispens kvarstå obeskattade enligt 5 § 2 mom.
andra stycket — icke må understiga summan av de obeskattade lagerlånen.
Om sistnämnda summa överstiger värdet av tvångslagret, beräknat till det
lägsta av tvångslagrets anskaffnings- och återanskaffningsvärden, skall i
fråga om värderingen av lagret i stället gälla vad nedan i 2 mom. andra
stycket stadgas.
Beträffande lagret i övrigt skola kommunalskattelagens bestämmelser äga
tillämpning, dock att vad i punkt 1. sjätte stycket av anvisningarna till 41 §
kommunalskattelagen sägs om värdering med hänsyn tagen till medeltalet
av värdena å lagren vid utgången av de två närmast föregående beskattningsåren
icke skall gälla.
Ha erhållna lagerlån beskattats äger den skattskyldige, om en lägre värdesättning
å lagret därigenom erhålles, för lagret i dess helhet tillämpa kommunalskattelagens
bestämmelser för värdering av varulager.
2 mom. Beträffande rörelseidkare, som har obeskattade lagerlån och som
icke fullgjort sin lagringsskyldighet, skall i fråga om värdering av lager vid
inkomsttaxeringen följande gälla.
En lager mängd av mineraloljor, som •— värderad till det lägsta av denna
lagermängds anskaffnings- och återanskaffningsvärden — motsvarar det
sammanlagda beloppet av obeskattade lagerlån, må — utom i fall där lagerlån
vid dispens kvarstå obeskattade enligt 5 § 2 mom. andra stycket — vid
inkomsttaxeringen icke upptagas till lägre värde än nämnda belopp. Beträffande
lagret i övrigt skola kommunalskattelagens bestämmelser äga tillämpning,
dock att vad i punkt 1. sjätte stycket av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen
sägs om värdering med hänsyn tagen till medeltalet av
värdena å lagren vid utgången av de två närmast föregående beskattningsåren
icke skall gälla.
3 mom. Det åligger riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap att utfärda
intyg utvisande den lagermängd, som enligt vad i 1 mom. sägs skall
anses utgöra skattskyldigs tvångslager, samt huruvida den skattskyldige
fullgjort sin lagringsskyldighet. Sådant intyg skall riksnämnden senast den
1 april under taxeringsåret tillställa dels den skattskyldige dels ock länsstyrelsen
för att överlämnas till den taxeringsnämnd, som har att taxera den
skattskyldige till statlig inkomstskatt.
8 §•
Kungl. Maj :t äger utfärda för tillämpning av denna förordning erforderliga
föreskrifter.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959 och skall tillämpas
första gången i fråga om 1959 års taxering.
Bevillningsutskottets betänkande nr B It år 1958
5
Förslag
till
lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr 370)
Härigenom förordnas, att 22 § 1 mom., 25 § 1 mom. och 29 § 1 mom. kommunalskattelagen
den 28 september 19281 skola erhålla ändrad lydelse på
sätt nedan angives.
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen Igdelse)
22 §. 22 §.
1 mom. Från bruttointäkten —-----såsom för:
allt, som — -— ■—• —--mera sådant;
värdeminskning, som------— äro underkastade;
undantagsförmåner, pensioner,------å fastigheten;
arrende, som------av fastigheten;
ränta å----— — använt kapital;
speciella skatter eller avgifter till speciella skatter eller avgifter till
det allmänna. det allmänna;
anskaffning och insättning av sådana
utrustningsdetaljer i skyddsrum,
vilka endast hava värde ur civilförsvarssynpunkt,
såsom speciella
dörrar, luckor och karmar för dessa,
inre begränsningsväggar för gasfång
vid ingångar och reservutgångar, luftrenare
och tillhörande fördelningsledningar.
Har skog -----— — tidigare medgivits.
Har växande — —----gällande ingångsvärde.
Hemmavarande barn, — ------tillhöra arbetspersonalen.
Har sambruksförening —-----nämnda gottgörelse.
25 §. 25 J.
1 mom. Från bruttointäkten-------såsom för:
brandförsäkring, reparation------av byggnader;
vicevärd, portvakt,----— — såsom sådan;
pensioner, periodiska —-----å fastigheten;
värdeminskning, som —-----är underkastad;
värdeminskning genom------till fastigheten;
ränta å lånat, i fastigheten nedlagt ränta å lånat, i fastigheten nedlagt
kapital samt tomträttsavgäld eller kapital samt tomträttsavgäld eller
liknande avgäld. liknande avgäld;
anskaffning och insättning av sådana
utrustningsdetaljer i skyddsrum,
vilka endast hava värde ur ci
-
1 Senaste lydelse av 22 § 1 mom. se 1951: 438, av 25 § 1 mom. se 1954: 51 samt av 29 § 1 mom.
se 1957: 72.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr B 11 år 1958
(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)
vilförsvarssynpunkt, såsom speciella
dörrar, luckor och karmar för dessa,
inre begränsningsvåggar för gasfång
vid ingångar och reservutgångar, luftrenare
och tillhörande fördelningsledningar.
29 §. 29 §.
1 mom. Från bruttointäkten —-----bland annat:
hyra för — —----i rörelsen;
kostnad för--—----vid fusionstillfället;
avlöningar, pensioner,------i rörelsen;
kostnad för — —----och dylikt;
värdeminskning genom — — — — — — av tillgången;
värdeminskning å------liknande rättighet;
värdeminskning genom —-----— är underkastad;
värdeminskning å — ----— — deras tillgodogörande;
ränta å----- — -—- för rörelsen;
kostnad för----—---jämförlig verksamhet;
speciella för--— —--det allmänna;
förlust, som uppstått i rörelsen och förlust, som uppstått i rörelsen och
ej är att hänföra till kapitalförlust, ej är att hänföra till kapitalförlust;
kostnad för anskaffning och insättning
av sådana utrustningsdetaljer
i skyddsrum, vilka endast hava
värde ur civilförsvarssynpunkt, såsom
speciella dörrar, luckor och karmar
för dessa, inre begränsningsvåggar
för gasfång vid ingångar och reservutgångar,
luft renare och tillhörande
fördelningsledningar.
Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad
uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling; dock att äldre
bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1958 års taxering samt i
fråga om eftertaxering för år 1958 eller tidigare år.
Till utskottet har hänvisats följande i anledning av propositionen väckta
motioner, nämligen
de likalydande motionerna I: B 30 av herr Kronstrand m. fl. och II: B 45
av herr Magnusson i Borås m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte antaga
det i Kungl. Maj :ts proposition nr 124 framlagda förslaget till förordning
om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m. m., med de ändringar,
att 5 § 2 mom. andra stycket samt 7 § 1 mom. andra stycket och
2 mom. andra stycket erhåller nedan angivna lydelse.
7
Bevillningsutskottets betänkande nr B 11 år 1958
5 §•
2 mom. Lagerlån — — — gälla.
Om summan av de lagerlån, som den skattskyldige erhållit och vilka vid
beskattningsårets utgång icke uppgivits till beskattning (obeskattade lagerlån),
överstiger värdet av den skattskyldiges lager av bränslen, beräknat till
det lägsta av lagrets anskaffnings- och återanskaffningsvärden, skall överskjutande
del av lagerlånen upptagas till beskattning. Utan hinder av vad
nu sagts må dock lagerlån kvarstå obeskattade under den tid, för vilken
skattskyldig erhållit dispens helt eller delvis från lagringsskyldigheten, under
förutsättning dels att dispensen medgivits på grund av att den skattskyldiges
lager av bränslen minskats genom eldsvåda eller därmed jämförlig,
av hans åtgöranden oberoende anledning, dels ock att den skattskyldiges
lager av bränslen vid inkomsttaxeringen värderats till det lägsta av lagrets
anskaffnings- och återanskaffningsvärden.
7 §•
1 mom. Beträffande--— följande gälla.
Den i räkenskaperna gjorda värdesättningen av den lagermängd av bränslen,
som den skattskyldige vid beskattningsårets utgång är skyldig hålla i
lager, med frånräknande i förekommande fall av den kvantitet varmed enligt
då föreliggande beslut denna lagermängd framdeles må nedgå (tvångslagret),
skall godkännas vid inkomsttaxeringen, dock att värdet — utom i
fall där lagerlån vid dispens kvarstå obeskattade enligt 5 § 2 mom. andra
stycket — icke må understiga summan av de obeskattade lagerlånen. Om
sistnämnda summa överstiger värdet av tvåmgslagret, beräknat till det
lägsta av tvångslagrets anskaffnings- och återanskaffningsvärden, skall i
fråga om värderingen av lagret i stället gälla vad nedan i 2 mom. andra
stycket stadgas.
2 mom. Beträffande---följande gälla.
En lagermängd av bränslen, som — värderad till det lägsta av denna
lagermängds anskaffnings- och återanskaffningsvärden — motsvarar det
sammanlagda beloppet av obeskattade lagerlån, må — utom i fall där lagerlån
vid dispens kvarstå obeskattade enligt 5 § 2 mom. andra stycket — vid
inkomsttaxeringen icke upptagas till lägre värde än nämnda belopp. Beträffande
lagret i övrigt skola kommunalskattelagens bestämmelser äga tilllämpning,
dock att vad i punkt 1. sjätte stycke av anvisningarna till 41 §
kommunalskattelagen sägs om värdering med hänsyn tagen till medeltalet
av värdena å lagren vid utgången av de två närmast föregående beskattningsåren
icke skall gälla.
Rörande motiveringen för de i propositionen framlagda förslagen hänvisar
utskottet till det vid propositionen nr 124 till årets förra riksdag fogade
statsrådsprotokollet över finansärenden för den 14 mars 1958. Redogörelsen
härutinnan återfinns under följande rubriker å nedan angivna sidor i propositionen
nr 124, nämligen
8
Bevillningsutskottets betänkande nr B It år 1958
Inledning, s. 8
Promemorian, s. 12
Remissyttranden, s. 28
Departementschefen, s. 37
Departementschefens hemställan, s. 46.
Till stöd för de i propositionen nr B 6 framlagda förslagen har departementschefen
anfört följande.
I propositionen nr 124 till årets förra riksdag framlade Kungl. Maj:t förslag
till förordning om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m. m.
samt till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september 1928 (nr
370). Denna proposition hann emellertid icke upptagas till slutlig behandling
av riksdagen före dess upplösning. Då jag icke finner anledning ifrågasätta
ändring i nämnda förslag, hemställer jag, att Kungl. Maj :t måtte besluta
att ny proposition i ämnet av samma innehåll som den förut avlåtna
skall föreläggas riksdagen.
I de förevarande motionerna anföres bl. a. följande.
Kungl. Maj:ts förslag löser frågan på ett tillfredsställande sätt utom i
vad angår rörelseidkare, som med vederbörligt tillstånd helt eller delvis fullgjort
sin lagringsskyldighet i andra bränslen än mineraloljor. Dessa företag
blir nämligen enligt förslaget beskattade för lagerlånen utan att erhålla
motsvarande rätt till avskrivning å tvångslagret av fasta bränslen. Anledningen
till att en sådan rörelseidkare icke kommer i åtnjutande av samma
skydd som andra lagringsskyldiga, vilka fullgjort sin lagringsskyldighet,
anges inte. Finansministern förklarar allenast, att tillräckliga skäl enligt
hans mening inte torde föreligga att meddela speciella beskattningsregler
för den som lagrar andra bränslen än mineraloljor.
Den skattskyldige har emellertid lika litet dispositionsrätt till tvångslagret
av kol och andra fasta bränslen som till sådant lager av olja. Det förstnämnda
tvångslagret utgör ej heller en sådan i kommunalskattelagen åsyftad
tillgång som är avsedd för omsättning eller förbrukning i den skattskyldiges
rörelse, och likväl skulle denne — i det fall att tillstånd erhållits att
redovisa tvångslager av fasta bränslen — beskattas för lagerlånen i sin helhet
utan att komma i åtnjutande av motsvarande nedskrivningsrätt å tvångslagret
av sådana bränslen, enär detta enligt de allmänna värderingsbestämmelserna
endast skulle få nedskrivas till 30 resp. 40 % av anskaffningskostnaden
eller återanskaffningskostnaden om denna är lägre, och vid prisstegring
å fasta bränslen blir företaget såsom en följd av den vid investeringen
föreskrivna »först-in—först-ut»-metoden beskattat för prisstegringsvinst å
tvångslagret.
Värdet av det medgivande, som statsmakterna tidigare lämnat genom att
öppna möjlighet att utbyta olja mot fasta bränslen, blir härigenom avsevärt
förringat. Det skulle icke stå i god överensstämmelse med den ståndpunkt
statsmakterna tidigare intagit att i efterhand förbinda ett dylikt medgivande
med en i förhållande till andra lagringsskyldiga hårdare skattebelastning,
Bevillningsutskottets betänkande nr B It år 1958
9
och denna skatteökning skulle lika litet som för skattskyldiga med tvångslager
av olja motiveras av någon reell inkomstökning utan grundas på en
fiktiv vinst av identiskt samma natur som den, vilken för de oljelagrande
företagens del på goda grunder undantas från beskattning.
Utskottet
I den föreliggande propositionen framlägges två skilda författningsförslag.
Det ena, som aktualiserats i anledning av de år 1957 antagna nya bestämmelserna
om skyldighet att lagra mineralolja, tar sikte på att lösa vissa avskrivningsproblem
för oljehandeln i samband med sådan lagring. Det andra rör
frågan om avdrag vid inkomsttaxeringen för vissa kostnader för inredande
av skyddsrum.
Utskottet upptar först till behandling förslaget om avskrivning å vissa
oljelagringsanläggningar, m. m. Genom förordningen den 31 maj 1957 (nr
343) om oljelagring m. m. ålägges importörer av olja och inhemska raffinaderier
ävensom vissa återförsäljare att kontinuerligt hålla visst lager av mineralolja.
Sådan lagringsskyldighet åvilar även den, som importerar olja för
egen förbrukning, samt vissa större förbrukare av eldningsolja. Under vissa
förutsättningar kan förbrukare erhålla medgivande av riksnämnden för ekonomisk
försvarsberedskap att i stället för eldningsolja lagra annat bränsle.
Med stöd av nämnda förordning äger vidare Kungl. Maj :t, enligt grunder
som riksdagen godkänt, beträffande olja av visst slag förordna, att en bestämd
del av lagret skall förvaras i bergrum eller på annat sätt, som innefattar
skäligt skydd mot förstöring genom bombanfall eller beskjutning
(skyddad lagring). Avsikten är att denna skyldighet endast skall åvila oljehandeln
och icke storkonsumenterna.
Kostnaderna för utbyggnad av erforderliga anläggningar för lagring och
för lagerhållning skall delas mellan det allmänna och de lagringsskyldiga
efter särskilda av riksdagen antagna normer. Avsikten är att till lagerhållarna
skall utgå ränte- och amorteringsfria lån, vilka successivt avskrives under
en tid av 20 år.
Enligt gällande bestämmelser betraktas en skyddad anläggning i regel som
byggnad och avskrivning medgives endast med 1 å 2 procent om året. Däremot
kan enligt gällande regler större delen av kostnaden för en ovanjordsanläggning
helt avskrivas på fem år. Detta sammanhänger med att cisterner
med därtill hörande ledningar och pumpanordningar, som ingår i en ovanjordsanläggning
och motsvarar den helt övervägande kostnaden för en sådan
anläggning, får avskrivas enligt de regler, som gäller för maskiner och inventarier.
I den förevarande propositionen föreslås, att skyddad anläggning skall få
avskrivas helt på fem år. Syftet med denna bestämmelse är att få till stånd
en sådan uppmjukning av avskrivningsreglerna beträffande skyddade anläggningar,
att i princip likställighet skall erhållas mellan dylika anläggningar
och icke skyddade ovanjordsanläggningar.
10
Bevillningsutskottets betänkande nr B 11 år 1958
En förutsättning för genomförandet av nämnda förslag anser departementschefen
vara att en ändring vidtas även beträffande reglerna för beskattning
av de statliga lånen. Enligt gällande rätt skall dessa upptagas till
beskattning i den mån lånen avskrives. Departementschefen förordar att lånen
till den del de avser utbyggnad av oljelagringsanläggningar skall upptagas
till beskattning i samma takt som tillgångarna avskrives.
Enligt utskottets mening är det önskvärt att den skattskyldiges val mellan
att uppföra en icke skyddad ovanjordsanläggning och en skyddad anläggning
inte påverkas av beskattningsreglerna. Genom propositionsförslaget synes i
huvudsak likställighet ha uppnåtts i fråga om avskrivning av dessa olika anläggningar.
Utskottet, som inte funnit anledning till erinran mot detaljerna i
förslaget, tillstyrker propositionen i denna del.
Beträffande lån för uppläggande av lager (lagerlån) föreslås i propositionen
att de skall upptagas till beskattning efter den skattskyldiges bestämmande.
Om lagerlånen i sin helhet upptagits till beskattning föreslås den lagringsskyldige
skola få rätt att skriva ned tvångslager av mineralolja till noll.
Upptages inte lagerlånen till beskattning minskas den skattskyldiges möjligheter
att vid inkomsttaxeringen nedskriva tvångslagret. Sålunda föreslås
att den i räkenskaperna gjorda värdesättningen å nämnda tvångslager får
godkännas, endast om sistnämnda värde inte är lägre än värdet av vid beskattningsårets
utgång obeskattade lagerlån. Har den skattskyldige inte fullgjort
sin lagringsskyldighet gäller kommunalskattelagens regler beträffande
lagret i dess helhet, om lagerlånen helt upptages till beskattning. Är lagerlånen
till någon del obeskattade får så stor del av lagret, som motsvarar summan
av obeskattade lagerlån, inte nedskrivas. Återstående del av lagret får
i princip värderas enligt reglerna i kommunalskattelagen. För en skattskyldig,
som fullgjort en del av sin lagringsskyldighet i fasta bränslen, kan det
inträffa, att summa obeskattade lagerlån överstiger värdet av tvångslagret av
mineraloljor. För dylik skattskyldig föreslås i propositionen samma lagervärderingsregler
skola gälla som för den, vilken inte fullgjort sin lagringsskyldighet.
I de föreliggande motionerna yrkas att för lagringsskyldiga, vilka erhållit
tillsynsmyndighetens medgivande att fullgöra lagringsskyldigheten i annat
bränsle än mineralolja, samma regler skall gälla avseende värderingen å
bränslelager som för andra lagringsskyldiga.
Utskottet kan i princip tillstyrka de i propositionen föreslagna reglerna
rörande beskattningen av erhållna lagerlån och värdering av tvångslager vid
beskattningen. Som påpekats i de föreliggande motionerna kommer emellertid
enligt propositionsförslaget för den, som erhållit medgivande att i stället
för mineralolja lagra annat bränsle, ofördelaktigare värderingsregler att
gälla än för den, som lagrar mineralolja. Enligt vad utskottet erfarit tillämpar
tillsynsmyndigheten dispensbestämmelserna så att i huvudsak dispens
ges endast då övergångssvårigheter föreligger för företaget i fråga att omedelbart
fullgöra sin lagringsskyldighet i olja. Det torde därför knappast behöva
befaras att antalet dispensfall skulle påverkas av beskattningsreglernas
Bevillningsutskottets betänkande nr B it år 1958
11
utformning. Enligt utskottets uppfattning bör någon skillnad i beskattningshänseende
icke gälla allt efter som lagringsskyldigheten fullgöres i mineraloljor
eller andra bränslen. Utskottet anser sig därför böra tillstyrka motionärernas
yrkande i sak. Utskottet föreslår att ett nytt stadgande införes avseende
de fall då åsyftad dispens erhållits, vilket föranleder en ytterligare ändring
av teknisk natur i Kungl. Maj :ts förslag. Nämnas bör att sista meningen
i andra stycket av 7 § 1 mom. i så fall inte kommer att få någon betydelse
för dem, som erhållit medgivande att hålla tvångslager av fasta bränslen.
Utskottet har under hand erfarit, att det inom oljehandeln förekommer,
att fullgörandet av föreskriven lagringsskyldighet genom avtal överflyttas
från lagringsskyldiga återförsäljare till vederbörande grossistföretag. En sådan
överflyttning förutsattes under förarbetena till lagstiftningen om oljelagring.
Det framhölls sålunda i proposition nr 144/1957 att oljan borde
förvaras inom riket på sätt som tillsynsmyndigheten ur kontrollsynpunkt
fann godtagbart, men att denna regel självfallet inte hindrade att en lagringsskyldig
uppdrog åt någon annan att för hans räkning fullgöra lagringsskyldigheten.
Det är sålunda fullt möjligt att den, som säljer olja till en lagringsskyldig,
i köpeavtalet åtar sig att fullgöra köparens lagringsskyldighet.
Lagringen sker emellertid på den lagringsskyldiges ansvar och det är alltså
mot denne tillsynsmyndighetens åtgärder skall riktas. Det torde kunna förutsättas
att lagringsskyldig återförsäljare genom avtal med respektive oljeleverantör
överflyttar lånebidraget till grossistföretaget såsom ersättning för
att sistnämnda företag ombesörjer tvångslagringen. Det är emellertid återförsäljaren
som har att upptaga lånen såsom inkomst. För att inte några för
återförsäljaren oförmånliga skattekonsekvenser skall uppkomma, bör denne
erhålla avdrag vid beskattningen i samma takt, som lånen beskattas. Detta
resultat torde vid en lämplig utformning av avtalet mellan återförsäljaren
och grossistföretaget kunna nås utan ändring av gällande beskattningsregler.
Beträffande skyddsrumsanläggningar föreslås i propositionen att kostnader
för vissa utrustningsdetaljer däri skall få avdragas på en gång som omkostnad.
Detta förslag innebär visserligen en viss avvikelse från de principer,
som eljest ansetts böra gälla i fråga om kostnader för förbättring av
fastighet, men bör av skäl som departementschefen anfört likväl kunna godtagas.
Utskottet tillstyrker således förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A) att riksdagen — med förklarande att Kungl. Maj :ts proposition
nr B 6 icke kunnat av riksdagen oförändrad bifallas
— måtte i anledning av propositionen och de likalydande
motionerna I: B 30 av herr Kronstrand m. fl. och II: B 45 av
herr Magnusson i Borås m. fl.
1) antaga följande såsom utskottets förslag betecknade
12
Bevillningsutskottets betänkande nr B It år 1958
Förslag
till
förordning om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar, m. m.
Härigenom förordnas som följer.
Kungl. Maj:ts förslag Utskottets förslag
Om avskrivning å vissa oljelagringsanläggningar
1 §•
1 mom. Skattskyldig, som under de beskattningsår för vilka taxering i
första instans verkställes åren 1959—1966 för stadigvarande bruk i rörelse
färdigställer anläggning i bergrum för lagring av mineralolja eller annan
anläggning för lagring av mineralolja, som innefattar skäligt skydd mot
förstöring genom bombanfall eller beskjutning, äger att vid inkomsttaxeringen
åtnjuta avdrag för avskrivning å anskaffningskostnaden för anläggningen
på sätt nedan i 2 § stadgas. Avdrag för avskrivning som nu sagts
medgives endast om anläggningen har en volym av minst 1 000 m3 och anläggningen
godkänts av riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap.
Skattskyldig, som före beskattningsåret 1958 färdigställt anläggning, som
1 första stycket sägs, äger att vid inkomsttaxeringen åtnjuta avdrag för
avskrivning av det i beskattningshänseende återstående oavskrivna värdet
av anskaffningskostnaden för anläggningen (restvärdet) på sätt nedan i
2 § stadgas, under förutsättning att tillfredsställande utredning om restvärdet
kan företes.
1 anskaffningskostnaden för anläggning, som i första eller andra stycket
avses, må icke inräknas kostnader för anskaffning av mark eller för anläggande
av tillfartsvägar, körplaner o. dyl.
2 mom. Det åligger riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap att
på ansökan av skattskyldig pröva, huruvida anläggning, som i 1 mom. avses,
kan godkännas som skyddad anläggning samt att •— om så är förhållandet
— utfärda intyg härom. I intyget skall jämväl angivas anläggningens
volym, tidpunkten för dess färdigställande ävensom uppgifter, som äro erforderliga
för dess identifiering.
2 §•
Skattskyldig, som beträffande viss anläggning företer intyg, varom i 1 §
2 mom. stadgas, äger åtnjuta avdrag för avskrivning å anskaffningskostnaden
eller i förekommande fall restvärdet med en femtedel för år räknat från
och med beskattningsåret 1958 eller — om anläggningen färdigställts senare
— från och med det beskattningsår, då anläggningen färdigställts. Har skattskyldig
ej utnyttjat på visst beskattningsår belöpande avdrag, må han tillgodoräkna
sig resterande avdrag ett senare år.
Avdrag, som i första stycket sägs, må dock medgivas endast om anskaffningskostnaden
för anläggningen förts för sig som tillgång i den skattskyldiges
räkenskaper och motsvarande avskrivning gjorts i räkenskaperna för
beskattningsåret.
3 §.
Om skattskyldig, som enligt bestämmelserna i 2 § erhållit avdrag för avskrivning
av viss anläggning, inom tio år från utgången av det beskattnings
-
Bevillningsutskottets betänkande nr B il år 1958
13
Kungl. Maj.ts förslag Utskottets förslag
år, då anläggningen färdigställts, avyttrar densamma, skall beloppet av återvunna
värdeminskningsavdrag till den del detsamma överstiger skattepliktig
vinst vid avyttringen upptagas såsom intäkt av rörelse för det beskattningsår,
varunder försäljningen ägt rum. Med skattepliktig vinst förstås därvid
dels skattepliktig realisationsvinst vid taxeringen till statlig inkomstskatt
dels ock belopp varmed köpeskillingen för i anläggningen ingående fasta
maskiner, som vid fastighetstaxering åsatts särskilt maskinvärde, överstiger
det i beskattningshänseende gällande värdet av dessa maskiner.
Om statliga lån för oljelagring
4 §•
Ränte- och amorteringsfritt lån av statsmedel, som utgår till rörelseidkare
på grund av lagringsskyldighet enligt förordningen den 31 maj 1957 (nr
343) om oljelagring in. m., skall utgöra skattepliktig intäkt för låntagaren
på sätt i 5 § stadgas.
Om lånet avser såväl anläggning för oskyddad lagring som lager skall
lånet vid inkomsttaxeringen anses till sex tiondelar belöpa å anläggningen
(anläggningslån för oskyddad lagring) och till fyra tiondelar å lagret (lagerlån).
Särskilt lån, som utgår till den som ålagts verkställa skyddad lagring,
skall vid inkomsttaxeringen i sin helhet anses belöpa å anläggningen (anläggningslån
för skyddad lagring).
5 §•
1 mom. Anläggningslån skall upptagas till beskattning enligt den skattskyldiges
bestämmande, dock med minst en femtedel för år räknat från
och med beskattningsåret efter det, då lånet erhållits. Om skattskyldig visar,
att han har aktuella planer på att uppföra sådan anläggning, som i 1 §
1 mom. första stycket sägs, må dock anläggningslån för skyddad lagring i
stället upptagas till beskattning med minst en femtedel för år räknat från
och med det beskattningsår anläggningen, som lånet avser, är färdig.
Har skattskyldig för visst beskattningsår upptagit lån eller del av lån
till beskattning utan att skyldighet därtill förelegat, må belopp, som enligt
bestämmelserna i första stycket skall upptagas till beskattning ett senare
år, i motsvarande mån minskas. Anläggningslån skall dock beskattas senast
det beskattningsår, då lånet i sin helhet avskrivits från statens sida.
2 mom. Lagerlån skall, utom i fall som i andra stycket sägs, upptagas till
beskattning enligt den skattskyldiges bestämmande, dock senast det beskattningsår,
då bestämmelserna i 7 § upphöra att gälla.
Om summan av de lagerlån, som den skatlskyldige erhållit och vilka vid
beskattningsårets utgång icke uppgivits till beskattning (obeskattade lagerlån)
överstiger värdet av den skattskyldiges lager av mineraloljor, beräknat
till det lägsta av lagrets anskaffnings- och återanskaffningsvärden, skall
överskjutande del av lagerlånen upptagas till beskattning. Utan binder av
vad nu sagts må dock lagerlån kvarstå obeskattade under den tid, för vilken
skattskyldig erhållit dispens helt eller delvis från lagringsskyldigheten, under
förutsättning dels alt dispensen medgivits på grund av att den skattskyldiges
lager av mineraloljor minskats genom eldsvåda eller därmed jämförlig,
av hans åtgöranden oberoende anledning, dels ock all den skal Iskyl - diges lager av mineraloljor vid inkomsttaxeringen värderats till det lägsta
av lagrets anskaffnings- och återanskaffningsvärden.
14
Bevillningsutskottets betänkande nr B it år 1958
Kungl. Maj. ts förslag Utskottets förslag
6 §.
Om lån som i 4 § avses återbetalas, skall återbetalningen i första hand
anses avse lagerlån. Återbetalas lån med större belopp än som vid beskattningsårets
ingång kvarstått obeskattat, äger den skattskyldige åtnjuta avdrag
vid inkomsttaxeringen för överskjutande belopp.
Om värdering av lager
7 §.
1 mom. Beträffande rörelseidkare, som erhållit lagerlån och som fullgjort
sin lagringsskyldighet, skall i fråga om värderingen av lager vid inkomsttaxeringen
följande gälla.
Den i räkenskaperna gjorda värdesättningen av den lagermängd av mineraloljor,
som den skattskyldige vid beskattningsårets utgång är skyldig hålla
i lager, med frånräknande i förekommande fall av den kvantitet varmed
enligt då föreliggande beslut denna lagermängd framdeles må nedgå (tvångslagret)
skall godkännas vid inkomsttaxeringen, dock att värdet — utom i
fall där lagerlån vid dispens kvarstå obeskattade enligt 5 § 2 mom. andra
stycket —- icke må understiga summan av de obeskattade lagerlånen. Om
sistnämnda summa överstiger värdet av tvångslagret, beräknat till det lägsta
av tvångslagrets anskaffnings- och återanskaffningsvärden, skall i fråga
om värderingen av lagret i stället gälla vad nedan i 2 mom. andra stycket
stadgas.
Beträffande lagret i övrigt skola kommunalskattelagens bestämmelser äga
tillämpning, dock att vad i punkt 1. sjätte stycket av anvisningarna till 41 §
kommunalskattelagen sägs om värdering med hänsyn tagen till medeltalet
av värdena å lagren vid utgången av de två närmast föregående beskattningsåren
icke skall gälla.
Ha erhållna lagerlån beskattats äger den skattskyldige, om en lägre värdesättning
å lagret därigenom erliålles, för lagret i dess helhet tillämpa kommunalskattelagens
bestämmelser för värdering av varulager.
2 mom. Beträffande rörelseidkare, som har obeskattade lagerlån och som
icke fullgjort sin lagringsskyldighet, skall i fråga om värdering av lager vid
inkomsttaxeringen följande gälla.
En lagermängd av mineraloljor, som — värderad till det lägsta av denna
lagermängds anskaffnings- och återanskaffningsvärden — motsvarar det
sammanlagda beloppet av obeskattade lagerlån, må ■— utom i fall där lagerlån
vid dispens kvarstå obeskattade enligt 5 § 2 mom. andra stycket — vid
inkomsttaxeringen icke upptagas till lägre värde än nämnda belopp. Beträffande
lagret i övrigt skola kommunalskattelagens bestämmelser äga tillämpning,
dock att vad i punkt 1. sjätte stycket av anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen
sägs om värdering med hänsyn tagen till medeltalet av
värdena å lagren vid utgången av de två närmast föregående beskattningsåren
icke skall gälla.
3 mom. Det åligger riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap att utfärda
intyg utvisande den lagermängd, som enligt vad i 1 mom. sägs skall
anses utgöra skattskyldigs tvångslager, samt huruvida den skattskyldige
fullgjort sin lagringsskyldighet. Sådant intyg skall riksnämnden senast den
1 april under taxeringsåret tillställa dels den skattskyldige dels ock länsstyrelsen
för att överlämnas till den taxeringsnämnd, som har att taxera den
skattskyldige till statlig inkomstskatt.
Bevillningsutskottets betänkande nr B 11 år 1958
15
Kungl. Maj.ts förslag
8 §•
Kungl. Maj.t äger utfärda för tilllämpning
av denna förordning erforderliga
föreskrifter.
Utskottets förslag
8 §.
Har den skattskyldige erhållit vederbörligt
medgivande att i stället för
mineralolja lagra annat bränsle, skall
vid tillämpningen av 5 § 2 mom. och
7 § lagret av sådant bränsle jämställas
med lager av mineraloljor.
9 §.
Kungl. Maj.t äger utfärda för tilllämpning
av denna förordning erforderliga
föreskrifter.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959 och skall tillämpas
första gången i fråga om 1959 års taxering.
2) för sin del antaga det vid propositionen fogade förslaget
till lag om ändring i kommunalskattelagen den 28 september
1928 (nr 370);
B) att de likalydande motionerna I:B30 av herr Kronstrand
m. fl. och II: B 45 av herr Magnusson i Borås m. fl.
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet
ovan anfört och hemställt, av riksdagen lämnas utan
åtgärd.
Stockholm den 18 november 1958
På bevillningsutskottets vägnar:
EDGAR SJÖDAHL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Eriksson, Spetz, Gustaf
Elofsson*, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Wärnberg, Siegbahn* och
Alvar Andersson; samt
från andra kammaren: herrar Sundström, Kollberg, Kärrlander, Gustafson
i Göteborg, Asp*, Darlin, fru Holmqvist, herrar Eriksson i Bäckmora,
Kristenson i Göteborg och de Jounge.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
581582 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.