Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr B 12 år 1958

1958-11-18 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1958 B:12, Bevillningsutskottets betänkande nr B 12 år 1958

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 12 år 1958

1

Nr B 12

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om ändring i förordningen om automobilskatt m. m.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: B 65 av herrar Sveningsson och Kronstrand

samt II: B 61 av herrar Stenberg och Östlund, vari hemställts, att

riksdagen måtte besluta en lättnad i beskattningen av den tunga motorfordonstrafiken

och därvid antaga följande förslag till ändringar i gällande

lagstiftning, nämligen

1) Förslag

till

förordning angående ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni 1922

(nr 260) om automobilskatt

Härigenom förordnas, att 5 § förordningen den 2 juni 1922 om automobilskatt

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

5 §•

Skatt utgår---följande belopp:

a) för tvåhjulig ---— fyrtio kronor;

b) för tvåhjulig---sextio kronor;

c) för annan automobil med ringar av mjuk kautschuk;

för personautomobil dels grundavgift med etthundratio kronor, dels ock

tjugoåtta kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra kilogram;

för lastautomobil dels grundavgift med etthundra kronor, dels ock trettiosju

kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt minskad med niohundra kilogram; samt

för omnibus dels grundavgift med etthundra kronor, dels ock trettiotre

kronor tör varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens tjänstevikt

minskad med niohundra kilogram;

d) för annan automobil, med ringar av annat ämne än mjuk kautschuk

med etthundra kronor för varje påbörjat tal av etthundra kilogram av automobilens

tjänstevikt;

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. T samt. Nr B 12

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr B 12 år 1958

e) för släpvagn:

om totalvikten understiger ettusen kilogram, med åttio kronor;

om totalvikten uppgår till ettusen men icke ettusenfemhundra kilogram,

med etthundrasextio kronor;

om totalvikten uppgår till ettusenfemhundra men icke tvåtusen kilogram,

med tvåhundrafyrtio kronor;

om totalvikten uppgår till tvåtusen mén icke tretusen kilogram, med trehundratjugo

kronor;

om totalvikten uppgår till tretusen men icke femtusen kilogram, med fyrahundra

kronor;

om totalvikten uppgår till femtusen men icke åttatusen kilogram, med

fyrahundraåttio kronor; samt

om totalvikten uppgår till åttatusen kilogram, med femhundrasextio kronor.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959.

2) Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 21 maj 1954 (nr 260)

om brännoljeskatt

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 21 maj 1954 om brännoljeskatt

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 §•

Brännoljeskatt utgår med tjugofem öre för liter.

Denna förordning träder i kraft den 1 oktober 1958.

II) de likalydande motionerna I: B 178 av herr Torsten Andersson in. fl.

och II: B 228 av herr Börjesson m. fl., vari yrkats, »att riksdagen måtte besluta

hemställa hos Kungl. Maj :t om utredning och förslag till 1959 års

riksdag angående sänkning av motorfordonsskatten för den tyngre biltrafiken».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna I: B 178 och II: B 61.

Beskattningen av motorfordonstrafiken är anordnad dels såsom en

skatt på själva fordonet och dels såsom en drivmedelsskatt.

Fordonsskatten uttages enligt förordningen den 2 juni 1922 (nr 260) om

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 12 år 1958

3

automobilskatt. Skatten erlägges årligen för här i riket registrerade personbilar,

lastbilar, bussar, släpvagnar och motorcyklar. För personbilar, lastbilar

och bussar utgår skatten med dels en för alla dessa fordon enhetlig

grundavgift och dels därutöver en på visst sätt beräknad tilläggsavgift. Fordonsskatten

för släpvagnar utgöres i förhållande till fordonens indelning i

viktklasser.

Genom beslut av 1952 års riksdag höjdes fordonsskatten från och med den

1 januari 1953 i förhållande till då gällande skattesatser, som tillämpats sedan

den 1 januari 1946. Vid 1954 års riksdag beslöts ytterligare höjning av

fordonsskatten för personbilar, lastbilar, bussar och vissa släpvagnar med

verkan från och med den 1 januari 1955. De skattesatser, som gällt under

åren 1946—1952 respektive 1953—1954 för de nu nämnda slagen av fordon,

framgår av följande tablå.

Fordon

Skattesatserna1

Åren 1946—52

Åren 1953—J

Personbilar .....................

............. 70 + 20

100 + 28

Lastbilar.........................

............. 70 + 25

100 + 37

Omnibussar .....................

............. 70 + 22

100 + 33

Släpvagnar

Totalvikt:

< 1 000 kg.....................

............. 56

80

1 000—1 499 kg .................

............. 112

160

1 500—1 999 » ................

............. 168

240

2 000-2 999 » .................

............. 196

320

3 000—4 999 » ................

.............1

400

5 000—7 999 » .................

.............\ 224

480

8 000 kg eller högre...............

.............1

560

De år 1954 genomförda ändringarna i fordonsbeskattningen innebar en

höjning dels av grundbeloppet för personbilar, lastbilar och bussar med

10 kronor, d. v. s. från 100 till 110 kronor, dels av tilläggsavgifterna för

lastbilar (över 3 000 kg) och bussar (över 5 000 kg) med efter tjänstevikten

stigande belopp och dels av fordonsskatten för tyngre släpvagnar

(5 000 kg och mera). Härjämte sänktes skatten för vissa lättare släpvagnar.

Vad angår tilläggsavgifterna för lastbilar och bussar

är den närmare innebörden av 1954 års beslut följande. Tilläggsavgiften

för lastbilar bibehölls vid 37 kronor för varje påbörjat hundratal kg av

tjänstevikten, minskad med 900 kg, då det gäller tjänstevikter icke överstigande

3 000 kg, medan för lastbilar med högre tjänstevikt tilläggsavgiften

höjdes till 64 kronor för varje påbörjat hundratal kg av den del av tjänstevikten,

som ligger mellan 3 000 och 7 000 kg, samt till 120 kronor för varje

påbörjat hundratal kg av den del av tjänstevikten som överstiger 7 000 kg.

För bussar med tjänstevikt av högst 5 000 kg bibehölls tilläggsavgiften oför
1

Den första siffran rörande fordonsskatterna anger grundavgiften per fordon och den andra

siffran tilläggsavgiften för varje 100 kg av fordonets tjänstevikt minskad med 900 kg.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr B 12 år 1958

ändrad vid 33 kronor för varje påbörjat hundratal kg av tjänstevikten,

minskad med 900 kg, medan tilläggsavgiften för bussar med högre tjänstevikt

höjdes från 33 till 55 kronor för den del av tjänstevikten som överstiger

5 000 kg.

Beträffande släpvagnar innebar 1954 års skattebeslut att förutvarande

fordonsskatt, 80 kronor, vid totalvikt understigande 1 000 kg bibehölls

oförändrad, att fordonsskatten vid totalvikt 1 000—1 499 kg sänktes

från förutvarande 160 kronor till 120 kronor, att fordonsskatten vid totalvikt

1 500—1 999 kg sänktes från förutvarande 240 kronor till 160 kronor,

att fordonsskatten vid totalvikt 2 000—2 999 kg sänktes från förutvarande

320 kronor till 240 kronor, att förutvarande fordonsskatt, 400 kronor, vid

totalvikt 3 000—4 999 kg bibehölls oförändrad, att fordonsskatten vid totalvikt

5 000—7 999 kg höjdes från förutvarande 480 kronor till 560 kronor, att

fordonsskatten vid totalvikt 8 000—10 999 kg höjdes från förutvarande 560

kronor till 720 kronor, att fordonsskatten vid totalvikt 11 000—13 999 kg

höjdes från förutvarande 560 kronor till 880 kronor samt att fordonsskatten

vid totalvikt överstigande 13 999 kg höjdes från förutvarande 560 kronor

till 1 200 kronor.

Skattebelastningen före och efter 1954 års skattebeslut i fråga om lastbilar

och bussar framgår av följande tablå. Det bör anmärkas att yrkandet

i motionerna I: B 65 och II: B 61 innebär en återgång i fråga om lastbilar,

bussar och släpfordon till den fordonsskatt, som gällde omedelbart före

1954 års höjning. I

Tjänstevikt

kg

Lastbilar, fordonsskatt; kr

Bussar, fordonsskatt; kr

Nuvarande

Omedelbart

före 1954 års

höjning

Nuvarande

Omedelbart

före 1954 års

höjning

no

100

1 001 ~.......................

184

174

_

—

1501 ........................

369

359

341

331

2 001 ........................

554

544

506

496

2 501 ........................

739

729

671

661

3 oöl ........................

951

914

836

826

3 501 ........................

1271

1099

1001

991

4 001 ........................

1 591

1284

1166

1156

4 5Öl ........................

1 911

1469

1331

1321

5 ööl ........................

2 231

1654

1518

1486

5 501 ........................

2 551

1839

1793

1651

6 ÖÖl ........................

2 871

2 024

2 068

1816

g 501 ........................

3 191

2 209

2 343

1981

7 001 ........................

3 567

2 394

2 618

2 146

8 ÖÖl ........................

4 767

2 764

3168

2 476

9 ööl ......................

5 967

3134

3 718

2 806

I fråga om beskattningen av drivmedel gäller förordningen den 3 maj 1929

(nr 62) om särskild skatt å bensin och motorsprit samt förordningen den

21 maj 1954 (nr 260) om brännoljeskatt, vilken senare förordning trätt i

kraft den 1 januari 1955 och ersatt förordningen den 3 maj 1935 (nr 142)

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 12 år 1958

5

angående skatt å vissa för drivande av automobil använda brännoljor. Storleken

av skatterna å bensin och brännolja under efterkrigstiden framgår

av följande tablå.

Tidsperiod

Skatt (öre per liter)

Bensin

Brännolja

1/1 1946—31/3 1948 ...........

........... 18

14

1/4 1948—31/12 1950 ...........

........... (18 + 27) 45

(14 + 20) 34

1/1 1951—30/6 1953 ...........

........... 25

20

1/7 1953—30/6 1954 ...........

........... 28

—

1/7 1953—31/12 1954 ...........

........... .

23

fr. o. m. 1/7 1954...............

........... 32

—

fr. o. in. 1/1 1955...............

........... .

32

fr. o. m. 1/7 1957...............

........... .

30

Enligt förordningen den 31 maj 1957 (nr 262) om allmän energiskatt utgår

fr. o. m. den 1 juli 1957 energiskatt å bensin och motorsprit samt motorbrännolja.

Energiskatten å brännolja utgör 25 kr. per in3. För att den tunga

motorfordonstrafiken skulle bli i stort sett oberörd av energiskatten sänktes

skatten på motorbrännolja fr. o. m. den 1 juli 1957 från 32 öre till 30 öre

per liter. Energiskatten på bensin och motorsprit var till en början fyra öre

per liter men höjdes senare genom förordningen den 11 februari 1958 (nr

32) till nio öre per liter med verkan från samma dag.

1954 års beslut i automobilskattefrågan tog närmast sikte på att täcka

utgifterna för vägväsendet under budgetåret 1954/55 men även därjämte att

möjliggöra en fortlöpande upprustning av vägarna. Därvid avsågs att i huvudsak

erhålla täckning för de anslag till vägväsendet in. in. under femårsperioden

1955—1959 — i den del de avräknas mot automobilskaltemedel —

som enligt gjorda beräkningar kunde betraktas såsom minimianslag för att

skapa bättre betingelser för ekonomiskt gynnsamma landsvägstransporter.

Skattebeslutet innebar sålunda en provisorisk reglering. Avsett är att denna

framdeles skall avlösas av en beskattning grundad på resultatet av erforderliga

ytterligare utredningar. Detta utredningsarbete bedrives nu inom ramen

för 1953 års trafikutredning.

1954 års berörda riksdagsbeslut föregicks av 1951 års utredning rörande

beskattningen av motorfordonstrafiken. I det av utredningen avlämnade

betänkandet förordades med stöd av ett omfattande utredningsmaterial eu

än mer betydande omfördelning av motorfordonstrafikens totala skattebörda

mot ökad skattebelastning på den tyngre trafiken än som senare genomfördes.

I proposition nr 112, vari utredningens förslag anmäldes för 1954

års riksdag, uttalade dåvarande chefen för finansdepartementet bl. a. alt

han inte ansett sig böra ta slutlig ståndpunkt till den av utredningen föreslagna

omfördelningen av skattebördan. Förslaget syntes nämligen böra ytterligare

överarbetas samt eventuellt revideras med beaktande av näringsoch

trafikpolitiska synpunkter. Emellertid hade departementschefen på

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr B 12 år 1958

grundval av såväl det framlagda utredningsmaterialet som de i remissyttrandena

anförda erfarenhetsgrundade synpunkterna på den tyngre motorfordonstrafikens

vägstandardkrav och vägförslitning funnit starka skäl tala

för att de tyngre fordonen borde bära eu större andel av vägkostnaderna än

som för det dåvarande var fallet. En viss förskjutning i denna riktning liksom

också en starkare skatteprogression efter fordonstyngden syntes därför

påkallad men borde i avbidan på resultatet av det ytterligare utredningsarbetet

hållas inom sådana gränser att den inte mera avsevärt påverkade den

allmänna driftskostnadsnivån inom gods- och persontrafiken.

Propositionen föranledde i fråga om höjningen av fordonsskatten inte

någon erinran från riksdagens sida.

I fråga om skatten på brännolja som dittills varit 5 öre lägre per liter än

skatten på bensin, förordade 1951 års utredning en kraftig höjning. Utredningen

framhöll att brännoljan borde beskattas hårdare än bensin med hänsyn

till att brännoljan, i körsträcka räknad, hade en effekt, som är omkring

33 procent större än bensinens. I nyssnämnda proposition uttalade departementschefen

att han visserligen inte fann skäl föreligga att bibehålla den

dåvarande relationen mellan bensinskatt och brännoljeskatt, men att å andra

sidan skatten på brännolja inte borde höjas i sådan omfattning att en övergång

kunde befaras från brännolje- till bensindrift i fall, där brännoljedrift

ur andra synpunkter är den lämpligaste. Med hänsyn härtill föreslogs att

skattesatsen för bensin och brännolja bestämdes till samma belopp per volymsenhet.

Förslaget antogs av 1954 års riksdag.

Sedermera företogs — såsom ovan anmärkts — i samband med antagandet

av förordningen om energiskatt en mot nämnda skatt svarande sänkning

av brännoljeskatten. Beträffande bensinskatten gjordes däremot inte

någon mot energiskatten svarande sänkning. I det föregående har erinrats

om att energiskatten på bensin för närvarande är nio öre per liter.

Frågan om sänkning av fordons- och drivmedelsskatterna behandlades av

1955 års riksdag i anledning av motioner i ämnet. Sålunda yrkades i de

likalydande motionerna I: 148 och II: 177 samt de likalydande motionerna

I: 149 och II: 184, att fordonsskatten skulle sänkas till den nivå som gällde

före 1954 års skattehöjning samt att bensinskatten skulle sänkas med ett

öre för liter och brännoljeskatten med sex öre för liter. I sitt av riksdagen

godkända betänkande nr 53 anförde 1955 års bevillningsutskott bl. a. följande.

Den av riksdagen beslutade medelsanvisningen ansluter sig till den investeringsplan

för vägväsendet som låg till grund för förra årets beslut i

automobilskattefrågan. Rörande denna investeringsplan må anmärkas, att

dess genomförande med successivt stegrade väginvesteringar har ansetts

förutsätta ett genomsnittligt ökat skatteuttag, som vid investeringsperiodens

början förutsågs skola medföra ett överskott av automobilskattemedel,

som emellerid väntades komma att tagas i anspråk mot periodens slut. Väl

har utvecklingen i fråga om inkomsterna av motorfordonsskatterna till följd

av fordonsparkens snabba tillväxt varit gynnsammare än man tidigare räk
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr B 12 år 1958

nät med, vilket i förening med en av konjunkturmässiga skäl betingad återhållsamhet

beträffande investeringsvolymen för vägväsendet kommer att

medföra ett i motsvarande mån ökat överskott av automobilskattemedel.

Det bör emellertid å andra sidan icke förbises att på vägväsendels område

föreligger mycket stora investeringsbehov, som i den takt det samhällsekonomiska

utrymmet medger kommer att föranleda en utökad verksamhet på

vägbyggnadsområdet och därmed även vidgade finansieringskrav, som kan

tillgodoses med föreliggande överskott av automobilskattemedel. Utskottet

vill i anslutning härtill erinra om den förutsättning på vilken utgörandet av

motorfordonsskatterna vilar, nämligen att avkastningen därav under alla

förhållanden skall komma vägväsendet till godo. Med det nu anförda avstyrker

utskottet de föreliggande motionerna om sänkning av motorfordonsskatterna.

I de likalydande motionerna 1:318 och 11:231 samt de likalydande motionerna

I: 320 och II: 251 vid 1956 års riksdag yrkades att fordonsskatten

å lastbilar, bussar och släpvagnar skulle sänkas till överensstämmelse med

de skattesatser, som gällde närmast före den vid 1954 års riksdag beslutade

höjningen av fordonsskatten. Vidare yrkades i motionen II: 577 sänkning

av fordonsskatten för bussar och av skatten å brännolja. Med anledning av

att i vissa motioner uttalats, att 1954 års beslut medfört en höjning av den

allmänna driftkostnadsnivån inom gods- och persontrafiken, anförde bevillningsutskottet

i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 23:

Med anledning härav vill utskottet erinra om att det material, som förelåg

vid behandlingen av automobilskattefrågan vid 1954 års riksdag, gav vid

handen att de nya skattesatserna icke behövde befaras i någon mera avsevärd

mån påverka driftkostnadsnivån inom gods- och persontrafiken. En

återgång i den omfattning som föreslås i motionerna till de tidigare gällande

skattesatserna kan därför antagas få ringa effekt bland de faktorer

som påverkar kostnadsläget på förevarande områden. Det bör tillika framhållas,

att en anpassning numera skett till de nya skattesatserna och att, såvitt

utskottet förstår, möjligheterna att genom en skattesänkning i yrkad

omfattning ernå taxesänkningar får bedömas som synnerligen små.

Utskottet anförde vidare bl. a. följande.

Utvecklingen i fråga om inkomsterna av automobilskattemedlen har till

följd av motorfordonstrafikens snabba tillväxt varit gynnsammare än beräknat,

samtidigt som en av konjunkturmässiga skäl betingad återhållsamhet

i fråga om väginvesteringarna måst iakttagas. Dessa förhållanden har

medfört att tillgången på automobilskattemedel i motsvarande mån ökat.

Vid bedömandet av den nu aktualiserade frågan huruvida sistnämnda överskottsmedel

bör tagas i anspråk för sänkning av automobilbeskattningen

får dock icke förbises de utomordentligt stora investeringsbehov, som föreligger

inom de verksamhetsområden, vars kostnader skall bestridas med

automobilskattemedel. Till belysande härav må nämnas att delegationen för

översiktlig vägplanering preliminärt uppskattat behovet av vägbyggande till

ca 750 miljoner kronor årligen under en 15—20-årsperiod, vilket innebär

eu successiv stegring av den nuvarande investeringsvolymen till ungefär det

tredubbla. Det må i sammanhanget anmärkas att, såsom framgår av årets

statsverksproposition (bil. 8 Sjätte huvudtiteln s. 24), föredragande statsrådet

uttalat all motorfordonstrafikens snabba ökning föranlett behov av

upprustning av det allmänna vägnätet, som väsentligt överstiger vad som

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr B 12 år 1958

upptagits i vägbyggandets femårsprogram. På grund härav har förutsatts

en omprovning av programmet, vilken dock ansetts böra tills vidare anstå

i avvaktan på slutförandet omkring mitten av innevarande år av utredningen

rörande den ekonomiska långtidsplaneringen under femårsperioden 1956

1960. Den utveckling inom området för väginvesteringarna, som sålunda

kan emotses, ger enligt utskottets mening anledning till försiktighet när

det gäller bedömningen av frågan huruvida skattesänkningar är möjliga. I

vart fall torde detta spörsmål icke kunna prövas annat än i anslutning till

en mera samlad bedömning än som kan ske i nu förevarande sammanhang

av de faktorer som här gör sig gällande.

Även vid 1957 års riksdag yrkades i de likalydande motionerna I: 187 och

II: 170 samt de likalydande motionerna I: 210 och II: 255 att fordonsskatten

å lastbilar, bussar och släpvagnar skulle sänkas till de skattesatser, som

gällde före den av 1954 ars riksdag beslutade höjningen av fordonsskatten.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 16 anslöt sig utskottet i huvudsak

till den ståndpunkt, som tidigare intagits i frågan.

Samma yrkande framställdes även vid 1958 års A-riksdag i de likalydande

motionerna I: 197 och 11:236. Bevillningsutskottet anförde i sitt av riksdagen

godkända betänkande nr 18 bl. a. följande.

Behållningen å automobilskattemedelsfonden utgjorde den 30 juni 1955 i

runt tal 50 miljoner kronor. Behållningen har därefter successivt stigit och

kan med ledning av uppgifter i årets statsverksproposition beräknas komma

att uppgå till ca 600 miljoner kronor den 30 juni 1958. Det av motionärerna

påtalade stora överskottet av automobilskattemedel är föranlett av

att fordonsparken — i första hand personbilsbeståndet — tillväxt i en tidigare

inte förutsedd omfattning samt av att stor återhållsamhet av samhällsekonomiska

skäl varit erforderlig beträffande väginvesteringarna. Utskottet

vill i detta sammanhang erinra om det uttalande, som gjordes av statsutskottet

i dess av 1957 års riksdag godkända utlåtande nr 6. Enligt statsutskottets

mening var avsevärt högre väginvesteringar motiverade än de

som föreslogs i statsverkspropositionen. Vid en avvägning av investeringsbehoven

på olika samhällsområden ansågs emellertid ofrånkomligt, att vissa

begränsningar vidtogs med avseende å vägväsendets investeringar. Med hänsyn

därtill fann sig statsutskottet böra godkänna den av Kungl. Maj :t förordade

ramen om 295 miljoner kronor för de statliga väginvesteringarna

under kalenderåret 1958. I årets statsverksproposition (bil. 8 Sjätte huvudtiteln

s. 59) anför föredragande departementschefen, att väg- och vattenbyggnadsstyrelsens

delegation för översiktlig vägplanering i november 1957

framlagt resultatet av sitt arbete i form av en »Vägplan för Sverige». Denna

långsiktiga principplan, som upptar en totalkostnad för uppi ustning av

det allmänna och statsbidragsberättigade väg- och gatunätet under tiden

fram till år 1975 av 21 100 miljoner kronor, har delegationen ansett kunna

tjäna som underlag för en konkret investeringsplan för perioden 1958—

1967. Departementschefen framhåller vidare, att tidpunkten för den översiktliga

vägplanens framläggande inte möjliggjort ett ställningstagande till

denna, varför han endast ansett sig böra ange ramen för det ordinarie statliga

vägbyggandet under år 1959. Därvid har med beaktande av kraven på

vägarnas upprustning vägbyggnadsverksamheten givits en ökad omslutning

med cirka 10 procent i förhållande till år 1958. Departementschefen har

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 12 år 1958

9

därför förordat att ramen för 1959 års väggbyggande höjs till 330 miljoner

kronor.

Som av den ovan lämnade redogörelsen framgår har vid behandlingen

av frågan om sänkning av motorfordonsbeskattningen även från bevillningsutskottets

sida vid upprepade tillfällen understrukits, att man inte kan

bortse från de stora investeringsbehov, som föreligger inom vägväsendet

beroende på motorfordonstrafikens snabba ökning. Det nuvarande överskottet

av automobilskattemedel bör därför tagas i anspråk för framtida investeringar

vid en tidpunkt, då en ny avvägning av den statliga investeringsverksamheten

företages.

I likhet med motionärerna är utskottet medvetet om att den tunga trafiken

för närvarande i viss utsträckning kämpar med ekonomiska svårigheter.

På senare tid har också i olika sammanhang hänsyn härtill tagits vid

beskattningen. Sålunda har bussar i yrkesmässig trafik undantagits från

avgiftsplikt enligt förordningen om investeringsavgift för år 1957. Eftersom

det av tekniska skäl inte varit möjligt att undanta motorbrännolja från den

vid föregående års riksdag införda energibeskattningen, har en mot energiskatten

svarande sänkning företagits av brännoljeskatten fr. o. m. den 1

juli 1957. Slutligen kan nämnas att brännoljan inte drabbats av de nyligen

genomförda eller föreslagna höjningarna av de indirekta skatterna. Utskottet

vill framhålla, att en genom skattesänkningar förorsakad kostnadsminskning

inte bör övervärderas, enär lönsamheten även påverkas av andra betydligt

viktigare faktorer. Det ankommer emellertid på 1953 års trafikutredning

att närmare utreda frågan om motorfordonstrafikens beskattning ur

närings- och trafikpolitiska synpunkter, varför ett slutligt bedömande av

frågan tills vidare bör anstå.

I de likalydande motionerna I : B 65 och II: B 61 vänder sig

motionärerna mot bevillningsutskottets ståndpunktstagande vid 1958 årsA-riksdag.

Kostnaderna för vägväsendets förbättring under femårsperioden

1955—1959 hade beräknats till betydligt högre belopp än vad som senare faktiskt

anslagits för ändamålet, medan däremot inkomsterna av automobilskattemedel

översteg de beräknade under samma period. I stället för ett beräknat

underskott på 20 milj. kronor vid periodens slut kunde man räkna

med ett överskott av 903,2- milj. kronor. Beskattningens inverkan på den

tunga nyttotrafiken kunde bl. a. avläsas på hur antalet fordon av olika kategorier

under perioden beräknats öka i jämförelse med den utveckling som

verkligen ägt rum. Personbilar hade beräknats öka med 17,5 %, lastbilar

13,2 % och bussar 25,3 %. Det verkliga utfallet hittills (1958) visar en ökning

av 92 % för personbilar, men endast 10,3 % för lastbilar och för

bussar 0 %. Den ogynnsamma inverkan av beskattningen har förstärkts därav

att avsedda förbättringar av vägväsendet och därav följande mindre underhålls-

och reparationskostnader för den tunga trafiken uteblivit. Dessa

skäl som framförts i de vid A-riksdagen väckta motionerna hade inte på

någon punkt vederlagts av utskottet. Vad utskottet anfört om att den tunga

nyttotrafiken undgått vissa ytterligare skattebelastningar saknade uppenbarligen

relevans, eftersom redan den nuvarande skattebördan påvisats vara för

hög. Då utskottet påvisat all investeringsbehoven inom vägväsendet är stora

och att överskottet av automobilskattemedel därför framdeles kan komma att

lagas i anspråk, är det svårt att inse hur utskottet från denna utgångspunkt

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr B 12 år 1958

vill avvisa en skattelindring av nyttotrafiken för närvarande. En motsatt

slutsats ter sig däremot motiverad, så mycket hellre som överskottsmedlen

med nuvarande utbyggnadstakt av vägväsendet snart motsvarar ett helt års

förbrukning och anledning finns att anta att inkomsterna även i fortsättningen

kommer att stiga till följd av ökning i antalet motorfordon, medan

däremot den skattelindring som föreslås endast motsvarar 33,75 milj. kronor,

d. v. s. en bråkdel av det tillgängliga överskottet. Att under sådana förhållanden

medge den tunga nyttotrafiken en lättnad till dess problemen klarlagts

och att ge dess företagare ett skäligt andrum i deras nuvarande belägenhet

framstår som en synnerligen försvarbar åtgärd.

Det är med denna bakgrund också egendomligt att utskottet vill åberopa

arbetet inom 1953 års trafikutredning som ett skäl för dröjsmålet att förbättre

nyttotrafikens läge. När så betryggande fordringar finns till förmån

för vägväsendet, finns ju goda förutsättningar att tillgodse näringens önskemål

om omedelbara lättnader i avvaktan på den grundligare kartläggning utredningen

kan komma att prestera. Den nuvarande skatteavvägningen förutsattes

då den genomfördes vara ett »provisorium». Att utbyta ett i vissa avseenden

misslyckat provisorium mot ett bättre provisorium i avvaktan på

erforderliga utredningar förefaller bättre än att tolerera bestående missförhållanden.

Utskottets resonemang, att skattebördan inte är någon avgörande utgiftspost

för den tunga nyttotrafiken, utan att lönsamheten avgörs av andra faktorer

finner motionärerna vilseledande. Fordonsskatten och brännoljeskatten

är punktskatter som utgör en extra belastning av dessa näringsidkare

i förhållande till andra skattskyldiga. Det är därför rimligt att se just dessa

kostnader ur marginalsynpunkt. Det förefaller därför föga välbetänkt att vidmakthålla

en dylik skattebelastning på en nivå, som, efter vad redan siffrorna

för fordonsbeståndets utveckling visar, medfört betydande avbräck för

näringsgrenen i fråga.

I de likalydande motionerna I : B 178 och II:B 2 2 8 uttalas

att i och för sig intet finns att invända mot principen att motorfordonstrafiken

genom en särskild beskattning skulle gälda av denna förorsakad kostnad

för vägväsendet. Under hand har emellertid i den allmänna debatten

allt starkare gjorts gällande, att fördelningen av skatteuttagen mellan lättare

och tyngre fordon icke skulle vara riktigt avvägd. Särskilt har företrädare

för den tyngre lastbilstrafiken gjort gällande att beskattningen nu är av den

storleksordningen att den äventyrar näringens ekonomi. Mycket talar för att

det finns fog för denna uppfattning, men tyvärr finns det för litet statistiskt

material för att man skall kunna bilda sig en säker uppfattning. Bristerna i

vägväsendets underhåll och utbyggnad drabbar i mycket hög grad de tyngre

fordonen med starkt ökat slitage som följd, varför den tyngre lastbilstrafiken

åsamkas kostnader genom beskattning och bristande vägupprustning samtidigt.

Vägarnas och broarnas konstitution gör det också många gånger omöjligt

att utnyttja full lastkapacitet hos fordonen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 12 år 1958 11

Riksdagens beslut av år 1954 angående de nya bilbeskattningsreglerna

avsågs endast vara provisoriskt och att efter hand som erfarenhet vanns det

skulle avlösas av ett mera definitivt system. Enligt motionärernas uppfatt

ning är tiden nu inne att ompröva bärigheten av riktlinjerna för den tyngre

fordonsbeskattningen och att hänsyn därvid tas till de allt starkare flödande

skattemedlen och den stora eftersläpningen i vägväsendets upprustning. De

nya skattereglerna har nu varit gällande så pass lång tid att tillräckligt statistiskt

material bör kunna åstadkommas för en riktig bedömning av skattebelastningen.

Utskottet

I de förevarande motionerna har framställts yrkanden syftande till vissa

lättnader i beskattningen av den tyngre motorfordonstrafiken. Sålunda hemställes

i de likalydande motionerna I: B 65 och II: B 61 att fordonsskatten

å lastbilar, bussar och släpvagnar återföres till de skattesatser, som gällde

före den av 1954 års riksdag beslutade höjningen av fordonsskatten, samt

att skatten å brännolja skall sänkas med fem öre per liter. I de likalydande

motionerna I: B 178 och II: B 228 åter har yrkats skrivelse till Kungl. Maj :t

med begäran om utredning och förslag till 1959 års riksdag angående sänkning

av motorfordonsskatten för den tyngre trafiken.

1954 års riksdagsbeslut innebar dels höjning av grundavgiften med 10

kronor för samtliga personbilar, bussar och lastbilar, dels höjning av tilläggsavgifterna

för bussar med tjänstevikt över 5 000 kilogram och lastbilar med

tjänstevikt över 3 000 kilogram samt släpvagnar med totalvikt av 5 000 kilogram

och däröver. För släpvagnar med totalvikt uppgående till 1 000 men

icke 3 000 kilogram innebar beslutet en sänkning av tidigare utgående skatt.

Beträffande skatten å brännolja företogs en höjning från 23 till 32 öre per

liter. Skattehöjningarna avsåg att täcka utgifterna för vägväsendet under

budgetåret 1954/55 samt därjämte att möjliggöra en fortlöpande upprustning

av vägarna under den närmaste femårsperioden.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen ifrågasatte 1951 års utredning

rörande motorfordonstrafikens beskattning en betydande förskjutning

av automobilbeskattningen mot ökad belastning för den tyngre trafiken.

Därvid hade utredningen i stort sett anlagt rent vägtekniska synpunkter

på frågan och således funnit förskjutningen motiverad med hänsyn till den

tyngre trafikens högre vägstandardkrav och kraftigare vägförslitning. 1954

års riksdagsbeslut i frågan innebar visserligen eu förskjutning i denna riktning

men i avsevärt mindre grad än utredningen föreslagit. Beslutet betecknades

uttryckligen som provisoriskt i avvaktan på ytterligare utredning i

ämnet, därvid även närings- och trafikpolitiska synpunkter skulle beaktas.

Denna utredning verkställes av 1953 års trafikutredning.

Utskottet vill erinra om vad 1958 års A-riksdags bevillningsutskott uttalat

i sitt av riksdagen godkända betänkande nr 18, vari utskottet avstyrkte motionsyrkanden

av samma innebörd som de i motionerna I: B 65 och II: B 61

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr B 12 år 1958

väckta. Utskottet yttrade bl. a. att hänsyn vid beskattningen på senare tid i

olika sammanhang tagits till det förhållandet, att den tyngre trafiken för närvarande

kämpar med ekonomiska svårigheter. Således undantogs bussar i

yrkesmässig trafik från avgiftsplikt enligt förordningen om investeringsavgift

för år 1957. Eftersom det av tekniska skäl inte var möjligt att undanta

motorbrännolja från den vid föregående års riksdag införda energibeskattningen,

vidtogs en mot energiskatten svarande sänkning av brännoljeskatten

fr. o. in. den 1 juli 1957. Vidare erinrades om att brännoljan inte drabbades

av de i början av år 1958 genomförda höjningarna av de indirekta skatterna.

Utskottet framhöll vidare att en genom skattesänkningar förorsakad kostnadsminskning

inte borde övervärderas, enär lönsamheten även påverkas av

andra betydligt viktigare faktorer.

Såsom i motionerna framhållits redovisas inte obetydliga överskottsmedel

på automobilskattemedelsfonden. Enligt av utskottet inhämtade uppgifter

utgjorde behållningen på fonden den 30 juni 1958 587 miljoner kronor. Vid

samma tidpunkt uppgick vidare reservationerna på anslag hänförliga till

automobilskattemedlens specialbudget till 549 miljoner kronor. Detta i och

för sig betydande överskott, som uppkommit successivt under åren efter

1954, är föranlett av att fordonsparken — i första hand personbilsbeståndet

— har tillväxt i en tidigare inte förutsedd omfattning samt av att stor återhållsamhet

av samhällsekonomiska skäl varit erforderlig beträffande väginvesteringarna.

Om emellertid behållningen ses mot bakgrunden av den

inträdda penningvärdeförändringen och av de stora nuvarande och framtida

investeringsbehoven på bl. a. vägväsendets område, framstår densamma

såsom mer tillfällig. Utskottet vill erinra om att delegationen för översiktlig

vägplanering i dess i slutet av år 1957 avlämnade betänkande »Vägplan

för Sverige» (SOU 1958 nr 1 och nr 2) framlagt en investeringsplan för perioden

1958—1967. Därvid har delegationen beräknat den totala kostnaden

fram till år 1975 för upprustning av det allmänna och statsbidragsberättigade

väg- och gatunätet till ca 21 miljarder kronor. Delegationen har framhållit

att det härmed tillämnade programmet inte avser och ej heller möjliggör

åstadkommandet av ett exklusivt eller i något avseende överdimensionerat

vägnät. Syftet säges främst ha varit att söka på ett rimligt sätt tillgodose

trafikens behov och näringslivets berättigade krav på möjligheter till

ekonomiska transporter.

Utskottet vill framhålla att sådana förhållanden som t. ex. bensinprisets

höjning genom inverkan av energiskatten på bensin inneburit en förskjutning

till den tyngre motorfordonstrafikens fördel av automobilbeskattningen

i förhållande till vad som avsågs med 1954 års beslut. Det kan vidare anmärkas

att även volymmässigt en förändring inträtt, i det att antalet lastbilar

och bussar inte ökat i förutsedd omfattning, medan däremot personbilsbeståndet

undergått en långt snabbare ökning än som förutsatts. Enligt utskottets

mening är det inte osannolikt att en avvägning av automobilbeskattningen

under hänsynstagande till de synpunkter, som trafikutredningen har att

beakta, kan ge till resultat att en annan fördelning av skattebördan mellan

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 12 år 1958

13

olika motorfordon än den nu gällande framstår som motiverad. Emellertid

bör trafikutredningens arbete inte föregripas genom beslut nu rörande beskattningen

av den tyngre trafiken. Då utredningen enligt vad utskottet inhämtat

bedriver sitt arbete med sikte på att om möjligt under nästföljande

år kunna avlämna betänkande rörande motorfordonstrafikens beskattning,

kommer ett utförligare och säkrare material för frågans bedömande att föreligga

inom en nära framtid. Med hänsyn till att frågan således redan befinner

sig under utredning anser utskottet inte heller skäl föreligga att tillstyrka

skrivelse till Kungl. Maj :t i ämnet.

Under hänvisning till det anförda avstyrker utskottet såväl det i motionerna

I: B 65 och II: B 61 framställda yrkandet om lagstiftning, innebärande

sänkning av beskattningen av den tyngre motorfordonstrafiken, som det i

motionerna I: B 178 och II: B 228 gjorda yrkandet om utredning angående

sådan sänkning.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna I: B 65 av herrar Sveningsson

och Kronstrand samt II: B 61 av herrar Stenberg

och Östlund om vissa lindringar i motorfordons- och drivmedelsbeskattningen,

ävensom

2) att de likalydande motionerna I: B 178 av herr Torsten

Andersson m. fl. och II: B 228 av herr Börjesson in. fl. om

utredning och förslag till 1959 års riksdag angående sänkning

av fordonsskatten för den tyngre biltrafiken,

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad

utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 18 november 1958

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Snygg, Gustaf Elofsson*,

fröken Ranmark, herrar Anders Johansson*, Wärnberg, Kronstrand,

Siegbabn* och Älvar Andersson; samt

från a n dr a kammaren: herrar Sundström, Kärrlander, Gustafson i Göteborg,

Larsson i Luttra, Darlin, Stenberg, fru Holmqvist, herrar Forsberg,

Kristenson i Göteborg och de Jounge.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr B 12 år 1958

Reservation

av herrar Hagberg, Anders Johansson, Kronstrand, Gustafson i Göteborg,

Darlin, Stenberg och de Jounge, vilka — under hänvisning till innehållet i

de likalvdande motionerna I:B 65 av herrar Sveningsson och Kronstrand

samt II: B 61 av herrar Stenberg och Östlund — ansett att utskottet under

punkten 1) bort hemställa,

att riksdagen i anledning av nämnda motioner måtte antaga
dels

det i motionerna intagna förslaget till förordning angående

ändrad lydelse av 5 § förordningen den 2 juni 1922

(nr 260) om automobilskatt;

dels ock följande

Förslag

till

förordning om ändrad lydelse av 3 § förordningen den 21 maj 1954 (nr 260)

om brännoljeskatt

Härigenom förordnas, att 3 § förordningen den 21 maj 1954 om brännoljeskatt

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

3 §•

Brännoljeskatt utgår med tjugofem öre för liter.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959.

681609

Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.