Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr B 13 år 1958

12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1958 B:13, Bevillningsutskottets betänkande nr B 13 år 1958

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 13 år 1958

1

Nv B 13

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

rörande vissa lättnader i inkomstbeskattningen,

m. m.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta,

av utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
I)

de likalydande motionerna I: B 170 av herr Ewerlöf m. fl. och II: B 233

av herr Hjalmarson m. fl., vari bl. a. hemställts, att riksdagen måtte antaga

följande

Förslag

till

Förordning om ändrad lydelse av 8 § 1 mom. och 10 § 1 mom. förordningen

den 26 juli 19i7 (nr 576) om statlig inkomstskatt

Härigenom förordnas, att 8 § 1 mom. och 10 § 1 mom. förordningen den

26 juli 1947 om statlig inkomstskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt

nedan angives.

8 §•

1 mom. Skattskyldig fysisk--- — 48 § 1 mom. kommunalskattelagen.

Skattskyldig som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med andra maken äger, därest han haft hemmavarande eller av den skattskyldige

helt eller delvis underhållet barn, som stått under hans vårdnad

och som vid beskattningsårets utgång icke fyllt 16 år, åtnjuta statligt ortsavdrag

med följande belopp, nämligen i ortsgrupp I 3 860 kronor, i ortsgrupp

II 4 020 kronor, i ortsgrupp III 4 180 kronor, i ortsgrupp IV 4 340

kronor och i ortsgrupp V 4 500 kronor.

Annan skattskyldig som under beskattningsåret varit gift och levt tillsammans

med andra maken, åtnjuter statligt ortsavdrag med följande belopp,

nämligen i ortsgrupp I 3 360 kronor, i ortsgrupp II 3 520 kronor, i

ortsgrupp III 3 680 kronor, i ortsgrupp IV 3 840 kronor och i ortsgrupp V

4 000 kronor.

Skattskyldig, som under beskattningsåret haft husföreståndarinna hos

sig anställd, äger, därest han varit ogift (varmed i denna paragraf jämställes

änkling, änka eller frånskild) och haft hemmavarande barn för vilket

rätt till allmänt barnbidrag förelegat, att åtnjuta statligt ortsavdrag

med belopp som i andra stycket sägs.

Gift skattskyldig,---om barnet.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr B 13

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr B 13 år 1958

Annan skattskyldig än i andra, tredje, fjärde eller femte stycket sägs

(ensamstående) äger åtnjuta statligt ortsavdrag med följande belopp, nämligen

i ortsgrupp I 1 680 kronor, i ortsgrupp II 1 760 kronor, i ortsgrupp III

1 840 kronor, i ortsgrupp IV 1 920 kronor och i ortsgrupp V 2 000 kronor.

10 §.

1 mom. Statlig inkomstskatt---angivna grundbelopp.

För skattskyldig, som åtnjuter ortsavdrag med belopp som beräknats

enligt 8 § 1 mom. andra eller tredje stycket och som varit här i riket bosatt

under hela eller någon del av beskattningsåret, utgör grundbeloppet:

när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 8 000 kronor: 10

procent av den beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger:

8 000

men

icke

12 000

kr:

800

kr

för

8 000

kr

och

14

% av

återstoden;

12 000

»

»

16 000

»

1 360

»

»

12 000

»

»

18

% »

»

16 000

»

»

20 000

»

2 080

»

»

16 000

»

»

23

% »

»

20 000

»

»

25 000

»

3 000

»

»

20 000

»

»

28

% »

»

25 000

»

»

30 000

»

4 400

»

»

25 000

»

»

33

% »

»

30 000

»

»

40 000

»

6 050

»

»

30 000

»

»

38

% »

»

40 000

»

»

60 000

»

9 850

»

»

40 000

»

»

43

% »

»

60 000

»

»

100 000

»

18 450

»

»

60 000

»

»

48

% »

»

100 000

»

»

150 000

»

37 650

»

»

100 000

»

»

53

% »

»

150 000

»

»

200 000

»

64 150

»

»

150 000

»

»

58

% »

»

200 000

»

93 150

»

»

200 000

»

»

63

% »

»

För annan i detta moment avsedd skattskyldig än i föregående stycke

sägs utgör grundbeloppet:

när den beskattningsbara inkomsten icke överstiger 4 000 kronor: 10

procent av den beskattningsbara inkomsten;

när den beskattningsbara inkomsten överstiger:

4 000

men

icke

6 000

kr:

400

kr

för

4 000

kr

och

14 °/

''o av

återstoden;

6 000

»

»

8 000

»

680

»

»

6 000

»

»

18 °/

(, »

»

8 000

»

»

10 000

»

1 040

»

»

8 000

»

»

22

0 »

»

10 000

»

»

12 000

»

1 480

»

»

10 000

»

»

26 °,

0 »

»

12 000

»

»

16 000

»

2 000

»

»

12 000

»

»

30 °7

0 »

»

16 000

»

»

20 000

»

3 200

»

»

16 000

»

»

34

0 »

»

20 000

»

»

30 000

»

4 560

»

»

20 000

»

»

38 °,

0 »

»

30 000

»

»

40 000

»

8 360

»

»

30 000

»

»

42 °!

0 »

»

40 000

»

»

60 000

»

12 560

»

»

40 000

»

»

46

Xo »

»

60 000

»

»

100 000

»

21 760

»

»

60 000

»

»

50

''o »

»

100 000

»

»

150 000

»

41 760

»

»

100 000

»

»

55 °

''o »

»

150 000

»

»

200 000

»

69 260

»

»

150 000

»

»

60 °,

''o »

»

200 000

»

99 260

»

»

200 000

»

»

65 °i

0 »

»

Ändå att---denna inkomstdel.

Med familjestiftelse---ekonomiska intressen.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 13 år 1958

3

Denna förordning träder vad angår 8 § 1 mom. i kraft den 1 januari

1959; dock att äldre bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1959

års taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1959 eller tidigare år.

Beträffande 10 § 1 mom. träder förordningen i kraft den 1 januari 1960;

dock att äldre bestämmelser fortfarande skola gälla i fråga om 1960 års

taxering samt i fråga om eftertaxering för år 1960 eller tidigare år.

II) de likalydande motionerna I: B 171 av herr Ohlon m. fl. och II: B 232 av

herr Ohlin m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte i skrivelse till Kungl.

Maj :t hemställa om utarbetande av en plan för fortsatt reformarbete på inkomstbeskattningens

område.

Såvitt avser de likalydande motionerna I:B 170 och IDB 233 har utskottet

i detta sammanhang endast upptagit det yrkande, som ovan återgivits.

I övrigt behandlas dessa motioner av utskottet i annat sammanhang.

Beräffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena — i de delar motionerna blir föremål för behandling i detta betänkande

— får utskottet, i den mån redogörelse härför ej lämnas i det följande,

hänvisa till motionerna II: B 232 och II: B 233.

Skatteskalorna och ortsavdrag för barn

Den statliga inkomstskatten för fysiska personer är i sin helhet rörlig.

Grundbeloppet bestämmes efter progressiva skiktskalor, där den högsta

skattesatsen är 65 procent och träffar den del av den beskattningsbara inkomsten

som överstiger 150 000 kronor. Skattens rörlighet begränsas dock

såtillvida, att — för det fall uttagningsprocenten bestämmes högre än till

100 procent av grundbeloppet — skatten ej får i något skikt överstiga 65

procent av den beskattningsbara inkomsten.

Skalorna, en för gifta och med dem i ortsavdragshänseende likställda och

en för övriga (ensamstående) skattskyldiga, ändrades senast genom beslut

av 1956 års riksdag. Till grund för ändringen låg Kungl. Maj :ls förslag i

proposition nr 88, vilken tillstyrktes av bevillningsutskottet i dess av riksdagen

godkända betänkande nr 40. De ändrade skalorna, som tillämpats med

avseende å preliminär skatt från och med år 1957 och med avseende å

slutlig skatt första gången vid 1958 års taxering, medförde en sänkning

av den statliga inkomstskatten för fysiska personer, med tyngdpunkten

förlagd till de mindre inkomsttagarna. Inkomstminskningen för staten genom

ändringarna beräknades till ca 375 miljoner kronor för helt år vid

en uttagningsprocent av 100.

I de i anledning av propositionen nr 88 väckta motionerna I: 535 och II:

683 framställdes samma yrkande rörande skatteskalorna som i förevarande

motioner. Bevillningsutskottet framhöll att de i förenämnda motioner förordade

skatteskalorna ur teknisk synpunkt kunde anses ha vissa företräden

framför de i propositionen föreslagna. Genom att motionärerna ansett

sig kunna acceptera ett så stort årligt skattebortfall som 825 miljoner

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Bevillningsutskottets betänkande nr B 13 år 1958

kronor hade förstnämnda skalor kunnat uppbyggas så att de gav en jämnare

stegring av skattesatsen vid stigande inkomst, underlättade en framtida

breddning av de enhetliga skikten och medförde en förskjutning nppåt

i inkomstlägena av övre gränsen för sambeskattning enligt tudelningsprincipen.

Ett antagande av dessa skalor skulle emellertid inte innebära, att

skattesänkningens tyngdpunkt förlädes till de mindre inkomstlagarna. De

största relativa lättnaderna skulle komma gifta skattskyldiga i mellanlägena

till godo. Skillnaden i kronor räknat mellan den skattelättnad, som

de minsta inkomsttagarna skulle få, och den, som skulle tillkomma de

största inkomsttagarna, var vidare avsevärt större i motionärernas förslag

än i det som förordades av departementschefen. Härtill kom att utrymme

för ett så avsevärt totalt skattebortfall, som ett antagande av motionärernas

skalor skulle medföra, uppenbarligen ej var för handen. Utskottet avstyrkte

därför motionerna i nu avsedda delar.

Även vid 1957 års riksdag framställdes i de likalydande motionerna I: 368

och II: 458 yrkande om skattesänkning av samma innebörd som i motionerna

vid 1956 års riksdag. I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 41 ansåg

utskottet, att statsfinansiellt utrymme inte förelåg för någon mer betydande

sänkning av den statliga inkomstskatten med hänsyn till aen kompensation

av statsmedel, som skulle utgå till kommunerna i anledning av

ortsavdragsreformen. En skattesänkning ansågs heller inte kunna möjliggöras

genom den av motionärerna rekommenderade utvägen att minska

statens utgifter. Utskottet avstyrkte därför bifall till motionerna.

I motionerna I: 258 och II: 364 till 1958 års A-riksdag framställdes samma

yrkanden som de här behandlade yrkandena i de förevarande motionerna

I: B 170 och II: B 233, nämligen dels att ortsavdraget vid den statliga

beskattningen höjes med 500 kronor såvitt avser familjer med barn och

dels att de vid samma beskattning gällande skatteskalorna ändras med

tillämpning först från ingången av år 1960 och då åtföljs av en skatteprocent

av 100.

Bevillningsutskottet, som avstyrkte bifall till motionerna, framhöll i sitt

av riksdagen godkända betänkande nr 33 att enligt beräkningarna i statsverkspropositionen

budgetutfallet under budgetåret 1959/60 skulle bli negativt

och såväl driftbudgeten som lotalbudgeten komma att visa underskott.

Såvitt kunde bedömas torde de närmaste åren därefter komma att

ge ännu större underskott, om ej särskilda åtgärder vidtogs. Det torde också

vara förenat med betydande risker att vid skattepolitikens utformning utgå

från att det samhällsekonomiska kravet på en restriktiv finanspolitik skulle

bli mindre angeläget under framförliggande år. Möjligheterna att genomföra

skattesänkningar för fysiska personer i den omfattning, som angivits i motionerna,

måste därför bedömas vara små. Vidare anförde utskottet följande.

Givetvis är det i och för sig angeläget att alla möjligheter till skattesänkningar

tillvaratas. Att genomföra ytterligare skattesänkningar i ett läge då

statens finanser är så ansträngda som nu är fallet synes utskottet dock inte

försvarbart. Huruvida och i vad mån det är möjligt att skapa utrymme för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 13 år 1958

5

skattesänkningar genom beskärning av statsutgifterna kan i dagens läge

inte överblickas. Såvitt avser budgetåret 1958/59 torde det emellertid knappast

vara möjligt att utöver de inskränkningar som vidtagits i samband med

budgetbehandlingen göra tillräckliga besparingar. Utskottet vill i detta sammanhang

erinra om att riksdagen inte biträtt det förslag om ändring av

grunderna för de allmänna barnbidragen, varav skulle föranledas den största

av de utgiftsminskningar, vilka utgör en förutsättning för det i motionerna

framlagda förslaget.

Under angivna förhållanden anser utskottet inte att statsmakterna — såsom

motionärerna föreslagit — nu bör binda sig för en ändring av skatteskalorna

i syfte att sänka statsbeskattningen från och med år 1960. Utskottet,

som i övrigt ansluter sig till de invändningar gentemot de föreslagna

skalorna, som framförts av 1956 och 1957 års bevillningsutskott, avstyrker

sålunda ifrågavarande motionsyrkande.

Beträffande yrkandet om införande av ett förhöjt ortsavdrag vid den statliga

beskattningen för familjer med barn vill utskottet erinra om, att barnavdragen

vid den statliga beskattningen avskaffades genom beslut av 1947

års riksdag. I stället infördes bestämmelser om rätt för den som har vårdnaden

om barn att uppbära barnbidrag för barnet. I syfte att lätta barnfamiljernas

ekonomiska börda har det allmänna barnbidraget från och med år

1958 höjts till 400 kronor för år. Att vid sidan härav eller i stället för allmänt

barnbidrag till ett barn ha ett för barnfamiljer gällande högre ortsavdrag

bör enligt utskottets mening inte ifrågakomma. Genom det förordade

systemet skulle den efter 1957 års höjning av de kommunala ortsavdragen

uppnådda likformigheten mellan statliga och kommunala ortsavdrag överges

till men för taxerings- och uppbördsarbetet.

I de likalydande motionerna I : B 170 och I I : B 233 anföres

bl. a. följande.

Under debatten om möjligheterna att hejda den fortskridande inflationen

har det från fler och fler håll hävdats att icke endast utgiftsöverskott

på driftbudgeten utan också mycket höga statsutgifter där i och för sig

verkar inflationsdrivande eller inflationsuppladdande. Erfarenhetsmässigt

grundade skäl talar för att denna uppfattning är riktig. Om sambandet: allmänt

stigande priser—stigande produktionskostnader—försämrad konkurrenskraft

såväl på export- som importsidan—påfrestningar på sysselsättningen

och på valutareserven, som i sin tur ytterligare begränsar den konjunkturpolitiska

rörelsefriheten, torde ej råda några delade meningar.

Sänkta statliga konsumtionsutgifter måste därför ingå i beredskapen för en

oenhetlig och riskfylld ekonomisk situation.

De sänkta statsutgifterna är på samma gång ofrånkomliga som grund

för sänkta och rationaliserade skatter. För allmänna skattesänkningar av

eu sådan omfattning, att människorna märker dem, och av eu sådan utformning,

att naturliga höjningar i arbetsförtjänster och av sparinsatser

och risktagande icke kan anses bli »straffbeskattade», talar på ett övertygande

sätt hänsynen till framstegstakten i den enskildes och samhällets

ekonomiska villkor. Men även särskilda skäl härför kan anföras i ett läge,

då det gäller alt höja produktivitet, sänka kostnader och främja viljan till

nya initiativ. En skattesänkning och kanske framför allt den säkra förviss
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr B 13 år 1958

ningen om kommande skattesänkningar måste motverka tendenser till inaktivitet

och skapa en atmosfär, där den överdrivna försiktigheten förefaller

mindre nödvändig än eljest. Man kan beklaga att skattetänkandet

brett ut sig men inte bortse från detta mycket allmänna faktum. Är man

därtill angelägen att anordna skattesänkningar så, att den frivilliga sparinsatsen

får ökad tyngd — blir lockande och lönande — vid planeringen av

dispositionen av det stora antalet inkomster, kan några egentliga risker

icke anses förenade med ett tidsmässigt planerat skattesänkningsprogram

som konj unkturpolitiskt medel.

Redan med hänsyn till det svenska skattesystemets konstruktion är det

nödvändigt att en planering för skattesänkning sker på minst två års sikt.

I nuläget tillkommer dessutom den avgörande omständigheten att det är

den säkra förvissningen om förestående och successivt större skattesänkningar,

som främst låter sig utnyttjas för att indirekt påverka människornas

ekonomiska planering. Det egentliga undantaget från denna huvudregel

är de rationaliseringar främst i företagsbeskattningen, vilka kan beräknas

verka snabbt produktivitetsfrämjande och är ägnade att driva på viljan

och förmågan att sänka utgifterna i produktionen eller likaledes snabbt

och omedelbart främja sparandet.

Det väsentliga behovet av utgiftsbegränsningar föreligger alltså för budgetåret

efter detta — för 1959/60.

Motionärerna redovisar därefter vissa i andra motioner framlagda besparingsförslag,

vilka för budgetåret 1958/59 skulle medföra statsutgiftsminskningar

med 483 miljoner kronor och för budgetåret 1959/60 med ytterligare

234 miljoner kronor. Nettobesparingarna för detta senare budgetår skulle

— inklusive besparingar på avskrivningsanslagen — uppgå till 855 miljoner

kronor. Därtill skulle så läggas en inkomstökning på 105 miljoner kronor.

Den sammanlagda budgetförstärkningen för budgetåret 1959/60 uppgår

alltså till 960 miljoner kronor. Normalt bör statens inkomster från detta

till nästa budgetår stiga med 500—600 miljoner kronor. Till denna storlek

kan den automatiska stegring beräknas, som återspeglar den fortskridande

utvecklingen i samhällslivet. Mot utsikterna till automatiska inkomststegringar

skall vägas riskerna för automatiska utgiftsstegringar. Med hård

återhållsamhet borde det vara möjligt att hålla dessa under 300 miljoner

kronor. Statsfinansiellt utrymme för regelmässiga avskrivningar skulle då

förefinnas vid oförändrat skatteuttag.

Den skattesänkningstidtabell, för vilken motionärerna anser sig ha grund

i sina förslag till sänkta statsutgifter sammanfattas sålunda.

Från och med inkomståret 1958 borttages den extra bolagsskatten.

Den 1 augusti 1958 sänkes skatten på motorbränsle, speciellt avsedd för

den tunga trafiken och fordonsskatten på tyngre nyttomotorfordon.

Den 1 augusti 1958 borttages skatten på glass.

Från och med den 1 januari 1959 borttages sockerskatten.

Den 1 januari 1959 höjes det statliga ortsavdraget för familjer med barn

med 500 kronor.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 13 år 1958

7

Den 1 januari 1959 avskaffas dyrortsgrupp II vid beskattningen och de

kommuner, som nu hänföres dit, uppflyttas till dyrortsgrupp III.

Den 1 januari 1959 borttages kvarlåtenskapsskatten utan att någon höjning

göres i arvslottsbeskattningen.

Från och med inkomståret 1959 fastställes lägsta procenten för varulagervärdering

till 30 procent i stället för 40 procent.

Från den 1 juli 1959 beviljas skattebetalarna en »skatterabatt» på tio

procent av den direkta statsskatt, som skall erläggas under andra halvåret

1959.

Från den 1 januari 1960 träder med denna motion föreslagna skatteskalor

i kraft vid en uttagningsprocent av 100.

Från och med 1960 får den skattskyldige i sin deklaration göra avdrag

i viss omfattning för vad som sparats för bostadsändamål, för amorteringar

å eget hem eller insatslägenhet samt för utdelning å aktier och andelar.

De skattesänkningar, som återfinnes i denna »tidtabell», kan under nu

löpande budgetår beräknas minska statens inkomster med 177 miljoner

kronor, vilket — eftersom nettobesparingarna med borträknande av en

fiktiv inkomstpost enligt regeringsalternativet uppgår till 436 miljoner kronor

— betyder, att i år cirka 40 procent av det utrymme som skapas

tages i anspråk för skattesänkningsändamål. Cirka 60 procent av dem kan

alltså utnyttjas för att i skattesänkningsperiodens inledning få till stånd

en starkare driftbudget.

För budgetåret 1959/60 skulle »inkomstbortfallet» bli 634 miljoner eller

457 miljoner mer än i år. Den totala skattesänkningen motsvarar då 66

procent av det utrymme till vilket högerpartiets politik fört.

Budgetåret 1960/61 slår de föreslagna skatteskalorna vid ett skatteuttag

med 100 procent igenom fullt. Med nu kända premisser kan detta

beräknas medföra ett inkomstbortfall för staten på sammanlagt 600—625

miljoner, vilket innebär en sammanlagd ökning i detsamma i förhållande

till föregående budgetår med mindre än 300 miljoner kronor. Driftbudgetmässigt

utrymme borde alltså även detta år föreligga men uppenbart

endast under förutsättning av fortsatt återhållsamhet med statsutgifterna.

Fortsatt reformarbete på skatteväsendets område

I de likalydande motionerna I: 369 och II: 455 vid 1957 års riksdag yrkades

skrivelse till Kungl. Maj :t med begäran om en plan för fortsatt reformarbete

på skatteväsendets område. I sitt betänkande nr 41, vari utskottet

avstyrkte bifall till motionerna, anförde utskottet att något behov av den i

motionerna begärda planen för det dåvarande inte förelåg på grund av att

det inte fanns statsfinansiellt utrymme för ytterligare skattesänkningar av

större omfattning. Härutöver erinrade utskottet om att utredning rörande

de reformer på den direkta beskattningens område, som närmast påkallade

sin lösning, antingen redan påginge eller också ställts i utsikt inom en nära

framtid. Betänkandet godkändes av riksdagen.

I förut berörda betänkande nr 33 till årets förra riksdag behandlade

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr B 13 år 1958

bevillningsutskottet jämväl ett med yrkandet i de nu föreliggande motionerna

I: B 171 och II: B 232 överensstämmande förslag — framlagt i de

likalydande motionerna I: 254 och II: 322 — om skrivelse till Kungl. Maj :t

med begäran om en plan för fortsatt reformarbete på skatteväsendets område.

Utskottet framhöll därvid att de framtida möjligheterna till mer omfattande

skattesänkningar tedde sig ytterligt osäkra. Då skatteinkomsterna

syntes ha stagnerat efter de år 1956 och 1957 vidtagna reformerna på inkomstbeskattningens

område, torde för ytterligare skattesänkningar erfordras

avsevärda besparingar i fråga om statens utgifter. I vad mån sådana

kunde åstadkommas var tveksamt med hänsyn till omfattningen av från

statens sida dittills gjorda åtaganden. Bl. a. hade staten åtagit sig att under

ytterligare två år ge kommunerna full kompensation för den genom

1957 års reform förorsakade minskningen i det kommunala skatteunderlaget.

Åtskilliga frågor rörande beskattningen, vilka av riksdagen betraktats

såsom angelägna och vilkas genomförande kan komma att medföra skattebortfall

för staten, var föremål för Kungl. Maj :ts prövning eller under utredning.

Bland dessa var t. ex. frågorna om slopande av skattegrupperingen,

om sambeskattning av äkta makar och om införande av förlust- och resultatsutjämning.

Om och i vad mån nu åsyftade reformer kunde genomföras

borde övervägas i vanlig ordning, därvid givetvis en avvägning av olika frågors

angelägenhetsgrad borde göras under hänsynstagande till det aktuella

statsfinansiella och samhällsekonomiska läget. Utskottet ansåg för sin del

inte att något behov förelåg av den i motionerna begärda planen för ett fortsatt

reformarbete på inkomstbeskattningens område och avstyrkte i enlighet

härmed yrkandet därom.

I de likalydande motionerna I : B 171 och 11 : B 232 anföres,

att de skattereformer som i dagens läge måste komma i första rummet är

sådana som har en mera omedelbar produktions- och sparfrämjande effekt.

En omedelbar reformering av den hårda och ogynnsamt verkande beskattningen

på produktionslivet blir då den mest angelägna uppgiften. Från dessa

utgångspunkter har motionärerna krävt den extra företagsskattens slopande

samt sådan ändring av gällande varuvärderingsregler att någon skärpning

utöver nuvarande nivå inte genomföres, vilket annars skulle ske från

och med nästa år enligt de år 1955 antagna övergångsbestämmelserna. I förut

detta år väckta motioner påpekade motionärerna att det direkta skattetryckets

hårdhet också gjorde det angeläget att en allmän och väsentlig reduktion

av den personliga statliga inkomstskatten eftersträvades, så snart statsfinansiella

förutsättningar härför kunde skapas. Vissa delreformer i skattelagstiftningen,

varav vissa var föremål för offentlig utredning, pockade

på sitt förverkligande. Mot bakgrunden härav och det faktiska statsfinansiella

läget föreslogs att en planering skulle göras upp för den fortsatta

reformpolitiken på skattepolitikens område. De skäl bevillningsutskottet i

betänkande nr 33 till årets förra riksdag anfört häremot anser motionärerna

inte bärande. Om den statsfinansiella situationen är pressad, bör detta snarast

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 13 år 1958

9

vara ett skäl för och icke ett skäl mot en omsorgsfull planering av de skattepolitiska

reformer som kan bli möjliga. Att frågorna är under utredning

eller under Kungl. Maj :ts prövning kan inte vara något som skulle hindra

den skisserade planeringen. Motionärerna anser sig därför på nytt böra föra

fram tanken på att en sådan planering snarast kommer till stånd, eftersom

det är angeläget att statsmakterna med sikte på att åstadkomma lättnader

i beskattningen skapar sig en samlad överblick över de olika skattereformer

av hög angelägenhetsgrad, som är aktuella, samt deras statsfinansiella

konsekvenser. Bland sådana delreformer av stor vikt är en lindring av

sambeskattningen genom förstärkning av förvärvsavdragen, en reformering

av ortsgrupperingen, rätt till avdrag för periodiskt understöd till studerande

och för amorteringar av studieskulder samt vissa barnfamiljers beskattning.

Det måste i synnerhet i nu rådande läge vara viktigt att statsmakterna

söker skapa sig en i förväg genomtänkt handlingslinje i reformarbetet

i fråga om inkomstbeskattningen. Dess successiva genomförande måste

givetvis slutligen bero på det statsfinansiella utrymmet.

Det är vidare av den största vikt att största återhållsamhet iakttages i

fråga om de statliga utgifterna. Motionärerna har föreslagit en besparing

av 200 milj. kronor i fråga om de generella bostadssubventionerna och utgår

från att den besparingsutredning, som nu tillkommit, skall göra det möjligt

att åstadkomma ytterligare utgiftsreduktioner.

Utskottet

I de likalydande motionerna I: B 170 och II:B 233 yrkas dels att ortsavdraget

vid den statliga beskattningen höjes med 500 kronor såvitt avser

familjer med barn och dels att de vid samma beskattning gällande skatteskalorna

ändras med tillämpning först från ingången av år 1960 och då tilllämpas

vid en uttagningsprocent av 100. Ett bifall till nämnda yrkanden

skulle föranleda ett skattebortfall för staten å för helt budgetår 75 miljoner

kronor genom ortsavdragshöjningen resp. 600—625 milj. kronor genom

de ändrade skatteskalorna.

De föreslagna skattesänkningarna skulle enligt motionärernas mening

kunna vidtagas om de statliga utgifterna begränsas. Motionärerna hänvisar

till att de i andra sammanhang föreslagit nettobesparingar på driftbudgeten,

som för innevarande budgetår skulle uppgå till 436 milj. kronor och för

budgetåret 1959/60 till 960 milj. kronor.

Den i statsverkspropositionen B framlagda driftbudgeten för budgetåret

1958/59 visar ett formellt överskott å 24 milj. kronor. När det gäller att bedöma

det sannolika utfallet av driftbudgeten måste emellertid hänsyn tagas

till bland annat reservationsmedelsförbrukningen. Denna kan nu uppskattas

till 150 milj. kronor. Vidare kan oförutsedda omständigheter föranleda

tillkommande utgifter i form av tilläggsstater och anslagsöverskridanden,

vilka dock ej kan preciseras. Sammanfattningsvis torde man, med reserva2

Bihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr II 13

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr B 13 år 1958

tion för att inkomsterna vid en konjunkturförbättring kan komma att bli

högre än beräknat, ha anledning att förutse en ökad belastning på driftbudgeten.

Totalbudgeten för samma tid har beräknats ge ett underskott å 1 540

milj. kronor. Totalbudgetsaldona för budgetåren 1959/60 och 1960/61 bedömes

komma att ge ännu större underskott än vad som kalkylerats för innevarande

budgetår, därest ej särskilda motåtgärder vidtas.

Av de i motionerna ifrågasatta skattesänkningsåtgärderna skulle endast

den som berör ortsavdragen få någon inverkan under innevarande budgetår

på skatteintäkterna. Dess inverkan skulle doek bli jämförelsevis obetydlig,

om inte de föreslagna reglerna kompletteras så att hänsyn tas till ortsavdragshöj

ningen redan vid källskatteuppbörden. Genomfördes såväl förslaget

om ortsavdragen som förslaget rörande skatteskalorna skulle inkomstbortfallet

för staten bli 200—250 milj. kronor för budgetåret 1959/60 och

för därefter följande budgetår närmare 700 milj. kronor. De besparingsförslag,

vilka motionärerna i andra sammanhang framlagt och vilkas huvudsakliga

genomförande får anses utgöra en förutsättning för antagande av

motionärernas skattesänkningsförslag, har i allt väsentligt redan avslagits

av riksdagen. Att genomföra större skattesänkningar i ett läge då statens

finanser är så ansträngda som nu är fallet är enligt utskottets mening inte

försvarbart. För närvarande kan inte något sägas om de faktiska möjligheterna

att under kommande år skapa utrymme för skattesänkningar genom

beskärning'' av statsutgifterna.

Under angivna förhållanden anser utskottet inte att statsmakterna nu bör

binda sig för en ändring av skatteskalorna i syfte att sänka statsbeskattningen

från och med år 1960. Utskottet, som i övrigt ansluter sig till de invändningar

gentemot de föreslagna skalorna, som tidigare framförts från bevillningsutskottets

sida, avstyrker sålunda ifrågavarande motionsyrkande.

Beträffande yrkandet om införande av ett förhöjt ortsavdrag vid den statliga

beskattningen för familjer med barn får utskottet framhålla att riksdagen

ansett de allmänna barnbidragen böra bibehållas och därmed avvisat

motionsyrkanden om slopande av barnbidraget till första barnet. Ett bifall

till nu föreliggande motionsyrkande skulle innebära en omotiverad favorisering

av barnfamiljer. Enligt utskottets mening är det olämpligt att vid

sidan av eller i stället för de allmänna barnbidragen ha ett för barnfamiljer

gällande högre ortsavdrag. Därigenom skulle bl. a. den efter 1957

års höjning av de kommunala ortsavdragen uppnådda likformigheten mellan

statliga och kommunala ortsavdrag gå förlorad. Utskottet anser sig därför

inte heller i denna del kunna biträda yrkandet i motionerna I: B 170

och II: B 233.

Beträffande yrkandet i de likalydande motionerna I: B 171 och II: B 232

får utskottet hänvisa till vad utskottet nyss anfört därom att för de närmaste

tre åren något statsfinansiellt utrymme inte torde komma att föreligga

för ytterligare skattesänkningar av större omfattning. På de skattere
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 13 år 1958

11

former, som under denna tid kan komma i fråga, synes därför böra uppställas

det kravet att de inte föranleder större skattebortfall.

Som motionärerna påpekat är åtskilliga skattefrågor föremål för prövning

av Ivungl. Maj:t. Andra viktiga frågor är under utredning och utredningsresultatet

kan snart förväntas.

Enligt utskottets mening saknas anledning att inta annan ståndpunkt än

riksdagen tidigare omfattat, d. v. s. att man bör från fall till fall pröva, om

budgetmässigt utrymme finns för att avstå från skatteinkomster och om den

aktuella reformen är av den angelägenhetsgrad, att den bör äga företräde

framför andra aktuella skattereformer. Utskottet anser sig under hänvisning

till det anförda böra avstyrka även yrkandet i motionerna I: B 171 och II: B

232.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

1) att de likalydande motionerna I: B 170 av herr Ewerlöf

m. fl. och II: B 233 av herr Hjalmarson m. fl. om vissa

lättnader i beskattningen av fysiska personer, i vad motionerna

behandlas i detta betänkande, samt

2) att de likalydande motionerna I: B 171 av herr Ohlon

m. fl. och II: B 232 av herr Ohlin m. fl. om en plan för fortsatt

reformarbete på inkomstbeskattningens område,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den G november 1958

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Eriksson, Spelz,

Snygg, Erik Jansson, Söderquist, Wolgast*, Hellebladh och Alvar Andersson;

samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Brandt i Aspabruk*, Allard,

Magnusson i Borås, Ericsson i Kinna*, Gustafson i Göteborg, Stenberg*,

Eriksson i Bäckmora, Carlsson i Västerås och de Jounge.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bevillningsutskottets betänkande nr B 13 år 1958

Reservationer:

a) vid punkten 1 (ortsavdrag för barnfamiljer och ändring i de statliga

skatteskalorna)

1) av herrar Hagberg, Magnusson i Borås och de Jounge, vilka — under

hänvisning till innehållet i de likalydande motionerna I: B 170 av herr Ewerlöf

m. fl. och II: B 233 av herr Hjalmarson m. fl. — ansett, att utskottet

under punkt 1) bort hemställa, att riksdagen måtte med bifall till nämnda

motioner antaga det vid motionerna fogade förslaget till förordning om ändrad

lydelse av 8 § 1 mom. och 10 § 1 mom. förordningen den 26 juli 1947

(nr 576) om statlig inkomstskatt;

2) av herrar Spetz, Söderguist, Gustafson i Göteborg och Stenberg;

b) vid punkten 2 (utarbetande av en plan för fortsatt reformarbete på

inkomstbeskattningens område)

1) av herrar Spetz, Söderguist, Gustafson i Göteborg och Stenberg, vilka —

under hänvisning till innehållet i de likalydande motionerna I:B 171 av

herr Olilon m. fl. och II: B 232 av herr Ohlin m. fl. — ansett att utskottet

under punkt 2) bort hemställa, att riksdagen med bifall till nämnda motioner

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om utarbetande av en

plan för fortsatt reformarbete på inkomstbeskattningens område;

2) av herrar Hagberg, Magnusson i Borås och de Jounge.

581603

Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.