Betänkande i anledning av väckta motioner om befrielse för utländska medborgare från retroak. tiv skyldighet att erlägga folkpensionsavgift.
1958-11-06 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1958 B:15, Betänkande i anledning av väckta motioner om befrielse för utländska medborgare från retroak. tiv skyldighet att erlägga folkpensionsavgift.
Dokumentets text
Nr B 15—B 16 Bevillningsutskottets betänkande nr B 15 år 1958
1
Nr B 15
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om befrielse för utländska medborgare från retroak.
tiv skyldighet att erlägga folkpensionsavgift.
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: B 143 av herr Lundström och fru Gärde Widemar samt II:
B 182 av herr Rimmerfors har hemställts, »att riksdagen måtte bemyndiga
Kungl. Maj :t att förordna om sådan avkortning av slutlig och tillkommande
skatt som erfordras för undgående av retroaktiv tillämpning av den i kungl.
kungörelserna den 21 september 1956 och 27 juni 1957 stadgade skyldigheten
att utgiva folkpensionsavgift för 1957 resp. 1958».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda
yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,
hänvisa till motionen I: 61 vid årets förra riksdag.
Bestämmelser om skyldighet att erlägga folkpensionsavgift finns i 19 §
lagen om folkpensionering. I princip är envar skyldig erlägga sådan avgift
för år, under vilket till statlig inkomstskatt taxerad inkomst beräknas för
honom, under förutsättning att han vid årets slut fyllt minst 18 och högst
66 år. Vidare fordras att vederbörande skall vara mantalsskriven här i riket
för året näst före taxeringsåret samt att han vid tryckningen av stomme till
inkomstlängd för taxeringsåret var svensk medborgare. Inkomstlängden för
ett taxeringsår brukar tryckas i slutet av april eller början av maj året dessförinnan.
Folkpensionsavgiftens storlek bestämmes av storleken av den vid
taxeringen beräknade inkomsten. Det är således inkomsten för året före taxeringsåret,
som ligger till grund för skyldigheten att utge folkpensionsavgift.
Beträffande betalningen av folkpensionsavgiften stadgas i 1 § uppbördsförordningen,
att sådan avgift i förordningen räknas såsom skatt. Detta innebär
att avgiften inräknas i den preliminära skatten och således betalas
året före det då avgiftsskyldighet föreligger. Detta förhållande har bl. a. föranlett
bestämmelsen i 25 § uppbördsförordningen, att vid debitering av preliminär
B-skatt skall iakttagas att folkpensionsavgift icke påföres någon för
inkomstår före det under vilket han fyller 17 år eller efter det under vilket
han fyllt 65 år.
Sverige har under senare år med andra stater ingått ett flertal konventioner
om social trygghet m. m., vilka inneburit att här i riket bosatta medborgare
i ifrågavarande stater blivit jämställda med svenska medborgare i fråga
om bl. a. rätten till folkpension. Samtidigt bar också ålagts dessa främ
1
liihang till riksdagens protokoll 11)58. 7 samt. Nr 11 15—Il 10
2
Bevillningsutskottets betänkande nr B 15 år 1958
mande medborgare samma skyldighet att utge folkpensionsavgift som svenska
medborgare. Sålunda har t. ex. en sådan konvention trätt i kraft mellan
Sverige och Frankrike den 1 januari 1958. Enligt kungörelse den 24 januari
1958 (nr 24) angående tillämpning mellan Sverige och Frankrike av vissa
europeiska avtal om social trygghet m. in. skall här i riket bosatt fransk
medborgare fr. o. in. den 1 januari 1958 ha samma skyldighet att erlägga
folkpensionsavgift som svensk medborgare. Detta innebär att ifrågavarande
franska medborgare i samband med 1958 års debitering av slutlig skatt blir
påförda folkpensionsavgift. Emellertid torde sådan avgift icke ha medräknats
i deras under 1957 erlagda preliminära skatt, därest denna utgått som
B-skatt eller som A-skatt, vari jämkning erhållits. Före den 24 januari 1958
saknades nämligen i gällande författningar bestämmelser om skyldighet för
här i riket bosatta franska medborgare att utge folkpensionsavgift.
På liknande sätt har andra främmande medborgare ålagts betala folkpensionsavgift
även om de vid erläggande av preliminär skatt i viss utsträckning
icke kunnat känna till att de i samband med kommande taxering skulle
debiteras sådan avgift. Sålunda ålades västtyska medborgare genom en kungörelse
den 21 september 1956 (nr 488) att erlägga folkpensionsavgift fr.
o. m. år 1957, och samma skyldighet föreskrevs fr. o. m. år 1958 för italienska
medborgare genom en kungörelse den 27 juni 1957 (nr 458).
I motionerna framhålles, att övergångsbestämmelserna till bl. a. de
nyss angivna kungörelserna givits sådan utformning, att folkpensionsavgift
påförts vederbörande redan för året efter det kungörelse utfärdats. Eftersom
de berörda skattskyldiga inte förrän i slutet av det år, på vars inkomst
avgift törsta gången beräknats, kan få kännedom om sin skyldighet att
utgöra avgift på grund av densamma, har härigenom avgiftsskyldigheten
fått en retroaktiv effekt.
I regel torde olägenheten härav ha varit mindre betydande, nämligen i
alla de fall, där preliminärskatt uttagits enligt tabell, i vilket uttag folkpensionsavgiften
ju ingår. Emellertid torde det inte sällan ha förekommit, att
bär mantalsskrivna utlänningar debiterats B-skatt eller erhållit jämkning i
sin preliminära skatt, varvid, såvitt angår beslut meddelade före utfärdandet
av ovannämnda kungörelser, någon folkpensionsavgift icke beräknats.
När sådan avgift sedan debiterats, har i berörda fall en opåräknad kvarstående
skatt uppkommit.
Särskilt stötande lär detta ha varit, när jämkningsbeslut meddelats i samband
med utflyttning ur riket. Såväl de skattskyldiga själva som de svenska
uppbördsmyndigheterna har vid sådan utflyttning haft anspråk på att en
såvitt möjligt slutgiltig reglering av de utflyttandes skatteskuld skett. De utlänningar,
som före utflyttning behörigen deklarerat sina inkomstförhållanden,
torde också ha bibragts uppfattningen, att deras konto med skattemyndigheterna
varit definitivt utjämnat.
En reglering av det påtalade missförhållandet synes särskilt motiverad för
de fall, där jämkningsbeslut meddelats i samband med utflyttning ur riket,
Bevillningsutskottets betänkande nr B 15 år 1958
3
utan att folkpensionsavgift därvid beräknats. I likformighetens intresse vore
det måhända riktigast att verkställa den så, att avgiftsdebiteringen, åtminstone
sådan som skett i samband med inkomsttaxering år 1957 eller senare
och således normalt ännu icke föranlett inbetalning av kvarstående skatt,
undanröjdes för samtliga här berörda avgiftsskyldiga.
I de vid A-riksdagen väckta motionerna I: 61 och II: 109 upptogs berörda
problem och yrkades, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla,
att vid utsträckning till utländska medborgare av skyldighet att utgöra
folkpensionsavgift all retroaktivt verkande avgiftsskyldighet undvikes.
I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 24 anförde andra lagutskottet
bl. a. att i flera överenskommelser, som Sverige ingått med andra stater om
social trygghet, tidpunkten för inträde av den utländska medborgarens
skyldighet att erlägga folkpensionsavgift bestämts så att den medfört vissa
icke önskvärda konsekvenser. Som exempel åberopades kungörelsen den
24 januari 1958 (nr 24), enligt vilken en fransk medborgare, som varit
mantalsskriven här i riket för år 1957 men flyttat ur riket nämnda år, i
samband med 1958 års taxering kunde bli påförd folkpensionsavgift, om
övriga förutsättningar härför förelåg. Debiteringen av folkpensionsavgift
skedde således i detta fall, trots att den franske medborgaren aldrig kunnat
bli berättigad till folkpension. Vidare anfördes att de franska medborgare,
som under 1957 betalat preliminär B-skatt eller erhållit jämkning i
sin preliminära A-skatt, i regel inte i förväg betalat folkpensionsavgift för
1958, eftersom skyldighet för dem att erlägga sådan avgift föreskrevs först
genom kungörelsen den 24 januari 1958. Nu nämnda förhållanden var enligt
utskottets mening ägnade att medföra gagnlöst arbete för berörda myndigheter
och skapa irritation bland de avgiftsskyldiga. Liknande oformligheter
hade uppkommit, då andra grupper av utländska medborgare ålagts
skyldighet att erlägga folkpensionsavgift i samband med ikraftträdandet
av avtal om social trygghet. Utskottet ansåg att berörda oformligheter i
görligaste mån borde undvikas i de fall, då det i framtiden kunde komma
i fråga att ålägga nya grupper av utländska medborgare att erlägga folkpensionsavgift.
Sålunda framförda synpunkter ansåg andra lagutskottet
böra genom skrivelse bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.
Utskottet
Skyldighet att erlägga folkpensionsavgift åligger i princip varje svensk
medborgare för år, under vilket för honom beräknas till statlig inkomstskatt
taxerad inkomst, under förutsättning att han vid årets slut fyllt minst 18 och
högst 66 år. Vidare fordras att han mantalsskrivits här i riket för året näst
före taxeringsåret samt att han vid tryckningen av stomme till inkomstlängd
— d. v. s. i slutet av april eller början av maj året före taxeringsåret — var
svensk medborgare. Till grund för beräkningen av folkpensionsavgift ligger
nyssnämnda taxerade inkomst.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr B 15 år 1958
Under senare år har Sverige med ett antal andra stater träffat avtal om
social trygghet, vilka bl. a. inneburit att här i riket bosatta medborgare i
ifrågavarande främmande stater blivit jämställda med svenska medborgare i
fråga om rätt till folkpension. I samband därmed har de utländska medborgarna
ålagts skyldighet att erlägga folkpensionsavgift. I flera fall har skyldigheten
förklarats skola inträda i nära anslutning till tidpunkten för avtalets
ikraftträdande. Detta var t. ex. fallet med avtalen mellan Sverige och
Västtyskland resp. Italien, varom bestämmelser intagits i de av motionärerna
angivna kungörelserna. Senare har samma förhållande inträffat genom
avtalet mellan Sverige och Frankrike, varigenom här i riket bosatta franska
medborgare från och med år 1958 likställts med svenska medborgare i fråga
om rätten till folkpension varjämte de franska medborgarna genom kungörelse
den 24 januari 1958, nr 24, ålagts erlägga folkpensionsavgift för tiden
från och med år 1958.
Som framgår av den tidigare redogörelsen har riksdagen på hemställan
av andra lagutskottet tidigare i år beslutat att i skrivelse till Kungl. Maj :t
såsom sin mening ge Kungl. Maj :t tillkänna vad andra lagutskottet anfört i
utlåtande nr 24 vid A-riksdagen. I detta utlåtande framhölls att vissa oformligheter
uppkommit på grund av att utländska medborgare ålagts skyldighet
att erlägga folkpensionsavgift i nära anslutning till tidpunkten för ikraftträdandet
av olika avtal om social trygghet. Enligt utskottets uppfattning borde
sådana oformligheter i görligaste mån undvikas i de fall, då det i framtiden
kunde komma i fråga att ålägga nya grupper av utländska medborgare
skyldighet att erlägga folkpensionsavgift.
I de nu förevarande motionerna yrkas att västtyska och italienska medborgare,
vilka genom kungörelser den 21 september 1956, nr 488, respektive den
27 juni 1957, nr 458, ålagts skyldighet att erlägga folkpensionsavgift fr. o. in.
den 1 januari 1958 måtte medgivas restitution av pensionsavgift som beräknats
på grundval av inkomster före sistnämnda dag.
Bevillningsutskottet delar den uppfattning som motionärerna och tidigare
även riksdagen givit uttryck åt, nämligen att valet av tidpunkt för inträde
av skyldighet att erlägga folkpensionsavgift i nu nämnda fall medfört att
avgiftsskyldigheten i viss utsträckning fått retroaktiv effekt. Detta är emellertid
inte endast fallet med de kungörelser som omfattas av motionärernas
yrkanden. Bortsett från äldre fall har på senare tid liknande förhållanden
uppkommit beträffande belgiska medborgare jämlikt kungörelsen den 26
april 1957, nr 150, och beträffande franska medborgare enligt kungörelsen
den 24 januari 1958, nr 24. Givetvis är det angeläget att man i framtiden söker
undvika sådan retroaktivitet. Huruvida man lämpligen bör anordna ett
restitutionsförfarande för ifrågavarande grupper utländska medborgare finner
utskottet mer tveksamt, inte minst med hänsyn till att praktiska svårigheter
torde föreligga att få till stånd en rättvist verkande restitution. Utskottet
förutsätter emellertid att Kungl. Maj :t i samband med överväganden rörande
utformningen av bestämmelser om tidpunkten för avgiftsskyldighetens
inträde i kommande avtal jämväl prövar om och i så fall i vilken omfattning
Bevillningsutskottets betänkande nr B 15 år 1958
5
en restitution av redan erlagda avgifter kan vara lämplig att genomföra. Med
det anförda anser sig utskottet ha besvarat de föreliggande motionerna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I: B 143 av herr Lundström
och fru Gärde Widemar samt II: B 182 av herr Rimmerfors
om viss avkortning av skatt i syfte att undvika retroaktiv
skyldighet för utländska medborgare att erlägga vissa folkpensionsavgifter
måtte, i den mån de icke kan anses besvarade
genom vad utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas
utan åtgärd.
Stockholm den 6 november 1958
På bevillningsutskottets vägnar:
EDGAR SJÖDAHL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Eriksson, Spetz,
Snygg, Erik Jansson, Söderquist, Wolgast*, Hellebladh och Alvar Andersson;
samt
från andra kammaren: herrar Sundström, Nilsson i Svalöv*, Allard,
Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Wiklund*, Larsson i Luttra*,
Stenberg*, Forsberg och Carlsson i Västerås.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.