Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om befrielse för utländska medborgare från retroak. tiv skyldighet att erlägga folkpensionsavgift.

1958-11-06 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1958 B:15, Betänkande i anledning av väckta motioner om befrielse för utländska medborgare från retroak. tiv skyldighet att erlägga folkpensionsavgift.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr B 15—B 16 Bevillningsutskottets betänkande nr B 15 år 1958

1

Nr B 15

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om befrielse för utländska medborgare från retroak.

tiv skyldighet att erlägga folkpensionsavgift.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: B 143 av herr Lundström och fru Gärde Widemar samt II:

B 182 av herr Rimmerfors har hemställts, »att riksdagen måtte bemyndiga

Kungl. Maj :t att förordna om sådan avkortning av slutlig och tillkommande

skatt som erfordras för undgående av retroaktiv tillämpning av den i kungl.

kungörelserna den 21 september 1956 och 27 juni 1957 stadgade skyldigheten

att utgiva folkpensionsavgift för 1957 resp. 1958».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionen I: 61 vid årets förra riksdag.

Bestämmelser om skyldighet att erlägga folkpensionsavgift finns i 19 §

lagen om folkpensionering. I princip är envar skyldig erlägga sådan avgift

för år, under vilket till statlig inkomstskatt taxerad inkomst beräknas för

honom, under förutsättning att han vid årets slut fyllt minst 18 och högst

66 år. Vidare fordras att vederbörande skall vara mantalsskriven här i riket

för året näst före taxeringsåret samt att han vid tryckningen av stomme till

inkomstlängd för taxeringsåret var svensk medborgare. Inkomstlängden för

ett taxeringsår brukar tryckas i slutet av april eller början av maj året dessförinnan.

Folkpensionsavgiftens storlek bestämmes av storleken av den vid

taxeringen beräknade inkomsten. Det är således inkomsten för året före taxeringsåret,

som ligger till grund för skyldigheten att utge folkpensionsavgift.

Beträffande betalningen av folkpensionsavgiften stadgas i 1 § uppbördsförordningen,

att sådan avgift i förordningen räknas såsom skatt. Detta innebär

att avgiften inräknas i den preliminära skatten och således betalas

året före det då avgiftsskyldighet föreligger. Detta förhållande har bl. a. föranlett

bestämmelsen i 25 § uppbördsförordningen, att vid debitering av preliminär

B-skatt skall iakttagas att folkpensionsavgift icke påföres någon för

inkomstår före det under vilket han fyller 17 år eller efter det under vilket

han fyllt 65 år.

Sverige har under senare år med andra stater ingått ett flertal konventioner

om social trygghet m. m., vilka inneburit att här i riket bosatta medborgare

i ifrågavarande stater blivit jämställda med svenska medborgare i fråga

om bl. a. rätten till folkpension. Samtidigt bar också ålagts dessa främ
1

liihang till riksdagens protokoll 11)58. 7 samt. Nr 11 15—Il 10

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr B 15 år 1958

mande medborgare samma skyldighet att utge folkpensionsavgift som svenska

medborgare. Sålunda har t. ex. en sådan konvention trätt i kraft mellan

Sverige och Frankrike den 1 januari 1958. Enligt kungörelse den 24 januari

1958 (nr 24) angående tillämpning mellan Sverige och Frankrike av vissa

europeiska avtal om social trygghet m. in. skall här i riket bosatt fransk

medborgare fr. o. in. den 1 januari 1958 ha samma skyldighet att erlägga

folkpensionsavgift som svensk medborgare. Detta innebär att ifrågavarande

franska medborgare i samband med 1958 års debitering av slutlig skatt blir

påförda folkpensionsavgift. Emellertid torde sådan avgift icke ha medräknats

i deras under 1957 erlagda preliminära skatt, därest denna utgått som

B-skatt eller som A-skatt, vari jämkning erhållits. Före den 24 januari 1958

saknades nämligen i gällande författningar bestämmelser om skyldighet för

här i riket bosatta franska medborgare att utge folkpensionsavgift.

På liknande sätt har andra främmande medborgare ålagts betala folkpensionsavgift

även om de vid erläggande av preliminär skatt i viss utsträckning

icke kunnat känna till att de i samband med kommande taxering skulle

debiteras sådan avgift. Sålunda ålades västtyska medborgare genom en kungörelse

den 21 september 1956 (nr 488) att erlägga folkpensionsavgift fr.

o. m. år 1957, och samma skyldighet föreskrevs fr. o. m. år 1958 för italienska

medborgare genom en kungörelse den 27 juni 1957 (nr 458).

I motionerna framhålles, att övergångsbestämmelserna till bl. a. de

nyss angivna kungörelserna givits sådan utformning, att folkpensionsavgift

påförts vederbörande redan för året efter det kungörelse utfärdats. Eftersom

de berörda skattskyldiga inte förrän i slutet av det år, på vars inkomst

avgift törsta gången beräknats, kan få kännedom om sin skyldighet att

utgöra avgift på grund av densamma, har härigenom avgiftsskyldigheten

fått en retroaktiv effekt.

I regel torde olägenheten härav ha varit mindre betydande, nämligen i

alla de fall, där preliminärskatt uttagits enligt tabell, i vilket uttag folkpensionsavgiften

ju ingår. Emellertid torde det inte sällan ha förekommit, att

bär mantalsskrivna utlänningar debiterats B-skatt eller erhållit jämkning i

sin preliminära skatt, varvid, såvitt angår beslut meddelade före utfärdandet

av ovannämnda kungörelser, någon folkpensionsavgift icke beräknats.

När sådan avgift sedan debiterats, har i berörda fall en opåräknad kvarstående

skatt uppkommit.

Särskilt stötande lär detta ha varit, när jämkningsbeslut meddelats i samband

med utflyttning ur riket. Såväl de skattskyldiga själva som de svenska

uppbördsmyndigheterna har vid sådan utflyttning haft anspråk på att en

såvitt möjligt slutgiltig reglering av de utflyttandes skatteskuld skett. De utlänningar,

som före utflyttning behörigen deklarerat sina inkomstförhållanden,

torde också ha bibragts uppfattningen, att deras konto med skattemyndigheterna

varit definitivt utjämnat.

En reglering av det påtalade missförhållandet synes särskilt motiverad för

de fall, där jämkningsbeslut meddelats i samband med utflyttning ur riket,

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 15 år 1958

3

utan att folkpensionsavgift därvid beräknats. I likformighetens intresse vore

det måhända riktigast att verkställa den så, att avgiftsdebiteringen, åtminstone

sådan som skett i samband med inkomsttaxering år 1957 eller senare

och således normalt ännu icke föranlett inbetalning av kvarstående skatt,

undanröjdes för samtliga här berörda avgiftsskyldiga.

I de vid A-riksdagen väckta motionerna I: 61 och II: 109 upptogs berörda

problem och yrkades, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla,

att vid utsträckning till utländska medborgare av skyldighet att utgöra

folkpensionsavgift all retroaktivt verkande avgiftsskyldighet undvikes.

I sitt av riksdagen godkända utlåtande nr 24 anförde andra lagutskottet

bl. a. att i flera överenskommelser, som Sverige ingått med andra stater om

social trygghet, tidpunkten för inträde av den utländska medborgarens

skyldighet att erlägga folkpensionsavgift bestämts så att den medfört vissa

icke önskvärda konsekvenser. Som exempel åberopades kungörelsen den

24 januari 1958 (nr 24), enligt vilken en fransk medborgare, som varit

mantalsskriven här i riket för år 1957 men flyttat ur riket nämnda år, i

samband med 1958 års taxering kunde bli påförd folkpensionsavgift, om

övriga förutsättningar härför förelåg. Debiteringen av folkpensionsavgift

skedde således i detta fall, trots att den franske medborgaren aldrig kunnat

bli berättigad till folkpension. Vidare anfördes att de franska medborgare,

som under 1957 betalat preliminär B-skatt eller erhållit jämkning i

sin preliminära A-skatt, i regel inte i förväg betalat folkpensionsavgift för

1958, eftersom skyldighet för dem att erlägga sådan avgift föreskrevs först

genom kungörelsen den 24 januari 1958. Nu nämnda förhållanden var enligt

utskottets mening ägnade att medföra gagnlöst arbete för berörda myndigheter

och skapa irritation bland de avgiftsskyldiga. Liknande oformligheter

hade uppkommit, då andra grupper av utländska medborgare ålagts

skyldighet att erlägga folkpensionsavgift i samband med ikraftträdandet

av avtal om social trygghet. Utskottet ansåg att berörda oformligheter i

görligaste mån borde undvikas i de fall, då det i framtiden kunde komma

i fråga att ålägga nya grupper av utländska medborgare att erlägga folkpensionsavgift.

Sålunda framförda synpunkter ansåg andra lagutskottet

böra genom skrivelse bringas till Kungl. Maj :ts kännedom.

Utskottet

Skyldighet att erlägga folkpensionsavgift åligger i princip varje svensk

medborgare för år, under vilket för honom beräknas till statlig inkomstskatt

taxerad inkomst, under förutsättning att han vid årets slut fyllt minst 18 och

högst 66 år. Vidare fordras att han mantalsskrivits här i riket för året näst

före taxeringsåret samt att han vid tryckningen av stomme till inkomstlängd

— d. v. s. i slutet av april eller början av maj året före taxeringsåret — var

svensk medborgare. Till grund för beräkningen av folkpensionsavgift ligger

nyssnämnda taxerade inkomst.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr B 15 år 1958

Under senare år har Sverige med ett antal andra stater träffat avtal om

social trygghet, vilka bl. a. inneburit att här i riket bosatta medborgare i

ifrågavarande främmande stater blivit jämställda med svenska medborgare i

fråga om rätt till folkpension. I samband därmed har de utländska medborgarna

ålagts skyldighet att erlägga folkpensionsavgift. I flera fall har skyldigheten

förklarats skola inträda i nära anslutning till tidpunkten för avtalets

ikraftträdande. Detta var t. ex. fallet med avtalen mellan Sverige och

Västtyskland resp. Italien, varom bestämmelser intagits i de av motionärerna

angivna kungörelserna. Senare har samma förhållande inträffat genom

avtalet mellan Sverige och Frankrike, varigenom här i riket bosatta franska

medborgare från och med år 1958 likställts med svenska medborgare i fråga

om rätten till folkpension varjämte de franska medborgarna genom kungörelse

den 24 januari 1958, nr 24, ålagts erlägga folkpensionsavgift för tiden

från och med år 1958.

Som framgår av den tidigare redogörelsen har riksdagen på hemställan

av andra lagutskottet tidigare i år beslutat att i skrivelse till Kungl. Maj :t

såsom sin mening ge Kungl. Maj :t tillkänna vad andra lagutskottet anfört i

utlåtande nr 24 vid A-riksdagen. I detta utlåtande framhölls att vissa oformligheter

uppkommit på grund av att utländska medborgare ålagts skyldighet

att erlägga folkpensionsavgift i nära anslutning till tidpunkten för ikraftträdandet

av olika avtal om social trygghet. Enligt utskottets uppfattning borde

sådana oformligheter i görligaste mån undvikas i de fall, då det i framtiden

kunde komma i fråga att ålägga nya grupper av utländska medborgare

skyldighet att erlägga folkpensionsavgift.

I de nu förevarande motionerna yrkas att västtyska och italienska medborgare,

vilka genom kungörelser den 21 september 1956, nr 488, respektive den

27 juni 1957, nr 458, ålagts skyldighet att erlägga folkpensionsavgift fr. o. in.

den 1 januari 1958 måtte medgivas restitution av pensionsavgift som beräknats

på grundval av inkomster före sistnämnda dag.

Bevillningsutskottet delar den uppfattning som motionärerna och tidigare

även riksdagen givit uttryck åt, nämligen att valet av tidpunkt för inträde

av skyldighet att erlägga folkpensionsavgift i nu nämnda fall medfört att

avgiftsskyldigheten i viss utsträckning fått retroaktiv effekt. Detta är emellertid

inte endast fallet med de kungörelser som omfattas av motionärernas

yrkanden. Bortsett från äldre fall har på senare tid liknande förhållanden

uppkommit beträffande belgiska medborgare jämlikt kungörelsen den 26

april 1957, nr 150, och beträffande franska medborgare enligt kungörelsen

den 24 januari 1958, nr 24. Givetvis är det angeläget att man i framtiden söker

undvika sådan retroaktivitet. Huruvida man lämpligen bör anordna ett

restitutionsförfarande för ifrågavarande grupper utländska medborgare finner

utskottet mer tveksamt, inte minst med hänsyn till att praktiska svårigheter

torde föreligga att få till stånd en rättvist verkande restitution. Utskottet

förutsätter emellertid att Kungl. Maj :t i samband med överväganden rörande

utformningen av bestämmelser om tidpunkten för avgiftsskyldighetens

inträde i kommande avtal jämväl prövar om och i så fall i vilken omfattning

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 15 år 1958

5

en restitution av redan erlagda avgifter kan vara lämplig att genomföra. Med

det anförda anser sig utskottet ha besvarat de föreliggande motionerna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: B 143 av herr Lundström

och fru Gärde Widemar samt II: B 182 av herr Rimmerfors

om viss avkortning av skatt i syfte att undvika retroaktiv

skyldighet för utländska medborgare att erlägga vissa folkpensionsavgifter

måtte, i den mån de icke kan anses besvarade

genom vad utskottet ovan anfört, av riksdagen lämnas

utan åtgärd.

Stockholm den 6 november 1958

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Eriksson, Spetz,

Snygg, Erik Jansson, Söderquist, Wolgast*, Hellebladh och Alvar Andersson;

samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Nilsson i Svalöv*, Allard,

Magnusson i Borås, Gustafson i Göteborg, Wiklund*, Larsson i Luttra*,

Stenberg*, Forsberg och Carlsson i Västerås.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.