Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om vissa åtgärder till främjande av bostads-, egnahemsoch aktiesparande.

1958-11-06 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1958 B:16, Betänkande i anledning av väckta motioner om vissa åtgärder till främjande av bostads-, egnahemsoch aktiesparande.

Dokumentets text

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr B 16 år 1958

Nr B 10

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om vissa åtgärder till främjande av bostads-,

egnahems- och aktiesparande.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: B 172 av herr Ewerlöf m. fl. och II: B 231 av herr Hjalmarson

m. fl. har hemställts, att riksdagen måtte antaga följande

1) Förslag

till

förordning om bostadssparande

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som under ett eller flera av åren 1958—1962 insätter medel i bank

eller annan penninginrättning å särskilt konto för bostadsanskaffning (bostadskonto)

må åtnjuta uppskov med taxering till kommunal och statlig

inkomstskatt för vad sålunda insatts efter vad nedan sägs.

2 §•

Uppskov enligt 1 § må äga rum för ett belopp av tillhopa högst 5 000

kronor under nämnda period, dock att för äkta makar beloppet må utgöra

sammanlagt 10 000 kronor.

3 §.

Å bostadskonto insatta medel skola vara avsedda för förvärv av eget hem

eller för gäldande av insats i bostadsrättsförening. Den omständigheten att

bostaden är förenad med utrymme för ägarens yrkesverksamhet skall ej

utgöra hinder för uppskov, som i 1 § sägs, under förutsättning att bostadsändamålet

prövas vara det väsentliga, ej heller den omständigheten att

bostaden är uppförd å jordbruksfastighet.

4 §.

Belopp, för vilket uppskov med taxeringen erhållits, skall upptagas som

intäkt av tillfällig förvärvsverksamhet för det beskattningsår, då uttag

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 16 år 1958 7

från bostadskonto sker, såvida icke de uttagna medlen under beskattningsåret

använts för ändamål som i 3 § sägs, i vilket fall skattebefrielse skall

äga rum.

Å bostadskonto insatta medel, som icke uttagits före utgången av år

1967, skola upptagas till beskattning vid 1968 års taxering.

5 §.

Bank eller annan penninginrättning, som mottagit insättning på bostadskonto,

har att varje år före den 1 februari underrätta taxeringsnämnd i

vederbörandes hemortskommun om sammanlagda beloppet av under nästföregående

kalenderår verkställd insättning å bostadskonto eller utbetalning

från sådant konto.

6 §.

Kungl. Maj :t äger meddela de närmare föreskrifter, som erfordras för

tillämpning av denna förordning.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959.

2) Förslag

till

Laq angående ändrinq av kommunalskattelaqen den 28 september

1928 (nr 370)

Härigenom förordnas att 39 § 3 mom. kommunalskattelagen den 28

september 1928 skall erhålla följande ändrade lydelse, samt att till 46 §

skall fogas ett fjärde moment av nedanstående lydelse.

39 §.

3 mom. Fysisk person, som haft intäkt varom i 38 § 1 mom. förmäles,

äger, där bruttointäkten överstiger sammanlagda beloppet av de i 1 mom.

avsedda kostnaderna, utöver avdrag för dessa kostnader åtnjuta extra

avdrag med 300 kronor. Har den skattskyldige under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med den andra maken, må nu avsett avdrag

för dem båda gemensamt åtnjutas med 600 kronor. I den mån intäkten

utgör avkastning av aktier eller andelar i ekonomisk förening må det extra

avdraget ökas med 200 kronor eller, om den skattskyldige under beskattningsåret

varit gift och levt tillsammans med den andra maken, med 400

kronor. I intet fall må dock skattskyldig åtnjuta extra avdrag med högre

belopp än som svarar mot skillnaden Äiellan bruttointäkten och summan

av de i 1 mom. avsedda kostnaderna.

(Se vidare anvisningarna.)

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr B 16 år 1958

4<U
4

mom. Har skattskyldig, som är ägare av annan fastighet, inrättad till

bostad åt en familj jämte personliga tjänare (enfamiljsfastighet) eller två

familjer jämte personliga tjänare (tvåfamiljsfastighet) eller som innehar

lägenhet med bostadsrätt, under beskattningsåret verkställt amortering av

skuld å sådan fastighet eller sådan lägenhet till ett belopp överstigande 1,5

procent av fastighetens taxeringsvärde eller, beträffande bostadsrättslägenhet,

den del av fastighetens taxeringsvärde som belöper å lägenheten, må

han i hemortskommunen åtnjuta avdrag för överstigande amortering, dock

högst med ett belopp av 700 kronor och endast i den mån den sammanlagda

amorteringen icke motsvaras av en minskning under beskattningsåret av

den skattskyldiges eller dennes makes sammanlagda hos banker och andra

penninginrättningar innestående medel.

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1959; dock att äldre bestämmelser

skola gälla i fråga om 1959 års taxering samt i fråga om eftertaxering för

år 1959 eller tidigare år.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det

följande, hänvisa till motionen II: B 231.

Frågan om främjande av sparande i skilda former genom lättnader vid

beskattningen har vid flera tillfällen varit föremål för riksdagens behandling.

Bl. a. hade 1957 års riksdag att ta ställning till olika yrkanden härutinnan.

Sålunda föreslogs i Kungl. Maj :ts proposition nr 97 till nämnda års

riksdag i syfte att gynna sparandet att det extra avdrag om 100 kronor för

ensamstående och 200 kronor för äkta makar gemensamt, som sedan år

1956 medgetts vid beräkning av inkomst av kapital, skulle höjas till 300

kronor för ensamstående och till 600 kronor för äkta makar gemensamt.

Vidare yrkades i väckta motioner liknande och andra åtgärder med samma

syfte. I de likalydande motionerna I: 216 och II: 258 föreslogs sålunda utredning

om införande av visst slag av sparkonto hos bank. Motionärerna

förordade bl. a., att envar fysisk skattskyldig, som av sin inkomst på särskilt

hos bank upplagt sparkonto insatte för varje kalenderår förslagsvis

högst 1 000 å 2 000 kronor eller eventuellt viss del av årsinkomsten, skulle

vara befriad från att i sin självdeklaration för det år, varunder insättningen

skett, upptaga beloppet till inkomstbeskattning. Även i de likalydande motionerna

1:371 och 11:459 föreslogs premiering av sparande å särskilt sparkonto.

Avdrag vid inkomsttaxeringen förordades således för belopp, som under

beskattningsåret insatts på sparkonto i bank. Ett villkor borde dock

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 16 år 1958

9

vara att den skattskyldige ökat sina banktillgodohavanden under året med

minst motsvarande belopp. Så länge medlen innestod på kontot skulle inte

någon beskattning ske, men vid uttag från kontot skulle det uttagna beloppet

återföras till beskattning. Definitiv skattelättnad borde enligt motionärernas

mening kunna komma i fråga för den som sparar på längre sikt.

En viss maximering föreslogs beträffande det belopp som årligen insattes

på sparkontot.

Vidare väcktes i de likalydande motionerna 1:309 och 11:390 vid 1957

års riksdag bl. a. yrkande av huvudsakligen samma innebörd som i de nu

förevarande motionerna I: B 172 och II: B 231. Slutligen yrkades i de likalydande

motionerna 1:409 och 11:509 att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag till sådana åtgärder för stimulerande

av nysparandet, att sparandet i form av amortering av skuld

kunde premieras i samma utsträckning som övrigt sparande.

Bevillningsutskottet behandlade samtliga ovannämnda vid 1957 års riksdag

framlagda förslag i ämnet i sitt av riksdagen godkända betänkande nr

32. Därvid anförde utskottet, att allmän enighet torde råda om det frivilliga

enskilda sparandets stora betydelse för samhällsekonomien. Under en följd

av år hade också i olika sammanhang ifrågasatts åtgärder för att stimulera

till en ökning av detta sparande. Från statsmakternas sida hade även prövats

olika möjligheter i detta hänseende, varvid såsom den mest vittsyftande torde

få anses det år 1955 beslutade systemet för premiering av det frivilliga

sparandet under åren 1955 och 1956. Utskottet delade den av departementschefen

i propositionen nr 97 uttalade meningen att, även om premiesparandet

i och för sig fått stor anslutning, det dock inte syntes ha medfört ett nysparande

av sådan storlek, att anledning förelåg att vidare använda samma

system. Fortsatta åtgärder i syfte att uppmuntra nysparandet var emellertid

enligt utskottets mening synnerligen önskvärda. Ett ökat enskilt sparande innebar

nämligen att den enskilde medborgaren i vidgad utsträckning avstod

från löpande konsumtion och att ytterligare utrymme härigenom skapades

för tillgodoseende av investeringsbehov i samhället. Enligt utskottets mening

var därvid den närmast till hands liggande lösningen att — såsom departementschefen

föreslagit — höja det år 1955 införda schablonavdraget under

inkomst av kapital. För att den önskvärda effekten i fråga om nysparandet

skulle uppnås borde en tämligen kraftig höjning ske. De i propositionen föreslagna

beloppen syntes utskottet härvidlag väl avvägda. Utskottet tillstyrkte

således propositionsförslaget.

Beträffande de i ämnet väckta motionerna anförde utskottet följande.

Utskottet har i det föregående framhållit att utskottet anser eu ökning

av det enskilda sparandet vara synnerligen angelägen. Även om det av utskottet

tillstyrkta propositionsförslaget är ägnat att i hög grad främja detta

sparande, bör enligt utskottets mening varje ytterligare möjlighet därtill

noggrant prövas. Särskilt motionsförslagen om skatteuppskov för belopp

som insätts på sparkonto anser utskottet värda alt uppmärksammas.

Med det antydda systemet är nämligen förbunden en premiering på det

sättet, att den skattskyldige så länge medlen inneslår på sparkontot till
-

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr B 16 år 1958

godogör sig ränta på det mot insättningen svarande skattebeloppet — en

premieringsfaktor som synes utskottet vara av betydelse ur olika synpunkter.

Sparkontosystemet synes även kunna inrymma möjligheter till en särskild

stimulans åt det långsiktiga sparandet. Såsom en fördel med det skisserade

systemet ser utskottet också att detsamma kan användas i resultatutjämnande

syfte. Utan mer ingående undersökningar är det emellertid

svårt att bedöma hur stora kostnader för statsverket, som ett sparkontosystem

kan väntas medföra, och om de ur allmän synpunkt önskvärda verkningarna

därav kan uppväga de med systemet förenade kostnaderna. Vidare

torde ett system med skattepremiering för insättning på sparkonto

aktualisera svårlösta tekniska problem, t. ex. om avdrag skall medges redan

då källskatt uttas och i så fall vilket förfaringssätt som är lämpligast. Även

i andra hänseenden torde närmare överväganden erfordras. Utskottet kan

därför inte för närvarande förorda lagstiftning i ämnet men är däremot

berett tillstyrka att en utredning kommer till stånd. Utredningens uppgift

bör vara att allsidigt och förutsättningslöst söka utröna huruvida det är

lämpligt och möjligt att skattevägen stimulera nysparande och vilka former

som därvid bör komma i fråga. Utredningen bör alltså inte omfatta

endast skattepremiering av sparkontoinsättningar utan även behandla frågan

om stimulans av olika former av målsparande, t. ex. bostadssparandet.

I första hand bör utredas om sparande i nu angivna former kan gynnas genom

skattelättnad på ett eller annat sätt. Frågan om premiering av amorteringssparandet,

vilket i och för sig självfallet är av största betydelse, anser

utskottet vara av alltför intrikat natur för att böra tas upp till prövning

i detta sammanhang. Nämnas bör att frågan om avdragsrätt för amortering

av studieskulder redan är föremål för utredning av skattelagssakkunniga.

Med det anförda anser sig utskottet ha besvarat de föreliggande motionsyrkandena

rörande skattelättnad för sparkontoinsättningar samt för bostadsoch

amorteringssparande. I den del yrkandena inte blivit tillgodosedda genom

vad utskottet anfört avstyrkes desamma av utskottet.

Vid 1958 års A-riksdag framställdes likaledes motionsvis yrkanden om

skattefrihet för sparande. Således yrkades i de likalydande motionerna

1: 254 och II: 322 lagstiftning av i huvudsak samma innebörd som begärdes

i de ovanberörda, vid 1957 års riksdag väckta motionerna 1:371 och II: 459.

I motionerna 1:24 och 11:29 återigen förordades att skattskyldig skulle

åtnjuta uppskov med taxeringen till kommunal och statlig inkomstskatt för

medel, som under vissa år insatts å särskilt »utbildningskonto» i bank eller

annan penninginrättning, till belopp av 400 kronor per år för varje den

skattskyldiges barn under 16 år. Full skattebefrielse eller befrielse med

halva skattebeloppet borde få åtnjutas om medlen användes till utbildning.

Om medlen innestod ytterligare tio år sedan barnet uppnått 16 års

ålder borde skattebefrielsen bli definitiv, i den mån medlen togs i anspråk

för förvärv av eget hem, startande av egen rörelse eller dylikt.

I sitt av riksdagen godkända betänkande nr 29 erinrade A-riksdagens bevillningsutskott

om vad 1957 års bevillningsutskott anfört i sitt ovannämnda

betänkande nr 32 rörande angelägenheten av en ökning av det enskilda sparandet

och uttalade sin anslutning till vad sålunda anförts. Vidare yttrade

A-riksdagens bevillningsutskott bl. a.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 16 år 1958

11

De åtgärder som på senare tid vidtagits från statsmakternas sida för att

främja sparandet, t. ex. genom höjning av det skattefria avdraget från

inkomst av kapital och intensifierade aktioner för att stimulera ungdomens

lönsparande, torde också kunna förväntas ge ett visst resultat. Emellertid

bör även andra åtgärder övervägas, varvid en premiering av nysparandet

via beskattningen kommer i blickpunkten. Som redan nämnts bar riksdagen

hos Kungl. Maj :t hemställt om en allsidig och förutsättningslös utredning

av detta spörsmål. Enligt vad som framgår av 1957 års bevillningsutskotts

uttalande skulle såväl det i motionerna 1:254 och 11:322 förordade systemet

med avdragsrätt för insättning å sparkonto som det mer begränsade

alternativ, som föreslagits i motionerna I: 24 och II: 29, utgöra sådana former

av sparande, som borde omfattas av utredningen. Utskottet, som förutsätter

att en dylik allsidig och förutsättningslös utredning kommer till

stånd inom den närmaste tiden, anser sig inte kunna förorda omedelbar lagstiftning

i ämnet enligt något av de alternativ, som skisserats i motionerna.

Utskottet avstyrker således de föreliggande motionsyrkandena.

I enlighet med Kungl. Maj :ts bemyndigande den 24 oktober 1958 har

chefen för finansdepartementet tillkallat utredningsmän med uppdrag att

verkställa utredning rörande ytterligare åtgärder för att stimulera det personliga

sparandet. Av direktiven för utredningen må här återges följande.

Ett flertal initiativ för att åstadkomma ett stegrat personligt sparande

har redan tagits både av statsmakterna och av privata institutioner och

sammanslutningar. Här kan nämnas ungdomens organiserade lönsparande,

som pågått sedan slutet av 1940-talet och som är föremål för särskild stimulans

genom den vinstutlottning vartill riksdagen beviljar medel. En

intensifierad kampanj för detta lönsparande inleddes under fjolåret. I ett

flertal sparinstituts regi pågår vidare sedan en tid tillbaka ett organiserat

bostads- och aktiesparande. Möjligheten att öka bostadssparandet genom

snabbare amorteringar prövas i den nu pågående kreditmarknadsutredningen.

I sammanhanget bör också nämnas den i fjol beslutade höjningen

av skatteavdraget för kapitalinkomster.

I direktiven erinras vidare om 1957 års riksdags ovannämnda hemställan

om utredning av frågan. Härefter anföres bl. a. följande.

Frågan om ytterligare sparstimulerande åtgärder torde nu böra allsidigt

och förutsättningslöst utredas av särskilda sakkunniga. Olika alternativ

bör övervägas — utländska förebilder kan härvid eventuellt vara till hjälp

•— och de tekniska förutsättningarna för deras genomförande närmare studeras.

Allsidigheten i utredningen innebär bl. a. också att de samhällsekonomiska

och statsfinansiella konsekvenserna av de olika förslagen om möjligt

kartlägges. Med hänsyn till statsfinansernas ansträngda läge måste

gränsen för sparfrämjande åtgärder via skattepolitiken under alla förhållanden

dragas ganska snävt. Därtill kommer, att åtgärder av denna art är förenade

med svårbemästrade problem. Det måste nämligen beaktas, att dylika

åtgärder kan beröra ett mycket stort antal skattskyldiga och att redan av

denna anledning tekniskt invecklade anordningar knappast kan komma

ifråga.

Utredningen bör söka bedöma de ifrågasatta åtgärdernas effekt på bushållens

och statens sparande var för sig samt för sparandet i samhällsekonomin

i dess helhet. Förutsättningarna för att komma fram till en åtminstone

grov uppskattning av storleksordningen av de olika effekterna är nu

gynnsammare än tidigare, eftersom konjunkturinstitutet nyligen färdig
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr B 16 år 1958

ställt en utredning om hushållens sparvanor, belyst med ett statistiskt material,

som bör kunna bli till direkt nytta för utredningen. Samråd bör i

erforderlig utsträckning äga rum med stabiliseringsutredningen och kreditmarknadsutredningen.

I de förevarande motionerna anföres bl. a. följande. Den personliga sparkvoten

har under de senare åren odiskutabelt undergått en i förhållande

till inkomst- och konsumtionsökning allvarlig relativ försämring. Denna

minskning, som är en av anledningarna till den bristande balansen i samhällsekonomien,

kan icke ersättas av ett offentligt sparande. Det offentliga

sparandet är nämligen icke någonting annat än ett tvångssparande skattevägen,

vilket på längre sikt åstadkommer mer skada än hjälp att bringa

samhällsekonomien i balans. De för samhällsekonomien ansvariga instanserna

måste därför främst inventera och undersöka alla de möjligheter som

kan stå outnyttjade när det gäller att stimulera och öka det personliga

sparandet. Motionärerna föreslår följande tre åtgärder:

1. Bostadssparande. Den som under ett eller flera av åren 1958—1962

insätter medel i bank på särskilt bostadskonto upp till ett sammanlagt

belopp av högst 5 000 kronor för ensamstående och 10 000 kronor för gifta

skall få göra avdrag härför i deklarationen. Om medlen användes för förvärv

av eget hem eller för gäldande av insats i bostadsrättsförening, blir

skattebefrielsen definitiv. Bostaden kan uppföras även på jordbruksfastighet.

2. Egnahemssparande. Den som under året amorterar å skuld på egnahemsfastighet

mer än 1,5 procent av fastighetens taxeringsvärde skall få

avdrag för det överskjutande beloppet, dock högst 700 kronor.

3. Aktiesparande. I dagens läge är det synnerligen angeläget att anskaffa

riskvilligt kapital som kan ställas till näringslivets förfogande. De viktigaste

orsakerna till bristen på riskvilligt kapital torde bland annat vara den starka

penningvärdeförsämringen och det under senaste decenniet ständigt stigande

skattetrycket. Därvid torde dubbelbeskattningen av kapitalinkomst

ha i speciell grad medverkat. För närvarande beskattas aktiebolagens vinst

statligt och kommunalt med sammanlagt mellan 55 och 60 procent. Dessutom

beskattas aktieutdelning som inkomst och träffas således av den kraftiga

marginalbeskattningen. Den praktiska formen för skapandet av det

önskvärda riskvilliga kapitalet är aktiesparandet. En metod att åstadkomma

ett ökat intresse bland allmänheten för aktie- respektive andelssparande

vore att genomföra en speciell skattefrihet för avkastningen av aktier

och andelar. Tanken att medge skattefrihet för viss inkomst av kapital är

redan accepterad i det svenska skattesystemet, önskvärdheten att erhålla

ett på bred bas utspritt, långfristigt riskvilligt sparkapital motiverar emellertid

en utvidgning av avdragsrätten vad gäller avkastningen av kapital då

avkastningen härrör från aktier och andelar i ekonomiska föreningar. Motionärerna

förordar att avkastningen av aktier och andelar i ekonomiska

föreningar i fortsättningen skall befrias från inkomstskatt intill ett belopp

för ensamstående om 200 kronor och för äkta makar om 400 kronor.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 16 år 1958

13

Utskottet

I de förevarande motionerna har framställts yrkanden om vissa lagstiftningsåtgärder

i syfte att uppmuntra det frivilliga sparandet genom lättnader

vid beskattningen. Sålunda föreslås rätt för den som under ett eller

flera av åren 1958—1962 insatt medel i bank på särskilt bostadskonto upp

till ett sammanlagt belopp av högst 5 000 kronor för ensamstående och

10 000 kronor för gifta att få avdrag härför i deklarationen. Om medlen användes

för förvärv av eget hem eller för gäldande av insats i bostadsrättsförening,

skulle skattebefrielsen bli definitiv. Vidare föreslås att den, som

under året amorterat å skuld på egnahemsfastighet ett belopp överstigande

1,5 procent av fastighetens taxeringsvärde, medges avdrag för det överskjutande

beloppet, dock högst 700 kronor. Slutligen förordas särskild premiering

av sparande i aktier och andelar i ekonomiska föreningar genom skattefrihet

vid inkomsttaxeringen för avkastningen därav intill ett belopp av 200

kronor för ensamstående och 400 kronor för äkta makar.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen har frågan om främjande

av det frivilliga enskilda sparandet genom lättnader vid beskattningen

under senare år vid upprepade tillfällen prövats av riksdagen bl. a. i anledning

av olika motionsvis framställda förslag i ämnet. I anledning härav

hemställde 1957 års riksdag i skrivelse till Kungl. Maj:t om en utredning

rörande åtgärder för att stimulera sparandet.

Den av riksdagen begärda utredningen har numera igångsatts. Utredningen

skall enligt direktiven vara allsidig och förutsättningslös, därvid olika alternativ

bör övervägas och de tekniska förutsättningarna för deras genomförande

närmare studeras. Om möjligt skall även de samhällsekonomiska

och statsfinansiella konsekvenserna av de olika förslagen kartläggas.

Det kan således förväntas att de i förevarande motioner framförda förslagen

till stimulans av sparandet kommer att prövas av utredningen. Enligt

utskottets uppfattning bör denna prövning avvaktas innan definitiv ställning

tas till frågan om förslagen bör genomföras. Utskottet anser sig på

grund härav böra föreslå riksdagen att lämna motionerna utan åtgärd.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: B 172 av herr Ewerlöf

m. fl. och II: B 231 av herr Hjalmarson in. fl. om vissa åtgärder

till främjande av bostads-, egnahems- och aktiesparande

icke måtle föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 6 november 1958

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Bevillningsutskottets betänkande nr B 16 år 1958

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Eriksson, Spetz,

Snygg, Erik Jansson, Söderquist, Wolgast*, Hellebladh och Alvar Andersson;

samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Brandt i Aspabruk, Magnusson

i Borås, Ericsson i Kinna*, Gustafson i Göteborg, Eriksson i Bäckmora,

Forsberg, Carlsson i Västerås och de Jounge.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Hagberg, Magnusson i Borås och de Jounge, vilka ansett att utskottet

— under hänvisning till innehållet i de likalydande motionerna

I: B 172 av herr Ewerlöf m. fl. och II: B 231 av herr Hjalmarson m. fl. om

vissa åtgärder till främjande av bostads-, egnahems- och aktiesparande -—

bort hemställa,

att riksdagen måtte med bifall till nämnda motioner antaga

de i motionerna intagna förslagen till

1) förordning om bostadssparande, samt

2) lag angående ändring av kommunalskattelagen den

28 september 1928 (nr 370).

581602 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.