Sök i Ratio Lex

Bevillningsutskottets betänkande nr B 18 år 1058

1958-11-27 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1958 B:18, Bevillningsutskottets betänkande nr B 18 år 1058

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 18 år 1058

1

Nr Ii IS

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motionei

rörande ortsgrupperingen inom beskattningen.

Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av

utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen

I) de likalydande motionerna I: B 170 av herr Ewerlöf m. fl. och II: B

233 av herr Hjatmarson m. fl., vari bl. a. hemställts,

1) att riksdagen måtte i princip besluta, att skattegrupperingen skall avskaffas,

2) att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

Förordning om antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen

Härigenom förordnas, att antalet ortsgrupper, som avses i 48 § 1 mom.

kommunalskattelagen och 8 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt,

skall från och med den 1 januari 1959 tills vidare utgöra tre (ortsgrupp

III—ortsgrupp V).

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I samband därmed skall förordningen den 5 juni 1953 om antalet ortsgrupper

vid skattegrupperingen (nr 406) upphöra att gälla.

II) de likalydande motionerna I: B 174 av herr Bengtson m. fl. och II: B

220 av herr Hedlund m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte

1) i enlighet med ortsgrupperingsutredningens förslag i princip besluta

om ett fullständigt slopande av skattegrupperingen och införande av enhetliga

skattefria avdrag inom skattesystemet, motsvarande nu gällande ortsavdrag

i ortsgrupp V; samt

2) med verkan från och med den 1 januari 1959 vad beträffar beskattningen

besluta uppflytta till grupp III de orter som nu hänföres till grupp

II; ävensom

III) motionen IDB 183 av herr Allmän in. fl., vari hemställts, att riksdagen

måtte besluta,

1) att ortsgrupp II inom skattegrupperingen slopas och kommunerna i

denna ortsgrupp uppflyttas i ortsgrupp III,

I Bihang till riksdagens protokoll 19C>8. 7 samt. Nr B 18

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr B 18 år 1958

2) att slopandet av ortsgrupp II genomföres med verkan från och med

den 1 januari 1959 samt

3) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext.

Såvitt avser de likalydande motionerna I:B 170 och II: B 233 har utskottet

i detta betänkande upptagit endast de yrkanden, som ovan angivits.

Övriga i dessa motioner framställda yrkanden behandlas av utskottet

i annat sammanhang.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda

yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det

följande, hänvisa till motionerna II: B 220 och II: B 233 samt, såvitt angår

yrkandet i motionen II: B 183, den vid A-riksdagen väckta motionen II: 329.

Enligt 48 § 1 mom. kommunalskattelagen indelas samtliga orter i riket

med avseende å levnadskostnadernas höjd i fem ortsgrupper (ortsgrupp I—

ortsgrupp V) eller det lägre antal, som fastställes genom särskild författning.

Enligt förordningen den 5 juni 1953 (nr 406) utgör antalet ortsgrupper

tills vidare fyra (II—V). Denna indelning — den s. k. skattegrupperingen

— gäller enligt lagen för en tid av fem år i sänder.

Gällande skattegruppering återfinnes i kungörelsen den 9 oktober 1953

(nr 624), ändrad genom kungörelserna den 19 november 1954 (nr 675) och

den 31 maj 1957 (nr 257). Lönegrupperingen för statens tjänstemän m. fl.

överensstämmer med skattegrupperingen.

Indelningen i ortsgrupper är av betydelse när det gäller att bestämma det

ortsavdrag, som vid den kommunala och statliga inkomsttaxeringen tillkommer

fysisk person. Ortsavdragens belopp varierar nämligen med hänsyn

till vilken ortsgrupp den skattskyldiges hemortskommun tillhör och är

högst i ortsgrupp V.

De statliga ortsavdragens belopp har fastställts genom förordning den 6

juni 1952 (nr 406) och har tillämpats från och med 1954 års taxering. Genom

beslut av 1957 års riksdag har de kommunala ortsavdragen höjts till

samma belopp som motsvarande statliga ortsavdrag. De nya kommunala

ortsavdragen, som utgår enligt lagen den 16 maj 1957, nr 200, tillämpas

från och med 1959 års taxering.

De vid 1959 års taxering gällande ortsavdragen, som således är lika stora

vid den statliga och den kommunala taxeringen, uppgår till följande belopp.

Ortsavdragskategori

Ortsgrupp

I

II

III

IV

V

3 360

3 520

3 680

3 840

4 000

2 520

2 640

2 760

2 880

3 000

1680

1760

1840

1920

2 000

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 18 år 1958 3

Vid fastställande av dessa belopp för ortsavdragen har man utgått ifrån

att spännvidden i skattegrupperingen skulle liksom i lönegrupperingen vara

16 procent och att skillnaden mellan ortsavdragen för två intill varandra

liggande ortsgrupper sålunda skulle motsvara 4 procent av ortsavdraget

i högsta dyrort. Genom att man numera inte utnyttjar ortsgrupp

I utan endast de f\ra högsta ortsgrupperna har spännvidden minskat från

16 till 12 procent.

Frågan om ortsgrupperingen inom beskattningen har vid flerfaldiga tillfällen

under senare tid varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. En

sammanfattning av frågans behandling lämnas i 1957 års bevillningsutskotts

betänkande nr 52, till vilket utskottet tillåter sig hänvisa. Här må blott

erinras om att frågan om minskning av antalet ortsgrupper prövats av riksdagen

åren 1953 (betänkande nr 47), 1955 (betänkande nr 27), 1956 (betänkande

nr 36) samt 1957 (betänkande nr 52).

I anledning av väckta motioner hemställde 1956 års statsutskott i sitt av

riksdagen godkända utlåtande nr 226 att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte begära en översyn av dyrortssystemet (uti. nr 226 vid liöstsessionen).

Enligt utskottets mening borde såväl en omgruppering som en

omprövning av antalet ortsgrupper grundas på en ny prisgeografisk undersökning.

Utredningen föreslogs skola vara allmän och förutsättningslös.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 februari 1957 tillkallade

chefen för civildepartementet vissa utredningsmän för att verkställa en översyn

av ortsgrupperingssystemet. 1 direktiven till utredningen uttalade departementschefen

bl. a. att den av riksdagen begärda på prisgeografiska undersökningar

grundade översynen av ortsgrupperingssystemet borde föregås

av vissa principiella överväganden. Åt den tilltänkta utredningen borde

för den skull till en början uppdragas att allsidigt och förutsättningslöst överväga

frågan om sambandet i olika hänseenden mellan lönedifferentiering,

differentiering av de skattefria avdragen och en ortsgruppering, grundad på

skillnader i levnadskostnaderna orterna emellan. Utredningen, som antagit

benämningen ortsgrupperingsutredningen, avlämnade under hösten 1957

betänkande angående löne- och skattegrupperingarna (SOU 1957:42). Rörande

utredningens förslag må här lämnas följande sammanfattning.

Utredningen har funnit sig böra i princip förorda ett slopande av såväl

den statliga lönegrupperingen som den statliga skattegrupperingen.

I fråga om lönegrupperingen har utredningen i första hand övervägt att

förorda att ortsgrupp 2 skulle slopas och orterna i denna ortsgrupp flyttas

till ortsgrupp 3. Utredningen har emellertid kommit till den uppfattningen,

att man inte bör begränsa sig till eu sådan åtgärd utan att hela lönegrupperingen

i dess nuvarande form bör slopas. Utredningen förordar, att förhandlingar

skall komma till stånd mellan staten-arbetsgivaren och löntagarnas

organisationer rörande principerna och formerna för en erforderlig lönedifferentiering.

Syftet med denna differentiering bör bland annat vara att åstad
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr B 18 år 1958

komma den anpassning till den privata arbetsmarknadens löner, som är erforderlig

för att behovet av statstjänstemän för skilda uppgifter skall kunna

tillgodoses i landets olika delar.

Enligt utredningens mening är det knappast möjligt att förutse hur ingripande

förändringarna blir i statstjänstemännens löner vid ett fullständigt

genomförande av det föreslagna nya systemet. De löner som framkommer

som resultat av nämnda förhandlingar kan tänkas medföra en ökning av

lönespännvidden för vissa grupper och en minskning för andra. Vid övergången

till det nya systemet torde man dock enligt utredningens uppfattning

kunna förvänta att ett starkt samband kommer att råda mellan lönen

enligt det gamla och lönen enligt det nya systemet.

Det förhållandet att lönegrupperingen i nuvarande form slopas och att ett

nytt lönesystem träder i stället motiverar enligt utredningens mening i och

för sig inte en ökning av det utrymme som ställes till förfogande för statstjänstemännens

löner.

Till stöd för sitt förslag rörande lönegrupperingen har ortsgrupperingsutredningen

bl. a. erinrat om att det, därest man genom lönegrupperingen vill

uppnå en interlokal utjämning av reallönerna, inte är tillräckligt att vid indelningen

i ortsgrupper bygga på ett aldrig så fullständigt prismaterial. Det

är nödvändigt att dessutom ta hänsyn till olikheter i förmåner och olägenheter

av skilda slag, som det är omöjligt att fånga vid en prisstatistisk undersökning,

t. ex. olikheter i klimat vid tjänstgöring på olika orter eller i den

kommunala standarden orterna emellan. Redan den begränsade uppgiften

att genomföra en prisstatistisk undersökning av levnadskostnaderna på olika

orter erbjuder emellertid betydande svårigheter. Vidare måste det vid hänsynstagandet

till faktorer, vilka inte kan inrymmas i den prisstatistiska mätningen,

bli fråga om schematiska och generella avvägningar. Utredningen

framhåller även att innebörden av de grundläggande begreppen lika standard,

lika reallön etc. är oklar.

Enligt utredningens mening är den bristande enhetlighet i ortsgruppshänseende,

som råder i södra Sverige, en av den gällande grupperingens största

svagheter. Om samtliga orter i lönegrupp 2 uppflyttades till grupp 3 skulle

över 80 procent av landets folkmängd tillhöra ortsgrupp 3. Därigenom skulle

också den nuvarande ortsgrupperingen bli förbättrad i ett hänseende där

den vägledande principen för grupperingen — principen om stora områden

med enhetlig placering i ortsgrupp — inte blivit på ett tillfredsställande sätt

genomförd.

Utredningen uttalar vidare rörande lönegrupperingen att det under senare

år förelegat uppenbara svårigheter för staten att rekrytera personalen på

vissa orter och vissa befattningar. Det framstår enligt utredningen som önskvärt,

att ett system för differentiering av statstjänstemännens löner utformas

som är smidigare än det nuvarande skattesystemet. Den ökade knapphet

på arbetskraft som allmänt gjort sig gällande under senare år har gjort

det angeläget att i viss mån anpassa den statliga lönesättningen efter vad

som är marknadsmässigt motiverat.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 18 år 1958

5

I fråga om skattegrupperingen förordar ortsgrupperingsutredningen alt ett

principbeslut nu fattas om att slopa denna gruppering och att införa enhetliga

skattefria avdrag över hela landet, motsvarande nu gällande ortsavdrag

i ortsgrupp V. Med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna för såväl staten

som kommunerna anser utredningen att ett fullständigt genomförande

av reformen bör få anstå till dess detta ur statsfinansiella och kommunalekonomiska

synpunkter bedömes möjligt. Utredningen föreslår emellertid, att

som ett första steg mot en slutlig avveckling av skattegrupperingen ortsgrupp

II slopas och att kommunerna i denna ortsgrupp uppflyttas i grupp

III.

Den fortsatta avvecklingen av skattegrupperingen bör ske etappvis. Avvecklingen

föreslås skola genomföras antingen genom att antalet ortsgrupper

ytterligare minskas genom sammanslagning av två grupper eller genom

att spännvidden mellan ortsgrupperna successivt minskas. Under avvecklingstiden

bör någon ändring i orlernas nuvarande placering inte vidtagas.

Till stöd för sitt förslag i fråga om skattegrupperingen har utredningen

erinrat om att syftet med denna gruppering åtminstone från början var att differentiera

ett skattefritt existensminimum. Det har också sagts, att uppgiften

skulle vara att differentiera skattetrycket så att skatten fick samma

tyngd på alla orter. Vad beträffar det först angivna syftemålet framhåller utredningen

att det med hänsyn till att ortsavdragen numera ligger väsentligt

lägre än vad som i andra sammanhang betecknats såsom ett skäligt och rimligt

existensminimum, inte kan anses tillfredsställande att motivera en gradering

av ortsavdragen med utgångspunkt från en spännvidd som framkommit

vid dyrortsundersökningar, vilka avsett en väsentligt högre inkomstnivå.

Vidare uttalar utredningen under åberopande av visst tabellmaterial

att den differentiering av skattebördan, som sker genom skattegrupperingen,

numera har förhållandevis ringa betydelse för den enskilde skattskyldige

och att skattegrupperingen endast ofullständigt fyller uppgiften att differentiera

skattebördan med hänsyn till hittills antagna skillnader i dyrhet

mellan olika orter.

I motioner vid 1957 års riksdag yrkades bl. a. att ortsgrupp II omedelbart

skulle slopas och att riksdagen i princip skulle uttala sig för en avveckling

av dyrortssystemet vid beskattningen ävensom att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj:t skulle hemställa om förslag i ämnet till 1958 års riksdag.

I förenämnda betänkande nr 52, som godkändes av riksdagen, uttalade

1957 års bevillningsutskott bl. a. följande.

Om ortsgruppcringsutredningens förslag genomföres skulle syftet med

motionerna i huvudsak bli tillgodosett. Enligt utskottets mening bör utredningens

förslag i vanlig ordning bli föremål för remissbehandling och Kungl.

Maj:ts övervägande, innan riksdagen tar definitiv ställning till frågan om

en avveckling — helt eller delvis — av skattegrupperingen. Utskottet kan

därför inte tillstyrka en omedelbar lagstiftning i ämnet. Utskottet, som

förutsätter att Kungl. Maj: t framlägger förslag i ämnet så snart ske kan,

finner icke anledning föreligga för riksdagen att i särskild skrivelse till

Kungl. Maj:t begära förslag härom till 1958 års riksdag, utan hemställer att

de föreliggande motionerna inte måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr B 18 år 1958

Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.

I de likalydande motionerna I: B 170 och II: B 233 redovisar

motionärerna bl. a. motiven till sitt alternativ till riksstat för budgetåret

1958/59. Det framhålles att driftbudgeten enligt motionärernas mening bör

läggas upp på ett sådant sätt att dess inkomster har utsikter att täcka dess

utgifter. Under debatten om möjligheterna att hejda den fortskridande inflationen

har det från fler och fler håll hävdats att inte endast utgiftsöverskott

på driftbudgeten utan också mycket höga statsutgifter där i och för

sig verkar inflationsdrivande eller inflationsuppladdande. Starka, erfarenhetsmässigt

grundade skäl talar för att denna uppfattning är riktig. Sänkta

statliga konsumtionsutgifter måste därför ingå i beredskapen för en oenhetlig

och riskfylld ekonomisk situation. Men de sänkta statsutgifterna är på

samma gång ofrånkomliga som grund för sänkta och rationaliserade skatter.

För allmänna skattesänkningar av en sådan omfattning, att människorna

märker dem, och av en sådan utformning, att naturliga höjningar i arbetsförtjänster

och av sparinsatser och risktagande inte kan anses bli »straffbeskattade»,

talar på ett övertygande sätt hänsynen till framstegstakten i

den enskildes och samhällets ekonomiska villkor. En skattesänkning och

kanske framför allt den säkra förvissningen om kommande skattesänkningar

måste motverka tendenser till inaktivitet och skapa en atmosfär, där den

överdrivna försiktigheten förefaller mindre nödvändig än eljest. Är man

därtill angelägen att anordna skattesänkningar så, att den frivilliga sparinsatsen

får ökad tyngd, kan några egentliga risker inte anses förenade med

ett tidsmässigt planerat skattesänkningsprogram som konjunkturpolitiskt

medel.

I fortsättningen lämnar motionärerna vissa sifferuppgifter rörande storleken

av de utgiftsbesparingar för innevarande och nästkommande budgetår

vilka föranledes av motionärernas i skilda sammanhang framförda förslag.

Motionärerna framhåller vidare att deras förslag till utgiftsbesparingar skapar

utrymme för skattesänkningar i olika hänseenden. Bland de skattereformer

i denna riktning, som motionärerna förordar, ingår avskaffande av

dyrortsgrupp II vid beskattningen och uppflyttning av de kommuner, som

nu hänföras dit, till dyrortsgrupp III.

Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna I: B 174 och

I I: B 2 2 0 erinras inledningsvis om att den nuvarande ortsgrupperingen av

skatter och löner till avsevärd del grundar sig på 1952 års dyrortsundersökning.

Under senare år synes en fortsatt sammanpressning ha ägt rum av den

formellt statistiskt framräknade variationen mellan kostnaderna på olika

orter i fråga om bostad, kläder och övriga utgifter. Då det gäller skatteposten

har emellertid ändringar i de kommunala utdebiteringssatserna åstadkommit

en utveckling i motsatt riktning. Standarden i de kommunala förmånerna,

för vilken skatten utgör en betalning, varierar dock i hög grad

mellan olika kommuner, varför skatteförhållandena ej kan tillmätas avgörande

betydelse som motivering för bibehållande av en ortsgruppering.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 18 år 1958

7

Motionärerna framhåller vidare, att en prisstatistisk registrering av levnadskostnaderna

på olika orter möter betydande svårigheter. Det insamlade

prismaterialet är i väsentliga hänseenden bristfälligt och ofullständigt.

Ortsgrupperingsutredningen har också i sitt betänkande förordat att man

frångår ordningen med en av statsmakterna fastställd ortsgruppering, som

lägges till grund för en differentiering av lönerna på olika orter. I likhet med

utredningen anser motionärerna att ur rent principiell synpunkt ett fullständigt

slopande av skattegrupperingen är klart motiverat. Statsfinansiellt utrymme

föreligger emellertid för närvarande ej för den i hög grad önskvärda

ytterligare skattesänkning, som ett avskaffande av skattegrupperingen

med uppflyttning av alla orter till ett lägre, motsvarande nuvarande grupp

V, innebär. Däremot är en omedelbar uppflyttning av orterna i grupp II

till grupp III möjlig redan i nuvarande läge. Det synes motionärerna följdriktigt

att man i samband med avskaffandet av ortsgrupp II i skattegrupperingshänseende

även slopar denna ortsgrupp i lönehänseende. Den statliga

lönekostnadsökningen vid en lyftning av orterna i ortsgrupp II till ortsgrupp

III har uppskattats till 12,5 milj. kronor per år. Motionärernas förslag innebär

att över 80 procent av landets kommuner, omfattande 2/3 av landets

folkmängd, skulle tillhöra ortsgrupp III. Åtminstone en del av de ojämnheter

i nuvarande ortsgruppering, vilka skapat irritation och missnöje, skulle

elimineras vid ett bifall till motionärernas förslag.

Motiveringen för yrkandet i motionen II: B 183 återfinnes i den

vid A-riksdagen väckta motionen II: 329. Häri uttalas bl. a. att de motiv,

som tidigare framförts för ett slopande av nuvarande lägsta ortsgrupp och

dennas uppflyttning i nuvarande grupp III, kvarstår med oförminskad styrka.

Sådan uppflyttning synes kunna ske utan föregripande av den vidare

prövningen av ortsgrupperingsutredningens förslag. Beslut bör därför nu

fattas om sådan ändring av skattelagstiftningen att ortsgrupp II slopas och

kommunerna i denna grupp uppflyttas i ortsgrupp III. Denna ändring bör

träda i kraft den 1 januari 1959 och alltså gälla från och med 1960 års taxering.

Åtgärden har beräknats medföra minskade skatteintäkter för staten

med 12 milj. kr. per år och för de berörda kommunerna med sammanlagt 9

milj. kr. per år. För budgetåret 1958/59 uppgår skattebortfallet för staten

till blott 4 milj. kr., om förändringen träder i kraft vid nyssnämnda tidpunkt,

den 1 januari 1959.

Utskottet

I de inbördes likalydande motionerna I: B 170 och II: B 233 samt I: B 174

och II:B 220 yrkas att riksdagen målte i princip besluta att skattegrupperingen

skall avskaffas. Vidare yrkas i nämnda motioner ävensom i motionen

II: B 183 att ortsgrupp II inom skattegrupperingen slopas och till denna

ortsgrupp hänförliga orter hänföres till ortsgrupp III från och med den 1 januari

1959.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr B 18 år 1958

Som framgår av den ovan lämnade redogörelsen har ortsgrupperingsutredningen

i ett under hösten 1957 avlämnat betänkande föreslagit ett slopande

av såväl den statliga lönegrupperingen som den statliga skattegrupperingen.

Ortsgrupperingsutredningen har därvid framhållit att det inte mellan löne-

och skattegrupperingarna föreligger ett sådant samband att ett avskaffande

av lönegrupperingen i och för sig behöver leda till att skattegrupperingen

samtidigt måste upphöra. Utredningen har däremot icke diskuterat

att man med bibehållande av den nuvarande grunden för lönegrupperingen

skulle avskaffa eller eljest genomföra ändringar i skattegrupperingen.

Utredningens förslag att den ortsmässiga lönedifferentieringen i sin nuvarande

form skall avskaffas avstyrkes av den övervägande delen av det 70-tal

myndigheter och organisationer, som yttrat sig över ortsgrupperingsutredningens

betänkande. Bland de remissinstanser, som sålunda avstyrkt vad

utredningen föreslagit, märks samtliga arbetar- och tjänstemannaorganisationer,

Svenska arbetsgivareföreningen in. fl. arbetsgivarorganisationer, Sveriges

industriförbund och Sveriges köpmannaförbund. Det anföres som skäl

för avstyrkande bl. a. att utredningen tagit alltför liten hänsyn till att den

enskilda arbetsmarknaden är beroende av att kunna tillämpa en officiell

ortsgradering. Det förordas, att den av 1956 års riksdag begärda prisgeografiska

undersökningen skyndsamt kommer till stånd.

Många remissinstanser har ställt sig positiva till tanken på att den statliga

lönesättningen bättre skall kunna anpassa sig till arbetsmarknadens

krav. Man har emellertid ansett, att ett smidigare lönesystem med fördel

kan vara knutet till någon form av ortsgradering. De av utredningen påtalade

rekryteringssvårigheterna anses av många myndigheter vara av tämligen

ringa omfattning och skulle kunna hävas med mindre radikala åtgärder än

ett avskaffande av ortsgrupperingen.

Frän arbetsgivarhåll har uttryckts farhågor för att landsbygdens dragningskraft

vid val av industriers lokaliseringsort minskar, om vid ett förverkligande

av utredningsförslaget lönekostnaderna på landsbygden blir

högre. Detta skulle motverka ett differentierat näringsliv på landsbygden.

Flertalet av de hörda myndigheterna och organisationerna har avstyrkt utredningens

förslag att principbeslut skulle fattas om skattegrupperingens

avskaffande. Sålunda har utredningens förslag avstyrkts av bl. a. Svenska

arbetsgivareföreningen, Bankernas förhandlingsorganisation, Handelns arbetsgivareorganisation,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund,

Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation,

Sveriges akademikers centralorganisation, Svenska landskommunernas förbund

(majoriteten), Svenska landstingsförbundet (majoriteten), dyrortsnämnden

(majoriteten), riksskattenämnden, skattelindringsnämnden (majoriteten)

och centrala uppbördsnämnden. Många av de remissinstanser

som avstyrkt ortsgrupperingsutredningens förslag i denna del har anfört

att, även om skattegrupperingen för närvarande ofullständigt tillgodoser

sina två huvudsyften — garanterande av existensminimum och differentie
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 18 år 1958

9

rande av skattebördan — detta ej kan åberopas som skäl för att slopa skattegrupperingen.

Liksom beträffande lönegrupperingsfrågan anser likaledes

många remissinstanser, att en prisgeografisk undersökning bör föregå eventuella

ändringar i den nu gällande skattegrupperingen. Vidare har påpekats,

att ändringar i skattegrupperingen även aktualiserar frågan om värderingen

av naturaförmånerna vid beskattningen.

Förslaget att orter i ortsgrupp It i skattegrupperingen skulle sammanföras

med orter i ortsgrupp III har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av

bl. a. ett stort antal länsstyrelser, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges

lantbruksförbund, Kooperativa förbundet och Svenska stadsförbundet.

De remissinstanser, bl. a. arbetsmarknadsorganisationerna och de centrala

skatteorganen, som ansett att ortsgrupp II fortfarande bör bibehållas, har i

allmänhet gjort denna fråga beroende av den principiella inställningen, att

varje minskning av spännvidden i skattegrupperingen, som icke direkt stödjes

på resultaten från dyrortsundersökningar, innebär en orättvisa gentemot

invånarna på de dyrare orterna.

Den av utredningen anförda synpunkten att om lönegrupperingen slopas

man icke längre skulle kunna motivera särskilda dyrortsundersökningar,

möter gensaga i flera remissutlåtanden. Skattegrupperingen har, uttalas det,

sålunda eget berättigande och utgifterna för levnadskostnadsundersökningar

kan mycket väl motiveras med de betydande finansiella återverkningar som

ändringar i skattegrupperingen innebär.

De med ett avskaffande av skattegrupperingen förenade följdverkningarna,

uttalas det vidare, manar till försiktighet. Det påpekas, att inom de

lägre ortsgrupperna följden av skattegrupperingens avskaffande skulle bli

en viss övervältring av skattebördan från fysiska till juridiska personer.

Detta i sin tur skulle påverka företagens lokalisering. Dessutom skulle vissa

grupper av inkomsttagare drabbas av skärpt beskattning om de skattefria

avdragen höjdes. Ett genomförande av förslaget skulle därjämte innebära

förskjutning av skattebördan från södra Sverige till de nordligare delarna

av landet.

Utskottet vill.för sin del först erinra om att statsutskottet med anledning

av motioner till 1956 års riksdag rörande avskaffande av ortsgrupp II anförde

att behov förelåg av en översyn av det gällande dyrortssystemet. Statsutskottet

förklarade vid detta tillfälle i anslutning till vad dyrortsnämnden

i särskilt utlåtande anfört, att såväl en omgruppering av orterna som en

omprövning av antalet ortsgrupper borde grundas på en ny prisgeografisk

undersökning. Om denna undersökning skulle baseras på samma principer

som tillämpades vid den senaste undersökningen borde övervägas. Den sålunda

förordade omprövningen förutsattes bli allmän och förutsättningslös.

De senaste årens diskussion i ortsgrupperingsfrågan har givit det intrycket,

alt opinionen i frågan har varit starkt splittrad. Delta förhållande torde

lia varit bakgrunden till att ortsgrupperingsutredningen erhöll direktiv

om en mer allmän översyn av sambandet i olika hänseenden mellan lönedifferentiering,

differentiering av de skattefria avdragen och eu ortsgruppe
2

Bihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr It 18

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Bevillningsutskottets betänkande nr B 18 år 1958

ring grundad på skillnaderna i levnadskostnaderna orterna emellan. Ortsgrupperingsutredningen

har anvisat ett alternativ till det nuvarande ortsgrupperingssystemet

och har efter vad utskottet kan finna framfört argument,

som utvisar att berättigad kritik i flera avseenden kan riktas mot

det nuvarande systemet. Remissbehandlingen av ortsgrupperingsutredningens

betänkande utvisar emellertid att den rättvisegrund, som — all detalj - kritik till trots — är det nuvarande ortsgrupperingssystemets bas, har en

mycket stark anknytning hos organisationer, som omfattar stora betolkningsgrupper.

Sålunda har arbetsmarknadens parter enstämmigt framhållit

betydelsen av att nuvarande system bibehålies. Samma inställning redovisas

av näringsorganisationerna, dyrortsnämnden och olika centrala skatteorgan.

Efter att sålunda ha tagit del av remissutlåtandena över ortsgrupperingsutredningens

betänkande, konstaterar utskottet, att kravet på att skattebelastningen

skall stå i relation till skatteförmågan med hänsyn till orternas

dyrhetsförhållanden fortfarande förfäktas av organisationer, representerande

mycket stora befolkningslager. Den kritik, som riktats mot ortsgrupperingssystemet,

kan enligt utskottets uppfattning i vissa avseenden

anses befogad, varför ortsgrupperingssystemet bör omprövas.

I ortsgrupperingsutredningens betänkande liksom i remissyttrandena häröver

har framförts värdefulla synpunkter för uppläggning av den prisgeografiska

undersökning, som statsutskottet förordade år 1956 och som nu

synes vara den naturliga fortsättningen på strävandena att åstadkomma berättigade

justeringar av ortsgrupperingsförhållandena.

Med hänsyn till vad ovan sagts anser utskottet att intet principbeslut nu

kan fattas om avskaffande av skattegrupperingen och avstyrker följaktligen

yrkandet härom i motionerna I: B 170 och II: B 233 samt I: B 174 och II: B

220. Då enligt utskottets mening den prisgeografiska undersökning som

nyss nämnts torde vara erforderlig för att bedöma frågan om spännvidden

i ortsgrupperingen samt antalet ortsgrupper, anser sig utskottet icke heller

böra tillstyrka bifall till yrkandet i de föreliggande motionerna om slopande

av ortsgrupp II vid skattegrupperingen. Utskottet förutsätter emellertid

att Kungl. Maj :t omedelbart föranstaltar om en dylik undersökning och vidtar

de ytterligare åtgärder, som erfordras för att frågan så snart som möjligt

skall kunna föreläggas riksdagen. Utskottet föreslår att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t ger till känna vad utskottet ovan anfört.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen måtte i anledning av de likalydande

motionerna I: B 170 av herr Ewerlöf m. fl. och II: B 233 av

av herr Hjalmarson m. fl., de likalydande motionerna I:B

174 av herr Bengtson m. fl. och II: B 220 av herr Hedlund

m. fl. samt motionen II: B 183 av herr Åhman m. fl. i skrivelse

till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet ovan anfört;
-

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 18 år 1958

11

B. att de nämnda motionerna måtte, i den mån de icke

kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört, av

riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 27 november 1958

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Eriksson*, Spetz, Snygg, Erik

Jansson, fröken Ranmark, herrar Wolgast, Kronstrand, Alvar Andersson

och Gustaf Henry Hansson; samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Kärrlander, Ericsson i Kinna,

Nilsson i Bästekille, Christenson i Malmö, Larsson i Luttra, Darlin, Andersson

i Essvik, fru Holmqvist* och herr Rydén.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservation

av herrar Wolgast, Alvar Andersson, Gustaf Henry Hansson, Nilsson i

Bästekille, Larsson i Luttra och Darlin, vilka —- under åberopande av innehållet

i de likalydande motionerna I: B 170 av herr Ewerlöf m. fl. och II:

B 233 av herr Hjalmarson in. fl., de likalydande motionerna I: B 174 av herr

Bengtson in. fl. och II: B 220 av herr Hedlund in. fl. samt motionen II: B 183

av herr Åhman in. fl. — ansett att utskottet bort hemställa,

1) att riksdagen måtte i princip besluta, att skattegrupperingen

skall avskaffas,

2) att riksdagen måtte antaga följande

Förslag

till

Förordning om antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen

Härigenom förordnas, att antalet ortsgrupper, som avses i 48 § 1 mom.

kommunalskattelagen och 8 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt,

skall från och med den 1 januari 1960 tills vidare utgöra tre (ortsgrupp

III—orlsgrupp V).

Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt

därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

I samband därmed skall förordningen den 5 juni 1953 om antalet ortsgrupper

vid skattegrupperingen (nr 406) upphöra att gälla.

681fi50 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.