Bevillningsutskottets betänkande nr B 18 år 1058
1958-11-27 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1958 B:18, Bevillningsutskottets betänkande nr B 18 år 1058
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr B 18 år 1058
1
Nr Ii IS
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motionei
rörande ortsgrupperingen inom beskattningen.
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna I: B 170 av herr Ewerlöf m. fl. och II: B
233 av herr Hjatmarson m. fl., vari bl. a. hemställts,
1) att riksdagen måtte i princip besluta, att skattegrupperingen skall avskaffas,
2) att riksdagen måtte antaga följande
Förslag
till
Förordning om antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen
Härigenom förordnas, att antalet ortsgrupper, som avses i 48 § 1 mom.
kommunalskattelagen och 8 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt,
skall från och med den 1 januari 1959 tills vidare utgöra tre (ortsgrupp
III—ortsgrupp V).
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
I samband därmed skall förordningen den 5 juni 1953 om antalet ortsgrupper
vid skattegrupperingen (nr 406) upphöra att gälla.
II) de likalydande motionerna I: B 174 av herr Bengtson m. fl. och II: B
220 av herr Hedlund m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte
1) i enlighet med ortsgrupperingsutredningens förslag i princip besluta
om ett fullständigt slopande av skattegrupperingen och införande av enhetliga
skattefria avdrag inom skattesystemet, motsvarande nu gällande ortsavdrag
i ortsgrupp V; samt
2) med verkan från och med den 1 januari 1959 vad beträffar beskattningen
besluta uppflytta till grupp III de orter som nu hänföres till grupp
II; ävensom
III) motionen IDB 183 av herr Allmän in. fl., vari hemställts, att riksdagen
måtte besluta,
1) att ortsgrupp II inom skattegrupperingen slopas och kommunerna i
denna ortsgrupp uppflyttas i ortsgrupp III,
I Bihang till riksdagens protokoll 19C>8. 7 samt. Nr B 18
2
Bevillningsutskottets betänkande nr B 18 år 1958
2) att slopandet av ortsgrupp II genomföres med verkan från och med
den 1 januari 1959 samt
3) att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext.
Såvitt avser de likalydande motionerna I:B 170 och II: B 233 har utskottet
i detta betänkande upptagit endast de yrkanden, som ovan angivits.
Övriga i dessa motioner framställda yrkanden behandlas av utskottet
i annat sammanhang.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det
följande, hänvisa till motionerna II: B 220 och II: B 233 samt, såvitt angår
yrkandet i motionen II: B 183, den vid A-riksdagen väckta motionen II: 329.
Enligt 48 § 1 mom. kommunalskattelagen indelas samtliga orter i riket
med avseende å levnadskostnadernas höjd i fem ortsgrupper (ortsgrupp I—
ortsgrupp V) eller det lägre antal, som fastställes genom särskild författning.
Enligt förordningen den 5 juni 1953 (nr 406) utgör antalet ortsgrupper
tills vidare fyra (II—V). Denna indelning — den s. k. skattegrupperingen
— gäller enligt lagen för en tid av fem år i sänder.
Gällande skattegruppering återfinnes i kungörelsen den 9 oktober 1953
(nr 624), ändrad genom kungörelserna den 19 november 1954 (nr 675) och
den 31 maj 1957 (nr 257). Lönegrupperingen för statens tjänstemän m. fl.
överensstämmer med skattegrupperingen.
Indelningen i ortsgrupper är av betydelse när det gäller att bestämma det
ortsavdrag, som vid den kommunala och statliga inkomsttaxeringen tillkommer
fysisk person. Ortsavdragens belopp varierar nämligen med hänsyn
till vilken ortsgrupp den skattskyldiges hemortskommun tillhör och är
högst i ortsgrupp V.
De statliga ortsavdragens belopp har fastställts genom förordning den 6
juni 1952 (nr 406) och har tillämpats från och med 1954 års taxering. Genom
beslut av 1957 års riksdag har de kommunala ortsavdragen höjts till
samma belopp som motsvarande statliga ortsavdrag. De nya kommunala
ortsavdragen, som utgår enligt lagen den 16 maj 1957, nr 200, tillämpas
från och med 1959 års taxering.
De vid 1959 års taxering gällande ortsavdragen, som således är lika stora
vid den statliga och den kommunala taxeringen, uppgår till följande belopp.
Ortsavdragskategori
Ortsgrupp
I
II
III
IV
V
3 360
3 520
3 680
3 840
4 000
2 520
2 640
2 760
2 880
3 000
1680
1760
1840
1920
2 000
Bevillningsutskottets betänkande nr B 18 år 1958 3
Vid fastställande av dessa belopp för ortsavdragen har man utgått ifrån
att spännvidden i skattegrupperingen skulle liksom i lönegrupperingen vara
16 procent och att skillnaden mellan ortsavdragen för två intill varandra
liggande ortsgrupper sålunda skulle motsvara 4 procent av ortsavdraget
i högsta dyrort. Genom att man numera inte utnyttjar ortsgrupp
I utan endast de f\ra högsta ortsgrupperna har spännvidden minskat från
16 till 12 procent.
Frågan om ortsgrupperingen inom beskattningen har vid flerfaldiga tillfällen
under senare tid varit föremål för riksdagens uppmärksamhet. En
sammanfattning av frågans behandling lämnas i 1957 års bevillningsutskotts
betänkande nr 52, till vilket utskottet tillåter sig hänvisa. Här må blott
erinras om att frågan om minskning av antalet ortsgrupper prövats av riksdagen
åren 1953 (betänkande nr 47), 1955 (betänkande nr 27), 1956 (betänkande
nr 36) samt 1957 (betänkande nr 52).
I anledning av väckta motioner hemställde 1956 års statsutskott i sitt av
riksdagen godkända utlåtande nr 226 att riksdagen i skrivelse till Kungl.
Maj :t måtte begära en översyn av dyrortssystemet (uti. nr 226 vid liöstsessionen).
Enligt utskottets mening borde såväl en omgruppering som en
omprövning av antalet ortsgrupper grundas på en ny prisgeografisk undersökning.
Utredningen föreslogs skola vara allmän och förutsättningslös.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 15 februari 1957 tillkallade
chefen för civildepartementet vissa utredningsmän för att verkställa en översyn
av ortsgrupperingssystemet. 1 direktiven till utredningen uttalade departementschefen
bl. a. att den av riksdagen begärda på prisgeografiska undersökningar
grundade översynen av ortsgrupperingssystemet borde föregås
av vissa principiella överväganden. Åt den tilltänkta utredningen borde
för den skull till en början uppdragas att allsidigt och förutsättningslöst överväga
frågan om sambandet i olika hänseenden mellan lönedifferentiering,
differentiering av de skattefria avdragen och en ortsgruppering, grundad på
skillnader i levnadskostnaderna orterna emellan. Utredningen, som antagit
benämningen ortsgrupperingsutredningen, avlämnade under hösten 1957
betänkande angående löne- och skattegrupperingarna (SOU 1957:42). Rörande
utredningens förslag må här lämnas följande sammanfattning.
Utredningen har funnit sig böra i princip förorda ett slopande av såväl
den statliga lönegrupperingen som den statliga skattegrupperingen.
I fråga om lönegrupperingen har utredningen i första hand övervägt att
förorda att ortsgrupp 2 skulle slopas och orterna i denna ortsgrupp flyttas
till ortsgrupp 3. Utredningen har emellertid kommit till den uppfattningen,
att man inte bör begränsa sig till eu sådan åtgärd utan att hela lönegrupperingen
i dess nuvarande form bör slopas. Utredningen förordar, att förhandlingar
skall komma till stånd mellan staten-arbetsgivaren och löntagarnas
organisationer rörande principerna och formerna för en erforderlig lönedifferentiering.
Syftet med denna differentiering bör bland annat vara att åstad
-
4
Bevillningsutskottets betänkande nr B 18 år 1958
komma den anpassning till den privata arbetsmarknadens löner, som är erforderlig
för att behovet av statstjänstemän för skilda uppgifter skall kunna
tillgodoses i landets olika delar.
Enligt utredningens mening är det knappast möjligt att förutse hur ingripande
förändringarna blir i statstjänstemännens löner vid ett fullständigt
genomförande av det föreslagna nya systemet. De löner som framkommer
som resultat av nämnda förhandlingar kan tänkas medföra en ökning av
lönespännvidden för vissa grupper och en minskning för andra. Vid övergången
till det nya systemet torde man dock enligt utredningens uppfattning
kunna förvänta att ett starkt samband kommer att råda mellan lönen
enligt det gamla och lönen enligt det nya systemet.
Det förhållandet att lönegrupperingen i nuvarande form slopas och att ett
nytt lönesystem träder i stället motiverar enligt utredningens mening i och
för sig inte en ökning av det utrymme som ställes till förfogande för statstjänstemännens
löner.
Till stöd för sitt förslag rörande lönegrupperingen har ortsgrupperingsutredningen
bl. a. erinrat om att det, därest man genom lönegrupperingen vill
uppnå en interlokal utjämning av reallönerna, inte är tillräckligt att vid indelningen
i ortsgrupper bygga på ett aldrig så fullständigt prismaterial. Det
är nödvändigt att dessutom ta hänsyn till olikheter i förmåner och olägenheter
av skilda slag, som det är omöjligt att fånga vid en prisstatistisk undersökning,
t. ex. olikheter i klimat vid tjänstgöring på olika orter eller i den
kommunala standarden orterna emellan. Redan den begränsade uppgiften
att genomföra en prisstatistisk undersökning av levnadskostnaderna på olika
orter erbjuder emellertid betydande svårigheter. Vidare måste det vid hänsynstagandet
till faktorer, vilka inte kan inrymmas i den prisstatistiska mätningen,
bli fråga om schematiska och generella avvägningar. Utredningen
framhåller även att innebörden av de grundläggande begreppen lika standard,
lika reallön etc. är oklar.
Enligt utredningens mening är den bristande enhetlighet i ortsgruppshänseende,
som råder i södra Sverige, en av den gällande grupperingens största
svagheter. Om samtliga orter i lönegrupp 2 uppflyttades till grupp 3 skulle
över 80 procent av landets folkmängd tillhöra ortsgrupp 3. Därigenom skulle
också den nuvarande ortsgrupperingen bli förbättrad i ett hänseende där
den vägledande principen för grupperingen — principen om stora områden
med enhetlig placering i ortsgrupp — inte blivit på ett tillfredsställande sätt
genomförd.
Utredningen uttalar vidare rörande lönegrupperingen att det under senare
år förelegat uppenbara svårigheter för staten att rekrytera personalen på
vissa orter och vissa befattningar. Det framstår enligt utredningen som önskvärt,
att ett system för differentiering av statstjänstemännens löner utformas
som är smidigare än det nuvarande skattesystemet. Den ökade knapphet
på arbetskraft som allmänt gjort sig gällande under senare år har gjort
det angeläget att i viss mån anpassa den statliga lönesättningen efter vad
som är marknadsmässigt motiverat.
Bevillningsutskottets betänkande nr B 18 år 1958
5
I fråga om skattegrupperingen förordar ortsgrupperingsutredningen alt ett
principbeslut nu fattas om att slopa denna gruppering och att införa enhetliga
skattefria avdrag över hela landet, motsvarande nu gällande ortsavdrag
i ortsgrupp V. Med hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna för såväl staten
som kommunerna anser utredningen att ett fullständigt genomförande
av reformen bör få anstå till dess detta ur statsfinansiella och kommunalekonomiska
synpunkter bedömes möjligt. Utredningen föreslår emellertid, att
som ett första steg mot en slutlig avveckling av skattegrupperingen ortsgrupp
II slopas och att kommunerna i denna ortsgrupp uppflyttas i grupp
III.
Den fortsatta avvecklingen av skattegrupperingen bör ske etappvis. Avvecklingen
föreslås skola genomföras antingen genom att antalet ortsgrupper
ytterligare minskas genom sammanslagning av två grupper eller genom
att spännvidden mellan ortsgrupperna successivt minskas. Under avvecklingstiden
bör någon ändring i orlernas nuvarande placering inte vidtagas.
Till stöd för sitt förslag i fråga om skattegrupperingen har utredningen
erinrat om att syftet med denna gruppering åtminstone från början var att differentiera
ett skattefritt existensminimum. Det har också sagts, att uppgiften
skulle vara att differentiera skattetrycket så att skatten fick samma
tyngd på alla orter. Vad beträffar det först angivna syftemålet framhåller utredningen
att det med hänsyn till att ortsavdragen numera ligger väsentligt
lägre än vad som i andra sammanhang betecknats såsom ett skäligt och rimligt
existensminimum, inte kan anses tillfredsställande att motivera en gradering
av ortsavdragen med utgångspunkt från en spännvidd som framkommit
vid dyrortsundersökningar, vilka avsett en väsentligt högre inkomstnivå.
Vidare uttalar utredningen under åberopande av visst tabellmaterial
att den differentiering av skattebördan, som sker genom skattegrupperingen,
numera har förhållandevis ringa betydelse för den enskilde skattskyldige
och att skattegrupperingen endast ofullständigt fyller uppgiften att differentiera
skattebördan med hänsyn till hittills antagna skillnader i dyrhet
mellan olika orter.
I motioner vid 1957 års riksdag yrkades bl. a. att ortsgrupp II omedelbart
skulle slopas och att riksdagen i princip skulle uttala sig för en avveckling
av dyrortssystemet vid beskattningen ävensom att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj:t skulle hemställa om förslag i ämnet till 1958 års riksdag.
I förenämnda betänkande nr 52, som godkändes av riksdagen, uttalade
1957 års bevillningsutskott bl. a. följande.
Om ortsgruppcringsutredningens förslag genomföres skulle syftet med
motionerna i huvudsak bli tillgodosett. Enligt utskottets mening bör utredningens
förslag i vanlig ordning bli föremål för remissbehandling och Kungl.
Maj:ts övervägande, innan riksdagen tar definitiv ställning till frågan om
en avveckling — helt eller delvis — av skattegrupperingen. Utskottet kan
därför inte tillstyrka en omedelbar lagstiftning i ämnet. Utskottet, som
förutsätter att Kungl. Maj: t framlägger förslag i ämnet så snart ske kan,
finner icke anledning föreligga för riksdagen att i särskild skrivelse till
Kungl. Maj:t begära förslag härom till 1958 års riksdag, utan hemställer att
de föreliggande motionerna inte måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
6
Bevillningsutskottets betänkande nr B 18 år 1958
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.
I de likalydande motionerna I: B 170 och II: B 233 redovisar
motionärerna bl. a. motiven till sitt alternativ till riksstat för budgetåret
1958/59. Det framhålles att driftbudgeten enligt motionärernas mening bör
läggas upp på ett sådant sätt att dess inkomster har utsikter att täcka dess
utgifter. Under debatten om möjligheterna att hejda den fortskridande inflationen
har det från fler och fler håll hävdats att inte endast utgiftsöverskott
på driftbudgeten utan också mycket höga statsutgifter där i och för
sig verkar inflationsdrivande eller inflationsuppladdande. Starka, erfarenhetsmässigt
grundade skäl talar för att denna uppfattning är riktig. Sänkta
statliga konsumtionsutgifter måste därför ingå i beredskapen för en oenhetlig
och riskfylld ekonomisk situation. Men de sänkta statsutgifterna är på
samma gång ofrånkomliga som grund för sänkta och rationaliserade skatter.
För allmänna skattesänkningar av en sådan omfattning, att människorna
märker dem, och av en sådan utformning, att naturliga höjningar i arbetsförtjänster
och av sparinsatser och risktagande inte kan anses bli »straffbeskattade»,
talar på ett övertygande sätt hänsynen till framstegstakten i
den enskildes och samhällets ekonomiska villkor. En skattesänkning och
kanske framför allt den säkra förvissningen om kommande skattesänkningar
måste motverka tendenser till inaktivitet och skapa en atmosfär, där den
överdrivna försiktigheten förefaller mindre nödvändig än eljest. Är man
därtill angelägen att anordna skattesänkningar så, att den frivilliga sparinsatsen
får ökad tyngd, kan några egentliga risker inte anses förenade med
ett tidsmässigt planerat skattesänkningsprogram som konjunkturpolitiskt
medel.
I fortsättningen lämnar motionärerna vissa sifferuppgifter rörande storleken
av de utgiftsbesparingar för innevarande och nästkommande budgetår
vilka föranledes av motionärernas i skilda sammanhang framförda förslag.
Motionärerna framhåller vidare att deras förslag till utgiftsbesparingar skapar
utrymme för skattesänkningar i olika hänseenden. Bland de skattereformer
i denna riktning, som motionärerna förordar, ingår avskaffande av
dyrortsgrupp II vid beskattningen och uppflyttning av de kommuner, som
nu hänföras dit, till dyrortsgrupp III.
Till stöd för yrkandet i de likalydande motionerna I: B 174 och
I I: B 2 2 0 erinras inledningsvis om att den nuvarande ortsgrupperingen av
skatter och löner till avsevärd del grundar sig på 1952 års dyrortsundersökning.
Under senare år synes en fortsatt sammanpressning ha ägt rum av den
formellt statistiskt framräknade variationen mellan kostnaderna på olika
orter i fråga om bostad, kläder och övriga utgifter. Då det gäller skatteposten
har emellertid ändringar i de kommunala utdebiteringssatserna åstadkommit
en utveckling i motsatt riktning. Standarden i de kommunala förmånerna,
för vilken skatten utgör en betalning, varierar dock i hög grad
mellan olika kommuner, varför skatteförhållandena ej kan tillmätas avgörande
betydelse som motivering för bibehållande av en ortsgruppering.
Bevillningsutskottets betänkande nr B 18 år 1958
7
Motionärerna framhåller vidare, att en prisstatistisk registrering av levnadskostnaderna
på olika orter möter betydande svårigheter. Det insamlade
prismaterialet är i väsentliga hänseenden bristfälligt och ofullständigt.
Ortsgrupperingsutredningen har också i sitt betänkande förordat att man
frångår ordningen med en av statsmakterna fastställd ortsgruppering, som
lägges till grund för en differentiering av lönerna på olika orter. I likhet med
utredningen anser motionärerna att ur rent principiell synpunkt ett fullständigt
slopande av skattegrupperingen är klart motiverat. Statsfinansiellt utrymme
föreligger emellertid för närvarande ej för den i hög grad önskvärda
ytterligare skattesänkning, som ett avskaffande av skattegrupperingen
med uppflyttning av alla orter till ett lägre, motsvarande nuvarande grupp
V, innebär. Däremot är en omedelbar uppflyttning av orterna i grupp II
till grupp III möjlig redan i nuvarande läge. Det synes motionärerna följdriktigt
att man i samband med avskaffandet av ortsgrupp II i skattegrupperingshänseende
även slopar denna ortsgrupp i lönehänseende. Den statliga
lönekostnadsökningen vid en lyftning av orterna i ortsgrupp II till ortsgrupp
III har uppskattats till 12,5 milj. kronor per år. Motionärernas förslag innebär
att över 80 procent av landets kommuner, omfattande 2/3 av landets
folkmängd, skulle tillhöra ortsgrupp III. Åtminstone en del av de ojämnheter
i nuvarande ortsgruppering, vilka skapat irritation och missnöje, skulle
elimineras vid ett bifall till motionärernas förslag.
Motiveringen för yrkandet i motionen II: B 183 återfinnes i den
vid A-riksdagen väckta motionen II: 329. Häri uttalas bl. a. att de motiv,
som tidigare framförts för ett slopande av nuvarande lägsta ortsgrupp och
dennas uppflyttning i nuvarande grupp III, kvarstår med oförminskad styrka.
Sådan uppflyttning synes kunna ske utan föregripande av den vidare
prövningen av ortsgrupperingsutredningens förslag. Beslut bör därför nu
fattas om sådan ändring av skattelagstiftningen att ortsgrupp II slopas och
kommunerna i denna grupp uppflyttas i ortsgrupp III. Denna ändring bör
träda i kraft den 1 januari 1959 och alltså gälla från och med 1960 års taxering.
Åtgärden har beräknats medföra minskade skatteintäkter för staten
med 12 milj. kr. per år och för de berörda kommunerna med sammanlagt 9
milj. kr. per år. För budgetåret 1958/59 uppgår skattebortfallet för staten
till blott 4 milj. kr., om förändringen träder i kraft vid nyssnämnda tidpunkt,
den 1 januari 1959.
Utskottet
I de inbördes likalydande motionerna I: B 170 och II: B 233 samt I: B 174
och II:B 220 yrkas att riksdagen målte i princip besluta att skattegrupperingen
skall avskaffas. Vidare yrkas i nämnda motioner ävensom i motionen
II: B 183 att ortsgrupp II inom skattegrupperingen slopas och till denna
ortsgrupp hänförliga orter hänföres till ortsgrupp III från och med den 1 januari
1959.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr B 18 år 1958
Som framgår av den ovan lämnade redogörelsen har ortsgrupperingsutredningen
i ett under hösten 1957 avlämnat betänkande föreslagit ett slopande
av såväl den statliga lönegrupperingen som den statliga skattegrupperingen.
Ortsgrupperingsutredningen har därvid framhållit att det inte mellan löne-
och skattegrupperingarna föreligger ett sådant samband att ett avskaffande
av lönegrupperingen i och för sig behöver leda till att skattegrupperingen
samtidigt måste upphöra. Utredningen har däremot icke diskuterat
att man med bibehållande av den nuvarande grunden för lönegrupperingen
skulle avskaffa eller eljest genomföra ändringar i skattegrupperingen.
Utredningens förslag att den ortsmässiga lönedifferentieringen i sin nuvarande
form skall avskaffas avstyrkes av den övervägande delen av det 70-tal
myndigheter och organisationer, som yttrat sig över ortsgrupperingsutredningens
betänkande. Bland de remissinstanser, som sålunda avstyrkt vad
utredningen föreslagit, märks samtliga arbetar- och tjänstemannaorganisationer,
Svenska arbetsgivareföreningen in. fl. arbetsgivarorganisationer, Sveriges
industriförbund och Sveriges köpmannaförbund. Det anföres som skäl
för avstyrkande bl. a. att utredningen tagit alltför liten hänsyn till att den
enskilda arbetsmarknaden är beroende av att kunna tillämpa en officiell
ortsgradering. Det förordas, att den av 1956 års riksdag begärda prisgeografiska
undersökningen skyndsamt kommer till stånd.
Många remissinstanser har ställt sig positiva till tanken på att den statliga
lönesättningen bättre skall kunna anpassa sig till arbetsmarknadens
krav. Man har emellertid ansett, att ett smidigare lönesystem med fördel
kan vara knutet till någon form av ortsgradering. De av utredningen påtalade
rekryteringssvårigheterna anses av många myndigheter vara av tämligen
ringa omfattning och skulle kunna hävas med mindre radikala åtgärder än
ett avskaffande av ortsgrupperingen.
Frän arbetsgivarhåll har uttryckts farhågor för att landsbygdens dragningskraft
vid val av industriers lokaliseringsort minskar, om vid ett förverkligande
av utredningsförslaget lönekostnaderna på landsbygden blir
högre. Detta skulle motverka ett differentierat näringsliv på landsbygden.
Flertalet av de hörda myndigheterna och organisationerna har avstyrkt utredningens
förslag att principbeslut skulle fattas om skattegrupperingens
avskaffande. Sålunda har utredningens förslag avstyrkts av bl. a. Svenska
arbetsgivareföreningen, Bankernas förhandlingsorganisation, Handelns arbetsgivareorganisation,
Sveriges köpmannaförbund, Sveriges industriförbund,
Landsorganisationen i Sverige, Tjänstemännens centralorganisation,
Sveriges akademikers centralorganisation, Svenska landskommunernas förbund
(majoriteten), Svenska landstingsförbundet (majoriteten), dyrortsnämnden
(majoriteten), riksskattenämnden, skattelindringsnämnden (majoriteten)
och centrala uppbördsnämnden. Många av de remissinstanser
som avstyrkt ortsgrupperingsutredningens förslag i denna del har anfört
att, även om skattegrupperingen för närvarande ofullständigt tillgodoser
sina två huvudsyften — garanterande av existensminimum och differentie
-
Bevillningsutskottets betänkande nr B 18 år 1958
9
rande av skattebördan — detta ej kan åberopas som skäl för att slopa skattegrupperingen.
Liksom beträffande lönegrupperingsfrågan anser likaledes
många remissinstanser, att en prisgeografisk undersökning bör föregå eventuella
ändringar i den nu gällande skattegrupperingen. Vidare har påpekats,
att ändringar i skattegrupperingen även aktualiserar frågan om värderingen
av naturaförmånerna vid beskattningen.
Förslaget att orter i ortsgrupp It i skattegrupperingen skulle sammanföras
med orter i ortsgrupp III har tillstyrkts eller lämnats utan erinran av
bl. a. ett stort antal länsstyrelser, Riksförbundet Landsbygdens folk, Sveriges
lantbruksförbund, Kooperativa förbundet och Svenska stadsförbundet.
De remissinstanser, bl. a. arbetsmarknadsorganisationerna och de centrala
skatteorganen, som ansett att ortsgrupp II fortfarande bör bibehållas, har i
allmänhet gjort denna fråga beroende av den principiella inställningen, att
varje minskning av spännvidden i skattegrupperingen, som icke direkt stödjes
på resultaten från dyrortsundersökningar, innebär en orättvisa gentemot
invånarna på de dyrare orterna.
Den av utredningen anförda synpunkten att om lönegrupperingen slopas
man icke längre skulle kunna motivera särskilda dyrortsundersökningar,
möter gensaga i flera remissutlåtanden. Skattegrupperingen har, uttalas det,
sålunda eget berättigande och utgifterna för levnadskostnadsundersökningar
kan mycket väl motiveras med de betydande finansiella återverkningar som
ändringar i skattegrupperingen innebär.
De med ett avskaffande av skattegrupperingen förenade följdverkningarna,
uttalas det vidare, manar till försiktighet. Det påpekas, att inom de
lägre ortsgrupperna följden av skattegrupperingens avskaffande skulle bli
en viss övervältring av skattebördan från fysiska till juridiska personer.
Detta i sin tur skulle påverka företagens lokalisering. Dessutom skulle vissa
grupper av inkomsttagare drabbas av skärpt beskattning om de skattefria
avdragen höjdes. Ett genomförande av förslaget skulle därjämte innebära
förskjutning av skattebördan från södra Sverige till de nordligare delarna
av landet.
Utskottet vill.för sin del först erinra om att statsutskottet med anledning
av motioner till 1956 års riksdag rörande avskaffande av ortsgrupp II anförde
att behov förelåg av en översyn av det gällande dyrortssystemet. Statsutskottet
förklarade vid detta tillfälle i anslutning till vad dyrortsnämnden
i särskilt utlåtande anfört, att såväl en omgruppering av orterna som en
omprövning av antalet ortsgrupper borde grundas på en ny prisgeografisk
undersökning. Om denna undersökning skulle baseras på samma principer
som tillämpades vid den senaste undersökningen borde övervägas. Den sålunda
förordade omprövningen förutsattes bli allmän och förutsättningslös.
De senaste årens diskussion i ortsgrupperingsfrågan har givit det intrycket,
alt opinionen i frågan har varit starkt splittrad. Delta förhållande torde
lia varit bakgrunden till att ortsgrupperingsutredningen erhöll direktiv
om en mer allmän översyn av sambandet i olika hänseenden mellan lönedifferentiering,
differentiering av de skattefria avdragen och eu ortsgruppe
2
Bihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr It 18
10 Bevillningsutskottets betänkande nr B 18 år 1958
ring grundad på skillnaderna i levnadskostnaderna orterna emellan. Ortsgrupperingsutredningen
har anvisat ett alternativ till det nuvarande ortsgrupperingssystemet
och har efter vad utskottet kan finna framfört argument,
som utvisar att berättigad kritik i flera avseenden kan riktas mot
det nuvarande systemet. Remissbehandlingen av ortsgrupperingsutredningens
betänkande utvisar emellertid att den rättvisegrund, som — all detalj - kritik till trots — är det nuvarande ortsgrupperingssystemets bas, har en
mycket stark anknytning hos organisationer, som omfattar stora betolkningsgrupper.
Sålunda har arbetsmarknadens parter enstämmigt framhållit
betydelsen av att nuvarande system bibehålies. Samma inställning redovisas
av näringsorganisationerna, dyrortsnämnden och olika centrala skatteorgan.
Efter att sålunda ha tagit del av remissutlåtandena över ortsgrupperingsutredningens
betänkande, konstaterar utskottet, att kravet på att skattebelastningen
skall stå i relation till skatteförmågan med hänsyn till orternas
dyrhetsförhållanden fortfarande förfäktas av organisationer, representerande
mycket stora befolkningslager. Den kritik, som riktats mot ortsgrupperingssystemet,
kan enligt utskottets uppfattning i vissa avseenden
anses befogad, varför ortsgrupperingssystemet bör omprövas.
I ortsgrupperingsutredningens betänkande liksom i remissyttrandena häröver
har framförts värdefulla synpunkter för uppläggning av den prisgeografiska
undersökning, som statsutskottet förordade år 1956 och som nu
synes vara den naturliga fortsättningen på strävandena att åstadkomma berättigade
justeringar av ortsgrupperingsförhållandena.
Med hänsyn till vad ovan sagts anser utskottet att intet principbeslut nu
kan fattas om avskaffande av skattegrupperingen och avstyrker följaktligen
yrkandet härom i motionerna I: B 170 och II: B 233 samt I: B 174 och II: B
220. Då enligt utskottets mening den prisgeografiska undersökning som
nyss nämnts torde vara erforderlig för att bedöma frågan om spännvidden
i ortsgrupperingen samt antalet ortsgrupper, anser sig utskottet icke heller
böra tillstyrka bifall till yrkandet i de föreliggande motionerna om slopande
av ortsgrupp II vid skattegrupperingen. Utskottet förutsätter emellertid
att Kungl. Maj :t omedelbart föranstaltar om en dylik undersökning och vidtar
de ytterligare åtgärder, som erfordras för att frågan så snart som möjligt
skall kunna föreläggas riksdagen. Utskottet föreslår att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t ger till känna vad utskottet ovan anfört.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen måtte i anledning av de likalydande
motionerna I: B 170 av herr Ewerlöf m. fl. och II: B 233 av
av herr Hjalmarson m. fl., de likalydande motionerna I:B
174 av herr Bengtson m. fl. och II: B 220 av herr Hedlund
m. fl. samt motionen II: B 183 av herr Åhman m. fl. i skrivelse
till Kungl. Maj :t giva till känna vad utskottet ovan anfört;
-
Bevillningsutskottets betänkande nr B 18 år 1958
11
B. att de nämnda motionerna måtte, i den mån de icke
kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört, av
riksdagen lämnas utan åtgärd.
Stockholm den 27 november 1958
På bevillningsutskottets vägnar:
EDGAR SJÖDAHL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Eriksson*, Spetz, Snygg, Erik
Jansson, fröken Ranmark, herrar Wolgast, Kronstrand, Alvar Andersson
och Gustaf Henry Hansson; samt
från andra kammaren: herrar Sundström, Kärrlander, Ericsson i Kinna,
Nilsson i Bästekille, Christenson i Malmö, Larsson i Luttra, Darlin, Andersson
i Essvik, fru Holmqvist* och herr Rydén.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Wolgast, Alvar Andersson, Gustaf Henry Hansson, Nilsson i
Bästekille, Larsson i Luttra och Darlin, vilka —- under åberopande av innehållet
i de likalydande motionerna I: B 170 av herr Ewerlöf m. fl. och II:
B 233 av herr Hjalmarson in. fl., de likalydande motionerna I: B 174 av herr
Bengtson in. fl. och II: B 220 av herr Hedlund in. fl. samt motionen II: B 183
av herr Åhman in. fl. — ansett att utskottet bort hemställa,
1) att riksdagen måtte i princip besluta, att skattegrupperingen
skall avskaffas,
2) att riksdagen måtte antaga följande
Förslag
till
Förordning om antalet ortsgrupper vid skattegrupperingen
Härigenom förordnas, att antalet ortsgrupper, som avses i 48 § 1 mom.
kommunalskattelagen och 8 § 1 mom. förordningen om statlig inkomstskatt,
skall från och med den 1 januari 1960 tills vidare utgöra tre (ortsgrupp
III—orlsgrupp V).
Denna förordning träder i kraft dagen efter den, då förordningen enligt
därå meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling.
I samband därmed skall förordningen den 5 juni 1953 om antalet ortsgrupper
vid skattegrupperingen (nr 406) upphöra att gälla.
681fi50 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.