Sök i Ratio Lex

Betänkande i anledning av väckta motioner om förslag till 1959 års riksdag angående vissa ändrade regler för avskrivning å fartyg vid beskattningen.

1958-11-18 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BevU 1958 B:23, Betänkande i anledning av väckta motioner om förslag till 1959 års riksdag angående vissa ändrade regler för avskrivning å fartyg vid beskattningen.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 23 år 1958

1

Nr B 23

Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner

om förslag till 1959 års riksdag angående vissa ändrade

regler för avskrivning å fartyg vid beskattningen.

I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande

motionerna I: B 177 av herrar Svärd och Per-Olof Hanson samt II: B 226 av

fru Sandström och herr Regnéll, har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa, att sådana ändringar vidtagas i gällande

skatteförfattningar, att rederierna medgivas rätt att göra avdrag för avskrivning

å leveranskontrakt rörande fartyg under byggnadstiden — oberoende

av om prisfall under sagda tid inträffat eller risk härför föreligger — med

40 % å kontrakt spriset samt att, sedan fartyget levererats, verkställa avskrivningar

å fartygets totala anskaffningsvärde. Förslag till sådana ändrade

bestämmelser böra föreläggas 1959 års riksdag».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för det i motionerna framförda

yrkandet, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,

hänvisa till motionen II: B 226.

De år 1955 antagna beskattningsreglerna för avskrivning å maskiner och

andra inventarier, vartill fartyg hänföres, innebär i huvudsak följande.

Man skiljer mellan planenlig avskrivning (punkt 3 i anvisningarna till 29 §

kommunalskattelagen) och räkenskapsenlig avskrivning (punkt 4 i anvisningarna

till 29 § kommunalskattelagen).

Vid planenlig avskrivning skall en tillgångs anskaffningsvärde fördelas

som omkostnad på ett antal år i följd genom värdeminskningsavdrag. På

hur många år fördelningen skall ske beror på hur lång tillgångens varaktighetstid

är. För fartyg har i praxis medgivits avdrag med 6 å 8 procent av anskaffningskostnaden.

Räkenskapsenlig avskrivning kan tillämpas av samtliga rörelseidkare under

förutsättning att de har ordnad bokföring, som avslutas medelst vinstoch

förlustkonto, samt att utredning föreligger om vad som återstår i beskattningsavseende

oavskrivet av anskaffningsvärdet å ifrågavarande tillgångar

samt dessa ävensom avskrivningar å desamma i den skattskyldiges

räkenskaper och i företedd utredning redovisas på sådant sätt, att trygghet

föreligger att vid avyttring av tillgångarna framdeles möjligen uppkommande

vinster ej skall undgå taxering.

1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 7 sand. Nr B 23

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bevillningsutskottets betänkande nr B 23 år 1958

Enligt huvudregeln får avskrivning ske med högst 30 procent av summan

av det i den ingående balansräkningen upptagna värdet å inventarier, som

anskaffats före beskattningsårets ingång, och anskaffningsvärdet å under

beskattningsåret anskaffade inventarier, som vid beskattningsårets utgång

fortfarande tillhör rörelsen. Därvid medräknas ej kostnad för inventarier

med kortare varaktighetstid än tre år som avdragits omedelbart. Omfattar

beskattningsåret kortare eller längre lid än tolv månader, jämkas procenttalet

30 uppåt eller nedåt.

Har tillgångar, som anskaffats före ingången av beskattningsåret, under

detta år avyttrats eller gått förlorade, därvid för sistnämnda fall försäkringsersättning

avtalats, får särskilt avdrag för avskrivning åtnjutas med belopp

motsvarande den i anledning av avyttringen eller försäkringsfallet uppkomna

intäkten. Om en skattskyldig erhåller avdrag enligt denna regel, skall

det häremot svarande beloppet först avräknas från det enligt huvudregeln

beräknade avskrivningsunderlaget och 30-procentavdraget beräknas på därefter

resterande belopp (den s. k. nettometoden).

Om ett särskilt högt pris eller eljest en särskild hög kostnad för tillgång

betingats därav, att den skolat utnyttjas för ett särskilt arbetstillfälle eller

lör en konjnnkur, som väntas bli allenast tillfällig, eller av annan liknande

omständighet, må avdrag för sådant överpris eller sådan merkostnad göras

för det beskattningsår, varunder tillgången anskaffats. Även dylikt avdrag

skall avräknas från avskrivningsunderlaget, innan 30-procentregeln får tilllämpas.

Har en under beskattningsåret nyanskaffad tillgång avyttrats, förlorats

eller utrangerats redan samma år, skall erhållet vederlag eller försäkringsersättning

upptagas såsom skattepliktig intäkt av rörelse. I gengäld erhålles

omedelbart avdrag för tillgångens anskaffningsvärde eller oavskriven del

därav.

Vid sidan av huvudregeln har uppställts en kompletteringsregel. Enligt

denna medges avdrag med belopp, som erfordras för att det bokförda värdet

icke skall överstiga anskaffningsvärdet å samtliga inventarier, vilka vid

utgången av beskattningsåret tillhörde rörelsen, sedan å detta värde avräknats

en beräknad årlig avskrivning av 20 procent. Om skattskyldig visar, att

tillgångarnas verkliga värde understiger även sålunda beräknat värde, får

avdrag medgivas jämväl för härav betingad ytterligare avskrivning.

De nu angivna reglerna äger tillämpning på inventarier, vilka i bokföringen

skolat upptagas som tillgångar. Beträffande avdrag för nedskrivning

av värdet å rättigheter till leverans av inventarier enligt ej fullgjorda köpekontrakt

gäller särskilda bestämmelser.

Enligt anvisningarna till 41 § kommunalskattelagen, punkt 1, må sålunda

vid beräkning av inkomst av rörelse beträffande värdet å rättigheter till

leverans av maskiner och andra för stadigvarande bruk avsedda inventarier

enligt ej fullgjorda köpekontrakt nedskrivning av värdet därå godkännas

endast i den mån den skattskyldige visar, att inköpspriset för tillgångar av

samma slag å balansdagen understiger det kontraherade priset, eller det gö
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 23 år 1958 3

res sannolikt, att dylikt prisfall kommer att inträffa innan tillgångarna

levereras.

Beträffande nedskrivning å kontrakt rörande leverans av fartyg har

riksskattenämnden under en följd av år meddelat anvisningar till ledning

lör taxeringsmyndigheterna. Enligt de för 1958 års taxering meddelade an\isningarna

års taxering — i den mån motsvarande nedskrivning skett i räkenskaperna

— vid beräkning av inkomst av rederirörelse avdrag enligt nämnda bestämmelser

för nedskrivning av värdet å rättigheter till leverans av fartyg, beställda

under år 1957, medgivas med nedan angivna procent av avtalat pris:

om fartyget skall levereras under år 1959, med 10 procent;

om fartyget skall levereras under år 1960, med 15 procent;

om fartyget skall levereras under år 1961 eller senare, med 20 procent.

Om fartyget beställts under år 1957 och skall levereras under år 1958,

hör intet avdrag medgivas.

Med avseende å fartyg beställda under år 1956 för leverans år 1961 eller

senare bör — i den mån motsvarande nedskrivning skett i räkenskaperna

— vid 1958 års taxering avdrag medgivas med 20 "procent av avtalat pris;

dock att, om avdrag för nedskrivning av kontraktet i fråga åtnjutits vid 1957

års taxering, avdraget vid 1958 års taxering bör reduceras med det sålunda

tidigare åtnjutna avdraget.

Skulle i visst fall särskilda omständigheter visas föreligga, som böra föranleda

att avdrag vid 1958 års taxering medgives enligt andra grunder än

ovan angivits, bör i dylikt fall avdrag medgivas i enlighet med vad sålunda

blivit visat.

Enligt föreskrift i 3 § förordningen den 19 februari 1954 (nr 40) med

provisoriska bestämmelser om särskild investeringsfond för ersättande av

avyttrat fartyg äger skattskyldig, som medgivits avdrag för avsättning till

dylik fond, åtnjuta avdrag för nedskrivning å leveranskontrakt rörande

iart}g allenast om och i den mån avdrag för sådan nedskrivning kunnat

medgivas med belopp överstigande beloppet av fondavsättningen vid beskattningsårets

utgång.

Har den skattskyldige beträffande sådana tillgångar, som anskaffats (levererats)

under beskattningsåret, tidigare åtnjutit avdrag för nedskrivning

på grund av prisfall eller prisfallsrisk redan då tillgångarna kontraherats,

skall vid beräkning enligt huvudregeln såsom anskaffningsvärde anses den

\erkliga

sagts skall äga motsvarande tillämpning om investeringsfond tagits i anspråk

tor avskrivning av under beskattningsåret anskaffade tillgångar.

I princip utgor vad som inflyter vid försäljning av inventarier i rörelse

skattepliktig inkomst av rörelse. Beträffande intäkt genom avyttring av fartyg

galler detsamma om fartyget ägts av juridisk person eller fysisk person,

vilken vid något tillfälle lillgodon julit räkenskapsenlig avskrivning. För annan

fysisk person skall såsom intäkt av rörelse upptagas endast den del av

försäljningssumman,

som motsvarai återvinning av tidigare åtnjutna vär
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bevillningsutskottets betänkande nr B 23 år 1958

deminskningsavdrag å fartyget. Om försäljningspriset är högre än inköpspriset,

kan — om förutsättningar därför föreligger — beskattning såsom för

realisationsvinst ifrågakomma.

Genom särskild lagstiftning har skapats möjlighet för skattskyldig att genom

avsättning till investeringsfond (s. k. fartygsfond) erhålla uppskov

viss tid med beskattningen av ersättningen för avyttrat fartyg för att underlätta

en ersättningsanskaffning under samma tid. Bestämmelserna om

fartygsfonder, som tillkom år 1954, återfinns i förordningen den 19 februari

1954 (nr 40) med provisoriska bestämmelser om särskild investeringsfond

för ersättande av avyttrat fartyg. Bakgrunden till lagstiftningen är följande.

Enligt angivna bestämmelser skall belopp, som erhålles vid försäljning av

fartyg, vilket utgör tillgång i förvärvskällan rörelse, helt eller delvis upptas

såsom intäkt av rörelse för det beskattningsår, då försäljningen skett. Har

ersättningsanskaffning inte ägt rum under samma år, i följd varav mot det

framkomna skattepliktiga beloppet inte kan göras någon avskrivning å nyförvärvat

fartyg, kan beskattningseffekten bli sådan att den avsedda framlida

ersättningsanskaffningen försvåras. Genom avsättning till fartygsfond

kan visst uppskov med beskattningen erhållas.

Avdrag får enligt förordningen åtnjutas vid taxering för avsättningen till

fartygsfond. Storleken av den avdragsgilla avsättningen är begränsad genom

tre speciella regler. Avdraget får sålunda för visst beskattningsår inte

överstiga det belopp, varmed ersättning för avyttrat fartyg, som utgjort tillgång

för stadigvarande bruk i rörelse, ingår i den skattepliktiga intäkten i

rörelsen för beskattningsåret. Avdrag får ej ske för vad som av ersättningen

kan vara att hänföra till realisationsvinst. Vidare gäller att avdrag för fondavsättning

regelmässigt inte får överstiga dubbla det belopp, för vilket ställts

bankgaranti.

Slutligen gäller en spärregel för det fall att nytt fartyg anskaffats samma

år som det då företaget sålt ett fartyg. I detta fall skall den skattepliktiga

vinsten å fartygsförsälj ningen i första hand användas för avskrivning å det

nyinköpta fartyget. Detta medför att avsättning kan ske endast om och i

den mån den skattepliktiga vinsten å det sålda fartyget är större än anskaffningskostnaden

för det nya.

Fartygsfond får tas i anspråk för avskrivning å fartyg som anskaffats

under beskattningsåret. Då ersättningsanskaffningen sker anses det nya

fartyget i beskattningshänseende avskrivet med belopp motsvarande de ianspråktagna

fondmedlen.

I vissa fall skall avsatta medel återföras till beskattning. Detta innebär

att fondmedlen skall tas upp som skattepliktig intäkt av rörelse för beskattningsår,

under vilket i det följande angivna händelser inträffat. Vid denna

taxering får varken nettointäkten eller den till kommunal inkomstskatt uppskattade

inkomsten av vederbörande förvärvskälla tas upp till lägre belopp

än fondavsättningen jämte viss ränta. De fall då återförning skall ske är

följande:

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 23 år 1958 5

a) om fonden tagits i anspråk för annat ändamål än som avsetls med avsättningen,

b) om förelaget beslutat träda i likvidation,

c) om de avsatta medlen inte tagits i anspråk senast under det beskattningsår,

för vilket taxering sker under sjätte taxeringsåret efter det då avdrag

för avsättningen gjordes,

d) om den skattskyldige kunnat ta investeringsfond, belt eller delvis, i

anspråk för avskrivning av fartyg, som anskaffats under det beskattningsår

då avsättning skett (oavselt om anskaffningen skedde före eller efter tidpunkten

för försäljning av det gamla fartyget) eller senare, men han underlåtit

detta. I detta fall skall den del av fonden, som motsvarar köpeskillingen

eller anskaffningskostnaden för det nya fartyget återföras till beskattning.

e) om oskiftat dödsbo gjort fondavsättning skall de avsatta medlen återföras

till beskattning senast det år då dödsboet skiftas.

Ränta skall läggas till det återförda beloppet, i samtliga fall beräknad till

två procent om året.

I de föreliggande motionerna anföres inledningsvis att den

svenska sjöfarten under de senaste 20 åren undergått en mycket snabb utveckling.

I många avseenden har sjöfarten, som intager en nyckelposition

inom vårt näringsliv, att brottas med samma ekonomiska problem som industrien

och andra näringsgrenar inom vårt land. Vid skilda tillfällen har

under de senaste åren från näringslivets sida framhållits, att de successivt

skärpta skattebestämmelserna i olika hänseenden är så utformade, att de

alltmer verkar hämmande å näringsföretagens utveckling, en utveckling som

till stor del tack vare tidigare mera gynnsamma regler kunnat fortskrida på

ett för landet gagnerikt sätt. Detta gäller även sjöfarten. Denna näringsgren

har emellertid vissa egna problem, och dessa är av sådan speciell natur, att

Sveriges redareförening funnit sig böra fästa statsmakternas särskilda uppmärksamhet

liärpå i en den 15 oktober 1957 dagtecknad skrivelse till Konungen,

vari föreningen påyrkat vissa ändringar i våra gällande skattebestämmelser.

Den svenska handelsflottans starka utveckling från 1939 till nu äger

samband bl. a. med vår ökade export och import liksom ock med ökningen

av den svenska sjöfarten mellan enbart utländska hamnar. Denna utvidgade

handelsflotta har i mycket hög grad medverkat till att tillföra vårt land utländska

valutor. Sålunda erinras om alt det s. k. sjöfartsnettot för åren

1948—1955 belöpte sig till i runt tal 800 milj. kronor per år. År 1956 var

sagda netto 1,215 miljard och för år 1957 i runt tal 1,4 miljard kronor. Motsvarande

siffror finns ej för tiden före 1948, men en bild över vad utrikessjöfarten

tillfört landet i inkomster för 1938 samt åren 1948—1957 kan

erhållas med ledning av handelsflottans bruttofrakter i utrikes fart:

År Bruttofrakt i utrikes fart tkr

1938 .................................. 314 600

1948 .................................. 839 300

1949 .................................. 955 600

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bevillningsutskottets betänkande nr B 23 år 1958

År Bruttofrakt i utrikes fart tkr

1950 .................................. 1 048 800

1951 .................................. 1 526 200

1952 .................................. 1 708 100

1953 .................................. 1 482 000

1954 .................................. 1 536 000

1955 .................................. 1 778 000

1956 .................................. 2 073 000

1957 .................................. 2 383 000

Bruttofrakterna har sålunda fortlöpande ökats under nämnda år samtidigt

med ökningen av bruttotonnaget. Del försämrade penningvärdet har givetvis

medverkat till en siffermässig ökning av bruttofrakterna, men den reella

förbättringen härleder sig från handelsflottans utvidgade verksamhetsområde,

vilket i sin tur möjliggjorts genom utökningen av tonnaget.

Genom att rederibolagen år 1938 erhöll rätt till fri avskrivning å maskiner

och inventarier, och det samtidigt bestämdes att den statliga inkomstskatten

för bolagen skulle vara proportionell och utgå med 10 procent å den beskattningsbara

inkomsten blev det möjligt för rederierna att under och efter det

andra världskriget anskaffa ersättningstonnage för de krigsförlista fartygen

samt att modernisera och utvidga den svenska handelsflottan. I mycket stor

utsträckning har dessa nyanskaffningar, intill dess den på sista tiden förda

skärpta beskattningen kom till stånd, kunnat ske med rederiernas egna

medel. Läget nu är helt annorlunda. Den ökade bolagsskatten och begränsningen

av avskrivningen å maskiner och inventarier är i hög grad ägnade

att motverka rederiernas strävanden att konsolidera sina företag samt att

med egna medel finansiera sina nyanskaffningar.

Under tiden efter det senaste världskriget har på det internationella sjöfartsområdet

inträffat mycket betydelsefulla ändringar. Sålunda har de äldre

sjöfartsnationerna moderniserat och utbyggt sina handelsflottor för att göra

dem mera konkurrenskraftiga. Ett flertal länder, som tidigare icke hade egna

handelsflottor, har skaffat sig egna rederier. I många länder lämnas stöd

till det egna landets rederier i form av subventioner, skattelättnader eller

lån på fördelaktiga villkor för anskaffning av nytt tonnage. För att tillgodose

det egna landets sjöfartsnäring fordras i många länder vid uppgörande av

handelsavtal med andra länder, att varor till och från det egna landet skall

fraktas å det landets fartyg, åtminstone till 50 %. Om man bortser från

vissa amerikanska stater, är i regel de utländska rederiernas driftkostnader

på grund av mindre skärpta författningsbestämmelser rörande fartygen

in. m. lägre och i många fall väsentligt lägre än i vårt land. Redan före det

senaste världskriget hade några länder skattefrihet för eller i varje fall en

mycket låg beskattning av sådana rederier, som registrerat sina fartyg i ett

dylikt land. Till belysande härav må framhållas, att den sammanlagda handelsflotta,

som var registrerad i Costa Rica, Honduras, Liberia och Panama,

uppgick år 1939 till 750 000 br.ton, och under senare delen av 1957 beräk
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

7

Bevillningsutskottets betänkande nr B 23 år i958

nades denna siffra till mellan 13 och 14 milj. br.ton. Då ägarna av detta

tonnage knappast betungas av några skatter eller i varje fall av mycket obetydliga

sådana, kan de avsätta långt större del av sina vinster till inköp

av nya moderna fartyg än deras hårt skattetyngda konkurrenter. Nu bar även

Bermuda, där skatt nästan är obefintlig, dragit till sig tonnage från engelska

rederier. De utdelade vinster, som överföres till England, beskattas där, medan

den på Bermuda behållna delen av vinsten kan obeskuren användas för

nyanskaffningar av tonnage. Under de senaste åren har flykten av tonnage

från länder med hård beskattning till förenämnda länder gått så långt, att

ca 11 % av världens hela aktiva handelsflotta finnes registrerad i nyssnämnda

länder. När det tonnage, som i slutet av år 1956 var under byggnad, blii

färdigt, kommer ca 18 % av det nybeställda världstonnaget och i fråga om

tanktonnaget 25 % att vara registrerat i sagda länder.

Då det gäller att bedöma avskrivningsfrågan måste beaktas, att vid avyttring

av fartyg beskattas den bokföringsvinst, som erhålles, såsom inkomst

av rörelse. Icke mer än anskaffningsvärdet för ett fartyg får amorteras genom

nedskrivning. Med den penningvärdeförsämring, som alltjämt fortgår,

visar utvecklingen hittills, att varje nyanskaffning av fartyg blir väsentligt

dyrare än kostnaden för det fartyg, som skall ersättas. Detta innebär, att

rederierna under ett fartygs livslängd måste söka hopspara så mycket av

sina vinster, utöver de gjorda avskrivningarna, som erfordras för att täcka

skillnaden mellan det nya och högre anskaffningspriset och det gamla anskaffningsvärdet.

Om detta ej kan ske, måste vederbörande rederi vid anskaffning

av ersättningstonnage upptaga lån för att kunna täcka skillnadsbeloppet,

vilket i sin tur medför en extra belastning av kreditmarknaden.

Den avskrivningsfråga, som nu berörts, måste ses i ett väsentligt större

sammanhang än hittills varit brukligt. På grund av bl. a. den snabba tekniska

utvecklingen på skeppsbyggeriets område, de ständigt växande kraven

å kortare tid för transporter med fartygen av gods och passagerare samt de

ombordanställdas ökade krav å anordningarna ombord för att skapa större

bekvämlighet och trevnad under fullgörande av tjänsten är fartygens ekonomiska

livslängd numera kortare än tidigare. Detta i sin tur ställer ständigt

ökade krav å nyanskaffningar av tonnage. En i detta sammanhang mycket

betydelsefull fråga är att, då atomenergien kan komma till praktisk

användning å handelsfartyg, de nuvarande fartygen sannolikt måste ersättas

med nya. De investeringar, som i delta läge blir aktuella, kommer att röra

sig om högst betydande belopp.

Den svenska sjöfartsnäringen har redan på grund av den hårda beskattningen

av rederiföretagen kommit i det allvarliga läget, alt deras konkurrensförmåga

starkt beskäres. Icke minst gäller detta i förhållande till sådana

utländska rederier, som är hemmahörande i länder, där sjöfarten

premieras genom skattefrihet eller mycket låga skatter. Redan med de nuvarande

priserna å nytt tonnage är det hart när omöjligt för ett svenskt

rederi att utan anlitande i mycket stor utsträckning av kreditmarknaden

anskaffa dylikt tonnage. I dagens läge är det helt naturligt icke möjligt all

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bevillningsutskottets betänkande nr B 23 år 1958

ens gissningsvis angiva vad anskaffningspriset kan bli, om de nuvarande

fartygen skulle ersättas med atomdrivna fartyg.

Rederinäringen har icke givit avkall å sin tidigare hävdade mening, att

den fria avskrivningen bör bibehållas. Att i detta sammanhang ej påfordras

återinförande av sagda avskrivningsrätt i stället för den nuvarande begränsade

avskrivningen sammanhänger med att först bör, såvitt angår den för

rederierna så betydelsefulla frågan att kunna uppsamla medel för anskaffning

av ersättningstonnage, prövas huruvida icke denna fråga kan lösas genom

en kombination av våra nu gällande avskrivningsregler för fartyg med

bestämmelser om rätt till avskrivning å nybyggnadskontrakt.

Motionärerna erinrar vidare om att under innevarande år i England införts

bestämmelser därom, att rederierna äger rätt att verkställa avskrivning

å leveranskontrakt med 40 % av avtalat pris å nybeställda fartyg i stället för

tidigare medgivna 20 %. Sagda rederier äger därutöver rätt att nedskriva

nämnda fartyg med fulla värdet. Beträffande avskrivning å redan färdigt

tonnage gäller bestämmelser som innebär att ett nytt fartyg kan avskrivas

på 6 å 7 år.

Våra bestämmelser i fråga om kontraktsavskrivning avviker i väsentlig

grad från motsvarande föreskrifter i England. Hos oss är rätten till avdrag

för avskrivning å leveranskontrakt angående fartyg beroende av om under

levaranstiden inträffat prisfall å beställda fartyg eller risk härför föreligger.

De svenska bestämmelserna på detta område skapar ett osäkerhetstillstånd

för de rederier, som nödgas beställa nya fartyg, i det att nämnda rederier på

förhand ej kan bedöma, om de skall få rätt att göra avskrivning å ett

tecknat kontrakt eller ej. Detta sammanhänger med att riksskattenämnden

anser sig ej kunna utfärda anvisningar förrän mot slutet av varje år. Med

den konjunkturkänslighet, som utmärker sjöfartsnäringen, och med de risker,

som äro förbundna med denna näring, är det ett livsvillkor för de

svenska rederierna att dessa under vinstgivande år har möjlighet att av sina

vinster reservera de belopp, som erfordras för att deras flottor skall vara

fullt driftdugliga och konkurrenskraftiga.

Motionärerna föreslår att frågan löses enligt i huvudsak följande riktlinjer.

Våra gällande avskrivningsregler beträffande fartyg kompletteras med en

bestämmelse, att avskrivning å leveranskontrakt rörande fartyg får göras

redan under byggnadstiden, oberoende av om prisfall inträffat eller risk

härför föreligger, samt att sådan avskrivning får äga rum med samma belopp

som nu gäller i England eller med 40 % å kontraktspriset. Denna avskrivning

bör under byggnadstiden få verkställas på en gång eller fördelas

på flera år under sagda tid. När fartyget sedermera levererats, får avskrivning

verkställas å hela anskaffningskostnaden enligt våra nu gällande regler.

En reform i nu antydd riktning innebär, att rederierna medgives rätt att

verkställa avskrivning å sina fartyg icke å det verkliga återanskaffningsvärdet,

vilket ur principiell synpunkt vore det mest riktiga, utan å ett beräknat

dylikt värde, som i dagens läge och med den nuvarande utvecklingen av penningvärdet

väsentligen understiger det förstnämnda värdet.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 23 år 1938

9

Frågan om nedskrivning av värdet å fartygskontrakt har upptagits av

Sveriges Redareförening i en till riksskattenämnden ingiven, den 19 september

1958 dagtecknad skrift. Däri framhålles bl. a. att leveranstiderna

för nybeställt tonnage alltjämt är långa. De större svenska varven, som

bygger medelstora och större fartyg, har full sysselsättning till omkring år

1962. För de mindre och medelstora varven är läget annorlunda. De sistnämnda

torde ha beställningar inneliggande till slutet av år 1958 eller tiden

närmast därefter. De mindre varven har brist på beställningar och det kan

befaras, att nämnda varv, om de ej inom den närmaste tiden lyckas erhålla

några nya beställningar, nödgas inskränka sin verksamhet. Priserna vid varven

å nytt tonnage är alltjämt mycket höga och risken för prisfall å nämnda

tonnage verkar i det nuvarande läget starkt hämmande å intresset att teckna

nya fartygskontrakt.

Med kännedom om prisfluktuationerna på stålmaterial för fartygsbyggen

måste man räkna med att stålpriset kan komma att ändras i såväl uppåtsom

nedåtgående riktning. Varven säkerställer sig fortfarande för ökning

av praktiskt taget alla materialpriser liksom även av arbetslönerna genom

den s. k. glidande skalan.

Läget på sjöfartsområdet är nu sådant, att det med fullt fog kan talas om

verklig lågkonjunktur för rederinäringen. Frakterna har nämligen sedan

början av år 1957 nedgått rent katastrofalt och i dagens läge kan man ej

skönja någon ljusning i fraktläget.

Det nuvarande stora överskottet på tonnage i världen har medfört, att

priserna även på nytt tonnage, sysselsatt i trafik, högst avsevärt nedgått.

Världshandelsflottan omfattade den 1/1 1958 147 milj. ton d. w. Av nämnda

flotta är f. n. 12 milj. ton d. w. upplagt. I sistnämnda siffra ingår ej den

upplagda reservflottan i USA. Motsvarande siffra för vårt land var den 1/8

1958 i runt tal 221 200 ton d. \v., exklusive reparenter och 308 880 ton d. av.

inklusive reparenter.

Det försämrade läget på det internationella sjöfartsområdet har föranlett

ett antal annulleringar av tidigare tecknade kontrakt å nya fartyg vid såväl

svenska som utländska varv. I ytterst få fall torde det varit möjligt för varven

att överlåta dylika kontrakt å nya beställare, även om kontrakten utbjudits

till lägre pris än det ursprungliga. Till belysande av det ändrade

prisläget framhålles, att ett svenskt varv nyligen lyckades överlåta ett av

en tidigare beställare annullerat kontrakt å ett tankmotorfartyg om ca

19 000 d. w. ton för ett pris av 14 milj. kr. Ett systerfartyg till det nyssnämnda,

beställt år 1955, hade ett par månader tidigare levererats från samma

varv för ett pris av i runt tal 19 milj. kr. Under kortare tid än ett år

hade i detta fall priset nedgått med 5 milj. kr, d. v. s. prisfallet var ca 30 %.

Att denna affär kunde genomföras berodde på alt den nye beställaren hade

ett timecharterkontrakt på längre lid för ett fartyg av samma storlek som

ovannämnda, samt att leveranstiden för fartyget passade ihop med fraktavtalet.

Vad särskilt angår tankmotorfartyg är traktläget för dessa f. n.

sådant, att det praktiskt taget icke finnes några rederier, som vill taga risken

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bevillningsutskottets betänkande nr B 23 år 1958

att förvärva nya sådana fartyg till nuvarande höga anskaffningspriser, enär

betraktarna ej är villiga att teckna fraktavtal på längre tid och till frakter,

som är tillräckligt stora för att kunna förränta de höga anskaffningsvärdena.

Detsamma gäller i stort sett även om linjefartyg. Det ligger ingen överdrift

i påståendet, att efterfrågan å nytt tonnage är mycket liten. Belysande

härför är, att under första halvåret i år endast 12 nya kontrakt tecknats vid

svenska varv.

Enligt riksskattenämndens tidigare år meddelade anvisningar har avdrag

ej medgivits, då ett nytt fartyg skall levereras under året efter det att beställningen

gjorts. Den nu rådande konjunkturen på sjöfartsområdet visar

inga tecken på att inom en näraliggande tid komma att undergå en sådan

ändring till det bättre, att man kan räkna med en stabilisering av fartygsprisen.

Till stöd för denna uppfattning kan åberopas den alltjämt växande

världshandelsflottan, den ringa efterfrågan å nytt tonnage samt det sedan

början av år 1957 dåliga fraktläget. Med hänsyn härtill förefinnes stor risk

för prisfall även i fråga om sådant nytt tonnage, som beställare kan lyckas

få levererat redan under året efter det att kontraktet rörande nytt fartyg

tecknats. Av anförda skäl erfordras, att rederierna även medges rätt till avdrag

för prisfallsrisk i nyssberörda fall.

De rederier, som under tidigare år beställt nya fartyg till höga priser,

vilka fartyg ännu ej levererats, måste räkna med en mycket betydande prisfallsrisk

å sagda fartyg. Då inga tecken f. n. tyder på, att en förbättring i

konjunkturläget för sjöfarten skall komma att äga rum inom den närmaste

tiden, talar starka skäl för att nyssnämnda tonnage kan komma att drabbas

av ett väsentligt större prisfall än som tidigare förutsatts, ja till och

med större än i fråga om tonnage, som beställts under innevarande år. Vid

detta förhållande anser föreningen det vara fullt befogat med en sådan differentiering

av avskrivningsprocenten för fartyg beställda före resp. under

år 1958 som nedan begäres.

Föreningen hemställer, att rederierna vid 1959 års taxering måtte medgivas

avdrag för nedskrivning av värdet å rättigheter till leverans av nya

fartyg enligt nedanstående grunder:

för fartyg beställda år 1958:

med leverans år 1959 med 20 % av avtalat pris

» » » 1960 och senare med 30 % av avtalat pris.

I fråga om fartyg, som ännu ej levererats men beställts före år 1958, är

risken för prisfall snarare större än beträffande fartyg beställda innevarande

år. Med anledning härav hemställer föreningen, att riksskattenämnden

måtte komplettera tidigare års anvisningar i detta ämne med en bestämmelse,

att vid 1959 års taxering avskrivning å kontrakt avseende fartyg beställda

före 1958 men ej levererade före sagda års utgång, skall få äga rum med

35 % av avtalat pris, därvid helt naturligt avdraget vid 1959 års taxering

skall reduceras med det avdrag, som kan hava åtnjutits vid tidigare års

taxeringar.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 23 år 1958

11

Efter remiss har yttranden över framställningen avgivits av kungl. sjöfartsstyrelsen

och fyra taxeringsintendenter. I huvudsak innehåller yttrandena

följande synpunkter.

Sjöfartsstyrelsen, som tillstyrkt Sveriges Redareförenings framställning,

understryker att under år 1958 fraktmarknaden kännetecknats av ett mycket

betydande tonnageöverskott med ytterst pressade frakter och avsevärda

uppläggningar som följd. Den bristande jämvikten mellan utbud och efterfrågan

på sjötransporttjänster är delvis orsakad av den minskade aktiviteten

i basindustrierna såväl i USA som i Västeuropa. Det synes emellertid

för sjöfartens del också kunna talas om en strukturkris. Det tonnage, som

kan beräknas finnas tillgängligt under de närmaste åren, måste bedömas

överdimensionerat sett jämväl i förhållande till en i normal takt stigande

världshandel.

För den svenska rederinäringen med dess höga kostnadsläge måste förutses

mycket stora påfrestningar under de närmaste åren. Om dessa skall

kunna bemästras beror i väsentlig grad på rederiföretagens finansiella styrka.

För åtskilliga rederier torde några möjligheter i dag icke föreligga att

disponera medel ens för avskrivningar. I andra företag torde dock fartyg,

som under tidigare år långfristigt bundits till goda frakter, ge överskott.

Dessa bör enligt sjöfartsstyrelsens mening i ökad omfattning få användas

för konsolideringsåtgärder av den art, som nedskrivning av värdet å nyfryggnadskontrakt

utgör. Med hänsyn bl. a. till det mycket ringa antal nybeställningar,

som torde komma att ske under innevarande år, är det därvid

av vikt, att ökade nedskrivningsmöjligheter beredes för under tidigare

år kontrakterade, ej levererade fartyg.

Förste taxeringsintendenten vid överståthållarämbetet, S. Holdo, uttalar

att med hänsyn till den av redareföreningen påvisade nedgången av fraktindex

och de alltjämt höga produktionskostnaderna för tonnage synes vara

befogat, att avdrag för prisfallsrisk vid 1959 års taxering medges med något

högre procentsatser än vid nästföregående års taxering, ävensom att

visst avdrag medgives för prisfallsrisk å kontrakt med ettårig leveranstid.

Med hänsyn till att fraktindex i fråga om tankfrakter undergått ett avsevärt

kraftigare fall än i fråga om trampfrakter ifrågasättes om icke avdrag för

prisfallsrisk å beställda tankfartyg bör medgivas efter högre procentsats än

för övriga fartyg.

Huruvida det avsevärt försämrade läget på fraktmarknaden kan förväntas

bli bestående under längre eller kortare tid torde svårligen kunna förutsägas

med någon större säkerhet. En viss försiktighet i fråga om medgivande

av avdrag vid taxeringen för prisfallsrisk kan därför vara befogad. Å andra

sidan måste det anses vara angeläget att den svenska rederinäringen i

ett skärpt konjunktur- och konkurrensläge beredes möjlighet till betryggande

avskrivningar å fartygskontrakt; ett förhållande som accentueras

därav att alltför restriktiva avskrivningsregler härutinnan måhända skulle

kunna föranleda till nödtvungna kontraktsannulleringar och/eller minskad

orderingång för den svenska varvsindustrien.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Bevillningsutskottets betänkande nr B 23 år 1958

Med hänsyn härtill torde beträffande fartygskontrakt, tecknade under år

1958, avdrag vid 1959 års taxering för nedskrivning av värdet å rättighet till

leverans av nya fartyg kunna medges med:

om fartyget skall levereras år 1959 15 % av avtalat pris,

om fartyget skall levereras år 1960 eller senare 25 % av avtalat pris.

Jämväl i fråga om fartygskontrakt, som tecknats före år 1958, bör de av

redareföreningen anförda omständigheterna beaktas och avdrag medges

med 25 % av avtalat pris.

Därest särskilda bestämmelser anses böra meddelas i fråga om tankfartyg,

bör avdrag kunna medgivas enligt de ovan angivna normerna med 5 %

förhöjning.

Allmänna ombudet hos mellankommunala prövningsnämnden, taxeringsintendenten

E. Anneli, anför att det ytterst ogynnsamma fraktläget för sjötransporter

sedan mitten av år 1957 torde ha medfört en avsevärd nedgång

av kontraktspriser för fartyg vid nybeställningar och i ännu högre grad vid

övertagande av fartygskontrakt under år 1958. Då beställningspriserna för

fartyg alltså under år 1958 varit avsevärt mycket lägre än tidigare, synes anledning

inte föreligga att vid 1959 års taxering medge högre avdrag för nedskrivning

å fartygskontrakt än vid 1958 års taxering. Å andra sidan synes

icke snävare regler vid 1959 års taxering än vid närmast föregående års

taxering böra ifrågakomma. Beträffande nedskrivning å fartygsbeställningar

under år 1958 synes därför motsvarande anvisningar böra utfärdas till

1959 års taxering som närmast föregående år.

De kontraktsnedskrivningar som tidigare medgivits för fartyg beställda

före år 1958 torde med hänsyn till den marknadsmässiga nedgången av

kontraktspriserna i åtskilliga fall vara otillräckliga och nedskrivningsprocenten

torde därför böra höjas, förslagsvis till 20 % av avtalat pris för alla

före ingången av år 1958 beställda fartyg.

Taxeringsintendenten S. Manhem vid länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus

län delar uppfattningen, att sjöfartskonjunkturen mattats. Fraktfallet synes

dock ha i stort sett upphört och en stabilisering har inträtt på denna

lägre nivå. Konjunkturnedgången har särskilt drabbat tankfarten medan

övrig del av sjöfartsnäringen kunnat hålla fraktsatserna uppe något så när.

Det labila världsläget gör dock att en ändring å fraktmarknaden mycket

snabbt kan komma till stånd. Det finns därför kanske icke anledning att

se allt för mörkt på rederinäringens framtid. I varje fall bör en viss försiktighet

komma till uttryck vid bedömande av företagens rätt till avdrag för

nedskrivning å kontrakt å fartyg. Möjlighet finns ju alltid att i det enskilda

fallet erhålla den nedskrivning, som kan betingas av verkställd utredning.

Den nedgång i sjöfartskonjunkturen, som skett, har haft till följd att

tonnagepriserna på tankfartyg sjunkit kraftigt. Prisfall på upp till 25—30

procent har i vissa fall kunnat konstateras; särskilt gäller detta fartyg,

beställda under tidigare år. En bidragande faktor torde vara att en viss överproduktion

finns på denna typ av fartyg. Beträffande torrlastfartyg synes

s. 13 Kontrollera mot PDF

13

Bevillningsutskottets betänkande nr B 23 år 1958

prisfallen icke ha varit lika påtagliga som för tankfartygen. Det kan därför

övervägas om icke tankfartygskontrakten borde få nedskrivas efter gynnsammare

grunder än annat tonnage.

För tankfartyg beställda under år 1957 och tidigare år för leverans år

1959 och senare synes avdrag böra medges med ytterligare fem procent

utöver vad som medgavs enligt anvisningarna till 1958 års taxering.

För tankfartyg beställda under år 1958 torde avdrag böra medges med

för leverans år 19G0 15 % av avtalat pris

1961 20 % av avtalat pris

1962 25 % av avtalat pris.

För tankfartyg beställda år 1958 för leverans år 1959 bör något avdrag

icke medgivas.

Vad torrlastfartygen angår torde avdrag för nedskrivning å sådana kontrakt

böra medgivas efter enahanda grunder som föregående år.

Taxering sintendenten Å. Hallström vid länsstyrelsen i Malmöhus län

finner icke anledning erinra mot redareföreningens förslag beträffande avdrag

för nedskrivning å fartygskontrakt i vad avser tankfartyg. Däremot

synes icke bärande skäl ha förebragts för större avdrag för nedskrivning

av fartygskontrakt avseende torrlastfartyg än som medgavs vid 1958 års

taxering.

Utskottet

I de förevarande motionerna har yrkats skrivelse till Kungl. Maj:t med

begäran om förslag till 1959 års riksdag om införande av förmånligare regler

för avskrivning av fartyg än de nu gällande. Motionärerna anser sådana

särskilda avskrivningsregler beträffande fartyg vara motiverade med hänsyn

till den speciella ställning sjöfarten intar i vårt näringsliv. De framhåller,

alt avskrivningarna å de äldre fartygens anskaffningspris icke räcker

till för att under tider med ständigt uppåtgående priser täcka anskaffningskostnaden

för ersättningsfartyg. Med den konjunkturkänslighet, som

utmärker sjöfartsnäringen, och med de risker, som är förbundna med denna

näring, är det ett livsvillkor för de svenska rederierna att dessa under vinstgivande

år får möjlighet att av sina vinster reservera de belopp, som erfordras

för att deras fartyg skall vara fullt driftdugliga och konkurrenskraftiga.

Icke minst under en lid, då andra länder söker draga till sig så

mycket främmande tonnage som möjligt genom att bereda rederierna därstädes

praktisk taget total skattefrihet, är det än mera angeläget för ett

land som vårt, som för sin export och import är beroende av alt inom landet

finnes en konkurrenskraftig sjöfartsnäring, att denna icke drabbas av

en så bård skattebelastning, alt den förlorar sin slagkraft på den internationella

marknaden.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Bevillningsutskottets betänkande nr B 23 år 1958

För att möjliggöra för rederierna att uppsamla medel för anskaffning av

ersättningstonnage bör enligt motionärernas mening nedskrivning medges

på leveranskontrakt rörande fartyg under byggnadstiden med 40 procent av

det kontraherade priset. Sådan nedskrivning bör få ske utan att som för närvarande

krav uppställes på att prisfall inträffat eller risk därför föreligger.

Genom en sådan regel skulle man också undvika den olägenhet, som ligger

däri att riksskattenämndens anvisningar rörande lämpliga procenttal för

nedskrivning på fartygskontrakt kommer först i slutet av året och kan meddelas

endast för ett år i taget. Vidare bör enligt motionärernas åsikt avskrivning

sedan fartyget levererats verkställas på det totala anskaffningsvärdet

utan att detta — som enligt gällande rätt skall ske — reduceras med

det belopp för vilket tidigare nedskrivning på fartygskontrakt åtnjutits.

Utskottet kan för sin del inte ingå på en närmare bedömning av sjöfartens

sannolika framtida utveckling och möjligheterna för de svenska rederierna

att i framtiden hävda sig i den internationella konkurrensen. Såvitt

utskottet kan bedöma är det åtskilliga omständigheter som talar för uppfattningen,

att rederinäringen går en tid av hårdnande utländsk konkurrens

till mötes. I dagens läge, som bl. a. kännetecknas av en minskande omfattning

av världshandeln, synes konkurrensförhållandena vara hårt pressade,

vilket bl. a. avspeglar sig i de alltsedan våren 1957 sjunkande fraktsatserna.

Enligt de fraktindex, som kommerskollegium månadsvis redovisar, har sålunda

fraktindex för tankfarten sjunkit till ca hälften av årsmedeltalet för

år 1948, medan index för trampfarten hållit sig något över 1948 års nivå.

Jämfört med år 1955, vilket år torde ha varit tämligen normalt för sjöfartens

del, ligger genomsnittsindex för de första tre kvartalen år 1958 betydligt

lägre än för motsvarande tid år 1955 eller vid 108 för trampfart och

54 för tankfart mot år 1955 149 resp. 81. Av konjunkturinstitutets höstiapport

framgår att det s. k. sjöfartsnetlot under de första åtta månaderna

av år 1958 var ca 20 procent lägre än under motsvarande tid i fjol.

Som ett tecken på hur rederinäringen bedömer framtidsutsikterna kan

anföras att värdet av under år 1957 tecknade nybyggnadskontrakt endast

uppgick till omkring en femtedel av motsvarande tal för år 1956 och det

torde kunna antagas att förhållandena härutinnan i år blir i stort sett desamma

som under år 1957. Då en viss överdimensionering av världshandelsflottan

lär föreligga, kan även vid en normal omfattning av världshandeln

den skärpta konkurrensen förväntas bestå. Utsikterna för de svenska

rederierna att framgångsrikt hävda sig i den utländska konkurrensen torde

* hög grad bli beroende av deras möjligheter att förnya och rationalisera

fartygsbeståndet.

Uppenbarligen skulle den av motionärerna ifrågasatta lagstiftningen ge

åtminstone vissa rederiföretag ökade möjligheter att med obeskattade vinstmedel

anskaffa nya fartyg och därigenom stärka deras konkurrenskraft.

Utskottet kan också instämma i motionärernas uttalande att för rederinäringen

föreligger speciella förhållanden. Sålunda är den konjunkturkänslig

i högre grad än flertalet andra näringsgrenar. Särskilda förhållanden före
-

s. 15 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 23 år 1958

15

ligger också däri, att rederierna måste arbeta med förhållandevis kapitalkrävande

inventarier samtidigt som de praktiskt taget helt saknar varulager,

å vilka konsolideringsnedskrivningar kan göras. Dessa förhållanden

har — som framgår av den tidigare lämnade redogörelsen — föranlett att

vissa avsteg från eljest gällande beskattningsregler ansetts kunna göras i

fråga om fartyg. Utskottet kan i detta sammanhang erinra om de särskilda

regler som gäller för beskattning av försäkringsersättning avseende fartyg

och lagstiftningen om fartygsfonder.

Huruvida man i dagens läge bör gå längre och ge rederinäringen ytterligare

förmåner i beskattningshänseende är emellertid enligt utskottets mening

ytterligt tveksamt. Som tidigare i olika sammanhang framhållits från

riksdagens sida, kan berättigade invändningar resas mot att en viss näringsgren

i beskattningshänseende behandlas enligt speciella regler. Om sådana

regler nu införes för rederiföretagen skulle säkerligen från andra näringsgrenar,

som i likhet med rederinäringen har att kämpa mot en skärpt utländsk

konkurrens och därigenom tvingas till stora nyinvesteringar i maskiner

eller byggnader, liknande anspråk resas på en förmånligare behandling

i skattehänseende. Visserligen tillkommer för rederiernas del en konkurrensfaktor

som andra näringsgrenar inte behöver i samma utsträckning

beakta, nämligen att konkurrerande utländska företag i stor utsträckning

slipper praktiskt taget all beskattning. Som motionärerna påpekat synes

nämligen en allt större del av världshandelsflottan överföras till länder med

ingen eller obetydlig beskattning av rederiföretag. Det är dock uppenbarligen

inte möjligt att här genomföra sådana skattelättnader att likställighet

mellan svenska rederier och rederiföretag i nämnda länder kan uppnås. Under

senare tid har också krafter varit i rörelse för att på annat sätt stävja

den illojala konkurrens som anses ha bedrivits på detta område. I första hand

får man lita till dylika åtgärder och först om sådana visar sig verkningslösa

söka angripa problemet från andra utgångspunkter, exempelvis via beskattningen.

En lagstiftning enligt de av motionärerna uppdragna riktlinjerna skulle

innebära att ett fartyg i avskrivningshänseende skulle komma att behandlas

gynnsammare än andra maskiner och inventarier, framför allt därigenom

att avskrivningen på fartyget skulle få ske med större belopp än som

motsvarar fulla anskaffningsvärdet. Man skulle därmed i fråga om avskrivningsunderlagets

bestämmande få olika principer för inventarier av skilda

slag. Medan man för andra inventarier än fartyg skulle lägga anskaffningsvärdet

till grund för avskrivningen, skulle man rörande fartyg såsom avskrivningsunderlag

ha ett värde, vilket i vissa lägen kan motsvara nuvärdet

eller i varje fall är högre än det historiska anskaffningsvärdet. Utskottet

vill i detta sammanhang erinra om att företagsbeskattningskommittén i enlighet

med sina direktiv även hade att pröva frågan, om man såsom underlag

för avskrivningen borde ha anskaffningsvärdet eller återanskaffningsvärdet.

Kommittén konstaterade i sitt år 1954 avlämnade betänkande med

förslag till ändrad företagsbeskattning (SOU 1954: 19), att det varken från

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Bevillningsutskottets betänkande nr B 23 år 1958

teoretiska eller praktiska utgångspunkter förelåg någon enhetlig uppfattning

i fråga om det berättigade i att beräkna avskrivning på nuvärdet och

ansåg sig böra avvisa en avskrivning å detta värde. Enligt utskottets mening

är det inte lämpligt att i fråga om en viss art av inventarier avvika

från den hittills tillämpade principen.

Vad förut invänts mot specialregler för rederinäringen, gäller givetvis också

den i motionerna ifrågasatta ändringen av reglerna för kontraktsnedskrivning.

Härutinnan vill utskottet jämväl erinra om att riksskattenämnden

alltsedan 1952 års taxering årligen till ledning för taxeringsmyndigheterna

meddelat anvisningar rörande nedskrivning å fartygskontrakt. Vid

1958 års taxering föreslog nämnden att avskrivning skulle få ske med 10—

20 procent allt efter beställningsår och leveransår. Utskottet, som tagit del

av innehållet i en till riksskattenämnden ingiven, den 17 september 1958

dagtecknad framställning från Sveriges Redareförening med förslag rörande

motsvarande procenttal vid 1959 års taxering ävensom i däröver avgivna remissutlåtanden,

vill i detta sammanhang omnämna att därvid inte från något

håll yrkats så stor nedskrivning som med 40 procent av kontraktspriset.

Sveriges Redareförening har i nämnda framställning ansett en nedskrivning

med 20—35 procent befogad. I och för sig möter inte hinder att, om

prisfallet eller prisfallsrisken därtill föranleder, vid taxeringen medge avdrag

för nedskrivning å fartygskontrakt med högre procenttal än 40. I vissa

lägen kan den nuvarande regeln under kontraktstiden således visa sig förmånligare

än den av motionärerna ifrågasatta, även om den senare på längre

sikt ger större nedskrivningsmöjligheter. Enligt utskottets mening är

emellertid den i motionerna förordade nedskrivningsregeln inte förenad

med sådana fördelar att den bör ges företräde framför den nuvarande generella

regeln.

Av vad ovan anförts framgår att utskottet inte anser sig kunna tillstyrka

yrkandet i de föreliggande motionerna om skrivelse till Ivungl. Maj :t med

begäran om utredning och förslag till 1959 års riksdag rörande ändrade

regler för avskrivning av fartyg. Detta betyder emellertid inte att utskottet

ställer sig oförstående till de svårigheter, som den svenska rederinäringen

har att kämpa emot. Enligt vad utskottet har sig bekant är åtskilliga frågor

rörande den svenska rederinäringens villkor, däribland det i motionerna behandlade

skatteproblemet liksom andra spörsmål inom beskattningsområdet,

på grund av framställningar från redarhåll föremål för Kungl. Maj :ts

prövning. Utskottet förutsätter att Kungl. Maj :t med oavlåten uppmärksamhet

följer utvecklingen på detta område och vidtar de åtgärder, som kan

visa sig erforderliga.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att de likalydande motionerna I: B 177 av herrar Svärd

och Per-Olof Hanson samt II: B 226 av fru Sandström och

herr Regnéll angående vissa ändringar i gällande författningar

för avskrivning å fartyg vid beskattningen måtte, i

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Bevillningsutskottets betänkande nr B [23 år 1958

den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört, av riksdagen lämnas utan åtgärd.

Stockholm den 18 november 1958

På bevillningsutskottets vägnar:

EDGAR SJÖDAHL

Närvarande:

från första kammaren: herrar Sjödahl, Hagberg, Eriksson, Spetz, Gustaf

Elofsson*, fröken Ranmark, herrar Söderquist, Wärnberg, Siegbahn*

och Alvar Andersson; samt

från andra kammaren: herrar Sundström, Kollberg, Kärrlander, Gustafson

i Göteborg, Asp*, Darlin, fru Holmqvist, herrar Kristenson i Göteborg,

de Jounge och Antonsson*.

* Icke närvarit vid justering av betänkandet.

Reservationer

I) av herrar Hagberg, Darlin och de Jounge, vilka — under hänvisning till

innehållet i de likalydande motionerna I: B 177 av herrar Svärd och Per-Olof

Hanson samt II: B 226 av fru Sandström och herr Regnéll — ansett, att

utskottet bort hemställa,

att riksdagen i anledning av nämnda motioner måtte i skrivelse

till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t måtte förelägga

1959 års riksdag förslag till sådana ändringar i gällande

skatteförfattningar, att rederierna medges rätt att göra

avdrag för avskrivning å leveranskontrakt rörande fartyg under

byggnadstiden — oberoende av om prisfall under sagda

tid inträffat eller risk härför föreligger — med viss procent

av kontraktspriset, förslagsvis 40, samt att, sedan fartyget

levererats, verkställa avskrivningar å fartygets totala anskaffningsvärde.

II) av herrar Söderquist, Kollberg och Gustafson i Göteborg, vilka

dels ansett alt utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

I de---- (= utskottet s. 13 rad 19 nedifrån — s. 15 rad 8 uppifrån)

— ---om fartygsfonder.

Vad beträffar det i motionerna framställda yrkandet om rätt för rederiföretagen

att avskriva intill 40 % på nybyggnadskontrakt utan att krav uppställes

på att prisfall inträffat eller risk därför föreligger, finner utskottet

att de för rederinäringen speciella förhållanden, som ovan åberopats, utgör

ett bärande skäl för tillgodoseende av motionernas syfte. Utskottet vill sär2

Bihang till riksdagens protokoll 1958. 7 saml. Nr B 23

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Bevillningsutskottets betänkande nr B 23 år 195S

skilt framhålla den konkurrens som de svenska rederierna utsattes för därigenom

att en allt större del av världshandelsflottan överflyttas till länder

med ingen eller obetydlig beskattning av rederiföretag och således seglar under

s. k. bekvämlighetsflagg.

Även om det inte är möjligt att helt motverka denna tendens med skattepolitiska

åtgärder, finns det dock ingen anledning att underlåta att vidtaga

åtgärder på ett område där olikheterna i konkurrensförhållandena framträder

som mycket kännbara, nämligen på skatteområdet. Visserligen har riksskattenämnden

alltsedan 1952 års taxering årligen meddelat anvisningar till ledning

för taxeringsmyndigheterna rörande nedskriving av fartygskontrakt.

Då emellertid sådant besked regelmässigt lämnas först mot slutet av varje

beskattningsår, innebär nuvarande praxis en viss osäkerhet för vederbörande

företag. En bestämd procentsats, som rederiföretagen alltid kunde räkna

med, skulle otvivelaktigt vara av betydande värde för deras möjlighet till

planering. Utskottet föreslår därför, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

hemställer om förslag till nästa års riksdag om sådana ändringar i gällande

skatteförfattningar att rederiföretag medgives rätt att göra avdrag för avskrivning

på leveranskontrakt rörande fartyg under byggnadstiden med 40 %

av kontraktspriset oberoende av om prisfall under sagda tid inträffat eller

risk härför föreligger. De nu förefintliga möjligheterna, att, om prisfallet

eller prisfallsrisken därtill föranleder, vid taxeringen medge avdrag för nedskrivning

å fartygskontrakt med högre procenttal än 40, kommer självfallet

att kvarstå.

I motionerna har föreslagits, att rederiföretagen utöver rätten att nedskriva

40 % av kontraktspriset skall äga rätt att verkställa avskrivning med 100 %

på anskaffningsvärdet. Den föreslagna regeln syftar till att åstadkomma en

schablonmässig regel för avskrivning på återanskaffningsvärdet. Utskottet

finner det i och för sig principiellt skäligt att avskrivning skall få göras på

återanskaffningsvärdet. Denna fråga har senast behandlats av 1952 års företagsbeskattningskommitté

men det har hittills inte visat sig praktiskt möjligt

att skapa lämpliga författningsregler härom.

Den ändring i gällande regler rörande nedskrivning å leveranskontrakt i

enlighet med vad utskottet ovan förordat torde vara den åtgärd som i dagens

läge är omedelbart genomförbar och som samtidigt utgör ett betydande steg

till mera ändamålsenliga skatteregler för rederinäringen. Frågan om avskrivning

på återanskaffningsvärdet finner utskottet vara värd uppmärksamhet.

Den reser emellertid stora principiella problem och kan inte behandlas

utan hänsynstagande till förhållandena inom övriga näringsgrenar. Åtgärder

i syfte att skapa regler för avskrivning å återanskaffningsvärdet torde

således inte kunna genomföras utan ingående och tidskrävande överväganden.

Utskottet anser sig därför icke kunna begära förslag om lagstiftningsåtgärder

på detta område till nästa år. Möjliga reformer skulle härigenom

endast fördröjas.

Den i motionerna upptagna frågan är inte den enda som f. n. är aktuell

för den svenska rederinäringen i de svårigheter som den har att kämpa med.

s. 19 Kontrollera mot PDF

Bevillningsutskottets betänkande nr B 23 år 1958 19

Enligt vad utskottet har sig bekant är åtskilliga frågor rörande den svenska

rederinäringens villkor föremål för Kungl. Maj :ts prövning på grund av

framställningar från rederihåll. Som framgått av det föregående hemställer

utskottet om skyndsam ändring rörande nedskrivningen å leveranskontrakt.

Vad gäller övriga aktuella problem på rederinäringens område förutsätter

utskottet att Kungl. Maj :t med skärpt uppmärksamhet följer utvecklingen

och vidtar de åtgärder som kan visa sig erforderliga.

dels ock ansett att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av de likalydande motionerna

I: B 177 av herrar Svärd och Per-Olof Hanson samt II:

B 226 av fru Sandström och herr Regnéll måtte i skrivelse

till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t måtte förelägga

1959 års riksdag förslag till sådana ändringar i gällande

skatteförfattningar, att rederierna medgives rätt att

göra avdrag för avskrivning å leveranskontrakt rörande fartyg

under byggnadstiden — oberoende av om prisfall under

sagda tid inträffat eller risk härför föreligger — med 40 %

å kontraktspriset, samt

att motionerna i övrigt anses besvarade genom vad utskottet

ovan anfört och hemställt.

581727 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.