Betänkande i anledning av väckta motioner om viss inriktning av pågående översyn rörande förvärvsavdraget för gift kvinna i beskattningen.
1958-07-17 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1958 B:7, Betänkande i anledning av väckta motioner om viss inriktning av pågående översyn rörande förvärvsavdraget för gift kvinna i beskattningen.
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr B 7 år 11)58
1
Nr Ii 7
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om viss inriktning av pågående översyn rörande förvärvsavdraget
för gift kvinna i beskattningen.
I de inom riksdagen väckta, till bevillningsutskottet hänvisade likalydande
motionerna I: B 176 av fru Hamrin-Thorell och fru Gärde Widemar samt
II: B 225 av fröken Elmén, har hemställts, »att riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj :t hemställa, att pågående översyn av reglerna rörande förvärvsavdraget
m. m. skall bedrivas med sikte på att i en väsentlig omfattning
undanröja de gällande sambeskattningsreglernas orättvisor utan att
någon skärpning av inkomstskatten för någon grupp i samband härmed
företages».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det
följande, hänvisa till motionen I: B 176.
Enligt 46 § 3 mom. kommunalskattelagen må gift kvinna med inkomst
av rörelse eller eget arbete — därest hon levt tillsammans med sin man och
under större delen av beskattningsåret varit här i riket bosatt — i hemortskommunen
erhålla avdrag med 300 kronor, om och i den mån sådan hennes
inkomst därtill förslår.
Motsvarande bestämmelser i förordningen om statlig inkomstskatt innefattas
i 4 § 2 mom. Bestämmelserna innebär i huvudsak följande. Gift
kvinna med inkomst av rörelse eller av eget arbete erhåller, i den mån inkomsten
därtill förslår, avdrag med högst 300 kronor eller, om den gifta
kvinnan haft hemmavarande barn, för vilket rätt till allmänt barnbidrag
förelegat, med 300 kronor jämte 10 procent av nämnda inkomst, sammanlagt
dock med högst 1 000 kronor. Vidare är gift man, som haft inkomst av
jordbruksfastighet eller av rörelse och vars hustru utfört arbete i förvärvskällan
till ett värde av minst 300 kronor, berättigad att, om och i den mån
inkomsten i förvärvskällan därtill förslår, åtnjuta avdrag med 300 kronor.
De nu nämnda avdragen må dock för makarna tillsammans icke överstiga
300 respektive 1 000 kronor.
Sedan de nu gällande bestämmelserna rörande det s. k. förvärvsavdraget
infördes år 1052, har årligen väckts motioner om ändringar i desamma i
olika hänseenden. Här må blott erinras om att 1954 års riksdag — på hemställan
av samma års bevillningsutskott i dess betänkande nr 62 — avlät
skrivelse till Kungl. Maj:t med begäran, att Kungl. Maj :t ville i lämpligt
sammanhang låta verkställa en översyn av reglerna om förvärvsavdraget
1 llihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr B 7
2
Bevillningsutskottets betänkande nr B 7 år 1958
samt att så snart förutsättningar därför förelåg för riksdagen framlägga det
förslag i ämnet som därav kunde föranledas.
Jämlikt Kungl. Maj:ts bemyndigande den 10 maj 1957 har chefen för
finansdepartementet tillkallat vissa sakkunniga för att verkställa utredning
rörande förvärvsavdraget och därmed sammanhängande frågor. I direktiven
för de sakkunniga, vilka antagit benämningen 1957 års sambeskattningsrevision,
uttalar departementschefen hl. a.
Den här lämnade redogörelsen torde visa, att behov föreligger av att överse
bestämmelserna om beskattning av äkta makar. Den av riksdagen begärda
översynen av reglerna om förvärvsavdraget bör i samband därmed
komma till stånd. Vid utredningen får beaktas vunna erfarenheter om verkningarna
av 1952 års beslut i ämnet. Utredningen bör omfatta olika med
sambeskattningen sammanhängande frågor. Så t. ex. bör övervägas vid vilken
nivå tudelningsprincipen skall tillämpas samt prövas de synpunkter
som i skilda sammanhang framkommit om utsträckande av rätten till förvärvsavdrag
till nya kategorier skattskyldiga, exempelvis ensamstående
mödrar. Vidare torde uppmärksammas de särskilda problem på beskattningens
område som uppkommer vid äktenskaps upplösning.
Vid utredningen bör man utgå från de nu gällande ortsavdragen. Frågan
om avvägningen av dessa avdrag bör alltså inte upptas till omprövning i
detta sammanhang. Ett önskemål är givetvis att reglerna på familjebeskattningens
område blir så enkla och lättillämpade som möjligt. Största möjliga
likhet mellan hithörande bestämmelser vid den statliga och den kommunala
taxeringen bör därför eftersträvas.
Det synes inte osannolikt att utredningen kan komma att ge vid handen
att en viss omfördelning av skattetrycket mellan olika kategorier skattskyldiga
framstår som motiverad. Det bör dock i detta sammanhang understrykas
att — såsom även framhållits av 1957 års bevillningsutskott vid behandlingen
av frågan om höjning av de kommunala ortsavdragen — statsfinansiellt
utrymme för ytterligare skattesänkningar av större omfattning knappast
torde föreligga, sedan ortsavdragsreformen genomförts. Återhållsamhet
bör därför iakttagas i fråga om förslag som medför en minskning av
det samlade skatteuttaget. I den mån utredningen skulle få till resultat sådana
förslag, som innebär minskning av det kommunala skatteunderlaget,
torde man böra räkna med att kompensation av statsmedel för skattebortfallet
inte kan ges.
I de vid 1958 års A-riksdag väckta motionerna 1:94 och 11:91 yrkades
provisorisk höjning av förvärvsavdraget. Samtidigt yrkades i andra motioner
vissa ändringar beträffande bl. a. ortsavdragen för hemskilda och ogifta
skattskyldiga med barn. Motionerna, vilka upptogs till behandling av bevillningsutskottet
i ett sammanhang, avstyrktes av utskottet i dess av riksdagen
godkända betänkande nr 27. Beträffande motionerna 1:94 och 11:91
fann utskottet — enär 1957 års sambeskattningsrevisions utredning torde
föreligga inom en tämligen nära framtid — anledning inte föreligga att föreslå
en provisorisk höjning av förvärvsavdraget. Utskottet uttalade vidare
att spörsmålen om vilket ortsavdrag, som bör tillkomma hemskilda makar
eller ensamstående skattskyldiga med barn, torde vara sådana frågor som
kunde förutsättas bli uppmärksammade av sambeskattningsrevisionen. Enligt
utskottets mening borde resultatet av revisionens arbete avvaktas innan
en ändring skedde av gällande bestämmelser på området.
Bevillningsutskottets betänkande nr B 7 år 1958
3
Av innehållet i de förevarande motionerna må här återges följande.
De nuvarande sambeskattningsreglerna tar alltför ringa hänsyn till de
faktiska merkostnader som är förenade med förvärvsarbetet för gifta kvinnor.
Detta gäller i särskilt hög grad i de fall minderåriga barn finns i familjen.
Alldeles frånsett den penningvärdeförsämring som ägt rum sedan nu
gällande förvärvsavdrag fastställdes —■ år 1952 — är det uppenbart att ett
omkostnadsavdrag av 1 000 kronor inte förslår långt i jämförelse med årskostnaden
för ett hembiträde eller kostnaden för städhjälp, daghem e. d.
Sambeskattningsrevisionen får enligt sina direktiv inte föreslå regler som
medför något nämnvärt inkomstbortfall för statsverket. Avsikten är med
andra ord att den lättnad i sambeskattningen, som kan åstadkommas, skall
tas igen genom ökade bördor på sådana skattskyldiga, som inte drabbas av
sambeskattningens orättvisor, t. ex. ensamstående, eller eventuellt andra
kategorier sambeskattade, t. ex. sambeskattade utan minderåriga barn. Enligt
motionärernas mening är inkomstskatten för närvarande så hård att
det inte för någon grupp kan vara motiverat att göra den ännu hårdare.
Detta gäller inte minst de ensamstående. Utrymme för den avsedda sambeskattningsreformen
bör kunna skapas genom besparingar i statsutgifterna.
Men denna uppgift bör rimligen inte åläggas sambeskattningsrevisionen
utan lösas i annan ordning.
Utskottet
I de förevarande motionerna bär upptagits en fråga berörande den nu pågående
utredningen rörande förvärvsavdraget och därmed sammanhängande
frågor på familjebeskattningens område, 1957 års sambeskattningsrevision.
Enligt motionärernas mening har direktiven för revisionen den innebörden
att revisionen är förhindrad föreslå bestämmelser som medför nämnvärt
inkomstbortfall för statsverket. Motionsyrkandet går ut på skrivelse till
Kungl. Maj :t med hemställan att revisionens arbete bedrivs med sikte på
att undanröja de gällande sambeskattningsreglernas orättvisor utan att inkomstbeskattningen
i anledning härav höjs för någon grupp skattskyldiga.
Enligt utskottets mening har sambeskattningsrevisionen möjlighet att
inom ramen för direktiven föreslå bestämmelser som åtminstone för den
statliga inkomstbeskattningens del medför lättnad i skattetrycket för de av
förslaget berörda skattskyldiga utan att därav behöver föranledas en mera
avsevärd skattehöjning för andra grupper skattskyldiga eller annan ökning
av statsinkomsterna. I direktiven har i detta hänseende endast uttalats att
utredningen kan ge vid handen att eu viss omfördelning av skattetrycket
är motiverad, varjämte framhållits att statsfinansicllt utrymme för skattesänkningar
av större omfattning knappast torde föreligga, sedan ortsavdragsreformen
genomförts. Beträffande kommunalbeskattningen har i direktiven
anförts att revisionen — därest förslag framläggs som medför
minskning av det kommunala skatteunderlaget — torde få räkna med att
4
Bevillningsutskottets betänkande nr B 7 år 1958
kompensation av statsmedel för skattebortfallet inte kan ges. Under sådana
omständigheter måste varje nedsättning av det kommunala skatteunderlaget
kompenseras av högre kommunalt skatteuttag för så vitt inte utgiftsbesparingar
av motsvarande omfattning kan ske.
Såvitt utskottet kan finna har utformningen av sambeskattningsrevisionens
direktiv skett så att förutsättningar finns att revisionen kan framlägga
ett förslag som i dagens statsfinansiella situation är genomförbart. Utskottet
anser på grund härav anledning inte föreligga för riksdagen att genom
skrivelse till Kungl. Maj :t påkalla ändrade direktiv för revisionen. Utskottet
avstyrker således motionsyrkandet.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att de likalydande motionerna I:B 176 av fru HamrinThorell
och fru Gärde Widemar samt II: B 225 av fröken
Elmén om viss inriktning av pågående översyn rörande förvärvsavdraget
för gift kvinna i beskattningen icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 17 juli 1958
På bevillningsutskottets vägnar:
EDGAB SJÖDAHL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Spetz, Snygg, Gustaf Elofsson*,
Erik Jansson, fröken Danmark*, herrar Wärnberg*, Wolgast*, Kronstrand
och Gustaf Henry Hansson; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Olshammar, Nilsson i Svalöv,
Kollberg*, Allard, Vigelsbo, Kärrlander, Magnusson i Borås, Ericsson i Kinna,
Gustafson i Göteborg och Andersson i Essvik.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Reservation
av herrar Kronstrand, Gustaf Henry Hansson, Nilsson i Svalöv, Kollberg,
Magnusson i Borås och Gustafson i Göteborg, vilka ansett att utskottets yttrande
och hemställan bort ha följande lydelse.
Utskottet vill understryka det berättigade i den av motionärerna uttalade
uppfattningen att nuvarande sambeskaltningsregler är klart otillfredsställande
utformade. Alltför ringa hänsyn tages till de faktiska merkostnader
som är förenade med förvärvsarbetet för gifta kvinnor, ett förhållande som
i särskilt hög grad gäller i de fall där minderåriga barn finns i familjen.
Bevillningsutskottets betänkande nr B 7 år 1958
5
Härtill kommer att penningvärdeförsämringen sedan nuvarande förvärvsavdrag
fastställdes år 1952 har minskat det reella värdet av avdraget. Det
torde vidare vara klart, att många gifta kvinnor med särskild yrkesutbildning,
t. ex. inom sjukvård eller undervisning, anser att förvärvsarbete för
dem blir alltför litet lönande till följd av den bårda sambeskatlningen. Utskottet
vill därför betona det angelägna i att en markerad förbättring åsladkommes
i skatteavseende.
Det är uppenbart att en tillfredsställande förbättring av sambeskattningsregierna
inte kan nås utan ett däremot svarande inkomstbortfall för statsverket.
Hur stort detta kan bli kan utskottet givetvis ej nu bedöma. Men
utskottet delar motionärernas uppfattning att en sådan revision bör ske
utan att samtidigt förslag framlägges om skärpning av inkomstskatten för
någon annan grupp, t. ex. ensamstående, i kompenserande syfte. De för utredningsarbetet
utfärdade direktiven är härvidlag oklart formulerade och
ger såsom motionärerna framhållit närmast vid handen att kompenserande
skattehöjningar även kan övervägas. Med hänsyn till den nuvarande inkomstbeskattningens
hårdhet anser utskottet det väl motiverat att — såsom
motionärerna föreslagit — riksdagen ger till känna som sin uppfattning,
att en översyn av sambeskattningsreglerna bedrives med sikte på att undanröja
de gällande sambeskattningsreglernas orättvisor och utan att någon
kompletterande skärpning av inkomstskatten för någon grupp skattskyldiga
vidtages i samband därmed. Uppgiften bör således vara att söka utarbeta
regler i fråga om inkomstbeskattningen för förvärvsarbetande gift
kvinna, som är rättvisa och ändamålsenliga. Statsfinansiellt utrymme för
sådana skattelättnader, vilket bör kunna skapas genom besparingar i statsutgifterna,
bör åstadkommas i annan ordning och således icke belasta denna
utrednings arbete.
Beträffande den kommunala inkomstbeskattningen har i direktiven anförts
att revisionen — därest förslag framlägges som medför minskning av''
det kommunala skatteunderlaget — torde få räkna med att kompensation
av statsmedel för skattebortfallet inte kan ges. Utskottet har utgått från att
motionärernas framställning — av naturliga skäl — avser den statliga inkomstbeskattningen.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna
I: B 176 av fru Hamrin-Tborell och fru Gärde Widemar samt
II:B 225 av fröken Elmén, måtte i skrivelse till Kungl.
Maj:t hemställa alt pågående översyn av reglerna rörande
förvärvsavdraget skall bedrivas med sikte på alt i en väsentlig
omfattning undanröja de gällande sambeskattningsreglernas
orättvisor samt utan att någon skärpning av inkomstskatten
för någon grupp i samband härmed företages.
581229 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.