Bevillningsutskottets betänkande nr B 9 år 1958
1958-07-17 · 11 sidor, varav 11 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 11 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
BevU 1958 B:9, Bevillningsutskottets betänkande nr B 9 år 1958
Dokumentets text
Bevillningsutskottets betänkande nr B 9 år 1958
1
Nr B 9
Bevillningsutskottets betänkande i anledning av väckta motioner
om sänkning av bolagsskatten
Till bevillningsutskottet har hänvisats följande inom riksdagen väckta, av
utskottet till behandling i ett sammanhang upptagna motioner, nämligen
I) de likalydande motionerna I: B 29 av herr Hagberg m. fl. och II: B 34
av herrar Cassel och Darlin, vari hemställts, att riksdagen måtte antaga följande
-
Förslag
till
förordning angående ändrad lydelse av 10 § 2 mom. förordningen
den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt
Härigenom förordnas att 10 § 2 mom. förordningen den 26 juli 1947 om
statlig inkomstskatt skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
10 §.
2 mom. Den statliga inkomstskatten utgör:
a) för svenska —---1 mom.:
fyrtio procent av den beskattningsbara inkomsten, i den mån skatten icke
skall beräknas enligt c) här nedan;
b) för andra svenska ekonomiska föreningar än sambruksföreningar ävensom
för sparbanker, sparbankernas säkerhetskassa, Sveriges allmänna hypoteksbank,
Konungariket Sveriges stadshypotekskassa, hypoteksföreningar,
svenska bostadskreditkassan och bostadskreditföreningar:
trettiotvå procent av den beskattningsbara inkomsten;
c) för försäkringsanstalter, -— —- — inkomsten; samt
d) för andra skattskyldiga än dem som avses i 1 mom. eller under a), b)
eller c) här ovan:
femton procent av den beskattningsbara inkomsten.
Vid tillämpningen av bestämmelserna under a) och c) här ovan skall iakttagas
alt, därest försäkringsanstalt driver jämväl annan försäkringsrörelse
än livförsäkringsrörelse, skatten skall beräknas enligt bestämmelsen under
c) allenast beträffande den del av anstaltens beskattningsbara inkomst, som
efter förhållandet mellan den skattepliktiga nettointäkten av livförsäkringsrörelsen
och anstaltens sammanlagda skattepliktiga nettointäkt belöper å
livförsäkringsrörelsen.
Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1959.
1 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 7 samt. Nr B 9
2
Bevillningsutskottets betänkande nr B 9 år 1958
II) de likalydande motionerna I: B 175 av herr Aastrup m. fl. och II: B 229
av herr Kollberg m. fl., vari hemställts, att riksdagen måtte besluta, att
den extra bolagsskatten slopas och att således 10 § 2 mom. förordningen
om statlig inkomstskatt — i fråga om skatten för aktiebolag, ekonomiska
föreningar m. m. — gives den lydelse som författningsrummet hade före
den genom KF den 3 juni 1955 (nr 300) vidtagna ändringen att gälla den
skatt som skall påföras enligt 1959 års taxering.
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för de i motionerna framförda
yrkandena, får utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande,
hänvisa till de vid årets förra riksdag väckta motionerna II: 324 och
II: 325.
Genom beslut av 1955 års riksdag vidtogs en av konjunkturpolitiska skäl
betingad höjning av den statliga inkomstskatten för vissa juridiska personer.
Beslutet innebar att skatten höjdes för aktiebolag från 40 till 45 procent
vid 1956 års taxering och 50 procent fr. o. in. 1957 års taxering samt
för ekonomiska föreningar från 32 till resp. 36 och 40 procent.
Såsom motivering för den provisoriska skärpningen av vinstbeskattningen
anförde departementschefen i propositionen nr 190 år 1955 angående komplettering
av riksstatsförslaget för 1955/56, att en dylik skärpning låg i
linje med det tidigare redovisade behovet av en ytterligare dämpning av expansionstendenserna
i näringslivet. Departementschefen erinrade om att
genom de ändrade regler för företagsbeskattningen — som samma år antagits
av riksdagen — minskades företagens möjligheter att i högkonjunktur
genom anstånd med beskattningen av den faktiska årsvinsten vinna likviditetsförstärkningar.
De nya reglerna tillskapade även genom sin konstruktion
förutsättningar för en av konjunkturläget betingad variation i utrymmet
för vinstreglerande dispositioner eller med andra ord för ett system
varigenom underlaget för skatteberäkningen kunde i viss omfattning varieras.
Bevillningsutskottet, som i sitt betänkande nr 52/1955 vid sin bedömning
av frågan tog fasta på den provisoriska karaktären av lagstiftningen, anslöt
sig för sin del till den av departementschefen redovisade uppfattningen om
behovet av en dylik åtgärd. Med de starka inflationistiska spänningar som
för det dåvarande syntes råda i den svenska samhällsekonomin ansåg utskottet
det motiverat att de tidigare vidtagna åtgärderna i kreditåtstramande
syfte kompletterades med en tillfälligt skärpt vinstbeskattning.
Av innehållet i de föreliggande motionerna må här återges följande.
I de likalydande motionerna I: B 29 och II: B 34 hänvisas beträffande motiveringen
till den vid 1958 års A-riksdag väckta motionen 11:325. Däri
konstateras, att produktionsökningen inom landet, vare sig man ser endast
på industriproduktionen eller på den samlade bruttonationalprodukten, under
1950-talet undergått en väsentligt mindre ökning per år än under t. ex.
Bevillningsutsl ottels betänkande nr B tf år 1958
3
femårsperioden 1946—1951. För bruttonationalprodukten har den genomsnittliga
årliga ökningen varit föga mer än hälften av vad den var under
nyssnämnda efterkrigsperiod. Det konstateras också att den minskade produktionsökningen
åtminstone till tiden sammanfaller med den serie av åtgärder
som från statsmakternas sida vidtagits för att skärpa företagsbeskattningen.
Motionärerna har den uppfattningen att det även föreligger ett
direkt orsakssammanhang.
Den senaste skärpningen för företagen på den direkta beskattningens
område företogs 1955. Då höjdes den statliga skatten för aktiebolag och
ekonomiska föreningar med 25 %. Finansministern har räknat med, att
denna skatteökning skulle föranleda en inkomstökning för staten på 275
milj. kr. Sedan taxeringsutfallet för taxeringsåret 1957 numera är klart,
torde man kunna konstatera att finansministerns beräkningar varit alldeles
för optimistiska. I följande sammanställning återges för taxeringsåren
1953—1957 dels den för svenska aktiebolag framkomna beskattningsbara
inkomsten, dels den på grundval härav uträknade statsskatten.
Taxeringsår Beskattningsbar Uträknad
inkomst skatt
milj. kr. milj. kr.
1953 ...................... 2 128 835
1954 ...................... 2 413 943
1955 ...................... 2 646 1 046
1956 ...................... 2 623 1 156
1957 ...................... 2 294 1 118
Skatteskärpningen för aktiebolagen trädde i princip i kraft den 1 juli
1955. Dess första verkningar kan alltså utläsas ur siffrorna för taxeringsåret
1956. Helt har höjningen slagit igenom för taxeringsåret 1957. Det
framgår av sammanställningen, att en förhållandevis ganska betydande ökning
av den beskattningsbara inkomsten förelegat under de två närmaste
inkomståren före 1955. Sedan dess har den beskattningsbara inkomsten
nedgått, i särskilt hög grad för inkomståret 1956. Den uträknade skatten
har därigenom kommit att ökas väsentligt mindre än skattesatsen skulle
kunnat föranleda. Taxeringsåret 1957 ligger sålunda den uträknade skatten
endast 72 milj. över siffran för taxeringsåret 1955. Denna ökning motsvarar
7 % på 2 år. Det är ovisst om man behövt räkna med nämnvärt lägre intäkt
för statsverket om aktiebolagsskatten inte höjts.
Motiveringen för de olika skärpningarna av företagsbeskattningen har
varit att de skulle medverka till ekonomisk stabilitet. Då levnadskostnaderna
i Sverige sedan 1950 stigit med mer än 40 procent har den förda skattepolitiken
uppenbarligen misslyckats när det gällt att bevara penningvärdet.
Utöver att verka starkt dämpande på produktionsökningen och därmed på
möjligheterna till standardökning har skatteskärpningarna åstadkommit en
högst betydande omkostnadsökning för det svenska näringslivet. Främst
har detta påverkat exportindustriernas möjligheter att konkurrera på utlandsmarknaderna,
men även på den inhemska marknaden börjar konkurrensen
utifrån göra sig alltmer gällande.
4
Bevillningsutskottets betänkande nr B 9 år 1958
Då resultatet sålunda blivit i hög grad negativt och då — vad höjningen
av den direkta bolagsskatten beträffar — det även från fiskalisk utgångspunkt
inte torde ha uppstått någon egentlig vinst, bör det vara högst angeläget
att nu ta upp frågan om företagsbeskattningen i dess helhet till ny
prövning. Lättnader på detta område skulle verksamt kunna bidraga till
att dämpa inflationstendenserna i vårt samhälle. De skulle även bidraga till
att minska de risker för sysselsättningen som nu börjar skönjas. Såsom en
första åtgärd i riktning mot en lindring av företagsbeskattningen förordar
motionärerna en återgång till de skattesatser för aktiebolag och ekonomiska
föreningar som gällde innan skärpningen 1955, alltså en sänkning till 40
procent för aktiebolag och 32 procent för ekonomiska föreningar. Motionärerna
finner det sannolikt att inkomstminskningen för staten i vart fall inte
kommer att uppgå till 80 miljoner kronor för helt år.
Som stöd för yrkandet i de likalydande motionerna I: B 175 och II: B 229
åberopas den motivering, som framlades i motionen 11:324 till årets förra
riksdag. Därvid framhålles att den sakkunniga expertisen ansett att den
extra bolagsskatten som konjunkturpolitiskt medel är helt förfelad. För att
försöka ge den extra bolagsskatten ett försonande drag har den alltifrån
genomförandet betecknats som tillfällig. Tidigare budgetår har intäkterna
av skatten också i syfte att markera dess tillfälliga karaktär avförts ur statsbudgeten
och avsatts på särskilt konto i riksbanken. Nu föreslår emellertid
finansministern, att någon avsättning av skattens intäkter på särskilt konto
inte skall äga rum, utan att skatten tills vidare skall behandlas som en ordinär
statsinkomst. Skatten är med andra ord på samma väg som så många
andra »tillfälligt» genomförda skatter.
Den förhöjda skattesatsen har väsentliga negativa verkningar främst i
följande viktiga avseenden. Den verkar höjande på kostnadsläget inom produktionen.
Därmed försvagar den företagens konkurrenskraft gentemot utlandet.
Räntabiliteten pressas nedåt. Produktionsavkastningen blir lägre än
vad den eljest skulle ha blivit. Detta får i sin tur återverkningar i negativ
riktning på skatteunderlag hos såväl företag som deras anställda. Den höga
skattesatsen har dessutom i och för sig en tendens att pressa ner de till
beskattning redovisade vinsterna. Detta sker vidare till priset av snedvridna
konkurrensförhållanden mellan olika finansieringssätt och kapitalförsörjningsmetoder
till skada för kapitalmarknaden i dess helhet. Ur allmänekonomiska
synpunkter talar med andra ord de övervägande skälen klart
mot den extra bolagsskatten.
Återstår så de stats finansiella synpunkterna. Dessa står givetvis i intimt
samband med de förut berörda allmänekonomiska. Som kostnadselement
och genom sina skadliga återverkningar på kapitalmarknaden verkar extraskatten
som en broms på produktionsutvecklingen och på skatteunderlagets
utveckling. Härtill kommer så den förhöjda skattesatsens tendens att i rådande
skattesystem i och för sig pressa ner de till beskattning redovisade
vinsterna.
Produktionsutvecklingen inom den svenska industrien har under senare
Bevillningsutskottets betänkande nr B !) år 1958
5
år visat en stagnerande och t. o. in. något vikande tendens, ökningstakten
har varit lägre än tidigare. Av stort intresse för bedömande av den här diskuterade
frågan om den extra bolagsskattens inverkan på skatteunderlag och
till beskattning redovisade vinster är dessutom att se, hur aktiebolagens
beskattningsbara inkomster utvecklat sig under åren efter den förhöjda
skattesatsens genomförande. Trots att industriproduktionen visat någon
årlig ökning — ehuru lägre än tidigare — har de beskattningsbara inkomsterna
minskat från 1954 till 1955 med 0,9 % och från 1955 till 1956 med
12,5 %. En väsentlig nedgång i skatteunderlaget har sålunda inträffat. Den
höjda skattesatsen till trots uppgår ökningen i statens inkomster av bolagsskatten
sedan 1954, det senaste året före skattesatsens höjning, endast till
72 milj. kr.
Denna nedgång i det totala skatteunderlaget för företagen torde till stor
del finna sin förklaring i följande omständigheter.
Det senast redovisade skatteunderlaget för aktiebolag m. fl. juridiska
personer — • för verksamhetsåret 1956 — visade ett sammanlagt belopp av
2 294 milj. kr. Räknat på ett med fyra procent förhöjt skatteunderlag skulle
extra bolagsskatten f. n. ge ca 240 milj. kronor. För att bolagsskatten skall
ge samma intäkter vid 40 procents uttag som vid 50 procent, måste skatteunderlaget
öka med 25 procent. Det torde inte vara orealistiskt att räkna
med att ett avskaffande av extra bolagsskatten kommer att leda till att
skatteunderlaget relativt snabbt åter uppnår i varje fall 1955 års nivå. Det
skulle betyda att drygt hälften av intäkterna av extra företagsskatten skulle
omedelbart återvinnas för helt år räknat. Det bör observeras, att företagens
intresse att verkställa vinstdispositioner med hänsyn till den tillfälligt förhöjda
skattesatsen skulle bortfalla. Uppskattningsvis torde skattebortfallet
med hänsyn tagen till här berörda olika faktorer och till den kraftigt höjda
kvarskatteräntan för nästa budgetår kunna beräknas till ca 100 milj. kronor.
Denna kalkyl bygger alltså även på förutsättningen att beslut om skattens
slopande fattas vid innevarande riksdag med verkan fr. o. m. taxeringen
år 1959. På längre sikt torde eu återgång till den tidigare gällande skattesatsen
av 40 procent rent av ställa sig gynnsammare för statskassan än ett
bibehållande av nuvarande 50-procentsnivå.
Utskottet
Utskottet vill till eu början framhålla atl konjunkturbilden i dagens läge
är en helt annan än år 1955, då den skärpta beskattningen av aktiebolag och
ekonomiska föreningar genomfördes. Den högkonjunktur som rått under
de senaste åren har påtagligt mattats. Som framhållits i statsverkspropositionen
R är det tydligt att produktionsutvecklingen under innevarande år
hl ir av blygsammare omfattning än under de närmast föregående åren. Den
senaste tidens ekonomiska utveckling samt de aktuella utvecklingstendenserna
understryker betydelsen av att sådana åtgärder vidtages som kan vara
6
Bevillningsutskottets betänkande nr B 9 år 1958
särskilt ägnade att främja produktionen. Den extra företagsbeskattningens
avskaffande är enligt utskottets uppfattning en sådan åtgärd. Den verkar
sänkande på kostnadsläget inom företagen och stärker därigenom dessas
konkurrenskraft gentemot utländska företag, såväl på utlandsmarknaderna
som inom landet. Särskilt mot bakgrunden av de påtagliga avmattningstendenserna
i utlandet samt den befarade nedgången i den svenska valutareserven,
utlöst av avsättningssvårigheter för svenska företag, anser utskottet
en återgång till den tidigare skattesatsen motiverad.
Av det anförda framgår att utskottet anser att de motiv, från konjunkturpolitiska
synpunkter, som år 1955 anfördes för den då vidtagna höjningen
av bolagsskatten, inte föreligger i dagens läge. Tvärtom torde beskattningen
avsevärt minska företagens möjligheter att vidtaga en för samhället i dess
helhet önskvärd omställning i ett mer pressat konjunkturläge. Att under sådana
omständigheter vidmakthålla en beskattning, som uttryckligen förklarats
skola vara provisorisk, anser utskottet inte försvarbart.
Den statsfinansiella effekten av höjningen av bolagsskatten beräknades i
proposition nr 196/1955 bli eu ökning av statsskatten enligt 1956 års taxering
med ungefär 125 miljoner kronor och enligt 1957 års taxering med omkring
250 miljoner kronor, varav i runt tal 200 miljoner kronor kunde väntas
inflyta under budgetåret 1955/56.
Det torde emellertid stå klart att det statsfinansiella utbytet av den förhöjda
skattesatsen i verkligheten blivit icke oväsentligt mindre än beräknat.
Utvecklingen gav nämligen ett helt annat utslag beroende på att företagens
ledovisade beskattningsbara belopp nedgick kraftigt. För inkomståret 1957
torde visserligen en viss återhämtning ha inträtt men påtagliga risker finns
alt det för innevarande år återigen blir ett sämre utfall än vid 1958 års taxering.
Det förefaller emellertid troligt att företagen i största möjliga utsträckning
sökt utnyttja befintliga möjligheter att uppskjuta beskattningen till eu
senare tidpunkt i syfte att få tillgodonjuta en lägre skattesats. Med hänsyn
härtill föreligger anledning antaga att en sänkning av bolagsskatten minskar
bolagens intresse att vidtaga vinstreglerande dispositioner och således
— om vinstutvecklingen inte blir särskilt ogynnsam — bidrager till att höja
skatteunderlaget. I vad mån så kan bli fallet är av lätt insedda skäl inte
möjligt att närmare angiva. Hänsyn bör vidare tas till den produktionsfrämjande
effekt, som en återgång till den tidigare, lägre skattesatsen kan förväntas
få och som påverkar skatteunderlaget i stigande riktning. Utskottet
beräknar skattebortfallet för innevarande budgetår till 100 miljoner kronor.
Den av utskottet förordade återgången till den tidigare skattesatsen innebär
en sänkning av den nu gällande skattesatsen med tjugu procent. I
enlighet med motionärernas yrkande bör denna sänkning i vad gäller uppbörden
ske från och med närmast framförliggande uppbördstermin, vilken
inträffar i september månad detta år. Utskottet framlägger nedan förslag till
särskilda författningsbestämmelser i detta syfte. Då det gäller alt bedöma
effekten i uppbördshänseende härav vill utskottet erinra om det förut påpekade
förhållandet, att företagen såvitt kan bedömas sökt att i största möj
-
Bevillningsutskottets betänkande nr B 9 år 1958
7
liga utsträckning utnyttja i lagstiftningen medgivna möjligheter att uppskjuta
beskattningen till en senare tidpunkt i syfte att få tillgodonjuta en
lägre skattesats. Av skäl som angivits i de väckta motionerna kan man vidare
enligt utskottets mening räkna med att skattesatsens sänkning i och för
sig leder till en höjning av skatteunderlaget. Med hänsyn härtill finns det
anledning antaga att nedgången i uppbörden för hela budgetåret kommer
att i stort sett överensstämma med det av utskottet ovan beräknade skattebortfallet
å 100 miljoner kronor.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att riksdagen, med bifall till de likalydande motionerna
I: B 29 av herr Hagberg m. fl. samt II: B 34 av herrar Cassel
och Darlin samt de likalydande motionerna I: B 175 av herr
Aastrup m. fl. och II: B 229 av herr Kollberg m. fl., måtte
antaga
dels det vid motionerna I: B 29 och II: B 34 fogade förslaget
till förordning angående ändrad lydelse av 10 § 2
mom. förordningen den 26 juli 1947 (nr 576) om statlig inkomstskatt;
dels
ock följande
Förslag
till
förordning med bestämmelser om beräkning av den preliminära skatten
vissa år för aktiebolag m. fl.
Härigenom förordnas som följer.
1 §•
Svenska aktiebolag, svenska försäkringsanstalter som icke äro aktiebolag,
andra juridiska personer än oskifta dödsbon eller familjestiftelser samt andra
svenska ekonomiska föreningar än sambruksföreningar må i fråga om
den i hemortskommunen påförda preliminära B-skatt, som förfaller till betalning
under uppbördsterminerna i september och november 1958 samt januari
1959 erlägga preliminär skatt med belopp motsvarande allenast åttio
procent av den i hemortskommunen under uppbördsterminen till betalning
förfallande skatten, avrundat uppåt till helt hundratal kronor.
Vad nu sagts skall ej gälla, då i anledning av jämkning eller preliminär
taxering ny debetsedel utfärdas och den därå upptagna skatten förfaller till
betalning första gången under någon av förenämnda uppbördsterminer. I
sådant fall skall den i den preliminära skatten ingående statliga inkomstskatten
beräknas för annan svensk ekonomisk förening än sambruksförening
till trettiotvå procent av den till statlig inkomstskatt beskattningsbara
inkomsten och för annan i föregående stycke avsedd skattskyldig till fyrtio
procent av motsvarande inkomst. Därvid skall å debetsedeln antecknas att
den skattskyldige är pliktig att, oberoende av bestämmelserna i föregående
stycke, erlägga preliminär skatt med det å debetsedeln angivna beloppet.
8
Bevillningsutskottets betänkande nr B 9 år 1958
2 §.
Det åligger länsstyrelsen eller, i stad med egen uppbördsförvaltning, den
lokala skattemyndigheten att å kreditkort avseende preliminär skatt för i
1 § första stycket angiven skattskyldig verkställa den ändring av debiterat
belopp, som svarar mot vad den skattskyldige har att enligt nämnda stadgande
erlägga såsom preliminär skatt.
3 §•
För skatlskyldig, varom i 1 § förmäles, skall preliminär B-skatt, som eljest
skolat beräknas enligt 13 § första stycket uppbördsförordningen, för år
1959 utgå med belopp motsvarande den slutliga skatten enligt 1958 års taxering,
minskad med tjugu procent av den däri ingående statliga inkomstskatten.
Därvid skall dock i den slutliga skatten icke inräknas utskiflningsskatt,
ersättningsskatt eller sådan i uppbördsförordningen icke omnämnd skatt eller
avgift, vilken påförts jämlikt bestämmelse i annan författning.
4 §.
Det åligger lokal skattemyndighet att under senare hälften av augusti
1958 lämna i 1 § första stycket omförmäld skattskyldig skriftlig underrättelse
om bestämmelserna i nämnda stycke.
5 §•
Vad i denna förordning stadgas har ej avseende å försäkringsanstalter,
som uteslutande driva livförsäkringsrörelse.
6 §•
Kungl. Maj :t äger utfärda de närmare föreskrifter, som kunna finnas erforderliga
för tillämpningen av denna förordning.
Denna förordning träder i kraft den 1 augusti 1958.
Stockholm den 17 juli 1958
På bevillningsutskottets vägnar:
EDGAR SJÖDAHL
Närvarande:
från första kammaren: herrar Sjödahl, Spetz, Snygg, Gustaf Elofsson*,
Erik Jansson, fröken Ranmark*, herrar Wärnberg*, Wolgast*, Ivronstrand
och Gustaf Henry Hansson; samt
från andra kammaren: herrar Brandt i Olshammar*, Nilsson i Svalöv,
Kollberg*, Allard, Vigelsbo, Kärrlander, Magnusson i Borås, Ericsson i
Kinna, Gustafson i Göteborg och Andersson i Essvik.
* Icke närvarit vid justering av betänkandet.
Bevillningsutskottets betänkande nr B 9 år 1958 9
Reservation
av herrar Sjödahl, Snygg, Erik Jansson, fröken Ranmark samt herrar
Wärnberg, Brandt i Olshammar, Allard, Kärrlander, Ericsson i Kinna och
Andersson i Essvik, vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan bort
ha följande lydelse.
I finansplanen i januari tecknade departementschefen en bild av det ekonomiska
läget vid årsskiftet 1957/58, vilken senare kompletterats i den i
statsverkspropositionen B intagna finansplanen. Departementschefen har
därvid understrukit att i den rådande världskonjunkturen inrymmes påtagliga
avmattningstendenser, om vilkas styrka och fortbestånd det är svårt att
göra sig en klar föreställning. Uppbromsningen av aktiviteten synes komma
att bestå en tid framöver. Några klart expansiva faktorer tycks för närvarande
inte kunna skönjas. En ytterligare nedpressning av aktiviteten kan
inte helt uteslutas. Det finns emellertid anledning räkna med att en nedgång
i världskonjunkturen borde bli en till tiden relativt begränsad avmattning
i den föregående utpräglade högkonjunkturen. Avmattningen inom för oss
viktiga avnämarländer och den begynnande krympningen av världshandeln
synes dock redan ha gått så långt, att vår egen export kommer att sjunka.
Departementschefen uttalar vidare att inte minst med hänsyn till vår
knappa valutareserv alla ansträngningar bör göras för afl hålla uppe exporten.
Grundläggande för att detta skall lyckas är att den inhemska kostnadsnivån
inte drivs upp och de ekonomiskt-politiska åtgärderna måste väljas
med insikt härom. Departementschefen understryker att avsättningssvårigheter
för exportindustrin och därav uppkommande arbetslöshet inte kan
lösas genom en allmän påspädning av den inhemska konjunkturen. Detta
skulle bara leda till en ytterligare stegring av svårigheterna för exporten och
försämra vår internationella konkurrenskraft, samtidigt som importen skulle
stimuleras. En uppdriven hemmakonjunktur under en samtidig konjunkturavmattning
för omvärlden skulle snabbt försämra betalningsbalansen och
förbruka valutareserven.
Enligt departementschefens uppfattning är läget för närvarande inte sådant
att mera generella konjunkturstimulerande åtgärder bör vidtas. Beredskapen
att möta mera svårartade sysselsättningsstörningar stärks men
lika viktigt är att en fullgod beredskap finns mot ett nytt uppblossande av
en inflationskonjunktur i det läge då utlandskonjunkturen vänder uppåt
igen. Några tecken på en snabb konjunkturuppgång kan visserligen inte för
ögonblicket skönjas i utlandet, men tidigare erfarenheter visar hur snabbt
och oväntat läget kan förändras i en värld som präglas av politisk oro. Redan
i dagsläget finns också många tecken i vår inhemska ekonomi på starka
expansiva krafter, direkt eller indirekt emanerande från konsumtionssidan.
1 sammanhanget nämnes den rekordartade utveckling som bilismen och televisionen
för närvarande undergår. Del är inte svårt atl peka på kvardröjande
latenta inflationshärdar, som gör en oavlåtlig ekonomiskt-politisk
vakthållning nödvändig.
2 Bihang till riksdagens protokoll l!).r>S. 7 samt. AV II 9
10 Bevillningsutskottets betänkande nr B 9 år 1958
Utskottet kan ansluta sig till de synpunkter på den ekonomiska politiken
som departementschefen framlagt i finansplanerna i januari och juni.
Enligt utskottets mening ger de avmattningstendenser, som uppträtt och
alltjämt kan befaras i den internationella och svenska konjunkturen, inte
anledning till någon mer genomgripande omläggning av finanspolitiken. Därför
är läget enligt utskottets mening alltför oklart och fyllt av risker för ett
återuppflammande av de inflationistiska tendenserna i den svenska ekonomin.
Därtill står vår ekonomi i starkt beroende av utvecklingen i utlandet,
där läget snabbt kan förändras, särskilt i en tid av så stark politisk oro,
som dagens händelser utvisar.
Vad särskilt gäller företagen vill utskottet i detta sammanhang erinra om
att för dessa vissa lättnader ägnade att främja produktion och investeringar
genomförts. Sålunda har investeringsavgiften avvecklats från och
med 1958 års ingång, vilket bl. a. synes ha fått till effekt en väsentligt ökad
investeringslust i den privata sektorn. Genom återbetalning av förut steriliserade
pris- och konjunkturutjämningsavgifter har åtskilliga företag i år
erhållit en likviditetsförstärkning. Tillstånd att ta i anspråk medel, som
avsatts till investeringsfonder, har meddelats i väsentligt vidgad omfattning.
Slutligen bör nämnas att den i våras genomförda räntesänkningen bidragit
att sänka kostnadsnivån för företagen. Såvitt nu kan bedömas torde dessa
lättnader vara till fyllest för att ge företagen i allmänhet erforderlig stimulans
i nuvarande läge.
Utskottet vill vidare betona önskvärdheten av att driftbudgeten balanseras.
Den i statsverkspropositionen B framlagda driftbudgeten visar ett formellt
överskott å 24 milj. kr., vilket emellertid, om de föreliggande motionsyrkandena
skulle vinna bifall och om hänsyn tas till skattesänkningen vid
inbetalningen av källskatt redan fr. o. m. septemberuppbörden i år, skulle
förbvtas i ett underskott å omkring 200 milj. kr. I detta sammanhang vill
utskottet påpeka att för ett helt budgetår torde den extra bolagsskattens
borttagande innebära en minskning av statsinkomsterna med omkring 250
milj. kr.
Utskottet kan av ovan angivna skäl inte tillstyrka bifall till de föreliggande
motionerna. Den extra bolagsskatten bör således enligt utskottets mening,
med bevarande av dess provisoriska karaktär, tills vidare bibehållas.
Emellertid bör denna skatt sänkas eller avskaffas i ett konjunkturelit läge
av den art, att en sådan åtgärd påkallas, eller då den av statsfinansiella
skäl kan undvaras eller ock kan ersättas av andra statsinkomster. Ett övervägande
av bolagsskattens sänkning bör givetvis, som vid olika tillfällen
framhållits, ske i samband med införandet av en på arbetsgivarbidrag baserad
lagfäst tjänstepensionering.
Under den förra riksdagen detta år har riksdagen antagit förslag om extra
skatteinkomster på inemot 400 milj. kr., väsentligen av den anledningen
att medel måste anskaffas för de ökade utgifterna för försvaret. Denna
av samtliga större partier godkända åtgärd vidtogs därför afl det ansags
Bevillningsutskottets betänkande nr B 9 år 1958
11
oriktigt att för utgifter av detta slag underbalansera driftbudgeten. Om bolagsskatten
sänkes på sätt motionärerna föreslagit kommer en sådan underbalansering
av driftbudgeten att ske med omkring 200 milj. kr.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
1) att de likalydande motionerna I: B 29 av herr Hagberg
m. fl. samt II: B 34 av herrar Cassel och Darlin om sänkning
av bolagsskatten; samt
2) att de likalydande motionerna I: B 175 av herr Aastrup
in. fl. och II: B 229 av herr Kollberg m. fl. om sänkning av
bolagsskatten,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
581249
Stockholm 1058. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.