Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för att främja sparande och kapitalbildning.

1958-07-17 · 13 sidor, varav 13 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 13 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

BU 1958 B:5, Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder för att främja sparande och kapitalbildning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr B 5 år 1958

1

Nr B 5

Utlåtande i anledning av väckta motioner om åtgärder

för att främja sparande och kapitalbildning.

I två inom riksdagen väckta, till bankoutskottet hänvisade likalydande

motioner, nr B 184 i första kammaren av herr Lindblom m. fl. och

nr B 236 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl., har — med åberopande av

motiveringen i de likalydande motionerna 1:311 och 11:362, väckta vid

1958 års förra riksdag — hemställts, »att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj :t måtte hemställa att Kungl. Maj:t måtte snarast göra upp ett samlat

handlingsprogram med sikte på att främja sparande och kapitalbildning,

varvid som huvudbeståndsdelar bl. a. bör ingå i motiveringen i förenämnda

motioner angivna åtgärder». Dessa åtgärder innefattar bl. a. ändringar

i företagsbeskattningen i syfte att främja företagens sparande, vissa skattelättnader

för fysiska personer, stimulans av bostadssparandet, ökade möjligheter

till aktiesparande bland småsparare samt ökad tillgång till värdefasta

placeringar för försäkringssparande. Beträffande motiveringen till

och den närmare utformningen av de ovannämnda åtgärderna får utskottet

hänvisa till motionen 11:362.

Över motionerna 1:311 och 11:362 har utskottet inhämtat utlåtanden

från fullmäktige i riksbanken och fullmäktige i riksgäldskontoret samt berett

tillfälle för Sveriges industriförbund, Riksförbundet Landsbygdens

folk, Svenska arbetsgivareföreningen, Landsorganisationen, Tjänstemännens

centralorganisation, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,

Svenska jordbrukskreditkassan samt Svenska försäkringsbolags

riksförbund att inkomma med yttrande.

Allmän enighet råder bland remissinstanserna om önskvärdheten av ett

ökat sparande. De principiella synpunkter på den förda ekonomiska politiken

som anförts i motionerna har därjämte vunnit anslutning från Sveriges

industriförbund, Svenska bankföreningen, Svenska sparbanksföreningen,

Svenska försäkringsbolags riksförbund och Svenska arbetsgivareföreningen,

medan fullmäktige i riksbanken och i riksgäldskontoret, Riksförbundet

Landsbygdens folk, Svenska jordbrukskreditkassan och Tjänstemännens

centralorganisation i sina remissyttranden icke ingått på någon

allmän bedömning av den ekonomiska politiken. Landsorganisationen vänder

sig i sitt yttrande mot föreställningen att sparandet och kapitalbildningen

i Sverige skulle vara svagare än i andra jämförbara länder eller att

me 58 Bihang till riksdagens protokoll 1958. 8 samt. Nr B 5

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Bankoutskottets utlåtande nr B 5 år 1958

sparkvoten i landet skulle vara stadd i minskning. Beträffande de i motionerna

förordade sparstimulerande åtgärderna har såsom kommer att framgå

av den i det följande lämnade redovisningen rått delade meningar.

Motionärernas yrkande på ett samlat handlingsprogram med sikte på att

främja sparande och kapitalbildning har tillstyrkts av fullmäktige i riksgäldskontoret,

Industriförbundet, Bankföreningen, Sparbanksföreningen,

Försäkringsbolagens riksförbund, Arbetsgivareföreningen och Tjänstemännens

centralorganisation, medan fullmäktige i riksbanken och Landsorganisationen

funnit ytterligare initiativ i den i motionerna angivna riktningen

för närvarande vara opåkallade med hänsyn till redan pågående eller aviserade

utredningar.

Vad först angår de principiella synpunkterna framhåller fullmäktige

i riksgäldskontoret att det icke torde föreligga några delade meningar

om önskvärdheten, ja nödvändigheten av åtgärder för att öka kapitalbildningen

i landet samt anför i fortsättningen följande:

Den i ämnet förda debatten visar alltså stor enighet beträffande målsättningen,

medan skilda uppfattningar naturligt nog råder beträffande medlen.

För egen del har fullmäktige tidigare i liknande sammanhang i princip

ställt sig tveksamma till åtgärder, som ensidigt skulle gynna vissa sparformer

eller vissa kategorier sparare, och i stället förordat mer generellt

verkande sparstimulerande åtgärder. Fullmäktige har härvid även framhållit

angelägenheten av att största möjliga återhållsamhet iakttages, då det

gäller nya statliga utgifter, samt att upprätthållandet av ett stabilt penningvärde

är en av de viktigaste förutsättningarna för ett ökat enskilt

sparande. Fullmäktige vill nu ånyo understryka dessa uttalanden.

Emellertid anser fullmäktige både lämpligt och tillrådligt, att man i ett

läge, som kännetecknas av inflationistiska spänningar och tilltagande konsumtionsanspråk,

söker pröva alla tänkbara vägar, som kan leda till ökat

enskilt sparande och ökad kapitalbildning. Fullmäktige har också vid upprepade

tillfällen ställt sig positiva till motionsvis eller eljest framförda förslag

till särskilda åtgärder, ägnade att främja sparande och kapitalbildning.

Detta har icke minst varit fallet beträffande bostadssparandet, där kanske

de mest betydande sparresultaten är att vinna, såväl på frivillighetens

väg som genom en skärpning av amorteringsbestämmelser in. m.

De olika sparfrämjande åtgärder, som hittills vidtagits, har icke varit

till fyllest för att få fram ett nysparande av tillräcklig omfattning. Självfallet

innebär detta icke, att dessa åtgärder och den propagandaverksamhet,

som i samband därmed bedrivits, varit utan betydelse för sparandet.

Ansträngningarna att stimulera till ökat enskilt sparande bör i stället

energiskt fullföljas och alla uppslag, som kan vara ägnade att främja detta

syfte, noggrant prövas. Givetvis är det önskvärt, att detta sker med största

möjliga planmässighet, och fullmäktige finner därför motionärernas förslag

om ett samlat handlingsprogram med sikte på att främja sparande och kapitalbildning

värt beaktande. Uppgörandet av ett sådant handlingsprogram

måste emellertid baseras på ingående utredningar och överväganden, delvis

av rent politisk natur, och kan därför knappast väntas medföra några

snabba och positiva resultat. Fullmäktige vill i detta sammanhang erinra

om att flera utredningar för närvarande är sysselsatta med sparandets

s. 3 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr B 5 år 195S

3

problem och att riksdagen nyligen (se bevillningsutskottets betänkande

nr 29/1958) ånyo uttalat sig för att en allsidig och förutsättningslös utredning

genom Kungl. Maj :ts försorg kommer till stånd inom den närmaste

tiden beträffande frågan om premiering av nysparandet via beskattningen.

Fullmäktige i riksbanken anför i anledning av motionerna bl. a. följande:

Motiveringen till ifrågavarande motioner synes upptaga en tämligen

fullständig katalog över de åtgärder i angivet syfte, som diskuterats under

de senaste åren. Motionerna överensstämma till sitt syfte väsentligen med

de motioner vid föregående riksdag (1:379 och 11:465, likalydande) varöver

fullmäktige avgåvo yttrande i skrivelse till bankoutskottet den 21 mars

1957.

Ur detta yttrande må här återgivas följande:

» . . . allmän enighet torde råda om angelägenheten av att det enskilda

sparandet stimuleras. Med de utsikter för produktionsutvecklingen under

de närmaste åren, som den senaste långtidsutredningen skisserat, och de

omfattande investeringsbehov som föreligga på snart sagt alla områden, är

denna inställning självklar. Meningarna kunna emellertid skifta om möjligheten

att genom olika insatser från det allmännas sida locka till ett ökat

sparande. Det beror då enligt fullmäktiges mening icke på några ideologiska

motsättningar rörande sparandet utan på divergerande uppfattningar om

effekten av olika åtgärder och om rimligheten av de ingripanden och kostnader

som dessa förutsätta. Det är överväganden av denna art som föranlett

i varje fall fullmäktige att i vissa fall tillstyrka och i andra fall ställa

sig tveksamma eller avvaktande till de uppslag till sparstimulerande åtgärder

som under de senaste åren framkommit.»

Fullmäktige anförde vidare, att de i sistnämnda motioner framförda

förslagen till sparstimulerande åtgärder bearbetas av olika utredningar,

och hänvisade därjämte till den i Konjunkturinstitutets regi pågående

utredningen om det personliga sparandets struktur, omfattning och

motiv. Fullmäktige ansågo därför, att de ytterligare utredningar som motionärerna

förordat och vilkas verkställande delvis kunde bli beroende av att

sparandeundersökningen fullbordades, lämpligen borde anstå tills vidare.

Då ovan nämnda sparandeundersökning, enligt vad fullmäktige inhämtat

av Konjunkturinstitutet, ännu icke är tillgänglig, synes skäl icke föreligga

för fullmäktige att ändra sitt ståndpunktstagande i dessa frågor.

Vid bankofullmäktiges yttrande är fogat ett protokollsutdrag, varav

framgår att herrar Kollberg och Svärd hemställt att fullmäktige i sitt yttrande

skulle förklara, att fullmäktige icke motsatte sig den i motionerna

gjorda framställningen.

Bankföreningen delar helt motionärernas åsikt att frågan om en ökning

av vårt lands kapitalresurser är ett av dagens mest brännande ekonomiska

problem och finner i likhet med motionärerna det därför utomordentligt

angeläget att åtgärder utan dröjsmål vidtages för att söka få till stånd

ett större sparande.

Att kapitalbildningen under de senare åren blivit otillräcklig måste

enligt bankföreningen framför allt tillskrivas den ekonomiska politik som

statsmakterna fört. Denna har genom de olika åtgärdernas sammanlagda

verkningar allvarligt hämmat såväl företagssparandet som det enskilda

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Bankoutskottets utlåtande nr B 5 år 1958

sparandet bland allmänheten. Bankföreningen instämmer till alla delar i

den kritik som i motionerna riktas mot utformningen av skattepolitiken

och den ekonomiska politiken i övrigt. Bankföreningen understryker

motionärernas påpekande om de olyckliga verkningarna av den ständigt

fortgående penningvärdeförsämringen.

Avslutningsvis framhåller bankföreningen att kapitalbildningsproblemet

icke kan lösas tillfredsställande enbart genom mer eller mindre begränsade

åtgärder på spridda områden:

Vad som kräves är, att den ekonomiska politiken över huvud omlägges

i mera sparvänlig anda. Det främsta villkoret för att sparintresset i stort

skall kunna upplivas på nytt är att förtroendet till penningvärdet återställes.

Men därjämte är det nödvändigt att en verkligt betydande lindring av

det orimligt höga skattetrycket genomföres. Därvid bör enligt bankföreningens

mening vid sidan av företagsbeskattningen i första hand förmögenhets-

och dödsbobeskattningen komma i åtanke. Bankföreningen vill därför

livligt tillstyrka motionärernas yrkande på att ett samlat handlingsprogram

för främjande av sparande och kapitalbildning skall uppgöras.

Sparbanksföreningen framhåller att en ökning av framför allt det personliga

sparandet är nödvändig för att bibehålla ett fast penningvärde och

en snabb framstegstakt. Sparbanksföreningen anför vidare:

Vad det personliga sparandet beträffar förhåller det sig otvivelaktigt

så som motionärerna påpeka, att vissa sparmotiv av olika anledningar —

bl. a. på grund av den förbättrade sociala omvårdnaden från samhällets

sida — ha försvagats jämfört med förr. Än mera markant torde denna

försvagning göra sig gällande efter en allmän pensionsreform. Å andra sidan

ha nya sparmotiv uppkommit och förts inom räckhåll, såsom egnahem

och varaktiga kapitalvaror av olika slag. Enligt sparbanksföreningens

uppfattning finns det i och för sig icke någon anledning att antaga och icke

något som tyder på, att icke en betydande ökning av detta sparande genom

lämpliga åtgärder skulle kunna ernås. Ett uttryck för att denna uppfattning

delas av det allmänna är den aktion för ungdomens lönsparande,

som för närvarande pågår i samarbete mellan statsmakterna och sparinstituten

in. fl.

Sparbanksföreningen vill i detta sammanhang framhålla, att man icke

får borse ifrån, att det i själva verket har stor betydelse, på vilka vägar

sparande och investeringar mötas. För stora delar av vårt folk ger sparinstituten

den praktiskt sett enda möjligheten att få betydelsefulla enskilda

kreditbehov tillgodosedda på ett rimligt och smidigt sätt, och denna ordning

kan icke ersättas med mer eller mindre centrala kreditinstitut. Frågan om

en ökning av sparandet kan därför icke betraktas som ett spörsmål om det

totala sparandet. Även i den allmänna ekonomiska politiken och skattepolitiken

måste detta starkt uppmärksammas.

Många direkta åtgärder till främjande av det personliga sparandet äro

tänkbara, men ett för framgång med sådana åtgärder nödvändigt underlag

måste den allmänna ekonomiska politiken och skattepolitiken utgöra.

Skattepolitiken måste till sin allmänna utformning vara sådan — och detta

gäller givetvis både det personliga sparandet och företagssparandet — att

den stimulerar till ökade sparinsatser och icke tvärtom. Vad det personliga

s. 5 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr B 5 år 1958

5

sparandet angår få de psykologiskt menliga verkningarna av inkomstskattens

starka progression här icke förbises. Likaså är en ekonomisk politik,

som till riktpunkt har penningvärdets bevarande, på längre sikt en

förutsättning för sparande liksom för ekonomiskt framåtskridande över huvud

taget. Så länge spararna räkna med en fortgående penningvärdeförsämring

— och det kan icke förnekas att de senaste årens erfarenheter härvidlag

äro ägnade att verka till ett sådant betraktelsesätt — kan man icke vänta

sig någon mera helhjärtad insats från allmänhetens sida att öka sitt sparande.

I motionerna hemställes att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte

hemställa, att Kungl. Maj:t måtte snarast göra upp ett samlat handlingsprogram

med sikte på att främja sparande och kapitalbildning. Utan att

närmare gå in på motionärernas förslag rörande de åtgärder, som böra

ingå däri, vill sparbanksföreningen understryka det trängande behovet av

ett sådant samlat handlingsprogram. Det är angeläget, att statsmakterna

— vid sidan av de utredningar och det arbete, som sparinstituten och icke

minst sparbankerna bedriva för att finna vägar att främja sparandet —

skapa rimliga förutsättningar för framgång i sparinstitutens strävanden.

Likartade synpunkter anföres i Försäkringsbolagens riksförbunds, Industriförbundets

och Arbetsgivareföreningens yttranden. Arbetsgivareföreningen

understryker att en sparstimulerande ekonomisk politik måste ges

en långsiktig uppläggning. De ekonomiskt-politiska ingripanden, som från

tid till annan motiveras av ett utpräglat inflationstryck resp. av en allmän

försvagning av konjunkturläget, får icke utformas så att de tenderar att

på längre sikt reducera incitamenten till och möjligheterna för sparande.

Riksförbundet Landsbygdens folk understryker i sitt yttrande nödvändigheten

av att det personliga sparandet på olika sätt stimuleras och att

åtgärderna därvid ges en sådan utformning att alla former av sparande

ges i möjligaste mån likvärdiga villkor.

Svenska jordbrukskreditkassan anför i ärendet följande:

Behovet av ett ökat sparande är enligt jordbrukskreditkassans mening

obestridligt. Vad närmast angår det personliga sparandet är det uppenbart,

att ett möjligast stabilt penningvärde utgör den viktigaste grunden för ernående

av ett på längre sikt tillfredsställande resultat. Härvid spelar den

allmänna ekonomiska politiken en avgörande roll.

Under senare tid har vissa åtgärder vidtagits i syfte att stimulera det

personliga sparandet. Exempel härpå utgör medgiven ökad skattefrihet för

viss avkastning av penningsparande och för visst försäkringssparande samt

vidare ekonomiskt stöd för främjande av ungdomens lönsparande.

Mer behöver otvivelaktigt göras på detta område. Motionärerna har nu

föreslagit riksdagen hemställa, att Kungl. Maj:t måtte snarast göra upp

ett samlat handlingsprogram med sikte på att främja sparande och kapitalbildning.

Jordbrukskreditkassan finner åtskilligt tala till förmån för detta

förslag. Emellertid torde böra uppmärksammas, att stafailiseringsutredningen

och i viss mån även kreditmarknadsutredningen torde ägna sig åt

en del hithörande spörsmål. Det synes också kunna förväntas, att resultatet

av de pågående övervägandena om en allmän pensionsreform i hög

grad kommer att påverka behovet av sparande i olika former och även ställ
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Bankoutskottets utlåtande nr B 5 år 1958

ningstagande till olika projekt i sparfrämjandets syfte. Jordbrukskreditkassan

är därför tveksam, huruvida det av motionärerna begärda handlingsprogrammet

lämpligen kan redan nu upprättas.

Tjcinstemcinnens centralorganisation anser sig i sitt yttrande icke ha anledning

att i förevarande sammanhang ingå på de allmänna bedömningar

och värderingar av den förda ekonomiska politiken, som utgör en av grundvalarna

för motionärernas förslag. Oaktat detta har organisationen intet att

invända mot att Kungl. Maj :t gör upp handlingsprogram i syfte att lösa de

alltjämt lika aktuella som brännande problemen, hur den erforderliga kapitalbildningen

i landet skall kunna tryggas. Enligt TCO:s mening ingår

uppgörande av dylika handlingsprogram inom olika områden som en naturlig

del i såväl regeringens som riksdagens arbete. Den påtagliga nödvändigheten

av att främja sparandet och kapitalbildningen gör att behovet av ett

samlat handlingsprogram inom detta speciella område kan enligt TCO anses

särskilt trängande.

Landsorganisationen anför följande:

Utgångspunkten för motionärernas yrkande på åtgärder avsedda att

främja sparande och kapitalbildning är uppfattningen att landets kapitalresurser

f. n. är otillräckliga för tillgodoseendet av de betydande investeringsbehov

som anmäler sig. Denna uppfattning torde ha sin riktighet,

om man därmed åsyftar det förhållandet, att med given framstegstakt endast

en begränsad del av alla investeringsönskemål — allmänna eller enskilda

— kan förverkligas, varigenom en avvägning mellan olika önskemål

efter deras angelägenhetsgrad blir erforderlig. Såsom LO påpekade i sitt

yttrande över långtidsutredningens betänkande torde den nuvarande kapitalbristen

ha sin grund inte endast i det förhållandet att det totala sparandet

är otillräckligt i förhållande till investeringsönskemålen utan också

i kapitalets institutionella bundenhet till nuvarande företag och branscher.

Åsyftas däremot med talet om sparandets och kapitalresursernas otillräcklighet,

att sparandet och kapitalbildningen i Sverige skulle vara svagare

än i andra jämförbara länder eller att spar kvoten i landet skulle

vara stadd i minskning, torde en sådan uppfattning knappast kunna få

stöd i tillgänglig statistik. I ett år 1957 avgivet yttrande över ett antal riksdagsmotioner

med liknande innehåll redovisade LO vissa statistiska uppgifter

som visade, att det personliga sparandet i Sverige befinner sig på

en internationellt sett hög nivå och under senare år inte har undergått

någon försämring. Enligt nationalbudgetkalkylerna har ökningen i hushållens

finansiella sparande fortsatt även år 1957. LO, som sålunda knappast

kan ansluta sig till tanken, att sparkvoten och sparandeutvecklingen

som sådana är anmärkningsvärt ogynnsamma i vårt land, finner det än

mindre befogat att såsom motionärerna göra de bristande kapitalresurserna

i landet ansvariga för penningvärdeförsämringen under efterkrigstiden.

Denna företeelse har enligt LO:s uppfattning helt andra förklaringsgrunder

än otillräcklig kapitalbildning.

Oaktat de här anförda synpunkterna finner LO angeläget att det enskilda

sparandet främjas med olika medel. LO har i tidigare yttranden

över liknande motioner gett uttryck för denna uppfattning men också framhållit,

att det i första hand måste vara sparinstitutens sak att finna lämp
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr B 5 är 1958

7

liga och effektiva former för sparverksamheten. Dessa strävanden har på

senare tid intensifierats och torde inte ha varit resultatlösa.

LO kan inte finna att vid nuvarande tidpunkt något väsentligt kunde

vinnas genom att, såsom yrkas i motionen, Kungl. Maj :t snarast gör upp

ett samlat handlingsprogram med sikte på att främja sparande och kapitalbildning.

Frågan om sparandets omfattning och former kommer att belysas

i en ingående undersökning, som pågår inom konjunkturinstitutet

och vars resultat ännu ej har publicerats. En dylik undersökning måste

givetvis utgöra grunden för ett sparpolitiskt handlingsprogram. Därtill

kommer emellertid att sparandets och kapitalbildningens roll i de stora

samhällsekonomiska sammanhangen kommer att behandlas av stabiliseringsutredningen,

som ännu inte har avslutat sitt arbete. Den institutionella

sidan av kapitalbildningen slutligen är till en del föremål för analys

genom utredningen om översyn av kapitalmarknaden, som endast för kort

tid sedan har påbörjat sin verksamhet. I avvaktan på att resultaten av denna

på flera håll pågående utredningsverksamhet blir tillgängliga synes enligt

LO:s mening ytterligare initiativ i den i motionen angivna riktningen

f. n. vara opåkallade.

Vad därefter angår de av motionärerna förordade åtgärderna i sparstimulerande

syfte tillstyrkes kraven på lättnader i företagsbeskattningen

av Bankföreningen, Försäkringsbolagens riksförbund, Industriförbundet

och Arbetsgivareföreningen.

Lättnader i beskattningen av sparmedels avkastning för

fysiska personer tillstyrkes av Bankföreningen, Sparbanksföreningen, Försäkringsbolagens

riksförbund, Biksförbundet Landsbggdens folk och Arbetsgivareföreningen.

Ur remissyttrandena må i denna del följande återges.

Sparbanksföreningen anför följande:

Sparbanksföreningen har vid flera tillfällen understrukit betydelsen av

lindringar i beskattningen i samband med sparandet. Föreningen kan här

och i anslutning till vad motionärerna anföra om gynnande av ett bostadssparande

hänvisa till sin skrivelse till statsrådet och chefen för kungl.

finansdepartementet den 19 juni 1956 med vissa förslag angående främjande

av det frivilliga personliga sparandet. I denna skrivelse framhöll

föreningen bl. a att en avdragsrätt, eventuellt med uppskjuten beskattning,

för sparande till kontantinsats i eget hem eller bostadsrättsförening

skulle vara ägnad atl stimulera särskilt de yngre åldersgruppernas sparande.

Det stora intresse, som det av sparbankerna de senaste åren såsom

en speciell sparform upptagna bostadssparandet rönt bland allmänheten,

styrker denna uppfattning. I nämnda skrivelse underströk föreningen också

önskvärdheten av att någon motsvarande avdragsrätt medgives dem, som

hyra bostad, under förutsättning alt de åstadkommit ett sparande, som bidragit

till bostadsfinansieringen mera generellt sett, samt för vissa andra

ändamål än bostäder.

Försäkringsbolagens riksförbund uppehåller sig i detta sammanhang

främst vid försäkringsavdraget vid taxering och anför därvid följande:

Försäkringsavdraget vid taxering har varit ägnat att stimulera försäkringssparande!.

Detta avdrag har emellertid numera på grund av vissa

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Bankoutskottets utlåtande nr B 5 år 1958

omständigheter till icke ringa del förlorat sitt värde. Riksförbundet avser

härvid dels införandet av de s.k. schablonavdragen och dels bestämmelserna

om att avgifterna för den obligatoriska sjukförsäkringen skall rymmas

inom försäkringsavdraget.

Genom remiss den 24 oktober 1957 bereddes riksförbundet tillfälle att

avgiva yttrande över en av riksskattenämnden utarbetad, till chefen för

finansdepartementet ställd skrivelse rörande eventuell förenkling av deklarationsförfarandet.

. Riksskattenämnden hade i nämnda skrivelse omnämnt

slopandet av schablonavdragen som en av de önskvärda åtgärderna i förenklande

syfte. Riksskattenämnden anförde därvid dels att de ifrågavarande

reglerna vore svåra att på ett lättfattligt och enkelt sätt förklara för

deklaranterna, dels att ett system med schablonavdrag för försäkringspremier

i viss mån motverkade syftet med försäkringsavdraget, nämligen att

uppmuntra försäkringssparandet. I remissyttrande över riksskattenämndens

skrivelse instämde riksförbundet till fullo i vad riksskattenämnden

anfört i fråga om schablonavdragen. Förbundet hyser den förhoppningen

att dessa avdrag kommer att slopas.

I fråga om försäkringsavdragets storlek i övrigt är att notera, att den

nominella höjning till 300 kronor för ensamstående resp. 600 kronor för

äkta makar som vidtogs år 1955 — såsom ovan antytts — i realiteten icke

har kommit att innebära någon höjning. Beträffande sjukförsäkringsavgiftens

inverkan på försäkringsavdraget må endast nämnas, att för en ensamstående

i högsta sjukpenningklassen tar avgiften i anspråk mer än två

tredjedelar av avdraget.

Eu höjning av försäkringsavdraget till åtminstone 400 resp. 800 kronor

vore således påkallad för att stimulera försäkringssparandet. Om schablonavdragen

slopas, skulle försäkringsavdraget sannolikt kunna höjas utan att

denna höjning skulle orsaka någon minskning av skatteintäkterna. Både ur

principiella synpunkter och med hänsyn till angelägenheten av att stimulera

det enskilda sparandet borde därjämte avgifterna för den obligatoriska

sjukförsäkringen falla utanför avdraget.

Industriförbundet ställer sig tveksamt till tanken att skattepremiera

banksparandet. Det system, som skisseras i motionen, synes medföra icke

obetydliga administrativa svårigheter och torde i stor utsträckning locka

allmänheten till omplacering av redan befintliga banktillgodohavanden i

stället för att väsentligt stimulera till nysparande. Innan åtgärder vidtages

skattevägen i avsikt att premiera kontantsparandet, erfordras därför enligt

Industriförbundet en undersökning av alternativa tillvägagångssätt.

Däremot delar förbundet motionärernas uppfattning om angelägenheten

att uppnå en sänkning av skattenivån och framhåller en lindring av sambeskattningen

som en riktig delreform härvidlag. Liknande synpunkter

framföres av Arbetsgivareföreningen.

Beträffande förslagen till stimulans av bostadssparandet tillstyrkes

dessa av Bankföreningen, Sparbanksföreningen, Industriförbundet

och Arbetsgivareföreningen.

Sparbanksföreningen erinrar härvid om det stora intresse, som det av

sparbankerna under de senaste åren såsom en speciell sparform upptagna

s. 9 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr B 5 år 1958

9

bostadssparandet rönt bland allmänheten. I anslutning härtill pekar föreningen

på den ökning av sparandet som en allmänt genomförd amortering

av bottenlån i flerfamiljshus skulle innebära. I remissyttrande över bostadspolitiska

utredningens betänkande om riktlinjer för bostadspolitiken

(SOU 1956:40) hemställde Sparbanksföreningen, att nybyggnader med

statliga lån skulle kalkyleras så, att i kalkylerna inräknades även en viss

årlig amortering av bottenlånet, samt att hindren för en motsvarande amortering

i redan färdiga flerfamiljshus skulle undanröjas. Föreningen framhåller

ånyo angelägenheten av att dessa frågor upptages till övervägande.

Arbetsgivareföreningen anför vissa principiella synpunkter på bostadsfinansieringen,

vilka här må återges.

Tidigare kunde placering i hyresfastigheter utgöra en jämförelsevis

attraktiv form för enskilda personers sparande, varigenom ett icke föraktligt

bidrag till den samlade bostadsfinansieringen kunde erhållas. Genom

den förda hyrespolitiken har denna möjlighet till real placering av enskilda

personers sparande eliminerats. Vid avvägningen av de olika synpunkter,

som kan läggas på hyrespolitiken, bör enligt föreningens mening önskemålet

att stimulera det enskilda sparandet att söka sig placering i hyresfastigheter

och därigenom vidga möjligheterna att finansiera ett samlat bostadsbyggande

av ökad omfattning särskilt beaktas. Även finansieringsvillkoren

för bostadsrättsfastigheter böra observeras i detta sammanhang.

Över huvud taget utgör bostadsfinansieringen och den därmed sammanhängande

placeringen av statens upplåningsbehov på kreditmarknaden ett

grundproblem i de senaste årens ekonomiska politik. Genom den fortgående

prisstegringen har återanskaffningsvärdena för bostäder stigit i

pengar räknat, vilket reducerat de naturliga finansiella incitamenten till

amortering av äldre lån i takt med byggnadernas förslitning. Härigenom har

utbudet av amorteringsmedel på bostadskreditmarknaden allvarligt

minskats. Samtidigt har efterfrågan på lånemedel ökats genom de speciellt

höga statliga belåningsgränserna vid vissa former av bostadsbyggande.

Bostadsområdets sammanlagda efterfrågan på lån från staten och från

enskilda institutioner har under senare år överstigit det totala utbudet på

sparmedel i sparbanker, försäkringsbolag och andra institut, vilka normalt

bedriva långfristig utlåning till bostadssektorn. Den diskrepans mellan utbud

och efterfrågan, som sålunda uppstått, har nödvändiggjort antingen en

betydande skattefinansiering av bostadsbyggandet eller omfattande kortfristig

statsupplåning, vilken inneburit en fortgående kreditexpansion.

Denna brist på balans på bostadskreditmarknaden, vilken sålunda blivit

följden av tidigare prisstegringar i förening med alltför små krav på

privata ägarinsatser vid bostadsfinansieringen, belyser enligt föreningens

uppfattning på ett utmärkt sätt de svårigheter, som en fortgående penningvärdeförsämring

måste leda till. Även om det enskilda sparandet, exempelvis

genom placering i egna hem eller aktier, i stor utsträckning skyddar

sig mot penningvärdeförsämring, måste dock ett fast penningvärde för betydande

kategorier av sparare utgöra ett grundvillkor för en rationell och

planmässig hushållsekonomi. Samtidigt utgör ett fast penningvärde en

förutsättning för att såväl ur näringslivets som samhällets synpunkt olyckliga

snedvridningar av kreditmarknaden skola kunna undvikas.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Bankoutskottets utlåtande nr B 5 år 1958

Motionärernas förslag att villkorten för statens bosättningslån

borde ges en sparstimulerande utformning upptages i bankofullmäktiges

yttrande. Fullmäktige anför följande:

I motionerna hävdas vidare, att statens bosättningslån i viss mån gör

ett tidigt insatt bosättningssparande onödigt samt att villkoren för dessa

lån böra anpassas så att de bidraga till största möjliga sparande. Med anledning

härav vilja fullmäktige framhålla, att enligt gällande bestämmelser

bosättningslån skall beviljas där behov föreligger och där de sökande visat

skötsamhet, ekonomisk förtänksamhet och, i den mån detta varit möjligt,

sparvil ja. Motionärerna ha icke närmare angivit på vad sätt villkoren för

bosättningslånen skulle kunna ändras i syfte att åstadkomma ett ökat sparande.

Enligt fullmäktiges mening torde det vara uteslutet att uppställa

generella krav, t. ex. att viss andel av inkomsten under visst antal år

skulle ha sparats. Försörjningsbörda, studier, sjukdom och en rad andra

omständigheter av liknande art skulle komma sådana bestämmelser att

verka godtyckliga.

I den mån förslaget att öka möjligheterna till vfirdefasta placeringar

innebära en rekommendation att införa indexreglerade lån

avvisas detta av Bankföreningen, och enligt Industriförbundet torde det få

ankomma på kreditinstituten och försäkringsanstalterna i stället för en

statlig utredning att utarbeta förslag i hithörande frågor. Förslaget att

ändra lagen om försäkringsrörelse så att försäkringssparande! i större utsträckning

kan ges en värdefast placering tillstyrkes däremot av såväl

Bankföreningen som Industriförbundet.

Bankföreningen biträder vidare motionärernas förslag om att småsparare

ges vidgade möjligheter att göra placeringar på aktiemarknaden bl. a.

genom särskilda investmentbolag. Föreningen erinrar om att initiativ i

denna riktning redan tagits av affärsbankerna. Industriförbundet finner

med hänvisning härtill att statliga åtgärder på detta område icke bör komma

i fråga. Arbetsgivareföreningen framhåller å sin sida att en utbredning

av aktieägandet förutsätter en ökning av tillgången på aktiematerial och

kommer därvid in på företagsbeskattningen:

De nuvarande, utomordentligt höga skattesatserna för aktiebolag utgöra

enligt vad som allmänt omvittnas ett betydande hinder för nyemissioner

av aktier i äldre företag. Av naturliga skäl föredra tidigare aktieägare

andra finansieringsformer, när en nyemission av aktier med hänsyn till

behovet av utdelning till de nytillträdande aktieägarna vid rådande höga

skattesatser för aktiebolag förutsätter en ökning av den redovisade vinsten

av storleksordningen 20 % av kapitaltillskottet. En önskvärd utbredning

av aktieägandet kan icke ske med mindre än att tillgången på aktiematerial

kan ökas genom nyemissioner. En sänkning av skattesatsen är sålunda

angelägen inte endast ur företagsekonomiska synpunkter utan även

med hänsyn till önskvärdheten att bereda de enskilda spararna vidgade placeringsmöjligheter.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr B 5 år 1958

11

Utskottet

Flera omständigheter har samverkat till att frågan om sparande och

kapitalbildning under senare år har kommit i förgrunden för den ekonomisk-politiska

debatten. För att i görligaste mån hålla samhällsekonomien

i jämvikt och därmed undvika ett fallande penningvärde har betydelsefulla

investeringar inom såväl den offentliga som privata sektorn måst

hållas tillbaka. Trots denna återhållsamhet har den markerade investerines
O
konjunktur,

som rått under större delen av efterkrigstiden med dess höga

sysselsättning, medfört att investeringarna överstigit ramen för det verkliga

sparandet.

Trots skiljaktigheter i bedömningen av den ekonomiska politik, som

förts under efterkrigstiden, och olikheter i tolkningen av sparbristens innebörd

synes det råda en allmän enighet om att ett ökat sparande skulle

underlätta strävandena att stabilisera penningvärdet, samtidigt som en

snabb framstegstakt upprätthålles. Utskottet har för sin del också vid upprepade

tillfällen givit uttryck åt sin uppfattning om önskvärdheten av ett

ökat sparande. Den kortare arbetstid, som nu genomföres, och strävandena

för skapandet av en gemensam europeisk marknad medför nya krav på

investeringar inom näringslivet, och därmed skärpes ytterligare behovet

av ökat sparande och förbättrad kapitalbildning.

Mot denna bakgrund framstår det som naturligt att förslag framförts i

riksdagen om olika åtgärder i syfte att stimulera det personliga sparandet.

Vissa av dessa förslag har förverkligats eller befinner sig för närvarande

under utredning. Fjolårets riksdag har därutöver hemställt om en allsidig

och förutsättningslös utredning av möjligheterna av att skattevägen premiera

nysparandet. Till frågan om penningvärdesäkring av försäkringssparande

avser utskottet att återkomma i anledning av särskilda i ämnet väckta

motioner. Grundläggande undersökningar rörande hushållssparandets

omfattning, former och motiv är i gång inom konjunkturinstitutet. Sparandet

behandlas vidare i sitt ekonomisk-politiska sammanhang av stabiliseringsutredningen.

Vissa initiativ från intresserade parter inom kreditinstituten har delvis

tillgodosett föreslagna former av bostadssparande och ökat aktiesparande

bland småsparare, men mera kunde säkerligen utvinnas genom dessa sparformer.

Vad försäkringssparande! beträffar har avdragsbeloppen visserligen

höjts, men avdragen har konstruerats så, att de ej blivit den sparstimulans

som avsetts. Med hänsyn till den vikt som utskottet tillmäter

strävanden att öka sparandet, vill utskottet i detta sammanhang understryka

angelägenheten av att den utredning rörande möjligheten och lämpligheten

att skattevägen stimulera nysparande, varom fjolårets riksdag

hemställt hos Kungl. Maj:t (riksd. skr. 180/1957) och som årets förra

riksdag ånyo åberopat (Bev.U:s betänkande nr 29/1958), så snart som möj
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Bankoutskottets utlåtande nr B 5 år 1958

ligt måtte komma till stånd. Det synes därvid rimligt att direktiven för

utredningen utformas så, att utredningen får tillfälle att pröva även andra

uppslag till åtgärder för stimulans av det personliga sparandet än sådana

som ligger på beskattningsområdet.

Utskottet vill tillägga att frågan om sparandet och kapitalbildningen är

av sådan betydelse i dagens situation, att det ter sig angeläget att ett samlat

handlingsprogram i syfte att främja sparande och kapitalbildning snarast

åstadkommes.

Åberopande det ovan anförda hemställer alltså utskottet,

att riksdagen — i anledning av motionerna I: B 184 och

II: B 236 — må i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening

giva till känna vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 17 juli 1958

På bankoutskottets vägnar:

K. G. EWERLÖF

Närvarande:

från första kammaren: herrar Ewerlöf, Boo, Larsson, Nils Theodor,

Domö, Krugel, Strandler, Ståhle och Danmans;

från andra kammaren: herrar Sköldin, Larsson i Julita, Regnéll, Löfgren,

Andersson i Ronneby, Johnsson i Skoglösa, Wachtmeister och

Carbell.

Reservation

av herrar Boo, Krugel, Strandler, Ståhle, Sköldin, Larsson i Julita, Andersson

i Ronneby och Carbell, vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan

bort ha nedanstående lydelse:

»Flera omständigheter har samverkat till att sparandeproblemen under

senare år kommit i förgrunden för den ekonomisk-politiska debatten. Den

markerade investeringskonjunktur som rått under större delen av efterkrigstiden

med dess höga sysselsättning har medfört en investeringsefterfrågan

som tenderat att överstiga sparandet. Strävan till ökad kapitalbildning är

emellertid inte följden enbart av konjunkturella faktorer utan torde även

sammanhänga med efterfrågans ökade inriktning på kapitalkrävande

nyttigheter (bostäder, bilism, utbildning in. m.). Trots skiljaktigheter i bedömningen

av den ekonomiska politiken, synes det råda en allmän enighet

om att ett ökat sparande skulle underlätta strävandena att stabilisera pen
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Bankoutskottets utlåtande nr B 5 år i958

13

ningvärdet samtidigt som en snabb framstegstakt upprätthålles. Utskottet

har för sin del också vid upprepade tillfällen givit uttryck åt sin uppfattning

om önskvärdheten av ett ökat sparande.

Mot denna bakgrund framstår det som naturligt att förslag framförts

i riksdagen om olika åtgärder i syfte att stimulera framför allt det personliga

sparandet. Flera av dessa förslag har förverkligats eller befinner sig

för närvarande under utredning. Ungdomens lönsparande är sedan 1950

föremål för särskild stimulans genom vinstutlottning och i fjol togs initiativ

för en mera allmän utbredning av det organiserade lönsparandet. Försäkringssparandet

uppmuntras genom försäkringsavdraget vid taxeringen

och kapitalinkomster är av samma skäl skattefria upp till ett visst belopp.

Fjolårets riksdag har därutöver hemställt om en allsidig och förutsättningslös

utredning av möjligheterna att skattevägen premiera nysparandet.

Frågan om penningvärdesäkring av försäkringssparande och om indexregleringar

på kreditmarknaden är föremål för överväganden inom stabiliseringsutredningen

och inom 1957 års pensionskommitté. Grundläggande

undersökningar rörande hushållssparandets omfattning, former och motiv

är i gång inom konjunkturinstitutet. Sparandet behandlas vidare i sitt

ekonomisk-politiska sammanhang av stabiliseringsutredningen.

Flera av de uppslag till sparstimulerande åtgärder, som nu ånyo framlägges

i förevarande motioner, är sålunda redan beaktade av pågående utredningar

eller kan väntas bli utredda på sätt riksdagen begärt. Detta gäller

bl. a. förslagen att genom skattelättnader stimulera det personliga sparandet

och frågan om penningvärdesäkring av försäkringssparande^ Förslagen

till stimulans av bostadssparande liksom av ökat aktiesparande bland småsparare

har genom initiativ från intresserade parter redan kommit i tilllämpning.

Resultaten av denna frivilliga verksamhet bör avvaktas.

Utskottet anser det vara av vikt att alla möjligheter till ökning av sparande

tillvaratages och hälsar därför med tillfredsställelse att den utredning

rörande möjligheten och lämpligheten att skattevägen stimulera nysparandet,

varom fjolårets riksdag hemställt hos Kungl. Maj:t (riksd. skr.

180/1957) och som årets förra riksdag ånyo åberopat (Bev.U:s betänkande

nr 29/1958) kommer till stånd. Innan resultatet av denna och redan pågående

undersökningar föreligger finner utskottet det icke motiverat att —

såsom motionärerna föreslagit — hos Kungl. Maj :t hemställa om ett samlat

handlingsprogram i sparfrämjande syfte.

Åberopande det ovan anförda hemställer utskottet,

att motionerna I:B184 och II: B 236 icke må till någon

riksdagens åtgärd föranleda.»

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.