Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning och förslag rörande införande i grundlag av vissa för svensk rättsuppfattning grundläggande principer.

1958-11-06 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

KU 1958 B:2, Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning och förslag rörande införande i grundlag av vissa för svensk rättsuppfattning grundläggande principer.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr B 2—B 3 Konstitutionsutskottets utlåtande nr B 2 år 1958

1

Nr B 2

Konstitutionsutskottets utlåtande i anledning av väckta motioner

om utredning och förslag rörande införande i grundlag

av vissa för svensk rättsuppfattning grundläggande

principer.

I de likalydande, till konstitutionsutskottet hänvisade motionerna nr B 155

i första kammaren av herr Ohlon m. fl. och nr B 218 i andra kammaren av

herr Ohlin m. fl. hemställes »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville

begära en förnyad utredning rörande införande i regeringsformen av bestämmelser,

som uttrycker för svensk rättsuppfattning fundamentala principer,

t. ex. skydd för enskild äganderätt, och inför riksdagen framlägga

därav föranledda förslag».

Beträffande motiveringen får utskottet hänvisa till motionerna.

Den svenska rätten har av gammalt innehållit bestämmelser, syftande till

att skydda den enskilde tillkommande rättigheter mot godtycke och övergrepp

från statsmakternas sida. I vår nuvarande regeringsform har 16 § betraktats

som den i detta hänseende centrala men även andra stadganden såsom

73, 74 och 86 §§ regeringsformen har ansetts giva skydd åt den enskilde

mot statsmakten.

Riksdagen hemställde år 1938, i anledning av väckta motioner, i skrivelse

(nr 362) till Kungl. Maj :t om utredning av frågan om införande i regeringsformen

av sådana principer, som för det fortbestående svenska samhället

vore av den fundamentala vikt, att de ej måtte kunna åsidosättas utan grundlagsändring.

I konstitutionsutskottets till grund för riksdagens beslut i ämnet liggande

utlåtande (nr 16) anfördes följande:

Ett för våra svenska grundlagar — och särskilt regeringsformen — karakteristiskt

drag är elasticiteten. Grundlagarna hava hittills icke varit inriktade

på att trygga det vid någon viss tidpunkt levande svenska samhällets

»fundamentala principer», även om stadganden finnas, som beröra dessa.

Inom författningens ram har det varit möjligt att anpassa lagstiftningen

efter förändrade tids- och samhällsförhållanden. Utskottet håller före, att

denna elasticilet också bör för framtiden bevaras och att följaktligen, om i

grundlag vissa »fundamentala principer» skulle inskrivas, detta varken kan

eller får förhindra att en successivt skeende faktisk omdaning i det allmänna

rättsmedvetandet av de begrepp, till vilka dessa principer hänföra sig, om
Bihang

till riksdagens protokoll 1958. 5 samt 2 avd. Nr B 2—B 3.

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Konstitutionsutskottets utlåtande nr B 2 år 1958

sättes i lagstiftning. Ändras det allmänna rättsmedvetandet här i någon viss

punkt, så följer därav att ifrågavarande begrepp kan få ett annat innehåll i

olika tider och att grundlagsskyddet då icke kan omfatta annat eller mera

än det begrepp som i grundlagen ursprungligen blivit definierat •— grundlagsskyddet

blir illusoriskt, om eller när ett dylikt begrepp ej längre har

något underlag i verkligheten.

Därest det grundlagsskydd för »det nuvarande samhällets fundamentala

principer», som motionärernas förslag åsyftar, skulle kunna vinnas genom

införande i regeringsformen av vissa sådana principer, t. ex. i anslutning till

eller omedelbart före § 86 (om tryckfriheten), kan en utredning härom vara

befogad. Inom utskottet hava skilda meningar uttalats angående såväl möjligheten

som effektiviteten av dylika principstadganden i svensk grundlag.

Utskottet vill för sin del betona, att grundlagens helgd icke ökas utan tvärtom

kan undergrävas, om däri införas bestämmelser, vilka avses såsom garantier

men så avfattas att de blott bliva platoniska uttalanden, dem lagstiftaren

kan frestas att i särskilda fall mer eller mindre direkt skjuta åt sidan.

Över Kungl. Maj:t med riksdagen finnes nämligen för närvarande ingen

makt, som med generellt bindande verkan kan förklara en av dem samfällt

stiftad lag vara ogiltig. Införandet av ett grundlagsstadgande, som förlänade

högsta domstolen och regeringsrätten behörighet att avgiva dylika förklaringar

kan utskottet icke förorda.

Utskottet vill vidare framhålla vikten av att åt grundlagsändringar icke

gives sådan karaktär att de förhindra eller försvåra möjligheten av effektivt

skydd gentemot sådana krafter, som med våldsmedel vilja omdana statsskicket.

Motionärerna hava icke åsyftat alt göra någon fullständig uppräkning av

alla de fundamentala principer, som äro värdefulla tillgångar för den mänskliga

samvaron inom ett kultur- och rättssamhälle. Utskottet vill sålunda erinra

om att rätten till arbete och försörjning för medborgarna måste anses

som en lika viktig princip som till exempel den om äganderätten. Därest en

utredning skall komma till stånd, hör denna förty omfatta jämväl andra

fundamentala principer än dem, som direkt heröres i motionerna.

Av de medborgerliga fri- och rättigheterna är tryckfriheten i vårt land

mera än i något annat land erkänd genom grundlagsbestämmelser. Den personliga

äganderätten åtnjuter genom bestämmelser i regeringsformen §§ 16,

73 och 74 ett visst, om också ofullständigt grundlagserkännande. Vissa andra

individuella intressen skyddas i regeringsformen § 16 mot övergrepp från

konungamaktens och förvaltningens sida. I flera främmande länder hava

vissa av de medborgerliga fri- och rättigheterna erhållit grundlags skydd i

vidare omfattning än i Sverige. Motionärerna åsyfta nu att hos oss bereda

vissa fri- och rättigheter ett starkare skydd än det, som för närvarande tillkommer

dem i svensk rättsordning. För att förverkliga denna tanke ligger

det närmast till hands att införa och bestämma nämnda fri- och rättigheter

i svensk grundlag och alltså låta dem åtnjuta samma skydd, som för närvarande

tillkommer andra, för vårt folk mindre betydelsefulla ting. Enligt utskottets

mening kan det emellertid därvid icke komma i fråga att på något

sätt, vare sig i form eller sak, rubba regeringsformen § 16, som redan 1809

sammanfattade seklers erfarenheter.

Motionärerna hava anfört, att det möter svårigheter att i lagtext utforma,

vad de önska få infört i grundlagen, men anse dessa icke vara oöverstigliga.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr B 2 år t958

3

Utskottet vill heller icke förneka möjligheten av att vissa resultat kunna ernås

genom en utredning. Ämnet är också av det intresse och av den vikt att ett

försök att övervinna svårigheterna synes vara befogat. Utskottet finner sig

dock i samband härmed böra understryka, att det icke kan komma i fråga

att i grundlag införa en omfattande katalog med tillhörande många undantag

såsom i tryckfrihetsförordningens äldre form rörande offentliga handlingar,

och icke heller att hänvisa till nya speciella grundlagar, utan allenast

att i grundlag giva korta och klara principstadganden.

Med anledning av ovanberörda riksdagsskrivelse verkställdes inom justitiedepartementet

utredning i ämnet genom särskilt tillkallade sakkunniga.

Dessa framlade i sitt i maj månad 1941 avgivna betänkande (SOU 1941: 20)

ett förslag till ändrad lydelse av § 16 regeringsformen.

I sin principmotivering anförde de sakkunniga bl. a. följande:

Den svenska rätten har efter tillkomsten av 1809 ars regeringsform fullföljt

de rättssäkerhetens och den medborgerliga frihetens principer, som

redan förut hävdats i efter äldre tiders åskådning avpassad form. Den medborgerliga

rätt att uttrycka och gemensamt verka för bestämda trosideer och

åsikter, som främst kommer till uttryck i religionsfrihet, yttrandefrihet,

tryckfrihet, församlingsfrihet och föreningsfrihet, har steg för steg fullstandigats.

Det har i detta hänseende icke förelegat någon motsättning mellan de

konstitutionalistiska idéer, som voro förhärskande under 1800-talet, och nutidens

demokratiska åskådning. Det är betecknande, att de medborgerliga

friheterna erkändes och skyddades redan innan den moderna folkstyrelsen

genomfördes; på denna punkt har den parlamentariska demokratien helt

kunnat anknyta till äldre traditioner. Inom alla politiska riktningar av betydelse

har meningsfriheten och vad därmed sammanhänger ansetts vara livsnerven

i det folkstyrda svenska samhället. Även i fråga om medborgarens

sociala och ekonomiska frihet hade med rättsstatstanken förenade piinciperna

upprätthållits och utbyggts. Äganderätten har i det allmännas intresse

underkastats inskränkningar och därigenom på viktiga områden forandrat

karaktär, men grundsatsen om egendomens trygghet och statens skyldighet

att lämna ersättning vid förfogande över eller expropriation av egendom har

i lagstiftningen stadfästs. På detta område gäller, liksom beträffande de medborgerliga

friheterna i mera egentlig mening, att den bestående oidningen

vunnit anslutning av en överväldigande majoritet inom folk och representation.

Frihet atl utöva yrke och bedriva näring har införts; de inskränkningar

och åtskillnader, som ännu vid regeringsformens tillkomst forelågo,

ha avskaffats. Tillika har, särskilt under senare tid, en omfattande socialreformatorisk

lagstiftning fastställt och reglerat statens plikt att hjälpa och

skydda medborgarna vid ålderdom, sjukdom och arbetslöshet och andia fall

av bristande försörjningsförmåga.

Det är uppenbart, att de här berörda grundsatserna, som kunna betecknas

som uttryck för svenska medborgare tillkommande fri- och rättigheter, icke

i sin helhet äro innefattade i § 16 regeringsformen, sådan denna för närvarande

lyder. Vissa principer, t. ex. rörande förenings- och församlingsfrihet,

äro icke alls nämnda i detta stadgande. Härtill kommer, att § 16, eller i varje

fall delar av denna paragraf, äro riktade blott mot regeringsmakten och sålunda

icke begränsa möjligheten av en samfälld lagstiftning i strid med de

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Konstitutionsutskottets utlåtande nr B 2 dr 1958

uppställda normerna. För ett generellt stadfästande av de i vårt land erkända

medborgerliga fri- och rättigheterna kräves alltså ett tillägg till grundlagens

nuvarande bestämmelser.

Enligt de sakkunnigas mening bör ett sådant tillägg komma till stånd. De

fri- och rättigheter, varom här är fråga, höra till grundvalarna för det svenska

statsskicket och det svenska rättssamhället överhuvud, och det synes då

i och för sig påkallat, att de klart och tydligt inskrivas i vår främsta grundlag.

Att så icke redan skett, beror icke på meningsskiljaktigheter rörande

grundsatsernas värde; snarare sammanhänger det med att dessa grundsatser

så energiskt hävdats och att deras värde så allmänt erkänts, att ett praktiskt

behov av grundlagsfästande icke med någon styrka gjort sig gällande. I nuvarande

utrikes- och inrikespolitiska situation synes emellertid ett auktoritativt

fastställande av dessa principer angeläget. Under samtidens ideologiska

debatter och brytningar har känslan för de medborgerliga rättigheter, som

av ålder präglat svenskt statsliv, blivit alltmera allmän och medveten. Det är

av betydelse att här, såsom på andra områden, våra omistliga nationella värden

klarläggas, förkunnas och, såvitt det är möjligt, säkerställas gentemot

växlingar och påfrestningar. Vidare har genom de långtgående statliga ingripanden,

som under de senaste åren ansetts nödvändiga, det direkta praktiska

behovet av en fastare reglering av hithörande rättsområden understrukits.

Även om en helt klarläggande normering av de medborgerliga fri- och rättigheter,

som te sig väsentliga, icke kan företagas — och i varje fall icke lämpligen

kan ske i grundlagen — är det av vikt, att utgångspunkterna preciseras

och att så långt möjligt en gränsdragning åstadkommes. Det är här icke i

första rummet fråga om att skydda de enskilda medborgarna, utan att stärka

den svenska rättsordningen och därmed den svenska staten; den nationella

enhetens särart och styrka betingas av medborgarens frihet och rättssäkerhet.

Sakkunnigförslaget blev ej utsänt på remiss eller föremål för överarbetning

inom justitiedepartementet.

Vid 1948 års riksdag väcktes en motion (I: 50), i vilken hemställdes att

riksdagen för vidare grundlagsenlig behandling ville antaga ett förslag till

ändrad lydelse av 16 § regeringsformen, som i det väsentliga överensstämde

med det av de sakkunniga framlagda. I anledning härav anförde konstitutionsutskottet

i sitt av riksdagen godkända utlåtande (17/1948):

Det svenska rättssamhällets grundprincip består i omsorgen om människornas

rätt och frihet. Denna omsorg visar sig redan i grundsatsen att ingrepp

däri endast få äga rum med stöd av allmängiltiga regler som i lika mån

gälla för alla medborgare och sålunda sätta en spärr för godtycke och våld.

Den visar sig också däri, att sådana regler, för så vitt de avse mera väsentliga

ingrepp, skapas under riksdagens medverkan, efter fri och öppen diskussion.

Och icke nog med detta: det står fast, att ett visst mått av frihet räknas såsom

människorna tillförsäkrat på ett sådant sätt, att icke ens Konung och

riksdag kunna förgripa sig därpå. Det är i kraft av dessa grundsatser som

Sverige /örtjänar kallas en rättsstat.

Det är naturligt att man icke alltid varit ense om hur långt hänsynen för

enskild rätt och frihet skall sträcka sig, och i vilken omfattning de nyss an
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr Ii 2 dr 1958

5

givna grundsatserna sålunda skola tillämpas. Men meningsskiljaktigheterna

hava i stort sett icke gällt det väsentliga. Och vad mera är: rättsstatens

grundsatser, vilkas betydelse under lugnare tider icke alltid till fullo uppmärksammats,

hava under den förödelsens tid, som det europeiska statslivet

genomgått, kommit att för alla demokratiskt sinnade medborgargrupper i

vårt folk allt klarare framstå i hela sin omätliga betydelse. Vare sig man utgår

från de rätts- och frihetstraditioner, som sedan århundraden präglat vårt

folks väsen, eller från de politiska, sociala, ekonomiska och kulturella strävanden,

som göra sig gällande i nutidens liv, står det lika klart, att rättsstaten

är den omistliga grundvalen för allt svenskt samhälleligt arbete.

Åt en enstämmig sådan uppfattning gav konstitutionsutskottet 1938 uttryck

i sitt ovan omnämnda utlåtande. Under världskriget framträdde också

det svenska folkets önskan att hålla vakt kring rätten och friheten i det 1941

avgivna betänkandet om revision av § 16 regeringsformen. Konstitutionsutskottet

har nu velat giva ett förnyat uttryck åt vad som otvivelaktigt är en

samfälld svensk vilja.

De grundsatser på vilka utskottet syftar hava endast på ett med hänsyn

till nutidens krav mycket ofullkomligt sätt inskrivits i våra grundlagar. Särskilt

gäller detta om regeringsformens 16 §. Detta stadgande ger ett fullödigt

och vältaligt vittnesbörd om djupt rotade rätts- och frihetstraditioner. Men

dess rättsliga innebörd är oviss. I vad mån och på vad sätt det ger uttryck

åt de grundsatser, som utskottet betecknat som kännetecknande för rättsstaten,

är omtvistat. Ovivelakigt är i varje fall, att regeringsformens 16 §

icke åt medborgarnas frihet och rätt ger ett ens tillnärmelsevis så säkert stöd

som de stadganden av likartat innehåll, som återfinnas i flertalet främmande

författningar. Det är, just i den allvarliga och prövande tid, som vårt

folk liksom Europas övriga folk nu genomlever, en naturlig uppgift att söka

befästa den svenska rättsstaten genom att i regeringsformen infoga såvitt

möjligt klara och bindande uttryck för dess grundsatser.

Denna uppgift är emellertid krävande och ömtålig. Innebörden av och formen

för de nya grundlagsbuden måste underkastas den sorgfälligaste prövning,

för så vitt man vill eftersträva att skapa regler, som å ena sidan lämna

statsmakterna den rörelsefrihet, som de, särskilt under utomordentliga förhållanden,

kunna behöva, men å andra sidan uppdraga sådana gränser, att

medborgarnas frihet och rätt i väsentliga hänseenden få ett säkert skydd.

Det står för utskottet klart, att det är till ett sådant mål man måste sträva.

Utskottet är under dessa förhållanden ej berett att på grundval av 1941 års

kommittéförslag, som icke varit föremål för vare sig remissförfarande eller

Kungl. Maj :ts prövning eller de förevarande motionerna, som i huvudsak

bygga på kommittéförslaget, utarbeta förslag till erforderliga grundlagsändringar.

Utskottet hemställde om att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ville

begära förnyad utredning beträffande frågan om införande i regeringsformen

av bestämmelser vilka giva ett uttryck åt det svenska rättssamhällets

grundläggande principer samt att för riksdagen framlägga de förslag, som

härav föranleddes.

Riksdagens skrivelse (nr 122) med ovannämnda hemställan är beroende

på Kungl. Maj: ts prövning.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Konstitutionsutskottets utlåtande nr B 2 år 1958

Den år 1954 tillsatta författningsutredningen har enligt sina direktiv att

företaga en samlad översyn av demokratiens funktionsproblem och att på

grundval därav genomföra en modernisering av vår författning. Utredningen

har i en den 3 sistlidna oktober dagtecknad kommuniké upplyst, att den

uppdragit riktlinjerna för en modernisering av den skrivna författningen

och givit direktiv om fortsatt arbete innevarande höst med en författningstext,

som i en enda grundlag sammanfogar nuvarande regeringsform och

riksdagsordning. Detta arbete åsyftar en förenkling och förkortning av nuvarande

grundlagsbestämmelser. Från författningsutredningen har vidare

inhämtats, att utredningen till behandling upptagit just de frågor, som beröras

i förevarade motioner.

År 1951 ratificerade Sverige Europarådets konvention den 4 november

1950 angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande

skyldigheterna (se prop. 165/1951). Denna innehåller bland annat stadganden

om skydd för livet, skydd mot tortyr, slaveri, tvångsarbete och olaga

frihetsberövande, garantier för en opartisk och offentlig rättegång, skydd för

retroaktiv strafflagstiftning, skydd för privatlivet och garantier för tankefrihet,

samvetsfrihet, religionsfrihet, yttrandefrihet, församlings- och föreningsfrihet.

Ett tilläggsprotokoll av den 20 mars 1952 till konventionen har

också ratificerats av Sverige (se prop. 32/1953). I detta stadgas beträffande

äganderätten (artikel 1): »Envar fysisk eller juridisk persons rätt till sin

egendom skall lämnas okränkt. Ingen må berövas sin egendom annat än i det

allmännas intresse och under de förutsättningar, som angivas i lag och av

folkrättens allmänna grundsatser». Genom konventionen har tillskapats en

kommission för de mänskliga rättigheterna. Kommissionen kan, såvitt angår

Sverige, mottaga framställningar från enskilda personer eller organisationer,

som anse sig kränkta, sedan alla inhemska rättsmedel utnyttjats.

I motionerna framhålles vikten av att frågorna om den enskildes rättssäkerhetsgai

antier gentemot statsmakten ej falla i glömska, och motionärerna

mena, att det finnes välgrundad anledning till att den av riksdagen år

1948 begärda fortsatta utredningen kommer till stånd. Utskottet vill med anledning

härav framhålla, att det vidhåller den uppfattning, som kommit till

uttryck i dess ovan återgivna utlåtande från år 1948. Utskottet anser det alltså

angeläget, att de för den svenska rättsordningen fundamentala principerna

givas det skydd, som ett grundlagsfästande innebär. Som tidigare

nämnts har emellertid författningsutredningen under arbete just de frågor,

som beröras i motionerna. En skrivelse i motionernas syfte är därför nu icke

behövlig, varför utskottet hemställer,

s. 7 Kontrollera mot PDF

Konstitutionsutskottets utlåtande nr B 2 år 1958

7

att motionerna I: B 155 och II: B 218 icke måtte till någon

riksdagens åtgärd föranleda.

Stockholm den 6 november 1958

På konstitutionsutskottets vägnar:

HARALD HALLÉN

Närvarande:

från första kammaren: herrar Elmgren, Damström, Fritiof Karlsson,

Olsén, Erik Olsson, Torsten Andersson, Arvidson, Källqvist och Per-Olof

Hanson; samt

från andra kammaren: herrar Hallén, Pettersson i Norregård,* Norén,

Spångberg, Jonsson i Haverö, Hammar,* Gustafsson i Bogla, Svenungsson,

Hamrin och fru Sjöqvist.

* Ej närvarande vid justeringen.

Reservation

av hrr Källqvist, Per-Olof Hanson, Hammar och Hamrin, vilka ansett att utskottet

borde anföra och hemställa följande:

I likhet med motionärerna vill utskottet understryka vikten av att frågorna

om den enskildes rättssäkerhetsgarantier uttryckligen fastslås genom

grundlag. Såsom motionärerna framhållit ger regeringsformens 16 § visserligen

ett vittnesbörd om djupt rotade rätts- och frihetstraditioner, men dess

rättsliga innebörd är oviss. Det råder i varje fall ingen tvekan om, att denna

paragraf inte ger samma säkra stöd som stadgandena i många andra länders

författningar. Detta gäller sådana för svensk rättsuppfattning grundläggande

principer, såsom förenings-, församlings-, yttrande- och religionsfrihet

samt personlig äganderätt.

I motionerna påpekas även, att Sverige på det internationella planet genom

ratificering av Europarådets konvention angående skydd för de mänskliga

rättigheterna förbundit sig att iakttaga sådana rättsgrundsatser, som enligt

riksdagens tidigare uttalanden bort ges grundlagsskydd. Detta är ytterligare

ett skäl till komplettering av grundlagsbestämmelse i nyssnämnda hänseenden.

Det kan i detta sammanhang nämnas, att 1956 års riksdagsskrivelse

(nr 196) rörande utredning om lagändringar, som kan visa sig nödvändiga

för att anpassa svensk rätt till ifrågavarande konvention ännu icke föranlett

någon åtgärd från regeringens sida.

Under utskottets behandling av ärendet har uppgivits att författningsut
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Konstitutionsutskottets utlåtande nr B 2 år 1958

redningen upptagit de i motionerna berörda problemen till behandling. Författningsutredningens

direktiv innehåller emellertid icke något uttryckligt

uppdrag åt utredningen att utarbeta och framlägga ett förslag i ärendet.

Dessa viktiga problem är över huvud inte vare sig omnämnda i direktiven

eller på annat sätt överlämnade till utredningen. Detta framstår som mycket

mer anmärkningsvärt som enligt direktiven till utredningen överlämnats två

andra skrivelser av år 1952 och 1953, vilka båda har samband med översynen

av författningen. Utredningen torde givetvis av eget initiativ ha möjlighet att

—därest utredningen så anser — ta upp problemen.

Med hänsyn till frågornas stora vikt och betydelse anser dock utskottet att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t bör uttryckligen begära att efter förnyad

utredning förslag framlägges för riksdagen om införande av bestämmelser

i grundlag, som uttrycka för svensk rättsuppfattning fundamentala

principer.

Under hänvisning till det anförda hemställer sålunda utskottet,

att riksdagen med bifall till de likalydande motionerna

I: B 155 och II: B 218 måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t begära

att efter förnyad utredning förslag framlägges för riksdagen

om införande i grundlag av bestämmelser som uttrycka

för svensk rättsuppfattning grundläggande principer,

såsom förenings-, församlings-, yttrande- och religionsfrihet

samt skydd för personlig äganderätt.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.