Utlåtande i anledning av Kung!. Maj:ts i statsverkspropositionen B gjorda framställningar angående vissa anslag till universitetssjukhusen in. m. jämte i ämnet väckt motion.
1958-07-11 · 42 sidor, varav 41 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 41 av 42 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1958 B:40, Utlåtande i anledning av Kung!. Maj:ts i statsverkspropositionen B gjorda framställningar angående vissa anslag till universitetssjukhusen in. m. jämte i ämnet väckt motion.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr B 40 år 1958
1
Nr B 40
Utlåtande i anledning av Kung!. Maj:ts i statsverkspropositionen
B gjorda framställningar angående vissa anslag till
universitetssjukhusen in. m. jämte i ämnet väckt
motion.
(3:e avd.)
Kungl. Maj :t har i propositionen nr B 1 under elfte huvudtiteln, punkt 2,
samt under kapitalbudgeten, inrikesdepartementet, punkt 1, under åberopande
av bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den
6 juni 1958, framlagt de förslag, vilka framgår av den följande redogörelsen.
Utredningen i ärendet återfinnes i det vid propositionen nr 87 till innevarande
års förra riksdag fogade statsrådsprotokollet över inrikesärenden
för den 14 mars 1958.
1 :o) Vissa byggnadsåtgärder för strålskyddsverksamhet m. m. Kungl.
Maj :t har föreslagit riksdagen att till Vissa byggnadsåtgärder för strålskyddsverksamhet
in. in. under statens allmänna fastighetsfond, inrikesdepartementet,
för budgetåret 1958/59 anvisa ett investeringsanslag av
200 000 kronor.
1951 års strålskyddskommitté har i sitt betänkande (SOU 1956: 38) föreslagit
tillbyggnader för radiofysiska institutionen vid Karolinska sjukhuset,
preliminärt kostnadsberäknade till 2 000 000 kronor. Vidare har direktionen
för Karolinska sjukhuset i skrivelse den 18 oktober 1957 hemställt
om anvisande för budgetåret 1958/59 av 210 000 kronor för vissa ombyggnadsarbeten
vid radioterapeutiska kliniken. Ytterligare har föreståndaren
för radiofysiska institutionen, professorn R. Sievert, i skrivelse den 21
december 1957 föreslagit uppförande av en barackbyggnad för en nettokostnad
av 18 000 kronor för tillgodoseende av radiofysiska institutionens
omedelbara lokalbehov.
För budgetåret 1958/59 bar å kapitalbudgeten anvisats ett investeringsanslag
om 100 000 kronor till vissa byggnadsåtgärder för strålskyddsverksamhet
in. m. Vid anmälan av detta medelsbehov i 1957 års statsvcrksproposition
(bil. 32, p. 7) framhöll förutvarande departementschefen bl. a., att
radiofysiska institutionens lokalresurser visat sig otillräckliga redan för
dåvarande uppgifter och personaluppsättning och att ett uppskov med lös
1
—Bihang till riksdagens protokoll 1958. (! sand. Nr B 40
2
Statsutskottets utlåtande nr B it) år 1958
ningen av lokalfrågan syntes kunna äventyra möjligheterna att snabbt
genomföra en effektiviserad och till utvecklingen framför allt på atomenergiområdet
anpassad strålskyddsverksamhet.
Fr. o. m. budgetåret 1957/58 har ett tiotal nya tjänster inrättats vid radiofysiska
institutionen. Härefter har framlagts dels i propositionen nr 29/1958
förslag till ny strålskyddslag, som bl. a. innebär att utvidgade tillsynsuppgifter
lägges på strålskyddsorganen, dels ock i propositionen nr 73/1958
förslag till viss omorganisation av institutionen och ytterligare personalökningar
vid denna. Enligt sistnämnda proposition skall radiofysiska institutionen
bibehållas som ett organ för fri forskning, fysikaliskt arbete för
sjukvården vid radiumhemmet och strålskyddsverksamhet. Sammanlagt
uppgår personalökningarna för budgetåren 1957/58 och 1958/59 till inemot
tjugutalet tjänster. Vid ett genomförande av strålskyddskommitténs förslag
till utbyggd personalorganisation för institutionen samt vissa personalförstärkningar,
som härutöver begärts för budgetåret 1958/59, skulle ytterligare
ett femtontal tjänster tillkomma.
Då stora svårigheter förelegat att bereda utrymme redan för del personaltillskott,
som medgivits för budgetåret 1957/58, är det enligt departementschefen
uppenbart, att åtgärder snarast måste vidtagas för att lösa institutionens
lokalfrågor både mera provisoriskt och på längre sikt.
För att tillgodose det mera långsiktiga lokalbehovet har strålskyddskommittén
föreslagit, att i anslutning till de nuvarande institutionsbyggnaderna
på Karolinska sjukhusets område uppföres dels en fristående byggnad,
huvudsakligen avsedd för strålskyddsverksamheten samt administration,
verkstad och andra gemensamma anordningar, dels en tillbyggnad, inrymmande
en föreläsningssal m. in.
Vidare har direktionen för Karolinska sjukhuset föreslagit vissa ombyggnadsarbeten
i radiumhemmets vindsvåning, varigenom arbetslokaler successivt
skulle erhållas för den personal vid radiofysiska institutionen, som
skall svara för det fysikaliska arbetet för sjukvården vid radiumhemmet.
Vad först angår de föreslagna ombyggnaderna vid radiumhemmet anser
departementschefen, att dessa öppnar möjligheter att på ett tillfredsställande
sätt tillgodose behovet av arbetslokaler för institutionens klinisktfysikaliska
avdelning, vars befattningshavare till huvudsaklig del måste ha
sina arbetsplatser förlagda i anslutning till den kliniska verksamheten.
Departementschefen förordar därför, att ifrågavarande vindsutrymmen nu
inredes för ändamålet och successivt tages i anspråk såsom arbetslokaler,
allteftersom den där installerade apparaturen utmönstras. I en första etapp
kan fyra skrivrum samt vissa laboratorierum m. in. utvinnas, varigenom
avdelningens mest trängande lokalbehov kan fyllas. Framdeles beräknas
ytterligare sex rum kunna erhållas. Kostnaderna för arbetena har beräknats
till 200 000 kronor. Ehuru denna beräkning angivits vara preliminär, anser
departementschefen sig, med hänsyn till att den rymmer en betydande
Statsutskottets utlåtande nr B hd år 1958
3
marginal för kostnadsstegringar och oförutsedda utgifter, böra utgå ifrån
att kostnaderna skall kunna hållas inom denna ram. Kostnaderna för inredning
och utrustning av lokalerna bör icke bestridas från förevarande
anslag.
Enär flertalet av de fysiker och assistenter som arbetar för sjukvården
vid radiumhemmet redan f. n. har provisoriska arbetsplatser i klinikens
byggnad, blir avlastningen å radiofysiska institutionens lokaler genom den
berörda ombyggnaden ringa. För att tillfredsställande fylla framför allt
tillsynsavdelningarnas behov av ökade utrymmen anses nybyggnadsåtgärder
vara ofrånkomliga. Strålskyddskommittén har föreslagit en nybyggnad
för ändamålet omedelbart norr om institutionens befintliga byggnader. Såväl
från Karolinska sjukhusets sida som från byggnadsstyrelsen har emellertid
avstyrkts, att byggnaden förlägges inom sjukhusets område.
För egen del erinrar departementschefen om att hans ställningstagande
till organisationsfrågan i propositionen nr 73 i hög grad påverkats av att
han ansett, att en intim kontakt mellan forskningen och den löpande verksamheten
vid institutionen måste upprätthållas i varje fall under de närmaste
åren och att möjligheterna till inbördes samarbete och utbyte av erfarenheter
verksamhetsgrenarna emellan bör tillvaratas. En av de viktigaste
förutsättningarna för att dessa önskemål skall kunna förverkligas anser
departementschefen vara att de olika avdelningarnas lokaler är belägna i
varandras närhet, så att befattningshavarna i det dagliga arbetet kan hålla
kontakten med varandra. Trots de invändningar, som kan resas mot alt
förlägga för Karolinska sjukhusets drift icke direkt nödvändiga byggnader
till sjukhusets område, anser departementschefen sig därför böra förorda,
att de erforderliga nybyggnaderna förlägges på sådan plats, inom
eller i närheten av området, att det nödvändiga samarbetet och kontakten
mellan avdelningarna möjliggöres. Med hänsyn till vad som upplysts bl. a.
rörande svårigheterna att lösa avloppsfrågan på den av strålskyddskommittén
föreslagna byggnadsplatsen och då tillskottet av arbetsrum i
radiumhemmets vindsvåning eventuellt kan påverka nybyggnadsåtgärdernas
omfattning, anses lokalfrågan från de av departementschefen angivna
utgångspunkterna böra utredas ytterligare. Departementschefen avser att
snarast föreslå Kungl. Maj :t att föranstalta härom.
I avvaktan på den definitiva lösningen av lokalfrågan är som nämnts
vissa omedelbara åtgärder nödvändiga. Strålskyddskommittén har i detta
avseende föreslagit, att institutionsföreståndarens bostadsvåning i institutionens
huvudbyggnad tages i anspråk och ändras till arbetslokaler. Enligt
vad kommittén upplyst, har föreståndaren förklarat sig villig att avflytta, om
annan lämplig hostad kunde beredas honom. Sedermera har föreståndaren
under framhållande, att det för hans nuvarande arbetsuppgifter är önskvärt
att han är bosatt på institutionen, hemställt, att det provisoriska lokalbehovet
tillgodoses genom uppförande av en barackbyggnad.
4
Statsutskottets utlåtande nr B 40 år 1958
För egen del anser departementschefen kommitténs förslag att utnyttja
bostadsutrymmena i institutionsbyggnaden för alt bemästra de omedelbara
lokalsvårigheterna vara att föredraga. Enligt vad han under hand erfarit
finns också goda utsikter att kunna erbjuda institutionsföreståndaren
lämplig bostad på annat håll. Då emellertid förhandlingar i denna fråga
ännu icke kunnat upptagas med institutionsföreståndaren, som f. n. fullgör
uppdrag utomlands, kan definitiv ställning till spörsmålet hur lokalbehovet
provisoriskt skall tillgodoses nu icke tagas. Huru frågan än löses,
anses emellertid vissa byggnadsåtgärder bli nödvändiga. Om riksdagen
icke framställer erinran häremot, föreslås medel härför få disponeras från
investeringsanslaget till vissa byggnadsåtgärder för strålskyddsverksamhet
in. m.
Beträffande medelsbehovet under anslaget för nästa budgetår erfordras
200 000 kronor för ombyggnadsarbetena i radiumhemmets vindsvåning. För
provisoriska byggnadsåtgärder samt för fortsatt utrednings- och planeringsarbete
för nybyggnaden anses 100 000 kronor vara tillfyllest. Då 100 000
kronor anvisats för innevarande budgetår, bör anslaget för budgetåret
1958/59 uppföras med 200 000 kronor.
Utskottet vill erinra om dels att årets förra riksdag, med bifall till propositionen
nr 29, fattat beslut om ny strålskyddslag, innebärande bl. a. att
utvidgade tillsynsuppgifter lägges på slrålskyddsorganen, dels att utskottet
denna dag avger utlåtande (nr B 41) angående anslag till strålskyddsverksamhet
in. in. Med hänsyn till att radiofysiska institutionens lokaler redan
för nuvarande arbetsuppgifter visat sig otillräckliga, kommer de av utskottet
i sistnämnda sammanhang tillstyrkta personalförstärkningarna att innebära
en ytterligare påfrestning på institutionens lokalresurser. Utskottet tillstyrker
därför, att åtgärder vidtages för lösande av lokalfrågorna provisoriskt
och på längre sikt.
Såsom både byggnadsstyrelsen och direktionen för Karolinska sjukhuset
hävdat kan invändningar resas mot att till sjukhusets område förlägga andra
byggnader än sådana som är oundgängligen nödvändiga för sjukhusets drift.
Med beaktande av vad departementschefen i propositionen nr 73 till årets
förra riksdag anfört rörande angelägenheten av intim kontakt mellan forskningen
och den löpande verksamheten vid institutionen och vad utskottet
i sitt förenämnda utlåtande uttalar finner utskottet dock icke anledning att
i denna fråga hävda en annan mening än departementschefens, nämligen
att nybyggnaderna bör förläggas på sådan plats, inom eller i närheten av
området, att det nödvändiga samarbetet och kontakten mellan avdelningarna
möj liggöres.
Vad departementschefen anfört rörande provisoriska åtgärder i avvaktan
på resultatet av den numera tillsatta utredningen föranleder icke erinran
eller särskilt uttalande från utskottets sida.
Statsutskottets utlåtande nr B AO år 1958
5
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må till Vissa byggnadsåtgärder för strålskgddsverksamhet
m. m. under statens allmänna fastighetsfond,
inrikesdepartementet, för budgetåret 1958/59 anvisa
ett investeringsanslag av 200 000 kronor.
2:o) Avtal angående avstående av visst markområde å kronohemmanet
Norrbacka m. m. Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen att dels bemyndiga
Kungl. Maj :t att träffa avtal med sällskapet Eugeniahemmet om avstående
av visst markområde in. in. i huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen
förordat, dels ock till Bidrag till vissa byggnadsarbeten in. in.
vid Eugeniahemmet för budgetåret 1958/59 under elfte huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 105 000 kronor.
I skrivelse till Kungl. Maj :t den 5 mars 1956 föreslog kommissionen för
förhandlingar rörande Karolinska sjukhusets utbyggande m. m. att vid
Karolinska sjukhuset skulle uppföras en nybyggnad för neurologiska och
neurokirurgiska kliniker om tillhopa högst 200 vårdplatser. Nybyggnaden
föreslogs förlagd i närheten av sjukhusets psykiatriska klinik, varvid en
mindre del av Eugeniahemmets tomt måste tagas i anspråk för ändamålet.
Den sålunda förordade förläggningen av nervklinikerna nödvändiggjorde
för kommissionen att söka träffa en överenskommelse med sällskapet
Eugeniahemmet. Förhandlingar rörande erforderlig markupplåtelse
inleddes och kommissionen förklarade sig vilja medverka till att
finna en tillfredsställande lösning av frågan om uppförande av ersättningslokaler
för vissa byggnader, som Eugeniahemmet skulle komma att förlora
genom markupplåtelsen, men betonade samtidigt att det med hänsyn
till ovissheten om Eugeniahemmets fortsatta verksamhet på nuvarande
plats vore angeläget, att kostnaderna för nybyggnader begränsades så
mycket som möjligt.
Vid anmälan i proposition nr 163/1956 av kommissionens förslag till
nervklinikernas uppförande förutsatte föredragande departementschefen,
att kommittén för Karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande skulle verkställa
en överarbetning av föreliggande skissritningar, så snart av kommissionen
inledda avtalsförhandlingar med Stockholms stad och Stockholms
läns landsting om tecknande av vårdplatser vid klinikerna blivit
slutförda. Det skulle vidare ankomma på kommissionen att därefter till
Kungl. Maj :t inkomma med de förslag till överenskommelser med sällskapet
Eugeniahemmet, som sammanhängde med erforderlig markupplåtelse. Med
skrivelse den 14 juli 1956 överlämnade kommissionen till Kungl. Maj :t
förslag till avtal med Stockholms stad och Stockholms läns landsting om
nervklinikerna.
Vid sin granskning av det byggnadsförslag, som legat till grund för förenämnda
proposition, fann sig byggnadskommittén böra verkställa en ge
-
opaginerad Kontrollera mot PDF
o Statsutskottets utlåtande nr B 40 år 1958
nomgripande överarbetning av detsamma. Kommitténs slutliga förslag innebai
bl. a., att hela byggnadskomplexet erhöll en ändrad förläggning genom
att skjutas västerut.
I proposition nr 104/1957 förordade föredragande departementschefen, att
kommitténs förslag lades till grund för det fortsatta utredningsarbetet.
Förhandlingskommissionen, som numera slutfört sina förhandlingar
med sällskapet Eugeniahemmet, har med skrivelse den 20 februari 1958
framlagt förslag till avtal mellan staten och sällskapet angående viss markupplåtelse
in. in.
\ id anmälan i proposition nr 163/1956 av frågan om uppförande av neurologiska
och neurokirurgiska kliniker vid Karolinska sjukhuset uttalade föredragande
departementschefen, att det borde ankomma på förhandlingskommissionen
att i samband med de förhandlingar med sällskapet Eugeniahemmet,
som påkallades av erforderlig markupplåtelse, jämväl till prövning upptaga
frågan om ersättningsbyggnader för de lokaler, som komme att gå förlorade
genom nervklinikernas uppförande. Departementschefen underströk
angelägenheten av att varje möjlighet till begränsning av byggnadsprogrammet
i denna del tillvaratogs men framhöll samtidigt önskvärdheten av
att man vid lösandet av de rent byggnadstekniska frågorna såvitt möjligt
tillgodosåg de önskemål, som framförts av sällskapet.
Det har vid av förhandlingskommissionen i ärendet företagen utredningvisat
sig möjligt att inom nuvarande lokaler efter vissa ändringsarbeten
inrymma snickarverkstaden och ett omklädningsrum. Däremot är det icke
möjligt att inom tillgängliga utrymmen tillgodose behovet av förrådslokaler
samt garage med mindre den nuvarande bandageverkstaden tas i anspråk
härför. Kommissionen, som icke ansett det ekonomiskt försvarbart att
använda bandageverkstaden som förrådslokaler, föreslår uppförande av en
ny garage- och förrådsbyggnad. Detta kommissionens förslag har lämnats
utan erinran i remissyttrandena. Även departementschefen anser sig böra
biträda kommissionens förslag i denna del. Av vad kommissionen anfört
bär departementschefen blivit övertygad om att någon annan tillfredsställande
lösning av lokalfrågan än den av kommissionen anvisade icke står
till buds. Kommissionens förslag till provisoriska anordningar har icke
givit departementschefen anledning till erinran. Med hänsyn härtill och då
departementschefen anser sig med någon jämkning uppåt kunna godtaga de
gjorda kostnadsberäkningarna, skulle erforderligt medelsbehov uppgå till
105 000 kronor. För ändamålet bör i riksstaten för nästa budgetår under
elfte huvudtiteln upptagas ett särskilt reservationsanslag under benämningen
Bidrag till vissa byggnadsarbeten in. m. vid Eugeniahemmet.
Det framlagda avtalsförslaget föranleder ingen erinran från departementschefens
sida. Det förutsättes, att smärre jämkningar i eller tillägg
till avtalsbestämmelserna framdeles skall kunna göras utan att riksdagens
samtycke skall behöva inhämtas.
Statsutskottets utlåtande nr B 40 år 1958
7
Utskottet. Under förevarande punkt framlägges förslag om avtal mellan
staten och sällskapet Eugeniahemmet angående avstående av visst markområde
samt uppförande av ersättningslokaler för vissa byggnader, som
kommer att gå förlorade genom nervklinikernas vid Karolinska sjukhuset
uppförande. Kostnaderna för erforderliga byggnadsåtgärder beräknas till
105 000 kronor.
Då Kungl. Maj :ts förslag enligt utskottets mening tillgodoser de krav på
en begränsning av det ifrågavarande byggnadsprogrammet, vilka statsmakterna
tidigare uppställt, tillstyrker utskottet den begärda medelsanvisningen
och det framlagda avtalsförslaget.
Med hänsyn till att departementschefen förutsatt, att endast smärre jämkningar
i eller tillägg till avtalsbestämmelserna skall kunna göras utan riksdagens
samtycke, har utskottet icke funnit anledning till erinran mot att
bemyndigande härtill lämnas.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj :t att träffa avtal med sällskapet
Eugeniahemmet om avstående av visst markområde m. m.
i huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen
i statsrådsprotokollet över inrikesärenden för den 14
mars 1958 förordat;
b) till Bidrag till vissa byggnadsarbeten m. m. vid Eugenialiemmet
för budgetåret 1958/59 under elfte huvudtiteln
anvisa ett reservationsanslag av 105 000 kronor.
3:o) Vissa överenskommelser med Stockholms stad och Stockholms läns
landsting rörande sjukvården i Stockholm och den medicinska undervisningen
därstädes. Kungl. Maj :t har föreslagit riksdagen att dels bemyndiga
Kungl. Maj :t att godkänna avtal och överenskommelser med Stockholms
stad och Stockholms läns landsting i huvudsaklig överensstämmelse med
vad departementschefen förordat, dels bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga
de ändringar i personalförteckningen för Serafimerlasarettet och Karolinska
sjukhuset, som föranledes av vad departementschefen förordat, dels till
Bidrag till vissa om- och tillbyggnadsarbeten vid Serafimerlasarettet m. in.
för budgetåret 1958/59 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 600 000 kronor, dels till Bidrag till anordnande av undervisning vid
vissa Stockholms stad tillhöriga sjukhus för samma budgetår under elfte
huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 473 000 kronor, dels ock besluta
att tills vidare avgiftsfritt till allmänna barnbördshuset i Stockholm upplåta
nyttjanderätt till viss tomtmark.
Genom beslut den 14 januari och den 17 juni 1955, den 9 november
1956 samt den 17 januari 1958 uppdrog Kungl. Maj:t åt kommissionen för
8
Statsutskottets utlåtande nr B 40 år 1958
förhandlingar rörande Karolinska sjukhusets utbyggande m. m. att å statens
vägnar upptaga förhandlingar med Stockholms stad och i förekommande
fall Stockholms läns landsting rörande dels i proposition nr 212/1954
förutsatta överenskommelser angående anordnande av undervisning vid
vissa staden tillhöriga sjukhus m. m., dels avvecklingen av garnisonssjukvården
vid under direktionens för Karolinska sjukhuset förvaltning stående
sjukhus, dels tillämpningen av 1931 års avtal rörande Karolinska
sjukhusets uppförande och drift samt 1925 års avtal angående Stockholms
stads övertagande av hela sin sinnessjukvård, i vad avtalen avser beräkningsmetoden
för de driftkostnadsbidrag, som staden och landstinget resp.
staten har att erlägga, dels ock fördelningen mellan staten och staden av
kosLnaderna för ändrings- och reparationsarbeten samt anskaffning av inventarier
och annan utrustning vid Serafimerlasarettet i huvudsaklig överensstämmelse
med vad som föreslagits av särskilt tillkallade sakkunniga i
ett den 20 december 1957 avgivet betänkande med förslag till vissa åtgärder
för upprustning av lasarettet.
Såsom resultat av de förhandlingar, som förhandlingskommissionen fört
med delegerade från Stockholms stad, har kommissionen med skrivelse
den 29 januari 1958 framlagt förslag till avtal och överenskommelser i följande
hänseenden, nämligen angående
1) dels ändringar av och tillägg till mellan vederbörande parter den 1 december
1947 ingånget avtal angående försäljning till staden av stiftelsen
Serafimerlasarettets fastigheter, dels fördelning av kostnaderna
för upprustning av Serafimerlasarettet;
2) provisorisk undervisning i psykiatri vid Södersjukhuset;
3) undervisning i klinisk epidemiologi vid Epidemisjukhuset i Stockholm;
4) vården å Karolinska sjukhuset av vissa militära patienter;
5) upplåtelse till Stockholms stad av Garnisonssjukhuset å Kungsholmen;
6) fördelningen av vårdkostnaderna under första halvåret 1958 vid Garnisonssjukhuset
å Kungsholmen; samt
7) beräkningen av vissa driftkostnader m. in.
Förhandlingskommissionen har samtidigt framlagt förslag till avtal resp.
överenskommelse med Stockholms läns landsting rörande dels vården å
Karolinska sjukhuset av vissa militära patienter dels ock beräkningen av
vissa driftkostnader m. m.
Förhandlingarna mellan kommissionen och stadens delegerade har slutförts
i ett sammanhang och de därvid träffade avtalen utgör enligt vad kommissionen
uppgivit ett sammanhängande förhandlingsresultat, en enhet.
Detta innebär, att parterna som förutsättning för giltigheten av vart och ett
av de preliminära avtalen uppställt det villkoret, att samtliga ifrågavarande
avtal godkännes. Det nu sagda äger motsvarande tillämpning beträffande de
med landstinget ingångna avtalen.
Statsutskottets utlåtande nr B AO år 1958
9
Departementschefen anför, att under 1940-talet började en förflyttning av
undervisningsklinikerna vid Serafimerlasarettet att av flera skäl framstå
som önskvärd. Klinikernas läge ansågs sålunda olämpligt, enär lasarettet
icke var ett fullständigt centralsjukhus med de möjligheter till samarbete
med olika specialkliniker, som var av betydelse icke blott för sjukvården
utan även för forskning och undervisning. En väsentlig olägenhet för undervisningen
utgjorde jämväl överflyttandet av Karolinska institutets teoretiska
institutioner från grannskapet av Serafimerlasarettet till Norrbackaområdet.
Lasarettets lokaler började vidare bli starkt förslitna och omoderna. Med
anledning härav träffades år 1947 mellan staten och Stockholms stad ett
avtal om upplåtande av Sabbatsbergs sjukhus i betydligt vidgad omfattning
för den medicinska undervisningen och forskningen, det s. k. Sabbatsbergsavtalet.
Enligt avtalet skulle en betydande utbyggnad av Sabbatsbergs sjukhus
ske genom uppförande av ett stort antal nya kliniker, till vilka större
delen av den vid Serafimerlasarettet förlagda undervisningen skulle överflyttas
— nervklinikerna skulle överföras till Karolinska sjukhuset (se
härom proposition nr 163/1956). Vid avtalets ingående räknade man med,
att de planerade nya klinikerna skulle hinna färdigställas i god tid före
utgången av år 1960, enligt ett av förhandlingskommissionen år 1946 gjort
uttalande (se proposition nr 55/1947) förutsattes t. o. m., att detta skulle
bli fallet redan omkring år 1953. Under senare år har det emellertid blivit
alltmera uppenbart, att staden icke skulle bliva i stånd att realisera Sabbatsbergsprojektet
inom överenskommen tid. Enligt vad departementschefen
inhämtat har förhandlingskommissionen redan i början av år 1955
och vid upprepade tillfällen därefter av stadens delegerade begärt besked
om anledningen till dröjsmålet. Därvid har från stadens sida som orsak
till inträdd försening främst åberopats ovisshet om Sabbatsbergsområdets
framtida disposition med hänsyn till den planerade Rådmansgatuleden.
Sedan stadsplan över området numera antagits av stadsfullmäktige och
då gatubyggnadsfrågorna enligt vad borgarrådet Berglund vid ett sammanträde
inför departementschefen i december 1957 uppgivit icke längre
inverkar på igångsättandet av om- och tillbyggnaden av Sabbatsbergs sjukhus,
räknar departementschefen med, att staden utan ytterligare dröjsmål
fullföljer sina åtaganden enligt avtalet eller vad som efter överenskommelse
kan komma att träda i stället. Detta får i dagens läge anses vara desto
mera angeläget, som de olägenheter i fråga om verksamheten vid Serafimerlasarettet,
vilka redan gjorde sig gällande under 1940-talet, år efter år ökat
i omfattning. Det erinras om vad de sakkunniga och remissmyndigheterna
anfört i dessa delar. Departementschefen hänvisar i detta sammanhang till
universitetskanslerns uttalande, att Serafimerlasarettet numera och i ännu
högre grad efter nervklinikernas bortflyttande måste anses mindre lämpligt
som undervisningssjukhus bl. a. genom de ökade krav på klinikers och
institutioners kapacitet, som den år 1954 beslutade undervisningsreformen
10
Statsutskottets utlåtande nr B 40 år 1958
medför. Med hänsyn härtill och då de sakkunnigas förslag till förbättringsåtgärder
vid lasarettet endast är ägnade att provisoriskt avhjälpa de mest
framträdande bristerna i fråga om lokaler och utrustning utgår departementschefen
från, att staden bedriver planeringen och uppförandet av överenskomna
undervisningskliniker så snabbt som möjligt. Förverkligandet
av avtalade projekt måste till följd av den uppkomna situationen och de från
stadens sida gjorda åtagandena enligt departementschefens mening anses
vara en av stadens f. n. mest angelägna uppgifter på sjukhusväsendets
område.
Mot bakgrunden av det nu sagda och då man såsom förhandlingskommissionen
framhållit torde ha anledning räkna med att Serafimerlasarettet
ännu under relativt lång tid kommer att användas i undervisningens tjänst,
anses det ofrånkomligt, att en upprustning av lasarettet i begränsad oinfattning
kommer till stånd. Den av de sakkunniga framlagda planen för en
sådan upprustning synes departementschefen ägnad att inom rimlig tid
skapa förbättrade arbetsförhållanden för såväl sjukvård som undervisning
och forskning. Departementschefen förordar därför, att denna plan lägges
till grund för lasarettets successiva upprustning. För detta ställningstagande
har givetvis resultatet av förhandlingskommissionens förhandlingar med
staden angående fördelningen av upprustningskostnaderna varit av betydelse.
Enligt det av förhandlingskommissionen framlagda förslaget till avtal
skall staden svara för 60 procent av de verkliga kostnaderna för byggnadsoch
reparationsarbeten medan staten helt skall bekosta anskaffning av inventarier
och utrustning. Då Serafimerlasarettet och därmed staten kommit
i en tvångssituation därigenom att Stockholms stad icke kunnat verkställa
Sabbatsbergssjukhusets utbyggnad inom beräknad tid, synes departementschefen
en naturlig grund för fördelningen av ifrågavarande kostnader ha
varit den i Sabbatsbergsavtalet angivna, d. v. s. att staden svarar för 75 procent
av uppkommande kostnader. Det kan visserligen icke bestridas, att
anslagstilldelningen för årligt underhåll av fastigheter och inventarier vid
Serafimerlasarettet under senare år hållits inom en snäv ram, varigenom
en viss kumulation av underhållsbehovet numera uppstått. Enligt departementschefens
mening kan emellertid detta icke läggas staten till last som
en försummelse, enär sjukhusverksamheten inom relativt få år beräknats
skola upphöra, och omfattande och kostsamma underhållsarbeten därigenom
icke ansetts ekonomiskt försvarbara. I detta sammanhang erinras även om,
att sjukhusbyggnaderna i realiteten överlåtits till staden utan ersättning.
Med hänsyn till det nu sagda synes det departementschefen i viss mån tveksamt,
huruvida förslaget till kostnadsfördelning kan anses innebära en från
statens synpunkt godtagbar lösning. Då emellertid de sakkunnigas förslag
till icke oväsentlig del avser underhållsåtgärder och med beaktande av övriga
omständigheter anser departementschefen sig böra godtaga förhandlingskommissionens
förslag på denna punkt. Att kostnaderna för inventa
-
Statsutskottets utlåtande nr B bo år 1958
11
rier och utrustning helt skall falla på staten anses vara en ändamålsenlig
lösning, eftersom man härigenom undviker osäkerhet rörande äganderättsförhållandena
i fråga om vid sjukhuset befintligt lösöre.
Det är uppenbarligen ur såväl sjukvårdens som undervisningens synpunkt
angeläget, att föreslagna åtgärder kommer till utförande så snart som möjligt.
Departementschefen är emellertid icke beredd att nu framlägga någon
tidsplan för upprustningen. Det statsfinansiella läget måste här liksom på
andra områden bli avgörande för den medelstilldelning, som kan ifrågakomma.
Vissa särskilt angelägna åtgärder bör emellertid vidtagas redan
fr. o. in. nästa budgetår. Departementschefen kommer i det följande att
ange de åtgärder han anser mest brådskande och vilka således enligt hans
mening bör komma till utförande i en första etapp. Vad beträffar kostnadsberäkningarna
framgår av de sakkunnigas betänkande, att de sakkunniga
eftersträvat att göra dessa så noggranna som förhållandena medgivit.
Departementschefen är medveten om att beräkningarna på vissa
punkter måste anses preliminära. De föreliggande kostnadsberäkningarna
anses dock utgöra ett tillräckligt underlag för en bedömning av den ekonomiska
innebörden av de förslag, som departementschefen i det följande
framlägger. Det anses få ankomma på byggnadsstyrelsen att innan föreslagna
byggnadsarbeten igångsättes fackmässigt bearbeta och granska upprättade
förslag, uppgöra preciserade kostnadsberäkningar samt i samråd
med direktionen för Karolinska sjukhuset framlägga förslag till ett ur
byggnadsteknisk synpunkt och med hänsyn till sjukhusdriften lämpligt
tidsschema för arbetenas genomförande.
Till av de sakkunniga föreslagna personalförstärkningar är departementschefen
icke beredd att nu taga ställning. Dessa förslag bör prövas i samband
med lasarettets ordinarie anslagsäskanden för budgetåret 1959/60.
Med hänsyn till vad medicinalstyrelsen framhållit anses likaledes böra
anstå tills vidare med ett definitivt ställningstagande till frågan om inrättande
av en avdelning för hjärtkateterisering och angiocardiografi. Vad beträffar
det kliniskt-bakteriologiska laboratoriet har universitetskanslern
icke ansett det av de sakkunniga framlagda förslaget till lösning av laboratoriets
lokalfråga godtagbart ens som ett provisorium i avvaktan på att laboratoriet
skulle erhålla ökade lokaler efter nervklinikernas överflyttning till
Karolinska sjukhuset. Kanslern har vidare ansett det av laboratorieföreståndaren
framställda förslaget om överförande av verksamheten vid laboratoriet
till Karolinska sjukhusets blivande byggnad för klinisk bakteriologi böra
ytterligare utredas och övervägas. För egen del finner departementschefen
i likhet med kanslern frågan om laboratoriets framtida förläggning vara av
så stor principiell och praktisk betydelse, att denna fråga bör göras till föremål
för en särskild, av tidigare undersökningar obunden utredning, som
bör bedrivas med erforderlig skyndsamhet. I avvaktan därpå anses få anstå
med ifrågasatt utvidgning av bakteriologiska laboratoriets lokaler utöver vad
12
Statsutskottets utlåtande nr B 40 år 1958
de sakkunniga föreslagit. Departementschefen är väl medveten om att detta
kan medföra svårigheter för den vid laboratoriet bedrivna verksamheten
men vill samtidigt betona att det torde vara till fördel för samtliga berörda
parter att inflyttning i de f. n. av endokrinologiska avdelningen disponerade
lokalerna äger rum och praktisk erfarenhet vinnes av de nya utrymmenas
användbarhet, innan man tager slutlig ställning till lokal- och förläggningsfrågorna.
I sitt remissutlåtande har statskontoret med hänsyn till rådande brist på
vårdplatser för invärtesmedicinska fall ställt sig tveksam till föreslagen
minskning av vårdplatsantalet vid den medicinska kliniken. Departementschefen
delar denna tveksamhet. Då emellertid klinikchefen ansett återstående
vårdplatsantal tillräckligt ur undervisningssynpunkt och någon
annan möjlighet att avhjälpa de för såväl patienter som sjukvårdspersonal
ytterst otillfredsställande förhållandena inom kliniken icke utan stora kostnader
anses stå till buds har departementschefen ansett sig icke böra rikta
någon erinran mot de sakkunnigas förslag i denna del.
En förutsättning för genomförandet av föreslagna förbättringsåtgärder
inom den kirurgiska kliniken vid Serafimerlasarettet är enligt vad de sakkunniga
med instämmande av direktionen för Karolinska sjukhuset anfört,
att den plastikkirurgiska avdelningen vid lasarettet överflyttas till Karolinska
sjukhuset och där inrymmes i en av de garnisonsavdelningar, som frigöres
genom garnisonssjukvårdens avveckling. För att den ifrågasatta överflyttningen
skall kunna realiseras fordras dock, att av direktionen i petita
för budgetåret 1958/59 äskade medel — 65 000 kronor ■— för vissa ombyggnadsåtgärder
inom den nuvarande avdelningen för plastikkirurgi och brännskadebehandling
vid Karolinska sjukhuset anvisas. För egen del anser
departementschefen att betydande fördelar skulle vinnas, om den nuvarande
uppdelningen av den plastikkirurgiska verksamheten på tvenne sjukhus
kunde bringas att upphöra. En koncentrering av verksamheten till
Karolinska sjukhuset skulle otvivelaktigt innebära en väsentlig förbättring
ur såväl driftekonomisk som effektivitetssynpunkt. Departementschefen
föreslår i det följande att den särskilda garnisonssjukvården i Stockholm
skall upphöra fr. o. in. den 1 juli 1958. Härigenom skapas förutsättningar
för en överflyttning till Karolinska sjukhuset av den plastikkirurgiska verksamheten
vid Serafimerlasarettet. Departementschefen förordar därför, att
en dylik överflyttning kommer till stånd i enlighet med de sakkunnigas
förslag och föreslår vidare, att 65 000 kronor anvisas för av direktionen
begärda ombyggnadsarbeten vid den plastikkirurgiska avdelningen vid
Karolinska sjukhuset, varigenom rådande stora infektionsrisker vid denna
avdelning kan begränsas. Departementschefen understryker, att han genom
nu framlagda förslag icke tagit slutlig ställning till frågan om tillgodoseende
av den plastikkirurgiska verksamhetens framtida lokalbehov.
Som tidigare framhållits är det angeläget, att upprustningen av Serafimer
-
Statsutskottets utlåtande nr B 40 år 1958
13
lasarettet påbörjas utan dröjsmål. Vid sin prövning av de sakkunnigas förslag
har departementschefen med beaktande av å ena sidan att vissa i och för
sig mycket brådskande åtgärder måste anstå i avbidan på att för deras genomförande
nödvändiga anordningar först kommer till stånd samt å andra
sidan åtgärdernas inbördes angelägenhetsgrad funnit följande byggnads- och
installationsarbeten böra vidtagas redan under nästa budgetår. För åtgärder
i syfte att förbättra lasarettets elenergiförsörjning bör beräknas 100 000 kronor.
De omflyttningar inom lasarettet, som blir en följd av den endokrinologiska
verksamhetens överflyttning till Karolinska sjukhuset innevarande
vår, medför vissa nödvändiga ändringsarbeten i första hand för de klinisktfysiologiska
och kliniskt-kemiska laboratorierna. Härför beräknas tillhopa
58 000 kronor. Omklädnadsrum för kandidater i patologiska avdelningen
bör vidare iordningställas för en kostnad av 4 000 kronor. Röntgenavdelningen
arbetar f. n. under mycket pressande förhållanden. Den av de sakkunniga
föreslagna tillbyggnaden ävensom övriga åtgärder, som syftar till
en förbättring av arbetsförhållandena vid röntgenavdelningen, bör därför
igångsättas snarast. Härför beräknas en kostnad om 126 000 kronor under
nästa budgetår. För inrättande av isoleringsrum och undersökningsrum
inom de medicinska och neurologiska klinikerna samt för ombyggnad av
sistnämnda kliniks kandidatlaboratorium bör avses tillhopa 115 000 kronor.
I detta sammanhang framhåller departementschefen, att han i det följande
kommer att föreslå, att all undervisning i neurologi vid Karolinska
institutet fr. o. m. höstterminen 1958 förlägges till Serafimerlasarettets
neurologiska klinik. För upprustning av fyra vårdavdelningar, för målningsarbeten
samt för anskaffande av en centralradioanläggning bör under
budgetåret 1958/59 få tagas i anspråk resp. 140 000, 100 000 och 43 000 kronor.
Tillbyggnad av intendentkontoret och inskrivningsexpeditionen samt
förbättrat intag till olycksfallspolikliniken måste ävenledes hänföras till de
mera angelägna åtgärderna. Kostnaderna härför har uppskattats till 61 000
resp. 53 000 kronor. Den totala kostnaden för nu angivna arbeten uppgår
till 800 000 kronor, varav på statsverket faller 40 procent eller 320 000 kronor.
Härtill kommer kostnaden för de förut berörda ombyggnadsarbetena
inom den plastikkirurgiska avdelningen vid Karolinska sjukhuset, vilka
arbeten bör komma till stånd så snart som möjligt. Denna kostnad faller
i sin helhet på staten.
I anslutning till vad nu förordats beträffande byggnadsarbeten, understrykes
ånyo, att kostnadsberäkningarna för dessa arbeten är preliminära
och att de måhända icke i alla delar kommer att visa sig hållbara. Det
förutsättes att bl. a. härav påkallade jämkningar i byggnadsprogrammet
inom den förordade totala kostnadsramen får vidtagas.
För anskaffning av inventarier och utrustning under nästa budgetår beräknas
215 000 kronor. Härav hänför sig 15 000 kronor till kompletteringar i
samband med föreslagna omändringar inom de medicinska och neurologiska
14
Statsutskottets utlåtande nr B 40 år 1958
klinikerna. För inköp av ljusskåp m. m. åt röntgenavdelningen bör anvisas
28 000 kronor. Anskaffning av apparatur till de kliniskt-kemiska och kliniskt-bakteriologiska
laboratorierna bör ske intill ett belopp av 70 000 kronor.
Kostnaden för möbler åt intendentkontoret, för präglingsmaskin m. in.
har av de sakkunniga uppskattats till 16 000 kronor. Anskaffning av nödvändig
köksutrustning, belysningsarmatur m. in. föreslås under nästa budgetår
få ske intill ett belopp av 86 000 kronor. Sammanfattningsvis innebär departementschefens
förslag att för budgetåret 1958/59 bör för vidtagande av förbättringsåtgärder
och anskaffning av viss utrustning anvisas (320 000 +
65 000 + 215 000) 600 000 kronor. För ändamålet bör i riksstaten för budgetåret
1958/59 under elfte huvudtiteln upptagas ett särskilt reservationsanslag
under benämningen Bidrag till vissa om-.och tillbyggnadsarbeten vid
Serafimerlasaretlet in. in.
Förhandlingskommissionen har uttalat, att vad parterna överenskommit
ifråga om kostnadsfördelningen bygger på den förutsättningen, att samtliga
av de sakkunniga föreslagna åtgärder och inventarieanskaffningar skall
komma till stånd, såvida icke annat överenskommes vid den fortsatta statliga
och kommunala behandlingen av de sakkunnigas förslag. Departementschefen
anser sig kunna utgå från, att överenskommelse skall kunna
träffas om sadana inskränkningar eller utvidgningar i upprustningsprogrammet,
vilka framdeles kan komma att aktualiseras av vägande medicinska
eller organisatoriska skäl.
Vidkommande avtalsförslaget i övrigt anses övervägande skäl tala
för att tidpunkten för stadens övertagande av huvudmannaskapet för lasarettet
uppskjutes till det budgetårsskifte, som infaller närmast efter den
tidpunkt, då de nya neurologiska och neurokirurgiska klinikerna vid Karolinska
sjukhuset tagits i bruk. Med hänsyn till de av förhandlingskommissionen
antydda svårigheterna i fråga om personalen vid sagda kliniker är
en dylik anordning att föredra. Vidare har Sabbatsbergsavtalet och avtalet
om Serafimerlasarettets försäljning otvivelaktigt ingåtts under den förutsättningen,
alt överflyttningen av nervklinikerna skulle äga rum, innan
statens dispositionsrätt över lasarettet upphörde. En naturlig följd av vad
nu sagts är den i avtalsförslagets § 2 intagna förlängningen av gällande avtal
angående vård å lasarettet av sjuka från staden. I fråga om de av Stockholms
läns landsting nu disponerade platserna vid lasarettet har departementschefen
— med erinran om vad stadens delegerade år 1947 uttalat
härvidlag — intet att invända mot kommissionens förslag.
Departementschefen finner det vara av största vikt, att den av staden planerade
Klarabergsgatuleden och arbetena för dess framdragande icke inverkai
störande pa den vid lasarettet bedrivna sjukvården, undervisningen och
forskningen. Eftersom den definitiva dragningen av ifrågavarande led i
praktiken omöjliggör sjukvårdande verksamhet vid den kirurgiska kliniken,
framhåller departementschefen med skärpa, att detta projekt icke kan
Statsutskottets utlåtande nr B 40 år 1958
15
komma till stånd förrän sagda klinik överflyttats till annat sjukhus. När
det gäller den provisoriska dragningen av leden, varvid avses det alternativ,
som ligger på det större avståndet från den neurokirurgiska kliniken, anser
departementschefen sig på av förhandlingskommissionen förebragta skäl
kunna biträda vad parterna preliminärt överenskommit, nämligen att staden
förbinder sig att icke utan medgivande från direktionen för Karolinska
sjukhuset bedriva några gatuarbeten inom sjukhusområdet, innan den
neurokirurgiska kliniken överflyttats till Karolinska sjukhuset, medan
staten för sin del åtager sig att bedriva arbetet med färdigställandet av
nervklinikerna vid sistnämnda sjukhus i så snabb takt, som kan vara tekniskt
betingad, och på sådant sätt att i varje fall neurokirurgiska kliniken
bör kunna överflyttas före den 1 januari 1963. Departementschefen finner
det värdefullt, att det i avtalsförslaget uttryckligen framhävts, att förhandlingar
skall upptagas om de lokalproblem för lasarettets laboratorier, som
kan aktualiseras i samband med nervklinikernas överflyttning till Karolinska
sjukhuset. Enligt departementschefens mening ger dock redan försäljningsavtalet
staten tillräckliga garantier för medinflytande i fråga om de friställda
lokalernas användning när det gäller att tillgodose undervisningens
och forskningens berättigade intressen, även sedan dispositionsrätten över
lasarettet övergått till staden.
Mot det av förhandlingskommissionen framlagda förslaget till avtal har
departementschefen i övrigt intet att invända, men erinrar om att flera viktiga
frågor i samband med stadens övertagande av dispositionsrätten över
lasarettet återstår att lösa. Förhandlingar härom bör av kommissionen
upptagas i god tid före övergången.
Den vid 1954 års riksdag beslutade läkarutbildningsreformen medför
bl. a., att vissa Stockholms stad tillhöriga sjukhus i ökad utsträckning måste
tagas i anspråk för undervisningsändamål. Så är bl. a. fallet beträffande
den undervisning i psykiatri, som enligt 1955 års medicinska examensstadga
skall anordnas fr. o. in. höstterminen 1958. I proposition nr 212/1954
har sålunda förutsatts, att undervisning i psykiatri provisoriskt skall förläggas
till Södersjukhuset i avbidan på tillkomsten av en planerad psykiatrisk
klinik vid Sabbatsbergs sjukhus. Med anledning härav har förhandlingskommissionen
upptagit förhandlingar med Stockholms stad angående
upplåtande av Södersjukhuset för meddelande av undervisning i psykiatri.
Såsom resultat av förda förhandlingar har kommissionen numera framlagt
ett avtalsförslag, för vars innehåll en redogörelse lämnats i det föregående.
Vid prövningen av detta förslag har departementschefen kommit till den
uppfattningen, att detsamma får anses innebära en godtagbar lösning av
frågan om statens kostnader för ifrågavarande undervisning. Storleken av
dessa kostnader anses visserligen i och för sig vara ägnad alt ingiva betänkligheter.
Departementschefen erinrar emellertid om, alt en tillämpning i
förevarande fall av de grunder, som innefattas i det s. k. Sabbatsbergs
-
16
Statsutskottets utlåtande nr B 40 år 1958
avtalet, otvivelaktigt skulle medfört ännu högre kostnader för staten.
Departementschefen har därför icke ansett sig böra påyrka någon ändrad
kostnadsfördelning mellan staten och staden utan förordar att avtalsförslaget
godkännes. Enligt det föreliggande avtalsförslaget skall staden för
varje kalenderår tillkommande ersättning erläggas före nästföljande januari
månads utgång. I anslutning härtill beräknas medelsbehovet för nästa
budgetår till i runt tal 238 000 kronor, varav 150 000 kronor i engångsersättning
till staden. I sistnämnda belopp ingår 8 000 kronor utgörande av
departementschefen uppskattad andel för statsverket av kostnaderna för
erforderliga telefoninstallationer. Av vad förhandlingskominissionen anfört
framgår, att fråga uppkommit om eu definitiv förläggning av psykiatriundervisningen
till annat stadens sjukhus än Sabbatsbergs sjukhus. Departementschefen
finner angeläget, att denna fråga erhåller sin lösning, och är
ense med förhandlingskominissionen, att en överenskommelse i frågan
snarast bör eftersträvas. Vid de förhandlingar, som hittills ägt rum mellan
förhandlingskominissionen och delegerade för staden i denna fråga, har
övervägande skäl ansetts tala för en förläggning till S:t Görans sjukhus av
den tidigare vid Sabbatsbergs sjukhus planerade psykiatriska undervisningskliniken.
Undervisning i neurologi för vid Karolinska institutet inskrivna studerande
meddelas f. n. vid såväl Serafimerlasarettet som Södersjukhuset, vid
sistnämnda sjukhus enligt med staden träffat särskilt avtal. Såsom framgår
av den tidigare redogörelsen har lärarkollegiet vid Karolinska institutet
numera föreslagit, att hela undervisningen i neurologi skall förläggas till
Serafimerlasarettet. Detta förslag förutsätter, att fyra kurser om vardera
30 studerande årligen anordnas därstädes och att minst ett tjugotal studerande
årligen erhåller dispens från den i nuvarande examensstadga föreskrivna
skyldigheten att samtidigt genomgå kurserna i neurologi och psykiatri.
Universitetskanslern har tillstyrkt lärarkollegiets förslag samt förordat,
att ytterligare en tjänst som förste underläkare inrättas vid nervldiniken
å Serafimerlasarettet. De skäl, som av undervisningsmyndigheterna
anförts till stöd för förslaget om en koncentrering av neurologiundervisningen
till Serafimerlasarettet, anser departementschefen sig kunna biträda
och erinrar om, att ett realiserande av detta förslag torde komma att medföra
en årlig besparing för statsverket med i runt tal 11 000 kronor. Det
förordas sålunda, att undervisningen i neurologi fr. o. in. höstterminen 1958
i sin helhet förlägges till Serafimerlasarettet. En förutsättning härför är
emellertid, att den av universitetskanslern förordade tjänsten som förste
underläkare tillkommer. Under första halvåret 1958 kommer att anordnas
endast en kurs i neurologi vid Södersjukhuset. Staden enligt gällande avtal
tillkommande ersättning härför utgör 7 800 kronor. För att möjliggöra den
av departementschefen i det föregående förordade ökade undervisningen
vid Serafimerlasarettet fr. o. in. hösten 1958 tillstyrkes inrättande vid nerv
-
Statsutskottets utlåtande nr B 40 år 1958
17
kliniken därstädes av en förste underläkartjänst i Ae 23 fr. o. in. nästa
budgetår. Kostnaden härför, 21 876 kronor frånsett rörligt tillägg, anses
böra bestridas från den under Serafimerlasarettets avlöningsanslag upptagna
anslagsposten till avlöningar till övrig icke-ordinarie personal. Denna
anslagspost, som är av förslagsanslags natur, har i årets statsverksproposition
föreslagits uppförd med i runt tal 6 524 000 kronor. Någon ändring
i förslaget till avlöningsstat för Serafimerlasarettet anses icke vara påkallad.
För vid Karolinska institutet inskrivna studerande meddelas f. n. undervisning
i epidemiologi vid Epidemisjukhuset i Stockholm. För sjukhusets
upplåtande för undervisning har staten att erlägga ersättning till staden
enligt ett mellan parterna år 1952 ingånget avtal. Enligt den nya studieordningen
för medicine licentiatexamen har den kliniska epidemiologien fått
ställningen av ett kliniskt examensämne med en undervisning av motsvarande
omfattning som flertalet av dessa. Den omläggning av undervisningen,
som sålunda ägt rum, har till följd, att Epidemisjukhuset i Stockholm kommer
att behöva tagas i anspråk för undervisning i väsentligt ökad utsträckning.
Med anledning härav har det varit nödvändigt att träffa överenskommelse
med staden härom. I likhet med undervisningsmyndigheterna har
departementschefen ingen erinran mot förhandlingskommissionens uppgörelse
med staden och förordar således, att det framlagda avtalsförslaget
godkännes. Vid bifall härtill skulle statens bidrag för kalenderåret 1958
omfatta dels kostnader för tiden den 1 januari—30 juni enligt nu gällande
avtal dels ock kostnader för tiden den 1 juli—31 december enligt det nya
avtalet. Statens bidrag för tiden den 1 januari—30 juni beräknas till 39 000
kronor och för tiden den 1 juli—31 december till 150 000 kronor. Statens
sammanlagda bidrag för kalenderåret 1958 kan således beräknas till
(39 000 + 150 000) 189 000 kronor.
Enligt avtal mellan staten och Stockholms stad, som gäller fr. o. in. den
1 januari 1957, har staden upplåtit vissa sjukhus för meddelande av obduktionsundervisning
åt medicine studerande. Enligt detta avtal skall staten till
staden erlägga bidrag till avlöning och pensionering av viss läkarpersonal
samt ersättning för lokalupplåtelse, städning, förbrukningsartiklar m. m.
Staden för varje kalenderår tillkommande ersättning skall erläggas efter
kalenderårets utgång. Statens bidrag för kalenderåret 1958 kan beräknas till
35 223 kronor. Staden har måst vidkännas vissa kostnader för ändringsarbeten
inom den patologiska avdelningen vid S:t Görans sjukhus samt för
inköp av klädskåp åt medicine studerande. Departementschefen förordar,
att ifrågavarande kostnader, 2 375 kronor, såsom uteslutande föranledda
av undervisningens behov bestrides av statsmedel. Vid bifall till detta förslag
skulle för ändamålet erforderliga medel under budgetåret 1958/59
uppgå till (35 223 + 2 375) i runt tal 38 000 kronor.
Under rubrikerna Bidrag till anordnande av undervisning vid vissa Stockholms
stad tillhöriga sjukhus samt Bidrag till anordnande av klinisk under
2
— Bihang till riksdagens protokoll 1958. (> samt. Nr B 40
18
Statsutskottets utlåtande nr B 40 år 1958
visning i epidemiologi vid Epidemisjukhuset i Stockholm finns i gällande
riksstat upptagna två förslagsanslag, vilka uppförts med 55 400 resp. 66 000
kronor. Det förordas, att medel för de ändamål, som tillgodoses genom anlitande
av förenämnda båda anslag, fr. o. in. nästa budgetår anvisas under
ett anslag under benämningen Bidrag till anordnande av undervisning vid
vissa Stockholms stad tillhöriga sjukhus. Från anslaget, vilket bör erhålla
förslagsanslags natur, anses böra bestridas av departementschefen i det
föregående angivna kostnader för dels undervisning i psykiatri, neurologi
och epidemiologi dels ock obduktionsundervisning. Anslaget bör sålunda
uppföras med (238 000 + 7 800 + 189 000 + 38 000) i runt tal 473 000 kronor.
Kommittén för Karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande förutsatte i
sitt den 24 januari 1951 dagtecknade förslag till generalplan för sjukhusets
utbyggande, att de kirurgiska garnisonsavdelningarna inom sjukhuset skulle
frigöras och ianspråktagas som lokaler för laboratorier samt urologiska och
plastikkirurgiska kliniker. Kommitténs förslag om uppförande av en ortopedisk
klinik vid sjukhuset byggde likaledes på denna förutsättning. Vid
sin anmälan av generalplaneförslaget i proposition nr 123/1951 underströk
jämväl dåvarande chefen för inrikesdepartementet vikten av att garnisonsavdelningarna
snarast avvecklades. Som förhandlingskommissionen framhållit
har frågan om friställandet av ifrågavarande avdelningar ånyo aktualiserats
i anledning av riksdagens beslut om överflyttande av Norrbackainstitutets
ortopediska klinik till Karolinska sjukhuset. För den forisatta
planeringen av Karolinska sjukhusets utbyggnad har det således varit en
förutsättning, att garnisonssjukvården i Stockholm avvecklades eller i varje
fall erhöll en annan utformning än den nuvarande. Av förhandlingskommissionens
redogörelse framgår, att antalet fritt vårdade militära patienter
vid Karolinska sjukhuset och Garnisonssjukhuset alltsedan andra världskrigets
slut successivt minskat, vilket haft till följd att garnisonsavdelningarna
under senare år huvudsakligen belagts med civila patienter. Samma
utveckling har gjort sig gällande vid andra garnisonssjukhus i landet. Fortsatt
drift av ifrågavarande sjukhus har därför icke ansetts erforderlig under
förutsättning att de militära patienterna kunnat beredas tillfredsställande
sjukhusvård i annan ordning. Flertalet garnisonssjukhus har också numera
antingen nedlagts eller i olika former övertagits av resp. landsting. I samtliga
fall har vederbörande landsting åtagit sig att för vård mottaga militära
patienter, som är i behov av sjukhusvård. I vårdavgiftshänseende har
ifrågavarande patienter enligt under senare år träffade avtal betraktats som
civila patienter, därvid dock kronan har att erlägga den för inomläns- resp.
utomlänspatienter fastställda legosängsavgiften.
Det är mot denna bakgrund som de av förhandlingskommissionen nu
framlagda förslagen till avtal angående vård å Karolinska sjukhuset av
vissa militära patienter tillkommit. Enligt dessa avtalsförslag skall — gentemot
Stockholms stad och Stockholms läns landsting — militära patienter
Statsutskottets utlåtande nr B 40 år 1958
19
fr. o. m. den 1 juli 1958 i vårdhänseende betraktas som civila sjuka vare
sig de vårdas å Karolinska sjukhuset eller å stadens och landstingets egna
sjukhus. I staden bosatta militära patienter skall i första hand beredas vård
å Karolinska sjukhuset. Kommissionens förslag i dessa delar har lämnats
utan erinran i remissyttrandena. Även departementschefen har vid sin
prövning av förslagen ansett sig böra biträda desamma. Förslagens genomförande
medför fördelar för staten ur såväl organisatorisk som ekonomisk
synpunkt. För statsverket torde enligt av kommissionen företagna beräkningar
uppkomma en årlig inkomstökning med cirka 225 000 kronor.
Vid bifall till förevarande förslag, som innebär att de militära patienterna
i fortsättningen skall intagas å Karolinska sjukhusets allmänna vårdavdelningar,
synes de kirurgiska garnisonsavdelningarna icke längre behöva bibehållas
såsom sådana. Tre av dessa avdelningar är f. n. avsedda för allmänkirurgiska
fall medan den fjärde omvandlats till en plastikkirurgisk- och
brännskadeavdelning. I detta sammanhang erinrar departementschefen om
sitt i det föregående framlagda förslag, att den plastikkirurgiska avdelningen
vid Serafimerlasarettet skall överflyttas till en av de f. n. för allmänkirurgi
avsedda garnisonsavdelningarna vid Karolinska sjukhuset och att han
samtidigt uttalat, att han med detta förslag icke tagit slutlig ställning till
frågan om tillgodoseende av den plastikkirurgiska verksamhetens framtida
lokalbehov.
Chefen för den kirurgiska kliniken vid Karolinska sjukhuset professor
Hellström har år 1956 framlagt ett förslag till organisation av en urologisk
klinik i den s. k. garnisonsflygeln. Enligt förslaget skulle tre garnisonsavdelningar
ställas till den urologiska klinikens förfogande. Kommittén för
Karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande har i utlåtande häröver framhållit,
att inrättandet vid sjukhuset av en urologisk klinik bör prövas i samband
med planeringen av de ortopediska och plastikkirurgiska klinikerna.
I en till departementschefen ställd skrivelse den 21 januari 1958 har professor
Hellström hemställt, att en sådan prövning måtte komma till stånd,
innan ställning tages till ifrågasatt överflyttning av den plastikkirurgiska
avdelningen vid Serafimerlasarettet, vilken åtgärd för lång tid framåt
skulle låsa möjligheterna för en nödvändig utvidgning av den urologiska
kliniken. Urologin intar enligt Hellström en avgjort centralare ställning
som undervisnings- och forskningsämne än plastikkirurgin.
Med anledning av professor Hellströms framställning framhåller departementschefen,
att hans ställningstagande till frågan om överflyttning av den
plastikkirurgiska avdelningen vid Serafimerlasarettet främst grundat sig på
den omständigheten, att sagda omdisposition utgör en oavvislig förutsättning
för nödvändig upprustning av den kirurgiska kliniken vid Serafimerlasarettet.
En sådan överflyttning medför vidare påtagliga fördelar ur driftekonomisk
och organisatorisk synpunkt. Ianspråktagandet tills vidare av eu
garnisonsavdelning för plastikkirurgi synes emellertid icke hindra, att uro
-
20
Statsutskottets utlåtande nr B it) år 1958
logins lokalbehov kan tillgodoses i erforderlig utsträckning. Departementschefen
förutsätter, att direktionen för Karolinska sjukhuset med beaktande
av vad nu sagts till prövning upptar frågan, hur de frigjorda garnisonsavdelningarna
skall provisoriskt disponeras, och till Kungl. Maj:t inkommer med
de förslag, vartill denna prövning kan giva anledning. Departementschefen
har för avsikt att snarast föreslå Kungl. Maj:t att uppdraga åt kommittén
för Karolinska sjukhusets fortsatta utbyggande att i samband med planeringen
av en ny ortopedisk klinik vid Karolinska sjukhuset jämväl till prövning
upptaga frågan om en definitiv lösning av de urologiska och plastikkirurgiska
klinikernas lokalbehov. I detta sammanhang erinras slutligen
om att 40 allmänna vårdplatser vid garnisonsavdelningarna genom avtal
den 1 december 1947 överlåtits till Stockholms läns landsting att tillträdas
den 1 januari 1961 men att, därest på grund av ändrade förhållanden ifrågavarande
platser anses lämpligen kunna upplåtas å annan eller andra avdelningar
vid sjukhuset, särskild överenskommelse därom må kunna träffas
mellan landstinget och direktionen.
Försvarets sjukvårdsstyrelse har i sitt utlåtade över kommissionens
förslag bl. a. framhållit, att garantier måste skapas för att militära patienter
kan beredas klinisk och poliklinisk vård vid Karolinska sjukhuset utan
tidsutdräkt, att den militära ögonpolikliniken måste fortsätta verksamheten
i sin nuvarande form samt att förutsättningar alltjämt måste finnas att vid
sjukhuset bedriva försvarsmedicinskt betydelsefull forskning. För egen del
finner departementschefen det vara angeläget, att väntetiden för militära
patienter nedbringas i så stor utsträckning som möjligt och anser det därför
böra ankomma på direktionen för Karolinska sjukhuset att vidtaga
sådana åtgärder, att de militära patienterna såvitt möjligt kan intagas resp.
polikliniskt behandlas med förtursrätt. Vidtagandet av dylika åtgärder torde
göra det överflödigt att reservera visst antal vårdplatser åt militära patienter
på sjukhuset. Den särskilda militära ögonpolikliniken torde böra bibehållas.
Departementschefen har under hand inhämtat, att den av sjukhusstyrelsen
omnämnda, av marinöverläkaren upprättade promemorian angående
inrättande av en försvarsmedicinsk forskningsavdelning vid
Karolinska sjukhuset överlämnats till sjukhusets direktion, som för yttrande
remitterat densamma till lärarkollegiet vid Karolinska institutet. För
egen del finner departementschefen det önskvärt, att viss militärmedicinsk
forskning framdeles kan liksom hittills beredas plats vid sjukhuset och
förutsätter, att direktionen till Kungl. Maj :t inkommer med de förslag,
vartill förenämnda promemoria kan ge anledning.
Som sjukvårdsstyrelsen uttalat utgör den vid Garnisonssjukhuset å
Kungsholmen f. n. bedrivna försvarsmedicinska forskningen icke tillräckligt
skäl för fortsatt statlig drift av sjukhuset. Enligt vad förhandlingskommissionen
inhämtat är patientmaterialet vid Garnisonssjukhuset ej heller
erforderligt för den vid Karolinska institutet bedrivna medicinska undervis
-
Statsutskottets utlåtande nr B 40 år 1958
21
ningen och forskningen. Med hänsyn härtill har departementschefen intet
att erinra mot att Garnisonssjukhuset — som en följd av den föreslagna
omläggningen av militär sjukvården i Stockholm — upplåtes till Stockholms
stad för en begränsad tid. Den av förhandlingskommissionen och stadens
delegerade överenskomna upplåtelsetiden kan på grund av statens behov av
ämbetslokaler i Stockholms centrala delar synas väl lång. Då emellertid
byggnadsstyrelsen ej haft något att invända härvidlag och den planerade
utbyggnaden av stadens sjukhus icke torde hinna genomföras i sådan takt,
att rådande brist på vårdplatser i Stockholm kan beräknas vara hävd före
år 1966, har departementschefen för att tillmötesgå stadens önskemål ansett
sig böra tillstyrka kommissionens förslag i denna del. Det understrykes, att
detta ställningstagande icke avser att innebära någon rubbning i statsmakternas
tidigare principbeslut om överståthållarämbetets framtida förläggning
till Garnisonssjukhuset (se proposition nr 352 och SU nr 266/
1946). Vad parterna överenskommit i fråga om upplåtelsens omfattning,
underhåll av byggnader samt personal- och bostadsfrågor in. m. har icke
givit departementschefen anledning till erinran. Beträffande försäljningen
av den vid Garnisonssjukhuset befintliga utrustningen förutsättes, att parterna
med uttrycket »staten tillhörig, för driften av sjukhuset avsedd utrustning»
varken avsett sådan utrustning, som utlånats från Karolinska sjukhuset,
eller antikviteter och den del av sjukhusets medicinska bibliotek, som
är av medicinhistoriskt intresse.
I fråga om den vid Garnisonssjukhuset anställda personalen torde med
hänsyn till vad avtalsförslaget innehåller i denna del några svårigheter icke
komma att uppstå. Beträffande den f. n. på försvarets stat upptagna regementsläkaren
i lönegrad Ae 23 kan dock, om. vederbörande icke övergår i
stadens tjänst, vissa övergångsanordningar erfordras. Det föreslås få ankomma
på Kungl. Maj :t att vid behov vidtaga dylika anordningar.
Mot förslaget till överenskommelse om förlängning under första halvåret
1958 av gällande avtal beträffande Garnisonssjukhuset har departementschefen
intet att erinra.
Ett genomförande av föreslagen avveckling av garnisonssjukvården i
Stockholm kommer fr. o. m. budgetåret 1958/59 att medföra vissa anslagsmässiga
förändringar å riksstaten. Sålunda torde det för innevarande budgetår
under fjärde huvudtiteln upptagna anslaget till Garnisonssjukhusen: Karolinska
sjukhusets garnisonsavdelningar kunna utgå. Anslaget till Garnisonssjukhusen:
Avlöningar torde i gengäld böra uppräknas med cl t belopp
motsvarande dels arvode åt en militär ögonpoliklinikläkare vid Karolinska
sjukhuset dels ock medel för avlönande under tiden 1 juli—30 september
1958 av en vid Garnisonssjukhuset såsom sjukhusväbel f. n. anställd underofficer,
vilken enligt vad sjukvårdsstyrelsen uppgivit bör beredas en uppsägningstid
av sex månader. Förslag i dessa hänseenden har tidigare denna dag
framlagts av chefen för försvarsdepartementet. Samtliga läkare vid Karo
-
22
Statsutskottets utlåtande nr B AO år 1958
linska sjukhusets kirurgiska garnisonsavdelningar avlönas f. n. från det
förenämnda anslaget till Karolinska sjukhusets garnisonsavdelningar. I och
med att detta anslag upphör bör såsom direktionen för Karolinska sjukhuset
föreslagit ett mot nuläget svarande antal läkartjänster tills vidare uppföras å
Karolinska sjukhusets avlöningsstat. Ifrågavarande läkarpersonal bör enligt
direktionens mening utgöras av en biträdande överläkare i Ag 24 samt fyra
förste underläkare i Ag 23. Departementschefen har intet att erinra häremot,
då den föreslagna anordningen måste anses vara en automatisk följd av den
särskilda garnisonssjukvårdens upphörande, och beräknar för ändamålet
(29 520 + 106 464) i runt tal 136 000 kronor. Den föreslagna upplåtelsen av
Garnisonssjukhuset torde å andra sidan medföra ett minskat medelsbehov
under Karolinska sjukhusets avlöningsanslag med cirka 772 000 kronor och
under sjukhusets omkostnadsanslag med cirka 345 000 kronor. Därest riksdagen
icke framställer erinran häremot, föreslås det få ankomma på Kungl.
Maj:t att för budgetåret 1958/59 under ifrågavarande anslag innehålla
(772 000— 136 000) 636 000 kronor resp. 345 000 kronor ävensom vidtaga
de ändringar i personalförteckningen för sjukhuset, som föranledes av vad
departementschefen nu förordat. Departementschefen understryker att
sagda anslagsförändringar på grund av bortfallet av inkomster från Garnisonssjukhuset
icke utgör någon egentlig besparing för statsverket.
Förhandlingskommissionens förslag till överenskommelser med Stockholms
stad resp. Stockholms läns landsting angående beräkningen av vissa
driftkostnader in. m. avser att lösa en mångårig tvistefråga mellan staten
och staden, huruvida vid tillämpning av 1931 års avtal om Karolinska sjukhuset
pensionskostnader skall medräknas såsom en utgift för sjukhusdriften
eller icke. Rådande ovisshet rörande tillämpningen av nämnda avtal
i detta avseende har bl. a. haft till följd, att definitiv slutavräkning av driftkostnadsbidragen
till Karolinska sjukhuset icke kunnat ske fr. o. in. budgetåret
1949/50. Från Stockholms stads sida har under denna tvist ställts motkrav,
innebärande att även vid tillämpning av 1925 års avtal om sinnessjukvården
i Stockholm pensionskostnader skall medräknas såsom en utgift för
sjukhusdriften. Den träffade uppgörelsen, som i detalj reglerar hur driftkostnaderna
— främst i fråga om pensionskostnadernas inräknande —
skall beräknas, måste ur denna synpunkt anses innebära en väsentlig vinning.
Mot kommissionens förslag har emellertid vid remissbehandlingen
riktats allvarliga erinringar. Riksräkenskapsverket har sålunda ansett att
frågan om beräkningen av bidragen till driftkostnaderna vid Karolinska
sjukhuset och Serafimerlasarettet bör behandlas och bedömas fristående
från frågan om regleringen av statens bidrag till kostnaderna för sinnessjukvården.
Verket har härvid åberopat, att det i förra fallet föreligger en
klar skyldighet för staden och landstinget att betala ett bidrag, som inkluderar
pensionskostnader, medan stadens anspråk på ändring av de hittills
tillämpade grunderna för statsbidrag till sinnessjukvården icke kan anses
23
Statsutskottets utlåtande nr B 40 år 1958
vara rättsligen grundat. Vid bedömningen av förhandlingskomnnssionens
förslag måste man enligt departementschefens mening emellertid framför
allt beakta, att kommissionen och övriga förhandlingsdelegerade icke ingått
på frågan om den rätta tolkningen av berörda avtal i dessa hanseenden utan
i stället som ett förhandlingsresultat överenskommit, att pensionskostnaderna
hädanefter skall inräknas i bidragen. Detta avspeglar sig i att överenskommelserna
erhållit formen av tilläggsavtal till berörda huvudavtal. Parterna
har för sin del funnit riktigast, att driftkostnadsbegreppet ges en enhetlig
tolkning i samtliga av överenskommelserna berörda avtal. Mot forslaget
att pensionskostnaderna skall anses motsvara 15 procent av den under
beräkningsperioden för vederbörande sjukvårdsanstalt bokförda bruttoavlöningssumman
har varken riksräkenskapsverket eller statskontoret haft något
att erinra. De föreslagna överenskommelserna skall gälla fr. o. m. den 1
januari 1956. Enligt riksräkenskapsverket bör de överenskomna grunderna
för beräkningen av bidraget till driftkostnaderna vid Karolinska sjukhuset
och Serafimerlasarettet tillämpas för tid dessförinnan. För egen del anser
departementschefen sig emellertid icke böra påyrka någon ändring av överenskommelsen
i denna del.
Det förtjänar här påpekas, att en tillämpning av de föreslagna tilläggsavtalen
får ur ekonomisk synpunkt för staten fördelaktiga konsekvenser. Salunda
skulle -— med utgångspunkt från de av kommissionen företagna beräkningarna
— statens utgifter till följd av sagda avtal öka med 1 780 000
kronor per budgetår medan dess inkomster i gengäld skulle stiga med
2 516 000 kronor.
Slutligen understrykes, att den träffade uppgörelsen ingår som del i ett
större avtalskomplex, och därför måste ses i relation till förhandlingsresultatet
i övrigt. Vid en sådan samlad bedömning har departementschefen
oaktat att 1925 års avtal om sinnessjukvården i Stockholm icke innehåller
någon uppsägningsklausul funnit den träffade uppgörelsen om beräkningen
av vissa driftkostnader in. in. kunna godtagas. Departementschefen finner
emellertid angeläget framhålla att detta hans ställningstagande icke får
anses till någon del prejudicerande för tolkning, tillämpning eller utformning
av andra samarbetsavtal.
Mot tilläggsavtalens utformning i övrigt har vid remissbehandlingen
icke framställts några anmärkningar. Med hänsyn härtill och da departementschefen
ej heller i övrigt funnit anledning till erinran mot de traffade
överenskommelserna förordar han, att desamma godkännes. Det föreslås få
ankomma på Kungl. Maj :t att utfärda erforderliga föreskrifter med anledning
av vad direktionen för Karolinska sjukhuset påpekat i fråga om redovisningen
av inflytande pensionsmedel för vissa vid Sahhatsbergs sjukhus
anställda läkare.
Därest framdeles smärre jämkningar av eller tillägg till i det föregående
24
Statsutskottets utlåtande nr B 40 år 1958
berörda avtal eller överenskommelser skulle erfordras, förutsättes, att riksdagens
samtycke därtill icke skall behöva inhämtas.
I detta sammanhang anmäles slutligen uppkommen fråga om ersättning
för av staten upplåten mark till allmänna barnbördshuset i Stockholm.
\ id anmälan i proposition nr 152/1955 av frågan om godkännande av avtal
rörande verksamheten vid allmänna barnbördshuset i Stockholm framhöll
föredragande departementschefen bl. a., att barnbördshusets funktion som
undervisningsanstalt samt statsverkets understödjande av verksamheten tidigare
motiverat, att upplåtelsen av tomt åt barnbördshuset skett utan ersättning.
Avvecklingen av statsverkets ekonomiska engagement i anstaltens
verksamhet syntes emellertid böra medföra, att någon ersättning för markupplåtelsen
erlades. Det borde få ankomma på Kungl. Maj :t att bestämma
storleken av denna ersättning. Riksdagen lämnade förslaget utan erinran.
Den i propositionen uttalade uppfattningen, att ersättning för markupplåtelsen
bör erläggas, har emellertid icke delats av stadens myndigheter. Sålunda
har såväl stadens förhandlingsdelegerade som stadens sjukhusdirektion
förklarat, att stadens åtagande att erlägga en platskostnadsavgift om
35 000 kronor förutsatt, att staten i överensstämmelse med vad som överenskommits
vid i ärendet förda förhandlingar å sin sida avgiftsfritt uppläte
nyttjanderätten till den tomt, varå barnbördshusets byggnader är uppförda.
Vid sitt godkännande av avtalet har stadens myndigheter utgått från denna
förutsättning. I det sålunda uppkomna läget och med hänsyn till de i ärendet
föreliggande speciella omständigheterna anser departementschefen sig
bora förorda, att någon ersättning för markupplåtelsen tills vidare icke skall
utgå. Detta minskar självfallet icke statens rätt till marken. Ändrade förhållanden
kan vidare motivera en ändring i vad nu förordats.
I förevarande sammanhang har utskottet till behandling förehaft en inom
andra kammaren av fru Thorsson och herr Carbell väckt motion (II: B 83),
vari hemställts, att riksdagen måtte, utöver vad i statsverkspropositionen B,
bil. 13 (= propositionen nr 87 till detta års förra riksdag) föreslagits, bevilja
erforderliga medel för inrättande av en avdelning för hjärtkateterisering
och angiocardiografi vid Serafimerlasarettet.
Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas
till motionen.
Utskottet. Mot bakgrunden av vad departementschefen anfört angående
olagenheterna i fråga om undervisningsverksamheten vid S e r a f i in e r1
a s a r e 11 e t och då man får räkna med att lasarettet under ytterligare ett
antal år kommer att tjäna undervisningsändamål, synes det även utskottet
ofrånkomligt, att en upprustning av lasarettet kommer till stånd. Intet synes
därvid vara att erinra mot att den av de sakkunniga framlagda planen
lägges till grund för lasarettets successiva upprustning. Ehuru den med
Statsutskottets utlåtande nr B bO år 1958
25
Stockholms stad träffade överenskommelsen om fördelningen av kostnaderna
härför ställer sig för staten oförmånligare än den i Sabbatsbergsavtalet
angivna, torde förhandlingskommissionens förslag på denna punkt,
på av departementschefen anförda skäl, böra godtagas.
Såsom i motionen II: B 83 anförts har de sakkunniga föreslagit inrättande
av en avdelning vid Serafimerlasarettet för hjärtkateterisering och
angiocardiografi. I häröver avgivet utlåtande har medicinalstyrelsen, enär
frågan om den cardiologiska verksamhetens organisation i stort inom landet
f. n. är föremål för övervägande i samband med utarbetandet av en plan
för den specialiserade kroppssjukvårdens utbyggnad räjongsvis in. m., förklarat
sig icke kunna taga definitiv ställning till de föreslagna åtgärderna.
Med hänsyn härtill har också departementschefen ansett böra anstå tills
vidare med ett ställningstagande i frågan. Sedan emellertid Karolinska
institutets kollegium numera i skrivelse till Kungl. Maj:t ånyo hemställt
om inrättande av en sådan avdelning, har medicinalstyrelsen, enligt vad
utskottet inhämtat, i yttrande den 23 juni 1958 meddelat, att inrättandet av
densamma ansluter sig till ett av de alternativ för bedrivande att hjärtkateteriseringsverksamhet,
vilka kommer att föreslås i regionvårdsutredningen,
varför styrelsen tillstyrkt bifall till framställningen.
Utskottet, som vill erinra om att stadsfullmäktige i Stockholm numera
för sin del godkänt det preliminära avtalet med de i motionen föreslagna
åtgärderna, anser att dessa bör närmare övervägas vid den fortsatta detaljplaneringen
av Serafimerlasarettetes upprustning och då i första hand —
med beaktande av det ytterligare material som nu framkommit — prövas i
samband med lasarettets ordinarie anslagsäskanden för budgetåret 1959/60.
Utskottet, som med hänsyn härtill icke är berett att nu taga ställning till
yrkandet i motionen II: B 83, avstyrker därför denna.
Utskottet är ense med departementschefen, att någon tidsplan för den
föreslagna upprustningen för närvarande icke bör fastställas utan att det
statsfinansiella läget här liksom på andra områden måste bli avgörande för
medelstilldelningen. Då lasarettet endast under begränsad tid kommer att
användas i undervisningens tjänst, vill utskottet vidare framhålla vikten
av att upprustningen icke drives längre än som kan anses oundgängligen
nödvändigt.
Mot de av departementschefen i detta sammanhang redovisade anslagsberäkningarna
har utskottet icke funnit anledning till erinran.
De av läkaruthildningsreformen föranledda förslagen till avtal rörande
undervisning i psykiatri och klinisk epidemi
o 1 o g i vid Södersjukhuset respektive Epidemisjukhuset i Stockholm
får enligt utskottets mening betraktas som godtagbara lösningar av frågan
om statens kostnader för undervisningen. I anslutning härtill vill utskottet
understryka angelägenheten av att en snar överenskommelse kom
-
26 Statsutskottets utlåtande nr B 40 år 1958
mer till stånd i fråga om den definitiva förläggningen av psykiatriundervisningen.
Mot departementschefens förslag om viss förändring i riksstaten, innebärande
att medel för undervisning i psykiatri, neurologi och epidemiologi
samt obduktionsundervisning i fortsättningen anvisas under ett anslag, har
utskottet icke funnit anledning till erinran. Även anslagsberäkningen kan
av utskottet godtagas.
Kungl. Maj :ts förslag om avveckling av garnisonssjukvården i
S t o c k h o 1 in, vilket i huvudsak innebär, att Garnisonssjukhuset å Kungsholmen
skall upplåtas till Stockholms stad med nyttjanderätt under åtta år,
att de särskilda garnisonsavdelningarna vid Karolinska sjukhuset avvecklas
samt att militära patienter från Stockholms stad och län framdeles skall
jämställas med civila sjuka och i första hand placeras på av staten respektive
länet kontrakterade vårdplatser vid Karolinska sjukhuset, anser sig
utskottet böra biträda. Vad departementschefen i anslutning härtill anfört
och föreslagit har icke heller givit utskottet anledning till erinran.
De preliminära överenskommelserna med Stockholms stad och Stockholms
läns landsting rörande beräkningen av vissa i äldre samarbetsavtal angående
sjukvården avsedda driftkostnader in. in. synes lösa en gammal
tvistefråga på ett tillfredsställande sätt. Utskottet tillstyrker därför, att
förslagen godkännes av riksdagen.
Då departementschefen förutsätter, att endast smärre jämkningar av eller
tillägg i nu behandlade avtal skall kunna vidtagas utan riksdagens hörande,
vill utskottet icke motsätta sig att bemyndigande härtill lämnas. Utskottet
vill i sammanhanget erinra om att berörda myndigheter, enär avtalen varit
avsedda att träda i kraft den 1 juli 1958, provisoriskt vidtagit åtgärder, som
erfordrats i anledning av dessa.
Kungl. Maj :ts förslag under förevarande punkt har i övrigt icke föranlett
någon erinran eller särskilt uttalande från utskottets sida.
Under åberopande av det anförda hemställer utskottet,
att riksdagen må
a) bemyndiga Kungl. Maj :t att godkänna avtal och överenskommelser
med Stockholms stad och Stockholms läns
landsting i huvudsaklig överensstämmelse med vad departementschefen
i statsrådsprotokollet över inrikesärenden för
den 14 mars 1958 förordat;
b) bemyndiga Kungl. Maj :t att vidtaga de ändringar i personalförteckningarna
för Serafimerlasarettet och Karolinska
sjukhuset, som föranledes av vad departementschefen i
sagda statsrådsprotokoll förordat;
c) med bifall till Kungl. Maj :ts förslag samt med avslag
å motionen II: B 83 till Bidrag till vissa om- och tillbygg
-
Statsutskottets utlåtande nr B \0 år 1958
27
nadsarbeten vid serafimerlasarettet m. m. för budgetåret
1958/59 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 600 000 kronor;
d) till Bidrag till anordnande av undervisning vid vissa
Stockholms stad tillhöriga sjukhus för budgetåret 1958/59
under elfte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag av 473 000
kronor; samt
e) besluta att tills vidare avgiftsfritt till allmänna barnbördshuset
i Stockholm upplåta nyttjanderätt till viss tomtmark.
4:o) Reviderad generalplan för utbyggande av Akademiska sjukhuset i
Uppsala. Kungl. Maj :t har föreslagit riksdagen att godkänna det nu framlagda
förslaget till reviderad generalplan såsom grundval för den fortsatta
utredningen angående Akademiska sjukhusets i Uppsala utbyggande.
Med skrivelse den 5 november 1957 har kommittén för Akademiska sjukhusets
i Uppsala utbyggande överlämnat ett förslag till reviderad generalplan
för utbyggande av Akademiska sjukhuset. Kommittén har hemställt,
att Kungl. Maj:t ville godkänna, att den föreslagna planen lägges till gruna
för den fortsatta projekteringen av utbyggnaden.
Departementschefen anför, att sjukhusvården i Uppsala län sedan lång
tid tillbaka har varit en gemensam angelägenhet för landstinget och Uppsala
universitet. Det universitetet tillhöriga Akademiska sjukhuset tjänstgör
sålunda såsom centrallasarett för länet, samtidigt som det användes för
undervisningsändamål. Sjukhuset omfattar f. n. följande kliniker: medicinsk,
kirurgisk, plastikkirurgisk, ortopedisk, obstetrisk-gynekologisk
(kvinno-), pediatrisk (barn-), otolaryngologisk (öron-, näs- och hals),
oftalmiatrisk (ögon-), psykiatrisk, barnpsykiatrisk och dermatologisk
(hud-). I sjukhuset ingår jämväl en lungklinilc varjämte en neurologisk
klinik är under inredning. Vid sjukhuset finns vidare vissa för sjukhuset
gemensamma anläggningar såsom röntgenanläggning, laboratorier samt
centrala köks-, tvätt- och maskinanläggningar. Antalet vårdplatser uppgår
till 1 078. Vårdplatsernas fördelning framgår av följande tabell:
28
Statsutskottets utlåtande nr B AO år 1958
Kliniker
Antal vårdplatser
Medicinsk klinik .......................
168
Kirurgisk klinik
Allmän kirurgi........................
............ 154
Thorax, (varav 18 tbc) ................
............ 40
194
Ortopedisk klinik .......................
30
Plastikkirurgisk klinik...................
33
Neurologisk klinik.......................
25
ögonklinik .............................
30
Öron-, näs- och halsklinik ...............
76
Dermatologisk klinik ...................
25
Barnklinik .............................
79
Barnpsykiatrisk klinik
20
Kvinnoklinik
Barnbördsavdelning ..................
............ 95
Gynekologisk avdelning ................
............ 85
180
Psykiatrisk klinik ......................
97
Lungklinik .............................
121
Summa
1 078
Frågan om Akademiska sjukhusets utbyggnad har länge varit aktuell.
Såväl ur sjukvårdens som undervisningens synpunkt framstår en utbyggnad
av sjukhuset som nödvändig. Det nuvarande sjukhuset företer i vissa avseenden
väsentliga brister. Detta omdöme gäller såväl de olika byggnadernas
belägenhet i förhållande till varandra som vissa klinikers materiella standard.
Den medicinska kliniken, som uppfördes år 1867, kan icke numera
anses motsvara anspråken på en önskvärd lasarettsstandard och måste ersättas
med nybyggnad. Lokalbehoven för sjukhusets kliniska laboratorier är
endast delvis genom provisorier nödtorftigt tillgodosedda. De nuvarande
förhållandena för flertalet polikliniker är otillfredsställande, varjämte flera
specialiteter icke är alls eller i otillräcklig grad företrädda vid sjukhuset.
Ur den medicinska undervisningens synpunkt framstår bristen på tillräckliga
lokaler för kliniska laboratorier samt bristen på vårdplatser i kliniska
specialämnen som en allvarlig brist, vilken ytterligare accentuerats genom
den av 1954 års riksdag beslutade läkarutbildningsreformen.
Med tanke på en rationell framtida utveckling av sjukhusanläggningen
och med hänsyn till den begränsade markyta, som står till disposition härför,
har det ansetts i hög grad angeläget att söka erhålla en överblick över hur
de under den närmaste framtiden ifrågakommande nybyggnaderna lämpligen
bör placeras inom sjukhusområdet. Med hänsyn härtill bemyndigade
Kungl. Maj:t den 16 maj 1947 byggnadsstyrelsen att upptaga utredning an
-
Statsutskottets utlåtande nr B 40 år 1958
29
gående generalplan för sjukhusets utbyggande. Byggnadsstyrelsen överlämnade
den 13 februari 1951 den gjorda utredningen, benämnd 1950 års
förslag till generalplan för utbyggande av Akademiska sjukhuset i Uppsala.
Av denna generalplan, som godtagits av 1951 års riksdag (prop. nr 123 och
rskr nr 295) samt av Uppsala läns landstings urtima möte i mars 1951,
framgick, att med den i planen tänkta omfattningen av sjukhusområdet
förutsättningar funnes för ett utbyggande av sjukhuset efter angivna linjer
och i varje fall till den storlek, som då kunde förutses eller till omkring
1 400 vårdplatser.
Sedan den kliniska undervisningens behov av patientunderlag in. in. belysts
genom det av 1948 års läkarutbildningskommitté år 1953 avgivna betänkandet
rörande läkarutbildningen och möjligheter därigenom erhållits
att närmare överblicka platsbehovet och frågan om specialiteternas företrädande
vid sjukhuset i den mån dessa beror på undervisningen, har en
överarbetning skett av det tidigare generalplaneförslaget. Härvid har en
plan för sjukhusets utbyggnad jämte en därtill hörande lokalförteckning
utarbetats för att tjäna som underlag för en arkitekttävling rörande sjukhusets
utbyggnad. Vid utarbetandet av sistnämnda plan har hänsyn tagits
till dels huvuddragen i den nya läkarutbildningen, särskilt den kliniska undervisningen
och forskningen jämte inverkan av dessa faktorer på sjukhusets
utbyggnad, dels sjukvårdsbehovet inom upptagningsområdet, dess
relation till undervisningens behov av patienter samt tillgodoseende av för
undervisning och forskning erforderlig ökning i den nuvarande patienttillgången
(utomlänspatienter), dels ock huvudlinjerna för ämnesområdenas
och specialiteternas avgränsning samt vårdavdelningarnas storlek.
Vid utarbetandet av programmet för den nu avslutade arkitekttävlingen
har sjukhusområdet alltjämt bedömts vara tillräckligt även med det mera
bearbetade lokalprogram, som numera föreligger och som innebär en viss
ökning av byggnadsvolymen (1 433—1 463 vårdplatser) jämfört med 1950
års beräkningar och trots att området något beskurits genom den nya sjukhusvägens
snävare dragning utmed åsen. 1 programhandlingarna har som
en väsentlig faktor vid utredningen av frågan om sjukhusets framtida gestaltning
framhållits, att det tillgängliga markområdet är begränsat. Det
har vidare betonats att om sålunda ett utbrett byggnadssätt är uteslutet icke
heller ett utpräglat höghusbyggande kan tillämpas på grund av dels närheten
till slottet, dels den särpräglade landskapsbilden, som kräver hänsynstagande
till Kronåsen in. in. Komplicerande omständigheter har vidare
ansetts vara förekomsten av flera, delvis i gott skick befintliga klinikbyggnader
samt sjukhusområdets topografi med stora nivåskillnader. Av de
betydande problem, som är förbundna med den allmänna dispositionen av
sjukhusanläggningen, må även framhållas, att vissa av de befintliga byggnaderna
kommer att utnyttjas under en övergångstid för att sedermera rivas
eller disponeras för andra ändamål ävensom att sjukhusets storlek nöd
-
30
Statsutskottets utlåtande nr B 40 är 1958
vändiggör ett etappbyggande, vartill hänsyn måste tagas vid planeringen i
stort av anläggningen. Jämväl möjligheter för tillbyggnad, avseende även
ersättningsbyggnader för vissa andra nu befintliga klinikbyggnader måste
beaktas. Vidare skall de friliggande byggnaderna — befintliga och planerade
— kunna tillbyggas samtidigt som de bör förläggas så nära sjukhusets
centrum som möjligt.
Vid planeringen av ett undervisningssjukhus rör man sig med byggnadsföretag,
som kräver betydande investeringar och man måste samtidigt
räkna med att anläggningarna skall fungera under mycket lång tid efter
sin planering och tillkomst. Hänsyn bör därför vid planeringen tagas icke
endast till sjukvårdens aktuella läge och krav utan jämväl så långt det är
möjligt till den sannolika framtida utvecklingen. I den mån så låter sig göra
bör anläggningen sålunda utformas på ett sådant sätt, att möjligheter hålles
öppna att tillgodose såväl expansion som ändrad organisation i fråga om de
skilda klinikerna. Det nu sagda jämte de särskilda omständigheter, som
enligt vad tidigare framhållits i föreliggande fall är för handen, har ställt
stora krav då det gällt att framlägga ett utformat program för Akademiska
sjukhusets fortsatta utbyggnad. Genom det nu framlagda förslaget till reviderad
generalplan, som utgör resultatet av ett betydande och framgångsrikt
arbete på den föreliggande uppgiften, har kunnat konstateras, att förutsättningar
föreligger för anordnande av ett funktionsdugligt sjukhus,
som kan uppföras etappvis och ytterligare utbyggas och som är utformat
med hänsyn till lämplig användning av befintliga byggnader och med beaktande
av platsens krav på byggnadsvolymernas skala och placering.
Förslaget har i allt väsentligt lämnats utan erinran i remissyttrandena.
Vid besök på sjukhuset har departementschefen besett stora delar av det
nuvarande byggnadsbeståndet samt med representanter för landstinget oc''h
byggnadskommittén överlagt om den aktuella situationen. Departementschefen
har därvid styrkts i den uppfattningen, att en utbyggnad av sjukhuset
är erforderlig. Vid nämnda tillfälle tog departementschefen även del
av ritningar och annat utredningsmaterial. Ehuru detta material icke innefattar
slutligt utformade förslag, ger det likväl en bild av den tänkta planlösningen
för sjukhusets fortsatta utbyggnad, som förefaller ändamålsenlig.
Det föreliggande förslaget bör därför enligt departementschefens mening
kunna läggas till grund för det fortsatta utredningsarbetet. Förslaget
har en grundläggande idé, enligt vilken sjukhusets successiva utbyggnad
och omgestaltning på längre sikt låter sig inordnas i ett smidigt
system, vilket som prisnämnden framhållit ger förslaget särskild styrka
som generalplan. Samtidigt erbjuder förslaget stora variationsmöjligheter
beträffande byggnadskropparnas disposition och utformning samt stor valfrihet
i fråga om utbyggnadstakten och den totala utbyggnadsvolymen. Sistnämnda
förhållande synes departementschefen förtjäna stort avseende. Den
ständigt fortgående utvecklingen inom det vetenskapliga och sjukvårdstek
-
31
Statsutskottets utlåtande nr BW år 1958
niska området kan nämligen komina att väsentligt modifiera nu uppgjorda
planer icke blott i fråga om platsantalet utan kanske främst beträffande kravet
på diagnostik- och behandlingsavdelningar. Ur sist angivna synpunkter
anses det nödvändigt att sjukhuset planlägges så att en viss frihet erhålles
beträffande utformning och disposition särskilt av senare uppförda delar,
varigenom hänsyn kan tagas till utvecklingen såväl inom vetenskap och
sjukvård som inom byggnadsteknik. Man bör sålunda icke redan nu binda
den framtida detaljutformningen av sjukhusets olika delar. Nya överväganden
föranledda av behov, som nu icke kan förutses, kan föranleda ändringar
av såväl de olika klinikernas storlek som den ordning i vilken de bör utbyggas.
Förslaget erbjuder goda möjligheter till anpassning efter sådana
nya behov eller ändringar i nu förutsedda sådana.
Kostnaderna för den föreslagna utbyggnaden kan beräknas uppgå
till i runt tal 78 miljoner kronor fördelade med 32, 26 resp. 20 miljoner
på föreslagna tre byggnadsetapper. Mot bakgrunden av en så betydande
byggnadskostnad är det uppenbart, att vid det fortsatta utredningsarbetet
så rationella lösningar som möjligt bör eftersträvas. Problemet om
det på varje särskild klinik lämpligaste platsantalet bör sålunda ägnas
ingående uppmärksamhet, så att varje möjlighet till begränsning av
sjukhusets totala storlek tillvaratages. Beträffande frågan om fördelningen
av utbyggnadskostnaderna mellan staten och landstinget gäller
enligt nuvarande samarbetsavtal, att förhandlingar i varje särskilt fall
skall äga rum i fråga om parternas deltagande i kostnaderna för ny-, tilleller
ombvggnad av sjukhuset, innan framställning om anslag för ändamålet
göres hos vederbörande myndigheter. Vidare stadgas, att landstinget
genom sina bidrag till byggnadernas uppförande tillförsäkras rätt att allt
framgent, så länge sjukhuset drives disponera det antal vårdplatser, varom
överenskommelse skett eller kommer att ske. Anledning saknas sålunda
att i detta sammanhang ingå på kostnadsfördelningen mellan staten och
landstinget.
Det nu upprättade förslaget förutsätter en utvidgning av sjukhusområdet
mot sydost. I likhet med länsstyrelsen jämte andra remissmyndigheter
understryker departementschefen vikten av att erforderliga ingrepp i Kronåsen
sker med största möjliga hänsynstagande till landskapsvårdens krav.
Med anledning av vad länsstyrelsen anfört om behovet av en överenskommelse
rörande bekostandet av erforderliga naturvårdande åtgärder framhåller
departementschefen, att kostnaderna för dessa åtgärder synes böra
bestridas av de medel, som inflyter vid försäljning av ur åsen bortschaktat
grus. Departementschefen räknar dock med att försäljning av grus kommer
till stånd endast i den mån gruset icke erfordras för de planeringsarbeten,
som kräves på grund av sjukhusområdets utvidgning mot söder och for
Stockholmsvägens framdragande utefter sjukhusområdets nya södra gräns.
I likhet med byggnadskommittén finner departementschefen det, icke
32
Statsutskottets utlåtande nr B 40 år 1958
minst ur undervisningens synpunkt, angeläget, att frågan om Akademiska
sjukhusets utbyggnad så snart ske kan bringas till sin lösning. Som tidigare
framhållits är det nu framlagda förslaget väl ägnat att läggas till grund för
det fortsatta utredningsarbetet. Det föreslås därför få ankomma på byggnadskommittén
att utföra arbetsritningar och övriga förberedelsearbeten
för en första etapp av sjukhusets utbyggnad i enlighet med det av kommittén
skisserade programmet.
Utskottet anser, att den sedan länge aktuella frågan om en utbyggnad av
Akademiska sjukhuset, trots de betydande problem som är förbundna med
den allmänna dispositionen av denna sjukhusanläggning, genom kommitténs
förslag till reviderad generalplan erhållit en tillfredsställande lösning. Med
hänsyn till att nya överväganden kan föranleda ändringar av såväl de olika
klinikernas storlek som den ordning, i vilken de bör byggas, finner utskottet
särskilt värdefullt, att förslaget — enligt vad sakkunniga myndigheter vitsordat
— erbjuder stora möjligheter till en smidig anpassning efter skiftande
behov. Förslaget bör därför enligt utskottets mening kunna läggas till grund
för det fortsatta utredningsarbetet. Mot bakgrunden av de betydande kostnaderna
för utbyggnaden, i runt tal 78 miljoner kronor, vill utskottet emellertid
understryka, att vid det fortsatta utredningsarbetet så rationella lösningar
som möjligt bör eftersträvas. Det statsfinansiella läget bör vidare
bli avgörande för den takt i vilken utbyggnadsprograinmet fullföljes.
Under åberopande av det anförda tillstyrker utskottet Kungl. Maj :ts förslag
och hemställer alltså,
att riksdagen må godkänna i statsrådsprotokollet över
inrikesärenden för den 14 mars 1958 framlagt förslag till
reviderad generalplan såsom grundval för den fortsatta utredningen
angående Akademiska sjukhusets i Uppsala utbyggande.
5: o) Uppförande av en barnpsykiatrisk klinik vid lasarettet i Lund.
Kungl. Maj :t har föreslagit riksdagen att dels godkänna av departementschefen
angivna grunder för samarbete med Malmöhus läns landsting rörande
uppförande och drift av en barnpsykiatrisk klinik vid lasarettet i Lund,
dels ock till Uppförande av en barnpsykiatrisk klinik vid lasarettet i Lund
under statens allmänna fastighetsfond, inrikesdepartementet, för budgetåret
1958/59 anvisa ett investeringsanslag av 320 000 kronor.
Vid anmälan i proposition nr 104/1957 av frågan om uppförande av en
barnpsykiatrisk klinik vid lasarettet i Lund underströk föredragande departementschefen
angelägenheten av, att den sedan ett flertal år aktuella frågan
om uppförande av en nybyggnad för den barnpsykiatriska avdelningen vid
lasarettet löstes. Departementschefen tillstyrkte därför, att en dylik nybygg
-
Statsutskottets utlåtande nr B it) år 1958
33
nåd kom till stånd men förutsatte, att kostnaderna för nybyggnaden skulle
till viss del bäras av Malmöhus läns landsting. Frågan i vilken utsträckning
landstinget skulle bidraga till kostnaderna, borde göras till föremål för
förhandlingar med landstinget. Resultatet av dessa förhandlingar syntes
böra avvaktas, innan medel anvisades för byggnadsföretaget. Riksdagen
beslöt i enlighet med departementschefens förslag.
Genom beslut den 31 maj 1957 uppdrog Kungl. Maj :t åt kommissionen
för förhandlingar med Malmöhus läns landsting rörande frågor, som äger
samband med den medicinska undervisningen och forskningens anordnande
i Lund, att snarast möjligt upptaga förhandlingar med landstinget
angående dess deltagande i kostnaderna för uppförande och drift av en ny
barnpsykiatrisk klinik samt till Kungl. Maj :t inkomma med de förslag,
vartill förhandlingarna kunde giva anledning.
Förhandlingskommissionen har framlagt förslag i ärendet den 21 februari
1958.
I den till förra årets riksdag avlåtna propositionen nr 104 utvecklade föredragande
departementschefen skälen för att en nybyggnad för den barnpsykiatriska
avdelningen vid lasarettet i Lund borde uppföras. I nyssnämnda
proposition ansåg departementschefen det då föreliggande ritningsförslaget
ur vård- och undervisningssynpunkt ändamålsenligt och ägnat att läggas
till grund för vidare utarbetande av byggnadsprogrammet. Departementschefen
förordade emellertid, att i samband med upprättandet av erforderliga
detalj ritningar en omprövning skulle verkställas i syfte att utröna, huruvida
förenklingar eller eljest besparande omläggningar i byggnadsprogrammet
kunde genomföras utan men för det ändamål som kliniken skulle
tillgodose. Genom byggnadsstyrelsens försorg har en sådan överarbetning nu
verkställts. Därvid har prövats olika andra lösningar av frågan än den i
propositionen nr 104/1957 redovisade, men dessa har icke befunnits medföra
någon nämnvärd kostnadsbesparing eller några större fördelar ur planläggnings-
eller driftsynpunkt. Ej heller har det visat sig möjligt att begränsa
den tidigare föreslagna nybyggnaden. Byggnadsstyrelsen har därför f. n.
beräknat totalkostnaden för nybyggnaden till samma belopp, som upptogs
för ändamålet i nyssnämnda proposition, eller 1 500 000 kronor.
Av vad sålunda tillkommit, sedan frågan behandlades vid förra årets
riksdag, anser departementschefen tydligt, att några ytterligare förenklingar
eller eljest besparande omläggningar icke kan vidtagas, om kliniken
skall kunna väl fylla de uppgifter, för vilka den är avsedd och föreslår därför,
att de av byggnadsstyrelsen nu framlagda ritningarna lägges till grund
för nybyggnaden. Kostnaderna för arbetena uppskattar han i likhet med
byggnadsstyrelsen till 1 500 000 kronor.
Enligt det förslag till avtal, som förhandlingskommissionen numera framlagt,
skall landstinget bidraga till kostnaderna för den barnpsykialriska klinikens
uppförande med en sjättedel av totala kostnadsbeloppet. I övrigt
3 — Biltang till riksdagens protokoll 1958. (i sand. Nr B fö
34
Statsutskottets utlåtande nr B 40 år 1958
skall i fråga om kliniken med erforderliga jämkningar föranledda av inrymmandet
i byggnaden av landstingets rådgivningsbyrå för psykisk barnaoch
ungdomsvård gälla de motsvarande föreskrifter, som innefattas i gällande
avtal rörande den psykiatriska kliniken. I likhet med remissmyndigheterna
anser departementschefen avtalsförslaget från statens synpunkt
godtagbart och tillstyrker därför, att detsamma lägges till grund för det
avsedda samarbetet. Därest framdeles smärre jämkningar av eller tillägg till
avtalsbestämmelserna skulle erfordras, förutsättes, att riksdagens samtycke
därtill icke skall behöva inhämtas. Det av mentalsjukvårdsdelegationen
väckta förslaget om inrättande av en rikspoliklinik vid den barnpsykiatriska
kliniken anses icke böra komma under bedömande i förevarande sammanhang.
Med en prövning av denna fråga anses lämpligen böra anstå i avbidan
på ett ställningstagande till övriga av delegationen i dess betänkande framlagda
förslag. Med anledning av vad medicinalstyrelsen anfört i fråga om
beräkningen av driftkostnaderna vid de psykiatriska och barnpsykiatriska
klinikerna framhåller departementschefen, att den av styrelsen väckta frågan
lämpligen synes böra upptas till behandling i samband med de förhandlingar,
som torde komma att få tagas upp med anledning av en från landstingets
sida påkallad revision av bestämmelserna rörande statsbidrag till
dels den allmänna driften vid Lunds lasarett dels ock den psykiatriska
kliniken därstädes.
uärest föreliggande avtalsförslag godkännes av riksdagen och landstinget,
kan byggnadsarbetet igångsättas under budgetåret 1958/59. Storleken av de
medel, som erfordras för byggnadsarbetena under nämnda budgetår, har
beräknats till 320 000 kronor.
Utskottet har i sitt föregående år avgivna och av riksdagen godkända utlåtande
nr 86 icke funnit anledning till erinran mot den preliminära planläggningen
av den nya psykiatriska kliniken men understrukit, att en omprövning
av byggnadsprogrammet borde verkställas i kostnadsbesparande
syfte samt förhandlingar med Malmöhus läns landsting avvaktas, innan
medel anvisades för ändamålet.
Med hänsyn till vad departementschefen nu anfört rörande svårigheterna
att vidtaga förenklingar eller eljest besparande omläggningar vill utskottet
icke motsätta sig att de av byggnadsstyrelsen framlagda ritningarna nu
lägges till grund för nybyggnaden.
Då även de av departementschefen förordade grunderna för samarbete
med landstinget angående uppförande och drift av ifrågavarande klinik
synes för statsverket godtagbara, tillstyrker utskottet att härför erforderliga
medel anvisas.
Då utskottet ej heller i övrigt funnit anledning till erinran mot vad departementschefen
anfört och föreslagit, hemställer utskottet,
att riksdagen må
Statsutskottets utlåtande nr B kO år 1958
35
a) godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för den 14 mars 1958 angivna grunder
för samarbete med Malmöhus läns landsting rörande uppförande
och drift av en barnpsykiatrisk klinik vid lasarettet
i LundT
b) till Uppförande av en barnpsykiatrisk klinik vid lasarettet
i Lund under statens allmänna fastighetsfond, inrikesdepartementet,
för budgetåret 1958/59 anvisa ett investeringsanslag
av 320 000 kronor.
6:o) Vissa överenskommelser med Göteborgs stad om fördelningen av
kostnaderna för vissa byggnadsföretag. Kungl. Maj:t har föreslagit riksdagen
att godkänna av departementschefen förordade överenskommelser med Göteborgs
stad och vissa landsting om fördelningen av kostnaderna för vissa
byggnadsföretag.
Genom beslut den 24 maj 1957 uppdrog Kungl. Maj :t åt statens medicinska
förhandlingskommission i Göteborg att å statens vägnar upptaga förhandlingar
med Göteborgs stad och övriga berörda parter rörande fördelningen
av kostnaderna för dels nybyggnad av hudklinik, dels ifrågasatt
utvidgning av kvinnoklinik I vid Sahlgrenska sjukhuset, dels ock anordnande
av undervisningslokaler vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik i
Göteborg.
Såsom resultat av de förhandlingar, som kommissionen fört med förhandlingsdelegerade
från Göteborgs stad, har kommissionen med skrivelse
den 18 november 1957 framlagt förslag till avtal i nyss angivna ämnen.
Departementschefen anför, att den av Göteborgs stad anordnade hud- och
könssjukvården sedan år 1893 är förlagd till ett fristående sjukhus, Holtermanska
sjukhuset. Enligt 1948 års avtal med Göteborgs stad tjänar sjukhuset
tillika som undervisningsklinik i dermatologi och venereologi. I delta
avtal har förutsatts, att de i sjukhuset inrymda klinikerna skall överflyttas
till en planerad ny sjukhusanläggning i stadens östra del. Om anordnande av
nya kliniker och avdelningar skall enligt avtalet särskild överenskommelse
träffas mellan staten och staden.
Stadsfullmäktige i Göteborg har numera beslutat, att en ny hudklinik
skall uppföras inom Sahlgrenska sjukhusets område och delta byggnadsprojekt
har även godkänts av riksdagen enligt förslag i proposition nr 104/1957.
När det gäller för den kliniska undervisningen och forskningen behövliga lokaler
innehåller 1948 års avtal angående anordnande av en medicinsk högskola
i Göteborg emellertid särskilda bestämmelser endast beträffande Sahlgrenska
sjukhuset sådant sjukhuset förutsattes bli utformat enligt de år 1948
föreliggande till- och ombyggnadsplanerna. På grund härav har förhandlingar
måst äga rum mellan staten och staden rörande fördelningen av kost
-
36
Statsutskottets utlåtande nr B 40 år 1958
naderna för den nya hudklinikens uppförande. Det förslag till överenskommelse
i denna fråga, som förhandlingskommissionen nu framlagt, innebär i
princip, att staten skall svara för samtliga de kostnader, som belöper på de
utrymmen inom nybyggnaden, som anordnas för undervisning och forskning,
medan kostnaderna för de för sjukvården utnyttjade lokalerna skall
bestridas av staden. Departementschefen har vid prövningen av förslaget till
överenskommelse i likhet med remissmyndigheterna kommit till den uppfattningen,
att detsamma kan godtagas som en lösning av frågan om statens
bidrag till kostnaderna för ifrågavarande klinik och förordar därför,
att det uppgjorda förslaget till överenskommelse oförändrat lägges till
grund för samarbetet mellan staten och Göteborgs stad rörande hudklinikens
uppförande. Departementschefen finner emellertid angeläget framhålla,
att detta ställningstagande icke får anses till någon del prejudicerande
för den framtida uppgörelse om anordnande av medicinsk undervisning
vid Göteborgs stad tillhöriga sjukhus, som kan komma att träffas i
anledning av en av staden i annat sammanhang påkallad revision av 1948
års avtal.
Vad härefter angår frågan om fördelning av kostnaderna för ombyggnad
av kvinnoklinik I erinras till en början om, att 1955 års läkarutbildningsutredning
ansett nödvändigt, att kliniken utvidgas med jourrum och
dagrum för medicine kandidater ävensom med demonstrations- och kurssalar.
En utvidgning av befintliga laboratorier för undervisnings- och forskningsändamål
framstår även som nödvändig. Det erinras även om att
redan vid de förhandlingar, som år 1955 fördes mellan förhandlingskommissionen
och representanter för Göteborgs stad angående upplåtelse av
kvinnoklinik I för medicinsk undervisning och forskning, enighet förelåg
mellan parterna om, att vissa om- eller tillbyggnadsarbeten av kliniken
inom en snar framtid påkallades för att densamma skulle kunna utnyttjas
för undervisning och forskning. Efter framställning av medicinska fakulteten
har stadens sjukhusdirektion numera låtit uppgöra ett förslag till
ombyggnad av kvinnokliniken I främst i syfte att erhålla utökade utrymmen
för undervisning och forskning. Detta förslag innebär i sina huvuddrag,
att den nuvarande huvudbyggnaden påbygges med en våning, vilken inredes
till två vårdavdelningar. De två vårdavdelningar, som f. n. är belägna
närmast över operationsavdelningen, överflyttas till den nybyggda våningen.
De båda vårdavdelningarna omändras till forsknings- och undervisningslokaler
samt arbetsutrymmen för underläkare. Ett genomförande av förslaget
medför den betydelsefulla praktiska fördelen, att de organiskt sammanhörande
enheterna förlossningsavdelning, operationsavdelning samt
forsknings- och undervisningsavdelning kommer att ligga omedelbart över
varandra med god anslutning dels sinsemellan dels ock mellan övriga utrymmen
inom sjukhuset. Mot utformningen av det nu föreliggande förslaget
har departementschefen i likhet med remissmyndigheterna intet att
Statsutskottets utlåtande nr B 40 år 1958
37
erinra. Enligt departementschefens mening är det ur undervisningens och
forskningens synpunkt önskvärt, att byggnadsföretaget kommer till utförande.
Vad angår fördelningen mellan staten och staden av kostnaderna för
nödvändiga byggnadsarbeten godtager departementschefen det förslag till
kostnadsfördelning, som den framlagda överenskommelsen med stadens
delegerade innebär. I likhet med vad tidigare anförts i fråga om förslaget
till överenskommelse rörande hudkliniken förutsättes, att ställningstagandet
i förevarande fall icke skall få prejudicerande betydelse.
Vid sin anmälan i proposition nr 104/1957 av frågan om anordnande
av undervisningslokaler i ämnet radioterapi framhöll dåvarande chefen för
inrikesdepartementet, att förhandlingar borde upptagas mellan staten och
vederbörande kommunala organ angående fördelningen av kostnaderna för
uppförande av föreslagen tillbyggnad till jubileumskliniken. Som framgår
av den tidigare lämnade redogörelsen har numera förhandlingskommissionen
framlagt ett på förhandlingar med vederbörande intressenter grundat
förslag till överenskommelse i frågan. Detta förslag bygger på samma
principer, som legat till grund för de i det föregående redovisade förslagen
till avtal rörande hudkliniken och kvinnokliniken I. Departementschefen
anser sig därför under enahanda förbehåll kunna tillstyrka förhandlingskommissionens
förslag jämväl i denna del och förordar således, att statens
bidrag till ifrågavarande byggnadsföretag fastställes att utgå efter de grunder,
som innefattas i det av förhandlingskommissionen framlagda avtalsförslaget.
Utskottet. De förslag till överenskommelser rörande fördelningen av kostnaderna
för dels nybyggnad av hudklinik, dels ifrågasatt utvidgning av
kvinnoklinik I vid Sahlgrenska sjukhuset, dels ock anordnande av undervisningslokaler
vid Konung Gustaf V:s jubileumsklinik i Göteborg, vilka i
förevarande sammanhang redovisas, bygger samtliga på principen, att staten
skall svara för alla de kostnader, som belöper på de utrymmen inom nybyggnaden,
vilka anordnas för undervisning och forskning, medan kostnaderna
för de för sjukvården utnyttjade lokalerna skall bestridas av Göteborgs stad.
De framlagda förslagen kan av utskottet godtagas. Utskottet vill emellertid
understryka, att ställningstagandet i dessa frågor icke får anses prejudicerande.
Under åberopande av det anförda och då utskottet i övrigt icke funnit
anledning till erinran eller särskilt uttalande hemställer utskottet,
att riksdagen må godkänna av departementschefen i statsrådsprotokollet
över inrikesärenden för den 14 mars 1958
förordade överenskommelser med Göteborgs stad och vissa
landsting om fördelningen av kostnaderna för vissa byggnadsföretag.
38
Statsutskottets utlåtande nr B 40 år 1958
7 :o) Bidrag till vissa byggnadsarbeten vid Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg
m. m. Kungl. Maj :t har föreslagit riksdagen att till Bidrag till vissa
byggnadsarbeten vid Sahlgrenska sjukhuset m. m. för budgetåret 1958/59
under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 2 775 000 kronor.
Kostnaderna för uppförande av de mikrobiologiska institutionerna beräknades
i 1954 års prisläge till 15 000 000 kronor. Efter frånräknande av ett
belopp om 430 000 kronor, som avsågs för en värmekulvert mellan Sahlgrenska
sjukhuset och institutionerna, kvarstår 14 570 000 kronor. Sedan
entreprenadanbud inkommit, grundade på färdiga byggnadshandlingar,
har sjukhusdirektionen i Göteborg anmält, att totalkostnaderna för byggnadsföretaget
kommer att uppgå till 19 000 000 kronor. Av den betydande
kostnadsökningen — 4 430 000 kronor -— är enligt vad byggnadsstyrelsen
uPPgi''dt 2 330 000 kronor en följd av den allmänna prisstegringen. Härtill
kommer 750 000 kronor för anordnande av lokaler för ett odontologiskt-bakteriologiskt
laboratorium enligt beslut av 1957 års riksdag, vilken kostnad
icke upptagits i den ursprungliga beräkningen. Resterande merkostnad eller
(4 430 000—2 330 000 — 750 000) 1 350 000 kronor anses bero på att den
år 1954 angivna kostnaden för byggnadsföretaget på grund av svårigheten att
på projekteringsstadiet överblicka kostnaderna för en nybyggnad av förevarande
slag beräknats för lågt. Ehuru departementschefen finner kostnadsökningen
i denna del betydande vill han icke motsätta sig, att de ifrågavarande
byggnadsarbetena får utföras i överensstämmelse med nu utarbetade
förslag, oaktat den merkostnad för statsverket, som härigenom beräknas
uppkomma. För fullföljande av arbetena med uppförande av ifrågavarande
institutioner förordas anvisande för nästa budgetår av 2 000 000
kronor.
I det föregående har departementschefen föreslagit riksdagen att godkänna
ett av statens medicinska förhandlingskommission i Göteborg framlagt
förslag till avtal mellan staten och Göteborgs stad rörande fördelningen
av kostnaderna för ombyggnad av kvinnoklinik I. Vid bifall till detta förslag
bör medel för påbörjande av byggnadsföretaget anvisas för nästa budgetår.
Det föreslås, att för ändamålet anvisas 500 000 kronor.
För uppförande av nybyggnad för dermato-venereologisk klinik har för
innevarande budgetår anvisats ett belopp av 100 000 kronor. Departementschefen
förordar, att för fullföljande av detta byggnadsföretag för nästa
budgetår anvisas 260 000 kronor.
Någon medelsanvisning till bestridande av kostnaderna för tillbyggnad av
den psykiatriska kliniken anser sig departementschefen f. n. icke kunna tillstyrka.
I detta sammanhang erinras om, att Göteborgs stad numera uppsagt
1948 års avtal angående anordnande av den medicinska undervisningen i
Göteborg och samtidigt hemställt, att förhandlingar måtte upptagas rörande
revision av detta avtal. Resultatet av dessa förhandlingar anses böra avvak
-
Statsutskottets utlåtande nr B 40 år 1958
39
tas, innan ställning tages till frågan om anvisande av medel för ifrågavarande
byggnadsföretag.
Slutligen anmäles i detta sammanhang uppkommen fråga om vidtagande
av vissa åtgärder för åstadkommande av förbättrade undervisningslokaler
vid vanföreanstaltens i Göteborg ortopediska klinik. Denna klinik,
som omfattar 97 vårdplatser, har f. n. i fråga om den slutna vården ett
upptagningsområde omfattande —- förutom Göteborgs stad — Göteborgs
och Bohus, Värmlands samt Skaraborgs län. Till kliniken knuten poliklinik
svarar för drygt hälften av stadens öppna vård och hela den öppna vården
inom nämnda tre län. Vid kliniken meddelas undervisning i ortopedi för
medicine studerande. Den nuvarande klinikbyggnaden uppfördes år 1928.
Byggnadskroppen är i gott skick men dispositionen av lokalerna är delvis
otidsenlig. Särskilt gäller detta operationsavdelningen, som har vissa utrymmen
i hälftenbruk med polikliniken, varigenom ett rationellt utnyttjande av
lokalerna omöjliggöres. Undervisningen har hittills bedrivits i provisoriska
lokaler, som emellertid är otillfredsställande för den intensifierade undervisningen
enligt den nya undervisningsordningen. Som föreläsningssal
användes f. n. ett trångt dagrum. Utrymmen för de tjänstgörande kandidaterna
saknas helt.
I syfte att åstadkomma förbättrade förhållanden har ett förslag till tillbyggnad
av kliniken utarbetats. Enligt detta förslag avses i en flygelbyggnad
skola inrymmas en ny operationsavdelning, en simanläggning samt undervisningslokaler.
Kostnaderna för byggnadsföretaget har uppskattats till
950 000 kronor, varav 260 000 kronor beräknas belöpa på undervisningslokalerna.
Med hänsyn till tidigare rådande ovisshet rörande ortoped- och vanförevårdens
framtida organisation har emellertid denna utbyggnadsplan icke
upptagits till närmare övervägande. Sedan 1955 års riksdag i anledning av i
propositionen nr 135/1955 framlagda förslag beslutat om den ortopediska
sjukvårdens skiljande från vanföreanstalternas övriga verksamhet och dess
överförande till den allmänna sjukvården, uppdrog Kungl. Maj :t den 11
mars 1955 åt statens medicinska förhandlingskommission i Göteborg att
företaga erforderlig utredning av frågan om ett ifrågasatt övertagande från
Göteborgs stads sida av vanföreanstaltens ortopediska klinik samt att, därest
utredningsresultatet så skulle föranleda, upptaga förhandlingar med staden
och övriga berörda parter angående stadens övertagande av kliniken. Vid
de förhandlingar, som kommissionen fört med delegerade från staden, har
enighet icke kunnat uppnås om villkoren för stadens övertagande av den ortopediska
kliniken. Förhandlingarna har därför ajournerats tills vidare. Det
läge, som härigenom uppkommit, är såväl ur sjukvårdens som undervisningens
synpunkt ägnat att ingiva bekymmer. Ett ytterligare uppskov i byggnadsfrågan
innebär sålunda för såväl sjukvården som undervisningen en allvarlig
olägenhet. Departementschefen anser det emellertid icke kunna ifrågakoinma,
att staten i rådande läge skulle ensam bestrida kostnaderna för de
40
Statsutskottets utlåtande nr B 40 år 1958
byggnadsåtgärder, som påkallas av sjukvårdens behov. Däremot anses icke
hinder föreligga mot att de åtgärder vidtages, som kan vara ägnade att åstadkomma
ur undervisningssynpunkt förbättrade lokalförhållanden. Efter besiktning
på platsen har byggnadsstyrelsen i samråd med ämnesföreträdaren
funnit det möjligt att inom den ortopediska klinikens nuvarande byggnad
provisoriskt anordna en föreläsningslokal för ett 30-tal studerande genom att
taga i anspråk ett rum för sjukgymnastik jämte del av angränsande omklädningsutrymmen
belägna inom den kvinnliga badavdelningen. Ifrågavarande
utrymmen beräknas i viss utsträckning alltjämt kunna tas i bruk för sina
ursprungliga ändamål under tid, då föreläsningssalen icke begagnas för
undervisning. Kostnaderna för erforderliga ändringsarbeten kan uppskattas
till cirka 12 000 kronor, vartill kommer kostnaden för viss utrustning eller
cirka 3 000 kronor. Det förordas, att ifrågavarande kostnader får bestridas
från förevarande anslag, vilket med anledning härav bör uppräknas med
15 000 kronor.
Vid bifall till vad i det föregående förordats skulle det sammanlagda
medelsbehovet för nästa budgetår uppgå till (2 000 000 + 260 000 + 500 000
+ 15 000) 2 775 000 kronor.
Utskottet. Enligt tidigare verkställd kostnadsberäkning skulle den totala
kostnaden för de mikrobiologiska institutionerna belöpa sig till 15 000 000
kronor, av vilket belopp staten enligt träffad överenskommelse skulle bidraga
med hälften eller 7 500 000 kronor, vartill för statens del skulle komma
465 000 kronor för ett odontologiskt laboratorium. Totalkostnaderna
beräknas nu komma att uppgå till 19 000 000 kronor. I likhet med departementschefen
finner utskottet den anmälda kostnadsökningen betydande men
vill icke motsätta sig, att arbetena får utföras i överensstämmelse med
utarbetade förslag samt att härför för budgetåret 1958/59 beräknas 2 000 000
kronor. Utskottet vill emellertid i detta sammanhang framhålla vikten av
att de kostnadsberäkningar, som lägges till grund för överenskommelser
rörande statliga bidrag, göres så realistiska som möjligt.
Med hänvisning till att utskottet under föregående punkt tillstyrkt godkännande
av förslag till avtal mellan staten och Göteborgs stad rörande
fördelningen av kostnaderna för ombyggnad av kvinnoklinik I tillstyrker
utskottet vidare att för ändamålet beräknas 500 000 kronor.
För uppförande av ny hudklinik har statens bidrag tidigare preliminärt
beräknats till 620 000 kronor, varav 100 000 kronor anvisats för budgetåret
1957/58. Då kliniken beräknas stå färdig i början av år 1960, tillstyrker
utskottet, att halva återstående beloppet, 260 000 kronor, nu anvisas.
Det läge, som uppstått för sjukvården och undervisningen på grund av
de ajournerade förhandlingarna rörande förbättrade undervisningslokaler
vid vanföreanstaltens i Göteborg ortopediska klinik, är givetvis att beklaga.
Utskottet, som vill understryka departementschefens uttalande, att staten
Statsutskottets utlåtande nr B 40 år 1958
41
i rådande läge i varje fall icke bör ensam svara för kostnaderna för de
byggnadsåtgärder, vilka påkallas av sjukvårdens behov, tillstyrker därför
anvisande av 15 000 kronor för anordnande av en provisorisk föreläsningssal.
I sammanhanget vill utskottet erinra om att chefen för ecklesiastikdepartementet
jämlikt Kungl. Maj:ts den 7 mars 1958 givna bemyndigande
numera tillkallat nya förhandlingssakkunniga för förhandlingar med Göteborgs
stad i vissa frågor rörande den medicinska undervisningen in. m.
Då utskottet i övrigt icke funnit anledning till erinran eller särskilt uttalande,
hemställer utskottet,
att riksdagen må till Bidrag till vissa byggnadsarbeten vid
Sahlgrenska sjukhuset i Göteborg m. m. för budgetåret
1958/59 under elfte huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag
av 2 775 000 kronor.
8:o) Bidrag till vissa byggnadsarbeten vid lasarettet i Umeå m. m. Kungl.
Maj :t har föreslagit riksdagen att till Bidrag till vissa byggnadsarbeten vid
lasarettet i Umeå m. m. för budgetåret 1958/59 under elfte huvudtiteln anvisa
ett reservationsanslag av 53 000 kronor.
Organisationskommittén för den medicinska högskolan i Umeå har i
skrivelse den 9 januari 1958 hemställt om anvisande för budgetåret 1958/59
av 53 000 kronor för vissa byggnadsarbeten vid Umeå lasarett.
Departementschefen anser, att medel för bestridande av å staten belöpande
del av kostnaderna för vissa byggnadsarbeten vid lasarettet i Umeå
bör stå till förfogande redan fr. o. in. budgetåret 1958/59. Organisationskommitténs
uppskattning av erforderligt medelsbehov har icke givit departementschefen
anledning till erinran. För ändamålet bör å riksstaten för
budgetåret 1958/59 upptagas ett anslag av reservationsanslags natur under
förut angivna rubrik. Detta anslag bör uppföras med 53 000 kronor.
Utskottet vill erinra om att fördelningen mellan staten och Västerbottens
läns landsting av de byggnadskostnader, som uppkommer i samband med
utbyggandet av lasarettet i Umeå till undervisningssjukhus, regleras genom
ett särskilt avtal, redovisat i proposition nr 188 år 1957. Avtalet, som godkänts
av föregående års riksdag, innebär för vissa fall till beloppet fixerade
bidrag från staten, för andra fall hälftendelning av de verkliga kostnaderna.
Med hänvisning till vad sålunda anförts tillstyrker utskottet, att vissa
medel för bestridande av på staten belöpande del av ifrågavarande kostnader
ställes till förfogande fr. o. in. budgetåret 1958/59.
4—Bihang till riksdagens protokoll 1958, 6 samt. Nr B 40
42 Statsutskottets utlåtande nr B 40 år 1958
Utskottet hemställer,
att riksdagen må till Bidrag till vissa byggnadsarbeten vid
lasarettet i Umeå m. m. för budgetåret 1958/59 under elfte
huvudtiteln anvisa ett reservationsanslag av 53 000 kronor.
Stockholm den 11 juli 1958
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herr Gillström, fröken Andersson, herrar
Birger Andersson, Boman, Thun, Pålsson, Bergman, Holmqvist, Sundelin,
Rikard Svensson, Bertil Petersson, Palme, Lodenius och Anders Johansson;
samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström, Petterson
i Degerfors, Thapper, Rubbestad, Jansson i Kalix, Gustafsson i
Stockholm, Svensson i Stenkyrka, fröken Elmén, fröken Olsson, herrar Cassel,
Nihlfors, fru Thorsson, herr Bohman och fröken Vinge.
Reservation
vid punkten 3 (Vissa överenskommelser med Stockholms stad och Stockholms
läns landsting rörande sjukvården i Stockholm och den medicinska
undervisningen därstädes) av fru Thorsson.
590384 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.