Utlåtande i anledning av riksdagens år 1957 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverket, i vad berättelsen avser vissa kostnader m. m. vid omstationering av statstjänstemän.
4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1958 B:44, Utlåtande i anledning av riksdagens år 1957 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverket, i vad berättelsen avser vissa kostnader m. m. vid omstationering av statstjänstemän.
Dokumentets text
4
Statsutskottets utlåtande nr B år 1958
Nr B 44
Utlåtande i anledning av riksdagens år 1957 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av
statsverket, i vad berättelsen avser vissa kostnader
m. m. vid omstationering av statstjänstemän.
(5:e avd.)
Statsutskottet får härmed underställa riksdagens prövning riksdagens år
1957 församlade revisorers berättelse, i vad den avser vissa kostnader m. m.
vid omstationering av statstjänstemän, jämte i anledning därav till Kungl.
Maj :t avgivna utlåtanden.
Under civildepartementet, § 46, bär revisorerna upptagit frågan om vissa
kostnader in. m. vid omstationering av statstjänstemän (del I, s. 487—491).
Revisorerna har inledningsvis redogjort för nu gällande bestämmelser på
förevarande område och därefter lämnat en översikt av en inom försvarets
civilförvaltning verkställd undersökning rörande längden av den tid, som
förflutit innan vid försvaret omstationerad tjänsteman erhållit familjebostad
å den nya stationeringsorten. Revisorerna har vidare meddelat närmare uppgifter
rörande kostnaderna under budgetåret 1955/56 för traktamenten på
grund av anstånd med omstationering av tjänstemän vid försvarsväsendet,
statens järnvägar, postverket, vattenfallsverket och televerket.
Revisorerna har för egen del gjort följande uttalande i frågan.
Enligt gällande bestämmelser kan en i statens tjänst anställd tjänsteman
med eget hushåll, vilken befordras eller förflyttas till tjänst å annan ort, erhålla
anstånd med ändring av stationeringsorten, under förutsättning att han
i samband med omstationeringen icke kunnat erhålla godtagbar bostad å den
nya orten. Dylikt anstånd kan beviljas under högst ett år. Kungl. Maj:t är
dock oförhindrad att efter framställning från tjänstemannen bevilja ytterligare
anstånd, varvid som regel en förlängning av anståndstiden med sex
månader plägar medgivas. Under den tid vederbörande tjänsteman sålunda
bibehålies vid den gamla stationeringsorten äger han uppbära traktamente
på sätt föreskrives i allmänna resereglementet. Vidare är han med stöd av
flyttningsersättningskungörelsen under vissa förutsättningar berättigad till
ersättning under maximalt ett och ett halvt år för merutgifter för bostadseller
magasinshyra.
De ersättningar som en omstationerad tjänsteman sålunda är berättigad
till kunna, såsom de i det föregående anförda exemplen ge vid handen, uppgå
till icke obetydliga belopp. I syfte att erhålla en uppfattning om storleken
av statens totala utgifter för här ifrågavarande ändamål ha revisorerna inhämtat
uppgifter rörande de traktamentsersättningar som under budgetåret
1955/56 utgått vid omstationering av personal vid försvarsväsendet,
Statsutskottets utlåtande nr B 44 ar 1058
5
statens järnvägar, postverket, vattenfallsverket och televerket. Enbart inom
nämnda statliga verksamhetsgrenar ha berörda utgifter under sagda budgetår
belöpt sig till i runt tal drygt 4 miljoner kronor. Inom försvaret torde
antalet omplaceringar av tjänstemän uppgå till 1 000—1 200 per år.
Med hänsyn till de avsevärda kostnader om vilka här är fråga framstår
det givetvis som i hög grad önskvärt, att varje möjlighet till nedbringande
av desamma tillvaratages. Men även ur synpunkten att minska tjänstemännens
och deras familjers personliga olägenheter av att bostad icke inom
rimlig tid kan erhållas på den nya tjänstgöringsorten synes det revisorerna
angeläget, att särskilda åtgärder vidtagas från statsmakternas sida. Revisorerna
äro självfallet härvid medvetna om att den bristsituation som kännetecknat
bostadsmarknaden under senare år skapat svårigheter, vilka medföra
att här berörda problem icke f. n. kunna i sin helhet lösas. Inom försvarsstaben
har, såsom nämnts, för försvarets del försöksvis sedan år 1950
funnits inrättad en bostadsförmedling, vilken har till uppgift att underlätta
bostadsbyten i de fall försvaret tillhöriga tjänstemän vid omstationering
äro i behov av bostad på den nya tjänstgöringsorten. Det synes ligga i sakens
natur, att en förmedlingsverksamhet avsedd enbart för eu viss kategori
tjänstemän måste få begränsad räckvidd och att tillfredsställande
resultat knappast kan förväntas av en på dylikt sätt organiserad bytesförmedling.
Att den ifrågavarande bostadsförmedlingens verksamhet icke lett
till åsyftat resultat torde f. ö. belysas av att man inom marinen planerat
inrättande av särskilda bostadsdetaljer vid marinkommandoslaberna. Det
synes icke uteslutet att under nuvarande omständigheter de olika statliga
organ som beröras av svårigheter i fråga om bostadsanskaffning till omstationerade
tjänstemän efter hand tvingas att var för sig organisera bostadsdetaljer
eller vidtaga andra liknande åtgärder för alt hjälpligt lösa hithörande
problem.
Enligt revisorernas mening torde det icke vara möjligt att komma till
rätta med de aktuella problemen under annan förutsättning än att ifrågavarande
bostadsförmedlingsverksamhet samordnas inom statsförvaltningen
i dess helhet. Revisorerna anse det därför ofrånkomligt att ett samarbete
snarast etableras mellan berörda statliga organ, förslagsvis i den formen att
bytesförmedlingen koncentreras till det statliga verk som kan förutsättas
besitta de största erfarenheterna rörande frågor om anståndstraktamenten
och flyttningsersättningar. Till nämnda verk skulle vid sådant förhållande
i god tid anmälan göras om avsedda omplaceringar av tjänstemän, i samband
varmed från vederbörande tjänsteman kunde infordras uppgifter beträffande
innehavd bostad, möjligheten att utnyttja densamma för byte samt
önskemål i fråga om ny bostad. Revisorerna förutsätta att vid verksamhetens
bedrivande erforderlig kontakt kommer att upprätthållas med vederbörande
kommunala för medlingsorgan.
Revisorerna äro av den uppfattningen, att eu på föreslaget sätt centraliserad
bostadsförmedling skulle leda till ett icke blott avsevärt minskat behov
av personal för förmedlingsverksamheten utan även ökade möjligheter
att inom rimlig tid tillhandahålla omplacerade tjänstemän godtagbara bostäder,
vilket i sin tur skulle leda till betydande besparingar för statsverket
i fråga om de av omplaceringarna föranledda traktamentskostnaderna och
ersättningarna för s. k. dubbelhyror. Genom den föreslagna åtgärden skulle
vidare ökade förutsättningar skapas för att på eif tillfredsställande säl!
kontrollera, all vederbörande tjänsteman vidtagit alla de åtgärder som stå
till buds för anskaffande av bostad på den nya tjänstgöringsorten.
Revisorerna anse sig icke böra ingå på frågan om organisationen av den
föreslagna centraliseringen av bostadsförinedlingsverksamheten. Den när
-
6
Statsutskottets utlåtande nr B 44 år 19ö8
mare utformningen av nämnda verksamhet torde böra ske först efter vederbörande
myndigheters börande, varvid berörda personalorganisationer jämväl
synas böra beredas tillfälle att yttra sig.
Utlåtanden bar avgivits av överbefälhavaren, med bifogande av yttranden
av försvarsgrenscheferna, försvarets civilförvaltning, generalpoststyrelsen,
telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, statskontoret och generaltullstyrelsen
(del II, s. 518—540).
Utskottet. Såsom revisorerna under förevarande paragraf erinrat, uppgår
de ersättningar som tjänstemännen uppbär vid anstånd med omstationering
till betydande belopp. I och för sig synes det därför angeläget att olika möjligheter
att nedbringa kostnaderna tillvaratas. Revisorerna hyser den uppfattningen,
att en centraliserad bostadsförmedling i statens regi skulle leda
till ökade möjligheter att inom rimlig tid tillhandahålla omplacerade tjänstemän
godtagbara bostäder, vilket i sin tur skulle medföra betydande besparingar
för statsverket i fråga om traktamentskostnader och ersättningar för
s. k. dubbelhyror. Revisorerna har, utan att närmare ingå på frågan om organisationen
av den föreslagna centraliserade verksamheten, ansett det
ofrånkomligt att ett samarbete snarast etableras mellan berörda statliga organ.
Den nuvarande bostadsförmedlingsverksamheten borde sålunda samordnas
inom statsförvaltningen i dess helhet, förslagsvis i den formen att
bytesförmedlingen koncentreras till det statliga verk, som kan förutsättas
besitta de största erfarenheterna rörande frågor om anståndstraktamenten
och flyttningsersättningar. Därvid förutsätter revisorerna att erforderlig
kontakt upprätthålles med de kommunala förmedlingsorganen.
De militära myndigheterna liksom generalpoststyrelsen och generaltullstyrelsen
ställer sig i princip positiva till förslaget. Försvarets civilförvaltning
anför däremot, att därest revisorerna med sina uttalanden åsyftar civilförvaltningen
såsom förmedlingsorgan, ämbetsverket bestämt motsätter
sig förslaget. Enligt civilförvaltningens mening bör verksamheten effektiviseras
med utgångspunkt i den nuvarande organisationen. Telestyrelsen vill
inte motsätta sig inrättandet av en centralförmedling, som dock endast bör
utgöra ett komplement till den flyttandes egna ansträngningar att skaffa
bostad. Järnvägsstyrelsen upplyser att inom statens järnvägars I. distrikt
i Stockholm sedan 1953 finns en bostadsförmedling, som successivt utbyggts
och blivit mycket omfattande, samt framkastar tanken på att denna förmedling
finge på försök handha bostadsanskaffningen för de statsanställda,
varvid bidrag till kostnaderna skulle utgå från övriga verk. Vattenfallsstyrelsen
anser det ofrånkomligt att samarbete snarast etableras mellan berörda
statliga organ, men finner det ej lämpligt att en central bostadsförmedling
koncentreras till ett visst verk. Om en central förmedling inrättas,
bör den enligt styrelsens mening göras helt fristående. Då styrelsen emellertid
befarar, att förmedlingen inte skulle leda till sådana resultat att de eftersträvade
besparingarna kan ernås, avstyrker styrelsen att en centralise
-
Statsutskottets utlåtande nr Ii 44 år W58 7
ring kommer till stånd. Statskontoret uttalar tvekan om anledning nu föreligger
att vidta generella åtgärder; en förutsättning bör vara att förhållandena
på bostadsmarknaden mera påtagligt försämrats de senare åren.
För egen del kan utskottet knappast finna påkallat att man i nuvarande
läge vidtar några särskilda åtgärder i den av revisorerna åsyftade riktningen,
detta helst som remissmyndigheterna givit uttryck åt skiftande meningar
i ämnet. Utskottet, som anser att man bör avvakta vidare erfarenhet
rörande förmedlingsverksamheten, har därför ansett sig kunna begränsa sig
till att vad i ärendet förekommit för riksdagen
omförmäla.
Stockholm den It juli 1958
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Närvarande: se under utlåtandet nr 46.
Reservation
av fröken Vinge.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.