Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av riksdagens år 1957 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverket, i vad berättelsen avser vissa kostnader m. m. vid omstationering av statstjänstemän.

4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1958 B:44, Utlåtande i anledning av riksdagens år 1957 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverket, i vad berättelsen avser vissa kostnader m. m. vid omstationering av statstjänstemän.

Dokumentets text

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr B år 1958

Nr B 44

Utlåtande i anledning av riksdagens år 1957 församlade revisorers

berättelse angående verkställd granskning av

statsverket, i vad berättelsen avser vissa kostnader

m. m. vid omstationering av statstjänstemän.

(5:e avd.)

Statsutskottet får härmed underställa riksdagens prövning riksdagens år

1957 församlade revisorers berättelse, i vad den avser vissa kostnader m. m.

vid omstationering av statstjänstemän, jämte i anledning därav till Kungl.

Maj :t avgivna utlåtanden.

Under civildepartementet, § 46, bär revisorerna upptagit frågan om vissa

kostnader in. m. vid omstationering av statstjänstemän (del I, s. 487—491).

Revisorerna har inledningsvis redogjort för nu gällande bestämmelser på

förevarande område och därefter lämnat en översikt av en inom försvarets

civilförvaltning verkställd undersökning rörande längden av den tid, som

förflutit innan vid försvaret omstationerad tjänsteman erhållit familjebostad

å den nya stationeringsorten. Revisorerna har vidare meddelat närmare uppgifter

rörande kostnaderna under budgetåret 1955/56 för traktamenten på

grund av anstånd med omstationering av tjänstemän vid försvarsväsendet,

statens järnvägar, postverket, vattenfallsverket och televerket.

Revisorerna har för egen del gjort följande uttalande i frågan.

Enligt gällande bestämmelser kan en i statens tjänst anställd tjänsteman

med eget hushåll, vilken befordras eller förflyttas till tjänst å annan ort, erhålla

anstånd med ändring av stationeringsorten, under förutsättning att han

i samband med omstationeringen icke kunnat erhålla godtagbar bostad å den

nya orten. Dylikt anstånd kan beviljas under högst ett år. Kungl. Maj:t är

dock oförhindrad att efter framställning från tjänstemannen bevilja ytterligare

anstånd, varvid som regel en förlängning av anståndstiden med sex

månader plägar medgivas. Under den tid vederbörande tjänsteman sålunda

bibehålies vid den gamla stationeringsorten äger han uppbära traktamente

på sätt föreskrives i allmänna resereglementet. Vidare är han med stöd av

flyttningsersättningskungörelsen under vissa förutsättningar berättigad till

ersättning under maximalt ett och ett halvt år för merutgifter för bostadseller

magasinshyra.

De ersättningar som en omstationerad tjänsteman sålunda är berättigad

till kunna, såsom de i det föregående anförda exemplen ge vid handen, uppgå

till icke obetydliga belopp. I syfte att erhålla en uppfattning om storleken

av statens totala utgifter för här ifrågavarande ändamål ha revisorerna inhämtat

uppgifter rörande de traktamentsersättningar som under budgetåret

1955/56 utgått vid omstationering av personal vid försvarsväsendet,

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 44 ar 1058

5

statens järnvägar, postverket, vattenfallsverket och televerket. Enbart inom

nämnda statliga verksamhetsgrenar ha berörda utgifter under sagda budgetår

belöpt sig till i runt tal drygt 4 miljoner kronor. Inom försvaret torde

antalet omplaceringar av tjänstemän uppgå till 1 000—1 200 per år.

Med hänsyn till de avsevärda kostnader om vilka här är fråga framstår

det givetvis som i hög grad önskvärt, att varje möjlighet till nedbringande

av desamma tillvaratages. Men även ur synpunkten att minska tjänstemännens

och deras familjers personliga olägenheter av att bostad icke inom

rimlig tid kan erhållas på den nya tjänstgöringsorten synes det revisorerna

angeläget, att särskilda åtgärder vidtagas från statsmakternas sida. Revisorerna

äro självfallet härvid medvetna om att den bristsituation som kännetecknat

bostadsmarknaden under senare år skapat svårigheter, vilka medföra

att här berörda problem icke f. n. kunna i sin helhet lösas. Inom försvarsstaben

har, såsom nämnts, för försvarets del försöksvis sedan år 1950

funnits inrättad en bostadsförmedling, vilken har till uppgift att underlätta

bostadsbyten i de fall försvaret tillhöriga tjänstemän vid omstationering

äro i behov av bostad på den nya tjänstgöringsorten. Det synes ligga i sakens

natur, att en förmedlingsverksamhet avsedd enbart för eu viss kategori

tjänstemän måste få begränsad räckvidd och att tillfredsställande

resultat knappast kan förväntas av en på dylikt sätt organiserad bytesförmedling.

Att den ifrågavarande bostadsförmedlingens verksamhet icke lett

till åsyftat resultat torde f. ö. belysas av att man inom marinen planerat

inrättande av särskilda bostadsdetaljer vid marinkommandoslaberna. Det

synes icke uteslutet att under nuvarande omständigheter de olika statliga

organ som beröras av svårigheter i fråga om bostadsanskaffning till omstationerade

tjänstemän efter hand tvingas att var för sig organisera bostadsdetaljer

eller vidtaga andra liknande åtgärder för alt hjälpligt lösa hithörande

problem.

Enligt revisorernas mening torde det icke vara möjligt att komma till

rätta med de aktuella problemen under annan förutsättning än att ifrågavarande

bostadsförmedlingsverksamhet samordnas inom statsförvaltningen

i dess helhet. Revisorerna anse det därför ofrånkomligt att ett samarbete

snarast etableras mellan berörda statliga organ, förslagsvis i den formen att

bytesförmedlingen koncentreras till det statliga verk som kan förutsättas

besitta de största erfarenheterna rörande frågor om anståndstraktamenten

och flyttningsersättningar. Till nämnda verk skulle vid sådant förhållande

i god tid anmälan göras om avsedda omplaceringar av tjänstemän, i samband

varmed från vederbörande tjänsteman kunde infordras uppgifter beträffande

innehavd bostad, möjligheten att utnyttja densamma för byte samt

önskemål i fråga om ny bostad. Revisorerna förutsätta att vid verksamhetens

bedrivande erforderlig kontakt kommer att upprätthållas med vederbörande

kommunala för medlingsorgan.

Revisorerna äro av den uppfattningen, att eu på föreslaget sätt centraliserad

bostadsförmedling skulle leda till ett icke blott avsevärt minskat behov

av personal för förmedlingsverksamheten utan även ökade möjligheter

att inom rimlig tid tillhandahålla omplacerade tjänstemän godtagbara bostäder,

vilket i sin tur skulle leda till betydande besparingar för statsverket

i fråga om de av omplaceringarna föranledda traktamentskostnaderna och

ersättningarna för s. k. dubbelhyror. Genom den föreslagna åtgärden skulle

vidare ökade förutsättningar skapas för att på eif tillfredsställande säl!

kontrollera, all vederbörande tjänsteman vidtagit alla de åtgärder som stå

till buds för anskaffande av bostad på den nya tjänstgöringsorten.

Revisorerna anse sig icke böra ingå på frågan om organisationen av den

föreslagna centraliseringen av bostadsförinedlingsverksamheten. Den när
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr B 44 år 19ö8

mare utformningen av nämnda verksamhet torde böra ske först efter vederbörande

myndigheters börande, varvid berörda personalorganisationer jämväl

synas böra beredas tillfälle att yttra sig.

Utlåtanden bar avgivits av överbefälhavaren, med bifogande av yttranden

av försvarsgrenscheferna, försvarets civilförvaltning, generalpoststyrelsen,

telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, statskontoret och generaltullstyrelsen

(del II, s. 518—540).

Utskottet. Såsom revisorerna under förevarande paragraf erinrat, uppgår

de ersättningar som tjänstemännen uppbär vid anstånd med omstationering

till betydande belopp. I och för sig synes det därför angeläget att olika möjligheter

att nedbringa kostnaderna tillvaratas. Revisorerna hyser den uppfattningen,

att en centraliserad bostadsförmedling i statens regi skulle leda

till ökade möjligheter att inom rimlig tid tillhandahålla omplacerade tjänstemän

godtagbara bostäder, vilket i sin tur skulle medföra betydande besparingar

för statsverket i fråga om traktamentskostnader och ersättningar för

s. k. dubbelhyror. Revisorerna har, utan att närmare ingå på frågan om organisationen

av den föreslagna centraliserade verksamheten, ansett det

ofrånkomligt att ett samarbete snarast etableras mellan berörda statliga organ.

Den nuvarande bostadsförmedlingsverksamheten borde sålunda samordnas

inom statsförvaltningen i dess helhet, förslagsvis i den formen att

bytesförmedlingen koncentreras till det statliga verk, som kan förutsättas

besitta de största erfarenheterna rörande frågor om anståndstraktamenten

och flyttningsersättningar. Därvid förutsätter revisorerna att erforderlig

kontakt upprätthålles med de kommunala förmedlingsorganen.

De militära myndigheterna liksom generalpoststyrelsen och generaltullstyrelsen

ställer sig i princip positiva till förslaget. Försvarets civilförvaltning

anför däremot, att därest revisorerna med sina uttalanden åsyftar civilförvaltningen

såsom förmedlingsorgan, ämbetsverket bestämt motsätter

sig förslaget. Enligt civilförvaltningens mening bör verksamheten effektiviseras

med utgångspunkt i den nuvarande organisationen. Telestyrelsen vill

inte motsätta sig inrättandet av en centralförmedling, som dock endast bör

utgöra ett komplement till den flyttandes egna ansträngningar att skaffa

bostad. Järnvägsstyrelsen upplyser att inom statens järnvägars I. distrikt

i Stockholm sedan 1953 finns en bostadsförmedling, som successivt utbyggts

och blivit mycket omfattande, samt framkastar tanken på att denna förmedling

finge på försök handha bostadsanskaffningen för de statsanställda,

varvid bidrag till kostnaderna skulle utgå från övriga verk. Vattenfallsstyrelsen

anser det ofrånkomligt att samarbete snarast etableras mellan berörda

statliga organ, men finner det ej lämpligt att en central bostadsförmedling

koncentreras till ett visst verk. Om en central förmedling inrättas,

bör den enligt styrelsens mening göras helt fristående. Då styrelsen emellertid

befarar, att förmedlingen inte skulle leda till sådana resultat att de eftersträvade

besparingarna kan ernås, avstyrker styrelsen att en centralise
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr Ii 44 år W58 7

ring kommer till stånd. Statskontoret uttalar tvekan om anledning nu föreligger

att vidta generella åtgärder; en förutsättning bör vara att förhållandena

på bostadsmarknaden mera påtagligt försämrats de senare åren.

För egen del kan utskottet knappast finna påkallat att man i nuvarande

läge vidtar några särskilda åtgärder i den av revisorerna åsyftade riktningen,

detta helst som remissmyndigheterna givit uttryck åt skiftande meningar

i ämnet. Utskottet, som anser att man bör avvakta vidare erfarenhet

rörande förmedlingsverksamheten, har därför ansett sig kunna begränsa sig

till att vad i ärendet förekommit för riksdagen

omförmäla.

Stockholm den It juli 1958

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 46.

Reservation

av fröken Vinge.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.