Utlåtande i anledning av riksdagens år 1957 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverket, i vad berättelsen avser allmänna resereglcmentet m. m.
5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1958 B:45, Utlåtande i anledning av riksdagens år 1957 församlade revisorers berättelse angående verkställd granskning av statsverket, i vad berättelsen avser allmänna resereglcmentet m. m.
Dokumentets text
8
Statsutskottets utlåtande nr B 45 år 1958
Nr Ii 45
Utlåtande i anledning av riksdagens år 1957 församlade revisorers
berättelse angående verkställd granskning av
statsverket, i vad berättelsen avser allmänna resereglcmentet
m. m.
(5 :e avd.)
Statsutskottet får härmed underställa riksdagens prövning riksdagens år
1957 församlade revisorers berättelse, i vad den avser allmänna resereglementet
m. in., jämte i anledning därav till Kungl. Maj :t avgivna utlåtanden.
Under civildepartementet, § 47, har revisorerna upptagit allmänna resereglementet
jämte tillhörande författningar till granskning och därvid uttalat
sig för en översyn av bestämmelserna ifråga i syfte att åstadkomma
största möjliga förenkling på förevarande område (del I, s. 492—524).
Revisorerna har inledningsvis redogjort för de nu gällande bestämmelserna
i ämnet och därefter lämnat en översikt av eu undersökning, som
revisorerna låtit verkställa i syfte att få del av vissa myndigheters synpunkter
och erfarenheter rörande tillämpningen av resereglementet in. in.
Revisorerna har för egen del gjort följande uttalande i frågan.
Då årets revisorer ansett sig böra till granskning upptaga allmänna resereglementet
jämte tillhörande författningar, må till en början erinras
att 1954 års revisorer i fråga om de statliga avlöningsförfattningarna gjorde
vissa uttalanden, som i huvudsak utmynnade i krav på en förenkling
av det statliga avlöningssystemet; revisorerna åsyftade därvid främst statens
allmänna avlöningsreglemente. Ehuru vissa av de myndigheter som
vid ifrågavarande tillfälle hörts av revisorerna framfört synpunkter även
på allmänna resereglementet, ansågo sig revisorerna vid ifrågavarande tidpunkt
icke böra göra något uttalande i detta ämne, enär resereglementet
då varit gällande under alltför kort tid för att några säkra omdömen skulle
kunna grundas på dittills vunna erfarenheter. Riksdagsbehandlingen av
1954 års revisorers nämnda uttalande har sedermera föranlett tillkallandet
av den s. k. löneförfattningsberedningen. Enligt sina direktiv har beredningen,
allmänt uttryckt, till uppgift att i förenklande syfte överse de statliga
avlöningsförfattningarna. Enligt vad årets revisorer inhämtat har beredningen
fattat sin uppgift att främst avse statens allmänna avlöningsreglemente,
medan den däremot icke ämnar ingå i prövning av resereglementet.
På grund härav ha revisorerna ansett tidpunkten nu vara lämplig att närmare
undersöka, hur reglementet jämte följdförfattningar utfallit i praktiken.
Fördenskull ha från vissa myndigheter infordrats uppgifter om deras
erfarenheter i ämnet. De synpunkter som därvid framkommit ha i allt väsentligt
redovisats i det föregående.
Statsutskottets utlåtande nr li 45 är t!)58
9
Någon helt entydig uppfattning om reglementet synes icke föreligga
bland de hörda myndigheterna. Vissa ha en positiv inställning, medan
andra åter äro mera kritiska. Telestyrelsen karakteriserar, för att taga ett
exempel i sistnämnda hänseende, reglementet som svårt alt överskåda,
komplicerat att tillämpa och i vissa fall vanskligt att tolka. Över huvud
taget synas de affärsdrivande verken, med sin stora resefrekvens, finna
reglementet mindre tillfredsställande än övriga hörda myndigheter. Men
även flertalet av de myndigheter som anse reglementet i allt väsentligt
lämpligt hysa den meningen, att större eller mindre ändringar äro påkallade.
Revisorerna ha för sin del på grundval av de inkomna svaren och eljest
gjorda iakttagelser bibringats den uppfattningen, att det nuvarande reglementet
innebär ett visst framsteg i förenklande riktning i förhållande till
det tidigare gällande. Ett sådant omdöme utesluter emellertid icke att revisorerna
— som äro väl medvetna om de svårigheter som föreligga vid utformningen
av bestämmelser på förevarande område — anse bestämmelserna
mer komplicerade än vad ämnet i och för sig nödvändiggör; därom vittnar
bl. a. det stora antal revisionsanmärkningar som fortfarande framställes
rörande tillämpningen av reglementet. Därtill kommer att det vill förefalla,
som om vissa myndigheter i sin strävan efter att tillämpa bestämmelserna
så enhetligt som möjligt gå längre än vad som kan anses nödvändigt. Det
synes sålunda — för att taga ett exempel från försvarets civilförvaltnings
ämbetsområde — som om förefintligheten av en speceriaffär på en ort
knappast bör vara avgörande för bestämmelsernas tolkning i visst hänseende.
Över huvud taget torde försvaret vara det område, där resereglementet
med tilläggsförfattningar kommit att te sig mest komplicerat. Erinras
må att civilförvaltningen funnit det påkallat att utgiva en särskild
handbok i ämnet på nära 125 sidor.
De myndigheter som med anledning av revisorernas framställning inkommit
med synpunkter i ämnet ha i åtskilliga hänseenden förordat ändringar
i resereglementet in. fl. författningar. Förslagen, som i flera fall äro
samstämmiga, synas merendels välgrundade, t. ex. i fråga om eu reducering
av antalet tidsgränser som gälla för åtnjutande av traktamente. Revisorerna
ha emellertid icke ansett sig böra ingå i närmare prövning av förslagen,
bl. a. beroende på att dessa åtminstone delvis äro av den natur att
förhandlingar med vederbörande personalorganisationer synas böra föregå
vidtagandet av ändringar. Revisorerna inskränka sig därför till att framföra
vissa allmänna synpunkter i ämnet men förutsätta, åt! även de av
olika myndigheter i förevarande ärende framförda önskemålen upptagas
till vederbörlig prövning vid den översyn som reglementet in. in. enligt
revisorernas mening bör underkastas.
Någon myndighet har ansett, åt! det skulle vara möjligt atl åstadkomma
enklare och i praktiken lättare användbara regler, därest man i stället för
ett resereglemente för hela statsförvaltningen utfärdade särskilda reglementen
för olika områden av denna. Synpunkten är enligt revisorernas mening
beaktansvärd, då det ligger i sakens natur, all ett reglemente som
skall taga hänsyn till så skiftande förhållanden som förekomma inom
statsförvaltningen lätt blir både komplicerat och omfattande. Å andra sidan
skulle även olägenheter följa av eu sådan uppdelning. Det må emellertid
erinras, att 1954 års revisorer i fråga om statens allmänna avlöningsreglemente
berörde motsvarande problem. Det torde kunna förutsättas, all
denna fråga kommer atl intaga eu central plats i löneförfattningsberedningens
arbete. Därest beredningen kommer all föreslå eu uppdelning av
avlöningsreglemenlel på skilda reglementen för olika förvaltningsområden.
10
Statsutskottets utlåtande nr B hd år W58
förtjänar enligt revisorernas mening en motsvarande uppdelning av resereglementet
att övervägas.
Ett utmärkande drag för de moderna avlöningsreglementena är, att man
i varje given situation söker åstadkomma en så »rättvis» lösning som möjligt;
man eftersträvar vad man i förevarande sammanhang brukar kalla
för millimeterrättvisa. Denna leder emellertid till att bestämmelserna bli
svåra att tillämpa. Därtill kommer att de förhandlingar som numera föregå
utfärdandet av de statliga avlöningsförfattningarna naturligt nog ofta leda
till kompromisser, som i sig själva utgöra grunden för komplicerade författningar.
Det kan emellertid ifrågasättas, huruvida det icke även ur personalens
synpunkt vore lämpligare att få till stånd mera schematiska bestämmelser,
som måhända icke skulle leda till absolut rättvisa i varje
enskilt fall men likväl sedda på längre sikt giva ett tillfredsställande resultat.
Härigenom skulle det bl. a. bli möjligt att minska det kostnadskrävande
och improduktiva arbete som följer med tillämpningen och kontrollen
av lönebestämmelser.
Liksom vid remissbehandlingen av förslaget till allmänt resereglemente
har i nu förevarande sammanhang anmärkts på att det är både opraktiskt
och tidsödande att för tillämpningen av bestämmelserna behöva ha tillgång
till ett resereglemente, tilläggsbestämmelser och anvisningar till detta ävensom
för vissa förvaltningsområden gällande speciella föreskrifter. Några
av de hörda myndigheterna ha såsom allmänt önskemål uttalat, att huvudbestämmelser,
tilläggsbestämmelser och anvisningar böra arbetas ihop. Därvid
har i första hand åsyftats att samtliga ifrågavarande bestämmelser
skulle samlas i en författning. Skäl tala onekligen för en dylik åtgärd, dä
bestämmelserna därigenom enligt revisorernas mening skulle bli mer överskådliga.
De skiljaktiga formerna för utfärdandet av författningarna synas
emellertid förhindra ett dylikt sammanförande. Bestämmelserna skulle
emellertid bli mer lätthanterliga, därest de i statsliggarens bihang intoges
på så sätt, att omedelbart efter varje paragraf i reglementet följde tilläggsbestämmelser
och anvisningar till paragrafen i fråga.
Revisorerna anse således, att resereglementet med tillhörande författningar
snarast bör bli föremål för en översyn, varvid alla möjligheter till
förenklingar böra tillvaratagas. En dylik översyn bör emellertid kunna
komma till stånd utan att någon särskild utredning tillkallas.
Till slut finna sig revisorerna böra till behandling upptaga ett speciellt
spörsmål, som har samband med tillämpningen av resereglementet. Upprättande,
utskrift och kontroll av reseräkningar medför ett icke obetydligt
arbete. Även om den som företagit en tjänsteresa nedlägger stor omsorg
på upprättandet av reseräkningen, är denna ofta behäftad med fel. Postverkets
ovan redovisade erfarenheter härutinnan äro belysande. I syfte att
komma till rätta med de olägenheter i olika avseenden som följa med felaktiga
reseräkningar och samtidigt erhålla en effektiv kontroll av dessa har
inom vattenfallsstyrelsen, såsom tidigare redovisats, upprättats eu särskild
detalj för ändamålet. Denna — som enligt revisorernas mening på sitt sätt
belyser de svårigheter som följa med tillämpningen av resereglementet •—
har visat sig ändamålsenlig. Det synes fördenskull vara förtjänt att övervägas,
huruvida icke liknande anordningar höra införas vid andra verk med
mera omfattande reseverksamhet.
Utlåtanden har avgivits av försvarets civilförvaltning, gencralpoststyrelsen,
telestyrelsen, järnvägsstyrelsen, vattenfallsstyrelsen, luftfartsstyrelsen,
statskontoret och statens lönenämnd (del II, s. 540—551).
Statsutskottets utlåtande nr B iö år 1!)58
11
Utskottet. Under förevarande paragraf av sin berättelse har riksdagens revisorer
-— på motsvarande sätt som i 1954 års revisorers berättelse skedde
beträffande de statliga avlöningsförfattningarna —- till granskning upptagit
allmänna resereglementet jämte därtill hörande författningar. Därvid har
revisorerna, med åberopande av en i ämnet verkställd undersökning som
grundats på en enkät hos av frågan berörda myndigheter, funnit tiden nu
vara inne att underkasta reglementet och de därtill hörande författningarna
eu översyn i syfte att söka tillvarataga olika möjligheter till förenklingar.
Revisorerna har, utan att ingå i närmare prövning av de olika önskemål
som framförts från myndigheternas sida, begränsat sig till att andraga vissa
allmänna synpunkter men har samtidigt förutsatt, att önskemålen i fråga
beaktas vid den översyn av reglementet m. in. som enligt revisorernas mening
bör ske.
De synpunkter som framkommit vid revisorernas enkät har i stor utsträckning
återkommit även i de avgivna remissyttrandena. Allmänt sett råder
enighet om behovet av en reglementsöversyn enligt de av revisorerna
skisserade linjerna. Statens lönenämnd anser dock att en dylik översyn bör
anstå intill dess resultatet av den nu arbetande löneförfattningsberedningens
överväganden föreligger och pekar därvid på att revisorerna själva på en
punkt — i fråga om en eventuell uppdelning av resereglementet på skilda
reglementen för vederbörliga förvaltningsgrenar — ansett löneförfattningsberedningens
förslag böra avvaktas. Beträffande den sistnämnda frågan —
ett eller flera reglementen — råder f. ö. delade meningar bland de hörda
myndigheterna; i vissa yttranden understryks med skärpa behovet av mera
schematiskt verkande regler än de nuvarande.
I fråga om de av revisorerna uppdragna specialproblemen har i vissa av
remissyttrandena framlagts konkreta förslag eller önskemål, medan man
i andra yttranden avstått från att i förevarande sammanhang ingå på detaljfrågor.
Bland mera speciella problem träder frågan om antalet tidsgränser
för åtnjutande av traktamente i förgrunden i flera yttranden. Den nuvarande
långt drivna differentieringen med hänsyn till klockslag påtalas sålunda av
flera myndigheter. Vissa i författningarna intagna definitioner — exempelvis
»tjänsteman med eget hushåll» — anses vidare i behov av förtydligande.
Ett av revisorerna framfört förslag om inrättande vid verk med mera
omfattande reseverksamhet av anordningar liknande den särskilda kontrolldetalj,
som inom vattenfallsstyrelsen organiserats för kontroll m. in. av reseräkningar,
har inte vunnit någon allmän anslutning från myndigheternas
sida.
Då numera drygt fem år förflutit sedan gällande resereglemente med därtill
hörande följ dförfattningar trädde i tillämpning, torde enligt utskottets
mening tillräckliga erfarenheter ha vunnits för att motivera en allmän översyn
av bestämmelserna i fråga. I likhet med revisorerna anser utskottet att
utrymme finns för förenklingar på förevarande område, något som även
framgår av den av revisorerna verkställda enkäten liksom av remissyttrandena.
Utskottet ansluter sig därför i princip till revisorernas önskemål om
12
Statsutskottets utlåtande nr B 45 år 1958
en översyn av resereglementet m. in. Emellertid hyser utskottet i likhet med
statens lönenämnd den uppfattningen, att med den ifrågavarande översynen
bör anstå intill dess resultatet av löneförfattningsberedningens arbete framlagts.
Utskottet föreslår, att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t ger till
känna vad utskottet anfört.
Utskottet hemställer,
att riksdagen må i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna
vad utskottet anfört.
Stockholm den It juli 1958
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Närvarande: se under utlåtandet nr 46.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.