Utlåtande i anledning av väckt motion om inrättande av en lärostol i oligofreni vid något av rikets universitet eller karolinska institutet.
1958-10-28 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1958 B:63, Utlåtande i anledning av väckt motion om inrättande av en lärostol i oligofreni vid något av rikets universitet eller karolinska institutet.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr B 63 år 1958
1
Nr B 63
Utlåtande i anledning av väckt motion om inrättande av en
lärostol i oligofreni vid något av rikets universitet
eller karolinska institutet.
(2:a avd.)
I en inom första kammaren av herr Edström väckt motion (I: B 7) har
hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj:t hemställa om utredning
och förslag i frågan om inrättande av en lärostol i oligofreni (professur
eller laboratur) vid något av universiteten eller karolinska institutet,
i första rummet vid Lunds universitet.
Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionen,
i vilken aberopats vad i de vid 1958 års A-riksdag väckta motionerna
I: 36 och II: 39 anförts.
Statsutskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttrande av kanslern
för likets universitet efter hörande av vederbörande universitets- och högskolemyndigheter.
Medicinska fakulteten i Uppsala har anfört bland annat följande.
• P^cipiellt är fakulteten positiv till varje tanke att bygga ut den medicinska
forskningen och att tillgodose berättigade undervisningskrav. Fakulteten
finner det emellertid svårt att nu fastställa huruvida det föreslagna
ämnet, som nara ansluter sig till så många olika specialiserade forskningsområden
(psykiatri, pediatrik, barnpsykiatri, genetik, psykologi, endokrinologi,
neuropatologi, biokemi m. m.), är lämpat att sammanslås under en lednm
vu re i11^ härom bör föranstaltas. F. n. synes det lämpligt att genom
särskilda anslag möjliggöra studier med avancerad och speciell metodik för
att pa sa sätt na fram till ökad kännedom om dessa rubbningars etiolom
och patogenes m. m. n
Utöver dessa synpunkter vill fakulteten framhålla att det för den medicmska
torsknmgen och undervisningen f. n. anmäler sig talrika andra krav
pa professurer, vilka synas vara av större angelägenhetsgrad än en professur
i oligotrem. Emellertid vill fakulteten nu liksom tidigare tillstyrka att en
utredning kommer till stånd och att förslag framlägges, därest statsmakterna
tinna detta lämpligt och det kan ske utan åsidosättande av andra krav
pa medicinska professurer, vilka fakulteten finner vara mera angelägna.
. Större akademiska konsistoriet i Uppsala tillstyrker den begärda utredningen.
Medicinska fakulteten i Lund bär med instämmande av det större akademiska
konsistoriet därstädes anfört bland annat följande.
Fakulteten är för sin del övertygad om vikten av intensifierad forskning
ltraga om smnesslöhetens orsaksförhållanden. De största praktiska vinsterna
av en sadan forskning torde vara att förvänta beträffande förebyggande
åtgärder. ''
Fakulteten bär redan 1950 i ett remissyttrande gällande specialistutbildningen
i psykiatri framhållit vikten av att de i Lund och dess närhet belägna
1 — Ilihang till riksdagens protokoll 195S. G sand. Nr It G3
2
Statsutskottets utlåtande nr B 63 år 1958
speeialsjukhusen anknytes till universitetet genom inrättande av akademiska
befattningar för att därigenom bättre kunna utnyttjas i forskningens
Såsom i motionen framhålles, är Vipeholms sjukhus i Lund en av Europas
största anläggningar för vård av lagtstaende sinnesslöa och det synes fakulteten
självklart, att Vipeholm är det lämpligaste sjukhuset i Sverige till vilket
en institution för oligofreniforskning kan knytas. Vissa om än blygsamma
forskningslokaler skulle för övrigt där relativt lätt kunna ordnas. I Lund
finns även en vårdanstalt för blinda med komplicerat lyte, som erbjuder
stora möjligheter för forskning på det här aktuella området. I Lunds
närhet finns ytterligare ett flertal anstalter, vars klientel i stor utsträckning
består av sinnesslöa. .
Ett fruktbart samarbete torde kunna förväntas med en råd andra universitetsinstitutioner
i Lund, förutom de medicinska framförallt även den genetiska,
där redan nu forskning beträffande sinnesslöhet bedrives. Fakulteten
vill här särskilt också understryka behovet av att neuropatologien, som har
stor betydelse för oligofreniforskningen, får en ämnesrepresentant i Lund.
Med hänvisning till det sagda får fakulteten livligt instämma i motionens
hemställan om utredning och förslag i frågan.
Medicinska fakulteten i Göteborg har med instämmande av det större
akademiska konsistoriet därstädes avgivit följande yttrande.
Fakulteten delar motionärernas åsikt, att det otvivelaktigt föreligger ett
flertal mycket betydelsefulla oligofreniproblem, som väntar på sin vetenskapliga
bearbetning. Liksom motionärerna finner fakulteten, att oligofremforsknlng
har anknytning till många viktiga grenar inom medicinen, och af l
genetiken därvid bildar en hörnsten, samt att det medicinska ämnesområde,
där oligofrenierna har sin egentliga hemvist, är psykiatrin.
Trots att fakulteten sålunda i princip instämmer i de av motionärerna
framförda synpunkterna, måste den dock i nuvarande läge framhålla upprustningen
och utbyggnaden av den allmänpsykiatriska forskningen såsom
en betvdligt mer trängande uppgift. Ännu har nämligen icke de existerande
lärostolarna i psykiatri erhållit tillräckliga personella och materiella resurser
för effektiv forskning och undervisning. De föreslagna nya professurerna vid
mentalsjukhus ha ännu icke inrättats, och i fråga om barnpsykiatrin, det
område som torde ha starkaste anknytningen till oligofreniforskningen, beräknas
landet först innevarande år få sin första professur i ämnet.
Först sedan allmänpsykiatrins forsknings- och undervisningsbehov blivit
tillgodosedda och sedan barnpsykiatrin hunnit få en fastare vetenskaplig
representation vid våra universitet, torde det vara lämpligt att upptaga
frågan om specialforskning (inklusive oligofreniforskning) och specialprofessurer
inom psykiatrins ram. Dessutom vill fakulteten framhalla, att en
verklig upprustning av de psykiatriska forskningsresurserna sannolikt kommer
att medföra en ökad forskning även på oligofreniemas område.
Fakulteten delar motionärernas uppfattning, att Vipeholms sjukhus för
närvarande synes erbjuda de bästa förutsättningarna för en till universitet
knuten oligofreniforskning och anser det önskvärt att redan nu en läkarbefattning
vid Vipeholms sjukhus knytes närmare till Lunds universitet, exempelvis
såsom en klinisk lärarbefattning.
Karolinska institutets lärarkollegium har anfört bland annat följande.
Det är ett mycket omfattande forskningsprogram motionärerna tänkt sig
uppställt för den blivande professorn i oligofreniforskning, varvid for
genomförandet av detsamma intimt samarbete förutsattes med ett stort
Statsutskottets utlåtande nr B 63 år 1658
3
antal medicinska discipliner. Häremot har lärarkollegiet självfallet icke
några invändningar att göra. Lärarkollegiet finner emellertid skäl att erinra
om att inrättandet av ett flertal nya professurer och forskningsinstitutioner
sedan länge är aktuellt inom psykiatrien. För endast några veckor sedan
tillstyrkte lärarkollegiet inrättande av professurer vid vissa sinnessjukhus,
rörande vilka utredningsarbete pågått sedan 1950. Utökandet av antalet
kliniska professurer i psykiatri har även länge varit en brännande fråga, särskilt
för institutets vidkommande med hänsyn till de ökade undervisningsuppgifter,
som medfölja den nya medicinska examensstadgan. En ävenledes
sedan åtskilliga år förberedd och för närvarande lika aktuell fråga är
inrättandet av professurer i barnpsykiatri vid samtliga universitet och medicinska
högskolor med hänsyn till det stora behovet dels av forskning inom
detta område, dels av utbildning av specialister i barnpsykiatri. Hittills har
endast en dylik professur inrättats.
Vad beträffar institutet ter det sig sedan länge nödvändigt att förbättra
de otillfredsställande forsknings- och undervisningsmöjligheterna för de professorer
vid institutet, vilkas ämnen falla inom psykiatriens område. Lärarkollegiet
har upprepade gånger bland annat hemställt om inrättande av en
laboratur i socialpsykiatri vid den psykiatriska kliniken samt en lärarbefattning
i medicinsk kriminologi vid den rättspsykiatriska kliniken. Dessa
befattningar skulle skapa forskningsmöjligheter inom två områden, som ur
samhällssynpunkt äro synnerligen betydelsefulla, nämligen socialpsykiatrien
med hänsyn till de psykiska sjukdomarnas stora sociala skadeverkningar
samt kriminologien på grund av brottslighetens oroande tillväxt.
En förstärkning av forskningsmöjligheterna inom den kliniska psykiatrien
och inom rättspsykiatrien skulle bli av väsentlig betydelse även för studiet
av oligofrenierna. De sociala konsekvenser, som den intellektuella efterblivenheten
medför, ha berörts av motionärerna, och en icke oväsentlig del av
de oligofrena faller även under rättspsykiatriens verksamhets- och forskningsområde
på grund av benägenheten till social urspåring och kriminellt
handlande hos vissa typer av dessa.
Lärarkollegiet, som sedan länge i sina årliga petita framför starkt grundade
önskemål om nya professurer i skilda ämnen och plägar uppföra dessa
professurer efter angelägenhetsgrad, anser sig ha skäl räkna med att inrättandet
av nya akademiska befattningar under de närmaste åren tyvärr
måste bli begränsat pa grund av det stat sfinansiella läget. Under sådana
omständigheter kan lärarkollegiet icke finna det rationellt att redan inrättade
professurer icke kunna förses med behövliga resurser eller att sedan
länge planerade professurer icke kunna komma till stånd eller erhålla otillräckliga
hjälpmedel i fråga om personal och utrustning till förmån för inrättande
av en professur med tillhörande säkerligen mycket kostnadskrävande
forskningsinstitution avseende oligofreni. Sedan de nuvarande, synnerligen
trängande behoven tillgodosetts, bland annat även inom psykiatrien
och dess redan förefintliga deldiscipliner, vill lärarkollegiet varmt tillstyrka,
att även cn professur i oligofreni inrättas. Kollegiet finner emellertid med
hänvisning till vad ovan anförts vägande skäl föreligga att avstyrka förslaget
att nu inrätta en dylik professur.
Kanslern för rikets universitet har anfört följande.
Utan tvivel föreligger ett flertal mycket betydelsefulla oligofreniproblem,
som väntar på sin lösning inom psykiatrien, det medicinska ämnesområde
där oligofrenierna torde ha sin egentliga hemvist.
I nuvarande liigc måste emellertid, såsom framhållits av bland andra
medicinska fakulteten i Götteborg, upprustningen och utbyggnaden av den
4
Statsutskottets utlåtande nr B 63 år 1958
allmänpsykiatriska forskningen vara en betydligt mer trängande uppgift
än inrättande av en lärostol i oligofreni.
De existerande lärostolarna i psykiatri ha ännu icke erhållit tillräckliga
personella och materiella resurser för en effektiv forskning. Den 4 oktober
1957 har 1955 års läkarutbildningsutredning avgivit betänkande med förslag
rörande professurer i psykiatri vid vissa sinnessjukhus. De av utredningen
framlagda förslagen, till vilka statsmakterna ännu ej tagit ställning,
syfta till att skapa förbättrade möjligheter för en intensifierad forskning
inom psykiatrien och för ökad specialistutbildning på detta område. Kostnaderna
för ett genomförande av utredningens förslag ha av utredningen
uppskattats till i runt tal 8,5 miljoner kronor i engångskostnader och 2,3
miljoner i årliga kostnader. I fråga om barnpsykiatrien, det område som
torde ha den starkaste anknytningen till oligofreniforskningen, beräknas
vårt land först i år få en professur i ämnet.
Först sedan allmänpsykiatriens forsknings- och undervisningsbehov blivit
tillgodosedda och barnpsykiatrien hunnit få en fastare vetenskaplig
förankring vid rikets universitet torde, såsom medicinska fakulteten i Göteborg
framhållit, det vara lämpligt att upptaga frågan om specialforskning
(inklusive oligofreniforskning) och specialprofessurer inom psykiatriens
ram. En verklig upprustning av de psykiatriska forskningsresurserna torde,
såsom fakulteten vidare framhållit, komma att medföra en ökad forskning
även på oligofreniernas område.
Sammanfattningsvis innebär min ståndpunkt, att åtgärder för närvarande
icke böra vidtagas i syfte att genomföra motionärernas förslag.
I och för sig synes Vipeholms sjukhus för närvarande erbjuda de bästa
förutsättningarna för en till medicinskt lärosäte knuten oligofreniforskning.
Utskottet. Med hänvisning särskilt till vad kanslern för rikets universitet
anfört i detta ärende och under erinran om att det av 1955 års läkarutbildningsutredning
framlagda förslaget rörande inrättandet av professurer
i psykiatri vid vissa sinnessjukhus för närvarande är föremål för Kungl.
Maj:ts prövning anser utskottet sig icke böra tillstyrka bifall till den förevarande
motionen. Utskottet hemställer alltså,
att motionen I: B 7 icke må föranleda någon riksdagens
åtgärd.
Stockholm den 28 oktober 1958
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Ohlon, Einar Persson,
fröken Andersson, herrar Thun, Pålsson, Bergman, Holmqvist, Sundelin,
Söderberg, Mårtensson, Ivar Persson, Bertil Petersson och Anders
Johansson; samt
från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström, Petterson
i Degerfors, Malmborg, Rubbestad, Persson i Växjö, Ståhl, Gustafsson
i Stockholm, Karlsson i Olofström, Nilsson i Göingegården, Andreasson,
fröken Karlsson, herrar Hansson i Önnarp, Johansson i Norrköping och
fröken Vinge.
Ivar Hxggströms Boktryckeri AB • Stockholm 1958
S3£8oI
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.