Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om sjuksköterskeskolornas inordnande i yrkesskolväsendet.

1958-11-11 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1958 B:76, Utlåtande i anledning av väckta motioner om sjuksköterskeskolornas inordnande i yrkesskolväsendet.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr B 76—B 78 Statsutskottets utlåtande nr B 76 år 1958

1

Nr B 76

Utlåtande i anledning av väckta motioner om sjuksköterskeskolornas

inordnande i yrkesskolväsendet.

(2:a avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av

herr Lindahl m.fl. (I: B 78) och den andra inom andra kammaren av herr

Allard m. fl. (II: B 100), har hemställts, att riksdagen i skrivelse till Kungl.

Maj:t måtte anhålla om utredning rörande sjuksköterskeskolornas inordnande

i det reguljära yrkesskolväsendet, så att skolorna erhåller statsbidrag

enligt för centrala yrkesskolor gällande bestämmelser.

Beträffande motiveringen för yrkandet får utskottet hänvisa till motionerna,

i vilka åberopats vad i den vid 1958 års A-riksdag väckta motionen

I: 34 anförts.

Statsutskottet har i vederbörlig ordning inhämtat yttranden av medicinalstyrelsen,

överstyrelsen för yrkesutbildning, statskontoret, svenska

stadsförbundet, svenska landstingsförbundet och svensk sjuksköterskeförening.

Medicinalstyrelsen har anfört följande.

Under medicinalstyrelsens tillsyn stå enligt gällande författningar icke

bara sjuksköterskeskolorna och barnmorskeläroanstalterna, som numera

äro specialutbildningsanstalter för sjuksköterskeelever, utan även andra

specialutbildningskurser för sjuksköterskeskolornas elever, till exempel

A-kursen vid centralskolan för specialutbildning av barnsjuksköterskor och

central högre kurs i sinnessjukvård. Vidare har styrelsen tillsyn över fortsatt

utbildning för sjuksköterskor, såsom kurser för avdelningssköterskor,

lärarinnor vid sjuksköterskeskolor och husmödrar.

I sina anvisningar angående sjuksköterskeutbildningens anordnande har

styrelsen starkt understrukit, att undervisningen skall anordnas enligt en

följdriktig plan och vara uppdelad i dels teoretisk undervisning under vissa

sammanhängande tidsperioder (teoretiska block), dels ock praktisk utbildning

inom sådana delar av hälso- och sjukvårdsarbetet, som en sjuksköterska

bör behärska. Teoretisk utbildning skall givas även jämsides med

utförandet av de praktiska arbetsuppgifterna. De olika utbildningsavsnitten

måste ses som integrerande delar av sjuksköterskeskolans hela utbildningsprogram

och följaktligen intimt samordnas med varandra.

Uppläggningen av den teoretiska undervisningen varierar i någon mån.

Vid vissa skolor ges samlad teoretisk undervisning under tillsammans sju

1 — Bihang till. riksdagens protokoll 1958. G sand. Nr B 76—B 78

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr B 76 år 195S

månader, då däremot vid andra skolor av olika skäl sådan undervisning ges

under sex månader och i stället en mera utbyggd jämsidesundervisning lämnas

ute på det praktiska fältet.

En omfattande utveckling har skett och sker fortfarande inom medicinens

olika grenar, vilket återverkar på sjuksköterskornas arbetsuppgifter, som

blivit alltmer kunskapskrävande och ansvarsfulla. I samband härmed genomgå

kursplanerna för sjuksköterskeskolorna en fortlöpande bearbetning

för att motsvara de medicinska kraven. Avvägningen härvidlag kan endast

göras av en medicinsk tillsynsmyndighet.

Styrelsen vill i detta sammanhang även erinra om att 1952 års yrkesutbildningssakkunniga

i sitt betänkande, SOU 1954: 11 s. 234, framhållit,

att bland annat sjuksköterske- och barnmorskeutbildningen hör så nära

samman med tillsynsmyndighetens ordinarie verksamhet att utbildningen

borde kvarstå under denna myndighet.

En viss gränsdragning har utvecklats mellan stat och landstingskommun

respektive stad, som ej tillhör landstingskommun, när det gäller sjuksköterskeutbildningens

finansiering. Utöver de två statliga sjuksköterskeskolorna

svarar staten för centraliserad specialutbildning av sjuksköterskeelever

(barnmorskeläroanstalterna, narkoskurser och centrala högre kurser

i mentalsjukvård) samt för sjuksköterskornas vidareutbildning (avdelningssköterske-,

lärar- och husmoderskurser, distriktssköterskeutbildningen

m.m.). Även om sjuksköterskeskolorna är en stor utgiftspost för landstingen

och ovannämnda städer måste det påpekas, att samma landsting och

städer tillföras en väsentlig inkomst genom den arbetsinsats sjuksköt erskeeleverna

göra under den praktiska delen av utbildningen.

Medicinalstyrelsen får vidare framhålla, att drygt 30 procent av de sjuksköterskor,

som under år 1956 avslutade sin utbildning, genomgått de 8

sjuksköterskeskolor, som drivas av stiftelser.

Under hänvisning till vad ovan anförts finner medicinalstyrelsen det nödvändigt,

att tillsynen över sjuksköterskeskolorna även fortsättningsvis

kommer att helt åvila styrelsen. Styrelsen får därför avstyrka den av motionärerna

föreslagna utredningen.

Överstyrelsen för yrkesutbildning har anfört följande.

1955 års sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning och viss

lärarutbildning har efter vad överstyrelsen inhämtat från kommitténs sekreterare

företagit vissa undersökningar beträffande sådan yrkesutbildning,

som ej sorterar under överstyrelsen. Därvid har man också bland annat

kommit in på frågan om sjuksköterskeutbildningen, men någon diskussion

härom har ännu ej upptagits.

I detta sammanhang vill överstyrelsen meddela, att utbildning av sjukvårdsbiträden,

som ej tidigare förekommit i nu avsedd omfattning, från och

med detta läsår är under uppbyggnad under överstyrelsens ledning. Inom

två län har utbildningen redan startats och det är att förvänta, att sådan

utbildning är anordnad över så gott som hela landet från och med nästa

budgetår. Denna undervisningsverksamhet organiseras nu efter de riktlinjer,

som uppdragits av en särskild kommitté med representanter från svenska

landstingsförbundet, svenska stadsförbundet och svenska kommunalarbetareförbundet.

Denna kommitté redovisade sina förslag i ett betänkande den

8 maj 1957 och föreslog därvid bland annat, att utbildningen skulle inord
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 76 år 1958

3

nas i det reguljära yrkesutbildningsväsendet. Enligt uppgift fortsätter kommittén

sitt arbete för att framlägga förslag om utbildningen av undersköterskor.

Enligt överstyrelsens mening talar många och starka skäl för att utbildningen

av sjuksköterskor inordnas i det reguljära yrkesskolväsendet. Motionärerna

har pekat på ett av dessa skäl, nämligen möjligheten att få statsbidrag

enligt för centrala yrkesskolor gällande regler. För överstyrelsen är

de allmänt pedagogiska skälen och samordningssynpunkten ännu starkare.

Överstyrelsen vill livligt tillstyrka, att den av motionärerna föreslagna utredningen

snarast kommer till stånd.

Statskontoret har avgivit följande yttrande.

Några klart markerade gränser för begreppet yrkesundervisning i yrkesskolstadgans

mening (SFS 1955: 503) ha icke uppdragits. Det må emellertid

framhållas, att 1952 års yrkesutbildningssakkunnigas utredningsuppdragnärmast

gällde utbildningen för industri-hantverk, handel och husligt

arbete (se prop. 1955: 139, s. 7) och att bestämmelser i kung. 1957: 480 om

statsbidrag till yrkesskolor också taga sikte på ifrågavarande näringsgrenar.

En utvidgning till andra områden är naturligtvis tänkbar, men den omständigheten,

att staten på visst sätt stöder industri-hantverk, handel och

husligt arbete, synes i och för sig icke kunna tagas till intäkt för att staten

i samma utsträckning bör stödja även annan yrkesutbildning. I vad gäller

sjiiksköterskeutbildningen må i detta spörsmål framhållas, att kroppssjukvården

i princip utgör en uppgift för landstingen och städerna utanför

landsting. Statskontoret finner vid sådant förhållande naturligt, att nämnda

huvudmän framdeles liksom nu i huvudsak svarar, även ekonomiskt, för

utbildningen av sjuksköterskepersonal.

Ämbetsverket vill vidare erinra, att överinseendet över ifrågavarande utbildning

utövas av medicinalstyrelsen. Därest sjuksköterskeskolorna inordnas

i yrkesskolväsendet, skulle de komma att ställas under överstyrelsens

för yrkesutbildning överinseende. Med anledning härav får statskontoret

framhålla, att överstyrelsen med sin nuvarande organisation saknar personella

resurser att fullgöra de nya uppgifter, som skulle tillkomma. Det

synes icke heller finnas anledning att ha någon annan central statlig instans

för utbildningen av sjuksköterskor än medicinalstyrelsen.

Under hänvisning till vad ovan anförts föreslår statskontoret, att förevarande

motioner icke föranleda någon riksdagens åtgärd.

Svenska stadsförbundet har åberopat yttrande från förbundets sjukvårdsdelegation,

vari anförts följande.

Vad i motionerna anförts om landstingens intresse för yrkesutbildning

överhuvudtaget och utbildning av sjukvårdspersonal av olika kategorier i

synnerhet gäller jämväl städerna utanför landsting. Av dessa driva städerna

Stockholm och Göteborg var sin sjuksköterskeskola. Kostnaderna för driften

av dessa skolor är betydande och de ha stegrats under de senaste åren

i icke oväsentlig utsträckning på grund av ökning av utbildningstiden och

omläggning av utbildningsprogrammet, varigenom elevernas arbetskraft

icke kunnat komma huvudmännen till godo i samma omfattning som

tidigare.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr B 76 år 1958

Delegationen delar helt motionärernas uppfattning att den kvalificerade

yrkesutbildning som ges vid sjuksköterskeskolorna, väl kan jämföras med

yrkesutbildningen vid de centrala yrkesskolorna. Ett starkt skäl för sådan

jämförelse är att eleverna vid sjuksköterskeskolorna — och detta gäller i

synnerhet städernas skolor — rekryteras från hela riket. Ett icke ringa

antal av de vid städernas skolor utbildade bli förr eller senare anställda hos

andra huvudmän, däribland staten.

I likhet med motionärerna finner delegationen både rättvise- och billighetsskäl

tala för att statsbidrag utgives till utbildning av sjuksköterskor.

För landstingen såsom huvudmän för såväl sjukvården som yrkesskolorna

ter sig inordnandet av sjuksköterskeutbildningen under yrkesskolväsendet

naturligt. I de landstingsfria städerna däremot är huvudmannaskapet uppdelat

å olika organ. Det synes delegationen vara att föredraga att den

nuvarande ordningen i städerna bibehölles samt att man sökte finna en form

för statsbidrag till städernas sjuksköterskeskolor, som i ekonomiskt hänseende

gåve samma resultat som om skolorna skulle ha lytt under yrkesskol

väsendet. Därest av statsbidragstekniska skäl svårigheter skulle anses

föreligga för en direkt statsbidragsgivning till sjuksköterskeskolorna, har

delegationen icke något att erinra mot att detta sker i den formen att skolorna

inordnas under yrkesskol väsendet. Skulle så ske, innebär detta att

sjuksköterskeskolorna ställas under överstyrelsens för yrkesutbildning överinseende.

Delegationen förutsätter emellertid att medicinalstyrelsen blir tillsynsmyndighet

för de delar av utbildningen, som ligger inom styrelsens

område.

Beträffande den framtida direkta ledningen av sjuksköterskeskolorna får

delegationen framföra följande synpunkter. 1 det normalreglemente, som

gäller för godkända sjuksköterskeskolor och som fastställts av Kungl.

medicinalstyrelsen, föreskrives på vad sätt styrelsen skall vara sammansatt.

Man har här siktat på att få ledamöter, som representerar medicinsk och

pedagogisk erfarenhet. En ledamot skall sålunda om möjligt vara lasarettsläkare

och en sjuksköterska, båda med anställning vid sjukhus där praktisk

utbildning av skolans elever äger rum, samt en vara läkare eller sjuksköterska

inom den öppna hälsovården, och dessutom bör en ledamot äga

erfarenhet från pedagogisk verksamhet. Normalreglementet möjliggör även,

att representanter — styresman och husmoder — för det sjukhus, till vilket

elevernas praktiska utbildning främst är förlagd, närvara vid styrelsens

sammanträden, deltaga i dess överläggningar och få sin mening antecknad

till protokollet, även om de icke är styrelseledamöter. Det synes vara angeläget,

att den erfarenhet, som sålunda här representeras, får komma till uttryck

jämväl efter det sjuksköterskeskolorna eventuellt inlemmats i yrkesskol

väsendet. Detta torde väl lämpligast kunna ske på det sätt som hittills

varit brukligt, nämligen genom en under den lokala huvudstyrelsen sorterande

nämnd.

Under åberopande av det anförda tillstyrker sjukvårdsdelegationen en utredning

för möjliggörande av statsbidrag till sjuksköterskeskolorna.

Svenska landstingsförbundet har avgivit följande yttrande.

Såsom framhålles i de föreliggande motionerna intaga sjuksköterskeskolorna

en särställning i svenskt yrkesskolväsen, i det att statsbidrag till anläggning

och drift icke utgår. Redan år 1944 framlade medicinalstyrelsen

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr 11 76 år 1958

5

förslag om bidrag till driften av de utav staten godkända sjuksköterskeskolorna.

I yttrande över detta förslag framhöll förbundsstyrelsen bland

annat, att det rent principiellt vore starkt motiverat, att staten, som lämnar

bidrag till yrkesundervisning på andra områden, även stöder sjuksköterskeutbildningen.

Styrelsen förordade därför, att sjuksköterskeutbildningen

skulle erhålla statsbidrag enligt samma grunder som annan statsunderstödd

yrkesutbildning.

Förslaget ledde endast till att ett blygsamt statsbidrag beviljades för de

extrakurser, som sjuksköterskeskola anordnar. Detta bidrag föreslås för

övrigt slopat i årets statsverksproposition.

Att sjuksköterskeskolorna i jämförelse med andra yrkesutbildningsanstalter

blivit väsentligt sämre lottade beträffande statligt stöd har sin grund i

rent historiska förhållanden. Ännu för ett par tre decennier sedan var det

närmast att betrakta som en inkomstkälla för ett sjukhus att ha en sjuksköterskeskola

förlagd till detta, beroende på det värdefulla arbetskraftstillskott

som eleverna utgjorde. Den teoretiska undervisningen var kort och

elevernas ersättning för utfört arbete synnerligen blygsam.

Här har emellertid skett en väsentlig ändring under senare år. Den teoretiska

utbildningen har successivt utökats så att den nu utgör sju månader.

Vidare har utbildning i sinnessjukvård, öppen vård m. m. inlagts i utbildningsprogrammet,

varför eleverna ej kunna utnyttjas av modersjukhusen

på samma sätt som tidigare. Härtill kommer att eleverna under den

praktiska tjänstgöringstiden ej betraktas som full arbetskraft och att viss

teoretisk utbildning lämnas i samband med denna tjänstgöring. Slutligen ha

ersättningarna till eleverna ej oväsentligt ökats.

Resultatet av denna utveckling har blivit, att sjuksköterskeskolorna från

att tidigare ej ha i någon nämnvärd omfattning belastat landstingens budget

nu förorsakar dem dryga kostnader. Sammanlagt kostar driften av sjuksköterskeskolorna

landstingen över 7 milj. kronor per år. Nettokostnaden per

skola och år uppgår till i genomsnitt drygt 400 000 kronor.

Pin liknande utveckling föreligger beträffande anläggningskostnaderna.

Från början voro skolorna små och undervisningslokalerna bestodo ofta endast

av ett lektionsrum, allt inom sjukhuset. Med de utökade kurserna och

undervisningstidens förlängning har behov av särskilda sko! komplex uppstått.

De under senare år tillkomna sjuksköterskeskolorna ha var för sig

dragit en kostnad om 2—3 milj. kronor i uppförande och utrustning.

Mot bakgrunden av den sålunda skildrade utvecklingen framstår det som

oegentligt och orättvist att statsbidrag ej utgår till utbildningen av sjuksköterskor

och detta desto mera som även sluten, primärkommuner och

enskilda dra fördel av den utbildning landstingen bedriva. I likhet med

motionärerna finner styrelsen sålunda starka skäl tala för att staten lämnar

bidrag till sjuksköterskeskolorna. Naturligt är, såsom styrelsen redan 1044

framböll, att de i statsbidragsavseende likställas med annan av landstingen

bedriven yrkesutbildning.

Huruvida förutsättningen härför iir att skolorna ställas under överstyrelsens

för yrkesutbildning inseende undandrar sig styrelsens bedömande. I och

för sig har styrelsen icke något att invända mot att så sker. Erinras må att

den utbildning, som på förbundsstyrelsens förslag nu håller på att organiseras

för sjukvårdsbiträden, anknutits till sagda ämbetsverk och inlemmats

i det reguljära yrkesutbildningsväsendet. Det innebär därför intet, princi
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr B 76 år 1958

piellt nytt, om man förfar på liknande sätt beträffande sjuksköterskeutbildningen.

Om så sker bör emellertid medicinalstyrelsen beredas inflytande över

utbildningens utformning samt erhålla viss inspektionsrätt över skolorna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får förbundsstyrelsen tillstyrka

motionärernas förslag.

Svensk sjuksköterskejörening har anfört bland annat följande.

Enligt sjukhuslagen (6 §) utövas högsta tillsynen över landets sjukhus av

medicinalstyrelsen. För den öppna hälso- och sjukvården gäller att distriktsvården

inom varje distriktsvårdsområde skall vara anordnad enligt av medicinalstyrelsen

godkänd plan (kung. 428/1935 angående statsbidrag till

distriktsvård).

Landets 27 sjuksköterskeskolor är samtliga godkända av staten enligt

kungörelse med bestämmelser angående statens godkännande av sjuksköterskeskolor

(SFS 43/1935) med däri vidtagna ändringar. Enligt denna

kungörelse åligger det medicinalstyrelsen att utöva tillsyn över godkända

sjuksköterskeskolor samt att i den ordning särskilt är stadgat verkställa

inspektion av dylika skolor. Det är logiskt och ändamålsenligt att sjuksköterskeutbildningen

ligger under det ämbetsverks överinseende, som har

högsta tillsynen över såväl sluten som öppen sjukvård och hälsovård. Svensk

sjuksköterskeförening anser det uppenbart, att sjuksköterskeutbildningens

innehåll och omfattning måste fastställas av den medicinska tillsynsmyndigheten

och att det måste vara medicinalstyrelsen, som meddelar statligt

godkännande av sjuksköterskeskola.

Medicinalstyrelsen hänvisar i cirkulär av den 10 januari 1955 med normalplaner

för den teoretiska undervisningen vid sjuksköterskeskolor na till

hur alla skolformer permanent är under utveckling och att detta gäller icke

minst sjuksköterskeutbildningen, som måste anpassas efter den snabba utvecklingen

inom medicinen och närliggande vetenskaper. Att sjuksköterskeskolorna

lyckats något så när utvecklas i kapp med den medicinska vetenskapens

explosionsartade utveckling torde bero på det intima samarbete,

som ägt rum mellan tillsynsmyndigheten, medicinalstyrelsen och verksamheten

på fältet. Svensk sjuksköterskeförening har tyvärr mindre god erfarenhet

av hur menligt det inverkar på ett arbetsområde och den oformlighet

det innebär, då flera ämbetsverk tjänstgör som tillsynsmyndighet.

Avsikten med föreliggande motion är att till sjuksköterskeskolorna erhålla

statsbidrag. Svensk sjuksköterskeförening får härvid hänvisa till att

för landstingens del sjukskö t erskeelevernas praktik kommer landstingen

direkt tillgodo, då ersättningen för elevernas arbete icke står i proportion

till det arbete, de utför för sjukhusens räkning.

Svensk sjuksköterskeförening finner sålunda för närvarande icke anledning

att aktualisera frågan om statsbidrag till dessa skolor.

Med hänvisning till vad ovan anförts får sjuksköterskeföreningen avstyrka

motionärernas hemställan om utredning rörande sjuksköterskeskolornas

inordnande i det reguljära yrkesskolväsendet.

Utskottet har vid sin prövning av motionerna I: B 78 och II: B 100 och

de i ärendet avgivna yttrandena funnit skäl föreligga för att det i motionerna

berörda spörsmålet göres till föremål för en allsidig och förutsättnings
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 76 år 1958

7

lös utredning, vilken synes utskottet lämpligen böra anförtros åt 1955 års

sakkunniga för yrkesutbildningens centrala ledning. Utskottet hemställer

därför,

att riksdagen må, i anledning av motionerna I: B 78 och

II: B 100, i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl.

Maj:t måtte vidtaga åtgärder i av utskottet angivet avseende.

Stockholm den 11 november 1958

På statsutskottets vägnar:

EMIL NÄSSTRÖM

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Einar Persson,

fröken Andersson, herrar Boman, Thun, Pålsson, Bergman, Holmqvist,

Rikard Svensson, Söderberg, Axel Johannes Andersson, Bertil Petersson,

Jacobsson och fru Svenson; samt

från andra kammaren: herrar Åkerström, Petterson i Degerfors,

Malmborg, Thapper, Rubbestad, Staxäng, Persson i Växjö, Gustafsson i

Stockholm, Svensson i Stenkyrka, Karlsson i Olofström, fröken Elmén,

herrar Andreasson, Heckscher, Bohman och fröken Vinge.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.