Utlåtande i anledning av väckta motioner angående den koncessionerade inrikes lufttrafiken i Sverige.
1958-11-11 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1958 B:80, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående den koncessionerade inrikes lufttrafiken i Sverige.
Dokumentets text
Statsutskottets utlåtande nr B 80 år 1958
3
Nr B SO
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående den koncessionerade
inrikes lufttrafiken i Sverige.
(4:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr
Svärd (I: B 23) och den andra inom andra kammaren av herr Cassel m. fl.
(II: B 15), har — under hänvisning till motiveringen i motionerna I: 285 och
II: 372 till innevarande års förra riksdag — yrkats att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t hemställer om skyndsam, förutsättningslös utredning angående
den framtida organisationen av och principerna för den koncession
nerade inrikes lufttrafiken i Sverige.
Efter att ha erinrat om överförandet av flygtrafiken mellan Gotland och
fastlandet från SAS till det då nyligen bildade Linjeflyg AB samt vissa därmed
sammanhängande förhållanden har motionärerna (se motionen II: 372)
sammanfattat sina synpunkter enligt följande.
1. Vid uppbyggnaden av det svenska inrikesflyget bör tillses att Gotlands
kommunikationsproblem särskilt uppmärksammas. Under inga förhållanden
bör det få förekomma att resande till och från Gotland till följd
av för höga taxor tvingas subsidiera resor eller transporter på fastlandet.
2. Det eller de bolag som ombesörjer inrikes lufttrafik och erhåller koncession
bör genom äganderättsförhållanden och organisation i sin verksamhet
kunna garantera objektivitet och likställighet i taxor och övriga
villkor. Med hänsyn till tryckfrihetsförordningens anda och innehåll är detta
särskilt angeläget vid distribution av periodiska publikationer.
3. Nu gällande koncession för Linjeflyg utlöper den 14 april 1959. Principerna
för den inrikes lufttrafiken bör därför snarast bli föremål för statsmakternas
prövning.
Över motionerna har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,
yttranden avgivits av luftfartsstyrelsen och 1953 års trafikutredning,
varjämte Scandinavian Airlines System och Linjeflyg AB beretts tillfälle
avgiva utlåtanden.
Luftfartsstyrelsen framhåller att beträffande objektivitet och likställighet
i taxor och övriga villkor den statliga tillståndsgivningen genom transportplikt
och taxekontroll syftar till att skapa garantier mot diskriminering au
trafikanterna oavsett flygföretagens äganderättsförhållanden och organisation.
Styrelsen anför vidare följande.
Den av motionärerna åberopade bestämmelsen i det mellan Linjeflyg aktiebolag,
å ena sidan, samt A/B Kvällstidningen Expressen och Aftonbladets
A/B, å andra sidan, träffade transportavtalet, nämligen att Linjeflyg aktiebolag
är o f ö r b i n d r a t alt med andra tidningsföretag eller med företag
för distribution av tidningar överenskomma om sådana ytterligare tidningstransporter,
som äro affärsmässigt motiverade, har tillkommit på uttrycklig
4
Statsutskottets utlåtande nr B 80 år 1958
begäran av luftfartsstyrelsen och får ses såsom ett komplement till koncessionens
bestämmelse om transportplikten. I detta sammanhang vill luftfartsstyrelsen
framhålla, att styrelsen icke erhållit kännedom om något praktiskt
exempel på, att Linjeflyg aktiebolag, i avseende på sin transportplikt skulle
ha bedrivit sin verksamhet på sätt, som icke överensstämmer med koncessionens
anda eller bokstav.
I fråga om taxekontrollen har luftfartsstyrelsen utnyttjat sina i koncessionen
givna befogenheter för att bringa taxesättningen på företagets linjenät
i bättre överensstämmelse med taxestrukturen för andra kommunikationsmedel
med samtidigt beaktande av att bolagets ekonomiska underlag så vitt
möjligt lämnas intakt.
Vidkommande härefter den av motionärerna berörda frågan om äganderättsförhållanden
och organisation i fråga om det eller de företag, vilka bedriva
inrikes lufttrafik, finner luftfartsstyrelsen det angeläget, att dessa
spörsmål upptagas till förnyad prövning med hänsyn till önskvärdheten av
att en sådan ytterligare organisatorisk samordning kommer till stånd, som
förutsetts i koncessionen. Styrelsen åsyftar i första hand en konsolidering
av inrikesflygets verkstadsorganisation, samverkan med försvarsmakten beträffande
val av flygmateriel m. m. Det svenska civilflyget står också inför
utvecklingen av verksamhetsgrenar, vilkas affärsmässiga handhavande kräver
särskilda erfarenheter och organisatoriska dispositioner. Man kan här tänka
sig såväl en ytterligare samordning som en specialisering. Enligt luftfartsstyrelsens
mening bör man härvidlag avvakta initiativ från såväl intressenterna
i Linjeflyg aktiebolag som från övriga företagare på den civila luftfartens
område.
För Linjeflyg aktiebolags del har luftfartsstyrelsen genom skrivelse den
28 mars 1958 anmodat företagets styrelse att senast den 1 oktober 1958 avgiva
förslag till de åtgärder, vartill Kungl. Maj :ts i samband med koncessionen
gjorda uttalande om behovet av ytterligare organisatorisk samordning
av befraktare och trafikföretag inom den inrikes luftfarten kan föranleda.
Styrelsen förklarar sig slutligen — under angivna förhållanden — icke
anse behov föreligga av den av motionärerna föreslagna utredningen.
1953 års trafikutredning erinrar om att dess hittillsvarande arbete huvudsakligen
avsett de centrala problemen på landtransportmedlens område,
däribland främst frågan om järnvägarnas plats och villkor i vårt framtida
transportsystem. Frågan om den ur trafikpolitisk synpunkt lämpligaste anordningen
av den inrikes luftfarten har däremot ännu ej mera ingående studerats
av utredningen; på luftfartens område har det utförda och pågående
utredningsarbetet endast kommit att beröra de delar, som haft intresse för
bedömandet av dels frågan om tryggandet av en tillfredsställande transportförsörjning
för landets olika delar till lägsta möjliga kostnader, dels ock
frågan om flygtrafikens inverkan på landtransportmedlens trafikunderlag,
varjämte i den inom utredningen förda principdiskussionen i fråga om den
grundläggande inställningen till de trafikpolitiska problemen sikte även tagits
på den inrikes luftfarten.
Härefter anför utredningen följande.
Trafikutredningens hittillsvarande arbete har visat, att erforderlig samordning
inom den statliga trafikpolitiken icke kan nås utan hänsynstagande
till förhållandena inom hela det inrikes trafikväsendet, givetvis alltefter den
Statsutskottets utlåtande nr Ii 80 år 1958
5
betydenhet de skilda förhållandena inom olika trafikgrenar ha för lösandet
av samordningsproblemen. Frågor rörande den inrikes luftfarten, vilka påverka
utformandet av de allmänna riktlinjerna för den statliga trafikpolitiken,
komma därför att behandlas av trafikutredningen såsom ett led i dess
utredningsarbete.
Trafikutredningen vill vidare erinra därom, att nyligen sakkunniga tillkallats
inom kommunikationsdepartementet för att såsom svenska ledamöter
ingå i en skandinavisk kommitté med uppgift att undersöka möjligheterna
att åstadkomma enhetliga principer för beräkning av de kostnader, som
böra åvila luftfarten för utnyttjande av de civila flygplatserna i Danmark,
Norge och Sverige, samt att jämväl taga upp därmed sammanhängande frågor,
som kunna komma att aktualiseras under utredningsarbetets gång. För
taxesättningen inom den inrikes luftfarten väsentliga kostnadsspörsmål torde
sålunda genom nämnda kommitté komma att utredas.
Utredningen, som således finner det redan vara i erforderlig grad sörjt för
att de väsentliga problemen inom den inrikes luftfarten blir genom utredningar
belysta, anser anledning därför saknas att på sätt motionärerna föreslagit
anordna ytterligare en utredning rörande den inrikes luftfarten.
Scandinavian Airlines System och Linje fly g AB framhåller i gemensamt
yttrande att på de svenska inrikeslinjer, som SAS beflugit — inkl. Gotlandslinjen
— taxorna varit oförändrade sedan år 1953, då de fastställdes av
luftfartsstyrelsen. I samband med genomförd rabattsanering och av luftfartsstyrelsen
per den 1 april 1958 godkänd taxerevision hade samtliga grundtaxor
på SAS’ och Linjeflygs inrikeslinjer höjts med undantag för Gotlandslinjen,
där grundtaxan sänkts med sju procent. Det från gotländskt håll
framförda kravet på en utjämning av km-priset mellan Gotlandslinjen och
övriga inrikeslinjer måste därmed anses i rimlig utsträckning tillgodosett.
Den differens i fråga om km-priset, som fortfarande kvarslode mellan Gotlandslinjen
och övriga linjer, vore fullt berättigad med hänsyn till de fasta
kostnaderna på de olika linjerna. På den korta Gotlandslinjen finge nämligen
trafikföretaget vidkännas betydligt högre fasta kostnader per producerad
tonkilometer än på de längre linjerna. En verkställd kostnadsutredning
utvisade således att kostnaden per offererad tonkm på Gotlandslinjen verksamhetsåret
1956/57 översteg motsvarande kostnad på exempelvis Göteborgslinjen
med hela 5(1 %.
Fortsättningsvis framhålles bl. a. åt! det måhända kunde vara riktigt, alt
rent principiella synpunkter talar för att Linjeflvgs verksamhet om möjligt
borde vara baserad på eu något bredare aktionärskrets. I skrivelsen anföres
därom.
Å andra sidan synes även de nuvarande aktionärsförhållandena och bolagets
organisation icke behöva inge några farhågor för sådana konsekvenser
till förmån för de båda aktionärstidningarna och till nackdel för andra tidningsintressen,
som motionärerna velat göra gällande. De båda tidningsaklionärerna
Dagens Nyheters AB och Stockholms-Tidningen AB har icke ett
avgörande inflytande i Linjeflyg. SAS’ innehav av 50 % av aktierna och villkoret
alt halva antalet styrelseledamöter skall nomineras av SAS samt att
styrelsens ordförande skall ulses bland SAS-ledamöterna borde kunna vara garanti
nog för att de allmänna trafikintressena kommer all vederbörligen tillgodoses.
Det borde väl för övrigt stå klart, att i praktiken ingen inrikestrafik
6
Statsutskottets utlåtande nr B SO år 1958
över huvud taget kan ha någon utsikt till framgång, om den skulle bedrivas
utifrån synpunkten att tillgodose ett eller ett par särintressen. Med den ganska
svaga ekonomi, som Linjeflyg säkerligen kommer att få arbeta med åtskilliga
år framöver, gäller det givetvis att planera linjer och tidtabeller på sådant
sätt och att anpassa taxepolitiken så, alt man har utsikt att nå bredast möjliga
trafikunderlag. För den som känner trafikflyg och dess trafikekonomiska
problem något så när, är detta helt självklart. Andra utgångspunkter för
Linjeflygs verksamhet är ej möjliga. Härtill kommer att verksamheten bl. a.
ur alla dessa synpunkter övervakas av vederbörande myndigheter, i främsta
rummet Luftfartsstyrelsen.
Enligt »cornmon carrier-principen» står enligt bolagen all Linjeflygs egentliga
reguljära trafik helt öppen för allmänheten för passagerare- och godsbefordran
på lika, av myndigheterna kontrollerade villkor. Detta gäller givetvis
då också alla eventuella tidningskunder. Både trafikprogram och taxor
skall godkännas av myndigheterna. Med linjekoncession följer vidare trafikplikt
på de linjer bolaget trafikerar. De ändrade eller ytterligare koncessionsvillkor
och -bestämmelser, som anses påkallade för att säkerställa att trafiken
bedrives på ett för allmänheten ändamålsenligt och betryggande sätt,
kan under koncessionstiden föreskrivas av Kungl. Maj :t.
Beträffande slutligen vad i motionerna anförts om breddningen av Linjetlygs
intressentunderlag framhålles, att redan under diskussionerna om Linjeflygs
bildande vissa kontakter förevar med AB Svenska Pressbyrån såsom
representerande den samlade svenska pressen ang. eventuellt delägarskap i
Linjeflyg. Dessa kontakter ledde emellertid då icke till positivt resultat. Frågan
om en utökning av aktionärskretsen hade sedermera vid flera tillfällen
diskuterats inom Linjeflygs styrelse, och Linjeflyg hade i dagarna tillskrivit
AB Svenska Pressbyrån med en förfrågan om intresse förelåge från detta
företags sida för inträde som aktionär i Linjeflvg. Linjeflyg hade samtidigt
förklarat sig berett att, om sådant intresse förelåge, närmare diskutera förutsättningarna
och formerna för ett delägarskap.
Utskottet. I förevarande motioner har hemställts om en förutsättningslös
utredning angående den framtida organisationen av och principerna för den
koncessionerade inrikes lufttrafiken. Motionärerna har i anslutning härtill
framhållit att det eller de bolag som ombesörjer nämnda trafik genom äganderättsförhållanden
och organisation i sin verksamhet bör kunna garantera
objektivitet och likställighet i taxor och övriga villkor. Det borde vidare icke
få förekomma att resande till och från Gotland till följd av för höga taxor
tvingades subsidiera resor eller transporter på fastlandet.
De i ärendet hörda remissinstanserna har emellertid icke ansett den föreslagna
utredningen erforderlig. Enligt luftfartsstyrelsen, som redan synes ha
sin uppmärksamhet riktad på de av motionärerna aktualiserade frågorna
och även vidtagit vissa åtgärder beträffande såväl taxe- som organisationsfrågorna,
syftar den statliga tillståndsgivningen på förevarande område just
till att genom transportplikt och taxekontroll skapa garantier mot diskriminering
av trafikanterna oavsett flygföretagens äganderättsförhållanden och
organisation. Från flygbolagens sida har i taxefrågan bl. a. erinrats om att
Statsutskottets utlåtande nr B 80 år 1958
7
per den 1 april innevarande år med luftfartsstyrelsens medgivande samtliga
grundtaxor på SAS’ och Linjeflygs inrikeslinjer höjts med undantag för Gotlandslinjen,
där taxan sänkts med sju procent. Med hänsyn härtill och då
alltjämt kvarstående prisdifferens mellan den kortare Gotlandslinjen och övriga
linjer vore betingade av trafikföretagets högre fasta kostnader på förstnämnda
linje ansåges det från gotländskt håll framförda kravet på ett lägre
kilometerpris i rimlig utsträckning tillgodosett. I fråga om breddningen av
Linjeflygs intressentunderlag har erinrats om de långvariga undersökningar
och diskussioner mellan olika intresserade som föregick bolagets bildande
samt de kontakter som därvid förevarit och sedermera återupptagits med
AB Svenska Pressbyrån, som representant för den samlade svenska pressen,
angående eventuellt delägarskap i Linjeflyg.
Slutligen har från 1953 års trafikutrednings sida framhållits att nämnda
utredning som ett led i sitt arbete även avser upptaga frågorna om de allmänna
riktlinjerna m. in. för den inrikes luftfarten. Vissa frågor i anslutning
härtill beräknades för övrigt komma att upptagas till behandling inom
en nyligen tillsatt skandinavisk kommitté.
Utskottet finner det för sin del — i likhet med motionärerna — angeläget
att de med inrikesflygets organisation sammanhängande frågorna blir föremål
för en allsidig prövning från statsmakternas sida, varvid önskvärdheten
av en breddning av äganderättsunderlaget bör beaktas. Då det med hänsyn
till redan pågående utredningar torde kunna förväntas att så blir fallet, kan
utskottet icke finna anledning föreligga att från riksdagens sida nu begära
tillsättandet av ytterligare utredningar i ämnet. Under åberopande av det
anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen må, i anledning av motionerna I: B 23 och
II: B 15 i skrivelse till Kungl. Maj:t giva till känna vad utskottet
anfört.
Stockholm den 11 november 1958
På statsutskottets vägnar:
EMIL NÄSSTRÖM
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Einar Persson,
fröken Andersson, herrar Boman, Tliun, Pålsson, Bergman, Holmqvist, Rikard
Svensson, Söderberg, Axel Johannes Andersson, Bertil Petersson, Jacobsson
och fru Svenson; samt
från andra kammaren: herrar Åkerström, Petterson i Degerfors,
Malmborg, Thapper, Rubbestad, Staxäng, Persson i Växjö, Gustafsson i
Stockholm, Svensson i Stenkyrka, Karlsson i Olofström, fröken Elmén, herrar
Andreasson, Hecksclier, Bohman och fröken Vinge.
B81729 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.