Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om översyn och utredning av utrikesförvaltningens organisation.

1958-11-18 · 15 sidor, varav 15 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 15 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1958 B:82, Utlåtande i anledning av väckt motion om översyn och utredning av utrikesförvaltningens organisation.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr B 82—B 85 Statsutskottets utlåtande nr B 82 år 1958

1

Nr B 82

Utlåtande i anledning av väckt motion om översyn och utredning

av utrikesförvaltningens organisation.

(l:a avd.)

I en inom andra kammaren av herr Christenson i Malmö väckt motion (II:

B 58) har hemställts, att riksdagen ville i skrivelse till Kungl. Maj :t begära

översyn och utredning av utrikesförvaltningens organisation samt att frågan

angående lämplig utvidgning av handelssekreterarinstitutionen blir föremål

för behandling.

Beträffande de skäl, motionären anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas

till den vid 1958 års A-riksdag väckta motionen II: 224.

Över motionerna ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

yttranden begärts av kommerskollegium, Sveriges allmänna exportförening,

Sveriges lantbruksförbund, svenska cellulosaföreningen, svenska trämasseföreningen,

svenska pappersbruksföreningen och svenska trävaruexportföreningen,

Sveriges grossistförbund samt handelskamrarnas nämnd,

vilka yttranden fogats till detta utlåtande (Bilagor A, B, C, D, E och F).

Utskottet. Såsom i ärendet erinrats har utvecklingen av Sveriges kommersiella

förbindelser och därmed sammanhängande spörsmål vid flera tillfällen

under de senaste årtiondena varit föremål för utredning. Sålunda avgav 1938

års exportutredning betänkande med förslag om åtgärder till den svenska

exportnäringens främjande. År 1948 framlades ett av särskilda sakkunniga

utarbetat betänkande rörande vissa utrikeshandelsfrämjande åtgärder, vari

dessa spörsmål allsidigt belystes. Detta betänkande ledde bl. a. till inrättande

av handelssekreterarorganisationen. Den s. k. Amerikautredningen framlade

år 1945 förslag om förstärkningar av utrikesförvaltningen. Även utredningen

om de handelspolitiska arbetsformerna förordade i sitt år 1949 avgivna

betänkande åtskilliga förstärkningar av utrikesrepresentationen.

I den föreliggande motionen erinras om det alltmer hårdnande klimatet

för svensk export. En i väsentliga avseenden förändrad situation torde under

de närmaste åren uppkomma för den svenska utrikeshandeln till följd av det

nära samarbete, som inletts mellan de till sexstatsmarknaden anslutna länderna.

Oavsett om ett frihandelsområde, omfattande ett flertal västeuropeiska

stater, kommer till stånd eller icke, torde förhållandena på den västeuropeiska

marknaden ställa ökade anspråk på den svenska exportens effektivitet.

Mot bakgrunden av den uppkomna situationen och då Sverige är i hög grad

1 liihang till riksdagens protokoll 1958. 0 samt. Nr U 82—13 85

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr B 82 år 1958

beroende av en omfattande utrikeshandel, föreligger det i dagens läge ett

trängande behov av ökade åtgärder för att främja vår utrikeshandel. Med

hänsyn härtill har i motionen förordats dels en översyn och utredning av utrikesförvaltningens

organisation och dels att frågan om lämplig utvidgning

av handelssekreterarinstitutionen blir föremål för behandling.

Vad den officiella utrikesrepresentationen beträffar ligga dess uppgifter

med avseende å utrikeshandeln främst på det handels- och tullpolitiska området.

Det må dock erinras om att Sveriges allmänna exportförening varje

år erhåller tillfälle att utifrån sina egna utgångspunkter med representanter

för utrikesdepartementet överlägga om utrikesrepresentationens utformning.

Vidare sker inom utrikes- och handelsdepartementen årligen översyn av utlandsrepresentationen

i syfte att anpassa densamma efter det aktuella läget.

Någon översyn eller utredning rörande utrikesförvaltningens verksamhet synes

utskottet därför icke i detta sammanhang vara påkallad.

Det allmännas stöd åt utrikeshandeln på det kommersiella området ges i

huvudsak genom de svenska handelskamrarna i utlandet och genom handelssekreterarinstitutionen.

Utskottet vill i detta sammanhang erinra om att Sveriges

allmänna exportförening i skrivelse till Kungl. Maj :t innevarande år

hemställt, att en utredning snarast måtte igångsättas syftande till att undersöka

förutsättningarna för att på basis av redan befintliga handelskamrar utbygga

ett nät av stödjepunkter för den svenska exporten till Västeuropa.

Med hänsyn till vad utskottet i det föregående anfört synes det utskottet

angeläget, att åtgärder vidtagas för att främja den svenska exporten. Förhållandena

på den europeiska, framför allt den västeuropeiska, marknaden

påkalla härvid särskild uppmärksamhet.

Utskottet finner det sålunda angeläget, att hithörande frågor utredas. Härvid

bör man dock icke, på sätt i motionen yrkats, begränsa sig endast till

handelssekreterarinstitutionen. Av vikt är enligt utskottets mening att få till

stånd ett ytterligare utbyggt nät av stödjepunkter för den svenska utrikeshandeln.

De lämpligaste formerna härför torde få övervägas i samråd med näringslivets

företrädare och bli beroende av omständigheterna i varje särskilt

fall. Med hänsyn till den alltmer hårdnande internationella konkurrensen och

de integrationssträvanden, som göra sig gällande i Västeuropa, är det angeläget,

att erforderliga åtgärder för stärkande av vår exportberedskap snarast

möjligt komma till stånd.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må, i anledning av motionen II: B 58, i skrivelse

till Kungl. Maj :t hemställa, att frågan om skyndsamma

åtgärder till främjande av den svenska utrikeshandeln, särskilt

i Västeuropa, på lämpligt sätt utredes.

Stockholm den 18 november 1958

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Närvarande: se under utlåtandet nr 85.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 82 år 1958

3

Bilaga A

Till riksdagens statsutskott

Genom remiss den 8 mars 1958 har Kungl. Maj :t anbefallt kommerskollegium

att till statsutskottet avgiva utlåtande över motionen II: 224 angående

översyn och utredning av utrikesförvaltningens organisation.

Kollegium har hos samtliga handelskamrar i riket hemställt, att de måtte

avgiva yttrande i ärendet.

Överlämnande inkomna yttranden får kollegium anföra följande.1

I den allt hårdare internationella konkurrensen tränger — framhåller motionären

— den frågan fram, hur Sverige skall kunna hävda sig som exportland.

De små staterna finge allt svårare att hävda sig på världsmarknaden

mot stormakterna och de handelspolitiska blockbildningarna. Därför krävdes

omedelbara, snabba och kraftiga initiativ för att planlägga hur statsmakternas

och de enskildas resurser på ett lämpligt sätt skulle kunna samordnas

för eu verkligt aktiv handelspolitik. Motionen utmynnar i ett förslag

om en översyn och utredning av utrikesförvaltningens organisation samt i

en hemställan att frågan angående lämplig utvidgning av handelssekreterarinstitutionen

måtte upptagas till behandling.

Den kommersiella ntrikesrepresentationen och därmed sammanhängande

spörsmål har vid flera tillfällen nnder de senaste årtiondena varit föremål

för utredning. Sålunda avgav 1938 års exportutredning betänkande med förslag

om åtgärder till svenska exportnäringens främjande. År 1948 framlades

ett av särskilda sakkunniga utarbetat betänkande rörande vissa utrikeshandelsfrämjande

åtgärder, vari dessa spörsmål allsidigt belystes. Detta betänkande

ledde bl. a. till inrättande av handelssekreterarorganisationen. Den

s. k. Amerikautredningen framlade år 1945 förslag om förstärkningar av

utrikesförvaltningen. Även utredningen om de handelspolitiska arbetsformerna

ftirordade i sitt år 1949 avgivna betänkande åtskilliga förstärkningar

av utrikesrepresentationen. Slutligen bör också erinras om den översyn av

utlandsrepresentationen, som årligen äger rum inom utrikes- och handelsdepartementen

i syfte att anpassa utrikesrepresentationen efter utvecklingens

växlande krav.

Även om hithörande spörsmål sålunda under senare år blivit utredda i

olika sammanhang samt rutinmässigt fortlöpande följas av de ansvariga organen

i samråd med företrädare för näringslivet, kan en förnyad, mera

grundlig och översiktlig utredning på detta område vara av ett visst värde.

Framförallt en principdiskussion angående avvägningen mellan olika former

av utlandsrepresentationen skulle säkerligen bidraga till att bättre belysa

dessa spörsmål.

Kollegium vill emellertid allmänt understryka motionärens uttalande, att

i första hand näringslivet självt bör genom lämpliga åtgärder inrikta sig på

en hårdare bearbetning av utlandsmarknaderna. Enligt kollegii mening böra

den officiella utlandsrepresentationens möjligheter att påverka utvecklingen

av vår utrikeshandel i stort icke överskattas. I verkligheten ligger tyngdpunkten

på näringslivets egen förmåga att föra ut sina varor på främmande

marknader samt på de enskilda företagens beredvillighet och möjligheter att

anpassa sig till de olika betingelser som där anmäla sig. Den officiella utlandsrepresentationen

kan härutinnan icke få samma betydelse. Dess uppgift

måste vara främst att röja väg för de svenska handelsintressena samt att

1 Ej här medtagna.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr B 82 år 1958

stödja företagen i deras strävan att hävda sig på de utländska marknaderna.

Mot bakgrunden av det nu anförda saknas enligt kollegii mening anledning

att närmare utreda de av motionären väckta frågorna, såvida det icke

framstår som klart att statsmakternas insats på detta område bör ökas eller

taga sig helt andra former. I förstnämnda hänseende får kollegium erinra om

det hårt ansträngda statsfinansiella läget och angelägenheten av att skära

ned statens utgifter, omständigheter vilka självfallet mana till försiktighet

när det gäller krav på ytterligare bidrag från statens sida. I detta sammanhang

får kollegium i anledning av motionärernas uttalande, att handelsministern

i årets statsverksproposition föreslår endast 500 000 kronor för bestridande

av utgifter till utrikeshandelsstipendier, småindustriens exportbyrå

och exportråd samt handelssekreterarorganisationen, framhålla att statens

bidrag i detta hänseende i själva verket är nära 2,2 miljoner kronor. Sålunda

tillkomma drygt 100 000 kronor över riksstaten till de svenska handelskamrarna

i utlandet samt tillhopa omkring 1,6 miljoner kronor från handelsoch

sjöfartsfonden till samma handelskammare och till handelssekreterarorganisatiorien.

Såvitt kollegium kan bedöma torde i stort sett uppfattningen inom näringslivet

vara den, att under nuvarande förhållanden den officiella representationen

på utrikeshandelns område fyller sin uppgift och att en utbyggnad

av denna sålunda icke är nödvändig. Vad som från de i ärendet hörda handelskamrarna

anförts i denna fråga strider icke mot denna kollegii åsikt. Uppenbart

är emellertid att den kommande utvecklingen — och då särskilt av

marknadsförhållandena i Europa — kräver ökad uppmärksamhet också från

statsmakternas sida och att det i samband därmed kan bli aktuellt med en

ökad statlig insats för alt icke vår utrikeshandel skall komma i efterhand.

En utredning om behovet av en ur dessa synpunkter erforderlig förstärkning

av utlandsrepresentationen kan därför vara befogad.

Vad härefter angår frågan om behovet av en omläggning utav de nuvarande

formerna för det statliga stödet åt utrikeshandeln må till en början framhållas,

att den av motionären väckta tanken att kommersiella handejsavdelningar

vid utlandsbeskickningarna skulle verka som förmedlare mellan

svenska och utländska företagare, icke torde omfattas med något större intresse

från näringslivets sida. Flertalet av de hörda handelskamrarna anse

en sådan form icke vara ägnad att i högre grad gynna de svenska exportnäringarna.

Också kollegium ställer sig tveksam till om en sådan ordning

verkligen är ändamålsenlig. I detta sammanhang har emellertid Stockholms

handelskammare pekat på en fråga, vars lösande möjligen tarvar en närmare

översyn. Kollegium avser då vad kammaren anfört om en lämplig avvägning

mellan den politiska rapportgivningen och den kommersiella informationstjänsten

inom utrikesförvaltningen.

En enligt kollegii mening mycket lämplig form för staten att stödja exportnäringarna

är bidragsgivningen till de svenska handelskamrarna i utlandet.

Värdet av det arbete som av dem utförts till fromma för svensk exporthandel

bör icke underskattas. Genom sin halvofficiella ställning ha de

möjligheter både att smidigt anpassa sig efter affärslivets krav och att lämna

visst bistånd åt företagen hos vederbörande lands myndigheter. Den kontinuitet

i verksamheten som kännetecknar en handelskammare är uppenbarligen

en mycket värdefull tillgång i detta sammanhang. Det må vidare

framhållas att, även om ganska betydande statsbidrag årligen lämnas till

dessa handelskamrars verksamhet, det allmännas kostnader för denna form

av utlandsrepresentationen dock äro förhållandevis låga. Inrättandet av en

handelskammare i utlandet är emellertid beroende av vissa särskilda betingelser,

bl. a. förefintligheten av en jämförelsevis omfattande svensk koloni

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 82 år 1958

5

på platsen och beredvillighet från del enskilda näringslivet att påtaga sig ansvaret

för en sådan verksamhet. Sannolikt skulle mera ingående undersökningar

rörande möjligheterna att skapa nya svenska handelskammare i utlandet

lämna positivt resultat.

Från många håll har omvittnats att handelssekreterarna under den förhållandevis

korta tid denna organisation hunnit verka uträttat ett gott och

uppskattat arbete. En närmare kartläggning av erfarenheterna härvidlag inom

näringslivet skulle emellertid vara av betydelse för bedömandet av de med

verksamheten följande fördelarna och för organisationens ställning i den

framtida kommersiella representationen. För egen del har kollegium bibringats

den uppfattningen att denna form har sitt största värde när det gäller

mera obearbetade utländska marknader. Enligt kollegii mening har handelssekrelerarorganisationen

den svagheten, att de olika handelssekreterarna

vanligen icke bli i tillfälle att verka någon längre tid på samma plats och att

de få lämna sitt verksamhetsområde ungefär samtidigt som de blivit insatta

i sitt arbete och därmed följande problem.

På grund av det anförda finner sig kollegium icke böra motsätta sig motionärens

yrkande.

I handläggningen av detta ärende har — förutom generaldirektören Malmfors

och kommerserådet Lindstedt, föredragande — kommerserådet Wennersten

deltagit.

Stockholm den 26 april 1958

NILS MALMFORS

ANDERS LINDSTEDT

G. v. Wachenfelt

Bilaga B

Till riksdagens statsutskott

Med skrivelse den 4 mars 1958 har statsutskottet berett Sveriges allmänna

exportförening tillfälle yttra sig över en motion (11:224) angående översyn

och utredning av utrikesförvaltningens organisation. Exportföreningen får

med anledning härav anföra följande.

Såsom motionären framhållit, bör det i första hand ankomma på näringslivet

självt att inrikta sig på effektivare bearbetning av utlandsmarknaderna.

Med hänsyn till utrikeshandelns stora betydelse för vårt land är det

emellertid naturligt, att näringslivets ansträngningar i detta hänseende i

lämpliga former stödjas av det allmänna. Man bör härvid lämpligen skilja

på åtgärder på det handelspolitiska (inklusive det tullpolitiska) och på det

kommersiella området.

På det handelspolitiska fältet gäller det att övervinna hinder, som av myndigheterna

i avnämarländerna resas mot införsel av utländska varor, respektive

begagnande av utländska tjänster. Detta är uppenbarligen en uppgift,

som ankommer på statsmakterna, i första hand regeringen och de myndigheter

som svara för handelspolitiken. I andra hand — när det blir fråga

om själva förhandlingsarbetet samt att i praktiken tillse att den svenska

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr B 82 år 1958

exporten kommer i åtnjutande av tillförsäkrad behandling — åvilar uppgiften

utrikesrepresentationen.

Den handelspolitiska aktiviteten, vilken under de tidigare efterkrigsåren

företedde en utpräglat bilateral syftning, har under de senaste åren kommit

att alltmer inriktas på olika former av internationellt samarbete på det ekonomiska

området. Föreningen vill i detta sammanhang understryka, åt! de

svenska myndigheterna gjort och göra förnämliga insatser på det handelspolitiska

området till exportnäringens stöd. Utan dessa insatser, vilka ske i

nära samarbete med näringslivets organisationer, skulle det icke ha varit

möjligt för svensk export att under den av allehanda importrestriktioner

präglade efterkrigstiden hävda sig på sätt som skett.

Vad avser det allmännas stöd åt utrikeshandeln på det kommersiella området

te sig förhållandena delvis annorlunda. Även härvidlag kan utrikesförvaltningen

förvisso lämna värdefullt bistånd genom att på det allmänna

planet framhäva Sveriges ställning såsom exportland. Däremot är den officiella

utrikesrepresentationen ej alltid så väl lämpad att ombesörja på konkreta

affärsresultat inriktad verksamhet, såsom tillhandahållandet av praktiska

marknadsupplysningar, sammanlänkandet av svenska exportörer med

utländska köpare och representanter etc. Detta är icke uteslutande att återföra

på brist på särskilt utbildad handelspersonal hos beskickningar och

konsulat. Dessas officiella status, vilken i handelspolitiska sammanhang

givetvis är en tillgång, blir på det mera affärsmässiga området ej sällan till

hinders.

Den mest ändamålsenliga formen för stöd åt utrikeshandeln på det kommersiella

området utgöres enligt föreningens mening av svenska handelskamrar

i utlandet. Hos dessa kan på ett lyckligt sätt förenas den tyngd, som

liandelskammarinstitutionens internationellt erkända ställning skänker, och

den rörelsefrihet, som följer med kamrarnas friare ställning i jämförelse

med beskickningar och konsulat. Fn ytterligare fördel med handelskamrarrarna

är, att de tack vare sin fasta organisation och personaluppsättning efter

hand böra kunna förvärva en verkligt ingående kännedom om marknadsförhållandena

inom sitt verksamhetsområde.

En förutsättning för att en svensk handelskammare skall kunna fungera

på tillfredsställande sätt i elt främmande land är, att där finnes en icke

alltför fåtalig krets svenska affärsmän beredda att helhjärtat stödja kammaren.

De personella och ekonomiska insatser, som härigenom och genom

en motsvarande stödjande krets i hemlandet kunna uppbådas, äro dock enligt

vad erfarenheten utvisar icke tillfyllest utan vid sidan härav erfordras

som regel ekonomiskt bistånd av allmänna medel. Det må i detta sammanhang

observeras, att handelskamrarnas verksamhet främst torde lända de

mindre och medelstora exportörerna till fördel, under det att den tjmgsta

bördan för deras upprätthållande brukar falla på de större exportföretagen,

både i ekonomiskt avseende och genom personliga insatser från cheferna för

dessa företags dotterbolag.

Vad beträffar handelssekreterareinstitutionen, vid vilken motionären särskilt

uppehåller sig, är denna som bekant av tämligen ungt datum. Ehuru

det är ovedersägligt, att många handelssekreterare under efterkrigstiden

gjort värdefulla insatser såsom vägröjare för svensk export på ett flertal

transoceana marknader, bör institutionen enligt föreningens mening alltjämt

betraktas som ett experiment. En svaghet är avsaknaden av en effektiv basorganisation

i hemlandet för handelssekreterarna ävensom den oklarhet,

som vidlåder deras förhållande till den ordinarie utrikesrepresentationen.

Den verksamhet, som handelssekreterarna bedriva, torde över huvud bäst

lämpa sig för »pionjärbelonade» marknader.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 82 år 1958

7

Motionären yrkar avslutningsvis på utredningar i fråga om dels utrikesförvaltningens

organisation, dels en utvidgning av handelssekreterareinstitutionen.

I förstnämnda hänseende vill Exportföreningen peka på att den svenska

utrikesrepresentationen under efterkrigstiden utvecklats någorlunda i takt

med de intensifierade behov, som framkommit på utrikeshandelsområdet. Det

må härvid nämnas, att föreningen varje höst erhåller tillfälle att, utifrån

sina egna utgångspunkter, med representanter för Utrikesdepartementet gå

igenom utrikesrepresentationens utformning. Till de synpunkter och önskemål,

som därvid framföras från föreningens sida, brukar hänsyn tagas vid

uppgörandet av departementets petita inför nästa budgetår.

I fråga om handelssekreterareinstitutionen vill föreningen gärna vitsorda,

att tiden nu synes vara inne att underkasta de hittills vunna erfarenheterna

en granskning i såväl principiellt som praktiskt avseende. Denna

granskning torde i första hand böra anförtros åt representanter för berörda

myndigheter och näringslivets ifrågakommande organisationer.

En brännande aktuell fråga är, såsom motionären med allt fog understrukit,

huru den svenska exporten på den mer eller mindre enhetliga västeuropeiska

marknad, som börjar avteckna sig, bäst skall kunna befordras.

Såsom av det ovan sagda torde framgå, bör man enligt föreningens mening

härvid främst anknyta till handelskammarinstitutionen. Föreningen har i en

framställning till Kungl. Maj:t, vilken i avskrift närslutes,1 hemställt att en

utredning snarast måtte igångsättas syftande till att undersöka förutsättningarna

för att, på basis av redan befintliga handelskamrar, utbygga ett nät

av stödjepunkter för den svenska exporten till Västeuropa. Uppenbart är, att

för en sådan utbyggnad skulle krävas betydande bidrag av allmänna medel.

En dylik insats ter sig emellertid synnerligen välmotiverad med hänsyn till

att det här rör sig om frågor av utomordentlig betydelse för vårt lands

framtida ekonomi.

Stockholm den 26 april 1958

SVERIGES ALLMÄNNA EXPORTFÖRENING

N. DANIELSEN

Hans Swedberg

Bilaga C

Till riksdagens statsutskott

Med skrivelse den 4 mars 1958 har statsutskottet berett Sveriges lantbruksförbund

tillfälle avgiva utlåtande över en motion (II: 224) angående översyn

och utredning av utrikesförvaltningens organisation. Sveriges lantbruksförbund,

som nedan endast kommer att yttra sig över motionen i vad den avser

den direkta verksamheten på utlandsmarknaderna, får i anledning härav

anföra följande.

Som framhållits i motionen kräver den pågående integreringen av Mellaneuropas

ekonomi speciell uppmärksamhet från svensk sida. En intensifiering

1 Ej här medtagen.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr B 82 år 1958

av verksamheten såväl på det handelspolitiska som på det kommersiella området

är således erforderlig, för att Sverige skall kunna bibehålla och utvidga

sina exportmarknader, särskilt i de länder, som omfattas av tullunionen.

Det ligger i sakens natur, vilket också framhållits av motionären, att i

detta läge i första hand näringslivet självt bör inrikta sig på en hårdare bearbetning

av utlandsmarknaderna. Vissa frågor i samband med avsättning

på exportmarknaderna kan emellertid svårligen lösas av de enskilda exportföretagen

eller dessas representanter i utlandet. Detta gäller speciellt frågor

av handelspolitisk natur.

Näringslivets exportverksamhet understödjes av statsmakterna och ifrågakommande

myndigheter främst genom åtgärder på det handelspolitiska området.

Det ankommer således på det allmänna att i samråd med näringslivets

organisationer söka komma till rätta med sådana hinder för den svenska

exporten, som reses i andra länder i form av tullmurar, valuta- och importrestriktioner

etc. Denna verksamhet har under senare år i allt störe utsträckning

kommit att äga rum i olika internationella organisationer.

Utrikesförvaltningens del i den handelspolitiska verksamheten består huvudsakligen

dels i att genomföra det för den handelspolitiska målsättningen

erforderliga förhandlingsarbetet, dels i att övervaka att genom förhandlingsarbetet

utverkade åtaganden effektueras.

Lantbruksförbundet delar motionärens uppfattning, att det allmänna i nuvarande

läge mera aktivt genom exporthefrämjande åtgärder bör stödja näringslivets

exportverksamhet. Dock hyser förbundet den åsikten, att statsmakternas

medverkan på detta område icke bör verkställas genom en utvidgning

av utrikesrepresentationens åligganden till att även omfatta kommersiell

verksamhet, såsom förmedling av köpmannamässiga kontakter,

marknadsbearbetningar och andra liknande affärsbetonade uppdrag. Å ena

sidan torde beskickningarnas officiella status lägga hinder i vägen för ett

effektivt utförande av sådana uppdrag. Å andra sidan kan, därest beskickningarna

skulle åläggas dylika uppdrag, beskickningarnas möjligheter att vid

behov intervenera hos vederbörande lands myndigheter i frågor rörande avtalstillämpning

och andra frågor av handelspolitisk natur härigenom komma

att i betydande utsträckning beskäras.

Utrikesförvaltningens och utrikesrepresentationens verksamhet i ifrågavarande

avseenden bör således enligt förbundets mening bibehållas vid sin nuvarande

inriktning. En viktig förutsättning för ett effektivt bedrivande av den

handelspolitiska verksamheten är emellertid att personalbytena såväl inom

utrikesdepartementet som vid beskickningarna icke sker med alltför korta

mellanrum och att det i möjligaste mån sörjes för kontinuiteten på dessa

poster.

Som ovan framhållits anser förbundet det nödvändigt möta den hårdnande

konkurrensen på utlandsmarknaderna, i synnerhet inom OEEC-området,

med ökade ansträngningar för att bibehålla och utvidga den svenska exportmarknaden,

varvid måste förutsättas ökat deltagande från det allmännas

sida.

För närvarande stödjes exportföretagens verksamhet på marknaderna från

statsmakternas sida huvudsakligen på två vägar, nämligen genom de svenska

handelskamrarna i utlandet och genom handelssekreterareinstitutionen.

Handelskamrar har upprättats i vissa av de länder, som kan betraktas

som traditionella svenska marknader. Handelssekreterareverksamheten bedrives

huvudsakligen på sådana marknader, som på grund av sin belägenhet

eller av andra skäl endast med stora ekonomiska uppoffringar kan bearbetas

av enskilda företag.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 82 år 1958

9

Det synes förbundet ändamålsenligt att det statliga stödet åt exportnäringen

för intensifierad marknadsbearbetning o. d. även i fortsättningen effektueras

inom ramen för dessa båda institutioner. En intensifierad verksamhet

på marknaderna, främst inom OEEC-området, torde förutsätta att nya handelskammare

upprättas i vissa länder, där sådana för närvarande saknas.

Främst bör härvid Beneluxländerna, Italien och Schweiz komma i fråga. Vidare

synes en utökning av kamrarnas personella och ekonomiska resurser

bli erforderlig.

Förbundet delar motionärens uppfattning, att handelssekreterareposter av

någon form bör inrättas även i vissa europeiska länder, där ett hårdare

marknadsarbete bedöms erforderligt. Det torde därvid böra undersökas, om

icke dessa poster organisatoriskt kan anknytas till handelskamrarna.

För närvarande bestrides kostnaderna för handelskamrarna huvudsakligen

av sådana företag, som har direkt intresse av kamrarnas verksamhet. En

utbyggnad och effektivisering av kamrarnas arbete på marknaderna synes

knappast möjlig utan ökat ekonomiskt bistånd från det allmänna. För ökade

anslag till handelskamrarnas verksamhet talar också det samhälleliga intresset

av en intensifiering av exportansträngningarna.

De allmänna riktlinjerna för handelskamrarnas och handelssekreterarnas

verksamhet bör anförtros en nämnd med representanter för staten och näringslivet

inklusive jordbruket. Åt en sådan nämnd bör också uppdragas

samordning av dessa institutioners verksamhet.

Vad beträffar handelssekreterareinstitutionen anser förbundet, att denna i

princip bör bibehållas. Det synes dock motiverat, att underkasta formerna

härför en närmare undersökning mot bakgrund av de hittills vunna erfarenheterna.

Dock bör denna institution även framdeles organisatoriskt vara fristående

från utrikesförvaltningen.

Som ovan framgar finner förbundet dels en utbyggnad och aklivisering av

handelskammareorganisationen önskvärd, dels att handelssekreterareinstitutionen,

skild från utrikesförvaltningen, i någon form bör bibehållas.

Under sadana förutsättningar har förbundet icke ansett sig ha anledning

ta ställning till frågan om en översyn och utredning av utrikesförvaltningens

organisation.

Stockholm den 4 juni 1958

SVERIGES LANTBRUKSFÖRBUND

förening u. p. a.

GÖSTA LIEDBERG

C. W. CUKTMAN

Harry Hasselgren

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr B 82 åv 1958

Bilaga D

Till riksdagens statsutskott

Genom remiss av den 4 mars 1958 har statsutskottet berett envar av undertecknade

föreningar tillfälle att yttra sig över en i riksdagens andra kammare

avgiven motion (nr 224) angående översyn och utredning av utrikesförvaltningens

organisation. Undertecknade föreningar få med anledning

härav anföra följande.

Med instämmande i av motionären framförda synpunkter vilja föreningarna

understryka betydelsen av att Sverige med sin relativt sett mycket stora

utrikeshandel för en verkligt aktiv handelspolitik. Alla åtgärder som kunna

skapa bättre betingelser för vår export böra tillvaratagas.

När det gäller hävdandet av exportnäringens intressen på det handelspolitiska

planet är det vår uppfattning, att våra intressen i allmänhet blivit väl

tillvaratagna av våra myndigheter inom ramen för de resurser, som statsmakterna

ställa till deras förfogande. Betydelsen av den verksamhet, som

på det handels- och tullpolitiska området utövas såväl genom den centrala

utrikesförvaltningen som via beskickningarna, kan i detta hänseende icke

överskattas. När det gäller rekrytering av handelspolitiskt och kommersiellt

erfaren personal till våra beskickningar och lönade konsulat synes utrikesdepartementets

handelsavdelning utgöra bästa tänkbara rekryteringsbas. I

den mån beskickningar och lönade konsulat på för vår export betydelsefulla

marknader icke ha förmånen av att ha tillgång till personal, som tjänstgjort

på handelsavdelningen, vore det enligt vår uppfattning av stor betydelse,

om sådana beskickningar och konsulat kunde förstärkas med dylik

personal. Vi finna det sålunda angeläget att utrikesdepartementets tjänstemän

i största möjliga utsträckning på ett relativt tidigt stadium i karriären

kunna beredas möjlighet att tjänstgöra på handelsavdelningen.

Vad sedan beträffar den kommersiella verksamheten i egentlig bemärkelse

må först framhållas, att organisationen av försäljningen givetvis varierar

något för skogsindustrins olika produkter i fråga om olika slag av marknader.

I Västeuropa, som motionären särskilt uppehåller sig vid, kan emellertid

generellt sägas, att försäljningen av massa och papper så gott som uteslutande

och för trävaror till övervägande del sker genom industrins egna

representanter i de olika länderna och att industrin vidare regelbundet genom

sina försäljningsavdelningar besöker marknader och köpare. För trävarornas

del förekommer vid sidan härav en betydande export genom självständigt

arbetande svenska exportagenter eller grossister, som ha inarbetade

kontakter i avsättningslandet. Under dessa förhållanden torde handelssekreterare

knappast kunna förväntas fylla någon kommersiell uppgift av betydelse

för avsättningen av nu ifrågavarande skogsprodukter i Västeuropa.

Samma omständigheter föreligga för massa och papper på åtskilliga av de

mera betydande transoceana avsättningsområdena, i första hand i Nord- och

Sydamerika samt i Australien, Nya Zeeland och Sydafrika. På dessa liksom

även på andra transoceana marknader arbeta dessutom i många fall svenska

och utländska affärshus, som äro specialiserade och väl inarbetade.

Om sålunda handelssekreterareinstitutionen i fråga om vår massa- och

pappersexport icke torde ha någon större uppgift att fylla på här berörda

marknader, finnas dock åtskilliga, huvudsakligen utomeuropeiska länder,

där handelssekreterarnas verksamhet erfarenhetsmässigt varit till verklig

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 82 år 1958

11

nytta. Detta gäller särskilt sådana marknader — i Afrika, Asien och vissa

delar av Sydamerika — som på grund av det långa avståndet eller av andra

skäl äro relativt mindre väl försäljningsmässigt organiserade eller utforskade.

Vad trävarorna beträffar kan konstateras, att exportörernas representation

på transoceana avsättningsområden i många fall icke är tillfredsställande

ordnad. Handelssekreterare torde därför kunna verksamt bidraga till

upparbetandet av potentiella trävarumarknader i dessa områden.

I fråga om handelskamrarna, som ju endast finnas på vissa västeuropeiska

och ett fåtal transoceana marknader, vilja föreningarna framhålla som sin

uppfattning, att dessa utan tvekan äro av stor betydelse när det gäller att tillvartaga

svenska exportintressen på ett mera allmänt kommersiellt plan, tillhandagå

med upplysningar i olika frågor, förmedla kontakter mellan svenska

och utländska företag, biträda svenska företag vid kontakter med utländska

myndigheter i vissa fall in. in.

Med hänsyn till handelskamrarnas över lag allmänt värdefulla exportfrämjande

verksamhet, vilja föreningarna tillstyrka, att dessa — om man i likhet

med motionären skulle anse, att de för närvarande sakna tillräckliga resurser

— på lämpligt sätt förstärkas.

Medan vi således vilja betyga vårt intresse för att handelssekreterareinstitutionen

bihehålles såsom ett av olika medel för att bearbeta outvecklade

respektive långt bort belägna marknader, ställa vi oss mera tveksamma till

lämpligheten av att handelssekreterareposter inrättas i de länder eller städer,

där handeln redan är väl organiserad, och i synnerhet där man exempelvis

redan har handelskammare. Här förefaller det mera naturligt att anknyta

handelssekreterarens funktion till handelskammaren genom en lämplig förstärkning

av densamma. I andra fall torde en närmare anknytning av handelssekreteraren

till den officiella diplomatiska representationen kunna övervägas.

Mot bakgrund av vad sålunda anförts finna föreningarna, att en översyn

av hithörande organisatoriska frågor skulle kunna visa sig värdefull ur exportfrämjande

synpunkt.

Stockholm den 19 juni 1958

SVENSKA CELLULOSAFÖRENINGEN

SVENSKA TRÄMASSEFÖRENINGEN

SVENSKA PAPPERSBRUKSFÖRENINGEN

Ewert Landberg

SVENSKA TRÄVARUEXPORTFÖRENINGEN

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr B 82 år 1958

Bilaga E

Till riksdagens statsutskott

Med skrivelse den 4 mars 1958 har statsutskottet hemställt om yttrande

från Sveriges Grossistförbund i anledning av en motion (11:224) angående

översyn och utredning av utrikesförvaltningens organisation. Förbundet får

i denna fråga, vad gäller det handelspolitiska och kommersiella området, anföra

följande.

För Sverige, som i så hög grad är beroende av en omfattande utrikeshandel,

är kontakterna med och bearbetningen av utländska marknader av

största betydelse. Såsom framhålles i motionen tillkommer det i första hand

näringslivet att svara för bearbetningen av de utländska marknaderna och

etablerandet av lämpliga kontakter. Det är emellertid uppenbart, att statsmakterna

härvidlag måste lämna sitt stöd i olika former.

Av grundläggande betydelse för utrikeshandeln är den verksamhet, som

regeringen, berörda myndigheter och utrikesförvaltningen bedriver på de

handelspolitiska samt tull- och valutapolitiska områdena. Genom denna verksamhet

skapas förutsättningarna för ett kommersiellt byte av varor och

tjänster med utlandet. I allmänhet är det härvidlag fråga om uppgifter av

en sådan art — t. ex. handels- och tullavtal, förhandlingsverksamhet i anslutning

härtill, övervakning av att ingångna avtal följas — att ansvaret

för uppgifternas lösande måste ligga på statsmakterna. Denna verksamhet

bör givetvis bedrivas i nära samarbete med näringslivet och dess organisationer,

vilket även sker i stor utsträckning.

Arten och omfattningen av denna verksamhet har i hög grad ändrats under

efterkrigstiden jämfört med förhållandena före kriget. Fn betydande

ansvällning av arbetsuppgifterna ägde rum i och med de radikalt ändrade

förutsättningarna för utrikeshandeln under åren närmast efter kriget. Samtidigt

som det bilaterala systemet och dess utomordentligt omfattande förhandlings-,

avtals- och uppföljningsverksamhet präglade så gott som hela den

svenska utrikeshandeln, intensifierades arbetet inom olika internationella

organ såväl på det handelspolitiska som på de tull- och valutapolitiska områdena.

Även om resurserna inom utrikesförvaltningen till en början kan ha

varit otillräckliga, har efter hand en anpassning skett bl. a. av personalbehovet,

så att detta någorlunda kommit att motsvara de ökade arbetsuppgifterna.

Sedermera har som bekant den fortgående liberaliseringen främst

av handelsförbindelserna inom Västeuropa men även med flertalet utomeuropeiska

länder medfört, att den handelspolitiska verksamheten i ökad omfattning

flyttats över från det bilaterala planet till olika inernationella organ.

Inte minst gäller detta de senaste årens utveckling med den intensifierade

verksamheten inom OEEC syftande till att få till stånd ett västeuropeiskt

frihandelsområde. Det bör emellertid framhållas i detta sammanhang, att

även om lättnader i handelsförbindelserna kommit till stånd vad gäller flertalet

länder, alltjämt relativt omfattande och många gånger svårlösta problem

föreligger, vilka är av en sådan art, att de endast kan angripas på myndighetsplanet.

Det må vara tillräckligt att såsom exemplifiering nämna de östeuropeiska

länderna, Turkiet, Spanien, Japan och vissa sydamerikanska stater.

Mot bakgrund härav är det ofrånkomligt, att det inom utrikesförvaltningen

måste finnas sådana resurser, att de handels-, tull- och valutapolitiska pro
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 82 år 1958

13

blemen i möjligaste män kan lösas, vare sig de uppträder på det bilaterala

eller på det internationella planet. Helt allmänt synes man med de senaste

årens erfarenheter kunna konstatera, att såväl utrikesförvaltningen som övriga

berörda myndigheter lyckats bemästra de växande arbetsuppgifterna

samt att man på olika håll inom statsförvaltningen gjort förtjänstfulla insatser

av mycket stort värde för den svenska utrikeshandeln.

Om sålunda enligt vår uppfattning delade meningar ej borde råda om

betydelsen av denna del av statsmakternas verksamhet på utrikeshandelns

område, finns det emellertid anledning att närmare överväga i vilken utsträckning

och under vilka former statligt stöd bör lämnas på det kommersiella

området. Det synes oss naturligt, att staten här har viktiga uppgifter

på ett mera allmänt plan, t. ex. när det gäller anslag för utrikeshandelsstipendier,

exportkreditgarantier, allmän propoganda och liknande åtgärder i

utrikeshandelsfrämjande syfte. Däremot anser vi det mera tveksamt, om

staten och enkannerligen utrikesförvaltningen bör direkt engagera sig i mera

omfattande marknadsundersökningar och marknadsbearbetning, utseende

av och förhandlingar med lämpliga representanter och leverantörer in. fl.

rent affärsmässiga förhållanden. Det är emellertid välbekant, att tjänstemän

inom utrikesförvaltningen även på dessa områden gjort och alltjämt gör värdefulla

insatser på åtskilliga, ofta avlägsna marknader. I många fall är diplomatisk

status säkerligen en tillgång, när det gäller att verka för intensifierade

handelsförbindelser. Å andra sidan torde den officiella ställningen i

allmänhet medföra eu viss bundenhet, som begränsar rörelsefriheten på

det rent kommersiella planet. Mot bakgrund härav anser vi, att man ej bör

uppställa preciserade regler för de former, under vilka denna verksamhet

skall bedrivas. En smidig anpassning till de skiftande förhållandena på olika

håll i världen synes oss vara den ändamålsenligaste lösningen.

Såsom ett led i cn dylik anpassning torde man få se tillkomsten av handelssekreterarinstitutionen.

Till posterna såsom handelssekreterare rekryteras

företrädesvis personer från affärsvärlden eller näringsorganisationerna

med kommersiell utbildning och erfarenhet. Handelssekreterarna har hittills

uteslutande placerats på utomeuropeiska marknader med uppgift att verka

för intensifierade handelsförbindelser mellan Sverige och ifrågavarande

marknader. I regel synes handelssekreterarna bedriva sin verksamhet med

utgångspunkt från den svenska beskickningen eller konsulatet inom respektive

verksamhetsområde. Men genom sin friare ställning i förhållande till

utrikesförvaltningen har handelssekreteraren många gånger större möjligheter

att bedriva en rent kommersiell verksamhet än vad gäller den egentliga

utrikesförvaltningens tjänstemän. Samtidigt har han, i den utsträckning

som detta kan befinnas önskvärt och ändamålsenligt med hänsyn till de

varierande lokala förhållandena, möjligheter alt erhålla officiell status eller

beskickningens respektive konsulatets stöd i sin verksamhet.

Allmänt torde erkännas, att många av de liandelsssekreterare, som tjänstgjort

under den tid institutionen funnits till, verksamt bidragit till eu utökning

av handelsförbindelserna. Handelssekrelerarinstitutionén har emellertid

fått en utformning, som närmast har karaktären av ett provisorium. Erinras

ma salunda alt handelssekreterarna utses av och är rapporteringsskyldiga

till Handelsdepartementet, medan de, som nämnts, under sin tjänstgöring

är underställda Utrikesdepartementet. Vidare må erinras om de svårigheter,

som i vissa fall visat sig föreligga, att placera handelssekreterarna efter

avslutad tjänstgöring, något som i sin tur inte kan undgå alt påverka

rekryteringsmöjligheterna. I den mån en handelssekreterare''ej har sin utkomst

säkerställd efter tjänstgöringsperiodens slut, kan detta dessutom på
-

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr B 82 år 1958

verka hans verksamhet på ett ur allmänna synpunkter mindre önskvärt sätt.

Vi tillstyrker därför att handelssekreterarinstitutionen blir föremål för en

förutsättningslös översyn.

Motionären kommer vidare in på frågan om vår kommersiella representation

i Västeuropa. Sexstatsmarknaden är redan en realitet, och inom den

närmaste framtiden bör man av allt att döma kunna bilda sig en någorlunda

säker uppfattning om förutsättningarna för frihandelsområdets realiserande.

Den kommersiella bevakningen och bearbetningen av den västeuropeiska

marknaden är redan i dag av stor betydelse för våra framtidiga handelsförbindelser

och för våra möjligheter att hävda oss på våra viktigaste utlandsmarknader.

Vi finner det därför angeläget, att frågan om en ändamålsenlig

utformning av denna verksamhet nu blir föremål för närmare övervägande,

då man under alla omständigheter måste räkna med statens stöd i den ena

eller andra formen för de åtgärder, som kan visa sig erforderliga.

I detta sammanhang synes det befogat att erinra om de betydelsefulla insatser,

som de svenska liandelskamrarna i utlandet gör för att främja vår

handel med länder inom och utom Europa. Trots begränsade ekonomiska

resurser har handelskamrarna bl. a. tack vare sin fasta organisation och kontinuiteten

i verksamheten visat sig vara värdefulla stödjepunkter, kanske

främst för de mindre och medelstora svenska import- och exportföretagen,

som många gånger saknar nödvändiga resurser för att på egen hand kunna

göra sig gällande på utländska marknader. Frågan om en eventuell utbyggnad

av handelskammarnätet i utlandet genom grundande av nya handelskamrar

— främst i Västeuropa — respektive möjligheterna att ytterligare

intensifiera verksamheten vid redan existerande handelskammare genom

ökade statsanslag bör därför tagas upp till prövning i anslutning till en översyn

av handelssekreterarinstitutionen och av vår kommersiella representation

i Västeuropa.

Vi anser emellertid, att utredningen av dessa frågor bör kunna ske mera

informellt genom överläggningar mellan representanter för berörda myndigheter

och näringsorganisationer och ej behöva ta formen av en statlig kommitté.

Däremot är vi av den uppfattningen, att den av motionären föreslagna

översynen och utredningen av hela utrikesförvaltningens organisation för

närvarande ej är påkallad.

Stockholm den 30 maj 1958

SVERIGES GROSSISTFÖRBUND

EINAR KÖRDEL

C. G. Söderlund

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 82 år 1958

15

Bilaga F

Till riksdagens statsutskott

Genom skrivelse den 4 mars 1958 har riksdagens statsutskott hemställt

om utlåtande av Handelskamrarnas nämnd över motionen II: 224 angående

översyn och utredning av utrikesförvaltningens organisation.

Med anledning härav får nämnden anföra följande.

Nämnden har anhållit hos de tolv skilda handelskamrarna om deras yttrande

i ärendet. Samtidigt har Kommerskollegium anmodat handelskamrarna

att dit avgiva yttrande i ärendet.

Till nämnden ha inkommit till nämnden ställda yttranden eller kopior av

yttranden till Kommerskollegium från flertalet handelskamrar.

Nämnden har äran härmed överlämna yttranden från samtliga handelskamrar

i riket utom handelskamrarna i Norrköping, Göteborg och Örebro.1

Stockholm den 27 maj 1958

HANDELSKAMRARNAS NÄMND

Olof Leffler

1 Ej här medtagna.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.