Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning rörande statliga normerande författningar, som framtvingar en onödigt hög utgiftsnivå för kommunerna.
1958-11-18 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
SU 1958 B:89, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning rörande statliga normerande författningar, som framtvingar en onödigt hög utgiftsnivå för kommunerna.
Dokumentets text
4
Statsutskottets utlåtande nr B 89 år 1958
Nr B 89
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning
rörande statliga normerande författningar, som framtvingar
en onödigt hög utgiftsnivå för kommunerna.
(5:e avd.)
I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av
herr Hagberg (I: B 54) och den andra inom andra kammaren av herr Magnusson
i Borås m. fl. (II: B 57), har hemställts om en utredning rörande
ändringar i eller upphävande av statliga normerande författningar, anvisningar
och råd till kommunerna, som framtvingar en onödigt hög utgiftsnivå
för kommunerna.
Beträffande motiveringen för ifrågavarande förslag får utskottet hänvisa
till motionen II: 313 vid årets förra riksdag.
Över de i enahanda syfte väckta motionerna I: 277 och II: 313 vid årets
förra riksdag har, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning, utlåtanden
avgivits av socialstgrclsen, byggnadsstyrelsen och skolöverstyrelsen,
varjämte Svenska stadsförbundets styrelse och Svenska landskommunernas
förbunds styrelse begagnat sig av erhållet tillfälle att yttra sig över motionerna.
Socialstyrelsen bemöter i sitt utlåtande den av motionärerna framförda
kritiken mot utformningen av myndigheternas anvisningar och råd till kommunerna
på förevarande område och anför bl. a. följande.
Socialstyrelsens befattning med statsbidrag för verksamheten i fråga inskränker
sig till prövning av ärenden om statsbidrag till avlöning av anställda
vid institutionerna inom den halvöppna barnavården. Statsbidrag till lokaler
och inventarier kan beviljas ur allmänna arvsfonden. Dessa ärenden
handlägges i socialdepartementet efter socialstyrelsens hörande. Till ledning
för institutionernas huvudmän — som icke alltid är kommuner utan ofta
enskilda stiftelser etc. — har socialstyrelsen upprättat promemorior rörande
lokalernas utformning och utrustning. I förstnämnda avseende har styrelsen
samrått med medicinalstyrelsen och i sistnämnda hänseende har styrelsen
haft vägledning av förteckningarna i bil. 10 och 11 till Betänkande om Daghem
och Förskolor (SOU 1951: 15).
I yttrande den 14 januari 1956 över 11 § i statsrevisorernas berättelse har
socialstyrelsen sammanfattat de synpunkter som varit vägledande för styrelsens
ifrågavarande tillsynsverksamhet. Eftersom vad som där anförts enligt
styrelsens mening till alla delar äger tillämpning även vid bedömning av de
nu aktualiserade frågorna lämnas här följande utdrag ur styrelsens yttrande.
Statsutskottets utlåtande nr B 89 är 1958
5
»Socialstyrelsen vill framhålla, att gällande kungörelser och anvisningar
ha utfärdats av styrelsen efter samråd med medicinalstyrelsen. Beträffande
fordringarna på lokaler för lekskolorna är principen den att de böra motsvara
de krav som i hälsovårdsstadga och byggnadsstadga ställas på bostäder
och skollokaler. För socialstyrelsen har härvidlag varit vägledande, att
då omvårdnaden av och tillsynen över förskolebarnen i hemmen kompletteras
samt deras första skolundervisning förberedes genom lekskoleverksamheten,
de böra vistas i lokaler, som ur hygienisk synpunkt uppfylla minimikraven
på bostäder och skolor. Styrelsen har icke desto mindre ansett sig
böra bevilja statsbidrag till institutioner, vilkas lokaler ur angivna synpunkter
måste betraktas som provisoriska, men härmed har styrelsen icke frångått
sin principiella uppfattning utan iakttagit den varsamhet och det beaktande
av omständigheterna i de enskilda fallen, som revisorerna med skäl
funnit angeläget.
Till ytterligare upplysning rörande socialstyrelsens uppfattning må tillläggas,
att styrelsen anser sig bära ansvar för att varje enskild lekskolelokal
bedömes med hänsyn till en planering på längre sikt av lekskoleverksamheten
på orten.»
Det kan anmärkas, att den standard som socialstyrelsen arbetar för att på
lång sikt få genomförd på ifrågavarande områden motsvarar vad som ansågs
vara självklara minimikrav för femton år sedan. Likväl ger styrelsen
som ovan framhållits med hänsyn till tidsläget ofta avkall på dessa krav. För
närvarande bedrives sålunda verksamhet av ifrågavarande slag för mer än
5 000 barn i provisoriska lokaler.
Socialstyrelsen anser, att den statliga rådgivnings- och tillsynsverksamheten
på ifrågavarande område i forsättningen bör bedrivas efter i stort sett
samma grunder som hittills. De av styrelsen ställda anspråken kan enligt
styrelsens mening icke eftergivas i vidare mån än som redan har skett med
hänsyn till det allmänna ekonomiska läget i landet ntan att syftet med verksamheten
vedervågas och avsevärda risker tagas för barnens hälsa.
Byggnadsstyrelsen anser inte tillräckliga skäl föreligga för den begärda utredningen
samt anför bl. a. följande.
De i motionerna påtalade onödigt höga kostnaderna för de kommunala
byggnaderna torde mera bero på överdrivna anspråk i standardhänseende
från kommunernas sida än på utformningen av de statliga normerna för
byggnadsverksamheten.
Det anläggningsområde som i förevarande sammanhang är av dominerande
intresse är skolhusbyggandet. Den reform i fråga om statsbidrag till vissa
byggnadsarbeten inom det allmänna skolväsendet, som i nära anslutning till
allmänna statsbidragsutredningens förslag beslöts av 1957 års riksdag, torde
redan i viss utsträckning ha fyllt motionärernas önskemål. Denna och andra
statsbidragsfrågor har därefter behandlats i statens byggnadsbesparingsutrednings
betänkande Organisation och ekonomi (SOU 1957: 47), som nu är
föremål för remissbehandling. Byggnadsstyrelsen håller inte för uteslutet alt
eu del av de i detta betänkande ifrågasatta åtgärderna i syfte alt befrämja ett
billigare byggande kan visa sig realiserbara. I övrigt bör uppmärksammas
att såväl skolöverstyrelsen som den s. k. skolbusgruppen inom statens nämnd
för byggnadsforskning nu sysslar med utredningar, som syftar till ett mera
rationellt byggande. Att i detta läge igångsätta eu särskild utredning om vissa
detaljföreskrifter synes byggnadsstyrelsen opåkallat.
I fråga om de övriga statsbidragsområdena, vilka i detta sammanhang torde
vara av betydligt mindre intresse kvantitativt sett, kan det knappast vara
6
Statsutskottets utlåtande nr B 8!) år 1958
lämpligt med ytterligare utredningar förrän ställning tagits till allmänna
statsbidragsutredningens förslag därutinnan.
Skolöverstyrelsen bemöter i ett utförligt yttrande den i motionerna framförda
kritiken, i vad avser överstyrelsens anvisningar och bestämmelser om
byggnadsföretag för skolväsendet, samt understryker att anvisningarna i
fråga endast är avsedda att tjäna till ledning vid planeringen av skolbyggnadsföretag
och att det eftersträvats att ge dem en sådan form, att de ger
skoldistrikten och arkitekterna erforderlig frihet vid utformningen av nya
skolbyggnader, Sammanfattningsvis finner överstyrelsen det knappast nödvändigt
att vid en eventuell utredning i av motionärerna angivet syfte medtaga
frågan om anvisningar rörande byggnadsföretag för det allmänna skolväsendet.
Svenska stadsförbundets styrelse konstaterar, att den av motionärerna åberopade
motiveringen för utredningsyrkandet i vissa delar innebär betydande
överdrifter samt anser att motionärerna underskattat det positiva syfte,
som de av statliga myndigheter utfärdade normerande föreskrifterna för
vissa grenar av den kommunala verksamheten äger och som går ut på att
skapa garantier för att kommunerna på dessa områden upprätthåller en rimlig
standardnivå. I stort sett kan någon nämnvärd sänkning av standardkraven
enligt styrelsens åsikt inte anses önskvärd från allmänna samhällssynpunkter.
En sådan allmän översyn, som motionärerna tänkt sig, skulle bli
mera omfattande och tidskrävande än som kan anses befogat, varför styrelsen
inte kunnat biträda yrkandet om utredning. — Fem reservanter inom
styrelsen har på anförda skäl ansett, att styrelsen bort tillstyrka den begärda
utredningen.
Svenska landskommunernas förbunds styrelse förutsätter, att den i anslutning
till beslutet om förenklad statsbidragsgivning pågående översynen
av villkor och föreskrifter för den kommunala verksamheten skall leda till
ett resultat, som står i överensstämmelse med riksdagens uttalade förtroende
för kommunerna, samt finner sig i avvaktan på resultatet av denna översyn
inte beredd att tillstyrka utredningsförslaget.
Utskottet. Motionärerna anser att kommunerna genom de föreskrifter och
anvisningar, som utfärdats i anslutning till utgivandet av statsbidrag, tvingats
att i många fall uppföra byggnader och driva verksamhet med avsevärt högre
standard än som varit erforderlig och ändamålsenlig. Som exempel på enligt
motionärernas åsikt överflödiga föreskrifter angående den kommunala
verksamheten har åberopats socialstyrelsens kungörelse med föreskrifter och
anvisningar rörande statsbidrag till driften av institutioner inom den halvöppna
barnavården samt skolöverstyrelsens anvisningar och bestämmelser
angående byggnadsföretag för skolväsendet.
I anledning härav vill utskottet till en början framhålla, att de ifrågavarande
anvisningarna i regel inte är av tvingande karaktär utan endast avsedda
att tjäna till ledning vid planerandet av respektive företag. Det synes
Statsutskottets utlåtande nr B 89 år 1958
7
vidare inte uteslutet, att de i motionerna påtalade kostnaderna för de kom
munala byggnaderna i vissa fall kan ha sin upprinnelse i andra förhållanden
än utformningen av de statliga normerna för byggnadsverksamheten. Härutöver
vill utskottet anföra följande.
Den i fjol beslutade, numera ikraftträdda reformen av statsbidragsgivningen
har bl. a. syftat till att ersätta den tör den tidigare bidragsgivningen
karakteristiska detaljregleringen av villkoren beträffande bidragens användning
med enklare och mera schematiska regler, samtidigt som därmed åsyftats
att bereda kommunerna en ökad handlingsfrihet. Det författningsarbete
i förenklingssyfte, som omläggningen krävt och som huvudsakligen varit
koncentrerat till ecklesiastikdepartementet, har nyligen resulterat i vissa
stadgeföreskrifter och står i övrigt, i den mån det inte slutförts, inför sitt
snara fullbordande. Det förtjänar vidare erinras om de av fjolårets riksdag
beslutade nya grunderna för bestämmande av bidragsunderlaget i vad avser
s. k. anläggningsbidrag till skolväsendet, vilka grunder syftat till att nedbringa
kostnaderna genom att bidragsunderlaget bestämts efter ett enhetspris
per kvadratmeter nettogolvyta i stället för såsom tidigare på grundval
av de i detalj beräknade kostnaderna. Det torde inte vara oberättigat antaga,
att dessa omläggningar i förenklingssyfte kommer att slå igenom även i myndigheternas
anvisnings- och rådgivningsverksamhet, i den mån så inte redan
skett. Under sådana förhållanden och då de i motionerna framförda önskemålen
alltså kan väntas bli i väsentlig utsträckning tillgodosedda, kan utskottet
inte finna påkallat att nu igångsätta den av motionärerna påyrkade
utredningen.
Åberopande det anförda hemställer utskottet,
att motionerna I: B 54 och II: B 57 icke må föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 18 november 1958
På statsutskottets vägnar:
MARTIN SKOGLUND
Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit
från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Einar Persson,
fröken Andersson, herrar Birger Andersson, Boman, Thun, Bergman, Rikard
Svensson, Söderberg, Axel Johannes Andersson, Bertil Petersson, Nils Theodor
Larsson, fru Svenson och herr Anders Johansson; samt
från and ra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp Åkerström, Petre,
!c|OIf 1 Degecr/0I;S7 Malmborg, Thapper, Staxäng, Persson i Växjö, Ståhl,
Gustafsson i Stockholm, Karlsson i Olofström, Almgren, Hansson i Skearie
Hansson i önnarp, Gustafsson i Skellefteå och IJohinan.
581808 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.