Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bestridande med statsmedel av den å svensk sjöfart och handel vid passage av Suezkanalen utgående tilläggsavgiften till täckande av Förenta Nationernas kostnader för kanalens röjning.

1958-12-02 · 3 sidor, varav 3 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 3 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1958 B:97, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bestridande med statsmedel av den å svensk sjöfart och handel vid passage av Suezkanalen utgående tilläggsavgiften till täckande av Förenta Nationernas kostnader för kanalens röjning.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 97 år 1958

1

Nr B 97

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj.ts proposition angående bestridande

med statsmedel av den å svensk sjöfart och

handel vid passage av Suezkanalen utgående tilläggsavgiften

till täckande av Förenta Nationernas kostnader

för kanalens röjning.

(1 :a avd.)

I propositionen nr B 53 har Kungl. Maj :t, under åberopande av bilagt utdrag

av statsrådsprotokollet över utrikesdepartementsärenden för den 24

oktober 1958, föreslagit riksdagen att dels godkänna det med FN:s generalsekreterare

träffade arrangemanget om avräkning från och med den 15 september

1958 av de på svensk sjöfart och handel fallande tilläggsavgifterna

mot det tillgodohavande hos FN, som Sverige alltjämt äger till följd av sitt

förskottsvis lämnade bidrag till täckande av kostnaderna för Suezkanalens

röjning, dels ock bemyndiga Kungl. Maj :t att överföra härigenom uppkommen

förlust från fonden för förlag till statsverket till fonden för oreglcrade

kapitalmedelsförluster för avskrivning.

Svenska regeringen har liksom regeringarna i andra sjöfartsländer icke

funnit det vara en framkomlig väg att genom lagstiftning ålägga representanterna

för sjöfarten och handeln att erlägga tilläggsavgiften. Sedan andra

länders redare och tidsbefraktare befriats från det slutliga betalningsansvaret

för denna tilläggsavgift, synes det departementschefen heller icke rimligt

ifrågasätta, att endast svensk sjöfart och handel skulle belastas med avgiften.

I betraktande härav och med hänsyn till intresset att förverkliga den även

av Sverige biträdda FN-resolutionen har regeringen i förhållande till FN:s

generalsekreterare förklarat sig beredd att medverka till att den förutsedda

anordningen med en tilläggsavgift genomföres. Vad beträffar tekniken för

statsmakternas övertagande av det slutliga ansvaret för tilläggsavgiftens

erläggande har endera av två vägar valts: medan brittiska, danska och franska

redare och befraktare betalar avgiften och därefter erhåller gottgörelse

av sina respektive regeringar, har Amerikas förenta stater, Italien, Nederländerna,

Norge och Förbundsrepubliken Tyskland ansett sig böra ordna saken

så, alt de på dessa länders sjöfart och handel fallande tilläggsavgifterna

avräknas på de förskottsvis lämnade bidrag, som länderna i fråga ställt till

FN:s disposition. I valet mellan de båda sätten för övertagandet av det slut
1

Bihang till riksdagens protokoll 1958. 0 samt. Nr U 97

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr B 97 år 1958

liga ansvaret för tilläggsavgiftens erläggande har det från svensk sida ansetts

mest praktiskt att tillämpa den senare av dessa, d. v. s. att låta de på

svensk sjöfart och handel fallande tilläggsavgifterna avräknas å det tillgodohavande

hos FN, som Sverige äger till följd av sitt förskottsvis lämnade

bidrag till täckande av kostnaderna för Suezkanalens röjning. Regeringen

har följaktligen med FN:s generalsekreterare träffat ett arrangemang av

innebörd, att dessa avgifter fr. o. m. den 15 september 1958 tills vidare avräknas

å det svenska tillgodohavandet hos FN. Såsom förutsättningar för

arrangemanget har från svensk sida angivits, att systemet med den 3 % tillläggsavgiften

vinner allmän anslutning från övriga berörda länders sida och

att riksdagens bifall till överenskommelsen erhålles. Intill dess meddelande

om dylikt bifall lämnats FN:s generalsekreterare, får icke någon för Sverige

bindande avräkning innebärande minskning av den svenska fordran på FN

företagas.

Om arrangemanget har Sveriges redareförening underrättats.

Såsom i det föregående nämnts avses tilläggsavgiften skola erläggas av

redare i de fall, då fartyget befraktas för en eller flera i befraktningsavtalet

angivna resor (resebefraktning), inbegripet linjetrafik, och av befraktaren

i de fall, då fartyget befraktats för viss tid (tidsbefraktning). Verkställda

beräkningar ger vid handen, att trafiken genom Suezkanalen med

svenska fartyg under förutsättning av en fortsatt jämn utveckling torde

komma att under de närmaste åren uppgå till mellan 4 och 5 miljoner nettoregisterton

årligen. Härav kommer mellan 75 och 85 % att utgöras av tanlctonnage,

som till mer än nio tiondelar är tidsbefraktat, till största delen

av amerikanska och brittiska bolag. Sedan det tidsbefraktade tanktonnaget

borträknats, skulle således det svenska resebefraktade tonnaget utgöras av

dels högst 1,25 miljoner nettoton torrlastfartyg, dels högst 0,4 miljoner nettoton

tankfartyg, sammanlagt högst 1,65 miljoner nettoton.

Det av svenska företag eller medborgare tidsbefraktade tonnaget är svårare

att till sin storleksordning uppskatta. Som en högsta siffra härvidlag

torde i detta sammanhang dock 1 miljon nettoton årligen kunna användas.

Med utgångspunkt från förestående siffror har summan av de tilläggsavgifter,

som under den förutsedda treårsperioden för täckande av kostnaderna

för Suezkanalens röjning kan komma att falla på svensk sjöfart och

handel, synnerligen approximativt uppskattats till omkring 1 miljon kronor.

Det av Sverige lämnade bidraget för igångsättandet av FN:s röjningsarbete

i Suezkanalen har uppgått till 4 miljoner kronor. Härav har i det närmaste

1 miljon kronor redan återbetalats. Av återstående 3 miljoner kronor

skulle ungefär 1 miljon kronor åtgå för tilläggsavgiftens erläggande. Det

kan således beräknas, att Sverige i sinom tid kommer att erhålla ytterligare

omkring 2 miljoner kronor i återbetalning från FN.

Kostnaderna för tilläggsavgifterna föreslås skola avräknas mot det tillgodohavande

å omkring 3 miljoner kronor, som Sverige på sätt förut angivits

äger hos FN. Sedan slutlig avräkning ingått från FN:s generalsekrete
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 97 år 1958

3

rare, torde den uppkomna förlusten böra överföras från fonden för förlag

till statsverket till fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster för avskrivning.

Utskottet vill erinra om att 1957 års riksdag såsom bidrag till Förenta

Nationernas kostnader för röjning av Suezkanalen beviljat 4 miljoner kronor.

Av detta belopp har i det närmaste 1 miljon kronor återbetalats.

Förenta Nationernas generalförsamling antog den 14 december 1957 en

resolution, vari godkändes förslag om att ifrågavarande kostnader skulle

täckas genom att en tilläggsavgift av 3 % av den ordinarie kanalavgiften

uttoges av sjöfart och handel vid passage av Suezkanalen. Summan av de

tilläggsavgifter, som under en kommande treårsperiod för täckande av kostnaderna

för röjningsarbetet kunna komma att falla på svensk sjöfart och

handel, har synnerligen approximativt uppskattats till omkring 1 miljon

kronor.

Utskottet har icke något att erinra mot att kostnaderna för dessa tilläggsavgifter

få avräknas mot Sveriges förenämnda tillgodohavande hos Förenta

Nationerna. I likhet med föredragande statsrådet förutsätter utskottet härvid,

att systemet med den 3-procentiga tilläggsavgiften vinner allmän anslutning

från övriga berörda länders sida.

Mot den av statsrådet föreslagna budgettekniska anordningen har utskottet

icke heller något att invända.

Utskottet hemställer,

att riksdagen må

a) godkänna det med FN:s generalsekreterare träffade arrangemanget

om avräkning från och med den 15 september

1958 av de på svensk sjöfart och handel fallande tilläggsavgifterna

mot det tillgodohavande hos FN, som Sverige alltjämt

äger till följd av sitt förskottsvis lämnade bidrag till

täckande av kostnaderna för Suezkanalens röjning;

b) bemyndiga Kungl. Maj :t att överföra härigenom uppkommen

förlust från fonden för förlag till statsverket till

fonden för oreglerade kapitalmedelsförluster för avskrivning.

Stockholm den 2 december 1958

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Ohlon, Ivar Johansson,

Einar Persson, Rirger Andersson, Boman, Thun, Pålsson, Bergman,

Holmqvist, Sundelin, Söderberg, Bertil Petersson och Svärd; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp, Åkerström,

Malmborg, Thapper, Persson i Växjö, Ståhl, Gustafsson i Stockholm, Svensson

i Stenkyrka, Karlsson i Olofström, Wedén, Andreasson, Heckscher, Lassinantti,

Hjalmarson och Gustafsson i Kårby.

5HI890 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.