Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning om lämpliga former för en effektivisering av krigsmaktens ekonomiska förvaltning m. m.

1958-12-02 · 87 sidor, varav 84 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 84 av 87 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

SU 1958 B:99, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning om lämpliga former för en effektivisering av krigsmaktens ekonomiska förvaltning m. m.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

1

Nr B 99

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående utredning om

lämpliga former för en effektivisering av krigsmaktens

ekonomiska förvaltning m. m.

(1 :a avd.)

I två likalydande motioner, väckta den ena inom första kammaren av herr

Branting m. fl. (I: B 72) och den andra inom andra kammaren av herr Blidfors

m. fl. (II: B 93), har hemställts, att riksdagen, med beaktande av i motionerna

anförda synpunkter och uppslag, i skrivelse till Ivungl. Maj :t måtte

begära en skyndsam parlamentarisk utredning angående lämpliga former för

en effektivisering av krigsmaktens ekonomiska förvaltning och en förstärkning

av den civila kontrollen över denna förvaltning.

Beträffande de skäl, motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande, hänvisas

till den vid 1958 års A-riksdag väckta motionen I: 433.

Över motionerna ha, efter därom i vederbörlig ordning gjord framställning,

yttranden begärts av försvarsstaben, försvarets civilförvaltning, försvarets

sjukvårdsstyrelse, försvarets förvaltning sdirektion, fortifikations förvaltningen,

armétygförvaltningen, arméintendenturförvaltningen, marinförvaltningen,

flygförvaltningen, statens organisationsnämnd, statens sakrevision,

militieombudsmannen, 1956 års försvarsf örvalt ning ssakkunniga, Sveriges industriförbund

samt Sveriges lantbruksförbund, vilka yttranden fogats till

detta utlåtande (Bilagor A — O).

Utskottet. Frågan om effektivisering av krigsmaktens ekonomiska förvaltning

i syfte att vinna betryggande garantier mot varje form av misshushållning

och slöseri har vid upprepade tillfällen varit föremål för statsmakternas

uppmärksamhet. Utskottet vill sålunda erinra om att såväl den centrala

som den lokala försvarsförvaltningen under de senaste åren underkastats

ingående och omfattande utredningar.

Beträffande den centrala försvarsförvaltningen har utredningsarbetet bedrivits

av 1946 års militära 1''örvaltningsutredning, vari statens organisationsnämnd

medverkat. Dessa undersökningar ledde till den av 1954 års riksdag

beslutade förvaltningsreformen. I samband därmed inrättades ett sainarbelsorgan

för den centrala försvarsförvaltningen på hög nivå, försvarets

förvaltningsdirektion, med bland annat företrädare från näringslivet som

ledamöter. Det kan nämnas, att ifrågavarande reform sedermera ingående

successivt prövats av särskilt tillkallade sakkunniga — 1956 års försvarsförvaltningssakkunniga

— vilka beräknas slutföra sitt uppdrag inom den

närmaste tiden.

1 Iiihang till riksdagens protokoll 1958. 6 sand. Nr H 99

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

Med avseende å den lokala förvaltningsorganisationen och därmed sammanhängande

verksamheter må erinras om att organisationsundersökningar

i rationaliseringssyfte fortfarande och systematiskt bedrivas av statens

organisationsnämnd.

Den militära förvaltningsverksamlieten granskas och kontrolleras av organ

inrättade såväl inom som utanför försvaret. Bland de förstnämnda, vilka

ha helt eller övervägande civilt inslag, må främst nämnas de centrala förvaltningsmyndigheterna

och bland de sistnämnda statens sakrevision och

statens organisationsnämnd, vartill kommer riksräkenskapsverket. Såvitt

utskottet kunnat finna, vilket också bestyrkts av de inkomna remissyttrandena,

fylla dessa organ i här angivna avseenden var för sig betydelsefulla

uppgifter.

I detta sammanhang må nämnas, att överväganden i fråga om utformningen

av den statliga gransknings- och rationaliseringsverksamheten för

närvarande pågå inom den år 1956 tillsatta rationaliseringsutredningen.

I de föreliggande motionerna har förordats en organisation med civila

direktörer för frågor av praktiskt-ekonomisk natur vid förband m. m. och i

anslutning därtill en topporganisation för försvarets gemensamma angelägenheter.

Utskottet vill framhålla, att inom försvaret det civila inflytandet

avsevärt ökats under de senaste åren. Härvid må erinras bl. a. om att genom

1954 års förenämnda förvaltningsreform inrättades s. k. inköpsavdelningar

under ledning av inköpsdirektörer, varvid eftersträvades att på ledande poster

erhålla inköpare med omfattande erfarenhet från civil verksamhet samt

med ingående kännedom om de grenar av näringslivet, som hade anknytning

till det avsedda tjänsteområdet. Vidare kan nämnas, att försvaret även förfogar

över organ för den ekonomiska planeringen, de s. k. centralplaneringarna.

Beträffande förslaget om inrättandet vid lägre förband av organ, motsvarande

industriens företagsnämnder, må erinras om att sedan år 1950 skola

vid regemente och liknande förhand finnas förbandsnämnder, i vilka de olika

personalkategorierna äro företrädda.

Utskottet vill vidare erinra om att Kungl. Maj:t genom beslut innevarande

år låtit tillsätta utredning angående möjligheterna att göra besparingar inom

statsverksamheten in. in. Denna utredning torde komma att beröra förhållandena

även inom försvaret.

Med hänsyn till det anförda och till vad som i övrigt framkommit i de

avgivna remissyttrandena kan utskottet icke finna tillräckliga skäl föreligga

för att utöver förenämnda kontrollerande, granskande och inköpande organ

föranstalta om ytterligare övervakning av krigsmaktens ekonomiska förvaltning.

De föreliggande motionerna avstyrkas alltså. Utskottet vill emellertid

i detta sammanhang inskärpa vikten av att vederbörande myndigheter fortlöpande

ha sin uppmärksamhet riktad på angelägenheten av rationell aneändning

och sträng sparsamhet beträffande omhänderhavda medel samt

noggrann kontroll för undvikande av varje form av misshushållning eller

slöseri.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

3

Utskottet vilt vidare understryka vikten av att uppmärksamhet ägnas åt

att de värnpliktigas utbildningstid utnyttjas i full utsträckning. Att härvid

funnits anledning till vissa erinringar, vilket särskilt gäller repetitionsövningsförbanden,

torde icke kunna bestridas. Utskottet noterar emellertid

med tillfredsställelse vad chefen för armén i sitt remissyttrande framhållit,

nämligen att frågan om utbildningstidens rationella utnyttjande behandlas

fortlöpande och att förbättringar vidtagas efter hand som de ekonomiska,

materiella och personella resurserna medgiva.

Åberopande det anförda hemställer utskottet,

att motionerna I: B 72 och II: B 93 icke må till någon riksdagens

åtgärd föranleda.

Stockholm den 2 december 1958

På statsutskottets vägnar:

MARTIN SKOGLUND

Vid förestående ärendes slutbehandling inom utskottet ha närvarit

från första kammaren: herrar Näsström, Gillström, Ohlon, Ivar Johansson,

Birger Andersson, Boman, Thun, Pålsson, Bergman, Holmqvist,

Sundelin, Söderberg, Bertil Petersson, fröken Ranmark och herr Svärd; samt

från andra kammaren: herrar Skoglund i Doverstorp. Åkerström,

Malmborg, Thapper, Staxäng, Ståhl, Gustafsson i Stockholm, Svensson i

Stenkyrka, Karlsson i Olofström, Blidfors, Wedén, Andreasson, Lundqvist,

Hecksclier och Gustafsson i Kårby.

Reservationer

1) av herrar Thun, Söderberg, Åkerström, Karlsson i Olofström, Blidfors,

Andreasson och Lundqvist, vilka ansett att utskottets yttrande och hemställan

bort ha följande lydelse:

»I samband med krigsmaktens omgestaltning och modernisering samt de

därav föranledda kraftigt ökade försvarskostnaderna har frågan om de anslagna

medlens användning på ett i allo tillfredsställande sätt ytterligare

aktualiserats och skärpts.

Känt är att på åtskilliga håll bland vårt folk råder eu ganska allmän

uppfattning, att misshushållning, t. o. m. slöseri, understundom förekommer

inom krigsmakten såväl med tid som med anslagna medel. Denna uppfattning

hämtar bl. a. näring från iakttagelser och berättelser av de värnpliktiga,

kanske främst frän sådana tillhörande repetitionsövningsförbandcn. Man kan

visserligen ifrågasätta korrektheten av dessa uttalanden eller bestrida dem,

men kvar står alt uppgifterna många gånger lämnas av personer i mogen

ålder, som från sitt civila arbete äro kända för omdömesgillhet och vederhäftighet.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

Detta återkommande tal om slöseri och misshushållning inom krigsmakten,

liksom de stundom i pressen förekommande uppgifterna härom, väcker

misstro mot försvaret och dess ledning, enkannerligen mot att försvarsorganisationen

verkligen fått en så modern, ur nutida ekonomiska synpunkter

rationell utformning, som man kan fordra. Dylika uppfattningar äro icke

ägnade att stärka försvarets ställning inom det civila samhället. Det är av

högsta angelägenhetsgrad, att denna misstro skingras. Detta kan enligt utskottets

mening bäst ske genom en genomgripande effektivisering av krigsmaktens

ekonomiska förvaltning och en förstärkning av den fristående kontrollen

över densamma.

Av de inkomna remissyttrandena framgår visserligen, att försvaret för

närvarande är underkastat kontroll från en mångfald olika organ —- civila,

militära eller blandade, som samtliga själva s; nas finna, alt de var för sig

och inom sina respektive områden på ett tillfredsställande sätt fylla sina

uppgifter samt förty funnit de föreliggande motionernas hemställan om utredning

angående nya former för den ekonomiska kontrollen sakna fog.

Det finns emellertid anledning fråga sig, om denna uppdelning på eu

mångfald olika, var för sig arbetande, kontrollerande och rådgivande institutioner

är ägnad att befordra den bästa möjliga ekonomiska förvaltningen

av vår krigsmakt. Risk måste förefinnas, att dessa kontrollorgan i många

fall gå förbi väsentliga uppgifter i tro att dessa komme att uppmärksammas

av andra dylika organ. Det kan ej heller bortses från att många omständigheter

bidraga till att ur kontrollsynpunkt förläna krigsmakten en särställning

och att till ytterlighet försvåra såväl kontrollen av anslagsmedlens disposition

som även bedömandet av huruvida desamma kommit till en rationell

användning. Härtill kommer, att ett stort antal uppgifter om krigsmaktens

organisation och praxis är hemligstämplade, vilket givetvis icke

underlättar kontroll- och bedömningsmöjligheterna. Härvid kan ytterligare

konstateras, att den redan förefintliga, onekligen vidlyftiga kontrollapparaten

icke synes ha lyckats bringa ur världen den förenämnda, ganska allmänt

spridda uppfattningen ute bland folket, att en oroväckande ekonomisk misshushållning

i fråga om tid, material, anslagsmedel in. m. understundom

förekommer inom krigsmakten.

På här anförda skäl finner utskottet det vara angeläget, att i anslutning

till del motionsvis gjorda yrkandet en översyn av krigsmaktens ekonomiska

förvaltning samt av kontrollen över densamma kommer till stånd genom

en parlamentarisk utredning.

Åberopande del anförda hemställer utskottet,

att riksdagen må, i anledning av motionerna I: B 72 och

II: B 93, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla, att Kungl. Maj :t

måtte tillsätta en parlamentarisk utredning för översyn av

krigsmaktens ekonomiska förvaltning och kontrollen över •

densamma.»

2) av herr Gillström.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

5

Bilaga A

Biksdagens statsutskott

Genom nådig remiss 30/7 1958 har jag anmodats inkomma med yttrande

till riksdagens statsutskott över inom riksdagen av herrar Branting och Blidfors

m. fl. väckta motioner i rubricerat ämne.

Med överlämnande av begärda yttranden i kopior från cheferna för armén,

marinen och flygvapnet får jag med biträdande av vad som däri framhålles

anföra följande.

Motionärerna gör gällande att talet om en militär ekonomisk misshushållning

fortlever och att förhållandet oroar en bred opinion. Skulle så verkligen

vara fallet är det uppenbart att denna oro bör stillas. I detta hänseende

delar jag helt motionärernas uppfattning. Genom vilka åtgärder etc detta

bör ske, kan diskussion råda. Bland allmänheten förekommande farhågor för

ekonomisk misshushållning synes i allt väsentligt bottna i bristande kännedom

om hur den militära förvaltningen fungerar och kontrolleras, ökad

upplysning om de verkliga förhållandena synes påkallad och borde i de

flesta fall kunna skingra förefintliga farhågor.

Följande synpunkter, som omfattar sådana spörsmål, som kan sägas vara

av gemensam karaktär för krigsmakten — försvarsgrenschefernas bifogade

yttranden omfattar främst för resp försvarsgren speciella frågor —

redovisas i en ordning, som ansluter till motionernas disposition.

Skärpt krav på rationell användning av och sparsamhet med anvisade

medel

Alla torde dela motionärernas krav på rationellast möjligt användning

av och sparsamhet med försvarsanslagen. Detta bör gälla oavsett storleken

av tilldelade medel och med samma stränghet inte endast för försvarsanslagen

utan för hela statsförvaltningen i övrigt.

Det torde inte ligga någon överdrift i påståendet att för försvarets förvaltning

ansvariga befattningshavare — vare sig dessa är militärer, civilmilitärer

eller civila — städse handlar med detta mål för ögonen. De under

efterkrigsåren genom penningvärdesförsämringen allt mer köpkraftförsvagade

anslagen har framtvingat en allt längre gående sparsamhet. Genom

olika rationaliseringsåtgärder eftersträvas en minskning av medelsbehoven

för att därigenom bereda utrymme för ofrånkomlig kvalitetshöjning i krigsorganisationen.

Personal av alla kategorier och på alla nivåer, som inom

organisationen förvaltar medel och handhar anskaffningar, torde ha kommit

till klart medvetande om nödvändigheten av noggrann hushållning. Det

nyligen fattade försvarsbeslutet är också ägnat att stimulera rationaliserings-

och sparsamhetssträvanden. Krigsmakten har i fortsättningen alt bedriva

sin verksamhet inom på förhand fixerade anslagsramar. Det är naturligt

att alla ansträngningar görs, för att det reella utbytet inom dessa

ramar blir så fördelaktigt som möjligt. Genom systemet har även förutsättningar

skapats för en förnuftigare ekonomisk långsiktsplanering, såväl på

det materiella som personella området. Man måste konstatera, att betingelserna

för ett uppfyllande av det skärpta krav på den militära medelsförvaltningen,

som motionärerna åslundar, allmänt sett är gynnsamma.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

Kontroll av den militära förvaltningen

Den i motionen givna karaktäristiken av den kontrollverksamhet, som

bedrivs av utanför militärförvaltningen stående institutioner, kan på ett

par väsentliga undantag när betecknas som riktig. Det påpekas, att organen

— som för övrigt användes för statsförvaltningen i dess helhet — träder

i funktion först då den ekonomiska skadan redan inträffat och att de

inte framlägger förslag beträffande förbättrade arbetsmetoder, förbilligande

förfaringssätt, tidsvinnande organisation eller dylikt.

Häremot kan anföras att man inte får bortse från värdet av att anmärkningar

och uttalanden från kontrollorganen blir vägledande för framtiden

och bidrar till att förhindra upprepningar av begångna misstag. Statens sakrevision

verkställer emellertid inte blott efterrevision utan bistår även försvarsförvaltningarna

med fortlöpande råd i deras strävan att rätt utnyttja

föreliggande möjligheter till goda varuinköp, vilket bl a resulterat i utvidgad

och ökad rabattgivning och i omläggningen av kontroller och rutiner.

I sammanhanget bör emellertid särskilt betonas statens organisationsnämnd,

som bedriver sådan verksamhet och har sådana uppgifter, som motionärerna

efterlyser. Organisationsnämnden följer just den militära förvaltningen

under dess dagliga praxis och utformning. Omfattande erfarenhet

samt systematiska tids- och arbetsstudier ligger bakom de förslag till

organisation av staber och förband, som nämnden förelagt Kung''1. Maj :t

under senare år och som efterhand genomförts. Nämndens översynsarbete

pågår oavbrutet.

Den inom krigsmaktens egna organ utövade kontrollen över den ekonomiska

förvaltningen lämnas i motionerna åsido av den anledningen att motionärerna

enligt egen utsago saknar intern kännedom därom. Denna väsentliga

del av den militära kontrollapparaten måste redovisas, då i annat

fall en skev och ofullständig bild av verkligheten presenteras. Här må endast

pekas på den omfattande kontroll och revision, som utövas av de centrala

förvaltningsmyndigheterna och försvarets förvaltningsdirektion. Närmare

redogörelse härför förutsättes lämnas i nämnda myndigheters remisssvar.

De inspektioner, som förrättas av högre militära chefer, torde även

verksamt bidraga till att effektivera underlydande chefers ekonomiska och

materiella hushållning. I dylika inspektioner deltager nämligen sådan personal,

som genomgående äger den förtrogenhet med militär organisation,

utbildning och förvaltning, vilken är en förutsättning för att en effektiv

kontroll av den typ, varom här är fråga, verkligen skall kunna genomföras.

På en punkt noteras »en klar förbättring» genom att »arméns inköpsavdelningar

nyligen förstärkts genom nyinrättandet av ett antal civila tjänster

för befattningshavare med ekonomisk och kommersiell kompetens». De

åtgärder, som här torde åsyftas, innebär förvisso ett steg i rätt riktning,

men har felaktigt relaterats. Förbättringen avser i själva verket avvecklingen

av det rent civilt bemannade krigsmaterielverket och ett återförande av

anskaffningsverksamheten till de militära förvaltningarna med civila inköpsdirektörer.

Därmed är motionärerna inne på frågan om det civila inslaget i militärförvaltningen.

Man synes utgå ifrån det antagandet, att ett ökat civilt inflytande

skulle skapa garantier för en bättre hushållning. Vad som här

egentligen åsyftas är svårt att få klarhet om, eftersom man inte definierat

vare sig begreppet »civilt» eller »militärt» i motionerna. I detta sammanhang

må emellertid framhållas att en militär förvaltning med sin vittutgrening

och sitt omfattande register, för att bli funktionsduglig, måste förfoga

över olika sorters specialister. Huruvida dessa specialister har civil, civil
-

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

1

militär eller miltär slatus torde vara av underordnad betydelse; det väsentliga

är att de lämpligaste väljs för de skilda befattningarna och att avvägningen

mellan olika slag av experter blir den riktigast möjliga. Detta senare

är en utomordentligt svår fråga, men den har inte försummats utan behandlats

och behandlas alltjämt i de alltsedan kriget praktiskt taget ständigt

pågående översynerna och utredningarna rörande de militära förvaltningarna

— nu senast i vad avser centralförvaltningarna genom 1956 års

försvarsförvaltningssakkunniga.

Hur personaluppsättningen för närvarande gestaltar sig vid de största

centrala förvaltningsmyndigheterna, framgår av chefens för armén bilagda

yttrande. Personalen i mellangrader och högre grader vid de centrala förvaltningsmyndigheterna

torde till omkring 80 % bestå av rent civila befattningshavare.

En förvaltnings effektivitet — även ur rent ekonomisk synpunkt — beror

dock. inte enbart på dess organisation utan även på personalens kompetens

och hjälpmedlens kvalitet. Anledningen till att det kan föreligga

brister på sistnämnda punkter ligger i hög grad däri att myndigheternas

framställningar om konkurrenskraftigare löner och modernare kontorsutrustning,

som möjliggör rationellare arbetsmetoder, inte alltid kunnat bifallas

av statsmakterna.

Anslag söver skridanden

Årets försvarsbeslut är uppbyggt efter grundtanken, att anslagsöverskridanden

inte får förekomma. Försvarskostnaderna skall inrymmas inom —

under ett flertal år framåt — bestämda kostnadsramar. Fara för att riksdagen

skall försättas i tvångslägen genom förvållande av de militära myndigheterna

hör sålunda icke föreligga. Systemet medför även, som inledningsvis

framhållits, den fördelen för de militära förvaltningarna, att bl a

anskaffningsverksamheten kan bedrivas med större planmässighet och därigenom

också mer ekonomiskt.

Exempel på »slöseri»

1. Slöseri med tid för utbildning av värnpliktig och annan militär personal

Genom det personliga avbräck och de besvärligheter, som värnpliktstjänstgöringen

medför för den enskilde, kommer det alltid att finnas värnpliktiga,

som av emotionella eller andra skäl anser all värnpliktstjänstgöring

improduktiv och onödig. Är inställningen sådan betraktas en aldrig så

väl bedriven utbildning som onödig och slöseri med tiden.

I vissa fall är dock kritiken mot utbildningstidens användning förståelig.

Detta gäller främst personal uttagen till handräckningstjänst (ekonomivärnpliktiga).

I enlighet med gällande lagstiftning skall alla värnpliktiga

fullgöra militärtjänstgöring. Personal i besiktningsgrupp 3 och 4 lämpar

sig inte för krigstjänst utan måste av den anledningen tas i anspråk i befattningar

där arbetskraftbehov inom fredsorganisationen föreligger (skrivbiträden,

handräckningstjänst i kök, verkstäder, förråd och för kasernvård

etc). Man eftersträvar placering i befattning som motsvarar vederbörandes

civila yrke. Helt naturligt är detta alltid ej möjligt, varför understundom

värnpliktig måste utnyttjas i befattning, för vilken han är överkvalificerad.

Självfallet skapar detta irritation. Mycket har dock under senare år åtgjorts

för att inom krigsorganisationen utnyttja kvalificerade värnpliktiga tillhörande

ifrågavarande besiktningsgrupper och att ge dem häremot svarande

utbildning i fred. Frågan är föremål för fortlöpande studium från berörda

militära myndigheters sida.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

»Väntan på utrustningspersedlar» är en företeelse som bekämpas intensivt.

Genom bl a tidsstudier har tiden vid inryckning till f redstjänst begränsats

till ett minimum. Vid mobiliseringsövningar, som ibland ordnas

vid repetitionsövningar och med syfte att bibringa trupp och befäl förmåga

att utrusta så snabbt som förhållandena medge (toppbelastningar, primitiva

utrustningslokaler, orutinerat befäl) kan väntetiden förefalla och vara

lång för den enskilde. Visserligen skulle väntetiden kunna avkortas genom

ökat antal förrådsarbetare och mera rationellt ordnade utrustningslokaler,

men på grund av bristande resurser är detta för närvarande inte möjligt

och knappast ej heller ekonomiskt försvarbart. Vid utlämning från förråd

är det vidare ofrånkomligt, att viss tid måste tas i anspråk för kvittenser

o d, vilket är betingat av kravet på klara ansvarsförhållanden.

2. Misshushållning med förbrukningsmateriel, motorbränsle, övningsammunition

etc

Kraven på sparsamhet med ammunition, drivmedel m m står ofta mot

kraven på effektiv utbildning. Av ekonomiska skäl är det nödvändigt att

göra en avvägning. Tvingas man minska ammunitions- och drivmedelstilldelningen

måste övningsverksamheten inskränkas eller övningarna ordnas

på ett mindre realistiskt sätt. Sådana nödtvungna åtgärder måste på grund

av begränsade tillgångar ibland tillgripas och kan te sig förbryllande ur

den värnpliktiges synvinkel.

Utbildningens effektivitet är också beroende av tillgången på instruktörer.

För närvaraande råder allvarlig brist på sådan personal genom otillfredsställande

rekrytering. Detta förhållande försvårar onekligen en effektiv

utbildning. Rekryteringsstimulerande åtgärder kan förbättra situationen.

Större förståelse härför från statsmakternas sida erfordras.

Inom en så stor organisation som krigsmakten torde det vara ofrånkomligt

att misshushållning av angivet slag i undantagsfall kan förekomma. Om

så sker torde detta få tillskrivas den mänskliga faktorn. Självfallet bör övningsverksamheten

planeras så att större förbrukning av drivmedel, ammunition

etc än vad som betingas av övningsändamålet inte behöver äga

rum. Ett omfattande upplysningsarbete pågår ständigt för att fördjupa ansvarskänslan

för kronans materiel och förnödenheter hos såväl aktiv personal

som värnpliktiga.

3. Oekonomiskt förfarande vid beställningar och inköp av s k tygmateriel,

vapen och dylikt

Försvarets förvaltningsdirektion är det samordningsorgan, som har att

verka för bl a effektivisering av anskaffningsverksamheten. Ordinarie ledamöter

av direktionen är en ordförande, souscheferna vid försvarsgrensförvaltningarna

samt ytterligare två personer. Ordföranden och sistnämnda

två ledamöter skall besitta erkänd erfarenhet och skicklighet på näringslivets

område. Det förutsättes att direktionen i sitt remissvar närmare redogör

för hur hithörande problem behandlas inom den militära förvaltningen.

Såsom ovan nämnts bidrager även statens sakrevision genom sin rådgivande

verksamhet i anskaffningsfrågor till att god garanti skapas, för att den

affärsmässiga sidan av verksamheten bevakas.

4. »Slöseri» genom ur militär synpunkt meningslösa anordningar,

anläggningar eller anskaffningar

Motionärerna avser i detta exempel efter allt att döma befästningar av

olika slag och ifrågasätter de militära myndigheternas förmåga att besluta

om anläggningarnas utförande.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

9

Ändringar i den strategiska eller taktiska planläggningen måste liksom

den tekniska utvecklingen av anfallsvapen ofrånkomligen få återverkningar

i fråga om olika befästningars värde. Vissa anläggningar kan därför komma

att minska i stridsvärde. Att som, följd härav ifrågasätta lämpligheten

av att dessa anläggningar någonsin utförts, synes orimligt. Vid tveksamma

fall sker numera prövning genom operationsanalys bl a av olika faktorer,

som påverkar planeringen, t e anläggningens operativa betydelse, omfattning,

principiella utförande och kostnader. Därvid kan det militära värdet

hos en anläggning sättas i jämförelse med kostnaderna för arbetenas genomförande.

Tanken att från krigsmakten »definitivt, reellt och formellt» avskilja en

expertgrupp, som kunde stå till det civila samhällets förfogande med extrabedömanden

i militärekonomiska frågor, synes inte realistisk. Experterna

måste vara specialiserade på många olika områden och framförallt på det

operativa området — det är operativa bedömanden som i första hand är

bestämmande för om en befästningsanläggning skall komma till stånd eller

inte. Sannolikt kommer därför en sådan grupp att bli av betydande omfattning.

Den skulle också komma att sakna det verklighetsunderlag, som

den praktiska tjänstgöringen inom krigsmakten utgör, och riskera att hamna

i teorier och spekulationer. Ökad byråkrati, dubbelarbete och försening

av militär-ekonomiska frågor skulle säkerligen bli följden.

5. »Slöseri» genom organisatoriska anordningar, såsom parallellorgan inom

staberna, onödig uppsplittring mellan vapenslagen samt övriga

organisatoriska överbelastningar

Frågan om försvarets högsta ledning är som motionärerna påpekar föremål

för utredning.

Tidigare har berörts statens organisationsnämnds verksamhet, som bl a

går ut på att eliminera parallellorgan och organisatoriska överbelastningar.

Genom teknikens utveckling tenderar försvarsgrensgränserna att utsuddas.

I planeringsarbetet är det en strävan att undvika onödig uppsplittring

mellan försvarsgrenarna och organisatoriskt renodla verksamheten efter

funktionellt mönster. Vägledande i planeringsarbetet i detta avseende är

departementschefens följande uttalande i prop 1958:110, som låg till grund

för årets försvarsbeslut: »Jag---vill särskilt peka på vikten av att

avvägningen vid det fortlöpande planeringsarbetet göres med utgångspunkt

från försvarsfunktionerna. Man bör sålunda undvika att fästa stor vikt vid

de olika stridsmedlens försvarsgrenstillhörighet. Anslagsfördelningen bör

också i möjligaste mån ske med hänsyn till de stridsmedel som skall göra

det möjligt att upprätthålla de planerade försvarsfunktionerna och bör därför

icke för någon längre tid bindas efter försvarsgrensgränser.»

G. Ekonomisk misshushållning genom krigsmaktens utrustande med vapen,

apparatur etc av teknisk fulländning, men med mindre fältmässig

hållbarhet

Genom att de militära förvaltningarna förfogar över tekniskt utbildade

officerare, dvs personal med praktisk erfarenhet från tjänstgöring vid trupp,

föreligger förutsättningar för all en »krigsverklighets hårdhänta och primitiva

förhållanden» beaktas. Nykonstruerad materiel undergår omfattande

praktiska prov under så realistiska former som möjligt vid förband och

skolor. Vilka positiva insatser eu fristående lekmannaexpertis skulle kunna

göra i sådana sammanhang är svårt alt inse.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

Civila direktörer

Under hänvisning till den civila sjukvårdens och sjukhusförvaltningens

organisation reflekterar motionärerna på en ordning, som skulle innebära,

att de enskilda förbandens praktiskt-ekonomiska angelägenheter helt underordnades

civila direktörer. Parallellen är inte bärande.

Den militära förvaltningen är ingen isolerad del av organisationen. Den

tjänar såväl utbildning som mobilisering och krigsorganisation. Departementschefen

uttryckar detta i prop 1958:110 sålunda: »Fredsorganisationen

är inget självändamål. Dess främsta uppgifter är att utbilda den personal

som ingår i krigsorganisationen och att förbereda mobilisering.»

Förbandschef är ansvarig för samtliga förbandets verksamhetsområden.

Fråntages han ansvaret för förvaltningen, finns risk för att utbildning och

mobiliseringsförberedelser, som är förbandens huvuduppgifter och det som

i första hand drar kostnader vid förbanden, blir sämre samordnade än nu

med den förvaltningsmässiga delen av tjänsten. Den i motionen avsedda

effekten förbyts då troligen i sin motsats.

Förvaltningspersonal (bl a intendenturofficerare, tygofficerare osv) ingår

i krigsorganisationen. Deras ordinarie tjänst utgörs i stor utsträckning av

förberedelse för mobiliserings- och krigsuppgifter dvs rent militära uppgifter.

Även detta talar för att förvaltningspersonalen skall vara militär

och lyda under militär chef. Ville man realisera motionärernas tanke,

tvingas man bygga upp eu civil och en militär förvaltningsorganisation.

En intendenturofficer (motsv), som har militär erfarenhet, har en starkare

och självständigare ställning i organisationen än en civil, som är utan

sådana erfarenheter. En civil intendent kommer inte att kunna fatta sina

beslut självständigt, därför att han ofta inte kommer att kunna sätta sig

in i det militära syfte, som förvaltningsåtgärderna skall tjäna. Att förvaltningsofficerarna

under sin utbildning erhåller en högklassig ekonomisk

skolning kanske inte är allmänt känt. Efterfrågan på denna arbetskraft till

ansvarsfulla befattningar inom affärslivet har alltid varit stor. Det torde

vara lättare att ge en militär ekonomisk utbildning — som nu sker — än

att ge en civil den militära skolning, som erfordras för att han någorlunda

självständigt skall kunna handlägga förbands förvaltningsfrågor.

Motionärerna anser att även militärer av generals rang borde befrias

från ekonomiska angelägenheter, för att helt kunna ägna sig åt militära

problem. Förslaget är inte realistiskt. De militära problemen på den nivån

är nämligen i hög grad ekonomiska angelägenheter. Försvarsbeslutet innebär

bland annat att skapa ett försvar inom en given ekonomisk ram.

Institutioner av typ företagsnämnder

Motionärerna har förbisett, att institutioner motsvarande företagsnämnderna

inom industrin sedan länge finns inrättade inom krigsmakten. I bifogad

bilaga lämnas en redogörelse härom.1

I sammanhanget må nämnas att förslag om ny personalvårdsorganisation

torde framläggas inom kort. Förslaget kommer att syfta till en förstärkning

av de personalvårdande organen.

Vissa möjligheter till premiering av praktiska förslag föreligger även.

Frågor härom måste emellertid hänskjutas till central myndighet.

Sammanfattning

Av ovanstående torde framgå

att nuvarande kontroll över förvaltningen i allt väsentligt synes motsvara

motionärernas krav,

1 Ej här medtagen.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

11

att jag inte kan ansluta mig till tankarna på inrättandet av en från krigsmakten

fristående expertgrupp samt på införandet av civila direktörer,

att jag inte finner behov av en parlamentarisk utredning enligt motionärernas

hemställan samt

att motionerna inte bör föranleda någon riksdagens åtgärd.

Genom de väckta motionerna är det ådagalagt, att oklarhet råder om väsentliga

punkter i här berört hänseende inom krigsmakten. Därför är det

av värde att vederbörliga myndigheter satts i tillfälle att närmare redogöra

för bakgrunden till rådande verkliga förhållanden.

C. GÖRANSSON

Chef för försvarsstaben

Sture A. Gijllö

Chefen för försvarsstaben

Med skrivelse 4/8 1958 har chefen för försvarsstaben anhållit om yttrande

över inom riksdagens första kammare av herr Branting m fl (I: B 72) och

riksdagens andra kammare av herr Blidfors m fl (II: B 93) väckta motioner

angående utredning om lämpliga former för en effektivisering av krigsmaktens

ekonomiska förvaltning och en förstärkning av den civila kontrollen

över denna förvaltning. Med anledning härav får chefen för armén anföra

följande.

Krav på sparsamhet

Såsom grundläggande motiv för sitt förslag framhålla motionärerna följande:

»När nu, i samband med krigsmaktens omgestaltning och modernisering,

så betydande och alltjämt ökande belopp kommer att ställas till försvarets

förfogande, måste också enligt vår mening kravet skärpas, att ifrågavarande

medel ur ekonomiska synpunkter kommer till rationellast möjliga

användning och att all möjlig sparsamhet iakttages. Frågan aktualiseras

alltså om betryggande garantier nu föreligger gentemot varje form av misshushållning

eller slöseri vare sig saken gäller de anslagna medlen och materialförvaltningen

eller personalens och de värnpliktigas tid.»

Motionärernas synpunkter, att tilldelade medel skola komma till rationell

användning och att sparsamhet iakttages, delas av chefen för armén. Sådana

krav måste uppställas oavsett försvarskostnadernas storlek. Sparsamhetsoch

effektivitetskraven äro icke heller specifika för den militära förvaltningen

utan gälla för statsförvaltningen i dess helhet.

Yttre kontroll av förvaltningen inom krigsmakten

I motionerna behandlas den kontroll, som utövas av statens sakrevision,

riksdagens militieombudsman och riksdagens revisorer samt den direkta

prövning av de militära anslagen, som kommer till stånd i samband med

statsutskottets behandling av Kungl. Maj:t anslagsäskanden och eventuella

framställningar i anledning av anslagsöverskridanden jämte kamrarnas efterföljande

debatter och beslut i dessa ärenden. Motionärerna hänvisa även

till statens organisationsnämnds verksamhet. Resultatet av kontrollen sammanfattas

på följande sätt: »Sålunda kan man icke med fog påstå att den

av nu förefintliga civila kontroll- och revisionsorgan bedrivna verksamheten

i fråga om den militära ekonomiska förvaltningen täcker hela fältet eller

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Statsutskottets utlåtande nr B 99 är 1958

skapar full trygghet i fråga om kravet på rationellast möjliga bruk av anslagsmedlen

så att varje farhåga för misshushållning kan tillbakavisas med

hänvisning till dessa institutioners uppgifter.»

Chefen för armén finner det naturligt alt den yttre kontrollen icke fullständigt

kan täcka alla områden. Detta synes icke heller nödvändigt, då bl a

de direkt under Kungl. Ma j :t lydande, centrala förvaltningsmyndigheterna

ha kontrolluppgifter inom krigsmaktens hela förvaltningsområde. Genom

denna yttre kontroll, dit även verksamheten inom riksräkenskapsverket synes

böra hänföras, kombinerad med den interna kontrollverksamheten inom

krigsmakten synas kontroll- och revisionskraven vara täckta i erforderlig

utsträckning.

Motionärerna framhålla, att kontroll- och revisionsorganen knappast kunna

förväntas — i samband med anmärkningar eller eljest — skola framlägga

förslag beträffande förbättrade arbetsmetoder, förbilligande förfaringssätt,

tidsvinnande organisation e d, då organen icke ha sådana uppgifter.

Med anledning härav vil! chefen för armén framhålla, att dylika uppgifter

höra till statens organisationsnämnds verksamhetsområde. Efter undersökningar

av nämnden, innefattande bl a tids- och arbetsstudier, ha sålunda

arméns samtliga förband och försvarsområdesstaber samt huvuddelen av

utbildningsanstalterna erhållit av Kungl. Maj :t fastställd, rationaliserad organisation

för stabs- och förvaltningstjänsten. Översyn av denna äger kontinuerligt

rum genom organisationsnämndens försorg och resultaten föreläggas

Kungl. Maj:t för prövning och beslut. Genom nämndens verksamhet i

samråd med de militära myndigheterna ha sålunda åstadkommits av motionärerna

efterlysta förbättrade arbetsmetoder, förbilligande förfaringssätt och

tidsvinnande organisation inom arméns enheter.

Armétyg- och arméintendenturförvaltningarnas organisation har nyligen

översetts av de av Kungl. Maj:t utsedda 1956 års förvaltningssalckunniga. På

grundval av dessas utredning ha statsmakterna fastställt ny organisation av

dessa ämbetsverk, vilken sålunda tillkommit under medverkan av civil expertis.

Inre kontroll av förvaltningen inom krigsmakten

Beträffande den inom krigsmaktens egna organ utövade kontrollen över

den ekonomiska förvaltningen framhålla motionärerna, att en redogörelse

för hur systemet fungerar måste lämnas åsido och att de sakna intern kännedom

om systemet. Under sådana förhållanden synes det anmärkningsvärt,

alt motionärerna anse sig böra framlägga förslag om ändrad organisation av

denna förvaltning och om förstärkning av den civila kontrollen över förvaltningen.

De centrala förvaltningsmyndigheterna ha anmodats att direkt till riksdagens

statsutskott ingiva yttranden över berörda motioner. Chefen för armén,

som förutsätter afl frågan om den av förvaltningsmyndigheterna utövade

kontrollen över den ekonomiska förvaltningen upptages till behandling i ämbetsverkens

yttranden, vill därför endast framhålla några synpunkter beträffande

det civila inslaget i krigsmaktens centrala organ för förvaltningen.

Motionärerna anse, att förvaltningen inom krigsmakten skulle vinna i effekt

genom ökat civilt inflytande. Det synes emellertid icke finnas någon fast

grund för antagandet, att en civil förvaltning a priori vore effektivare än en

militär. Erfarenheterna från det självständiga, civila krigsmaterielverket

synas visa, atl motsatsen även kan gälla. Motionärerna framhålla beträffande

den militära förvaltningen, att på en punkt en klar förbättring kan noteras,

nämligen att arméns inköpsavdelningar nyligen förstärkts genom nyinrät
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr Ii 99 år 1958

13

tandet av ett antal civila tjänster för befattningshavare med ekonomisk och

kommersiell kompetens. Chefen för armén vill i sammanhanget erinra om

1956 års förvaltningssakkunnigas uttalande, att den gällande ordningen med

militär inköpschef inom arméintendenturförvaltningen fungerade väl och att

det måste vara förenat med svårigheter att på den civila arbetsmarknaden

finna en lämplig innehavare av tjänsten ifråga, vars bestridande förutsatte

grundliga insikter om intendenturmaterielen och dess användning.

Uppdelningen i »civilt» och »militärt» ter sig ifråga om förvaltningen inom

krigsmakten konstlad och synes enbart tjäna till att åstadkomma ett konstruerat

motsatsförhållande mellan olika funktioner. För en effektiv militär

förvaltning erfordras civil expertis av olika slag — ekonomisk, juridisk,

kameral, vetenskaplig osv men givetvis även militär. Intimt samarbete krävs

mellan dessa olika fackmän för att ett gott resultat skall uppnås. En förvaltningsmyndighets

effektivitet beror av dess organisation och resurser samt

av personalens kompetens. Om denna kompetens vunnits genom utbildning

inom militära eller civila institutioner saknar från dylika synpunkter större

betydelse.

Försvarets civilförvaltning, som under Kungl. Maj :t utövar högsta ledningen

av och uppsikten över avlönings-, kassa- och räkenskapsväsendet vid

krigsmakten samt i övrigt den allmänna kontrollen över medelsförvaltningen

inom krigsmakten, beslår av enbart civila ämbets- och tjänstemän.

Personalsammansättningen vid de under Kungl. Maj :t direkt lydande

centrala förvaltningsmyndigheterna, där det militära inslaget är störst, belyses

i nedanstående tabell, som anger procentuell fördelning mellan militära,

civilmilitära och civila ämbets- och tjänstemän i 19. och högre lönegrader

vid ämbetsverken.

Förvaltning

Militär

Civilmilitär

Civil

FortF......................

6

94

KATF......................

18

7

75

MF ........................

21

19

60

FF ........................

8

12

80

De av Kungl Maj :t tillsatta utredningarna för översyn av de centrala förvaltningarnas

organisation respektive av personalkårerna för förvaltningstjänsten

samt fastighetsförvaltningsutredningen ha samtliga för kort tid

sedan konstaterat behov av ytterligare militär personal inom ämbetsverken,

varför utökning av civila tjänstemän på den militära personalens bekostnad

f n icke synes aktuell.

Försvarets förvaltningsdirektion, som inrättades 1954 med uppgift att

samordna den verksamhet, som bcdrives inom de centrala förvaltningsmyndigheterna,

består av följande ordinarie ledamöter: en ordförande och

två ledamöter, som skola besitta erkänd erfarenhet och skicklighet på näringslivets

område, samt souscheferna vid armétyg-, arméintendentur-, marin-

respektive flygförvaltningen. Souscheferna kunna vara civila ämbetsmän.

Direktionens kansli består helt av civila tjänstemän.

Det civila inslaget i krigsmaktens centrala förvaltningsmyndigheter är

sålunda dominerande. Lämpliga former för effektivisering av krigsmaktens

ekonomiska förvaltning ha kontinuerligt utretts av bl a särskilda sakkunniga.

Sådan verksamhet bedrives därutöver genom ämbetsverkens egen försorg

samt genom försvarets förvaltningsdirektion. Behov av en särskild utredning

för effektivisering av krigsmaktens ekonomiska förvaltning synes

därför icke föreligga.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Statsutskottets utlåtande nr B .9,9 år 1958

.4 nslagsöver skridanden

Motionärerna framhålla, att anslagsöverskridanden icke böra få förekomma.

Dessa synpunkter ha även kommit till uttryck genom 1958 års riksdags

beslut, att försvarskostnaderna skola hållas inom en på förhand bestämd

kostnadsram, gällande för flera år. Härigenom har underlag skapats lör en

planmässig och ekonomisk förvaltning av till förfogande stående medel.

Civila direktörer för förvaltningstjänst vid förbanden

I motionerna föreslås en omläggning av den ekonomiska förvaltningen

inom förbanden, vilken skulle helt underordnas civila direktörer med särskilda

expeditioner, så att »officerskåren kunde odelat ägna sina krafter åt

de utpräglat militära uppgifterna».

Motionärerna ha såsom ett föredöme för den militära förvaltningsorganisationen

framhållit organisationen av landstingens sjukhusförvaltning, där

en skiljelinje dragits mellan den ekonomiska förvaltningen och den medicinska

verksamheten. Motionärerna synas därvid ha bortsett från att krigsmaktens

fredsorganisation måste vara så uppbyggd, att den med minsta

möjliga ändringar och tidsutdräkt kan övergå i krigsorganisation. Behovet

av t e intendenturofficerare i krigsorganisationen har väl knappast ifrågasatts

även om motionärerna uttalat, att intendenturkårens rekrytering,

funktioner och ställning böra övervägas. Redan nämnda mobiliseringssynpunkter

och behovet av en i fred utförd mobiliseringsplanläggning göra,

att de intendenturofficerare, som erfordras i krig, måste finnas redan i fred.

Bortsett från mobiliseringsskäl erfordras intendenturofficerare i fred bl a

för handläggning av behovsfrågor, för framskaffande och utprovning

med hänsyn till kravet på fältmässighet — av sådan intendenturmateriel,

som skall finnas i krig, samt för utbildning av befäl och trupp i bl a intendenturmaterieltjänst,

förplägnadstjänst och drivmedelstjänst under fältmässiga

förhållanden. Enär sålunda intendenturofficerare i fred erfordras

— till ett antal som bestämmes av behoven enligt krigsorganisationen — vill

det synas naturligt att dessa officerare utnyttjas även för ekonomiska uppgifter,

detta så mycket mera som en strikt uppdelning av verksamheten i en

militär och en civil ekonomisk del icke torde vara genomförbar. Förutsättningen

för att det skall kunna anses lämpligt att utnyttja intendenturofficerarna

för ekonomiska uppgifter är givetvis att officerarna erhålla härför

lämplig utbildning. Motionärerna synas ha förbisett, att villkoret för att en

officer skall erhålla intransport till intendenturkåren är att han bl a erhållit

för sin tjänst erforderlig kommersiell och ekonomisk utbildning.

Genom att utnyttja intendenter, tygofficerare in fl även för ekonomisk

förvaltning undvikes en dubbelorganisation, som skulle bli följden, om särskilda

civila direktörer med egna expeditioner skulle tillkomma vid förbanden.

Högre militära chefers ekonomiska ansvar

Motionärerna anföra i samband med förslag att införa en topporganisation

för ekonomisk förvaltning, avsedd för hela riket: »Även militärer av

generals rang skulle kunna befrias från angelägenheter av ekonomisk natur,

där deras speciella expertis understundom kan ifrågasättas, för att i

stället kunna ägna sig åt försvarets militära problem.» De stora militära

frågorna rörande krigsförberedelsearbete, organisation, utrustning, personal''

och utbildning tendera att i allt högre grad bli ekonomiska problem.

Uppgiften gäller att inom en given kostnadsram skapa ett så effektivt försvar

som möjligt. Att härvid bortkoppla de högre militära cheferna från de

ekonomiska problemen är icke möjligt.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

15

Exempel på »slöseri»

Motionärerna framlägga »såsom klargörande exempel några olika områden

inom den militära verksamheten, där ''slöseri’ kan förekomma och där

man kan tänka sig nya organisatoriska anordningar för en förstärkt ekonomisk

kontroll eller andra civila insatser för sparsam och rationell användning

av anslagsmedlen». Bland exemplen ha upptagits slöseri med tid

vid utbildning samt misshushållning med förbrukningsmateriel, motorbränsle,

övningsammunition etc. Chefen för armén vill icke bestrida, att möjligheter

för ännu effektivare utnyttjande av utbildningstiden förefinnas. Härför

krävas, såsom bl a parlamentariska utredningar och inom armén bedrivna

metodstudier visa, förbättrade utbildningsanordningar, övnings- och

skjutfält, vårdlokaler in in. För att nå bättre utbildningsbetingelser erfordras

dock i första hand, att befälstillgången inom armén utökas. Frågorna

om utbildningstidens rationella utnyttjande behandlas fortlöpande. Förbättringar

vidtas efter hand, som de ekonomiska, materiella och personella

resurserna medge.

Att misshushållning med materiel stundom förekommer inom en så stor

organisation som krigsmakten torde vara ofrånkomligt. För att motarbeta

dylik erfordras bl a övervakning. Den alltför knappa tillgången på befäl

utgör härvid ett försvårande moment i kontrollverksamheten. Behov föreligger

icke av nya organisatoriska anordningar för en förstärkt ekonomisk

kontroll i detta hänseende.

Motionärernas exempel ha närmare behandlats i yttranden av armétygoch

arméintendenturförvaltningarna, chefen för intendenturkåren samt militärbefälhavarna.

Yttrandena bifogas i fotostatkopior.1 Chefen för armén

biträder i allt väsentligt de synpunkter, som framföras i yttrandena.

Inrättande av nämnder vid förbanden

I motionerna föreslås vidare, att institutioner, motsvarande företagsnämnderna

inom industrien, inrättas vid förbanden samt att praktiska förslag

till förbättringar av vapen m m skulle premieras med skäliga belopp.

Nämnder med föreslagna uppgifter finnas redan vid förband och militära

verkstäder — samarbetsnämnd, förbandsnämnd, företagsnämnd, utspisningsnämnd

och skyddskommitté. Möjligheter för premiering av praktiska

förslag till förbättringar finnas även (se t e överenskommelse om företagsnämnder

mellan försvarets avtalsdelegation och FC.PF 22/9 1952 3 §).

Sammanfattning

Chefen för armén

ansluter sig till motionärernas grundsyn att största möjliga sparsamhet

måste iakttagas,

tager bestämt avstånd från tanken på inrättande av en krigsmakten fristående

expertgrupp,

avstyrker införande av särskilda civila direktörer för fredsförvaltningstjänst

vid förhanden samt

finner icke behov föreligga av en parlamentarisk utredning angående

lämpliga former för en effektivisering av krigsmaktens ekonomiska förvaltning.

På uppdrag av chefen för armén

G ÅKERMAN

Chef för arméstaben

1 Ej här medtagna.

L Brunt-Lundin

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

Till Chefen för Försvarsstaben

1. Med anledning av rubricerade skrivelse får chefen för marinen härined

inkomma med infordrat yttrande över herr Brantings m fl motioner.

I yttrandet lämnas i stort selt de spörsmål som beröra den militära förvaltningen

åsido, enär underdånigt yttrande härom ingivits av marinförvallningen.

Chefen för marinen biträder däri framförda synpunkter. Ämbetsverkets

yttrande bifogas i avskrift.1

Motionen är emellertid så allmänt hållen, att det är svårt att helt fristående

behandla övriga upptagna förhållanden. Här kommer därför att beröras

vissa med förvaltningsfunktionen sammanhänganade frågor.

Allmänt

2. Chefen för marinen delar helt motionärernas önskan om en rationell

hushållning. Eftersom medlen äro begränsade, innebär varje onödig utgift

eller bortslösad tid att organisationen undandrages en möjlighet att bli

bättre. Den militära personalen är ansvarig för den militära effektiviteten.

Det ligger då i sakens natur att denna personal strävar efter att ernå största

möjliga effekt, dvs efter att åstadkomma en ändamålsenlig organisation

och hushållning.

Motionärerna synas vara av den uppfattningen att »civila» organ skulle

vara de mest effektiva fora för en bättre organisation och en bättre hushållning.

Den av motionärerna ifrågasatta civila överledningen av försvarets gemensamma

angelägenheter och civila direktörer med expeditioner som

skulle ta hand om förbandens praktisk-ekonomiska angelägenheter torde

komma att dra avsevärda kostnader. Det synes ytterst problematiskt om

dessa kostnader skulle komma att stå i rimlig proportion till de eventuella

besparingar, de nya organen skulle kunna åstadkomma, liksom också om

man genom deras inlemmande i organisationen skulle skapa betryggande

garantier gentemot varje form av misshushållning eller slöseri, varom motionärerna

tala (s 1).

Enligt chefens för marinen åsikt böra befintliga militära och civila kontrollorgan

in m i princip och i praktiken kunna täcka behovet av revision,

kontroll, planläggning och organisationsundersökningar. Nya organ innebära

Ökade kostnader — till osäker nytta. På vissa punkter kunna dock specialundersökningar

vara berättigade.

Speciella frågor

3. Motionärerna nämna med några exempel områden inom vilka »slöseri»

kan förekomma och där man, enligt motionärernas mening, kan tänka

sig nya organisatoriska anordningar för en förstärkt ekonomisk kontroll

eller andra civila (understruket här) insatser för sparsam och rationell användning

av anslagsmedlen.

Chefen för marinen finner anledning att här närmare beröra exemplen

1 och 2.

a) Slöseri med tid under utbildning

Under punkt 1 ta motionärerna upp frågan om slöseri i samband med

utbildning. Det är sannolikt att sådant förekommer i enstaka fall. Det är

också angeläget att spilltid nedbringas så långt det är möjligt. Frågan ägnas

inom marinen stor uppmärksamhet. Inom vissa begränsade områden

inom utbildningen kunna tids- och arbetsstudieexperter rätta till icke idea
1

Ej här medtaget.

s. 17 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B !)!) år 1958

17

liska förhållanden. Sådana experter höra dock icke införlivas med förbanden

utan vid behov tillkallas för att utföra vissa undersökningar. Dylika undersökningar

äga för övrigt i viss utsträckning redan rum inom marinen.

Så t ex utför Ekonomisk Företagsledning på uppdrag av chefen för marinen

vissa arbetsanalyser ombord på stridsfartygen. Utbildningsorganisationen

bar under senare år varit föremål för genomgripande rationalisering.

b) Flottans värnpliktsutbildning

Huvuddelen av flottans värnpliktiga fullgöra tjänstgöring i en följd. Inga

repetitionsövningar förekomma. Större delen av de värnpliktiga utbildas

för tjänst ombord. Återstoden erhåller landkommendering bl a på grund

av tillhörighet i besiktningsgrupp.

Tjänsten ombord för all personal bedömes med rätta som mycket påfrestande,

särskilt under tillämpningsperioden 2—4. kvartalen. Som en följd

av den krävande sjötjänsten har chefen för marinen efter nådigt medgivande

låtit införa fria lördagar för sjöstyrkornas personal. Något större slöseri

med tid torde man här inte kunna tala om. Det ligger i sakens natur

att en vpl, som under relativt långa stunder befinner sig på sin drabbningsplats

ombord, när fartyget intagit stridsberedskap, utan att något direkt

inträffar, som berör just honom — medan andra ombord i samma stridsenhet,

fartyget, äro intensivt sysselsatta — tycker att det är slöseri med

tiden. Det vore ju ur hans synpunkt sett angenämare att utnyttja tiden

efter eget skön. Motionärerna torde icke ha erhållit sina informationer, i

varje fall inte i större utsträckning, från flottan tilldelade vpl, enär motionen

huvudsakligen citerar yttranden från de »icke helt unga män, utan

människor, vana att anses som nyttiga och omdömesgilla», som återkomma

från repetitionsövningar. Enligt vad ovan anförts, äga sådana icke rum vid

flottan.

c) Kustartilleriets värnpliktsutbildning

För kustartilleriets vpl förekomma repetitionsövningar. Repetitionsövningarna

vid kustartilleriet omfatta för de meniga 30 dagar och för befälet

40 dagar. Befälet inkallas 10 dagar innan de meniga för att bli insatta i ny

materiel o dyl för att sedan kunna utbilda sig underställd personal. Själva

repetitionsövningen omfattar 30 dagar och är uppdelad på ett rustningsskede

om ca 5 (lagar vari även ingår mob.övning, ett utbildningsskede om

ca 10 dagar, ett skede om ca 10 dagar i form av stridsövningar (stridsmomentövningar)

och krigsövning samt slutligen avrustning.

Varje man inkallas till en särskild befattning. Har någon under första

tjänstgöringen uttagits för utbildning i viss tjänst, så fullgör han sådan

tjänst även under repetitionsövningen. Det ligger i sakens natur att under

utrustningsskedet varje man av krigsförbandet måste deltaga i framtagandet

av materiel in in. Detta kan kanske av den enskilde betraktas som liandräckningstjänst.

Men eftersom annan personal icke finnes att tillgå, är

det ofrånkomligt att samtliga i förbandet deltaga bäri. Likaså är det ofrånkomligt

att viss köbildning uppstår, när den personliga utrustningen skall

utprovas och kvitteras. Ur militär beredskapssynpunkt är det nödvändigt

med en snabb utrustning; därför göres allt för att undvika dröjsmål av

detta slag.

Påståendet alt de vpl »inte fått lära sig någonting alls» torde få betraktas

som en överdrift. Det får kanske tydas som så, att de vpl inte fått lära sig

något direkt nytt, utan att de endast fått ii va upp och fördjupa sina tidigare

erhållna kunskaper och färdigheter. Det är givet alt endast det antal vpl

omskolas som erfordras för att betjäna nytillkommen vapcnmateriel.

2 II i ha ni/ till riksdagens protokoll IIKtS. 0 sawl. AV II Ml

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

d) Misshushållning med förbrukningsmateriel mm

I punkt 2 diskutera motionärerna frågan om misshushållning med förbrukningsmateriel,

drivmedel, övningsammunition etc. De medgiva att det

är ett besvärligt awägningsprobiem, eftersom förbrukningen hänger samman

med utbildningens effektiva bedrivande. Chefen för marinen ifrågasätter

starkt — i motsats till motionärerna — de värnpliktigas kompetens

att bedöma detta frågekomplex och att avgöra huruvida slöseri föreligger

eller icke. En ansvarig chef torde med sin större erfarenhet vara fullt skickad

att bedöma och besluta i dessa avvägningsfrågor.

Ifråga om förslaget att en värnpliktig »i full trygghet» skulle kunna göra

påpekanden i dessa frågor till »någon institution som icke sysslar med ansvarsfrågor

utan uteslutande med praktisk sparsamhet i militärförvaltningen»

vill chefen för marinen hänvisa till att utbildningsfrågor må tagas

upp till behandling i förbandsnämnderna, i vilka även de värnpliktiga skola

vara representerade. Enligt erfarenheterna vid marinen har det emellertid

hört till sällsyntheterna att utbildningsfrågor väckts i dessa nämnder och

i synnerhet från de värnpliktigas representanter.

4. Beträffande övriga punkter i motionen (nr it—6) vill chefen för marinen

hänvisa till vad marinförvaltningen anfört härutinnan.

Med hänsyn till vad ovan anförts anser chefen för marinen det icke erforderligt

med en parlamentarisk utredning angående lämpliga former fölen

effektivisering av krigsmaktens ekonomiska förvaltning. Icke heller torde

en förstärkning av den civila kontrollen över denna förvaltning medföra

fördelar som stå i rimlig proportion till de kostnader en dylik förstärkning

skulle komma att medföra.

Motionen föreslås icke föranleda någon åtgärd.

Stockholm som ovan

På uppdrag av chefen för marinen

STIG BERGELIN

G 2 MS

T. Norinder

Chefen för försvarsstaben

Synpunkterna i det följande anknyter till dispositionen i motionerna.

Kravet på rationell användning av försvarsanslagen och iakttagande av all

möjlig ändamålsenlig sparsamhet är starkt motiverat. Det är emellertid i

princip oavhängigt av försvarskostnadernas storlek och aktualiseras icke om

de höjas. Motsvarande krav kan med samma skärpa ställas på alla områden

av statsförvaltningen.

Att — såsom motionerna synes åsyfta — skapa betryggande garantier mot

varje form av misshushållning eller slöseri inom varje gren av statsförvaltningen

torde, hur tilltalande tanken vid ett ytligt påseende än må förefalla,

i praktiken vara ogörligt. Det skulle nämligen utan tvekan medföra en revisions-

och kontrollapparal av sådan omfattning alt de därmed förenade kostnaderna

väsentligt skulle överstiga vad som stode alt vinna. En avvägning

mellan å ena sidan kostnaderna för kontroll- och revisionsverksamhet och

å andra sidan de besparingar som kan vinnas genom sådan verksamhet

måste därför göras. Det torde kunna förutsättas, att denna synpunkt beaktats

vid inrättandet av de organ utanför försvaret som har att genomföra

s. 19 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

19

denna verksamhet med avseende på statsförvaltningen i dess helhet. Om

dessa organ icke kan utöva tillräcklig kontroll ifråga om den militära förvaltningen

så torde detta vara fallet även på andra förvaltningsområden.

Vad krigsmaktens egna kontrollorgan beträffar saknar motionärerna enligt

egen uppgift intern kännedom.

Den modernisering av försvarsförvaltningarna som — på grund av hl a

civila utredningar vilka underställts riksdagens prövning — ägt rum under

de senaste femton åren och som fortfarande pågår synes icke ha beaktats av

motionärerna. Vad flygförvaltningen beträffar har den bl a resulterat i att

endast c:a 3 % av personalen är militär. Vad särskilt inköpsavdelningen beträffar

är all personal civil. Inslaget av civil personal är således markant och

principen är att placera militär personal endast i sådana befattningar, där

kravet på militär utbildning och erfarenhet är oundgängligt.

I samband med ett resonemang om förekomna anslagsöverskridanden återger

motionärerna — med all reservation — en uppfattning att »den militära

ledningen» medvetet skulle eftersträva anslagsöverskridanden i syfte att få

anslagen höjda. Från flygvapnets sida måste en sådan uppfattning med

skärpa tillbakavisas. I detta sammanhang må erinras om att behovet av till1

äggsanslag för anskaffning av flygmateriel under budgetåret 1957/58 uppstått

som en följd bl a av då gällande principer för anskaffning av flygmateriel

och utnyttjande av de beställningsbemyndiganden som lämnats av

riksdagen. Vad som förevarit understryker vikten av klara, entydiga regler

från statsmakternas sida för utnyttjande av anslag och beställningsbemyndiganden.

Av särskild betydelsen är att förvaltningsmyndigheterna icke försättas

i tvångslägen genom att kompensation icke lämnas vid inträffade prisoch

lönestegringar. Om sådana tvångslägen uppstår, rubbas grunderna för

en rationell användning av anslagen, och verkan blir den rakt motsatta mot

vad motionärerna eftersträvar.

Enligt motionärerna fortlever, trots den kontroll som de militära myndigheterna

själva utövar, talet om en militär misshushållning. Förhållandet

anses ägnat att oroa en bred opinion.

Om sa skulle vara fallet — vilket icke är bestyrkt — kan försvarsviljan

ogynnsamt påverkas. Man kan emellertid inte bortse från att rykten och påståeenden

om slöseri inom försvaret härrör från kretsar som syftar till att

undergräva försvarsviljan. Den primära motåtgäden synes då vara att lämna

saklig upplysning om vad som åtgöres och har åtgjorts på det aktuella området.

I den mån en mera utbredd uppfattning om misshushållning verkligen

skulle finnas, är det sannolikt att den främst förekommer hos eller härstammar

från personer som tjänstgjort vid försvaret under andra världskriget.

Otvivelaktigt förekom då fall av slöseri o d, men de torde i regel ha orsakats

av bristande tillgång på i förvaltningsavseende tillräckligt utbildad personal

eller hade sin grund i bristande planläggning i fredstid, beroende i sin tur på

Personal- och/eller medelsbrist. Det måste också ihågkommas att uppruslningen

skedde under hård press. I åtskilliga fall krävdes snabba beslut och

åtgärder tor att möta eu befarad situation, som sedan ej kom att föreligga.

för eu icke initierad kunde de vidtagna åtgärderna då lätt uppfattas som

slöseri. 1 1

Med anledning av de synpunkter som motionärerna anfört i frå''''a om risken

för alt staten uppskörtas på grund av brist på konkurrens må försl

ramhållas att konkurrens föreligger i fråga om eif flertal matcrielslag. Inköpen

hand las vidare, som tidigare nämnts, av ekonomiskt och kommersiellt

erfaren civil personal. I fråga om flygvapnets huvudleverantörer föreligger

s. 20 Kontrollera mot PDF

20

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

niiigen genom egna revisorer har inblick i företagens ekonomi. Vad motionärerna

i detta sammanhang anför om den militära kårandan som skulle

frammana motstånd mot civilt inflytande är icke relevant; det tillhör en

förgången tid och motsäges av det sätt på vilket anskaffningsverksamheten

i verkligheten är ordnad, överhuvud taget är det påstådda motsatsförhållandet

civilt—militärt överdrivet.

I fråga om de exempel på områden, där slöseri enligt motionärerna kan

ifrågakomma, må framhållas.

1; Slöseri med tid vid utbildning av värnpliktig och annan personal.

Föreliggande, till statsmakterna anmälda men icke täokta, brister på befäl

och instruktörer kan i vissa fall medföra att tiden icke kan utnyttjas

rationellt. Vakanser finns hl a på grund av icke konkurrenskraftiga löner

och andra förmåner samt oberättigad kritik mot den militära personalen.

Vid flygvapnet är verksamheten på marken till vissa delar intermittent på

grund av flygtjänstens karaktär. Det ständigt ökade kravet på hög beredskap

kräver bl a personal i beredskap, som icke alltid kan ges jämn sysselsättning.

Handräckningstjänst är icke — som motionärerna synes anse — något

självändamål. Värnpliktiga i handräckningstjäst har i viss utsträcking ersatts

med civil personal. I motsats till vad motionärerna synes föreställa sig,

bedrives tids- och arbetsstudier för att rationalisera verksamheten, bl a genom

försorg av flygförvaltningen och statens organisationsnämnd.

2. Misshushållning med förbrukningsmateriel, motorbränsle, övningsammunition.

Regler för användningen av flygtid, ammunition o d finnes fastställda. De

övervakas centralt, regionalt och lokalt. Användningen av förbrukningsmateriel

övervakas noga. Enstaka fall av missbruk kan förekomma, beroende

på brist på lokalt övervakande personal eller på individernas ofullkomlighet.

Missbruk beroende på den sistnämnda faktorn kan man aldrig helt komma

ifrån. I viss utsträckning kan förbättring åstadkommas genom alt höja personalens

kvalitet genom bättre löneförmåner. Detta har avseende även på

andra områden inom försvaret än det här aktuella. Det bör beaktas att förslag

till förbättringar från personalens sida betraktas positivt och icke som

angivelse. Sådana förslag avges också i relativt stor utsträckning. I detta

sammanhang bör erinras om förbandsnämndernas verksamhet.

3. Oekonomiskt förfarande vid beställningar och inköp av s k tygmtrl.

Denna fråga ägnas den största uppmärksamhet. Utöver vad som anförts

i det föregående må erinras om införandet av huvudförvaltningsprincipen,

organen för samordning mellan förvaltningarna och tillkomsten av försvarets

förval tningsdirektion.

4. »Slöseri» genom ur militär synpunkt meningslösa anordningar, anläggningar

eller anskaffningar.

Denna fråga berör långsiktsplaneringen överhuvudtaget. Vissa synpunkter

anläggas avslutningsvis. I detta sammanhang må endast framhållas att motionärerna

synes bortse från den automatiska granskning som blir följden

av de delade uppfattningar som i olika frågor råda både inom och mellan

försvarsgrenarna m m. De flesta anläggningar och anskaffningar etc granskas

i ett flertal instanser och i viktigare fall i Kungl. Maj:ts kansli. Den

militära verksamheten är numera så komplicerad och specialistkrävande,

att en arbetsduglig fristående militär expertgrupp som motionärerna föreslår

skulle innebära en stor kostnadskrävande organisation, alldeles bortsett från

de praktiska svårigheterna att uppsätta den under rådande brist på kvalificerad

personal.

s. 21 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B .9.9 år 1958

21

5. Slöseri genom organisatoriska anordningar.

Flygvapnet söker ständigt anpassa organisationen med hänsyn bl a till den

tekniska utvecklingen. En faktor, som man på vissa håll ibland bortser från,

är att fredsorganisationen måste byggas upp med hänsyn till krigsorganisationens

och beredskapens krav. Vad flygvapnet beträffar måste äveri i fred

viss verksamhet — te luftbevakning — bedrivas under förhållanden som

nära ansluta till förhållandena i krig.

I detta sammanhang bör också erinras om organisationsnämndens verksamhet.

6. Ekonomisk misshushållning genom krigsmaktens utrustande med vapen

otc av teknisk fulländning, men med mindre fältmässig hållbarhet.

Flygvapnets materiel prövas under så verklighetstrogna förhållanden som

det är möjligt att åstadkomma i fred. I många fall ställes de tekniska kraven

på materielen av prestanda hos den materiel, som en tänkbar angipare kan

bedömas förfoga över. Kompromissen mellan olika motstridiga krav är t e

beträffande flygplan så komplicerad att det för en lekman måste vara utomordentligt

svårt att överblicka denna fråga.

Motionärerna frågasätter alt intendenturkårens rekrytering, funktioner

och ställning övervägs i samband med ifrågasatt omläggning av den ekonomiska

förvaltningen vid de militära förbanden, vars praktisk-ekonomiska

angelägenheter helt skulle underordnas civila direktörer. Officerskåren kunde

härefter odelat ägna sina krafter åt de utpräglat militära uppgifterna.

Vad först intendenturofficerare beträffar, rekryteras de vid flygvapnet regelmässigt

inte från officerskåren utan aspirantvägen. Deras utbildning är

helt inriktad på deras kommande arbetsuppgifter och innefattar bl a handelsteknik

och företagsekonomi. För att kunna lösa förvaltningsuppgifterna

krävs emellertid också militär utbildning. Intendenterna och även övriga förvaltningsgrenschefen

måste sålunda hl a vara väl insatta i hur den organisation

som de betjänar är avsedd att verka både i fred och krig. I krig fyller

de vidare viktiga befattningar och i fred utför de ett omfattande och komplicerat

mobiliserings- och krigsförberedelsearbete.

Det av motionärerna skisserade förslaget att avse militär personal endast

för renodlade militära uppgifter är verklighetsfrämmande. En sådan renodling

bör principiellt icke eftersträvas. Även den militära personalen måste

i sin verksamhet alltid fästa den största vikt vid de ekonomiska faktorerna.

Den bibringas också särskild utbildning för detta. För t e officerarna har

utbildningen i förvaltningslära och försvarsekonomi nyligen utökats.

Överhuvudtaget synes motionärerna icke tillräckligt ha beaktat, att verksamheten

inom försvaret inte minst på grund av den tekniska utvecklingen

numera är så komplicerad att den kräver tillgång till expertis på eu mångfald

olika områden. Detta innebär emellertid också att behovet av samordning

ökat, både i den centrala och lokala ledningen. Samordningen mellan

olika verksamhetsgrenar tillhör de militära chefernas viktigaste arbetsuppler.

För alt eu förbandschef friktionsfritt skall kunna genomföra samordningen

är han både kommando- och förvaltningsmyndighet. I sin sistnämnda

egenskap har han biträde av förvaltningsgrenschefer (intendent, läkare,

ingenjör, kassachef in fl) som därvid har att iaktta för förvaltningstjänsten

gällande bestämmelser in in. Förbandschefens handlingsfrihet är emellertid

inskränkt genom bestämmelser av olika slag, och risken för missbruk av förvaltningsbefogcnhelen

är starkt begränsad genom förvaltningsgrenschefens

skyldighet till reservation mot beslut som han anser oriktigt.

Motionärerna anser, atl även generaler skulle kunna befrias från angelägenheter

av ekonomisk natur. I det föregående bär understrukits behovet

s. 22 Kontrollera mot PDF

22

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

av samordning mellan olika verksamhetsgrenar. Både vad beträffar dagsaktuella

frågor och planering på längre sikt är utgångspunkten vid planeringen

att flygvapnet har att röra sig inom givna ekonomiska ramar. Avvägningen

inom dessa ramar ankommer i första hand på försvarsgrenschefen med biträde

bl a av särskild planeringspersonal (militär, civilmilitär och civil)

från flygstab och flygförvaltning. Avvägningen mellan olika utgiftsändamål

syftar till att vinna största möjliga effekt ur krigsorganisationen och att

samtidigt tillgodose beredskapskraven i fred. Som grund för avvägningen

ligger bl a strategiska, tekniska och stridsekonomiska studier, operations- och

vapensystemanalyser m m. Den ekonomiska faktorn spelar härvid en mycket

stor roll. Att avkoppla de högsta militära cheferna från angelägenheter av

ekonomisk art är därför en orimlig tanke. Det civila inflytande som motionärerna

efterlyser är i detta sammanhang väl tillgodosett.

Av det föregående har framgått att den av motionärerna efterlysta »civila

överledningen för många av försvarets gemensamma ekonomiska angelägenheter»

i realiteten redan existerar. I flygledningen är huvuddelen av personalen

civil. Förvaltningsmyndigheterna måste vidare efter långvarigt utredningsarbete

och omorganisation få arbetsro. Den av motionärerna föreslagna

utredningen av krigsmaktens förvaltning är icke erforderlig och avslyrkes

därför.

De av motionärerna skisserade förslagen synes icke vara ägnade att effektivera

förvaltningen. Det finns emellertid andra möjligheter att åstadkomma

ett mera rationellt utnyttjande av försvarsanslagen. I första hand bör därvid

erforderliga personalförstärkningar genomföras vid de, delvis nyinrättade,

organ inom flygvapnet, flygstab och flygförvaltning som har att verkställa

långsiktsplanering, avvägning mellan olika utgiftsändamål och medelsdispositioner.

På uppdrag av chefen för flygvapnet

N. HANSSON

Chef för flygstabens organisationsavdelning

s. 23 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

23

Bilaga B

Till riksdagens statsutskott

Genom nådig remiss (försvarsdepartementet) den 30 juli 1958 har försvarets

civilförvaltning anbefallts att före den 1 oktober 1958 till riksdagens

statsutskott inkomma med yttrande över de vid innevarande års riksdag

väckta likalydande motionerna nr B 72 i första kammaren och nr B 93

i andra kammaren.

Till åtlydnad härav får civilförvaltningen anföra följande.

Till stöd för det i motionerna framställda yrkandet om en utredning angående

de lämpliga formerna för en effektivisering av krigsmaktens ekonomiska

förvaltning och en förstärkning av den civila kontrollen över denna

förvaltning ha motionärerna pekat på olika områden inom den militära

verksamheten, där enligt motionärernas mening slöseri kan förekomma och

där man kan tänka sig nya organisatoriska anordningar för en förstärkt

ekonomisk kontroll eller andra civila insatser för sparsam och rationell

användning av anslagsmedlen. Civilförvaltningen som saknar förutsättningar

för att närmare beröra de avsnitt i motionerna, som behandla ifrågasatt

slöseri med utbildningstid, misshushållning med förbrukningsmateriel, motorbränsle,

övningsammunition in. in. samt ekonomisk misshushållning genom

krigsmaktens utrustande med vapen, apparatur etc. av teknisk fulländning

men med mindre fältmässig hållbarhet, vill — utan att därmed

hava sagt att icke en översyn av det slag motionärerna åsyftar skulle vara

av värde — framhålla, att de möjligheter till kontroll och insyn i den militära

verksamheten, som i dagens läge föreligga, skänka en icke obetydlig

garanti mot misshushållning med anslagna medel och för ett befrämjande

av i möjligaste mån rationell ordning inom denna verksamhet.

Såsom framgår av motionerna finnas utanför försvaret ett flertal statliga

organ, i vilkas uppgifter bl. a. ingår att granska även den militära förvaltningsverksamheten.

Enligt civilförvaltningens erfarenhet utföra dessa

organ liksom även riksräkenskapsverket, som verkställer kameral kontroll

främst över försvarets centrala förvaltningsmyndigheter, ett gagnerikt arbete

i hithörande avseenden.

Även de organ, som finnas inrättade inom försvaret, äro av betydelse i

nu berört hänseende. Sålunda utövar civilförvaltningen, allt i den omfattning

den för ämbetsverket gällande instruktionen angiver, en allmän kontroll

över medelsförvaltningen vid försvaret, främst genom kameral revision,

som huvudsakligast är inriktad på de regionala och lokala försvarsmyndigheterna,

och intager därvid liksom i flertalet andra hänseenden en

i förhållande till de militära myndigheterna fullt självständig ställning.

Jämväl den av ämbetsverket utövade titelgranskningen, varigenom uppsikt

hålles över att anvisade medel användas för avsedda ändamål, verkar i

den riktning motionärerna åsyfta. Den kamerala revisionen kompletteras

med teknisk granskning, som verkställes inom de centrala försvarsgrensförvaltningarnas

förrådskontrollkontor (motsvarande). Däremot sker från

civilförvaltningens sida icke någon kontroll av de anslagsmedel, som ställas

till försvarsgrensförvaltningarnas förfogande för materielanskaffning in. m.

Sådan kontroll faller inom riksräkenskapsverkets ämbetsområde.

Vad angår de av motionärerna berörda, vid de tre största försvarsförvaltningsmyndigheterna

inrättade särskilda inköpsorganen, vilka stå under led
-

s. 24 Kontrollera mot PDF

24

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

ning av kvalificerade inköpsdirektörer med tillgång till kvalificerade medhjälpare,

finnes grundad anledning räkna med att dessa organ, så snart

deras verksamhet hunnit finna fasta former, komma att tillgodose de ekonomiska

synpunkterna ifråga om inköpsverksamhetetn i, såvitt man nu

kan se, tillfredsställande omfattning. Såsom motionärerna antytt torde sålunda

ökade garantier ha skapats för att den ekonomiskt mest betydelsefulla

militära förvaltningsverksamheten, materielanskaffningen, vilken så gott

som helt är centraliserad till dessa myndigheter, kommer att fullgöras på

ett betryggande sätt.

I anledning av vad motionärerna anfört angående anslagsöverskridanden

må erinras, att Ivungl. Maj:t (försvarsdepartementet) genom beslut den 15

augusti 1958 (regleringsbrev II) anbefallt vederbörande myndigheter att

planera sin verksamhet med beaktande av att förstärkning av begränsade

anslag och anslagsposter på grund av löne- och prisstegringar icke kan påräknas

under budgetåret 1958/59. Vidare har från finansdepartementet i

direktiv för budgetarbetet för budgetåret 1959/60 uttalats, att myndigheterna

äro skyldiga att planera verksamheten så, att den håller sig inom

den för varje budgetår fastställda medelsramen, varför anslag på tilläggsstat

och överskridanden kunna påräknas endast i fall där oförutsedda omständigheter

inträffat. I detta sammanhang kan erinras, att de tre stora

materielförvaltande verken inom försvaret numera förfoga över organ för

den ekonomiska planeringen — centralplaneringar — varjämte personal

för ekonomisk planering ingår i de för särskilda fackområden inrättade

s. k. sakbyråerna och andra jämförbara enheter. Till planeringsorganens

viktigaste uppgifter hör att övervaka, att anslagsöverskridanden ej äga

rum, och att biträda cheferna ifråga om användningen av anslagna medel.

Effektiva system, delvis med användande av hålkort, för anslagsövervakningen

äro under införande eller utarbetande vid de flesta av försvarets

centrala förvaltningsmyndigheter. I den mån sådana system införas torde

anslagsöverskridanden bortfalla eller i varje fall bli sällsynta och obetydliga.

Motionärerna framhålla, att förefintligheten av en »militär kåranda»

stundom kan medföra, att det ekonomiska förnuftet får svårt att andas

fritt. Genom att utvecklingen gått mot ett ökat civilt inflytande på förvallningsverksamheten

och vidgat utnyttjande av civil personal inom försvaret

torde den »militära kårandan» numera, i den mån den alltjämt skulle förefinnas,

sakna avgörande betydelse ur ekonomisk synpunkt. I de fall, då

civilförvaltningen har att yttra sig över yrkanden om medel för den militära

verksamheten eller att behandla frågor om anordningar eller föreskrifter,

som kunna medföra kostnader för staten, söker ämbetsverket städse

— ntan att bortse från den militära effektivitetens eller från rättvisans

krav — anlägga sådana synpunkter som äga tillämpning inom statsförvaltningen

i dess helhet. Just genom sin instruktionsenligt självständiga ställning

anser civilförvaltningen sig fullt obunden av »militärt disciplintänkande».

Det synes angeläget, att ämbetsverket får behålla denna självständiga

ställning.

I fråga om förfarandet vid beställningar och inköp m. m. av tygmateriel,

vapen m. in. torde de tidigare berörda inköpsavdelningarna och centralplaneringarna

komma att medverka till en ordning, som väl tillgodoser motionärernas

synpunkter. Ett effektivt sätt alt minska kostnaderna för materiel

är även den typstandardisering och annan standardisering, som bedrives vid

de materielförvaltande centrala förvaltningsmyndigheterna.

Den av motionärerna framförda tanken att tillskapa en »militär expertgrupp»

för att biträda med bedömanden i militärekonomiska och andra

s. 25 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B .9.9 år 1958

25

militära frågor lärer icke vara genomförbar, främst av den anledningen att

det torde vara ogörligt att erhålla en för dv lik grupp önskvärd och lämplig

sammansättning. Ej heller finnes någon anledning antaga, att man genom

eu sådan grupp skulle få sakligt mera riktiga bedömanden än genom direkt

förfrågan hos vederbörande ansvariga myndigheter eller chefer.

Motionärerna ha talat om »slöseri» genom organisatoriska anordningar,

såsom parallellorgan inom staberna in. in. I den mån civilförvaltningen har

tillfälle att yttra sig i organisatoriska frågor och i frågor om personaluppsättning

för olika ändamål — såsom fallet exempelvis är i de årliga medelsäskanden,

som civilförvaltningen har att avgiva i fråga om försvarsgrenarnas

avlöningsanslag — söker ämbetsverket städse pröva behovet av

från militärt håll framförda önskemål om personalförstärkning inte minst

ur denna synpunkt, vilken för övrigt alltid beaktas, då fråga är om organisationsändringar

och personalförstärkningar.

I motionerna framhålles vidare, att en eftersläpning i fråga om moderna

arbetsmetoder skulle känneteckna krigsmakten och att det syntes naturligt,

att en översyn skedde även av de grenar inom försvaret, som rör den civilt

betonade ekonomiska administrationen.

Till följd av den rörlighet som kännetecknar den militärtekniska och militärpolitiska

utvecklingen har försvaret sedan eu följd av år tid efter annan

varit föremål för översyn i organisatoriskt avseende för att allt efter aktuella

och förutsedda behov erhålla den lämpligaste organisationsformen.

Vidare må hänvisas till de undersökningar som statens organisationsnämnd

gjort och alltjämt gör inom försvaret ävensom de fortgående undersökningar

rörande de militära försvarsförvaltningarnas organisation som bedrives

genom 1956 års försvarsförvaltningssakkunniga. Såväl nämnden som

sagda sakkunniga ha redovisat flera förslag till rationaliseringar, som redan

genomförts eller äro under genomförande. I detta sammanhang bör

även nämnas det omfattande rationaliseringsarbete som för närvarande pågår

inom de större centrala förvaltningarna för att förenkla arbetet, införa

kostnadsbesparande maskiner in. in. De tre tygförvaltande verken ha för

detta ändamål särskilda organisationskontor, och i vissa fall ha speciella

arbetsgrupper bildats för ändamålet.

I detta sammanhang torde även få erinras om den inom finansdepartementet

med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 18 april 1958 tillkallade

utredningen angående möjligheterna att göra besparingar inom statsverksamheten

in. in. (se Post och Inrikes tidningar den 21 maj 1958), som

torde komma att beröra förhållandena även inom försvaret.

Den erfarenhet civilförvaltningen har av intendenturpersonalens — intendenters

och förvaltares — handhavande av den militära förvaltningen

ger enligt ämbetsverkets mening på intet sätt stöd för den skepsis gentemot

intendenturkåren, för vilken motionärerna givit uttryck.

Ej heller kan civilförvaltningen ansluta sig till tanken att ställa förvaltningen

vid regementena (motsvarande) under civila direktörer. Erinras må,

att de nuvarande förvaltningsgrensohcfcrna, särskilt tygofficeren och intendenten,

ha viktiga militära befattningar i krigsorganisationen och därför ej

kunna avskaffas, även om fredsarbetet lielt eller delvis skulle övertagas

av annan personal. Ett införande av särskilda direklörstjänster skulle därför

komma att innebära en icke obetydlig dubbelorganisation och i viss mån

en återgång till ett tidigare, för länge sedan avvecklat system. Härtill kommer,

att för tygofficeren och intendenten erfordras militär utbildning och

erfarenhet, icke minst om besparingsmöjligheter i olika hänseenden skola

kunna tillvaratagas inom deras förvaltningsområden. Den av motionärerna

gjorda jämförelsen med ledningen av sjukhusen torde alltså icke vara håll
-

s. 26 Kontrollera mot PDF

26

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

bar. De begränsade anslag de militära myndigheterna förfoga över göra det

för övrigt nödvändigt för dem att vid planläggandet av sin verksamhet tillse,

att denna utformas och bedrives på sådant sätt att några anslagsöverskridanden

icke uppkomma. Man kan därför icke — annat än möjligen i

fråga om detaljer — göra skillnad mellan, å ena sidan, ansvaret för utbildningens

organisation och bedrivande och, å andra sidan, ansvaret för den

härmed förknippade ekonomien.

Vad slutligen angår anordningen med företagsnämnder må framhållas,

att dylika nämnder sedan åtskilliga år finnas inrättade vid varje arbetsplats

inom försvaret, där antalet arbetare normalt uppgår till minst 25. I

dessa nämnder ingå representanter för truppförband (motsvarande) och

för vid förbandet anställd kollektivavtalsavlönad personal. Då det gäller

de värnpliktigas möjlighet att framföra synpunkter på utbildningen, i trivselfrågor

m. m., finnas enligt generalorder den 8 september 1950 (nr 3163)

vid förbanden inrättade förbandsnämnder, i vilka ingå bl. a. två officerare,

två underofficerare^ tre representanter för fast anställda underbefäl och

meniga, två representanter för den civila personalen samt från varje kompani

(motsvarande), vid vilket värnpliktiga jämlikt 27 § 1 mom. värnpliktslagen

fullgöra annan tjänstgöring än repetitionsövning, kompaniassistenten

(motsvarande) och ytterligare en värnpliktig. Den av motionärerna efterlysta

anordningen med premiesystem för förslag till förbättringar i skilda

hänseenden är redan införd i fråga om de berörda företagsnämnderna och

kan måhända förtjäna övervägande jämväl beträffande förslag som väckas

inom förbandsnämnderna.

Såsom ovan framhållits har på försvarets område åtskilligt åstadkommits

för att möjliggöra en ekonomisk kontroll av försvarsanslagens användning

samt för att skapa rationella former för den militära förvaltningsverksamheten.

Det oaktat synes det, såsom också inledningsvis uttalats, kunna vara

av värde med en utredning i det syfte motionärerna eftersträva. I varje fall

bör den kunna tjäna syftet att skingra det tvivel som onekligen på sina håll

råder i fråga om det riktiga och praktiska handhavandet av de försvaret

tilldelade anslagsmedlen. Civilförvaltningen har därför icke något att erinra

mot att utredningen kommer till stånd.

I ärendets handläggning hava deltagit undertecknade Lundberg och Engdahl,

den sistnämnde föredragande, samt krigsråden Brunskog, Nilsson,

Hallin och Insulander.

Stockholm den 24 september 1958

RAGNAR LUNDBERG

Sven Engdahl

M. Hage

s. 27 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 9!) år 1958

27

Bilaga (''

Riksdagens statsutskott

Med anledning av Kungl. Maj:ts remiss den 30 juli 1958 får försvarets

sjukvårdsstyrelse härmed avge yttrande i anledning av de vid årets riksdag

väckta motionerna I: B 72 och II: B 93 angående utredning om lämpliga

former för en effektivisering av krigsmaktens ekonomiska förvaltning och

en förstärkning av den civila kontrollen över denna förvaltning.

Motionärerna betona vikten av att det tillses att de belopp, som av statsmakterna

ställas till försvarets förfogande, ur ekonomiska synpunkter komma

till rationellast möjliga användning samt att all möjlig sparsamhet

iakttages. I anslutning till detta vill sjukvårdsstyrelsen framhålla att för

vissa av de verksamhetsgrenar för vilka anslagen till försvaret beviljas

skulle krävas större medelstilldelning än den nuvarande för att ernå ett

fullgott resultat av vederbörlig verksamhet. Med ett för knappt tilltaget anslag

kan man med andra ord i vissa fall tvingas stanna vid resultat som

icke nöjaktigt svara mot det anslagna beloppets storlek, medan tillfredsställande

effekt skulle kunnat vinnas även med en relativt blygsam förstärkning

av anslaget.

Sjukvårdsstyrelsen övergår härefter till att granska de av motionärerna

konkretiserade problemställningarna, varvid ämbetsverket begränsar sig

till att beröra hithörande förhållanden inom sitt eget verksamhetsområde.

Av den redogörelse som i det följande lämnas anser sjukvårdsstyrelsen

framgå att de krav på kontroll, effektivitet och sparsamhet, som motionärerna

funnit böra uppställas, i väsentliga delar kunna anses tillgodosedda

såvitt gäller sjukvårdsstyrelsens verksamhetsområde. Till belysande härav

får sjukvårdsstyrelsen anföra följande.

1. Anslagsöverskridanden

Motionärerna ha påtalat att anslagsöverskridanden förekomma rätt ofta

och till stora belopp. För sin del får sjukvårdsstyrelsen emellertid framhålla

att såvitt avser reservationsanslag anslagsöverskridanden icke förekommit

inom styrelsens förvaltningsområde. Vad angår de till sjukvårdsstyrelsens

förfogande stående förslagsanslagen till sjukvård för de olika försvarsgrenarna,

så låta de sig av naturliga skäl svårligen exakt beräknas, varför anslagsöverskridanden

här kunna bli oundvikliga, exempelvis på grund av

ökad sjuklighet, epidemier, större militära övningar.

2. Upphandling av sjukvårdsmateriel inklusive läkemedel

Vid upphandling av sjukvårdsmateriel inklusive läkemedel har sjukvårdsstyrelsen

ett kontinuerligt samarbete med civila myndigheter såsom medicinalstyrelsen,

sjukvårdsberedskapsnämnden, centrala sjukvårdsberedningen

och riksnämnden för ekonomisk försvarsberedskap. Detta samarbete syftar

till ömsesidig information och bistånd samt underlättande av för statsverket

förmånliga inköp. Goda resultat ha härvid i stor utsträckning kunnat ernås.

Huvuddelen av den vid förbanden använda sjukvårdsmaterielen anskaffas

genom central upphandling av sjukvårdsstyrelsen och militärapoteket

eller genom utnyttjande av med leverantörer träffade överenskommelser

(s. k. ramavtal).

s. 28 Kontrollera mot PDF

28

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

Utöver nyssnämnda samarbete uppehälles en kontinuerlig kontakt med

statens sakrevision och statens organisationsnämnd. Sjukvårdsstyrelsen har

den uppfattningen, att detta samarbete även har förebyggande verkan bl. a.

genom den rådgivning nämnda båda organ meddela. Härutöver må framhållas

det värdefulla stöd som erhålles genom försvarets förvaltningsdirektion

och under denna verksamma samarbetsdelegationer, vilka framför allt

eftersträva att åstadkomma samordning, effektivisering och rationalisering

av den ekonomiska förvaltningen och krigsmaterielanskaffningen.

3. Hushållningen med förbrukningsmateriel

Inom sjukvårdsstyrelsens förvaltningsområde utgöres förbrukningsmaterielen

främst av förbandsmateriel och läkemedel. Förbrukningen härav

kontrolleras fortlöpande av vederbörande truppförbandsläkare samt centralt

av sjukvårdsstyrelsen och militärapoteket. I den centralt bedrivna kontrollen

ingår även granskning genom medicinsk och farmaceutisk sakkunskap.

Det är styrelsens uppfattning, att förbrukningen av ifrågavarande artiklar

motsvarar vad som erfordras för vidmakthållande av en god sjukvård.

4. Utrustning med tekniskt perfektionerad materiel

Vid fastställandet av sjukvårdsutrustningen eftersträvar sjukvårdsstyrelsen

att följa den medicinska utvecklingen och därigenom ge försvarets sjukvårdsenheter

möjlighet att bedriva effektiv sjukvård. Genom prövning under

fälttjänstövningar inom landet och studium av utländska erfarenheter anpassas

utrustningen efter krigets krav. En vägledande princip är härvid

att sjukvårdsmaterielen skall kunna användas under svåra förhållanden och

exempelvis utan tillgång till byggnader etc. Fastställandet av utrustningen

sker i intimt samarbete med civila vetenskapliga råd samt civila experter

verksamma inom sjukvården.

5. Organisatoriska anordningar i rationaliserings- och besparingssyfte

Den öppna förbandssjukvården är fortlöpande föremål för rationalisering

för att nedbringa vänte- och behandlingstider. Den slutna vården på garnisonsorter

där två eller flera förband äro förlagda centraliseras efter hand

för att få till stånd ett effektivt utnyttjande av vårdplatser och sjukvårdspersonal

samt för att friställa sjukhusutrymmen för andra ändamål. Härvid

samarbetar sjukvårdsstyrelsen bl. a. med fortifikationsförvaltningen och

av denna anvisade civila tekniska experter.

I fråga om försvarssjukvårdens centrala ledning, som enligt gällande

ordning är fördelad på försvarets sjukvårdsstyrelse och försvarsgrenarnas

sjukvårdsorgan, må erinras att en omorganisation därav sedan länge varit

föremål för överväganden. Meningarna om den lämpligaste organisationsformen

ha härvid varit mycket delade. Vissa samarbetsformer som under

senare år utbildats mellan försvarsgrenscheferna och sjukvårdsstyrelsen

ha visat sig ändamålsenliga. De sakna emellertid underlag i gällande instruktioner.

Erinras må härvid, att riksdagens år 1957 församlade revisorer

uttalade sig för eu långtgående samordning av försvarssjukvårdens

olika grenar samt att 1958 års riksdag (SU nr B 34; Rskr nr B 56) biträtt

revisorernas förslag, att en förnyad översyn av den militära sjukvårdens

organisationsformer måtte verkställas.

Sjukvårdsstyrelsen anser sig slutligen icke kunna underlåta att beröra

vad motionärerna på sid. 8 anfört angående sjukvård och sjukhusförval t
-

s. 29 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

29

ning. Jämförelsen med civil sjukhusorganisation har visserligen gjorts närmast

i samband med diskussion av den militära intendenturförvaltningen. Då

emellertid den av motionärerna lämnade redogörelsen för civil sjukhusförvaltning

av idag är missvisande, kan sjukvårdsstyrelsen icke låta den stå

oemotsagd. Det faktiska läget för närvarande är — om man bortser från den

speciella organisationen i storstäderna exempelvis Stockholm och Göteborg

där särskilda sjukhusdirektörer finnas — att endast inom tre landstingsområden

sjukhusdirektör finnes tillsatt såsom chefstjänsteman, nämligen

vid lasaretten i Lund, Umeå och Boden, vilka samtliga inta en särställning.

Dessutom är en dylik organisation vid lasarettet i Sundsvall för närvarande

under utredning. Härjämte må framhållas att den allmänna meningen inom

medicinsk sakkunskap torde vara, att det är förenat med stora risker för

rationell sjukhusvård att lägga chefskapet i händerna på andra än läkare.

Av intresse är härvid att ta del av medicinalstyrelsens den 19 december 1956

avgivna yttrande över sjukhuslagstiftningskommitténs förslag till ny sjukhuslag.

Medicinalstyrelsen framhöll där bl. a. att den medicinska vården

vore sjukhusets verkliga funktion och att det syntes självklart att ledningen

borde ligga i läkares hand. Den medicinska ledningen bleve snarast nödvändigare

ju större och mer specialiserat ett sjukhus vore. Medicinalstyrelsen

har därmed icke förnekat behovet av ökad ekonomisk sakkunskap till hjälp

vid sjukhusens ledning.

Sjukvårdsstyrelsen har med vad nyss anförts velat påvisa att såväl fakta

som problem rörande ledningen av sjukhusförvaltning ingalunda äro sådana

som motionärerna sökt göra gällande.

Åberopande det anförda får försvarets sjukvårdsstyrelse uttala att, enär

sådan utredning som motionärerna föreslagit enligt sjukvårdsstyrelsens mening

i allt väsentligt skulle komma att beröra andra delar av försvarsväsendet

än sjukvårdsstyrelsens verksamhetsområde, sjukvårdsstyrelsen saknar

anledning att för sin del tillstyrka att sådan utredning kommer till stånd.

I detta ärendes handläggning ha förutom undertecknade Hesselblad och

Eriksson, den senare föredragande, t. f. byråöverläkaren Järnmark, samtliga

byråchefer ävensom regementsofficeren ur generalstabskåren överstelöjtnanten

Hamilton deltagit.

G. HESSELBLAD

Tf generalläkare

Karl Eriksson

Clas Malmberg

s. 30 Kontrollera mot PDF

30

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

Bilaga I>

Till riksdagens statsutskott

Genom remiss den 30 juli 1958 har Kungl. Maj:t anbefallt försvarets förvaltningsdirektion

att avgiva yttrande över inom riksdagens första kammare

av herr Branting in. fl. (I: B 72) och riksdagens andra kammare avherr

Blidfors in. fl. (II: B 93) väckta motioner angående utredning om

lämpliga former för en effektivisering av krigsmaktens ekonomiska förvaltning.

Med anledning härav får förvaltningsdirektionen anföra följande:

Motionärerna anför inledningsvis bl. a.:

»När nu, i samband med krigsmaktens omgestaltning och modernisering,

så betydande och alltjämt ökande belopp kommer att ställas till

försvarets förfogande, måste också enligt vår mening kravet skärpas,

att ifrågavaraande medel ur ekonomiska synpunkter kommer till rationellast

möjliga användning och att all möjlig sparsamhet iakttages.

Frågan aktualiseras alltså om betryggande garantier nu föreligger

gentemot varje form av misshushållning eller slöseri, vare sig saken

gäller de anslagna medlen och materialförvaltningen eller personalens

och de värnpliktigas tid.»

Vad sålunda av motionärerna anförts berör spörsmål, som icke allenast

ur allmänt ekonomiska aspekter utan även ur det positiva försvarsintressets

synpunkt är synnerligen betydelsefulla. Det är därför av största vikt

att de i motionerna antydda problemställningarna ges allsidigast möjliga

belysning. Av det återgivna citatet framgår att det framförallt är två frågeställningar,

som kräver uppmärksamhet, nämligen

A. kravet på skärpning av ekonomiskt bästa användning och sparsamhet

med de till förfogande ställda, ökande medlen samt

B. undersökning om nu rådande förhållanden effektivt garanterar hinder

gentemot slöseri med medel eller misshushållning med personal och

materiel.

Vidkommande den första frågan pekas på åtskilliga företeelser i den

ekonomiska förvaltningen inom krigsmakten, som enligt motionärernas

uppfattning ter sig mindre tillfredsställande, främst följande:

1. Förekomsten av anslagsöverskridanden i militärbudgeten.

2. Riksdagens försättande i tvångslägen genom att anslagsöverskridanden

mer eller mindre medvetet utnyttjas såsom incitament till ökade anslag

för krigsmakten.

3. Slöseri med tid vid utbildning av militär personal.

4. Misshushållning med förbrukningsmateriel, motorbränsle och övningsainmunition.

5. Oekonomiskt förfarande vid beställning och inköp av tygmateriel.

6. Slöseri genom ur militär synpunkt meningslösa anordninigar och anskaffningar

in. m.

7. Slöseri i organisationen, uppsplittring mellan försvarsgrenarna, parallellorgan

inom staber m. m.

8. Ekonomisk misshushållning genom anskaffning av tekniskt perfektionerad

men fältmässigt mindre hållbar materiel samt

9. Eftersläpning inom krigsmakten ifråga om moderna arbetsmetoder.

s. 31 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

31

Till vad i motionerna i dessa frågor anförts vill direktionen, i de delar

direktionen har anledning uttala sig, foga följande kommentarer (hänvisningar

till textsidor avser motionen i första kammaren 1958: 433).

A

1. Ans lags överskridanden

Det har vid enstaka tillfällen förekommit att beställningar planerats och

utlagts på sådant sätt, att medelsanvisningar utöver dem, som av riksdagen

förutsatts vid riksstatsanslagens ursprungliga anvisande, blivit ofrånkomliga.

Detta gäller samtliga huvudtitlar, samt speciellt anslag till statlig investeringsverksamhet.

Det enda mer markanta exemplet inom krigsmakten

är, såvitt direktionen har sig bekant, det under budgetåret 1957/58 uppkomna

läget ifråga om flygvapnets materielanskaffning. En flyktig genomgång

av några års riksdags- och andra handlingar visar att sådana tendenser

till överskridanden merendels betingats av omständigheter, varöver de

anslagsförvaltande myndigheterna icke rimligtvis kunnat råda, exempelvis

oförutsedda prisstegringar. Direktionen vill icke bestrida, att beställningar

o. dyl. stundom utlagts med utgångspunkt från kalkyler, som i vissa avseenden

icke hållit, men vill på det bestämdaste bestrida att detta skulle vara

något för krigsmakten speciellt kännetecknande. I detta sammanhang torde

höra framhållas, att prissättningen för materielleveranser numera är rörlig

i förhållande till löne- och prisstegringar. Den tekniska utvecklingen är

snabb och föranleder språngvisa kostnadsstegringar, varför det är omöjligt

att i detalj förutse hur förskjutningen på i regel flera år mellan tidpunkten

för äskandenas ingivande och betalningarnas verkställande kommer

att påverka betalningsutfallet. Utöver de nyss antydda svårigheterna må

nämnas att IV. huvudtitelns totala anslagssumma i riksstaten under senare

år successivt undergått en reell minskning, vilken icke rimligtvis kunnat

eller bort förutses av de anslagsförvaltande myndigheterna, då de i syfte att

förbilliga anskaffningen med stöd i av riksdagen godkända materielplaner

utlagt långa och framåtsyftande beställningar. I dessa hänseenden torde

1958 års försvarsbeslut inrymma möjligheter till förbättringar.

H. Anslagsöverskridanden såsom incitament till ökade medelskrav (s 3)

Direktionen har för sin del icke kännedom om några konkreta exempel

inom IV. huvudtiteln på sådana företeelser (s 3) men kan väl föreställa sig

att såväl därstädes som på andra håll tankar på att låta anslagsöverskridanden

kompensera förment otillräckliga anslag eller utgöra ett incitament

till ökade anslag emellanåt kommer till uttryck. Problemställningar av denna

art har varit föremål för behandling inom olika förvaltningsområden,

t. ex. nyligen i Stockholms kommunalförvaltning. Direktionen delar för sin

del helt motionärernas uppfattning, att riksdagen ej får försättas i tvångslägen.

Garanti mot missbruk härutinnan hör ligga i att regeringsformen

icke tolererar anslagsöverskridanden.

Vad beträffar riksdagens möjligheter att erhålla en effektivare inblick

i försvarsutgifterna finner direktionen svårförståeligt, att den årliga prövningen

i statsutskottet av i Kungl. Maj:ts propositioner ju. fl. handlingar

framlagda äskanden och motiveringarna härför i form av redovisade planer

in. in., liksom den årliga granskningen hos riksdagens utskott och hos

dess revisorer, icke skulle ge riksdagen tillräcklig inblick i frågor berörande

krigsmaktens ekonomi. Det torde emellertid icke falla inom direktionens

kompetensområde att närmare ingå på denna fråga.

s. 32 Kontrollera mot PDF

32

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

3. Slöseri med tid vid utbildning av militär personal (s 5, mom 1)

Förvaltningsdirektionen har icke anledning uttala sig i denna fråga.

4. Misshushållning med förbrukningsmateriel in. m. (s 5, mom 2)

Att till militär tjänstgöring inkallade personer skulle dra sig för erforderliga

angivelser eller att det icke i nuläget skulle vara möjligt att i full

trygghet göra påpekanden till någon institution, som icke sysslar med ansvarsfrågor

utan uteslutande med praktisk verksamhet i militärförvaltningen,

ter sig för direktionen som ett överraskande uttalande. Vid förbanden

finnes förbandsnämnder, i vilka dylika frågor kan diskuteras och där

de värnpliktiga själva utgör den långt övervägande majoriteten. Utanför militärförvaltningen

finnes sakrevisionen och organisationsnämnden, som utan

att regelmässigt befatta sig med ansvarsfrågor mottager förslag till förbättringar

och effektivisering inom samtliga förvaltningsområden. De på sid 9

i motionen föreslagna premierna till värnpliktiga, som kan komma med

praktiska förslag till förbättringar, synes direktionen vara en tanke, som

i mån av medelstillgång förtjänar att övervägas.

5. Oekonomiskt förfarande vid beställning och inköp av tggmateriel

(s 6, mom 3)

Huruvida industriens vinstmarginaler ifråga om militärleveransema tål

reduceringar eller (s 4) bristen på konkurrens indirekt kan betyda uppskörtning

av staten vid krigsinaterielleveranser är en fråga, som direktionen

i detta sammanhang svårligen kan uttala sig om. Frågan om vinstmarginalernas

storlek inrymmer emellertid problem av strukturellt ekonomisk

natur, som torde falla utanför direktionens kompetensområde. Det bör dock

framhållas, att de militära förvaltningarnas inköpsavdelningar bildats och

organiserats i syfte att skapa garantier för ett affärsmässigt fullgott handlande

från krigsmaktens sida.

6. Slöseri genom meningslösa anordningar (s 6, mom 4)

Motionärerna framkastar tanken på att — till bot mot rubricerade missförhållanden

— från krigsmakten avskilja en expertgrupp, som skulle stå

till det civila samhällets förfogande för extra-bedömanden i inilitärekonomiska

frågor. Eftersom dess arbetsuppgifter synbarligen skulle åsyfta rent

militära överväganden och gruppen skulle avskiljas från krigsmakten torde

meningen vara, att den bör vara sammansatt av personer anställda inom

försvaret. Tillkomsten av en sådan grupp kan knappast göra dess medlemmar

mindre bundna än före avskiljandet, men kan väl leda till en försening

av de berörda bedömningsfrågornas handläggning. Utan att a priori

ställa sig avvisande till nya former av militär konsultverksamhet, tror direktionen

att det i motionen skisserade organet knappast kan lämna ökade

garantier för de av motionärerna eftersträvade resultaten.

Direktionen verkar i dessa hänseenden för kontinuerligt samarbete mellan

militär, industriell och annan civil expertis och medverkar aktivt för

tillskapandet av nya samarbetsformer.

7. Slöseri genom brister i organisationen, parallellorgan, uppsplittring

mellan vapenslagen m. in. (s 7, mom 5)

Såsom motionärerna framhållit pågår för närvarande utredning av hithörande

frågor. I avvaktan på resultatet härav vill direktionen inte göra

annat uttalande än, att förbättringar i olika avseenden överväges och planeras.

s. 33 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

33

8. Ekonomisk misshushållning genom krigsmaktens utrustande med tekniskt

perfekt men fältmässigt mindre hållbar krigsmateriel (s 7, mom 6)

Den prov- och försöksverksamhet, som kontinuerligt föregår materielanskaffningen,

är intensiv och i konsekvens härmed kostnadskrävande. De

härför nerlagda merkostnaderna motverkar den negativa verkan, som motionärerna

befarar kunna ligga i kravet på att materielen alltid skall vara

så tekniskt perfekt som möjligt. Direktionen finner angeläget att utrustningen

inom ramen för tillgängliga resurser hålles tekniskt fulländad och

vill icke göra avkall härpå. Direktionen ser för övrigt ingen möjlighet till

lösning av frågan, hur eller var den svenska krigsmaterielen skulle kunna

utprovas under »en krigsverklighets hårdhänta och primitiva förhållanden».

9. Eftersläpning ifråga om moderna arbetsmetoder inom krigsmakten (s 8)

Organisationsundersökningar pågår ständigt. Direktionen verkar för ett

fortlöpande arbete i dessa frågor. Genomgripande organisationsundersökningar

har nyligen genomförts av 1956 års försvarsförvaltningssakkunniga.

Det är obestridligt att de militära förvaltningarna tillhör de i fråga om

såväl personal som förvaltningsuppgifter största ämbetsverken inom statsförvaltningen.

De resurser som står till dessa ämbetsverks förfogande för

genomförande av rationaliseringsåtgärder är större än de resurser, som står

till olika civila ämbetsverks disposition. Att sådana resurser i stor utsträckning

utnyttjas är otvivelaktigt. De erfarenheter förvaltningsdirektionen vunnit

ger vid handen, att de militära förvaltningarna i flera avseenden hunnit

längre i rationaliseringshänseende än flertalet ämbetsverk inom den civila

statsförvaltningen. Detta utesluter givetvis icke att mycket återstår att göra.

Ett intensivt studium av möjligheterna att ytterligare rationalisera arbetslörfarandet

genom mekanisering av administrativa arbetsprocedurer pågår.

Å andra sidan hämmas möjligheterna att genomföra rationaliseringsåtgärder

genom vissa för all offentlig förvaltning speciellt utmärkande förhållanden,

exempelvis trögheten inom administrationen och restriktiviteten

i fråga om möjligheterna alt skapa modernare arbetsförhållanden. Det kan

sålunda förekomma, att när man vill inrätta befattningar eller löner avsedda

att trygga tillgången på för fortsatt rationalisering lämplig personal och

i delta syfte förordar, att kostnaderna skall täckas genom indragning av

existerande tjänster, beslut om indragning av sistberörda tjänster fattas

utan att de medel, som erfordras för fortsatt rationalisering, beviljas. Detta

förhållande har särskilt påpekats i en skrivelse från överbefälhavaren till

chefen för försvarsdepartementet den 9 april 1957.

Det är enligt direktionens uppfattning ej erforderligt all här närmare diskutera

de allmänt kända förhållanden, som sammanhänger med svårigheterna

att inom offentlig förvaltning åstadkomma den rörlighet inom personalkårerna

eller den lönesättning för vissa arbeten, som anses önskvärd

för åstadkommande av all önskad rationalisering. Direktionen bär här endast

velat konstatera att problemställningen existerar och att den är väl

känd även i andra länder.

I sammanhanget må framhållas, alt direktionen tidigare, bl a i yttrande

till den ännu icke avslutade rationaliseringsutredningen, påtalat de svårigheter,

som uppkommer i förvaltningarnas löpande arbete genom afl den

kvalificerade förvaltningspersonalen i alltför stor utsträckning får använda

arbetstid för att besvara frågor från ständigt pågående utredningar av olika

slag rörande de administrativa arbetsformerna. Härigenom berövas förvalt15

Bihang till riksdagens protokoll 1958. G sand. Xr 11 99

s. 34 Kontrollera mot PDF

34

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

ningspersonalen mycket av den arbetsro, som är nödvändig för fullföljande

av en intensiv rationaliseringsverksamhet. Direktionen vill också erinra om,

att den stränga gränsdragning mellan å ena sidan löneanslag och å andra

sidan övriga anslag, som är regel inom statsbudgeten i vissa fall, speciellt

när fråga är om tillverkning, vård och förvaring av materiel, kan försvåra

möjligheterna att bedöma kostnaderna för olika kostnadsställen och därmed

försvaga det incitament till rationalisering, som kostnadsredovisningen

i dylika fall borde innefatta. Direktionen vill i detta avseende hänvisa till

vad direktionen anfört i sitt utlåtande 31/1 1957 över förslag till ändrad

litelredovisning för försvaret.

B

I vad avser spörsmålet huruvida garantier nu föreligger gentemot varje

form av misshushållning eller slöseri ges i motionerna en analys av funktioner

och arbetsmetoder ävensom kompetensområden för flera statliga kontrollorgan,

bl a sakrevisionen, organisationsnämnden, riksdagens revisorer,

statsutskottet samt MO. Sammanfattningsvis anför motionärerna att den

av dessa organ bedrivna verksamheten icke följer och uppenbarligen icke

kan följa den av dem kontrollerade militära ekonomiska förvaltningen under

dess dagliga praxis och utformning — organen anses träda i funktion

först då en ekonomisk skada redan inträffat. Man skulle därför icke enligt

motionärernas mening med fog kunna påstå att de nämnda organens kontrollverksamhet

täcker hela fältet eller skapar full trygghet i fråga om möjligast

rationella bruk av anslagsmedlen.

Den sålunda givna framställningen må vara kännetecknande för vissa av

de angivna organen. Att sakrevisionen och organisationsnämnden skulle

sakna möjligheter att effektivt följa krigsmaktens ekonomiska verksamhet

eller att de icke ägnar sig åt löpande, positivt syftande rationaliseringsverksamhet

synes felaktigt. Ett studium av de nämnda myndigheternas verksamhet

torde utvisa, att det just är den framåtsyftande, förebyggande efiekten,

som är den viktigaste i deras verksamhet. I organisationsnämnden

finnes en särskild militär avdelning, som kontinuerligt utför systematiska

organisations- och rationaliseringsundersökningar inom krigsmakten och

sakrevisionens granskning av upphandlingsverksamheten är icke främst

korrigerande utan rådgivande. I vart fall har man inom krigsmakten erfarenhetsmässigt

tolkat de nämnda organens verksamhet på detta sätt. Direktionen

vill ävenledes erinra om sin egen verksamhet, som åsyftar samordning,

effektivisering och rationalisering av framförallt den ekonomiska

förvaltningen och krigsmaterielanskaffningen inom försvaret. Direktionen

har visserligen små personella resurser och än så länge endast några års

verksamhetstid bakom sig men följer med uppmärksamhet de av motionärerna

antydda problemställningarna. Genom föredragning av principfrågor

av samordnings- och effektiviseringskaraktär i direktionen skapas kontinuerligt

förutsättningar för ett enhetligt, förvaltningsmässigt tänkande

på högsta nivå. Om man vill uppnå ökade resultat från den av de ovan angivna

organen bedrivna kontroll- och rationaliseringsverksamheten inom

krigsmakten, bör något eller några av dessa organ förstärkas. Antalet organ

bör icke ökas.

Direktionen vill avslutningsvis understryka, att en allsidig diskussion av

nu berörda, för krigsmakten viktiga spörsmål, är värdefull. Även om direktionen

i åtskilliga hänseenden icke kunnat vare sig vitsorda motionärernas

framställning av vissa förhållanden eller instämma i deras förslag till

lösningar av olika problem, har den funnit vissa lämnade förslag värda be
-

s. 35 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

35

aktande och har tolkat innebörden i motionerna såsom uttryck för ett positivt

värnande om försvarets bästa.

I handläggningen av detta ärende har deltagit ledamöterna von Sydow,

ordförande, Hedqvist, Kring, Jedeur-Palmgren, Rapp, Sahlin och Hagnell

ävensom undertecknad Murray, föredragande.

Enligt försvarets förvaltningsdirektions beslut

CARL MURRAY

Tore Palm

s. 36 Kontrollera mot PDF

36

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

Bilaga E

Till riksdagens statsutskott

Sedan fortifikationsförvallningen av Kungl. Maj :t anmodats att till statsutskottet

avgiva yttrande över tvenne inom riksdagens första kammare av

herr Branting m. fl. (I: B 72) och riksdagens andra kammare av herr Blidfors

in. fl. (II: B 93) väckta likalydande motioner i rubricerade ärende, får

fortifikationsförvaltningen härmed anföra följande.

För fortifikationsförvaltningens del synes anledning endast förefinnas

att dröja vid vissa avsnitt av motionerna.

Vad först angår punkten 3 vill fortifikationsförvaltningen framhålla, att

det inom ämbetsverkets upphandlingsverksamhet icke är fråga om speciell

materiel utan att denna anskaffas i fria marknaden under normal konkurrens.

Likartade förhållanden gälla beträffande förvaltningens entreprenadverksamhet.

Entreprenaderna utbjudas på den allmänna byggnadsmarknaden

och konkurrensen mellan anbudsgivarna torde icke vara mindre än

inom motsvarande civila verksamhet.

Vidkommande härefter punkten 4 vill ämbetsverket erinra om att planeringen

av de fortifikatoriska anläggningarna intimt hänger samman med

den strategiska och taktiska planläggningen och är resuliatet av en växelverkan

mellan strategiska och taktiska, befästningstekniska och ekonomiska

bedömanden. Det synes därför orealistiskt att föreställa sig, att självständiga

bedömanden av avgörande betydelse rörande behovet av befästningsanläggningar

och dylikt skulle kunna förväntas från en fristående expertgrupp,

som icke ägde inflytande över eller ansvar för den strategiska

och taktiska planläggningen.

Även med den bästa planläggning kan det emellertid givetvis inträffa att

utförda anläggningar kunna minska i betydelse på grund av förändringar

i de militärpolitiska eller tekniska förutsättningarna. Då de avgörande besluten

måste grundas på de förutsättningar, som vid tillfället äro kända,

kunna sådana situationer icke alltid undvikas, därest tillfredsställande

krigsberedskap skall upprätthållas.

Beträffande punkten 5 och frågan om »slöseri» genom organisatoriska

anordningar kan fortifikationsförvaltningen för sin del anföra följande.

Den av statsmakterna innevarande år beslutade omorganisationen av

den centrala ledningen av försvarets fastighetsförvaltning innebär en rationalisering

av verksamheten i den av motionärerna åsyftade riktningen.

Beträffande den regionala verksamheten är att märka, att denna numera

är förlagd till militärbefälsstaberna icke endast för arméns del utan även

för flygvapnets.

Beträffande förvaltningen av flygvapnets fastigheter råder en dualism

såtillvida, att flygfälten lyda under flygförvaltningen och återstoden under

fortifikationsförvaltningen. Förslag har emellertid väckts att förvaltningen

av flygfälten skulle överföras till fortifikationsförvaltningen. Genom beslut

den 26 september 1958 har Kungl. Maj :t uppdragit åt 1956 års försvarsförvaltningssakkunniga

att utreda denna fråga.

På sidan 7 i motionen ha motionärerna tagit upp frågan om »en förstärkning

av den civila uppsikten och inflytandet över försvarsmaktens ekonomiska

angelägenheter». I detta avseende må såvitt angår fortifikationsförvaltningens

ämbetsområde till en början erinras om att, alltsedan ämbets
-

s. 37 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

37

verkets tillkomst år 1948, det civila inflytandet på de tekniska och ekonomiska

områdena är organisatoriskt sett tillfredsställande tillgodosett. I detta

sammanhang vill ämbetsverket emellertid understryka vikten av att lönerna

till den civila personalen — främst den tekniska — fastställas på en

sådan nivå, att verkligt kvalificerad personal kan erhållas.

Den nya regionala och lokala organisationen för försvarets fastighetsförvaltning,

vilken trätt i kraft år 1957, innebär ett ökat civilt inflytande på

den ekonomiska förvaltningen. I militärbefälsstaberna handhavas sålunda

nybyggnads- och underhållsarbeten av en byggnadsdirektör, som i huvudsak

har ställning som förvaltningsgrenschef och är ansvarig föredragande för

militärbefälhavaren.

Vid regementen, skolor in. ni. äro förvaltningsåtgärderna inom fortifikationsförvaltningens

förvaltningsområde så intimt förknippade med tjänsten

i övrigt, att det icke låter sig göra att, som motionärerna ifrågasatt, överflytta

högsta ansvaret för byggnadsverksamheten från chefen till en civil

befattningshavare. Chefen biträdes emellertid av en vid militärbefälsstaben

placerad driftingenjör, som på sin lott har flera förband, skolor etc. De

anslag på ifrågavarande område, som ställas till lokal chefs förfogande,

äro dessutom av jämförelsevis ringa omfattning.

Slutligen är i detta hänseende att anmärka, att i fortifikationsförvaltningens

organisation ingå två civila överinspektörer, genom vilkas verksamhet

ämbetsverket uppehåller en kontinuerlig insyn i fastighetsförvaltningen

och byggnadsverksamheten vid de regionala och lokala myndigheterna.

Vad som i motionen säges angående anslagsöverskridanden ger fortifikationsförvaltningen

anledning att anföra följande. Den byggnadsverksamhet,

som bedrives inom ämbetsverkets förvaltningsområde, omfattar till

avsevärd del stora objekt, vilka kräva flera år för sitt färdigställande. I ett

skede med sjunkande penningvärde är det under sådana förhållanden naturligt

att de ursprungliga kostnadsberäkningarna icke kunna visa sig hållbara

vid de förändrade prislägen som efter hand uppkomma under byggnadstiden.

Tilläggsanslag för täckande av prisstegringar bliva i sådana fall

ofrånkomliga. Denna ordning har accepterats av statsmakterna och är även

den enda möjliga, om de av statsmakterna godkända byggnadsprogrammen

skola kunna fullföljas. Det bör även framhållas, att de större byggnadsanslagen

som regel äro uppdelade på årliga delposter, vilka för varje år

underställas Kungl. Maj :ts och riksdagens prövning. Statsmakterna behålla

sålunda en fortlöpande kontroll över utvecklingen på detta område.

Fortifikationsförvaltningen kan för sin del icke finna att behov föreligger

av en parlamentarisk utredning rörande effektivisering av krigsmaktens

ekonomiska förvaltning och avstyrker därför att en sådan utredning

lillsättes.

Stockholm den 29 oktober 1958

GUNNAR CHRISTIANSON

Sven Gunnar Thorsell

Kjell Sjöstedt

s. 38 Kontrollera mot PDF

38

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

Bilaga F

Till riksdagens statsutskott

Uti skrivelse från försvarsdepartementet den 30 juli 1958 har armétvgförvaltningen

anbefallts att till riksdagens statsutskott inkomma med yttrande

över inom riksdagens första kammare av herr Branting m fl (I: B

72) och riksdagens andra kammare av herr Blidfors m fl (II: B 93) väckta

motioner angående utredning om lämpliga former för en effektivisering av

krigsmaktens ekonomiska förvaltning in in. Till åtlydnad härav får armétygförvaltningen

— med instämmande i ett av försvarets förvaltningsdirektion

till statsutskottet avgivet yttrande över sagda motioner, av vilket

yttrande ämbetsverket erhållit del — härmed för egen del anföra följande.

Enligt den för armétygförvaltningen gällande provisoriska instruktionen

av den 18 juni 1954 (införd i Tjänstemeddelanden rörande lantförsvaret A

nr 43/54) utövar ämbetsverket under Kungl Maj :t i tekniskt och ekonomiskt

avseende högsta ledningen av och uppsikten över tygförvaltningen

vid armén. I utövandet av sin ämbetsbefattning åligger det ämbetsverket,

bland annat, att anskaffa tygmateriel och ammunition för armén, att ombesörja

att arméns tygmateriel och ammunition hålles i tidsenligt och brukbart

skick, att övervaka att armén tillhörande och övriga armétygförvaltningen

underställda förråd äro i fullständigt och gott skick, att, i vad angår

armétygförvaltningens ämbetsområde, utöva kontroll ifråga om handhavandet

av förvaltningsärendena hos underlydande myndigheter ävensom

tillse, att en ändamålsenlig hushållning med medel och materiel m m äger

rum. I enlighet med den huvudförvaltningsprincip, som stadsfästs i försvarets

anskaffningskungörelse (SF nr 470/1954), anskaffar armétygförvaltningen

dessutom i stor utsträckning tygmateriel och ammunition in m för

försvaret i dess helhet.

Med hänsyn till armétygförvaltningens uppgift enligt ovan ligger det givetvis

främst i ämbetsverkets intresse att verka för att av statsmakterna

anslagna medel för anskaffning och underhåll av tygmateriel och ammunition

bliva utnyttjade med största omtanke, förutseende och sparsamhet.

Ämbetsverket ansluter sig därför till det av motionärerna framställda kravet

på att till försvarets förfogande ställda medel ur ekonomiska synpunkter

komma till rationellast möjliga användning och att all möjlig sparsamhet

iakltages.

I motsats till vad motionärerna därutinnan uttalat har emellertid armétygförvaltningen

för sin del icke funnit behov föreligga av en förstärkt civil

kontroll över krigsmaktens ekonomiska förvaltning. Med avseende å den

av ämbetsverket bedrivna förvaltnings- och kontrollverksamheten må framhållas,

att den förvaltningsreform, som enligt 1954 års riksdagsbeslut genomfördes

beträffande försvarets centrala förvaltningsmyndigheter, innefattade

en ej obetydlig förstärkning av det civila inslaget inom förvaltningen,

bland annat genom inrättande av en särskild inköpsavdelning för

handhavande av den merkantila och upphandlingstekniska delen av ämbetsverkets

inköpsverksamhet. Flertalet av de ledande posterna inom armétygförvaltningen

upptogos därvid såsom alternativt militära, civilmilitära

eller civila, detta i syfte att genom möjligheten till urval inom skilda personalkategorier

erhålla den för respektive befattning lämpligaste innehavaren.

Den civila personalen i övrigt inom ämbetsverket utgör numera cirka

s. 39 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B U''J dr l''J58

39

90 % av det totala antalet befattningshavare. Armétygförvaltningen vill

därjämte i detta sammanhang understryka betydelsen av de redan nu befintliga,

av motionärerna närmare angivna civila kontrollorganen, vilka i

skilda hänseenden utöva kontroll över den militära förvaltningsverksamheten.

Härvid förtjänar särskilt framhållas den verksamhet, som bedrives

av statens sakrevision för kontroll av förvaltningarnas upphandlingsverksamhet,

vilken verksamhet — åtminstone såvitt avser armétygförvaltningens

arbetsområde — hittills tagit sig uttryck jämväl i ett samrådsförfarande

av ej obetydlig omfattning. Enligt ämbetsverkets uppfattning torde ovan

angivna förhållanden få anses utgöra en tillfredsställande garanti för att

försvarsgrensförvaltningarnas verksamhet, särskilt i vad avser den ur ekonomisk

synpunkt så betydelsefulla anskaffningsverksamheten, handhaves

på sätt, som rimligtvis bör utesluta misstanke om slöseri, misshushållning

eller eljest oekonomiska åtgärder.

Vad angår de av motionärerna angivna exemplen på områden inom den

militära verksamheten, där »slöseri» kan förekomma, må anföras följande.

1. »Slöseri med tid vid utbildning av värnpliktig och annan militär personal.

»

Då de under ifrågavarande avsnitt framförda synpunkterna icke torde

avse förhållanden inom armétygförvaltningens verksamhetsområde, har

ämbetsverket för sin del icke ansett särskilt uttalande härutinnan påkallat.

2. »Misshushållning med förbrukningsmateriel, motorbränsle, övningsammunition

etc.»

Till främjande av god hushållning med förbrukningsmateriel och andra

förnödenheter har ämbetsverket uti gällande tygförvaltningsinstruktion

meddelat ett flertal föreskrifter. Från truppförråd utlämnas förbrukningsmateriel

som regel endast mot beställning, som behovsprövas i den utsträckning

som är möjligt. Kostnaderna för uttagna förnödenheter skola härvid belasta

till truppförbandens förfogande ställda medel från arméns anslag till

underhåll av tygmateriel m in.

Genom bestämmelser i allmän motormaterielinstruktion samt föreskrifter

införda i tjänstemeddelanden rörande lantförsvaret ha vidare bestämmelser

meddelats till förebyggande av mindre motiverade körningar med försvarets

motorfordon.

Vad angår förbrukningen av övningsammunition utfärdas bestämmelser

av chefen för armén, innefattande närmare föreskrifter rörande förbandens

tilldelning av dylik ammunition. Vidare har armétygförvaltningen genomfört

ett redovisningssystem, enligt vilket truppförbanden med bibehållande

av viss valfrihet beträffande önskade typer av ammunition få inom en för

varje år fastställd ekonomisk ram rekvirera och förbruka ammunition för

övningar.

3. »Oekonomiskt förfarande vid beställningar och inköp av s k tygmateriel,

vapen och dylikt.»

Vid inköpsavdelningens uppsättande år 1954 eftersträvades alt på ledande

poster erhålla inköpare med omfattande erfarenhet från civil verksamhet

samt med ingående kännedom om de grenar av näringslivet, som hade anknytning

till det avsedda tjänsteområdet. Inköpsavdelningen har därefter

med iakttagande av bestämmelserna angående statlig upphandling sökt

tillämpa de principer, efter vilka ett rationellt inköpsarbete bedrives inom

det civila näringslivet. I ämbetsverkets arbetsordning ha vidare meddelats

bestämmelser av innebörd att, då ett sakorgan tagit kontakt med en tillverkare

rörande exempelvis ett utvecklingsuppdrag, samråd skall ske med inköpsavdelningen,

så snart fråga uppstår om uppgörelse av ekonomisk art,

detta i syfte bland annat att inköpsavdelningen — i förekommande fall i

s. 40 Kontrollera mot PDF

40

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

samråd med juridiskt utbildade befattningshavare vid administrativa bv|''an

skall kunna verka för en sådan avtalsutformning, att ämbetsverket

icke blir bundet alt utlägga beställning å serieleverans hos här avsedd tillverkare.

För erhållande av så förmånliga priser som möjligt verkställer armétygförvaltningen

koncentrerade inköp av härför lämpade materielslag i och

för central lagerhållning. Vidare upprättas genom ämbetsverkets försorg

i relativt stor utsträckning ram- och rabattavtal, som även kunna komma

andra försvarsgrenar tillgodo.

I anslutning till det ovan anförda må framhållas, att ämbetsverket vid

införande av sådana nya materieltyper, som ha nära anknytning till i civila

livet använd materiel, eftersträvar att såvitt möjligt ge materielen eller däri

ingående detaljer samma utformning som motsvarande materiel för civilt

bruk, i syfte bland annat att erhalla största möjliga priskonkurrens.

4. » Slöseri genom ur militär synpunkt meningslösa anordningar, anläggningar

eller anskaffningar.»

De av armétygförvaltningen disponerade, genom fortifikationsförvaltningens

försorg utförda bergrummen användas huvudsakligen för uppläggning

av den krigstygmateriel och ammunition, som jämlikt krigsmaterielreglementets

bestämmelser för krigsmaktens försörjning i krig måste tillförsäkras

en i möjligaste mån fullt betryggande förvaring. Kapitalinvesteringen

i dessa anläggningar är ringa i förhållande till värdet av däri förvarad

materiel och ammunition.

5. »’Slöseri’ genom organisatoriska anordningar, såsom parallellorgan

inom staberna, onödig uppsplittring mellan vapenslagen samt övriga organisatoriska

överbelastningar.»

Mellan armétygförvaltningen och övriga centrala förvaltningsmyndigheter

inom försvaret förekommer ett intimt samarbete till förebyggande av

dubbelarbete inom skilda organisationsenheter. För närvarande finnas för

ändamålet ett flertal samarbetsdelegationer, för vilka försvarets förvaltningsdirektion

är sammanhållande instans. För fortlöpande intern rationaliseringsverksamhet

och inre kontorsorganisation finnes sedan år 1954 inrättat

ett organisationskontor inom annétygförvaltningens administrativa

byrå.

6. »Ekonomisk misshushållning genom krigsmaktens utrustande med va
pen,

apparatur etc av teknisk fulländning, men med mindre fältmässig hållbarhet.

» ö

Uppenbarligen är otillförlitligheten hos komplicerade utrustningar under

fältmässiga förhållanden ett synnerligen allvarligt problem. Innan materiel

av ny typ fastställes och tilldelas arméns truppförband, genomgår den

emellertid ett relativt stort antal artskilda prov under forcerade förhållanden,

varefter företagas trupprov, som ge närmare utslag beträffande materielens

hållbarhet och fältmässighet. I detta sammanhang måste beaktas att

de stridstekniska uppgifterna i vissa fall icke kunna lösas annat än genom

insättande av i tekniskt hänseende synnerligen komplicerad materiel, exempelvis

stridsmedel mot moderna flygplan. Vid anskaffandet av tidsenliga

försvarsmedel finnes därför ofta intet annat val än att åt materielen giva

en tekniskt komplicerad utformning.

Med anledning av motionärernas förslag om en nyordning av förbandens

praktisk-ekonomiska angelägenheter under civil ledning må framhållas, att

uppsikten över tygförvaltningen vid de till respektive militärområden hörande

truppförbanden och försvarsområdena i första hand utövas av vederbörande

militärbefälhavare med till förfogande stående, för ändamålet särskilt

utbildad militär personal ävensom civilmilitär arméingenjörpersonal.

s. 41 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

41

Härutöver har armétygförvaltningen, enligt vad ovan antytts, att genom

egna organ utöva en ingående kontroll av tygförvaltningstjänsten vid förbanden

(motsvarande). Sålunda granskas fortlöpande fakturor, som hava

gäldats av tygmaterielanslag, varjämte tillses, att inköp, tillverkningar och

reparationer m m vid regionala och lokala myndigheter ske på för kronan

förmånligaste villkor med utnyttjande i förekommande fall av upprättade

ram- och rabattavtal. Vid kontinuerliga besök på förbanden verkställas därjämte

ingående förrådskontroll ävensom inspektion beträffande materielens

vård och förvaring, vid vilken inspektion uppmärksamhet jämväl ägnas

personalens kännedom om därutinnan gällande föreskrifter.

Med hänsyn till vad ovan anförts anser sig armétygförvaltningen böra

avstyrka motionärernas förslag om tillsättande av en parlamentarisk utredning

angående lämpliga former för en effektivisering av krigsmaktens

ekonomiska förvaltning och en förstärkning av den civila kontrollen över

denna förvaltning. I syfte att i enlighet med motionärernas intentioner ernå

en i möjligaste mån tillfredsställande ekonomisk förvaltning med avseende

å till ämbetsverkets förfogande stående medel för anskaffning och underhåll

av tygmateriel och ammunition m m kommer emellertid armétygförvaltningen

för sin del att liksom hittills fortlöpande vidtaga alla de åtgärder,

som kunna vara ägnade att ytterligare effektivisera tygförvaltningstjänsten

inom armén.

Stockholm den 29 september 1958

BIRGER HEDQVIST

Nils Wettergren

Anders Grufman

s. 42 Kontrollera mot PDF

42

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

Bilaga G

Riksdagens statsutskott

Arméintendenturförval t ningen, som av Kungl. Maj :t anbefallts avgiva yttrande

över de likalydande motionerna I: B i2 och II: B 93 angaende utredning

om lämpliga former för en effektivisering av krigsmaktens ekonomiska

förvaltning och en förstärkning av den civila kontrollen över denna

förvaltning, får med anledning härav anföra följande.

Motionärerna ha med sitt förslag avsett att vinna ökade garantier mot

varje form av slöseri inom den militära förvaltningen. Såsom olika former

av slöseri anges bl a organisatorisk överbelastning, oekonomiskt förfarande

vid inköpsverksamhet, ur militär synpunkt meningslös anskaffning, inköp

av visserligen tekniskt fulländad men ofältmässig materiel samt misshushållning

med förbrukningsmateriel. Såsom särskilda beaktansvärda omständigheter

framhålla motionärerna bl a bristen på konkurrens inom vissa upphandlingsområden,

den militära sekretessen samt »förefintligheten av en viss

militär kåranda» och »disciplin-tänkande».

Motionärerna ha såsom ett föredöme för den militära förvaltningsorganisationen

framhållit organisationen av landstingens sjukhusförvaltning, där

en skiljelinje dragits mellan den ekonomiska förvaltningen och den medicinska

verksamheten. Motionärerna synas därvid ha bortsett från att krigsmaktens

fredsorganisation måste vara så uppbyggd, att den kan med minsta

möjliga ändringar och tidsutdräkt övergå i krigsorganisation. Behovet av

intendenturofficerare i krigsorganisationen har väl knappast ifrågasatts även

om motionärerna uttalat, att intendenturkårens rekrytering, funktioner och

ställning bör övervägas. Redan nämnda mobiliseringssynpunkter och behovet

av en i fred utförd mobiliseringsplanläggning göra, att de intendenturofficerare,

som erfordras i krig, måste finnas redan i fred. Bortsett från mobiliseringsskäl

erfordras intendenturofficerare i fred bl a för handläggning av

behovsfrågor, för framskaffande och utprovning — med hänsyn till kravet

på fältmässighet — av sådan intendenturmateriel, som skall finnas i krig,

samt för utbildning av befäl och trupp i bl a intendenturmaterieltjänst, förplägnadstjänst

och drivmedelstjänst under fältmässiga förhållanden. Enär

sålunda intendenturofficerare i fred erfordras — till ett antal som bestämmes

av behoven enligt krigsorganisationen — vill det synas naturligt att

dessa officerare utnyttjas även för ekonomiska uppgifter, detta så mycket

mera som eu strikt uppdelning av verksamheten i eu militär och en civil

ekonomisk del icke torde vara genomförbar. Förutsättningen för att det skall

kunna anses lämpligt att utnyttja intendenturofficerarna för ekonomiska

uppgifter är givetvis att officerarna erhålla härför lämplig utbildning. Motionärerna

synas ha förbisett, att villkoret för att en officer skall erhålla intransport

till intendenturkåren är att han bl a erhållit för sin tjänst erforderlig

kommersiell och ekonomisk ubildning. Beträffande intendenturofficerarnas

utbildning får arméintendenturförvaltningen åberopa vad som anföres

av generalintendenten i yttrande över motionerna. Därest intendenturofficerarna

emellertid icke skulle avses för ekonomiska uppgifter i det lokala

förvaltningsledet skulle följden härav bliva fördyring av avlöningskostnaderna

i detta led utan motsvarande ekonomisk vinst i annat avseende.

Ämbetsverket vill härutöver särskilt framhålla, att upphandlingen av materiel

och övriga förnödenheter inom ämbetsverkets förvaltningsområde av

s. 43 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

43

ekonomiska skäl är i väsentliga delar centraliserad och atl lokalmyndigheternas

inköpsverksamhet därlör är starkt begränsad och i fråga om åtskilliga

varor baserad på avropsavtal. I den upphandling, som utföres centralt

av arinéintendenturförvaltningen — och som i kraft av liuvudförvaltningsprincipen

även omfattar marinens och flygvapnets behov — utnyttjas civila

experter på olika tekniska fackområden ävensom civil merkantilt fackutbildad

samt juridisk och kameral personal. Det ligger i sakens natur att

denna civila expertis får helt komma till sin rätt i vad gäller till respektive

fack hörande bedömanden. Den av motionärerna (I: B 72, s (i, p 3 och 4)

gjorda indelningen i å ena sidan krigsmakten och å andra sidan »det civila

samhället» ter sig mot denna bakgrund konstlad. De resultat, som ernås

inom ämbetsverkets förvaltningsområde, betraktar ämbetsverket såsom frukten

av ett samarbete mellan befattningshavare med olika slags utbildning,

militär eller civil eller bådadera. I anslutning till vad motionärerna anföra

om nyligen genomförd förstärkning av arméns inköpsavdelningar med civila

tjänster för befatttningshavare med ekonomisk och kommersiell kompetens

11:433 s 3) må dock erinras om att 1956 års försvarsförvaltningssakkunniga

(de! II, s 16 ff) givit uttryck åt den uppfattningen, att den nuvarande

ordningen med militär inköpschef fungerar väl och att det måste vara

förenat med svårigheter att på den civila arbetsmarknaden finna en lämplig

innehavare av tjänsten i fråga, vars bestridande förutsatte grundliga insikter

om intendenturmatcrielen och dess användning.

Såsom ett särskilt skäl för en utbyggd kontroll anföra motionärerna risken

för anslagsöverskridanden, även medvetna sådana. Arméintendenturförvaltningen

finner med hänsyn härtill angeläget erinra om att enligt 39 §

riksdagsordningen riksdagen äger att hos Konungen anmäla de anledningar,

som förekommit att i laga ordning yrka ansvar emot »de för statsutgifterna

redovisande tjänstemän». Det kan icke råda någon som helst tvekan om att

envar inom arméinlendenturförvallningens verksamhetsområde för medelsförvaltning

ansvarig tjänsteman är medveten om att otillåtet anslagsöverskridande

är att anse som tjänstefel. Motsvarande gäller i fråga om anslags

utnyttjande för annat än avsett ändamål.

Motionärerna nämna ett flertal kontrollorgan — dock ej riksräkenskapsverket

— som finnas redan i nuvarande organisation. Gemensamt för dessa

organ anges vara, att granskningsverksamheten sättes in först i efterhand.

Intet organ har enligt motionärernas uppfattning att »framlägga förslag beträffande

förbättrade arbetsmetoder, förbilligande förfaringssätt, tidsvinnande

organisation eller dylikt». Arinéintendenturförvaltningen anser sig med

hänsyn till dessa uttalanden böra framhålla, att ämbetsverket i sin upphandlingsverksamhet

har fortlöpande samråd med statens sakrevision (jfr nedan

s 3). I organisationsfrågor har ämbetsverket kontinuerligt samarbete med

.statens organisationsnämnd. Detta gäller såväl av organisationsnämnden

framlagda förslag som förslag till vilkas genomförande ämbetsverket tager

initiativ. Därest en effektivisering av den organisatoriska verksamheten inom

försvaret skulle anses påkallad bör denna enligt arméintendenturförvaltningens

mening åvägabringas genom förstärkning av organisationsnämndens resurser.

Ämbetsverket har emellertid icke den uppfattningen, att takten i fråga

om organisatoriska förändringar inom försvaret behöver ökas. Behovet av

arbetsro synes vara mera framträdande.

Motionärerna ha förklarat sig sakna intern kännedom om den av krigsmaktens

egna organ bedrivna kontrollen av den ekonomiska förvaltningen

och därför lämnat densamma åsido. Arméintcndenturförvaltningen får med

hänsyn härtill framhålla, all inom ämbetsverket finnes ett särskilt organ,

benämnt förrådskontrollkonlor, vars uppgift är alt övervaka verksamheten

s. 44 Kontrollera mot PDF

44

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

inom arméns myndigheter såvitt angår ämbetsverkets förvaltningsområde.

Vid denna övervakning, vilken innefattar bl a räkenskapsgranskning, ägnas

uppmärksamhet åt frågor om penningmedlens ändamålsenliga användning

(eventuella anslagsöverskridanden) och erlagda priser. Övervakningen syftar

till åtgärder, som kunna leda till besparingar eller till avhjälpande av

missförhållanden. Den av förrådskontrollkontoret utövade verksamheten

är av såväl förebyggande som reviderande natur. Det må framhållas, att på

förslag av 1956 års försvarsförvaltningssakkunniga kontrollverksamheten

vid kontoret inskränkts fr o in budgetåret 1958/59 (statsverkspropositionen

år 1958, bil 6, s 43). Detta torde i huvudsak sammanhänga med att övergång

till stickprovisvis utövad kontroll ansetts möjlig. — Genom granskning

av inkomna förvaltningsrapporter samt vid besök och inspektioner hos underlydande

förvaltningsmyndigheter övervakar ämbetsverket vidare, att de

till dessa myndigheter anvisade medlen förvaltas på ett riktigt sätt. Såsom

framgår av reglementen och instruktioner utöva även de regionala förvaltningsmyndigheterna

vidsträckt kontroll över de lokala förvaltningsmyndigheternas

sätt att handha intendenturförvaltningen.

Arméintendenturförvaltningen kommer i det följande att lämna synpunkter

i anslutning till några av de av motionärerna anförda exemplen på »militärt

slöseri».

Oekonomiskt förfarande vid inköpsverksamhet. Såsom redan anförts är

upphandlingsverksamheten inom ämbetsverkets förvaltningsområde i väsentliga

delar centraliserad. Denna verksamhet avser emellertid icke endast

tillgodoseende av försvarets behov, utan har den inom ämbetsverket förefintliga

expertisen i viss omfattning tagits i anspråk även för upphandling

för civila statliga myndigheters och landstingens behov. Med stöd av 6 §

försvarets anskaffningskungörelse (SFS 470/1954) har arméintendenturförvaltningen

sålunda åtagit sig upphandling av motorbränslen och smörjmedel

för generaltullstyrelsens regionala och lokala förvaltningsmyndigheter

samt statens sinnessjukhus. För sinnessjukhusens räkning ombesörjer

ämbetsverket även viss upphandling av livsmedel. Enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande,

senast den 25 maj 1951, ombesörjer arméintendenturförvaltningen

vidare anskaffning av kolbränslen för civila statliga myndigheters

räkning efter därom med vederbörande myndighet träffad närmare överenskommelse.

Ämbetsverket har ytterligare Kungl. Maj:ts uppdrag den 15

april 1955 att anskaffa brännolja jämväl för civila statliga och därmed jämställda

förbrukare. Med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande, senast den

16 maj 1958, anskaffar arméintendenturförvaltningen uppvärmningsbränslen

jämväl för Landstingens inköpscentral. Nämnas må även att ämbetsverket

enligt Kungl. Maj :ts bemyndigande den 10 oktober 1957 tillhandahåller

drivmedel för motorfordon åt Aktiebolaget Atomenergi. Slutligen kan framhållas,

att arméintendenturförvaltningen enligt Kungl. kungörelse den 25

februari 1955 (SFS 72/55) för statsverkets räkning upphandlar kontorsmöbler,

kontorsskåp av plåt, kassaskåp, gardiner, mattor och armatur. Sammanlagda

antalet förbrukare beträffande uppvärmningsbränslen utanför

ämbetsverkets förvaltningsområde är cirka 850, bland dem även organ under

affärsdrivande verk såsom statens järnvägar. Den utvidgning av den

militära upphandlingsverksamheten, som sålunda skett, har tillkommit på

tillstyrkan eller initiativ av statens sakrevision. Några farhågor för oekonomiskt

handlande i denna upphandlingsverksamhet har givetvis icke yppats

i något sammanhang. — Ämbetsverket vill emellertid gärna understryka betydelsen

av att försvarets centrala förvaltningsmyndigheter tillförsäkras

erforderlig teknisk och merkantil sakkunskap för att kunna hävda statens

s. 45 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

45

ekonomiska intressen gentemot leverantörer vid 1)1 a prisbedömningar. Det

är ur denna synpunkt beklagligt att det för vissa tjänster icke varit möjligt

erhålla sådan löneställning att konkurrens kunnat upptagas med den öppna

marknaden om arbetskraft med önskvärda kvalifikationer. Särskilt vid

upphandling av sådana förnödenheter, där antalet ifrågakommande leverantörer

är begränsat och konkurrensen följaktligen mindre, kunna de ekonomiska

följderna härav bliva kännbara. Arméintendenturförvaltningen delar

uppfattningen att kravet på sekretess, därest detta krav leder till att kretsen

av anbudsgivare måste begränsas, minskar den ekonomiska kontroll av

den framräknade anskaffningskostnadens skälighet, som ligger i att flera

jämförande anbud erhållas. Vad nyss sagts om följderna av bristande konkurrens

i förening med brist på tillräckligt kvalificerad teknisk arbetskraft

äger i sådant fall motsvarande tillämpning.

Ur militär synpunkt meningslös anskaffning. Motionärerna ha ansett det

böra övervägas om icke från krigsmakten skulle kunna definitivt, reellt och

formellt, avskiljas en expertgrupp, som kunde stå till det civila samhällets

förfogande med objektiva och självständiga extrabedömanden i militär-ekonomiska

frågor av betydelse. Behovet av att denna expertis hålles definitivt

avskild från krigsmakten sammanhänger enligt motionärernas uppfattning

med att experterna eljest skulle hemfalla åt disciplintänkande. Genom en

dylik anordning skulle onödig anskaffning kunna undvikas. Det vill synas

arméintendenturförvaltningen som om motionärerna i detta sammanhang

icke tagit behörig hänsyn till rådande ansvarsförhållanden inom krigsmakten.

Ansvarsförhållandena äro för arméintendenturförvaltningens del följande.

Arméintendenturförvaltningen utövar under Kungl. Maj :t i tekniskt och

ekonomiskt avseende högsta ledningen av intendenturförvaltningen vid armén.

Det åligger förvaltningen (provisorisk instruktion den 18 juni 1954)

bl a att föranstalta om de åtgärder, vilka erfordras för att armén skall vara

försedd med för dess krigsberedskap ändamålsenlig och fullständig inlendenturmateriel

samt att tillse att denna materiel hålles i tidsenligt och brukbart

skick. Arméintendenturförvaltningen skall vid fullgörandet av sina

uppgifter ställa sig till efterrättelse de direktiv, som överbefälhavaren finner

erforderligt meddela för tillgodoseende av krigsberedskapen samt de

militära operationernas planläggning och genomförande. Därest i särskilt

fall arméintendenturförvaltningen finner sig icke kunna efterkomma överbefälhavarens

direktiv skall ämbetsverket omedelbart göra anmälan därom

till överbefälhavaren. Kan därvid enighet ej uppnås, skall ärendet av överbefälhavaren

underställas Kungl. Maj:t. Arméintendenturförvaltningen har

vidare att i sin verksamhet taga behörig hänsyn till de anvisningar och föreskrifter

av rent militär art, som chefen för armén finner erforderligt meddela

för främjande av arméns utbildning, utrustning och krigsberedskap.

Till fullständigande av denna bild må erinras om all överbefälhavaren enligt

sin instruktion är i vad på honom ankommer inför Kungl. Maj:t ansvarig

för att krigsmakten äger högsta krigsduglighet ävensom att chefen för

armén i vad på honom ankommer är inför Kungl. Maj:t och överbefälhavaren

ansvarig för arméns krigsduglighet. På motsvarande sätt finnas ansvarslinjer

uppdragna nedåt till underlydande chefer och förvaltningsmyndigheter.

Motionärernas uttalande om militär kåranda och disciplintänkande

torde böra ses mot denna bakgrund. När eu militär chef eller förvaltningsmyndighet

hos överordnad chef eller myndighet icke vunnit gehör för

sin uppfattning är det utan tvivel ett undantagsfall om den underlydande

s. 46 Kontrollera mot PDF

46

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

instansen icke åtnöjes med den överordnade instansens ställningstagande.

Detta förhållande bör dock icke rubriceras såsom utslag av militär kåranda

eller disciplintänkande utan snarare såsom respekt för av Kungl. Maj:t i

instruktion gjord ansvarsfördelning. Om återigen arméintendenturförvaltningen

ställer sig till efterrättelse de direktiv, som lämnas av överbefälhavaren,

innebär detta med hänsyn till ämbetsverkets instruktion ingenting annat

än att verket gentemot Kungl. Maj :t tager sin del av ansvaret.

Motionärernas förslag att från krigsmakten definitivt avskilja en expertgrupp

med förut angivna uppgifter är enligt ämbetsverkets mening icke

heller praktiskt realiserbart. De militära experter, som skulle kunna komma

ifråga, måste uppenbarligen vara av högsta kvalitet för att deras extrabedömanden

skola kunna tillerkännas något värde. Det förefaller icke sannolikt

att sådana militära toppmän skola finna uppgiften så lockande att

de avstå från en militär karriär. Härtill kommer, att dessa från krigsmakten

avskilda experter mycket snart skulle förlora kontakten med den taktiska

och tekniska utvecklingen, vilket skulle reducera värdet av deras utlåtanden

och aktualisera behovet av nya experter.

Inköp au visserligen tekniskt fulländad men ofältmässig materiel. Arméintendenturförvaltningen

anser det så uppenbart, att krigsmateriel maste

kunna tåla påfrestningarna under krigsmässiga förhållanden, att någon

medverkan av fristående expertis icke är erforderlig såsom garanti för att

detta krav tillgodoses. All intendenturmateriel utprovas av ämbetsverket

under förhållanden, som i möjligaste mån likna »en krigsverklighets hårdhänta

och primitiva förhållanden». — I detta sammanhang må framhållas,

att av motionärerna efterlyst premiesystem (1:433, sid 9) redan finnes

inom ämbetsverkets förvaltningsområde såtillvida att verket äger att varje

budgetår av vederbörliga sakanslag disponera tillhopa högst tretusen kronor

för gratifikationer till personal vid ämbetsverkets intendenturavdelnmg

underställda verkstäder och förråd för förslag till anordningar eller åtgärder

till gagn för intendenturförvaltningstjänsten, avseende nya eller förbättrade

driftsmetoder och dylikt. Arméintendenturförvaltningen har intet

att erinra mot en utbyggnad av detta system. Framhållas må även, att motionärernas

önskemål om inrättande vid förbanden av en motsvarighet till

industrins företagsnämnder sedan gammalt är åtminstone i viss män tillgodosett

genom regementsnämnder, företagsnämnder och utspisningsnämnder.

Misshushållning med förbrukningsmateriel. Arméintendenturförvaltningen

är enligt sin instruktion skyldig tillse, att en ändamålsenlig hushållning

äger rum med medel, materiel in in inom dess förvaltningsområde. Ämbetsverket

är sålunda angeläget få kännedom om verkliga fall av misshushållning.

Av skäl, som motionärerna själva framhålla, bör det emellertid varnas

för förhastade slutsatser om misshushållning. Såsom regel torde tillräcklig

garanti för god hushållning ligga i det förhållandet, att vederbörande chef

_ väl medveten om sitt förbands tilldelning av t ex motorbränsle för "niss

tidsperiod och att ytterligare tilldelning icke utan särskilda skäl kan påräknas

_är angelägen om att utnyttja resurserna så att bästa möjliga ut
bildningsresultat

erhålles. ..

Sammanfattningsvis får arméintendenturförvaltningen anföra, att ämbetsverket

icke anser något behov föreligga av en utredning i enlighet med

motionärernas hemställan.

s. 47 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958 47

I ärendets handläggning ha deltagit, förutom undertecknade Kring och

Norrman, den senare föredragande, byråcheferna Odensjö och Diurlin samt

t f byråcheferna Blomquist och Lindquist.

Stockholm den 10 september 1958

H KRING

Åke Norrman

Stig Malmros

s. 48 Kontrollera mot PDF

48

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

Bilaga H

Riksdagens statsutskott

Genom nådig remiss den 30 juli 1958 har Kungl Maj:t anbefallt marinförvaltningen

att till riksdagens statsutskott inkomma med yttrande över

inom riksdagen av herr Branting m fl väckta motioner angående utredning

om lämpliga former för en effektivisering av krigsmaktens ekonomiska förvaltning

in in. Till åtlydnad härav får marinförvaltningen anföra följande,

i den mån ifrågavarande motioner kunna anses falla inom marinförvaltningens

verksamhetsområde.

Motionärerna ägna inledningsvis »någon uppmärksamhet» åt de redan

nu på olika sätt fungerande institutionerna för ekonomisk kontroll av militärförvaltningen.

Enligt marinförvaltningens uppfattning hade motionärerna

emellertid bort i väsentligt större utsträckning studera dessa organs

uppgifter och den av dem utövade verksamheten.

I samband med sina undersökningar rörande rationaliseringsverksamheten

inom statsförvaltningen uttalade exempelvis 1949 års rationaliseringsutredning

(s 15) hurusom en fortlöpande systematisk kontroll borde hedrivas

i syfte att förhindra att förvaltningsförfarandet och organisationen

stelnade i formerna eller att tidigare ändamålsenliga anordningar bibehölles,

sedan förutsättningarna för deras effektivitet bortfallit eller förändrats.

Utredningen undersökte härvid särskilt den verksamhet, som utövades av

statens sakrevision och statens organisationsnämnd.

Vad angår statens sakrevision åligger det densamma enligt gällande instruktion

(SFS 1957:562) att ur allmänt ekonomiska synpunkter granska

den statliga verksamheten. Sakrevisionen skall öva tillsyn över att den verksamhet,

som faller under revisionens granskning, anordnas på ett ändamålsenligt,

planmässigt och sparsamt sätt. Härvid bör revisionen bland annat

tillse, att, där myndighet bedriver upphandling, tillverkning, försäljning eller

ekonomisk verksamhet i övrigt, affärsmässiga grunder bliva tillämpade

samt att granskade myndigheters organisation är den lämpligaste för arbetsuppgifternas

utförande. Sakrevisionen bör jämväl tillse, att möjliga besparingar

genomföras så skyndsamt förhållandena medgiva. Rationaliseringsutredningen

fann, att sakrevisionens verksamhet vore inriktad på utfallet

av den statliga verksamheten i den mån denna toge sig uttryck i rent

ekonomiskt betingade resultat och innefattade främst en kontroll ur ändamålsenlighetssynpunkter

av statliga utgifter. Därtill konnne kontrollen över

att staten finge den ersättning, som utförda prestationer betingade. Sakrevisionens

kontroll vore i första hand inriktad på alt framdeles få till stånd

mera praktiska handlanden och ekonomiskt befogade åtgöranden vid dispositionen

av statens medel. Vad särskilt angår statens organisationsnämnd

kunde rationaliseringsutredningen konstatera, att dess verksamhet dittills

huvudsakligen varit koncentrerad till försvarsväsendet. Nämnden, som det

åligger att utföra organisationsundersökningar inom statliga förvaltningsgrenar

(SFS 1957: 563), bedriver alltjämt ett omfattande arbete inom detta

område. Vad vidare angår exempelvis statsrevisorernas verksamhet, som

även den närmare studerades av rationaliseringsutredningen, fann utredningen,

att syftet med revisorernas verksamhet icke vore att finna anmärkningsanledningar

i formellt revisionsteknisk mening utan att söka få till

stånd en effektivisering och rationalisering av den statliga förvaltningsverk
-

s. 49 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

49

samheten. Marinförvaltningen erinrar härutöver om det utredningsarbete,

som för närvarande bedrives av 195(5 års rationaliseringsutredning. Utredningsmännen,

vars arbete avser en allsidig och förutsättningslös utredning

av den statliga rationaliseringsverksamheten, skola enligt direktiven taga

ställning till bland annat om man vid bestämning av verkens uppgifter

bör ur rationalitetsbefrämjande synpunkt vidtaga "åtgärder, som leda till

begränsning av verksamheten men samtidigt medföra bland annat minskad

kontroll.

Nu framhålla motionärerna som en svaghet, att de befintliga kontrollorganen

träda i funktion först då den eventuella ekonomiska skadan redan

inträffat. Det ligger emellertid i sakens natur att så måste ske, om icke

rent dubbelarbete skall uppstå. Värdet av sålunda i efterhand gjorda iakttagelser

ligger givetvis däri, att de vanligen utgöra grund för förslag till organisationsändringar

eller andra åtgärder ägnade att undanröja iakttagna

missförhållanden m in. Motionärernas uppfattning att man knappast kan

förvänta sig, att nuvarande kontrollorgan — i samband med anmärkningar

eller eljest — skulle framlägga förslag om förbättrade arbetsmetoder etc

kan marinförvaltningen icke finna motiverad vid ett studium av den av

dessa organ utövade verksamheten, vilken ovan berörts. Marinförvaltningen

kan icke finna annat än att motsatsen är fallet.

Vad angår den inom krigsmaktens egna organ utövade kontrollen över

den ekonomiska förvaltningen varvid hland annat tillses att tillgängliga medel

användas för anskaffning av den ur krigsberedskapssynpunkt angelägnaste

materielen m m förutsätter densamma, att förvaltnings- och kostnadsmässigt

genomarbetade långsiiktsplaner förefinnas och — likaledes

långsiktigt — fastställas av statsmakterna. Varje njtt behov prövas då noggrant

och ställes mot i planerna tidigare upptagna objekt. Endast härigenom

förhindras att kostnader icke nedläggas på anskaffningar, som senare

på grund av utebliven eller bristande medelstilldelning icke kunna genomföras.

Dylika planer möjliggöra även god överblick över och insyn i den

militära förvaltningsverksamheten. Marinförvaltningens sedan flera år befintliga

långsiktiga planer för ersättningsbyggnad och modernisering av fartyg,

anskaffning av vapenmateriel samt underhåll av materiel hava uppgjorts

enligt dessa principer. En grundförutsättning för atl planerna skola

kunna genomföras på rätt sätt är emellertid alt statsmakterna anvisa erforderliga

medel inom avsedd tid. I annat fall bliva planerna urholkade.

Detta har nämligen varit fallet. Statsutskottet (utlåtande 1958 nr B 53)

har kunnat konstatera, atl försvaret under de senaste åren icke tilldelats de

anslag, som behövts för atl fullfölja tidigare fastställda utrustningsplaner,

varför organisationen urholkats. Givetvis få planerna ej heller upprivas

genom brådstörtade omkastningar. Härutinnan får marinförvaltningen allenast

hänvisa till konsekvenserna av statsmakternas beslut innevarande år

i marinens ^''byggnadsfrågor.

För att erhålla vidgat underlag för i olika avseenden ändamålsenliga anskaffningsplaner

erfordras operationsanalys med stridsekonomiska värderingar.

Det må här erinras afl 194(> års militära förvaltningsulredning förordade

ett organ för operativ och taktisk analys som ett medel alt utröna

den för vårt land lämpligaste inriktningen av forsknings- och konstruktionsverksamhet.

Föredragande departementschefen var dock vid framläggandet

av förslaget till försvarets nuvarande centrala förvaltning (prop

1954: 109 s 80) icke beredd att taga ställning till denna fråga. Denna verksamhet,

som är betydelsefull för eu ändamålsenlig förvaltning, är emellertid

för närvarande på väg att förbättras vid försvaret genom organiserandet

■1 Ilihang till riksdagens protokoll 195H. G samt. Nr II 99

s. 50 Kontrollera mot PDF

50

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

av särskilda organ härför ocli kan förväntas medföra förbättringar i de

avseenden motionärerna åsyfta.

I detta sammanhang erinrar marinförvaltningen om att 1954 års omorganisation

av den centrala försvarsförvaltningen hland annat tog sikte på

alt säkra erforderligt inflytande för den kommersiella och ekonomiska sakkunskapen

(prop 1954: 109 s 18). Det är sålunda icke såsom motionärerna

omnämna endast arméns »inköpsavdelningar» som förstärkts genom nyinrättandet

av ett antal civila tjänster för befattningshavare med ekonomisk

och kommersiell kompetens; så är fallet jämväl med marinförvaltningen,

i vilken sedan 1954 ingår en inköpsavdelning med uppgift bland annat att

handlägga ärenden rörande den merkantila och upphandlingstekniska delen

av ämbetsverkets inköpsverksamhet (18 § 1 mom gällande provisoriska

instruktion för marinförvaltningen; TS A nr 36/1954).

De av motionärerna gjorda antydningarna om att anslagsöverskridanden

skulle tillgripas som ett led i strävanden att få högre anslag sakna såvitt

marinförvaltningen kan finna all grund för marinens del; knapphet i

medelstilldelningen manar givetvis till sparsamhet och ej till motsatsen. I

detta sammanhang bör påpekas att leveranstider och betalningsutfall samt

därmed anslagsbelastningen för ett visst budgetår äro beroende av många

faktorer, som ligga utanför de militära förvaltningarnas kontroll. Anslagsöverskridanden

ha sålunda i praktiken intet med misshushållning att göra

liksom ej heller ett underskridande (uppkommen reservation) behöver innebära

sparsamhet eller felkalkyl vid anslagens beräknande utan kan vara

beroende på andra faktorer t ex leveransförsening.

En ökning av anslagen motiverar i och för sig icke en utvidgning av kontrollorganen.

Ökat anslagsbehov beror i huvudsak på att materielen blir

alltmer komplicerad och därigenom dyrbarare samt på penningvärdeförsämring.

I anslutning till vad motionärerna anföra beträffande stillande av oron

om missförhållanden inom försvaret finner marinförvaltningen anledning erinra

om att utredningar i syfte att rationalisera den militära förvaltningen

icke saknats under senare år. Marinförvaltningen vill här blott erinra om

att, i vad avser organisationen av försvarets centrala förvaltning, denna - som departementschefen framhållit i direktiven till 1946 års militära förvaltningsutredning

— fastställdes 1943 efter mycket långvariga och omfattande

utredningsarbeten, all del med tillsättande av nämnda utredning inledda

översynsarbetet beträffande förvaltningsorganisationen — trots att

departementschefen i nämnda direktiv angav, att någon anledning enligt hans

mening icke förelåge att från grunden revidera denna organisation — blev så

långvarigt, att statsmakterna först 1954 kunde besluta i frågan samt att den

då fastställda organisationen i sin tur blev föremål för en omfattande översyn

genom 1956 års försvarsförvaltningssakkunniga, vilkas arbete alltjämt

pågår.

Ehuru det ligger i sakens natur att ingen försvarsorganisation kan betraktas

såsom slutgiltig och att försvarsväsendet tid efter annan måste underkastas

ändringar och förnyelser, ifrågasätter marinförvaltningen, huruvida

icke utredningar och omorganisationer i den omfattning försvaret varit föremål

för, i längden kunna komma att motverka sitt eget syfte. En oproportionerligt

stor del av försvarsförvaltningstjänstemännens arbetstid har under

senare år åtgått till att lämna uppgifter och underlag till olika kommittéer

och utredningsmän samt att utarbeta yttranden över deras betänkanden.

Den löpande verksamheten, försvarsämbetsverkens egentliga instruktionsenliga

arbetsuppgifter ha ofta måst eftersättas trots den myckna övertid soin

tjänstemännen måst tillgripa samtidigt som verksamheten på vissa håll hotat

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

Öl

att stagnera på grund av att exempelvis av ämbetsverken yrkade omprövningar

av tjänsternas lönegrader icke ansetts kunna ske på grund av de pågående

utredningarna. Utredning har följt på utredning, eu beslutad omorganisation

har icke hunnit stabilisera sig förrän beslut fattats om ny utredning.

Kontinuiteten och effektiviteten i arbetet ha förvisso icke befrämjats härigenom.

Då motionärerna föra den »militära kårandan» på tal, är det marinförvaltningen

angeläget framhålla, att fördelen med de militära kårerna bland annat

är den, att genom kommendering till skolor, förband, varv etc personalen

erhåller den ingående kännedom om materielens användning, skötsel

och drift, som är värdefull inom vissa delar av förvaltningsarbetet för ett

verk av marinförvaltningens natur med stora lokalförvaltningar. Något motstånd

mot civilt inflytande innebär icke detta i förvaltningsarbetet.

Vad särskilt angår av motionärerna framförda exempel, där man skulle

kunna tänka sig nya organisatoriska anordningar för en förstärkt ekonomisk

kontroll eller andra civila insatser för sparsam och rationell användning av

anslagsmedlen, får marinförvaltningen framhålla följande.

Misshushållning med förbrukningsmateriel är såvitt marinförvaltningen

har sig bekant icke någon vanlig företeelse inom ämbetsverkets verksamhetsområde.

Förekommer sådan, blir den uppmärksammad inom nuvarande organisation.

I marinförvaltningens instruktionsenliga åligganden ingår att

hland annat utöva kontroll över handhavandet av förvaltningsärendena hos

underlydande myndigheter ävensom tillse, att eu ändamålsenlig hushållning

med medel och materiel m m äger rum. Detta sker hland annat genom den av

marinförvaltningen (35 § instruktionen) utövade s k förrådskontrollen, som

har till uppgift att ägna uppmärksamhet åt frågor om penningmedlens ändamålsenliga

användning samt om erlagda priser och entreprenadsummor

ävensom föreslå åtgärder, som kunna leda till besparingai eller till avhjälpande

av missförhållanden (35 § marinförvaltningens provisoriska instruktion).

Inom marinen redovisas materielen mycket noggrant, vilket arbete

emellertid understundom mött kritik som hävdat, att detta arbete icke motsvarade

vinsterna därmed.

Då motionärerna framhålla önskvärdheten alt kunna göra påpekanden till

någon institution, som icke sysslar med ansvarsfrågor utan uteslutande med

praktisk sparsamhet, erinrar marinförvaltningen om vad gällande instruktion

(SFS 1957:562) för statens sakrevision "stadgar. Därest sakrevisionen

sålunda finner, att organisatoriska eller andra åtgärder äro påkallade för ett

ekonomiskt utnyttjande av personal, medel eller''materiel eller eljest för tillgodoseende

av de ekonomiska intressen, som det åligger sakrevisionen att

bevaka, har revisionen att fästa vederbörande myndighets uppmärksamhet

harpå eller, där så erfordras, för Kung], Maj:t framlägga de förslå» som

revisionen anser lämpliga. I fråga om ändamålsenligheten av viss åtgärd kan

vidare revisionen med hänsyn till de omständigheter, under vilka åtgärden

vidtagits eller till andra förhållanden, låta bero vid de upplvsningar, som

lämnats av vederbörande myndighet.

Anskaffningsverksamheten är inom marinen till stor del centraliserad till

mannförvallningen (TSA nr 88/1947). Inom ämbetsverket bedrives densamma

av kommersiellt utbildad personal sammanförd inom eu inköpsavdclning,

där arbetet utföres efter affärsmässiga grunder och därvid bland annat

monopol problemet ägnas stor uppmärksamhet. Här kan böra framhållas att

ett litet land som Sverige icke i allt synes böra eftersträva inhemsk tillverk

ning. Med tillgång till utländska leverantörer kan bättre konkurrens erhållas

(Europamarknaden). Marinförvaltningen bär däremot mycket svårt ad se

på vad säd »eu helt fristående militär expertis» skulle kunna bättre än vad

s. 52 Kontrollera mot PDF

52

Statsutskottets utlåtande nr B .9.9 år 1958

som sker med nuvarande organisation kunna tillgodose affärsmässiga synpunkter

vid materielanskaffningarna.

Då motionärerna tala om »slöseri» genom ur militär synpunkt meningslösa

anordningar, anläggningar eller anskaffningar, måste marinförvaltningen

hävda, att avgörandet huruvida en anläggning är militärt motiverad alltid

måsle vara en militär expertisfråga. Om nu den militära sakkunskapen i en

fråga har olika uppfattning, så är detta icke något för den militära sektorn

enastående; även i det civila livet kunna som bekant experter i en fråga

vara av olika mening. Motionärernas tanke att skapa en från krigsmakten

fristående expertgrupp för bedömanden i militär-ekonomiska frågor av betydelse

kan marinförvaltningen icke finna vara annat än helt ogenomförbar.

För att denna grupp skall kunna omspänna det stora tekniska och ekonomiska

område det är fråga om, måste den göras sa stor, att en icke oväsentlig

militär dubbelorganisation bleve följden med därav följande högre kostnader

m in.

Marinförvaltningen anser, att lösningen på frågan att skapa garantier

för att lämpligast möjliga materiel och anläggningar komma till utförande

går via operationsanalys med däri ingående stridsekonomiska värderingar,

riktlinjer för verksamheten genom centrala planeringsorgan samt förvaltningsmässigt

genomarbetade materielplaner, som bliva föremål för noggranna

värderingar.

Vad slutligen angår motionärernas tal om »''slöseri’ genom organisatoriska

anordningar såsom parallellorgan inom staberna, onödig uppsplittring

mellan vapenslagen samt övriga organisatoriska överbelastningar» ligga

dessa frågor inom kompetensområdet för statens organisationsnämnd,

försvarets förvaltningsdirektion och särskilda utredningar.

Vad motionärerna anföra beträffande förhållanden och åtgärder för 40—

50 år sedan saknar betydelse i dagens läge. Del demokratiska inflytandet

över förvaltningen är som motionärerna själva framhålla numera säkrat

på många sätt. Någon eftersläpning i avseende på moderna arbetsmetoder

som helhet betraktat kan knappast föreligga inom försvaret efter de många

rationaliseringsåtgärder, som denna del av statsförvaltningen varit föremål

för och med hänsyn till den fortlöpande kontroll och översyn, som alltjämt

äger rum. I de fall så kan förekomma torde detta ofta bero på den begränsade

medelstilldelningen och de relativt omständliga former, som statliga

myndigheter äro underkastade, när del gäller anskaffning av nya maskiner

och hjälpmedel av här ifrågavarande slag. Organisations- och rationaliseringsfrågor

sammanhänga intimt med tillgången på de medel statsmakterna

tillhandahålla. Marinförvaltningen finner här skäl erinra att, då ämbetsverket

hade att yttra sig över den inledningsvis berörda rationaliseringsutredningens

betänkande, marinförvaltningen framhöll, att personalökning

i viss mån kunnat undvikas därest kvalificerade befattningshavare kunnat

erhållas och behållas samt att orsaken till att ämbetsverken icke tillräckligt

utnyttjade moderna hjälpmedel i sin kontorsorganisation icke uteslutande

vore bristande vilja hos ämbetsverken utan även hade sin grund i det förhållandet,

att anslagen för hithörande ändamål understundom kunde vara

så knappt tillmätta, att de icke tilläte inköp i erforderlig grad av arbetsbesparande

hjälpmedel.

Vad angår marinens intendenturkår är denna visserligen numera av vissa

skäl eu rent militär kår men dess rekrytering och utbildning är speciell

och inriktad på att bibringa intendenterna bästa möjliga förvaltnings- och

ekonomiska utbildning. Som ett led häri ingår på det högre stadiet bland

annat viss utbildning anknuten till handelshögskolan.

De arbetsuppgifter, som enligt motionärerna böra fullgöras av civila be
-

s. 53 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

53

fattningshavare vid de militära förbandschefernas sida, omhänderhavas för

närvarande vid marinen av förbandsintendenterna, vilka besitta den lämpligaste

utbildningen härför såväl ekonomiskt som beträffande marinens speciella

materiel. En viss ökning av de senares uppgifter genom ytterligare

delegering av den ekonomiska beslutanderätten för att avlasta förbandscheferna

kunde möjligen övervägas och är föremål för uppmärksamhet i olika

sammanhang.

Vad slutligen angår motionärernas önskan att vid förbanden inrätta institutioner,

som motsvara företagsnämnderna inom industrien, vill marinförvaltningen

erinra om att vid marinens större arbetsplatser finnas företagsnämnder

enligt samma system som vid industrien och även här förekommer

förslagsverksamhet med penningbelöningar in in. Enligt nådigt

brev den 4 juni 1954 disponerar marinförvaltningen medel under anslaget

till underhåll av fartyg m m för utbetalande av gratifikationer till personal

tjänstgörande vid marinens varv, verkstäder och förråd för förslag till

förbättrande av arbetsmetoder, raskt och klokt ingripande vid olyckstillbud,

visad rådighet eller visat gott initiativ.

Avslutningsvis vill marinförvaltningen framhålla följande.

1 stället för att tala om slöseri i motionernas mening bör man tala om

ekonomi i företagsekonomisk betydelse. Detta innebär vid inköp, att ej enbart

materielens pris utan även dess kvalitet (prestanda), blivande underhållskostnader,

standardiseringssynpunkter, utbildningsproblem och liknande

frågor skola tagas med vid bedömningen och den materiel skall väljas,

som med beaktande av alla omständigheter är att anse som för staten

förmånligast. När misstanken om bristande ekonomi i försvaret kommer

fram, göras sannolikt jämförelser med privat verksamhet. Det kan bända

att ekonomin där är bättre än inom försvaret; en väsentlig orsak härtill är

att varje förslag till ändring inom försvaret utredes i åratal, innan den

eventuellt godtages. Vad som erfordras för bättre ekonomisk förvaltning

inom försvaret är större frihet att bandia, ej mer kontroll.

Sammanfattning

1. Marinförvaltningen anser, att en tillfredsställande civil insyn i avseende

på den militära förvaltningen kan skapas genom nu befintliga kontrollorgan

och avstyrker därför tillskapandet av nya sådana.

2. I stället för en ständig ökning av organ för insyn och revision som

ändock aldrig kunna medhinna eller få praktisk möjlighet att bedöma förvaltningsåtgärder,

innan de vidtagas, synes det ämbetsverket effektivare att

bibringa den personal, som bar att i sin tjänst vidtaga åtgärder med väsentliga

ekonomiska följdverkningar i olika avseenden ekonomisk utbildning

i sådan utsträckning, att deras handlande blir så ändamålsenligt som möjligt.

Åtgärder för att öka denna utbildning ha inom marinen successivt vidtagits.

3. Tillsättandet av civila direktörer vid de militära förbanden avstyrkes.

Inga motiv föreligga att ändra den nuvarande organisationen vid marinen,

där förvaltningsverksambeten handlägges av förbandschefen underställd

förvaltningspersonal.

4. Enär marinförvallningen enligt ovan funnit att nya civila organ ej

erfordras vare sig inom den centrala eller lokala förvaltningen saknas skäl

att inrätta eu topporganisation såsom civil överledning för många av försvarets

gemensamma ekonomiska angelägenheter. Förslaget avstyrkes.

Marinförvaltningen bar icke funnit, att motionärerna anfört bärande skäl

för tillsättandet av eu parlamentarisk utredning i det av dem angivna syf
-

s. 54 Kontrollera mot PDF

54

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

tet. En dylik utredning kan ej förväntas lämna ett mot arbetet svarande

resultat. Det är dessutom nödvändigt att inom försvaret inträder ett skede

av arbetsro, varunder försvarets myndigheter fritagna från större organisationsutredningar

och därmed sammanhängande arbete få ostörda ägna sig

åt sina instruktionsenliga huvuduppgifter. Särskilt är detta angeläget vid

uppgörandet av de nya genomarbetade materiel- och arbetsplanerna vid marinen.

Organisation och arbetsformer måste få tillfälle att stadga sig och

personalen få tid att anpassa sig härefter.

Stockholm som ovan

GUNNAR J. PALMGREN

Bengt Landley

s. 55 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

55

Bilaga 1

Till riksdagens statsutskott

Genom remiss den 30 juli 1958 har Kungl. Maj :t anmodat flygförvaltningen

att till riksdagens statsutskott inkomma med yttrande över dels

inom riksdagens första kammare av herr.Branting in. fl. (I: B 72) och dels

inom riksdagens andra kammare av herr Blidfors m. fl. (II: B 93) väckta

motioner angående utredning om lämpliga former för en effektivisering av

krigsmaktens ekonomiska förvaltning, in. in. Till åtlydnad härav får flygförvaltningen

anföra följande.

Motionärerna anföra inledningsvis, att storleksordningen av de medel som

nu anslås till försvarets omgestaltning och modernisering nödvändiggör att

kravet skärpes i fråga om medlens rationella användning och på all möjlig

sparsamhet. Detta aktualiserar frågan om betryggande garantier föreligger

mot misshushållning och slöseri och det angives vara ett centralt intresse

att få utrett hur riksdagens möjligheter till inblick i försvarsutgifterna

skall kunna effektiviseras. Motionerna utmynna i förslag om en översyn av

den civila ekonomiska administrationen inom försvaret, i samband varmed

förordas att de enskilda förbandens praktisk-ekonomiska angelägenheter

helt underordnas civila direktörer och att en civil topporganisation inrättas

för försvarets gemensamma ekonomiska angelägenheter. Vidare förordas

bl. a. att en från krigsmakten skild tydligtvis militär expertgrupp kommer

till stånd för extra-bedömanden i militärekonomiska frågor av betydelse.

Att anslagen komma till effektiv användning och att största sparsamhet

iakttages är självfallet av utomordentligt intresse, liksom att de bästa garantier

mot misshushållning och slöseri eftersträvas. Att i sin mån verka

härför är en av flygförvaltningens väsentligaste arbetsuppgifter. Garantier

få dock icke köpas till priset av. onödiga eller oproportionerliga kontrollkostnader.

Motionärerna ange sig sakna intern kännedom om vilka organ inom försvaret,

som handha kontrollen över den ekonomiska förvaltningen. Flygförvaltningen

återkommer i senare sammanhang till denna fråga, men vill

blott inledningsvis framhålla, att en civil topporganisation redan finnes.

Samtliga centrala förvaltningsmyndigheter inom försvaret — försvarsgrensförvaltningar

och för försvaret gemensamma myndigheter — äro nämligen

alldeles övervägande civila myndigheter inom krigsmaktens ram, som direkt

lyda under Kungl. Maj :t.

Motionärerna övergå härefter närmast till en kortfattad redogörelse för

förefintliga försvaret utomstående civila kontrollorgan. Här nämnes statens

sakrevision, statens organisationsnämnd samt riksdagens militieombudsman

och riksdagens revisorer. Vidare hänvisas till riksdagens handläggning

av anslagsäskandena. Här borde även ha omnämnts riksräkenskapsverket,

som granskar de centrala förvaltningsmyndigheternas räkenskaper.

I anslutning till de nämnda kontrollorganen framhålla motionärerna, alt

deras verksamhet väsentligen får stickprovskaraktär eller eljest karaktär

av ingripande mer eller mindre slumpvis, inriktas på efterhandsgranskning

in. in.; den militära ekonomiska förvaltningen kan icke följas under dess

s. 56 Kontrollera mot PDF

56

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

dagliga praxis och utformning och det kan icke förväntas, att kontrollorganen

skola framlägga förslag om förbättrade arbetsmetoder, förbilligande

förfaringssätt, tidsvinnande organisation e. d. Man kan därför enligt motionärerna

icke med fog påstå, att dessa organs verksamhet täcker hela fältet

eller skapar full trygghet i fråga om kravet på rationellast möjliga bruk av

anslagsmedlen.

Det är nog riktigt att de nämnda organen icke täcka hela fältet — återstoden

torde emellertid i allt väsentligt täckas av myndigheter inom försvaret

— men vad här anförts bör dock tillrättaläggas något i ett par viktiga

hänseenden. Modern kontroll- och revisionsverksamhet avser att nå

framåtsyftande, förebyggande effekt, väsentligen genom rådgivningsverksamhet

o. d. Initiativet kan här tagas av kontroll- och revisionsorganen eller

av de kontrollerade myndigheterna själva. En sådan kontroll får dock ej

inkräkta på den företagsekonomiska regeln i demokratiska länder att ge

företagsledningarna relativt fria händer att välja metoder och medel inom

ramen för av huvudmännen uppdragna riktlinjer. Därmed anses produktionsmedlen

utnyttjas mest rationellt. Företagsledningarna verka i förtroendefullt

samförstånd med huvudmännen och befintliga kontrollorgan

tjänstgöra närmast som säkerhetsregulatorer och stöd för såväl huvudmän

som företagsledningar. Överdriven kontroll blir ett hinder för effektiv verksamhet

genom att förlama initiativ och arbetsvilja. Det kan också bli svårt

för de kontrollerade myndigheterna att medhinna de primära arbetsuppgifterna.

Det kan icke vara riktigt att organisationsnämnden eller sakrevisionen

skulle sakna möjlighet att fortlöpande följa krigsmaktens ekonomiska verksamhet.

Organisationsnämnden har också ett särskilt organ för kontinuerliga

och systematiska organisations- och rationaliseringsundersökningar inom

törsvaret. Detta organ kan givetvis ej såsom motionärerna tänka sig fortlöpande

följa alla faser i den dagliga ekonomiska verksamheten. Något sådant

vore över huvud otänkbart i varje annan organisation än en sådan,

som förutsätter utplacering vid de olika verksamhetsgrenarna av erforderligt

antal rapportörer e. d.

Som nämnt utövas bl. a. ekonomisk förvaltningskontroll av olika myndigheter

inom försvaret. De centrala förvaltningsmyndigheterna in. fl., som

ha helt eller övervägande civilt inslag och lyda direkt under Kungl. Maj :t,

bilda tillsammans en topporganisation för den ekonomiska verksamheten.

Det kan rimligen ej förutsättas, att här skall kunna ges en ens tillnärmelsevis

uttömmande redogörelse för det förvaltningssystem, som dessa organ

tillsammans utgör. Endast grunddragen kan antydas. Av de egentliga förvaltningsmyndigheterna

märkes främst försvarets civilförvaltning, som har

ledningen och uppsikten över avlönings-, kassa-, och räkenskapsväsendet

samt kontroll över medelsförvaltningen vid försvaret. Verket har helt civil

sammansättning omfattande juridisk och ekonomisk expertis. För försvaret

gemensamma centrala förvaltningsmyndigheter äro vidare försvarets sjukvårdsstyrelse

och fortifikationsförvaltningen. Den tekniska och ekonomiska

ledningen över försvarsgrenarna utövas av armétygförvaltningen, arméintendenturförvaltningen,

marinförvaltningen och flygförvaltningen. För samordning

av den av samtliga ovan nämnda myndigheter bedrivna verksamheten

finnes inrättad försvarets förvaltningsdirektion, som bl. a. har att samordna

och effektivisera anskaffningsverksamheten och avgöra frågor om

huvudförvaltningsprincipens tillämpning. Direktionen skall också samordna

försvarets krigsindustriella planläggning och allmänt ägna uppmärksamhet

åt att myndigheterna samarbeta rationellt och med lämplig verksam
-

s. 57 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B !)9 år 1958

57

hetsfördelning. Av direktionen inrättas ett flertal samarbetsdelegationer för

samordning av likartade arbetsuppgifter och tillvaratagande av alla möjligheter

till besparingar och rationaliseringar. Bland dem kanske i detta sammanhang

särskilt bör nämnas merkantila delegationen, förplägnadsmaterieldelegationen,

beklädnadsdelegationen, kontrolldelegationen, teletekniska

delegationen, vapendelegationen, ammunitionsdelegationen, fordonsdelegationen

och försvarets standardiseringsdelegation. Sekretariat för sistnämnda

delegation utgör den till flygförvaltningen knutna försvarets klassifikationscentral.

Försvarets forskningsanstalt omhänderhar vetenskaplig forskning för

försvarsändamål och skall bistå myndigheterna vid försöksverksamhet och

med kontroll av materiel och metoder, ävensom medverka till standardisering

av materiel och metoder.

Inom flygförvaltningen finnes — liksom inom övriga f örsvarsgrensf urval tningar

— en inköpsavdelning med merkantilt-ekonomisk expertis. Den ekonomiska

kontrollen handhaves inom flygförvaltningen av centralplaneringen

i första hand men även av vederbörliga avdelningar och byråer, envar för sitt

verksamhetsområde. Kontroll sker även av förbandsenheternas anslagsanvändning.

Ett nyinrättat systemplaneringsorgan finnes i flygförvaltningen

för samordning av anskaffningsplaneringen. Särskilda förvaltningens kontrollorgan

med därtill knutna tekniker för leveranskontroll in. in. finnes vid

de större industrierna inom landet, såsom Saab, SFA, Bofors, AGA, LME

in. fl., och i vissa fall även vid industrier utomlands. Vidare anlitar förvaltningen

auktoriserade revisorer, vilka genom avtal med leverantörerna beredes

rätt till inblick i företagens ekonomi. Revisorerna granska bl. a. prissättningen

vid större beställningar, varvid företagens vinstmarginal bl. a.

beaktas. Förrådskontrollorgan finnas vid underhållsavdelningen och intendenturbyrån.

Intern ralionaliseringsverksamhet pågår fortlöpande och denna

verksamhet avses skola bli instruklionsenligt föreskriven. Organisationen av

försvarets centrala förvaltningsmyndigheter har tills för få år sedan vård

föremål för genomgripande undersökningar och ny organisation har trätt i

kraft den 1 juli 1954. Därefter har 1956 års försvarsförvaltningssakkunniga

företagit översyner i syfte att genomföra erforderliga jämkningar. Denna

verksamhet pågår alltjämt. Dessutom bör erinras alt formerna för totalförsvarets

inklusive krigsmaktens högsta ledning avses skola särskilt utredas.

De rationaliseringsresurser, som stått och står till försvarsmyndigheternas

förfogande — även avseende de lokala enheterna — torde sammanlagt vara

vida större än de som stå till buds inom andra områden av statsförvaltningen.

Föga torde vara att vinna av en ny mer genomgripande undersökning av

förvaltningsorganisationen, och befintliga resurser för fortlöpande rationalisering

måste på det hela taget bedömas vara tillfyllest för den närmare

framtiden. Efter de genomgripande reformerna är det också av intresse, att

lämna myndigheterna tillfälle vinna tillräcklig stadga och arbetsro. För mycket

organiserande innebär också slöseri och kan ej åtkominas genom ökad

kontroll. Däremot skulle ökad effektivitet uppnås om större möjligheter funnes

än för närvarande är fallet att knyta tillräckligt kvalificerad personal

i tillräckligt antal till förvaltningen. Den formella bundenheten i olika hänseenden

är ibland ett hinder för snabba rationaliscringsåtgärder.

Av den föregående framställningen bör ha framgått alt för eu effektiv

ekonomisk förvaltning inom försvaret fordras eu högst sammansatt expertis

— teknisk, juridisk, ekonomisk, administrativ, vetenskaplig o. s. v. och militär.

För samarbetet med förvaltningarna finnes organ inom de högre militära

staberna, bl. a. nyinrättade planeringsavdelningar. Med hänsyn till det civila

s. 58 Kontrollera mot PDF

58

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

inflytandet i dessa frågor är det också i allmänhet oberättigat att lägga liuvudskulden

för eventuella misstag på den militära sidan. Bl. a. är så fallet i

fråga om de av motionärerna påtalade anslagsöverskridandena. På vad därutinnan

förekommit inom flygförvaltningens område kan icke vara anledning

att här ingå, då redovisning och tillrättalägganden ha skett. Vid anslagskontrollen

eftersträvas att snabbt vinna största möjlighet till överblick, så att

motåtgärder hinna vidtagas i lid och så att verksamheten kan bli så förutseende

som möjligt. Särskild uppmärksamhet ägnas häråt, enär svårigheterna

växa i samma mån som ökat antal långtidsbeställningar utläggas i förbilligande

syfte.

Olika områden exemplifieras av motionärerna, inom vilka områden slöseri

kan tänkas förekomma, som skulle kunna förebyggas. Flygförvaltningen

övergår att något behandla dessa frågor i den mån förvaltningens verksamhetsområde

beröres.

Slöseri med tid vid utbildning av personal och misshushållning med förbrukningsmateriel,

motorbränsle, in. in. inom det militära området är ofta

förekommande anklagelser. Ofta äro anklagelserna grundade på missuppfattningar.

Problemen hänga också samman och utgöra som motionärerna påpekar

en avvägnings- (men även anslags-) fråga. Flygförvaltningen kan bär

lämna sitt positiva bidrag genom konstruktion och tillhandahållande i rätt tid

av lämplig materiel, t. ex. undervisningsmateriel, och genom lämpliga hushållningsföreskrifter.

Direkt och indirekt kan lämnas bidrag till effektivisering

av utbildningen. Viss verkstadsutbildning ombesörjes direkt av flygförvaltningen.

Vad angår oekonomiskt förfarande vid beställningar och inköp av materiel

framhålla motionärerna att vapenleveranser o. d. till staten icke anses

tillhöra de sämre affärerna. Givetvis utgör i många fall sekretesskravet och

den i vissa fall ringa konkurrensen ett problem. Ofta kan dock anskaffning

ske utomlands förmånligt och i övrigt torde få hänvisas till ovan berörda

faktiska möjligheter till inblick i och inflytande å prissättningen hos vissa

större svenska leverantörer. Alt som motionärerna antyda fristående militär

expertis skulle kunna vara ägnad bedöma dessa affärsmässiga frågor synes

verklighetsfrämmande. Tanken står också i direkt motsättning till motionernas

egen syftning att i ökad utsträckning anlita civil expertpersonal.

Härefter påtalas möjligheten av slöseri genom meningslösa anordningar

eller anskaffningar och framhålles svårigheten för den civila sidan att kontrollera

behovet ur militär synpunkt. Det förmenas vara eu brist att uteslutande

vara hänvisad till militär expertis, som är knuten till krigsmakten. Eftersom

utländsk militär expertis anges icke kunna ifrågakomma föreslås

att från krigsmakten avskilja eu expertgrupp för objektiva extra-bedömanden

i militärekonomiska frågor av betydelse. Det kan säkert med fog ifrågasättas,

om icke sådan personal tämligen snart upphör att vara experter, eftersom

de icke kan följa utvecklingen inom sina speciella områden på samma

sätt som under tjänstgöring vid de försvarsgrenar från vilka de äro avskilda.

En dylik expertgrupp skulle icke bli av sådant värde, som motionärerna tro.

Hithörande frågor torde bäst lösas i intim samverkan mellan teknisk och

ekonomisk expertis, å ena, och vid respektive försvarsgrenar tjänstgörande

militär expertis, å andra sidan.

I fråga om slöseri genom olämpliga organisatoriska anordningar, dubbelarbete

o. d. ha motionärerna själva framhållit att viss utredning pågår. Ovan

har även hänvisats till företagna och pågående undersökningar samt fortlöpande

extern och intern rationaliseringsverksamhet. Den snabba tekniska

utvecklingen inom flygmalerielområdet medför, att flygförvaltningen ägnar

ständig uppmärksamhet åt anpassning av organisationsenheter till det aktuella

läget.

s. 59 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr II 99 år 1958

59

De av motionärerna valda exemplen avslutas med eu hänvisning till riskerna

för ekonomisk misshushållning genom krigsmaktens utrustande med

vapen, apparatur etc av teknisk fulländning, men med mindre fältmässig

hållbarhet. Även här rekommenderas insatser av fristående militär expertis.

Vad nyss anförts härom kan ånyo åberopas. Att stor uppmärksamhet ägnas

dessa problem är självfallet. De beaktas redan på projekterings- och konstruktionsstadiet

och därefter i de följande anskaffningsleden. Som exempel

på ell nytt område där dessa frågor nu får en allt större betydelse må nämnas

robotmaterielområdet och att flygförvaltningen såväl i fjolårets som i

årets förslag till anslagsäskanden begärt särskild personal för att handlägga

frågor om robotmaterielens funktionssäkerhet med särskild hänsyn tagen

till den fältmässiga utformningen av materielen och de fordringar i övrigt,

som den fältmässiga hanteringen ställer på materielen.

I samband med ifrågasatt omläggning av den ekonomiska förvaltningen

bör enligt motionärerna den 1914 militäriserade intendenturkårens rekrytering,

funktioner och ställning övervägas. Förhandens prakliskt-ekonomiska

angelägenheter bör underordnas civila direktörer.

Att intendenterna rekryteras ur officerskåren gäller närmast armén. Flygvapnet

och marinen tillgodose i regel sitt behov av intendenturofficerare genom

direktrekrytering av för ändamålet hugade och lämpliga studenter (likställda).

Dessa anställas som intendentsaspiranter och specialutbildas i förvaltningstjänst

för sina kommande uppgifter som intendenturofficerare. Hur

rekrytering och utbildning i framtiden kommer att gå till blir emellertid beroende

av resultat av pågående personalkårutredning.

Grundutbildningen för en intendenturofficer inbegriper bl. a. handelsteknisk

och företagsekonomisk undervisning. Kunskapsmåttet kan sägas motsvara

ett mellanting mellan examen vid handelsgymnasium och handelshögskola.

Ett mindre antal intendenturofficerare — det hade naturligtvis varit

önskvärt med flera — äro diplomerade civilekonomer.

Intendenterna måste emellertid även ha militär utbildning. De ha icke blott

fredsförvaltningsuppgifter utan skola också bestrida befattningar i krigsorganisation

samt handha visst krigsförberedelsearbete m. m.

Förslaget alt renodla och för militär personal reservera uteslutande rent

militära arbetsuppgifter är verklighetsfrämmande och måste bottna i ett

föråldrat tänkesätt. Det torde delvis ha framgått av det föregående, och

det bör understrykas, att militära uppgifter varken kan eller ens bör helt

renodlas och avskiljas. Problemen griper in i varandra och måste lösas av

vederbörlig expertis i förening. Detta gäller icke blott på högsta nivå, där

de ekonomiska frågorna ha vital betydelse för militära och tekniska ställningstaganden

i fråga om organisation, utrustning, utbildning m. m. utan

även på förbandsnivå. Det måste dock vara förbandschefen, som har huvudansvaret

för vad som sker vid honom underställt förband. Förbandschefen

har att samordna förvaltningen med den rent militära verksamheten. För

att detta skall ske utan friktioner är förbandschefen såväl kommando- som

förvaltningsmyndighet och de förvaltningsgrenschefer (intendent, ingenjör,

läkare, kassachef otc), som biträda honom med löpande förvaltningsgöromål

— var och en inom sill förvaltningsområde — ha att göra detta inom

ramen för reglementen, instruktioner in. in. samt av central förvaltningsmyndighet

meddelade direktiv. Med hänsyn till organisationens effektivitet

är eu boskillnad mellan förvaltning och annan verksamhet olämplig vid

ett militärt förband och detta av enahanda skäl som vid vilket företag

som helsl. Men eu militär förbandsehefs handlingsfrihet är kringskuren genom

bestämmelser av olika slag och missbruk av förvallningsbefogenheten

s. 60 Kontrollera mot PDF

60

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

förhindras genom förvaltningsgrenschefs skyldighet att reservera sig — protokoll

tillställes central myndighet — mot oriktiga beslut. Strävan bör således

fastmer vara att stärka en sådan organisation, där militära chefer av

alla grader åligger att i största utsträckning ta ekonomisk hänsyn såsom

varande en väsentlig förutsättning för den militära verksamheten.

Medverkan av personal av alla kategorier i besparings- och rationaliseringssyfte

in. in. bör givetvis eftersträvas. Motionärerna föreslå inrättande

av organ motsvarande företagsnämnderna inom industrin. Organ med bl. a.

i huvudsak förutsatta arbetsuppgifter finnas emellertid redan vid förbanden,

nämligen de s. k. förbandsnämnderna. Flygförvaltningen får också erinra

om Kungl. Maj :ts bemyndigande för förvaltningen senast genom beslut

den 26 april 1957 (regleringsbrev I) att med tillämpning tills vidare

från och med budgetåret 1957/58 utnyttja högst 10 000 kronor för budgetår

av anslaget till drift och underhåll av flygmateriel in. m. (resp. de centrala

flygverkstädernas driftsomkostnadsmedel) för utbetalande av gratifikationer

till personal tjänstgörande eller anställda vid de centrala flygverkstäderna

och förbanden för förslag till förbättrade arbetsmetoder, raskt och

klokt ingripande vid olyckstillbud, visad rådighet eller visat gott initiativ.

Utvidgade bemyndiganden av denna art synes utgöra en framkomlig väg

i motionärernas syfte. Normer erfordras dock för enhetliga bedömanden.

Den omständigheten, att man på vissa håll säger sig tro, att nuvarande

förhållanden oroar en bred opinion, kan icke vara tillräcklig anledning att

igångsätta så djupgående utredningar som motionärerna förorda. Befintliga

kontroll- och rationaliseringsorgan böra förstärkas endast om kostnader

härför bedömes balansera mot väsentliga besparingar och antalet organ bör

i varje fall ej ökas. Det stora antalet organ, som mer eller mindre oberoende

av varandra arbeta med kontroll- och rationaliseringsuppgifter, bilda

tillsammans ett effektivt nätverk täckande den totala verksamheten. Det effektivaste

medlet mot talet om slöseri inom krigsmakten torde därför vara

saklig och vederhäftig upplysning inte minst genom den ansvariga politiska

ledningens försorg.

I ärendets handläggning ha deltagit undertecknad souschef samt Westergård,

Henricson, Lindgren, Bjarnholt, Hildebrandt, Calhner, Högberg, Berglund

och Kollind, den sistnämnde föredragande.

Stockholm den 29 september 1958

HANS KOLLIND

T. Rapp

,/. Lidsirömer

s. 61 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

61

Bilaga J

Riksdagens statsutskott

Med anledning av nådig remiss den 30 juli 1958 rörande inom riksdagens

första kammare av herr Branting m fl (I: B 72) och riksdagens andra

kammare av herr Blidfors in fl (II: B 93) väckta motioner angående utredning

av lämpliga former för eu effektivisering av krigsmaktens ekonomiska

förvaltning m m får statens organisationsnämnd anföra följande.

Enligt motionärernas mening måste — med hänsyn till de betydande belopp,

som i samband med krigsmaktens omgestaltning och modernisering

kommer att ställas till försvarets förfogande — kravet skärpas på, att medlen

ur ekonomisk synpunkt kommer till rationellast möjliga användning

och att all sparsamhet iakttages. Detta aktualiserar frågan, huruvida betryggande

garantier nu föreligger gent emot varje form av misshushållning

och slöseri, vare sig saken gäller de anslagna medlen och materielförvaltning

eller personalens och de värnpliktigas tid.

Motionärerna omnämner därefter och söker i första hand bedöma, huruvida

redan förefintliga kontrollorgan är tillfyllest. Därvid kommer de

till, att nu förefintliga civila kontroll- och revisionsorgans verksamhet i

fråga om den militära ekonomiska förvaltningen icke täcker hela fältet eller

skapar full trygghet i fråga om kravet på rationellast möjliga bruk av anslagsmedlen

m in. Beträffande den inom krigsmaktens egna organ utövade

kontrollen gör motionärerna vissa reflektioner rörande efterlevnad av anbefalld

sparsamhet, anslagsöverskridande m. m, samt framhåller, att trots

denna militära kontroll talet fortlever om en militär ekonomisk misshushållning,

ägnad att oroa en enligt motionärernas mening bred opinion.

Motionärerna påpekar vidare i detta sammanhang den militära ekonomiska

förvaltningens stora omfattning, ur kontrollsynpunkt delvis svårbemästrad,

samt den särställning denna förvaltning i många avseenden intar

med därav följande särskilda problem. Vissa exempel lämnas därefter på

vad som synes bidraga till svårigheterna ur kontrollsynpunkt vid köp av

vapen och krigsmateriel in m. Motionärerna gör här även vissa reflektioner

och uttalanden rörande lämpligheten av att överhuvud taget använda militär

personal inom den militära förvaltningen. Dessa förhållanden synes sammanhänga

med frågan om formerna för en effektiv ekonomisk kontroll liksom

med frågan om garantier för en rationell och sparsam användning av

anslagsmedlen.

Motionärerna lämnar därefter vissa exempel på områden inom den militära

verksamheten där slöseri kan förekomma. Härvid omnämnes slöseri

med utbildningstid; misshushållning med förbrukningsmateriel, motorbränsle,

övningsammunition in in; oekonomiskt förfarande vid beställningar

och inköp av s k tygmateriel, vapen och dylikt; slöseri genom meningslösa

anordningar, anläggningar eller anskaffningar; slöseri genom organisatoriska

överbelastningar; ekonomisk misshushållning genom krigsmaktens

utrustande med vapen, apparatur m in av teknisk fulländning men med

mindre fältmässig hållbarhet.

I samband med exemplen fästes uppmärksamheten på vissa missförhållanden

och lämnas vissa synpunkter och uppslag för att möjliggöra en förstärkt

civilkontroll in in över försvarsutgifterna och över den militära förvaltningen.

s. 62 Kontrollera mot PDF

62

Statsutskottets utlåtande nr B 9!) år 1958

Motionärerna uttalar slutligen den meningen, att vad som nu aktualiserar

frågan om en förstärkning av den civila uppsikten och inflytandet över

försvarsmaktens ekonomiska angelägenheter är främst storleksordningen

av de medel som anslås till försvaret, men även den rätt allmänna uppfattningen

att en eftersläpning ägt rum inom krigsmakten när det gäller moderna

arbetsmetoder. Vidare framhålles, att försvarets nya organisation

helt naturligt i första hand tagit sikte på den rent militära funktionen, varför

i samband med denna modernisering och effektivisering det synes naturligt

att också en översyn och reformering kommer till stånd beträffande

de grenar inom försvaret som rör den civilt betonade ekonomiska administrationen.

I det sammanhanget drar motionärerna upp vissa paralleller rörande förvaltningen

vid de militära förbanden och de under landstingen sorterande

sjukhusanläggningarna, förvaltade av sjukhusdirektörer såsom chefstjänstemän.

De kommer därvid till den uppfattningen, att det bör övervägas,

huruvida icke med fördel de enskilda förbandens praktiskt-ekonomiska angelägenheter

helt bör underordnas civila direktörer samt att i samband med

en sådan omläggning intendenturkårens rekrytering, funktioner och ställning

omprövades. En sådan nygestaltning skulle även kräva en ny topporganisation,

en civil överledning av försvarets gemensamma ekonomiska angelägenheter.

Motionärerna har sålunda framlagt en mångfald synpunkter, idéer och

förslag. Nämnden kommer att därav huvudsakligen yttra sig beträffande

sådana områden inom försvaret, som sammanhänger med nämndens verksamhetsområde

eller varit föremål för nämndens verksamhet i form av organisationsundersökningar

in in.

Motionärerna synes ha utgått ifrån, att förvaltningen inom försvaret och

därmed sammanhängande verksamheter icke anpassats efter den nya försvarsorganisationen,

varför en översyn och reformering även bör komma

till stånd härav.

Det må därför erinras om, att såväl den centrala som den lokala förvaltningen

inom försvaret under de senaste åren varit föremål för ett omfattande

utredningsarbete.

Beträffande centrala förvaltningen har utredningsarbetet i första hand

bedrivits av 1946 års militära förvaltningsutredning. I denna har även organisationsnämnden

medverkat genom att för utredningens räkning verkställa

ingående organisationstekniska undersökningar i fråga om förvaltningsverksamheten

inom de centrala förvaltningarna. Dessa undersökningar

pågick under tre år och resulterade i ingående beskrivningar och analyser

av den gällande organisationen. På grundval av bl a detta omfattande

undersökningsmaterial avgav utredningen den 16 oktober 1950 betänkande

med förslag rörande försvarets centrala tyg-, intendentur- och civilförvaltning.

Efter ytterligare utredningar framlades till 1954 års riksdag (prop 109/

1954) förslag angående organisationen av försvarets centrala tyg-, intendentur-

och civilförvaltning. Förslaget innefattade en genomgripande reformering

av den centrala tyg-, intendentur- och civilförvaltningstjänsten

inom försvaret. Sålunda föreslogs indragning av krigsmaterielverket och

fördelning av dess uppgifter på övriga centrala förvaltningar, uppdelning

av arméförvaltningen på två ämbetsverk — armétygförvaltningen och arméintendenturförvaltningen

— rationalisering av förvaltningarnas inre organisation

samt inrättandet av ett samordnande organ, försvarets förvaltningsdirektion

med bl a företrädare från näringslivet som ledamöter.

Bland de allmänna principer — i vissa avseenden överensstämmande med

s. 63 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

63

motionärernas synpunkter — för de centrala försvarsförvaltningarnas verksamhet

och organisation, som varit vägledande vid utformningen av förslaget

må här nämnas följande:

att skapa förutsättningar för en effektiv materielanskaffning varvid strävan

skall vara att förverkliga av förvaltningsutredningen uppställda principer;

klar ansvarsfördelning, rationellt utnyttjande av de tekniska specialisterna

samt god kontakt emellan konstruktörer och tillverkare;

att skapa en sådan inre organisation, som ger de olika underavdelningarna

klart och sakligt avgränsade arbetsuppgifter;

att sammanföra till särskilda organ inom respektive förvaltningar sådana

funktionella uppgifter, vilka lämpligen kan handhas centralt för myndigheten

i dess helhet;

att säkra inflytandet för den kommersiella och ekonomiska sakkunskapen;
att

ge ökade möjligheter för förvaltningarna att anlita civila experter;

att skapa förutsättningar för ett fortlöpande rationaliseringsarbete i personal-

och kostnadsbesparande syfte.

Slutligen kan nämnas att samordningsfrågorna särskilt uppmärksammats,

varvid såsom ett samordnande och ledande organ på ett högt plan

föreslogs inrättandet av ovan nämnda försvarets förvaltningsdirektion.

Den av 1954 års riksdag i enlighet med nämnda prop 109/1954 beslutade

ändrade förvaltningsorganisationen har varit och är alltjämt föremål för en

successiv översyn av härför tillkallade särskilda sakkunniga i syfte att bl a

tillvarataga vunna erfarenheter och att anpassa organisationen efter ändrade

förhållanden in m. På grund av denna översyn har bl a vissa jämkningar

av organisationen beslutats av 1957 och 1958 års riksdagar.

Beträffande den lokala förvaltningsorganisationen och därmed sammanhängande

verksamheter har denna varit föremål för ingående undersökningar

genom nämndens försorg. De egentliga organisationsundersökningarna,

som påbörjades inom försvaret i april 1944, hade sålunda till syfte att

få fram en ur såväl militär som ekonomisk synpunkt effektiv organisation

av fredsregementen, staber och förvaltningsorgan samt av den verksamhet

som dessa staber är avsedda att utöva. Utbildningsverksamheten låg utanför

ramen för undersökningarna.

Dessa undersökningar förlädes i första hand till I 15 och omfattade sålunda

även de lokala förvaltningsorganen, icke blott dessas militära funktioner,

såsom mobiliserings- och krigsförberedelsearbeten utan även deras

ekonomiskt-administrativa element samt förrådstjänst, verkstadstjänst, expeditionstjänst,

transporttjänst in fl funktioner. Denna mångfald av verksamheter

inom förvaltningen gjordes till föremål för detaljundersökningar.

Vid undersökningarna upptogs även till bedömande truppförbandschefens

och förvaltningsgrenschefernås ställning ifråga om förvaltningen, vilket

bl a resulterade i förslag rörande ökad befogenhet för förbandschef att delegera

sin beslutanderätt till förvaltningsgrenschefer in fl. Personalbehoven

för olika verksamheter bedömdes genom metod- och tidsstudier, statistik,

intervjuer in in. Därjämte övervägdes huruvida för de olika befattningarna

inom förvaltningen lämpligen borde avses civil eller militär personal. Därvid

tillämpades i stort sett den principen, att militär personal borde avses

för sådana förvaltningsbefattningar, som krävde militär erfarenhet och

samtidigt var väl avpassade efter vederbörandes kvalifikationer, utbildning

in in i övrigt.

I)et förslag grundat på resultatet av undersökningarna, som nämnden

framlade innebar betydande förändringar och rationaliseringar beträffande

såväl förbandets organisation och arbetsuppgifternas fördelning, sainord
-

s. 64 Kontrollera mot PDF

64

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

ning'' och utförande m in som personalbehoven för olika verksamheter. Sedan

efter ytterligare undersökningar och försök organisationen slutligt fastställdes

genom kungligt brev 1949 har under medverkan av nämnden och

efter kompletterande undersökningar organisationen genomförts vid samtliga

arméns truppförband. Liknande organisationsförändringar, grundade

på nämndens undersökningar har sedermera genomförts vid försvarsområdesstaber,

utbildningsanstalter m in.

Under de senare åren har dessutom stabs- och förvaltningstjänsten vid

förbanden genom nämndens försorg varit och är alltjämt föremål för en

successiv översyn för att tillvarataga vunna erfarenheter och för att anpassa

organisationen efter ändrade förhållanden rörande bl a krigsorganisation,

materielmängder, utbildningsverksamhet in in.

Inom marinen och flygvapnet pågår genom nämndens försorg motsvarande

undersökningar.

Såväl de centrala som lokala förvaltningsorganisationerna har sålunda,

efter omfattande och ingående utredningar och undersökningar, nyligen

fastställts av statsmakterna, varjämte organisationerna varit och alltjämt

är föremål för översyn i syfte bl a att anpassa dem efter ändrade förhållanden.

Därest under den sålunda pågående översynen möjligheter skulle

yppa sig till ytterligare reformer och ratioaliseringar, kan man räkna med

att dessa möjligheter kommer att tillvaratagas redan inom ramen för översynen.

Nämnden kan därför ej finna att skäl föreligger för att en parlamentarisk

utredning av försvarets förvaltningsorgan nu ånyo kommer till

stånd.

Med anledning av vad motionärerna ifrågasatt rörande intendenturkårens

rekrytering, funktioner, ställning in in får nämnden erinra om, att

utredning för närvarande pågår rörande hl a intendenturkåren av 20 december

1954 tillkallade sakkunniga med benämningen 1954 års utredning

angående vissa personalkårer inom försvaret.

Slutligen får nämnden något beröra vad motionärerna framhållit å s. 5

under punkt 1: »slöseri med tid vid utbildning av värnpliktig och annan

militär personal».

Motionärerna relaterar här, att värnpliktiga i synnerhet efter repititionsövningar

återkommer till det civila livet och missnöjda påstå bl a att de

»inte fått lära sig någonting alls». Det förekommer även klagomål över att

mycken tid gått till spillo under väntan på utrustningspersedlar m in.

Vid de organisationsundersökningar som enligt ovan verkställts av nämnden

rörande stabs- och förvaltningsorganisationen vid förbanden har förrådsorganisationen

och därmed sammanhängande servicetjänst såsom utrustning

av trupp, in- och utlämning av materiel och förnödenheter till

trupp in in även varit föremål för undersökningar och studier. Dessa har

hl a lett till, att vid förbanden skapats särskilda övningsmaterielförråd samt

centrala ut- och avrustningsförråd med vårdlokaler för såväl intendenturmateriel

som tygmateriel, varigenom förutsättningar skapats för hl a snabb

ut- och avrustning med persedlar och materiel vid in- och utryckningar till

fredsförläggningarna. Vid repetitionsövningarna sker emellertid utrustning

ofta på viss utrustningsort i form av mobiliseringsövning, varvid utrustningsarbetet

i regel försvåras på grund av primitiva lokaler, oövad personal

och fältmässiga förhållanden i övrigt. Nämnden har även verkställt vissa

studier under sådana förhållanden och kunnat meddela lämpliga former

för utrustningsarbetet och beräkningsgrunder för personalbehov in in.

Vid organisationsarbetet vid truppförhanden har nämnden sålunda även

kommit i kontakt med utbildningsarbetet och dess problem och i mån av

möjligheter sökt underlätta denna verksamhet genom att ordna förråds
-

s. 65 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

65

tjänsten och övriga förvaltningsfunktioner så att truppen betjänas rationellt

och utan onödiga dröjsmål.

Ehuru utbildningsverksamheten huvudsakligen ligger utanför nämndens

verksamhetsområde, vill nämnden även framhålla som sin mening — grundad

på erfarenheter från de flesta av arméns truppförband — att det slöseri

med tid som kan förekomma och motionärerna påpekat, till största

delen synes sammanhänga med föreliggande befälsbrist, vilken särskilt gör

sig märkbar under repetitionsövningsperioder, då dubbla förband skola

utbildas.

I detta ärendes handläggning ha deltagit, förutom undertecknad generaldirektör.

ledamöterna Aste, Björck, Elofsson, Löfqvist, Göran Petterson

och Ståhl samt såsom föredragande majoren C. O Rosenius.

Stockholm den 29 september 1958

Statens organisationsnämnd

C TARRAS SÄLLFORS

B Samuelsson

5 llihang till riksdagens protokoll 1958. 6 samt. Nr 11 99

s. 66 Kontrollera mot PDF

66

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

Bilaga K

Till riksdagens statsutskott.

Genom remiss den 30 juli 1958 har Kungl. Maj:t anbefallt statens sakrevision

att avgiva yttrande över inom riksdagens första kammare av herr

Branting m. fl. (I: B 72) och i riksdagens andra kammare av herr Blidfors

m. fl. (II: B 93) väckta motioner angående utredning om lämpliga former

för eu effektivisering av krigsmaktens ekonomiska förvaltning och en

förstärkning av den civila kontrollen över denna förvaltning. I anledning

härav får sakrevisionen anföra följande.

Vad gäller det förstnämnda spörsmålet — en ifrågasatt effektivisering av

krigsmaktens ekonomiska förvaltning — må framhållas, att de centrala

förvaltningsorganen så sent som år 1954 genomgripande omorganiserades

i rationaliserande syfte. Förvaltningsreformen av år 1954 tillkom i allt väsentligt

för att undanröja då rådande motsättningar mellan det upphandlande

och kontrollerande organet — krigsmaterielverket — och de planerande

och projekterande försvarsgrensförvaltningarna. Krigsmaterielanskaffningens

återförande till de senare myndigheterna innebar onekligen ett

stärkande av det militära och civilmilitära inflytandet. Samtidigt överfördes

emellertid stora civilia personalgruper till dessa förvaltningar i samband

med krigsmaterielverkets slopande. De nuvarande inköpsavdelningarna

under ledning av särskilda inköpsdirektörer tillkommo således vid denna

tidpunkt. Materielanskaffningen avsågs att även framgent hållas samman

i ur ekonomisk synpunkt erforderlig omfattning genom införandet av

den s. k. huvudförvaltningsprincipen. Den försvarsgrensförvaltning, som för

sin försvarsgren hade att anskaffa den största mängden av ett för flera försvarsgrenar

gemensamt materielslag, skulle således handlägga alla de ärenden,

som ha samband med anskaffningen, d. v. s. projektering, konstruktion,

försök, utarbetande av tekniskt underlag för tillverkning samt utarbetande

av materielbeskrivningar och underhållsinstruktioner ävensom inköp,

leveranskontroll och krigsindustriplanering. Utfärdandet av tillämpningsbestämmelser

samt tillsynen av att förvaltningsprincipen efterleves

åvilar det vid samma tidpunkt inrättade samordningsorganet, försvarets förval

tningsdirektion.

De centrala försvarsgrensförvaltningarnas organisation av år 1954 var

emellertid till en början icke definitivt utformad i alla sina enskildheter. Bedömandet

av detaljorganisationen och personalbehovet vid vissa organisationsenheter,

exempelvis marinförvaltningens inköpsavdelning, kvarstod

således. Organisationen i sin helhet har sedermera ingående prövats av 1956

års försvarsförvaltningssakkunniga, vilka beräknas komma att slutföra sitt

uppdrag inom den närmaste tiden. Till vissa delar kan den nya organisationen

följaktligen finna sin form först vid ett förverkligande av kommittéförslaget.

Enligt sakrevisionens erfarenheter kunna icke några vägande invändningar

riktas mot det sätt på vilket huvudförvaltningsprincipen förverkligats

och förverkligas inom försvarets centrala förvaltningar. Tvärtom synes

den ha befrämjat samarbetsviljan mellan försvarsgrenarna och i sin

män medverkat till en fortgående rationalisering av arbetet. Under sin

granskningsverksamhet inom vissa delar av det ifrågavarande förvaltnings
-

s. 67 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

67

området har revisionen visserligen kunnat konstatera önskvärdheten av att

den tekniskt-ekonomiska expertisen inom de särskilda upphandlingsorganen

på ett tidigare stadium än vad nu ofta är fallet inkopplas på de ekonomiska

spörsmål, som äro förknippade med en planerad anskaffning. Vidare

har revisionen uppmärksammat, att uppföljningen av vissa upphandlingsärenden

varit förenad med svårigheter. Ur allmänt ekonomiska synpunkter

vore det därför av värde, om rutiner etc. kunde så utformas, att denna uppföljning

kunde ske utan onödig omgång och tidsutdräkt. Dessa och andra

liknande iakttagelser liksom även andra i motionen behandlade frågor gälla

emellertid icke endast det militära förvaltningsområdet och förtar icke intrycket,

att eu bestämd strävan föreligger hos försvarets centrala förvaltningsmyndigheter

att successivt rationalisera verksamheten och tillvarataga

föreliggande möjligheter till besparing.

Revisionen finner det därför vara mindre välbetänkt att ånyo tillsätta

en utredning med uppgift att ytterligare rationalisera den ekonomiska

verksamheten vid försvarsgrensförvaltningarna utan bör man se tiden an

och ge den nuvarande organisationen tillfälle att stabiliseras. I sammanhanget

må erinras om att de militära förvaltningsenheterna likaväl som

statsförvaltningen i övrigt komma att granskas av den under innevarande

år tillsatta besparingsutredningen.

Vad gäller förhållandena vid lokala förvaltningar, staber och förband må

nämnas, att fortlöpande och systematiska organisationsundersökningar i

rationaliseringssyfte bedrivas av statens organisationsnämnd, vid vilken

finnes inrättad en särskild militär avdelning. Såsom exempel å denna fortlöpande

rationaliseringsverksamhet må anföras organisationsnämndens

genomgång av den militära förrådsverksamheten, vilken lett till införandet

av rationella arbetsmetoder vid förrådshanteringen. Vissa staber och förhand

ha vidare erhållit ändrad organisation efier förslag av nämnden.

Vidkommande de ekonomiska spörsmålen vid de militära förbanden kan

framhållas, att flertalet förnödenheter upphandlas centralt genom försvarsgrensförvaltningarnas

försorg, varvid de finnas att tillgå antingen i centrala

förråd, exempelvis arméns intendenturförråd, eller genom avrop direkt hos

leverantören. Kvarvarande praktiskt-ekonomiska angelägenheter äro givetvis

icke ulan betydelse, men torde knappast vara av den storlek, att de motivera

införandet av en särskild civil organisation vid sidan av de nuvarande

förbandsstaberna.

Motionärerna ha även framfört krav på en förstärkning av den civila

kontrollen över krigsmaktens ekonomiska förvaltning. Det må därvid nämnas,

att överväganden beträffande utformningen av den statliga granskningsoch

rationaliseringsverksamheten för närvarande pågå inom den år 1956

tillsatta rationaliseringsutredningen. I motionen anföres, att de nuvarande

kontroll- och revisionsorganen — exempelvis organisationsnämnden och

sakrevisionen — icke ha till uppgift att framlägga förslag beträffande förbättrade

arbetsmetoder, förbilligande förfaringssätt, tidsvinnande organisation

o. s. v. samt all kontroll- och granskningsåtgärderna regelmässigt insättas

i efterhand, då den eventuella ekonomiska skadan redan inträffat.

Sakrevisionen finner det vara angeläget att tillrättalägga denna motionärernas

uppfattning. Vad beträffar organisationsnämnden ha dess arbetsuppgifter

något berörts i det föregående. Sakrevisionen å sin sida skall enligt

ii § i den för revisionen utfärdade instruktionen öva tillsyn över att den

verksamhet, som faller under revisionens granskning, anordnas på ett ändamålsenligt,

planmässigt och sparsamt sätt. Bland annat hör därvid lillses,

att, där myndighet hedriver upphandling, tillverkning, försäljning eller

s. 68 Kontrollera mot PDF

68

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

ekonomisk verksamhet i övrigt, affärsmässiga grunder bliva tillämpade samt

att granskade myndigheters organisation är den lämpligaste för arbetsuppgifternas

utförande. Revisionen har således just sådana arbetsuppgifter,

som efterlysas av motionärerna. Vad gäller revisionens arbetsmetoder

må visserligen vara, att granskningsåtgärderna som regel måst insättas

i efterhand, enär annars den granskade myndighetens organisation skulle

få dubbleras av en kontrollantorganisation, vilket förefaller orealistiskt. Härvid

bör dock bemärkas, att dylika åtgärder jämväl innebära ett tillrättaläggande

för framtiden. Emellertid förekomma även direkta ingripanden från

revisionens sida i myndigheternas verksamhet. Såsom exempel härpå må

nämnas revideringen av löpande fraktavtal avseende i utlandet inköpt krigsmateriel,

vilken revisionsåtgärd medfört stora besparingar för statsverket.

Sakrevisionens avdelning för upphandtingsgranskning bedriver härjämte

en fortlöpande, rådgivande och vägledande verksamhet. Beträffande av revisionen

vidtagna granskningsåtgärder avseende militära myndigheter må

hänvisas till bilagda tabellsammanställning av statens sakrevisions verksamhet

enligt årsberättelserna för tiden 1 januari 1944—1 juli 1958.1 Årsberättelsen

för år 1957/58 närslutes även.1

I det föregående har sakrevisionen främst ansett sig böra ingå på sådana

spörsmål, ifråga om vilka särskild erfarenhet finnes representerad inom

revisionen. Under hänvisning till vad som därvid anförts finner revisionen

det icke påkallat att i dagens läge tillsätta en parlamentarisk utredning angående

lämpliga former för en effektivisering av krigsmaktens ekonomiska

förvaltning och en förstärkning av den civila kontrollen över denna förvaltning.

I detta ärendes avgörande hava deltagit, förutom undertecknad ordförande,

ledamöterna Ljungdahl, Lindencrona, Ward, Cardelius, Lundgren

och Löfqvist.

Särskild föredragande förste revisor Grönlund, I övrigt närvarande undertecknad

kanslichef och byrådirektör Sjövall.

Stockholm den 29 september 1958

Statens sakrevision

WILHELM BJÖRCK

K. A. Lindbergson

Ej här medtagen.

s. 69 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

69

Bilaga L

Till riksdagens statsutskott

Genom remiss den 30 juli 1958 har tillfälle beretts militieombudsmannen

att inkomma med yttrande över inom riksdagens första kammare av herr

Branting in. fl. (I: B 72) och riksdagens andra kammare av herr Blidfors

in. fl. (II: B 93) väckta motioner angående utredning om lämpliga former för

en effektivisering av krigsmaktens ekonomiska förvaltning m. in.

I motionerna anföres, att med hänsyn till de betydande och alltjämt ökande

belopp, som konnne att ställas till försvarets förfogande, skärpta krav

måste ställas på från ekonomiska synpunkter rationellast möjliga användning

av medlen samt iakttagande av all möjlig sparsamhet. Vid bedömande

av den i samband därmed aktualiserade frågan angående redan befintliga garantier

mot misshushållning och slöseri komme i åtanke dels de från miliiärförvaltningen

fristående kontrollorganen, dels ock den militära administrationens

institutioner. De förstnämnda kontrollorganen, bland vilka nämndes

statens sakrevision och riksdagens militieombudsman, kunde icke fortlöpande

följa den militära ekonomiska förvaltningen under dess dagliga praxis

och utformning; de trädde i funktion först då den eventuella ekonomiska

skadan redan inträffat. Vad anginge krigsmaktens egna organ vore det föremål

för olika meningar huruvida de order efterlevdes som den högsta militära

ledningen givit om iakttagande av sträng sparsamhet. Enligt en uppfattning,

som delades av motionärerna, måste det med hänsyn till att ledningen

ofta nog ansåge de anslagna medlen alltför knappt tillmätta ligga i dess intresse

att sparsamhet också iakttoges. Enligt en annan version hävdade man

att anslagsöverskridanden, vilka i praktiken alltid plägade i efterhand godkännas,

förekomme i syfte att framdeles åstadkomma höjda anslag. Vilken

mening man än kunde ha om nämnda frågor fortlevde talet om en militär

ekonomisk misshushållning, något som vore ägnat atl oroa. Om denna oro

stillades genom en effektivisering av kontrollen och en allmän rationalisering

av förvaltningen, skulle detta också lända till en förstärkning av försvarsviljan.

I anslutning till anförda exempel på områden där »slöseri» kunde förekomma

framkastades tanken på en från krigsmakten reellt och formellt avskild

expertgrupp, vilken skulle stå till det civila samhällets förfogande med

objektiva och självständiga bedömanden i militär-ekonomiska frågor av betydelse.

Under erinran vidare om den uppdelning av arbetsuppgifterna vid

landstingssjukhusen, som skett genom att särskilda sjukhusdirektörer från

läkarna övertagit de rent ekonomiska och praktiska angelägenheterna, ifrågasatte

motionärerna huruvida icke motsvarande göromål inom krigsmakten

skulle kunna helt anförtros åt civila befattningshavare med särskilda

expeditioner, varigenom militära chefer och övriga officerare skulle kunna

odelat ägna sig åt de rent militära uppgifterna. Vid förbanden borde enligt

motionärerna övervägas inrättande av organ, motsvarande företagsnämnderna

inom industrien, med uppgift att på olika sätt tillvarataga manskapets

intressen, och hinder förelåge icke all jämväl inom krigsmakten infördes

ett premiesyslem liknande det som förekomme inom industrien, innebärande

atl arbetare som framlade praktiska förslag till förbättringar

premierades med skäliga belopp. En sådan ordning skulle kunna stimulera

intresset för tjänsten och bli till nytta liksom inom produktionen. Molio
-

s. 70 Kontrollera mot PDF

70

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1058

närerna hemställde, att riksdagen måtte, med beaktande av de utav motionärerna

anförda synpunkterna och uppslagen, hos Kungl. Maj:t begära en

skyndsam parlamentarisk utredning angående lämpliga former för en effektivisering

av krigsmaktens ekonomiska förvaltning och en förstärkning

av den civila kontrollen över denna förvaltning.

Med anledning av remissen får jag anföra följande.

Enligt instruktion den 24 maj 1957 för riksdagens ombudsmän (SFS

1957:165) åligger det militieombudsmannen att utöva en allmän tillsyn

över lagars, författningars och instruktioners efterlevnad i vad de skola

tillämpas i militära mål samt i övrigt av ämbets- och tjänstemän inom försvarsväsendet

ävensom av dem som under ämbetsansvar fullgöra uppgifter

inom sammanslutningar eller stiftelser, vilka samverka med försvarsväsendet.

Vid fullgörandet härav skall militieombudsmannen särskilt övervaka

efterlevnaden av, förutom strafflagstiftningen för krigsmakten, militära

rättegångslagen och värnpliktslagen, jämväl bland annat bestämmelser dels

om förvaltningen av de till försvarsväsendet anslagna medel samt av försvarsväsendet

tillhörande fastigheter, dels om statens upphandlings- och

entreprenadväsende, i vad de äga tillämpning inom försvarsväsendet, om

anskaffande, underhåll och vård av materiel, anskaffande och användande

av andra förnödenheter samt utförande av arbete för försvarsväsendets behov,

dels ock om förråd, utrustning och annat, som avser krigsberedskap.

Militieombudsmannens sålunda angivna kontrollverksamhet utövas genom

periodvis återkommande inspektioner samt genom utredningar i anledning

av gjorda anmälningar eller anförda klagomål eller på grund av i

dagspressen förekommande uppgifter. Såsom i motionerna uttalats kan

militieombudsmannens kontrollerande verksamhet i stort sett sägas vara

stickprovsmässig. Såväl instruktionsbestämmelsernas utformning som ämbetets

förhållandevis begränsade personalorganisation visar att det icke är

avsett att en systematisk och fortlöpande granskning inom det militära förvaltningsområdet

skall utföras. I främsta rummet har för övrigt militieombudsmannens

verksamhet juridisk karaktär; enligt § 96 regeringsformen

skall militieombudsmannen vara lagfaren. På grund härav är det

uppenbart att den ingående ekonomiska kontroll som i motionerna åsyftas

icke kan påräknas genom militieombudsmansinstitutionen.

Med detta konstaterande är dock icke sagt att militieombudsmannens tillsyn

över den militära förvaltningen saknar värde då det gäller att förhindra

slöseri och misshushållning. Även en i enstaka fall utövad kontroll, vare sig

särskild händelse givit anledning till den eller ej, kan leda till upptäckt av

anmärkningsvärda förhållanden, och tillrättaläggande som därvid sker är

icke sällan av betydelse för framtida tillämpning i likartade situationer.

Förhandcnvaron av militieombudsmannens kontrollverksamhet torde över

huvud ha ett nyttigt inflytande såtillvida som vederbörande ämbets- och

tjänstemän alltid ha att räkna med att ett ingripande från militieombudsmannens

sida kan komma att ske.

Det må i detta sammanhang erinras alt omfattningen av militieombudsmannens

kontrollverksamhet vid 1949 års riksdag var föremål för prövning

utan att därav föranleddes någon riksdagens åtgärd. Riksdagens revisorer

hade i sin till nämnda riksdag avgivna berättelse anfört att det, med hänsyn

Lill den effektiva kontroll som dåmera genom olika militära och andra statliga

kontrollorgans sida utövades över den ekonomiska förvaltningen och

vad därmed sammanhängde inom försvarsväsendet, kunde ifrågasättas huruvida

behov förelåge av en särskild tillsyn över försvarets ekonomiska förhållanden

från militieombudsmannens sida. I ett med anledning härav avgivet

yttrande den 28 februari 1949 (se ämbetsberättelsen 1950 s. 447—462) fann

s. 71 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

71

militieombudsmannen till cn början på närmare angivna principiella skäl

att någon instruktionsmässig begränsning av militieombudsmannens befogenheter

icke borde ifrågakomma. 1 syfle att undersöka huruvida det vore

sakligt motiverat att vidtaga sådan instruktionsändring att kontrollen över

försvarets ekonomiska förvaltning icke vidare skulle räknas till militieombudsmannens

mera angelägna uppgifter lämnade militieombudsmannen en

utförlig redogörelse för sin inspektionsverksamhet samt framhöll bland unnat

att inspektionerna utgjorde eu värdefull komplettering av de ifrån helt

andra utgångspunkter arbetande militära inspektionerna; på sätt och vis

finge militieombudsmannens kontrollverksamhet karaktären av en kontroll

över alt den ordinarie kontrollapparaten fungerade på ett tillfredsställande

sätl. Någon omläggning av verksamheten så ad den fyllde samma krav som

från revisionssynpunkt kunde ställas på ett centralt förvaltningsorgan vore

icke möjlig och läte icke heller förena sig med militieombudsmansinstitutionens

allmänna ställning. Verksamheten måste i fråga om sin omfattning

samt beträffande tillämpade metoder anpassas efter omständigheterna i olika

lägen. Härav följde att militieombudsmannen, där han i visst fall ägde kännedom

om att å det ifrågavarande förvaltningsområdet rådde goda förhållanden,

kunde med inskränkning av sin tillsynsverksamhet å detta område

mera ägna sig åt andra förvaltningsområden. I annat läge kunde militieombudsmannen

finna särskild anledning intensifiera sin tillsyn å visst förvaltningsområde.

Att någon mera ingående inspektion av de centrala militära

myndigheterna icke under senare år förekommit sammanhängde med det

intensiva nydanings- och omorganisationsarbete som sedan länge fortgått

och föranlett att dessa organ varit föremål för ständig uppmärksamhet från

andra instansers sida. Militieombudsmannen uttalade slutligen som sin mening

att vad revisorerna anfört icke borde föranleda någon åtgärd. Första

lagutskottet (utlåtande 16/194!)) fann, lika med militieombudsmannen, att

eu inskränkning i dennes behörighet all utöva kontroll icke borde ske. Därjämte

anförde utskottet bland annat att utskottet vid sin årliga granskning

av militeombudsmannens ämbetsförvaltning funnit att verksamheten på

törevarande område varit av stor betydelse. Utskottet fann sig med hänsyn

till anförda synpunkter icke böra förorda att författningarna rörande försvarets

ekonomiska förvaltning uteslötes från dem, vars efterlevnad militieombudsmannen

särskilt hade att övervaka.

I anslutning till vad i militieombudsmannens nyssnämnda yttrande anförts

om inspektion av de centrala militära myndigheterna under senare år kan

nämnas att militieombudsmannen år 1954 inspekterat försvarets fabriksstyrelse

jämte vissa underlydande anstalter samt år 1956 försvarets forsknings

anstalt och försvarsväsendels radioanstalt.

Särskilt intresse såsom ett från den militära förvaltningen fristående kontrollorgan

förtjänar statens sakrevision. Enligt instruktionen den 20 september

1957 för statens sakrevision ( SFS 1957:562) åligger del sakrevisionen

att ur allmänt ekonomiska synpunkter granska statlig verksamhet. Sakrevisionen

skall tillse alt sådan verksamhet anordnas på ett ändamålsenligt,

planmässigt och sparsamt sätl, att statens inkomster inflyta utan att onödiga

kostnader förorsakas statsverket, att skäligt vederlag erhålles för av staten

tillhandahållna prestationer, alt, där myndighet bedriver upphandling,

tillverkning, försäljning eller ekonomisk verksamhet i övrigt, affärsmässiga

grunder bli tillämpade, samt all myndigheternas organisation är den lämpligaste

för arbetsuppgifternas utförande. Därest sakrevisionen finner att

organisatoriska eller andra åtgärder äro påkallade för ett ekonomiskt ulnytljande

av personal, medel eller materiel eller eljest för tillgodoseende av

ekonomiska intressen, som det åligger sakrevisionen alt bevaka, bär revisio
-

s. 72 Kontrollera mot PDF

72

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

nen alt fästa vederbörande myndighets uppmärksamhet därpå eller, där så

erfordras, för Kungl. Maj:t framlägga förslag som revisionen anser lämpliga.

Den av sakrevisionen bedrivna verksamheten torde till icke obetydlig del

ha varit förlagd till försvarets område, där särskilt upphandlingsfrågor lära

ha varit föremål för undersökningar och utredningar. Visserligen är sakrevisionens

kontroll såtillvida likartad med militieombudsmannens att den icke

utgör en fortlöpande granskning utan vid skilda tillfällen sättes in på olika

områden som av en eller annan anledning kommit i blickpunkten. Å andra

sidan har sakrevisionen avsevärt större resurser i personalhänseende och framförallt

äro dess arbetsuppgifter, såsom av det nyss anförda framgår, direkt

inriktade på de ekonomiska förhållandena. På grund härav torde sakrevisionens

verksamhet vara av betydande värde för vinnande av det av motionärerna

angivna syftet.

Som naturligt är har sakrevisionen ålagts att samråda med statens organisationsnämnd

i frågor, som beröra nämndens verksamhetsområde. Enligt

instruktionen den 20 september 1957 för statens organisationsnämnd (SFS

1957: 563) åligger det nämnden att planlägga och i samverkan med vederbörande

verk utföra organisationsundersökningar inom statliga förvaltningsgrenar.

Nämnden skall, i den omfattning och i den ordning varom

nämnden överenskommer med sakrevisionen, samråda med denna i fråga

om planläggning av organisationsundersökningar ävensom hålla revisionen

underrättad om fortgången av nämndens verksamhet i övrigt. På försvarets

område har organisationsnämnden under en längre tid bedrivit organisationsundersökningar

av stabs- och förvaltningstjänsten inom armén och

kustartilleriet, på grundval av vilka utfärdats organisationsbestämmelser

för ett stort antal förband m. m. Ytterligare rationaliseringsverksamhet lärer

vara att förvänta, därvid även flottan och flygvapnet komma att beröras.

Såsom ett från försvaret fristående kontrollorgan torde även böra nämnas

riksräkenskapsverket. Enligt instruktionen den 20 september 1957 för

riksräkenskapsverket (SFS 1957:573) är detta central myndighet för kontrollen

över den statliga medelsförvaltningen med särskild uppgift att utöva

den centrala kontrollen å statens inkomster och utgifter samt å förvaltningen

av statsförmögenheten. Ämbetsverkets revisionella granskning av

inkommande räkenskapsmaterial skall avse att kontrollera bland annat att

inkomsterna uppbäras och redovisas samt att utgifterna verkställas och

bokföras i enlighet med riksstat, specialstater, utfärdade författningar och

eljest givna stadganden ävensom att i övrigt vid förvaltningen av kronans

medel och andra tillgångar gällande föreskrifter följas samt nödig sparsamhet

och statens bästa iakttagas. Den av riksräkenskapsverket utövade verksamheten

är sålunda i huvudsak av kameral natur. Av den sist återgivna

delen av instruktionen framgår emellertid att jämväl saklig revision kan

ske inom riksräkenskapsverket. I sammanhanget må nämnas att vid de

överväganden, som föregingo inrättandet av statens sakrevision, frågan

dryftades om förläggande av en dylik revision till riksräkenskapsverket

(proposition 1943:164). Det ansågs emellertid att en permanent sakrevision

borde bedrivas av ett helt självständigt, Kungl. Maj :t direkt underställt

organ. Departementschefen uttalade dock i anslutning härtill (propositionen

s. 31) att riksräkenskapsverket borde fullfölja strävandena att inom

den ram som betingades av verkets organisation utsträcka sin på räkenskapsmaterial

grundade revisionsverksamhet till en ändamålsprövning.

Vad härefter angår försvarsväsendets egna förvaltande organ tilldraga

sig de centrala förvaltningsmyndigheterna i första hand uppmärksamhet.

De anslagsmedel som förvaltas av dessa myndigheter torde nämligen vara

s. 73 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

73

betydligt större än det sammanlagda belopp som disponeras av regionala

och lokala myndigheter.

Den nuvarande organisationen av den centrala förvaltningen tillkom i huvudsak

år 1943. Genom den omläggning som skedde nämnda år sammanfördes

den kamerala förvaltningen och sjukvårdsförvaltningen inom armén

med motsvarande organ i marinförvaltningen och flygförvaltningen till de

för hela försvaret avsedda ämbetsverken försvarets civilförvaltning och försvarets

sjukvårdsstyrelse. År 1947 centraliserades vidare fastighetsförvaltningen

för alla försvarsgrenarna till ett ämbetsverk, fortifikationsförvaltningen.

Att viss förvaltningsverksamhet sålunda är sammanförd fackgrensvis

till gemensam förvaltning torde främja enhetlighet samt verka rationellt

ur ekonomiska och kommersiella synpunkter. Den ekonomiska och

tekniska sakkunskapen torde vara väl företrädd inom de centraliserade förvaltningsområdena.

Förvaltningarna i fråga intaga organisatoriskt en mera

självständig ställning i förhållande till de militära högsta organen än vad

som är fallet med försvarsgrensförvaltningarna.

Chefskapet för de sistnämnda myndigheterna, armétygförvaltningen, arméintendenturförvaltningen,

marinförvaltningen och flygförvaltningen, utövas

av vederbörande försvarsgrenschef. Frågan om tillgodoseende av dessa

förvaltningars behov av industriell, ekonomisk och kommersiell sakkunskap

var föremål för statsmakternas övervägande i samband med krigsmaterielverkets

avskaffande år 1954 (proposition 1954: 109). Därvid uttalades

farhågor för att, därest den av krigsmaterielverket bedrivna upphandlingsverksamheten

m. in. lades under försvarsgrensförvaltningarna, den civila

sakkunskap som i samband därmed avsågs skola tillföras förvaltningarna

på grund av lydnadsställningen under högre militära chefer icke skulle få

tillräckligt inflytande på de ekonomiska och kommersiella avgörandena.

Emellertid befunnos övervägande skäl — bland annat tillgodoseende av militära

funktions- och kvalitetskrav samt hänsynstagande i samband med

anskaffning till blivande underhållskostnader — tala för att det anskaffande

och det materielförvaltande organet borde vara ett och samma. Garantier

för att de ekonomiska och kommersiella synpunkterna på krigsmaterielanskaffningen

skulle på ett auktoritativt sätt få göra sig gällande ansåg

man sig vinna särskilt genom förstärkning av den inom försvarsgrensförvaltningarna

redan befintliga industriella och ekonomiska sakkunskapen.

Detta åstadkoms genom inrättande vid nämnda förvaltningar — utom arméintendenturförvaltningen

— av särskilda inköpsavdelningar under civila

chefer, försedda med kvalificerad civil personal. Vidare förutsattes att den

nyinrättade försvarets förvaltningsdirektion skulle på ett högt plan utgöra

ett samordnande och i viss utsträckning övervakande organ på framförallt

krigsmaterielförvaltningens område. Viss förstärkning av den tekniskt och

ekonomiskt sakkunniga personalen vid försvarsgrensförvaltningarna har

sedermera företagits i anledning av den översyn av förvaltningarnas organisation

och verksamhet som gjorts av 1956 års försvarsförvaltningssakkunniga.

Vid regionala och lokala förvaltningsmyndigheter biträdes vederbörande

militäre chef av förvaltningsgrenschefer, vilka tjänstgöra såsom föredragande

och till vilka jämväl i allmänhet torde delegeras viss beslutanderätt.

Förvaltningsgrenschefer vid ett vanligt regemente äro, bland andra, tygofficer

och intendent. Den sistnämnde tjänstgör ofta även såsom kasernofficer,

på vilken fastighetsförvaltningen ankommer. Dessa befattningshavare äro

visserligen militärt utbildade men ha dessutom genomgått särskilda för

dem avsedda utbildiiingskurser. Blivande tygofficerare erhålla sålunda vid

omkring tvååriga kurser utbildning i bland annat förvaltningstjänst, under
-

s. 74 Kontrollera mot PDF

74

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

hållstjänst, tygmateriel- och ammunitionskunskap samt mekanisk teknologi.

I de tvååriga intendenturofficerskurserna ingå som läroämnen bland

annat förval tningskunskap, förplägnadstjänst, födoämneslära, materieltjänst,

drivmedelstjänst och drivmedelskännedom, bränsle- och värmelära,

underhållstjänst, intendenturtjänst i fält och handelsteknik. Tygofficeren

biträdes av eu arméingenjör, varförutom vid de regionala organen, militärbefälsstaberna,

tjänstgöra stabsingenjörer. Kasernofficeren erhåller tekniskt

biträde av den civila ingcnjörspersonal, som i anslutning till statsmakternas

beslut år 1956 angående den regionala och lokala fastighetsförvaltningen

finnes placerad vid militärbefälsstaberna. I fråga om intendenturtjänstens

utövande kan nämnas att civil fackkunskap företrädes av köksföreståndarna.

Den regionala och lokala förvaltningen är föremål för tillsyn och granskning

från de centrala myndigheternas sida. Sålunda ha exempelvis armétygförvaltningen

och arméintendenturförvaltningen, envar inom sitt förvaltningsområde,

att övervaka verksamheten inom arméns myndigheter.

Denna övervakning utföres i form av inspektioner in. m. samt räkenskapsgranskning.

Vid räkenskapsgranskningen skall uppmärksamhet ägnas åt

frågor om penningmedlens ändamålsenliga användnig samt om erlagda priser

och entreprenadsummor in. in. Genom förrådskontroll skall tillses, att

upphandlad eller försåld materiel blivit tagen till uppbörd i, respektive avförd

ur redovisningshandlingarna. Motsvarande övervakning ombesörjes av

övriga centrala förvaltningar, envar inom sitt område. Nämnas må även i

lörevarande sammanhang den kamerala revision av försvarets myndigheters

räkenskaper, som instruktionsmässigt bedrives av försvarets civilförvaltning.

Beträffande de av motionärerna särskilt nämnda exemplen på områden

inom den militära verksamheten, där missförhållanden kunna förekomma,

må framhållas följande.

1. Slöseri med tid vid utbildning av värnpliktig och annan militär personal.

Såsom motionärerna anfört torde det förekomma att värnpliktiga uttala

missnöje med den utbildning de erhållit. För egen del har jag nyligen

i samband med inspektion ansett mig ha anledning ifrågasätta om vissa

värnpliktigas sysselsättande med kasernvårdsarbete stått i överensstämmelse

med gällande utbildningsföreskrifter och bestämmelser om värnpliktigas

ianspråktagande för handräckningstjänst; sedan vederbörande regementschef

avgivit infordrat yttrande, föranledde ärendet dock icke vidare åtgärd.

Huruvida fog finnes för ett mera allmängiltigt omdöme att utbildningstiden

icke tillvaratages på ett rationellt sätt synes emellertid vara mycket

tveksamt. I vart fall torde kunna antagas att en viss rationalisering av utbildningsverksamheten

ägt rum på senare tid, bland annat i anledning av

initiativ som tagits av den s. k. gruppchefsutredningen.

2. Misshushållning med förbrukningsmateriel, motorbränsle, övningsammunition

etc. Garantier mot allvarligare missförhållanden av här avsedd

art torde förefinnas genom den av de centrala förvaltningsmyndigheterna

utövade tillsynen i form av förrådskontroll och anslagsövervakning samt inspektionsverksamhet.

Detta utesluter givetvis icke, att lokalt kan förekomma

missbruk i olika hänseenden, vilket tillsammantaget kan vara en viss

ekonomisk bet'' delse. Bland annat torde i detta sammanhang vara av intresse

frågan om disponerandet av kronan tillhöriga motorfordon. Hos militieombudsmannen

har på senare tid förekommit ett flertal fall, i vilka

oriktigt användande av tjänstebil för privat räkning varit i fråga. Möjligen

förhåller det sig också så, att motorfordon i tjänsten stundom användes utan

tillbörlig hänsyn till sparsamhetssynpunkter.

s. 75 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

75

3. Oekonomiskt förfarande vid beställningar och inköp av s. k. tygmateriel,

vapen och dylikt. Matericlanskaffning av större omfattning sker genom

försvarsgrensförvaltningarnas försorg. De komplicerade problem som

sammanhänga med anskaffning av vapen och annan tygmateriel, därvid

hland annat avvägning mellan militära, tekniska och ekonomiska synpunkter

måste ske, innefatta givetvis risk för att statsverkets ekonomiska intressen

skola bli eftersatta. Med anledning härav må erinras om vad ovan anförts

angående försvarsgrensförvaltningarnas inköpsavdelningar samt statens

sakrevision ävensom därom att genom den år 1954 utfärdade försvarels

anskaffningsknngörelse (SFS 1954: 470) myndigheterna ålagts att,

jämväl i fall då den s. k. huvudförvaltningsprincipen ej tillämpas, samverka

i anskaffningsfrågor.

4. »Slöseri» genom nr militär synpunkt meningslösa anordningar, anläggningar

eller anskaffningar. Åtminstone såvitt gäller större anordningar,

anläggningar och anskaffningar bedömes ändamålsenligheten i sista hand av

Kungl. Maj: t och riksdagen, i allmänhet vid prövningen av de årligen framlagda

anslagsäskandena. Det torde kunna förutsättas att statsmakternas

ståndpunktstagande sker efter hörande av all erforderlig expertis.

5. »Slöseri» genom organisatoriska anordningar såsom parallellorgan inom

staberna, onödig uppsplittring mellan vapenslagen samt övriga organisatoriska

överbelastningar. Såsom motionärerna antytt pågå för närvarande

undersökningar i militär regi såsom förberedelser för en utredning av krigsmaktens

högsta ledning. Chefen för försvarsdepartementet har härom uttalat

(proposition 1958: 110 s. 102) att han räknar med att, sedan de militära

undersökningarna slutförts, utredningsarbetet utvidgas för att ett allsidigt

underlag för förslag i ämnet skall erhållas. Vad beträffar lägre förband

må hänvisas till vad ovan anförts om statens organisationsnämnd.

6. Ekonomisk misshushållning genom krigsmaktens utrustande med vapen,

apparatur etc. av teknisk fulländning, men med mindre fältmässig hållbarhet.

Härutinnan hänvisas till vad ovan under 4. anförts. Dessutom må

erinras om den förut berörda förstärkningen av den tekniska personalen vid

försvarsgrensförvaltningarna.

Motionärerna ha ifrågasatt om icke från krigsmakten skulle kunna definitivt,

reellt och formellt, avskiljas en expertgrupp som kunde stå till det

civila samhällets förfogande med objektiva och självständiga extra-beaömanden

i militärekonomiska frågor av het s delse. Den bakomliggande tankegången

synes vara att de militära experter, som för närvarande anlitas i

olika sammanhang, icke kunna frigöra sig från sina chefers mening eller

vad som eljest kan anses vara gällande uppfattning inom krigsmakten. Huruvida

tankegången är mer eller mindre berättigad kan lämnas därhän. Det

torde emellertid förhålla sig så, att den militära sakkunskap som erfordras

i skilda situationer icke alltid är av samma slag. I vissa fall, t. ex. vid projekterande

av eu större militär anläggning, torde det vara önskvärt att anlitade

experter äga ingående kännedom om de högsta chefernas intentioner

och kunna göra bedömanden i deras anda. Då det åter gäller exempelvis kontrollverksamhet,

kan bundenhet vid krigsmakten vara olämplig eller direkt

hinderlig för expertuppdragels rätta fullgörande. Enligt vad erfarenheten

givit vid handen inom militieombudsmansämbetet, där olika militära sakkunniga

anlitas som biträden vid inspektionsverksamhetens utövande, finnes

det också möjlighet att förvärva militära experter som genom all ej

längre kvarstå i aktiv tjänst intaga eu mera frislcndc ställning i förhållande

till krigsmakten. Någon vinst med alt avskilja eu särskild expertgrupp

lorde därför knappast kunna erhållas. Däremot skulle den ifrågasatta an
-

s. 76 Kontrollera mot PDF

76

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

ordningen kunna medföra den nackdelen att möjligheten till urval av sakkunniga

vid varje tillfälle bleve mer begränsad än den behövde vara.

Det i motionerna framförda uppslaget att vid förbanden inrätta befattningar

för civila »direktörer» med uppgift att handha angelägenheter av

ekonomisk och praktisk natur har till förebild de sjukhusdirektörsbefattningar

som finnas vid en del sjukhus. I viss utsträckning är onekligen förhållandet

mellan läkares och sjukhusdirektörers arbetsområden likartat

med förhållandet mellan de rent militära och de förvaltande uppgifterna vid

förbanden. Jämförelsen synes dock icke böra drivas alltför långt. Vad som

särskilt måste hållas i minnet är att krigsmaktens verksamhet, även i fred,

är inriktad på krig. I den mån förvaltningsgrenschefer äro behövliga i

krigsorganisationen torde de dels böra ha viss militär utbildning och dels

böra redan i fredstid sysselsättas med såvitt möjligt samma uppgifter som

de skola handha i krig. Att det likväl kan finnas skäl att låta viss verksamhet

i fredstid ombesörjas av civil personal framgår därav att t. ex. mathållningen

vid förbanden numera ankommer på kvinnliga köksföreståndare

med kvinnliga köksbiträden, ehuru särskild utbildning av kockar för

krigsförbanden anordnas. Med hänsyn till det nu sagda och vad i det föregående

anförts om regionala och lokala förvaltningsmyndigheter jämte de

centrala organens tillsyn över dem synes det knappast sannolikt att någon

väsentlig fördel skulle vara förenad med inrättandet av de ifrågasatta civila

direktörsbefattningarna.

I anledning av motionärernas förslag rörande inrättande vid lägre förband

av organ motsvarande företagsnämnderna inom industrien får jag

erinra alt enligt generalorder den 8 september 1950, nr 3165, (TLB s. 241),

ändrad genom generalorder den 22 juni 1957, nr 1504, (TLB s. 134), vid

regemente och liknande förband skola finnas förbandsnämnder, vari de

olika personalkategorierna äro representerade, alltså jämväl den civila personalen

och de värnpliktiga. Inom förbandsnämnd må upptagas frågor rörande

hland annat sociala och ekonomiska förhållanden, hälso- och sjukvård,

ledighet, förplägnad och utbildningsmetoder. Då sålunda jämväl utbildningsfrågor

kunna upptagas till behandling inom förbandsnämnderna,

torde dessa kunna i huvudsak tjäna det ändamål, som motionärerna här

åsyftat. Nämnas må i förevarande sammanhang även de samarbetsnämnder,

som enligt kungl. brev den 27 juni 1957 (TLA s. 221) skola finnas inrättade

i garnisonsorterna. Nämnderna skola utgöra organ för överläggningar

rörande dels sådana sociala och ekonomiska frågor som äro gemensamma

för vederbörande förband och garnisonsorten i övrigt, dels ömsesidig kontakt-

och upplysningsverksamhet samt trivselfrågor, dels ock den verksamhet

inom förbanden som är beroende av samverkan med civila myndigheter

och organisationer in. in.

Slutligen ifrågasättes i motionerna införande av ett premiesystem av liknande

slag som det vilket tillämpas inom den civila industrien. Med anledning

härav må erinras, att vissa för dylikt ändamål avsedda medel ställts

till myndigheternas förfogande. Sålunda äger enligt kungl. brev den 6 maj

1949 och den 18 februari 1955 (se statsliggaren för IV huvudtiteln 1957/58,

s. 227) armétygförvaltningen disponera dels 3 000 kronor för gratifikationer

till personal vid underställda verkstäder och förråd för förslag till anordningar

eller åtgärder till gagn för tygförvaltningstjänsten, avseende nya eller

förbättrade driftsmetoder eller dylikt, dels ock 3 000 kronor för gratifikationer

till vid armén anställd personal för på eget initiativ gjorda förbättringar

i fråga om utbildningsanordningar och dylikt. Arméintendenturförvaltningen

disponerar enligt kungl. brev den 18 februari 1955 (statsliggaren

s. 22) högst 2 000 kronor för gratifikationer till vid armén anställd personal

s. 77 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 9!) år 1958

77

för på eget initiativ gjorda förbättringar i fråga om utbildningsanordningar

och dylikt. Enligt kungl. brev den 4 juni 1954 må marinförvaltningen av

anslaget till underhåll av fartyg m. m. (statsliggaren s. 259) disponera

högst 6 000 kronor för utbetalande av gratifikationer till personal tjänstgörande

eller anställd vid marinens varv, verkstäder och förråd för förslag

till förbättrande av arbetsmetoder, raskt och klokt ingripande vid olyckstillbud,

visad rådighet eller visat gott initiativ. Flygförvaltningen disponerar

enligt kungl. brev den 26 april 1957 (statsliggaren s. 274) 10 000 kronor för

utbetalande av gratifikationer till personal tjänstgörande eller anställd vid

de centrala flygverkstäderna och förbanden för förslag till förbättrade arbetsmetoder,

rask och klokt ingripande vid olyckstillbud, visad rådighet

eller visat gott initiativ.

Under hänvisning till det anförda får jag som min mening uttala att tillräckliga

skäl knappast kunna anses föreligga att igångsätta en utredning

av den art som åsyftas i motionerna. I allt fall torde böra avvaktas närmare

erfarenheter rörande den nyligen gjorda översynen av den centrala

försvarsförvaltningarna samt beträffande genomförandet av det av statsmakterna

i år fattade försvarsbeslutet.

Stockholm i militieombudsmansexpeditionen den 17 septf aiber 1958

HUGO HENKOW

Sven Sjöberg

1

s. 78 Kontrollera mot PDF

78

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

Bilaga AI

Till riksdagens statsutskott

Genom beslut den 30 juli 1958 har Kungl. Maj:t anbefallt 1956 års försvarsförvaltningssakkunniga

att före den 1 oktober 1958 inkomma till riksdagens

statsutskott med yttrande över inom riksdagens första kammare av

Herr Branting in. fl. (I: B 72) och riksdagens andra kammare av Herr Blidfors

in. fl. (II: B 93) väckta motioner angående utredning om lämpliga former

för en effektivisering av krigsmaktens ekonomiska förvaltning m. m.

Till åtlydnad härav få de sakkunniga vördsamt anföra följande.

De sakkunniga ha tolkat åläggandet så, att de böra yttra sig i huvudsak

endast såvitt avser det område, som beröres av deras utredningsuppdrag,

nämligen den centrala försvarsförvaltningen.

Till en början synes böra erinras om 195b års omorganisation av den centrala

försvarsförvaltningen (prop. 195b: 109). Syftet med denna omorganisation

var att höja effektiviteten samtidigt med att kostnaderna nedbringades.

Omorganisationen innebar i huvudsak, att krigsmaterielverket avvecklades

och dess uppgifter fördelades mellan övriga förvaltningar samt att arméförvaltningen

delades upp i en armétygförvaltning och en arméintendenturförvaltning.

Vidare gavs de tygförvaltande verken (armétygförvaltningen, marinförvaltningen

och flygförvaltningen) en organisation, som syftade till en

rationell arbetsfördelning och intern samverkan i främst anskaffningsfrågor,

varvid tillbörligt inflytande skulle beredas militär, teknisk och ekonomisk

sakkunskap. Samma synpunkter voro vägledande även beträffande arméintendenturförvaltningen,

ehuru detta verk erhöll en mindre differentierad

organisation. Till grund för omorganisationen låg förslag av 1946 års militära

lörvaltningsutredning. Denna utredning, som ingående hade analyserat de

materielanskaffande verkens organisationsproblem och sålunda byggde sina

förslag på systematisk grund, uppställde följande grundläggande principer

för tygförvaltningstjänsten: klar ansvarsfördelning, god kontakt mellan konstruktörer

och tillverkare samt ett rationellt utnyttjande av de tekniska specialisterna.

Det organisationsmönster, som fastställdes, innebar i korthet, att ifrågavarande

verk indelades i s. k. sakorgan, funktionella organ och stabsorgan.

Sakorganen skulle i princip handha alla tekniska funktioner med avseende

på ett visst materielområde, under det att de funktionella organen skulle

handha arbetsuppgifter, närmast av servicekaraktär som icke förutsatte detaljerad

materielkännedom men väl fackutbildning beträffande olika funktioner

och som kunde handhas centralt för verket i dess helhet. Stabsorganen

skulle stå till souschefens direkta förfogande och biträda denne vid ledningen

och sammanhållandet i stort av verksamheten. De viktigaste funktionella

organen äro verkstads- (underhålls-) avdelningar (byråer), förrådsbyråer,

s. k. normaliebyråer (för materielbeskrivningar, standardisering

in. in.) samt inköpsavdelningar, vilka skola handha den merkantila delen av

inköpsverksamheten. Exempel på stabsorgan utgöra centralplaneringar, mateiielinspeklioner

och i vissa avseenden de administrativa byråerna.

I anslutning till förvaltningsreformen utfärdade Kungl. Maj:t den 18 juni

1954 (nr 479) kungörelse med vissa grundläggande bestämmelser för anskaffande

av förnödenheter inom försvaret (försvarets anskaffningskungö
-

s. 79 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

79

relse). I denna kungörelse definieras begreppet anskaffning och fastslås vissa

allmänna principer, som skola vara vägledande vid anskaffning av krigsmateriel.

Bland annat föreskrives att myndighet skall väga militära, tekniska

och ekonomiska synpunkter mot varandra. Vid val mellan olika alternativ

skall hänsyn tagas till, bland annat, beräknade underhållskostnader.

Tillverkningstekniska synpunkter skola beaktas vid konstruktionsarbetet.

I kungörelsen stadgas vidare, bl. a. att, därest det är möjligt och särskilda

skäl icke föranleda till annat, industriell kapacitet bör utnyttjas för konstruktionsarbete

samt att inbördes konkurrens från köparnas sida i förhållande

till eu och samma tillverkare eller leverantör skall undvikas.

I kungörelsen regleras tillämpningen av den s. k. huvudförvaltningsprincipen.

Rörande denna stadgas att vid anskaffning av förnödenheter skall, i

den utsträckning och i de avseenden så lämpligen kan ske, den myndighet,

inom vars arbetsområde det faller att anskaffa den största mängden av en

för flera försvarsgrenar gemensam förnödenhet, handhava anskaffningen av

ifrågavarande förnödenhet för försvaret i dess helhet och svara för den krigsinduslriella

planläggningen därav.

I samband med förvaltningsreformen inrättades ett samarbetsorgan för de

centrala försvarsförvaltningarna på hög nivå, försvarets förvaltningsdirektion,

som bland andra uppgifter har att utöva överinseendet över huvudförval

tningsprincipens tillämpning ävensom att svara för de samarbetsdclegationer,

som för olika ändamål finnas inrättade inom ifrågavarande förvaltningskomplex.

I samband med förvaltningsreformen förutsattes att den nya organisationen

skulle underkastas en översyn, då något års erfarenhet vunnits rörande

densamma. En sådan översyn kom till stånd genom att försvarsministern

i januari 1956 tillkallade sakkunniga för ändamålet (1956 års försvarsförvaltningssakkunniga

).

Enligt direktiven skulle de sakkunniga inskränka sig till en översyn av

personalbehovet och jämkningar i fråga om organisation och lönesättningar.

Däremot skulle det icke ankomma på dem att föreslå ändringar av organisationens

grunddrag.

De sakkunniga ha överlämnat tre detbctänkandcn med synpunkter och förslag

i anledning av översynen av försvarsförvaltningarnas organisation in. in.,

nämligen i september 1956 (del I), september 1957 (del II) och september

1958 (del III). Del I är mest omfattande och behandlar, med vissa undantag,

armétyg-, marin- och flygförvaltningarna. I del II behandlas den centrala

intendenturförvaltningen och delar av försvarets sjukvårdsstyrelses organisation.

Del III avser vissa, delvis detaljbetonade frågor, vilka av olika anledningar

fåll anstå, såsom organisation och personalbehov i fråga om armétygförvaltningens

förrådsbyråer, motsvarande frågor beträffande de tygförvaltande

verkens centralsektioner, centraldetaljer och därmed jämförliga organ

in. in. J t,

De sakkunniga ha i del I under avsnitten C. Tygförvaltningstjänsten och D.

Civilförvaltningstjänsten dryftat vissa allmänna frågor rörande malerielanskaffning,

anslagsövervakning, intern rationalisering m. in. Såsom bilaga till

del I är fogad en inom flygförvaltningen uppgjord promemoria angående

inköpsverksamheten vid försvaret i vad avser främst konstruktions- och utvecklingsarbeten.

Denna promemoria är enligt de sakkunnigas mening ägnad

att bel\sa ''vissa av de problem, inför vilka förvaltningarnas inköpsavdelningar

ställas i frågor rörande anskaffning av tekniskt avancerad tvgmatericl.

Efter dessa inledande anmärkningar övergå de sakkunniga till innehållet

i motionerna.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

Motionärerna fälla det omdömet (s. 2 näst sista stycket) att den av nu

förefintliga civila kontroll- och revisionsorgan bedrivna verksamheten i

fråga om den militära ekonomiska förvaltningen icke med fog kan påslås

täcka hela fältet eller skapa full trygghet i fråga om kravet på rationellast

möjliga bruk av anslagsmedlen. I anslutning till detta omdöme få de sakkunniga

framhålla, att ifrågavarande civila kontroll- och revisionsorgan,

bland vilka riksräkenskapsverket bör medräknas, utöva en verksamhet, som

i princip får anses täcka hela fältet och att vissa av dem, såsom statens

sakrevision, även inom försvarets område framlägga förslag om förbättrade

arbetsmetoder, förbilligande förfaringssätt in. in. En annan fråga är emellertid,

huruvida de ha tillräckliga resurser för att utöva en så fullständig

kontroll, som motionärerna anse önskvärd. Värdet av ifrågavarande externa

kontroll kan emellertid knappast bedömas utan hänsyn till den av krigsmaktens

centrala förvaltningsmyndigheter utövade kontrollen i fråga om

försvarets regionala och lokala organ (förband in. m.) vilken motionärerna

lämnat åsido. Här ifrågavarande kontroll — vilken omfattar bl. a.

räkenskapsgranskning och därmed sammanhängande kontrollåtgärder, materielinspektioner,

fördelning av anslagsmedel för olika ändamål, speciella

inspektionsförrättningar av skilda slag, meddelande av föreskrifter, direktiv

och anvisningar i olika hänseenden in. in. — måste enligt de sakkunnigas

mening tillmätas en utomordentlig ekonomisk betydelse.

I anslutning till vad motionärerna (s. 3) anfört rörande anslagsöverskridandcn

vilja de sakkunniga framhålla, att inom de centrala förvaltningarna

ett omfattande redovisningsarbete bedrives i syfte att åstadkomma

en effektiv kontroll å disponibla anslagsmedel ur såväl bemyndigandesom

betalningssynpunkt. Dessa frågor ha de sakkunniga haft anledning

att närmare dryfta i såväl del I som del III. Ifrågavarande anslagskontroll

måste för att fylla sitt ändamål avse bl. a. vidtagna medelsdispositioner,

avräkningar å större beställningar och kassamässig anslagsavräkning. Då

medelsdispositioner i många fall vidtagas avsevärd tid innan betalning skall

verkställas, kräves ett omfattande och komplicerat arbete med prognoser

rörande betalningsutfall. För här ifrågavarande redovisningsuppgifter ha

både marin- och flygförvaltningarna med vederbörligt tillstånd anskaffat

speciell hålkortsutrustning, som bl. a. gör det möjligt att i stor utsträckning

samordna anslagsövervakning och kassabokföring.

Under punkt 3 göra motionärerna vissa uttalanden angående oekonomiskt

förfarande vid beställningar och inköp av tygmateriel. Motionärerna anse

sig med tillräcklig grad av sannolikhet kunna påstå att leveranser av vapen

etc. till kronan icke anses tillhöra de sämre affärerna och att man kan

misstänka att priserna medgiva vinstmarginaler, som skulle tåla reduceringar.

I anslutning härtill ifrågasätta motionärerna, huruvida det för närvarande

tillämpade systemet ur affärsmässiga synpunkter kan garanteras

som fullgott. Motionärerna ha under denna punkt berört ett vidsträckt problemkomplex

av delvis synnerligen komplicerad natur. En grundtanke i

1954 års förvaltningsreform var den, att förvaltningarna skulle utrustas

med den ekonomiska och kommersiella sakkunskap, som erfordrades med

hänsyn till de omfattande materielanskaffningarna. I detta syfte inrättades

särskilda inköpsavdelningar vid de tygförvaltande verken. Dessa organ ha,

såvitt de sakkunniga kunna bedöma, spelat eu betydelsefull roll, när det

gällt att tillvarataga statens ekonomiska intressen vid anskaffning av materiel

in. in. Till belysande, åtminstone delvis, av de problem som dessa

avdelningar ha att bemästra — något som det skulle föra för långt att bär

behandla i detalj — tillåta sig de sakkunniga att hänvisa till den tidigare

berörda promemorian, bilaga till del I. Som en konkurrensfrämjande fak
-

s. 81 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

81

lor vilja de sakkunniga peka på möjligheterna till inköp av krigsmateriel i

utlandet. Den krigsindustriella tillverkning, som bedrives i statens regi

genom försvarets fabriksverk, örlogsvarvens marinverkstäder in. fl., medför,

bland andra, den fördelen, att de anskaffande myndigheterna i vissa

avseenden ha tillgång till värdefulla jämförelsetal beträffande priser och

tillverkningskostnader. Den kontinuerliga granskning, som statens sakrevision

utövar i fråga om den centrala anskaffningen av krigsmateriel, är av

stor betydelse i detta sammanhang.

De farhågor för den form av ekonomisk misshushållning, som motionärerna

beröra under punkt 6, äro enligt de sakkunnigas mening värda uppmärksamhet.

De sakkunniga ha under sitt översynsarbete tangerat liknande

spörsmål och tillåta sig i detta sammanhang citera ett avsnitt ur del 1

(s. 28).

Särskilda problem erbjuder de fall, då man ur bland annat tidssynpunkt

ser sig nödsakad att påbörja serietillverkning, innan eu i alla avseenden utprovad

prototyp föreligger. Försöks- och utprovningsarbetet fortgår då parallellt

med serietillverkningen med ändringar och modifikationer som

töljd. Några möjligheter finnes inte att uppställa generella normer för reglering

av frågor om ändring av materiel. Även här gäller alt åtgärderna

skall bygga på en inbördes avvägning mellan militära, tekniska och ekonomiska

synpunkter, varvid i förekommande fall de högre staberna — vilka

inte sällan torde vara förslagsställare i fråga om ändringar — är närmast

att företräda de militära synpunkterna. Betydelsen av att en dylik avvägning

göres omsorgsfullt och realistiskt framstår med särskild styrka i de

fall, då förslag om ändringar under pågående tillverkning framlägges i syfte

att åstadkomma tekniska förbättringar. De sakkunniga har i dylika sammanhang

mött uttrycket »perfektionism». Det ligger i öppen dag att den

inställning, som karaktäriseras med detta ord, kan drivas alltför långt och

påkallar ständig uppmärksamhet.

I detta, liksom i många andra sammanhang rörande materielanskaffning,

kommer den militära sakkunskapen in. Endast med utgående från taktiskt

kunnande och med stöd av militär erfarenhet kan fältmässighet och slridsvärde

hos materiel bedömas. Risken av att tekniskt högklassig materiel icke

utformas så, att den får ett militärt värde, som står i proportion till kostnaderna,

måste alltid uppmärksammas. Detta är en av anledningarna till

att materielfrågor ur taktiskt-operativ synpunkt måste behandlas även inom

de högre staberna och att militär sakkunskap måste vara i någon form företrädd

inom de anskaffande förvaltningarna. Vidare kräves att omfattande

försök verkställas i fråga om ny materiel. Dessa måste utgöras av såväl

tekniska försök om ny materiel. Dessa måste utgöras av såväl tekniska försök

som fält- och truppförsök. En särskild svårighet ligger i det förhållandet,

att våra ekonomiska och tekniska resurser som regel icke medgiva att

flera alternativa materielprojekt drivas samtidigt. Härigenom ställas speciella

krav på dem, som handha projekteringsverksamhet beträffande krigsmateriel.

Motionärerna framhålla (s. 7 nederst) alt en rätt allmän uppfattning

föreligger att eu eftersläpning ägt rum inom krigsmakten när det gäller

moderna arbetsmetoder. Vad angår de centrala försvarsförvaltningarnas

organisation, torde icke med tog kunna göras gällande, alt densamma numera

skulle stå tillbaka för andra statliga förvaltningsmyndigheter eller institutioner.

Beträffande arbetsmetoderna har under en följd av år en oavlåtlig

strävan varit alt rationalisera verksamheten och i lämplig omfaltning

utnyttja tekniska hjälpmedel. I sistnämnda hänseende må erinras om

den omfattande hålkortscentral (för redovisningsuppgifter, central avlett

llilumg till riksdagens protokoll (i sand. Nr II 9!)

s. 82 Kontrollera mot PDF

82

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

ningsuträkning, serviceuppgifter m. m.) som ingår i försvarets civilförvaltning.

Inom flygvapnet anlitas av centrala flygmaterielförrådet i Arboga —

vilket samtidigt organisatoriskt ingår i flygförvaltningen såsom en förradsbyrå

— avancerad hålkortsutrustning för förrådsredovisningen. Förvaltningarnas

interna rationaliseringsorgan arbeta fortlöpande för att ur kontorsteknisk

synpunkt rationalisera arbetsrutiner m. in. Därest den av motionärerna

ifrågasatta eftersläpningen i fråga om arbetsmetoder såsom utgångspunkt

har en jämförelse med större privata företag, blir det vanskligare

att avge något omdöme i frågan. En dylik jämförelse måste av olika

skäl alltid bli haltande. En försvarsinstitution — liksom de flesta statsinstitutioner

— saknar det ekonomiska mått på verksamhetens effektivitet,

som ligger i den för privat verksamhet på längre sikt obetingat avgörande

relationen mellan intäkter och kostnader. För statsverksamhet gälla dessutom

speciella förhållanden, som ytterligare försvåra jämförelser. Inom ramen

för de regler, som gälla för statlig verksamhet, ha emellertid åtgärder

vidtagits i syfte att även på kort sikt för de centrala försvarsförvaltningarna

underlätta anpassningen av verksamheten till växlande förhållanden.''Sålunda

har i viss utsträckning befogenheter givits dem att flytta om personal

och tjänster samt vidtaga organisatoriska förändringar in. in.

Anpassningen till den snabba tekniska utvecklingen kräver kontinuerliga

ansträngningar över hela området i syfte att rationalisera arbetsmetoderna.

De sakkunniga inskränka sig till att peka på en enligt deras mening betydelsefull

fråga. En av den centrala förvaltningens mest betydelsefulla uppgifter,

förutom materielanskalfning i mera inskränkt betydelse, är att direkt

eller indirekt svara för vård, underhåll och redovisning av försvarets

omfattande materielstock och att — inom ramen för gällande krigs- och utbildningsplanläggning

samt med beaktande av de högsta militära instansernas

direktiv — ombesörja att erforderliga materieldispositioner vidtagas.

Vad beträffar den dyrbara, tekniskt betonade materielen måste dessa dispositioner

av lätt insedda skäl vara starkt centraliserade. De här skisserade

uppgifterna ha blivit allt mera omfattande och svårbemästrade till följd av

materielens växande omfattning och det ökade antalet materielslag, vartill

kommer det synnerligen stora antal reservdelar, som höra till den mera

komplicerade materielen. För att överblicken över materielen icke mer eller

mindre skall gå förlorad, kräves ett omfattande redovisningsarbete jämte

en fortgående verksamhet i syfte att åstadkomma standardisering och typbegränsning.

För redovisning av det centrala flygmaterielförrådets i Arboga

materiel (reservdelar till flygplan i vidsträckt mening) utnyttjas — såsom

tidigare berörts — avancerad hålkortsutrustning. Även inom andra områden

pågår arbete för att automatisera redovisningen, tills vidare med utnyttjande

av mera konventionella hålkortsmetoder. Detta gäller exempelvis

arméns och marinens ammunitionsredovisning. Jämsides härmed pågå

emellertid undersökningar i syfte att på längre sikt lägga ifrågavarande redovisning

på databehandlingsmaskiner (elektronhjärnor) av modernaste

typ. Inom finansdepartementet arbetar en kommitté med utredning av frågor

om användande av dylika maskinanläggningar inom statsförvaltningen,

och inom försvarsförvaltningarna finnas arbetsgrupper organiserade för

ändamålet. Avsikten är att denna automatiserade materielredovisning i

största möjliga utsträckning skall samordnas med andra redovisningsmoment

i samband med anskaffning, kontroll, anslagsavräkning in. in. Här

ifrågavarande spörsmål måste bedömas på förhållandevis lång sikt, enär

maskinerna i fråga fortfarande äro under snabb utveckling samt systemarbetet

måste taga avsevärd tid i anspråk. Den fortlöpande överblick över niatericlläget,

som måste utgöra grund för den centrala förvaltningens beslut

s. 83 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr It .9.9 år 1958

83

i materielfrågor i vidsträckt mening, torde på längre sikt kunna säkras endast

genom användande av maskiner av det slag, som bär berörts. 1 anslutning

till vad som anförts i det föregående vilja de sakkunniga framhålla,

att för den centrala försvarsförvaltningens del strävan inom såväl det bär

berörda som andra områden icke inskränker sig till att nå fram till arbetsmetoder,

vilka i och för sig förtjäna benämningen »moderna». Målet har

satts högre, nämligen att införa arbetsmetoder och anskaffa tekniska hjälpmedel

av det mest avancerade slag, som står till huds.

Vad motionärerna anföra om en organisation med civila direktörer för

frågor av praktisk-ekonomisk natur vid förband in. in. och i anslutning

därtill om en topporganisation för hela riket och en civil överledning för

många av försvarets ekonomiska angelägenheter avser spörsmål, som de

sakkunniga icke anse sig kunna bedöma. De ha emellertid svårt att föreställa

sig hur ett dylikt system skulle fungera i praktiken. Bland annat skulle

det sannolikt medföra att nuvarande, på långvarig erfarenhet grundade militära

förvaltningssystem måste raseras. De sakkunniga inskränka sig i detta

sammanhang till att framföra en reflektion av mera allmän natur. Motionärerna,

som (s. 6) framföra tanken på att från krigsmakten skulle avskiljas

en expertgrupp, som skulle kunna stå till det civila samhällets förfogande

för bedömandet av militär-ekonomiska frågor, synas vid sitt mera

definitiva ställningstagande till behovet av kontroll betona att kontrollen

i fråga skall vara civil. Med begreppet civil torde avses civil expertis (administrativ,

ekonomisk, organisatorisk, teknisk etc.). Dylik expertis utnyttjas

i stor omfattning inom försvaret, enkannerligen den centrala försvarsförvaltningen,

och bör givetvis tagas i anspråk även för de externa kontrollfunktioner,

som statsmakterna bedöma erforderliga. Emellertid synas diskussioner

rörande försvaret understundom lätt få en anstrykning av att

egenskapen av civil, d. v. s. icke militär, i och för sig skulle ha ett egenvärde.

Man torde därvid taga sikte på vederbörandes obundenhet i förhållande

till det militära tjänste-, lydnads- och befordringsväsendet. Det torde emellertid

finnas skäl att varna för ett dylikt generaliserat och ur saklig kompetenssynpunkt

helt negativt civilbegrepp, på vilket någon effektiv kontroll

icke kan byggas.

I anslutning till motionärernas uttalande, alt även militärer av generals

rang skulle kunna befrias från angelägenheter av ekonomisk natur för att

i stället helt kunna ägna sig åt försvarets militära problem (s. 9), må följande

synpunkt framhållas. En modern krigsmakt — även av så relativt

blygsam storleksordning som den svenska — utgör en omfattande och ur

såväl personell och materiell som funktionell synpunkt utomordentligt

komplicerad organisation. Ledningen av en dylik organisation kan icke begränsa

sina bedömanden till rent militära problem utan måste taga hänsyn

till även ekonomiska och samhälleliga faktorer. Utvecklingen medför att

militära bedömanden på högre nivå allt mera måste anpassas til! det samlade

totalförsvarets krav med utgående från krigsmakten såsom en länk i

detta försvar.

De sakkunniga vilja understryka, att krigsmaktens speciella natur och

ändamål ställa stora krav på externa kontrollorgan i fråga om sakkunskap

och överblick. Vid bedömandet av frågor rörande anordnande av kontroll

bör heller icke förbises, alt en alltför långt i detalj gående kontroll kan

vara ägnad all mer eller mindre förlama initiativet och binda handlingsfriheten.

Det liar, i förbigående sagt, gjorts gällande, alt den (av 1955 års

statsrevisorer påtalade) ekonomiska centralisering inom försvaret, som växte

fram under beredskapsåren och ännu i stor utsträckning består, har

framkallat tendenser till dylika verkningar vid förhand in. in.

s. 84 Kontrollera mot PDF

84

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

De sakkunniga vilja icke hålla för uteslutet, att en parlamentarisk utredning

skulle, bland annat genom sina vidsträckta möjligheter att anordna

»hearings», kunna finna områden, där till äventyrs förstärkt kontroll från

det allmännas sida kunde anses vara av nöden. Skulle utredningen, åtminstone

delvis, utmynna i ett konstaterande av att den enligt motionärerna allmänt

spridda misstron mot försvarets ekonomiska handhavande är överdriven

eller i vissa stycken till och med obefogad, finge redan detta betecknas

som ett värdefullt resultat. Såvitt de sakkunniga kunna bedöma beträffande

sitt verksamhetsområde, torde emellertid erforderliga kontrollåtgärder

eller förslag om förstärkning av kontrollen i särskilda avseenden

kunna åvägabringas genom redan befintliga kontrollorgan. De sakkunniga

äro därför, utifrån sina erfarenheter beträffande försvarets centrala förvaltningar,

icke beredda tillstyrka ett genomförande av utredningsförslaget

sådant det framförts av motionärerna.

Om likväl en utredning i omhandlade frågor anses böra komma till stånd,

bör den enligt de sakkunnigas mening icke syfta till en förstärkning av vad

motionärerna kallat den civila kontrollen inom försvarsväsendet utan till

en förstärkning av kontrollen över huvud taget -— därest en sådan befinnes

erforderlig — i de former utredningen efter prövning av olika alternativ

finner mest ändamålsenliga. Utredningen bör med andra ord sagt vara

förutsättningslös. Därjämte bör den, för att bli av avsett värde, i någon

form samordnas med slutförandet av utredningen om försvarets högsta ledning.

Två bestyrkta avskrifter av yttrandet bifogas, varjämte en bestyrkt avskrift

överlämnas till försvarsdepartementet.1

I handläggningen av detta ärende ha deltagit, förutom undertecknad Wallén

ordförande, ledamöterna Fjellander och Lyberg samt de sakkunnigas

expert i organisationsfrågor Insulander.

Stockholm den 27 september 1958

För 1956 års försvarsförvaltningssakkunniga

B. WALLÉN

Per Kourtzman

Ej här medtagna.

s. 85 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

85

Bilaga N

Till riksdagens statsutskott

Genom remiss den 25 juli 1958 har Sveriges Industriförbund beretts tillfälle

att yttra sig över två vid innevarande års riksdag väckta likalydande

motioner, I: B 72 och II: B 93, med hemställan om utredning angående lämpliga

former för en effektivering av krigsmaktens ekonomiska förvaltning och

en förstärkning av den civila kontrollen över denna förvaltning. Industriförbundet

får med anledning härav anföra följande.

Industriförbundet saknar möjlighet att yttra sig över flertalet av motionärerna

framförda synpunkter på den militära organisationens effektivitet och

ändamålsenlighet. Förbundet vilt därför i huvudsak begränsa sitt yttrande

till den av motionärerna väckta frågan, om leverantörer till krigsmakten kan

antagas göra oskälig vinst vid fullgörande av dylika leveranser, och även något

beröra spörsmålet om en förstärkning av den civila kontrollen av krigsmaktens

ekonomiska förvaltning kan anses påkallad.

Motionärerna gör gällande att leveranser av vapen etc. till kronan inte anses

tillhöra de sämre affärerna och att man därför »kan misstänka, att priserna

medger vinstmarginaler, som skulle tåla vid reduceringar». Något belägg

för att så skulle vara förhållandet anföres emellertid icke.

Därest krigsmaterielleveranser skulle vara särskilt lönande, borde företag

med omfattande dylika leveranser också visa relativt stora vinster. Erfarenheten

bestyrkar dock icke att så är fallet. I vissa fall vet man t. o. m. att

svenska företag gjort förluster vid krigsmaterielleveranser till svenska försvaret.

I andra fall, t. ex. vid leveranser av flygplan, sker dessa enligt av

riksdagen godkända ramavtal, varför möjlighet till höga vinster åtminstone

som regel torde vara utesluten.

Vid militära leveranser är vidare 1952 års upphandlingskungörelse i stor

utsträckning tillämplig. Bestämmelserna i denna kungörelse, i synnerhet det

däri stadgade anbudsförfarandet, torde i åtskilliga fall utgöra tillräcklig

garanti för att staten icke behöver betala ett onormalt högt pris. En betydande

konkurrens, ofta även från utlandet, förekommer beträffande flertalet typer

av krigsmateriel.

I den män det finns allenast en producent i landet av en vara och det av

exempelvis militära skäl icke anses lämpligt att den importeras, torde det

merendels gälla inköp av en dyrbar och komplicerad specialartikel. I sådana

fall är avtalen som reglerar förhållandet mellan beställaren och producenten

synnerligen detaljerade. Ofta, särskilt beträffande mera komplicerade

produkter, företages under tillverkningens gång mer eller mindre genomgripande

förändringar för att få fram en mera ändamålsenlig slutprodukt.

Allteftersom dylika förändringar vidtages ändras också avtalen mellan parterna.

Att de däri stipulerade villkoren uppfyllas tillses regelmässigt av statliga

kontrollanter.

Vidare förtjänar understrykas att de militära förvaltningarnas inköpsavdelningar

i vart fall numera har en sådan organisation, att garanti finns fölen

kompetent handläggning av upphandlingsärenden och inte minst för sakkunnig

kontroll av prissättningen. Det bör i detta sammanhang framhållas,

att Försvarets förvaltningsdirektion medverkar till samarbete mellan militär

och industriell expertis och därigenom indirekt främjar en mer ekonomisk

upphandling.

s. 86 Kontrollera mot PDF

86

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

Befintliga statliga kontrollorgan kan enligt motionärerna icke helt kontrollera

den militära ekonomiska förvaltningen, eftersom de först i efterhand kan

påtala exempelvis oekonomiska inköp men icke kan förebygga dylika transaktioner.

Detta är emellertid knappast riktigt. Såväl sakrevisionen som organisationsnämnden

ägnar sig i väsentlig grad åt sådan förebyggande verksamhet.

Försvarets förvaltningsdirektion har också till uppgift att åstadkomma

samordning, effektivering och rationalisering av främst försvarets

ekonomiska förvaltning och materielanskaffning. Något nytt organ för kontroll

på detta område torde därför icke vara erforderligt.

Industriförbundet får sammanfattningsvis uttala, att någon utredning av

det slag motionärerna påyrkat i vart fall icke är påkallad rörande de i motionerna

behandlade spörsmål, som berörts i det föregående.

Stockholm den 6 oktober 1958

Sveriges industriförbund

K. SÖDERBERG

Carl Anderberg

s. 87 Kontrollera mot PDF

Statsutskottets utlåtande nr B 99 år 1958

87

Bilaga 0

Till riksdagens statsutskott

Sveriges Lantbruksförbund har genom remiss den 25 juli 1958 beretts tillfälle

avge yttrande över två inom riksdagen väckta likalydande motioner

(I: B 72 och II: B 93) angående utredning om lämpliga former för en effektivisering

av krigsmaktens ekonomiska förvaltning m. m. I anledning därav

får förbundet anföra följande.

Självfallet skall för försvaret gälla samma krav på sparsamhet med till dess

förfogande ställda allmänna medel som för andra statliga verk och deras

verksamhet. Lika självfallet är, att de värnpliktigas utbildningstid skall utnyttjas

så effektivt som möjligt.

Då redan inrättade organ bör ha möjligheter att i olika avseenden följa

verksamheten inom försvaret och att, då anledning därtill uppkommer, också

påkalla åtgärder i syfte att hålla kostnader och utbildningstid nere, finner

förbundet — som dock saknar möjligheter att närmare bedöma förhållandena

inom försvaret i de avseenden, som i motionerna berörts — knappast

tillräckliga skäl föreligga att tillskapa ytterligare kostnadskrävande organ

för utövande av kontrollverksamhet inom försvaret.

Stockholm den 17 september 1958

Sveriges Lantbruksförbund

förening u. p. a.

GÖSTA LIEDBERG

C. W. Curtman

Nils Jacobsson

581872 Stockholm 1958. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.