Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillämpning av vissa bestämmelser i domsagostadgan d tjänstgöring som notarie vid rådhusrätt. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta motioner, nr 14 i första kammaren av fru Gärde Widemar och nr 12 i andra kammaren av herr Fröding m. fl.
1959-04-03 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
1LU 1959:21, Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillämpning av vissa bestämmelser i domsagostadgan d tjänstgöring som notarie vid rådhusrätt. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta motioner, nr 14 i första kammaren av fru Gärde Widemar och nr 12 i andra kammaren av herr Fröding m. fl.
Dokumentets text
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 195!)
1
Nr 21
Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillämpning av vissa
bestämmelser i domsagostadgan d tjänstgöring som
notarie vid rådhusrätt.
Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta
motioner, nr 14 i första kammaren av fru Gärde Widemar och nr 12 i andra
kammaren av herr Fröding m. fl. I motionerna hemställes att riksdagen
måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om utfärdande av sådana föreskrifter att
domsagosladgans bestämmelser om tingsnotarier och tingsnotarieaspiranter
må kunna i tillämpliga delar bli gällande jämväl för notarietjänstgöring vid
rådhusrätt.
Beträffande motionärernas motivering för denna hemställan får utskottet,
i den mån redogörelse härför ej lämnas här nedan, hänvisa till motionerna.
Gällande bestämmelser m. m.
Behovet av rättsbildad biträdeshjälp vid häradsrätterna har sedan länge
lillgodosetts genom anställning där av tingsnotarier och tingsnotarieaspiranter.
Dylika tjänster besättes som regel av nyutexaminerade jurister och anordningen
anses utgöra ett viktigt led i juristutbildningen. Den nyanställde
juristen erhåller till en början befattning som tingsnotarieaspirant. Efter
minst sex månaders tjänstgöring som aspirant erhålles i regel förordnande
som tingsnotarie.
1 domsagostadgan den 11 juni 1943 meddelas bestämmelser rörande bl. a.
tingsnotariernas åligganden och i vilken utsträckning de skall äga behörighet
att utföra göromål. Vissa sådana är tingsnotarie behörig att utföra omedelbart
på grund av bestämmelse i stadgan, medan beträffande andra därjämte
fordras alt han erhållit särskilt förordnande, som meddelas av antingen
häradshövdingen eller hovrätten. Bland de viktigare göromål tingsnotarie
i enlighet med dessa regler kan få utföra må nämnas, utom vissa åtgärder
av expeditionell art, tjänstgöring som inskrivningsdomare samt handläggning
på eget ansvar av till bouppteckningsprotokollet hörande ärenden, mål om
lagsökning och betalningsföreläggande, vissa mål om penningfordran, brottmål,
där fråga allenast är om ansvar för brott varå icke kan följa svårare
straff än böter, ävensom vissa enklare konkursmål och ärenden. Undantagsvis
kan tingsnotarie förordnas att på eget ansvar handlägga jämväl mål och
ärenden av svårare beskaffenhet än nu sagts. Vidare har tingsnotarie regelmässigt
att tjänstgöra som protokollförare, och han bör i den omfattning så
prövas lämpligt biträda med utarbetande av förslag till domar och beslut.
Såsom förutsättning för att tingsnotarie erhåller förordnande alt utföra
1 B i haag till riksdagens protokoll 1959. 0 samt. 1 avel. Nr 21
2 Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1959
vissa av de ovan angivna göromålen föreskrives bl. a. att han nnder en viss
minsta tid tjänstgjort i domsaga. Enligt särskild föreskrift får med tjänstgöring
i domsaga till en tid av högst sex månader likställas väl vitsordad
tjänstgöring nnder samma tid såsom avlönad befattningshavare vid rådhusrätt,
i vilken jämte borgmästaren sitter minst två lagfarna ledamöter, eller
såsom biträde åt statsåklagare eller åt advokat.
Tjänstgöringen i domsaga som tingsnotarieaspirant och tingsnotarie varar
som regel två och ett halvt år. För den som tjänstgjort minst så lång tid
och därunder jämväl innehaft vissa förordnanden utfärdas på begäran bevis
om lingsutbildning''. I den angivna minimitiden må inräknas högst sex månaders
tjänstgöring vid rådhusrätt.
För tillträde till vissa befattningar inom statsförvaltningen gäller formell
kompetensföreskrift om att sökande skall ha fullgjort tingstjänstgöring. Så
kräves exempelvis för fortsatt tjänstgöring inom domstolsväsendet och den
högre polischefs- och åklagarkarriären. I fråga om antagning till fiskal i
hovrätt gäller dock att med fullgjord tingstjänstgöring likställes tjänstgöring
i rådhusrätt med tre lagfarna ledamöter. Motsvarande bestämmelser
finnes även beträffande statsåklagarbanan. Även på juristbanor där dylikt
kompetenskrav formellt ej uppställts torde s. k. tingsmeriter tillmätas värde.
För rådhusrätternas vidkommande saknas en sådan reglering av aspiranttjänstgöringen,
som beträffande den vid häradsrätterna tjänstgörande personalen
finnes i domsagostadgan. Någon allmän bestämmelse om rätt att i
statstjänst tillgodoräkna rådhusrättstjänstgöring såsom tingsutbildning finnes
icke heller.
Motionerna
I motionerna erinras om att rådhusrätternas sammansättning i de s. k.
mellanbrottmålen fr. o. in. den 1 januari 1959 ändrats från det tidigare juristkollegiet
till en lagfaren domare med tre nämndemän. Under hänvisning
till att debatten i samband med rådhusrättsreformen även berörde frågan
om icke rådhusrätterna efter reformens genomförande skulle komma
att behöva rättsbildad biträdespersonal för protokollföraruppgifter och andra
göromål har motionärerna gjort gällande, att det vid vissa rådhusrätter
redan nu uppkommit ett dylikt behov. Därest biträdeshjälp av tingsnotariekaraktär
icke kunde erhållas, skulle man -—• framhåller motionärerna — se
sig nödsakad att utöka antalet assessorstjänster, vilket skulle ställa sig dyrare.
Motionärerna förmenar också att det även för de nyutexaminerade
juristerna är angeläget att ytterligare möjligheter till grundläggande domarutbildning
öppnas, enär tillströmningen till juristbanan är i stigande och
antalet tingsnotarietjänster vid häradsrätterna redan nu är otillräckligt för
alt bereda alla dem som så önskar tillfälle till tingsmeritering.
Remissyttranden
Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat
yttranden över motionerna från Hovrätten för Västra Sverige, 1955 års
Första lagutskottets utlåtande nr "21 år 1959
3
domarutredning och stadsdomstolsutredningen. Därjämte har Föreningen
Sveriges häradshövdingar, Föreningen Sveriges stadsdomare och Sveriges
iuristförbund beretts tillfälle att yttra sig över motionerna.
Hovrätten för Västra Sverige förklarar i sitt yttrande att hovrätten, ur de
synpunkter den anser sig böra företräda, ej har någon erinran mot motionärernas
hemställan.
Av övriga remissinstanser anser sig domarutredningen, stadsdomstolsutredningen,
häradshövdingeföreningen och juristförbundet icke beredda att
tillstyrka åtgärder, varigenom rådhusrätterna nu generellt öppnas för notarieutbildning.
Detta ställningstagande föranledes av uppfattningen att många
frågor, vilka är förknippade med en sådan reform, tarvar ytterligare utredning.
Två instanser, domarutredningen och stadsdomstolsutredningen, säger
sig dock ej ha någon erinran mot att, i avbidan å denna utredning, möjlighet
öppnas att inrätta ett begränsat antal notarietjänster vid enstaka rådhusrätter,
där behov därav finnes eller de organisatoriska förhållandena gör en
sådan ordning angelägen.
Även stadsdomarföreningen motsätter sig att notarietjänster generellt inrättas
vid rådhusrätterna men tillstyrker att föreskrifter utfärdas av innehåll
att möjlighet öppnas för anställande av notarier och notarieaspiranter
i rådhusrätt som gör framställning därom.
Vad angår behovet av ytterligare u t r e d ni n g erinrar stadsdomstolsutredningen
om att det i motionerna väckta spörsmålet aktualiseras vid
den förestående omorganisation av städernas domstolar, som kan bli en
följd av utredningens arbete. Utredningen framhåller vidare att frågan om
juristutbildning vid rådhusrätterna påverkas av åtskilliga faktorer, såsom
stadsdomstolarnas framtida inre organisation med avseende på såväl domare
som icke rättsbildad personal, samhällets behov av jurister med
tingsutbildning samt tillgången på nyutexaminerade jurister, som önskar
sådan utbildning. En viktig fråga är vidare hur domsagornas behov av arbetskraft
för uppgifter av tingsnotariekaraktär skall tillgodoses, om tillfälle
till notarieutbildning finnes även vid rådhusrätt. Rörande dessa faktorer pågår
sedan en tid olika undersökningar inom utredningen och något resultat
härav föreligger ännu ej.
Domarutredningen anför:
Eftersom tingsnotarie- och tingsnotarieaspiranttjänsterna är typiska utbildningstjänster,
hör enligt utredningens mening deras sammanlagda antal
åtminstone i huvudsak bestämmas av utbildningsbehovet. Domarutredningen,
som i sitt arbete begränsat sig till de tjänster, som ingår i domarkarriären
efter inträdet i hovrätt, har intet material för bedömning av det antal
notarietjänster, som från nämnda utgångspunkt är önskvärt. Skulle ett generellt
införande av sådana tjänster vid rådhusrätterna leda till ett större
antal tjänster än som motsvarar utbildningsbehovet, kan svårigheter uppkomma
att besätta dem alla. En sådan utveckling skulle sannolikt framför
allt drabba domsagor med ogynnsamt belägen kansliort. Utredningen vill i
detta avseende erinra om de olägenheter, som tidigare varit rådande på grund
av hrist på sökande till notarietjänster i domsagorna.
Med det sagda vill utredningen framhålla angelägenheten av eu noggrann
4
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 195!)
undersökning av det från utbildningssynpunkt önskvärda antalet notarietjänster,
innan några generella åtgärder vidtages i det i motionerna angivna
syftet.
Häradshövdingeföreningen förklarar sig icke vilja ifrågasätta uppgiften i
motionerna att det vid vissa rådhusrätter föreligger behov av rättsbildad
biträdeshjälp men säger sig vilja hålla för troligt att detta arbetskraftsproblem
icke är omedelbart överhängande. I anslutning härtill anför föreningen
vidare:
Motiveringen för anställande av notarier vid rådhusrätterna låter föstå,
att dessa notariers utbildning skulle bli mycket mindre allsidig än vid häradsrätterna.
Sålunda skulle sysslande med inskrivningsgöromål, s. k. B-mål,
mål om lagsökning och betalningsföreläggande, sammanläggningar och konkurser
väl icke regelbundet komma ifråga, och ej heller skulle notarierna
få den kontakt med den rättssökande allmänheten, som förekommer vid
domsagorna och som är värdefull. Att notariesystemet fungerar bra vid häradsrätterna
beror på den utformning det fått. Det kan icke vara riktigt att
tillskapa notarietjänster med huvudsakligen protokollförargöromål. Det synes
vara av vikt för den enskilde notariens utbildning och nödvändigt för
den fortsatta domar utbildningen att notarier vid rådhusrätter få med tingsnotarierna
jämbördiga arbetsuppgifter. Därest man emellertid öppnar rådhusrätterna
för tingsmeritering utan restriktioner kommer det att medföra
en omfattande förändring i hela rådhusrättsorganisationen. Huruvida man
slutligen skall välja denna linje eller om tjänstgöring som notarie eller sekreterare
i rådhusrätt i utbildnings- och befordringshänseende icke skall göras
likvärdig med tingsutbildning är ett problem av stor räckvidd.
En fråga av väsentlig betydelse är hur den föreslagna anordningen skall
återverka på rekryteringen av notariebefattningarna i domsagorna, särskilt
i de domsagor, som ej ha sitt kansli förlagt till större stad. Även om det är
riktigt som motionärerna uttalat, att antalet tingsnotarietjänster vid häradsrätterna
icke är tillräckligt för att bereda alla dem som så önska tillfälle till
tingsmeritering, föreligger redan nu vissa rekryteringssvårigheter. Det är
icke säkert att tillströmningen av nyutexaminerade juris kandidater kommer
att bibehållas på nuvarande ganska höga nivå, och framförallt är det
ovisst, om det kommer att finnas tillgång till tillräckligt många lämpliga
aspiranter. Men även med eu måttlig stegring kan svårigheterna i vart fall
för domsagor med icke helt »bekväma» kansliorter komma att väsentligt
öka, om rådhusrättsnotariernas antal blir relativt stort. — Det kan också
erinras om att den ifrågasatta reformen med därav följande ökade möjligheter
till tingsmeritering även kan komma att medföra en med hänsyn till
befordringsutsikterna ej önskvärd ökad tillströmning till juristbanan.
De frågor, som berörts i det föregående, äro enligt föreningens mening
av den vikt, att de böra ytterligare övervägas, innan ett avgörande av den i
motionerna väckta frågan kommer till stånd. Då dessutom hela frågan om
anordnande av en mot tingsutbildningen svarande tjänstgöring vid rådhusrätterna
är föremål för prövning inom stadsdomstolsutredningen, som beräknar
avsluta sitt arbete innevarande år, anser föreningen, att frågan icke
bör lösas utan tillgång till det fullständigare utredningmaterial, som stadsdomstolsutredningen
kan komma att framlägga.
Juristförbundet anser att det föreliggande spörsmålet måste avgöras främst
med utgångspunkt från en bedömning av samhällets samlade behov av jurister
och framhåller de allvarliga olägenheter en alltför stor notarieorgani
-
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1959
5
sation skulle kunna medföra, såsom svåra arbetsmarknadsproblem till följd
av ökad tillströmning till de juridiska fakulteterna och rekryteringssvårigheter
vid domsagornas tingsnotarieorganisation. Enligt vad förbundet upplyser
råder i dagens läge i stort sett balans mellan tillgång och efterfrågan
på jurister, och konkurrensen om tingsnotarietjänsterna har minskat. Vad
gäller tillströmningen till de juridiska fakulteterna beräknar förbundet att
en väsentlig ökning av examenssiffrorna kommer att ske inom den närmaste
tioårsperioden och håller det för troligt att arbetsmarknaden knappast
kan ta emot ett så stort antal jurister. Härefter fortsätter förbundet:
Av det redan sagda torde framgå att det inte kan vara tillrådligt att möta
den ökade tillströmningen till juristbanan med inrättandet av ett större antal
utbildningsplatser vid rådhusrätterna utan att dessförinnan ha gjort klart
för sig samhällets väntade behov av jurister. Ett förstatligande av rådhusrätterna
torde för övrigt kunna medföra att antalet domsagor ökar varigenom
en påspädning av antalet tingsnotarier automatiskt kommer till stånd. En sådan
tänkbar utveckling måste givetvis också beaktas i detta sammanhang.
Ö\ei huvudtaget saknar man kännedom om den framtida organisationen av
städernas domstolar. Att under sådana omständigheter generellt öppna rådhusrätterna
för tingsnotarieutbildning anser förbundet icke vara tillrådligt.
I anslutning till den senaste reformen angående domförhetsreglerna vid rådhusrätt
prövas vid vissa domstolar möjligheten att anförtro prolokollföraruppgifter
åt icke juristutbildad personal. Det är därför anledning att något
avvakta erfarenheterna från denna försöksorganisation innan ställning tages
till föreliggande problem. Förbundet är angeläget om att jurister icke engageras
för uppgifter som tillfredsställande kan lösas av personal med mindre
kvalificerad utbildning. Man måste därför göra klart för sig vilka arbetsuppgifter,
som man önskar handlagda av notarier, innan dessa knytes till
rådhusrätterna. Motionärerna föreställer sig att domstolsorganisationen blir
billigare om notarier knytes till densamma. Kostnadssynpunkten bör givetvis
icke i detta sammanhang vara avgörande. Då erfarenhetsmässigt trots allt
betydande hänsyn tages till kostnadsfrågan vill förbundet ifrågasätta riktigheten
av motionärernas förmodanden härvidlag. Det är nämligen inte riktigt
att tro, att en notarie kan ersätta eu assessor. Dessutom torde erfordras__i
val t fall lidvis att mer än en notarie tjänstgör för att notariernas arbetskraft
skall kunna effektivt användas.
Sammanfattningsvis vill förbundet framhålla att frågan om rådhusrätterna
generellt bör öppnas för tingsnotarieutbildning bör närmare utredas innan
den avgöres. Härvid bör främst utrönas samhällets behov av jurister
med tingsutbildning. Vidare vore önskvärt att någon klarhet förelåg om rådhusrätternas
blivande organisation, när ställning tages till spörsmålet om notarieutbildningen
vid råhusrätterna.
Frågan om huruvida i och för sig principiella bi n d e r föreligger
mot att inrätta notarieutbildning vid rådhusrätt har berörts av domarutredningen,
som härutinnan anför:
... Tmgsmer i teringen utgör eu grundläggande praktisk utbildning av värde
för fortsatt verksamhet på de flesta juridiska arbetsområden. Någon anledning
att antaga, att en tillfredsställande sådan utbildning inte skulle kunna
anordnas vid rådhusrätt, synes inte föreligga.-----
Framför allt vid Stockholms rådhusrätt bär sedan länge utbildats jurister
på ett sätt, som kan anses i huvudsak motsvara tingsutbildningen. Erfaren
-
6
Förslå lagutskottets utlåtande nr 21 år 1959
heterna härav synes ha varit goda. För rådhusrätterna i allmänhet torde ett
införande av notarietjänster i inånga fall möjliggöra en arbetsfördelning,
som innebär att ledamöterna i ökad utsträckning kan ägna sig åt egentliga
domargöromål, medan den förberedande behandlingen av rättegångsmålen
ävensom inskrivningsväsendet, lagsökningsmålen och andra dylika arbetsuppgifter
i viss omfattning kan överlämnas till notarierna. Önskvärt torde
därvid vara, att domsagostadgans behörighetsregler i lämplig omfattning göres
tillämpliga på de ifrågavarande befattningshavarna.
I anledning av vad i motionerna anföres därom att vid vissa rådhusrätter
redan nu föreligger behov av rättsbildad liiträdeshjälp anför stadsdomstolsutredningen:
Skulle
detta vara fallet, synes något principiellt hinder ej böra möta mot
att vid dessa rådhusrätter anställas notarier med ungefär den ställning och
de arbetsuppgifter tingsnotarier ha. I likhet med motionärerna anser utredningen
en sådan lösning vara att föredraga framför alternativet att nya assessorstjänster
inrättas för ombesörjande av dessa uppgifter. Men för utredningen
är inte kostnadssynpunkten den avgörande. För ett effektivt utnyttjande
av notariernas arbetskraft fordras att vid domstolen alltid finnes
en notarie med någon tids erfarenhet av domstolsarbete. Detta i sin tur förutsätter,
att åtminstone tidvis mer än en notarie är anställd vid domstolen.
Kostnadsbesparingen med notarie i stället för en fast anställd assessor synes
därför bli ganska obetydlig. Härtill kommer, att en notarie, som tjänstgör
vid domstolen två till tre år, givetvis i allmänhet ej utgör en lika kvalificerad
och effektiv hjälp för domstolen som en assessor. Emellertid vill utredningen
understryka vikten av att nya domartjänster ej inrättas för arbetsuppgifter,
som kunna utföras av personal utan domarkompetens. Återhållsamhet
vid inrättande av nya assessorstjänster påkallas även av önskemålet
att åstadkomma en lämpligare avvägning än f. n. av förhållandet på
domarbanan mellan begynnelse- och passagetjänster, å ena, samt sluttjänster,
å andra sidan.
Om, såsom motionärerna framhålla, antalet tingsnotarietjänster vid häradsrätterna
är otillräckligt för att bereda alla dem som önska tillfälle till
tingsmeritering, är detta givetvis en omständighet som talar för att redan
nu lämna nyutexaminerade jurister tillträde till även andra rådhusrätter än
de största. Förutsättningarna för en allsidig och kvalificerad notarieutbildning
vid rådhusrätt få anses goda. Särskilt gäller detta de större rådhusrätterna.
Utskottet
För rådhusrätternas del saknas — frånsett visst undantag — en motsvarighet
till den vid häradsrätterna förekommande tingsutbildningen av
unga jurister. Detta har sin grund i all rådhusrätterna till följd av sin organisation
som juristkollegiala domstolar i allmänhet saknat behov av rättsbildad
biträdespersonal vid sidan av de stadigvarande anställda domarna.
Sedan den 1 januari 1959 har den juristkollegiala sammansättningen av
rådhusrätterna helt avskaffats för brottmålens del och ersatts med den ordningen
att rådhusrätt i alla sådana mål — frånsett bagatellmålen som kan
handläggas av en domare ensam — skall bestå av en lagfaren domare och
nämnd. I samband med att förslag till denna ändring av rådhusrätternas
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1959
7
domförhet i brottmål behandlades vid 1957 års riksdag framfördes från en
del håll tanken att reformen skulle medföra att behov uppkom för rådhusrätterna
att äga tillgång till juristutbildad personal främst för sådana göromål
som beredande av mål och uppsättande av förslag till domar. Första lagutskottet
uttalade i sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 38), att det
vore ett önskemål att så långt möjligt inskränka ianspråktagandet av ordinarie
domare för dylika arbetsuppgifter, vilka däremot syntes ligga väl till
för yngre jurister, och att det därför, i den mån städerna framdeles skulle
finna behov av att anställa unga jurister, torde böra övervägas att i administrativ
ordning likställa notarietjänstgöring vid rådhusrätt med tingstjänstgöring.
I förevarande motioner framföres önskemål om att möjlighet öppnas att
anställa yngre jurister vid rådhusrätterna. Såsom skäl härför anför motionärerna
att behov av rättsbildad biträdeshjälp redan nu föreligger vid vissa
rådhusrätter. Dessa skulle, därest dylik biträdeshjälp ej kunde erhållas, enligt
vad motionärerna uppger evenluellt tvingas att inrätta ytterligare assessorstjänster,
vilket skulle ställa sig betydligt dyrare. Vidare framhålles i motionerna
att eu stigande tillströmning till juristbanan, samtidigt som antalet
tingsnotarietjänster vid häradsrätterna redan nu är otillräckligt för att bereda
alla som önskar tillfälle till tingsmeritering, gör det angeläget att öppna
ytterligare möjligheter till grundläggande domarutbildning. Motionärerna
tänker sig att detta skulle kunna ernås genom att domsagostadgans bestämmelser
om tingsmeritering göres tillämpliga jämväl för rådhusrätternas del.
Såsom framgår av vad utskottet uttalat redan vid 1957 års riksdag är utskottet
icke främmande för att behov av rättsbildad biträdespersonal till följd
av den förutberörda rådhusrättsreformen kan aktualiseras vid rådhusrätterna.
Utskottet vill icke heller förneka att ett dylikt behov redan kan ha gjort
sig mer eller mindre gällande vid en del rådhusrätter. Frågan om notarieutbildning
vid rådhusrätterna kan dock icke bedömas enbart med utgångspunkt
från de behov som nu kan förefinnas. För att en bedömning skall
kunna ske av behovet på mera lång sikt måste — såsom stadsdomstolsulredningen
framhållit i sitt yttrande — även beaktas hur stadsdomstolarnas
framtida inre organisation med avseende på såväl domare som icke rättsbildad
personal kommer att gestaltas. Även flera andra spörsmål inverkar på
bedömningen, såsom samhällets behov av tingsutbildade jurister, tillgången
på nyutexaminerade jurister som önskar tingsutbildning samt frågan om hur
domsagornas behov av arbetskraft skall kunna tillgodoses om notarieutbildning
inrättas även vid rådhusrätterna. Rörande samtliga dessa spörsmål
pågår f. n. undersökning inom stadsdomstolsutredningen. Att innan resultatet
av denna undersökning föreligger generellt öppna rådhusrätterna för
notarieutbildning anser utskottet i likhet med flertalet av de hörda remissinstanserna
icke tillrådligt.
Ifrågasatts har att möjlighet skulle, i avbidan å att stadsdomstolsutredningen
slutför sitt arbete, öppnas att inrätta ett begränsat antal notarietjänster
vid rådhusrätter, där behov därav finnes eller de organisatoriska
8
Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1959
förhållandena gör en sådan ordning angelägen. Då emellertid detta arbete
kan beräknas bli avslutat redan under innevarade år synes det utskottet
knappast föreligga anledning att nu överväga genomförande i någon större
utsträckning av anordningar av mera provisorisk karaktär. Skulle däremot
Kungl. Maj :t efter därom gjord framställning beträffande någon eller några
rådhusrätter finna behovet av juristutbildad biträdespersonal särskilt framträdande,
synes för riksdagens del icke finnas skäl motsätta sig att åtgärder
i administrativ ordning vidtages i syfte att möjliggöra och underlätta notarietjänstgöring
vid rådhusrätt i sådana fall. Det förefaller vidare vara angeläget
att Kungl. Maj:t så snart resultatet av den pågående utredningen
föreligger har sin uppmärksamhet riktad på den föreliggande frågan och
eventuellt utan avvaktan å slutförandet av reformarbetet rörande rådhusrätternas
organisation vidtager de provisoriska åtgärder i övrigt som må
befinnas påkallade.
På grund av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 14
och II: 12, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna
vad utskottet ovan anfört.
Stockholm den 3 april 1959
På första lagutskottets vägnar:
EMIL AHLKVIST
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Ahlkvist, Branting*, fru Gärde Widemar,
herrar Per Olofsson, Lindgren, Robert Johansson*, Arvidson och
Alexanderson;
från andra kammaren: herrar Hedqvist, Östrand, fru Boman, herr
Fröding, fru Löfqvist, herr Larsson i Norderön, fröken Bergegren och herr
Ågren.
* Ej närvarande vid justeringen.
590617 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1959:158 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 15 och 52 §§ militära råttegångslagen den 30 juni 194 a1 i texten