Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillämpning av vissa bestämmelser i domsagostadgan d tjänstgöring som notarie vid rådhusrätt. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta motioner, nr 14 i första kammaren av fru Gärde Widemar och nr 12 i andra kammaren av herr Fröding m. fl.

1959-04-03 · 8 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 8 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

1LU 1959:21, Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillämpning av vissa bestämmelser i domsagostadgan d tjänstgöring som notarie vid rådhusrätt. Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta motioner, nr 14 i första kammaren av fru Gärde Widemar och nr 12 i andra kammaren av herr Fröding m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 195!)

1

Nr 21

Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillämpning av vissa

bestämmelser i domsagostadgan d tjänstgöring som

notarie vid rådhusrätt.

Första lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta

motioner, nr 14 i första kammaren av fru Gärde Widemar och nr 12 i andra

kammaren av herr Fröding m. fl. I motionerna hemställes att riksdagen

måtte hos Kungl. Maj:t anhålla om utfärdande av sådana föreskrifter att

domsagosladgans bestämmelser om tingsnotarier och tingsnotarieaspiranter

må kunna i tillämpliga delar bli gällande jämväl för notarietjänstgöring vid

rådhusrätt.

Beträffande motionärernas motivering för denna hemställan får utskottet,

i den mån redogörelse härför ej lämnas här nedan, hänvisa till motionerna.

Gällande bestämmelser m. m.

Behovet av rättsbildad biträdeshjälp vid häradsrätterna har sedan länge

lillgodosetts genom anställning där av tingsnotarier och tingsnotarieaspiranter.

Dylika tjänster besättes som regel av nyutexaminerade jurister och anordningen

anses utgöra ett viktigt led i juristutbildningen. Den nyanställde

juristen erhåller till en början befattning som tingsnotarieaspirant. Efter

minst sex månaders tjänstgöring som aspirant erhålles i regel förordnande

som tingsnotarie.

1 domsagostadgan den 11 juni 1943 meddelas bestämmelser rörande bl. a.

tingsnotariernas åligganden och i vilken utsträckning de skall äga behörighet

att utföra göromål. Vissa sådana är tingsnotarie behörig att utföra omedelbart

på grund av bestämmelse i stadgan, medan beträffande andra därjämte

fordras alt han erhållit särskilt förordnande, som meddelas av antingen

häradshövdingen eller hovrätten. Bland de viktigare göromål tingsnotarie

i enlighet med dessa regler kan få utföra må nämnas, utom vissa åtgärder

av expeditionell art, tjänstgöring som inskrivningsdomare samt handläggning

på eget ansvar av till bouppteckningsprotokollet hörande ärenden, mål om

lagsökning och betalningsföreläggande, vissa mål om penningfordran, brottmål,

där fråga allenast är om ansvar för brott varå icke kan följa svårare

straff än böter, ävensom vissa enklare konkursmål och ärenden. Undantagsvis

kan tingsnotarie förordnas att på eget ansvar handlägga jämväl mål och

ärenden av svårare beskaffenhet än nu sagts. Vidare har tingsnotarie regelmässigt

att tjänstgöra som protokollförare, och han bör i den omfattning så

prövas lämpligt biträda med utarbetande av förslag till domar och beslut.

Såsom förutsättning för att tingsnotarie erhåller förordnande alt utföra

1 B i haag till riksdagens protokoll 1959. 0 samt. 1 avel. Nr 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1959

vissa av de ovan angivna göromålen föreskrives bl. a. att han nnder en viss

minsta tid tjänstgjort i domsaga. Enligt särskild föreskrift får med tjänstgöring

i domsaga till en tid av högst sex månader likställas väl vitsordad

tjänstgöring nnder samma tid såsom avlönad befattningshavare vid rådhusrätt,

i vilken jämte borgmästaren sitter minst två lagfarna ledamöter, eller

såsom biträde åt statsåklagare eller åt advokat.

Tjänstgöringen i domsaga som tingsnotarieaspirant och tingsnotarie varar

som regel två och ett halvt år. För den som tjänstgjort minst så lång tid

och därunder jämväl innehaft vissa förordnanden utfärdas på begäran bevis

om lingsutbildning''. I den angivna minimitiden må inräknas högst sex månaders

tjänstgöring vid rådhusrätt.

För tillträde till vissa befattningar inom statsförvaltningen gäller formell

kompetensföreskrift om att sökande skall ha fullgjort tingstjänstgöring. Så

kräves exempelvis för fortsatt tjänstgöring inom domstolsväsendet och den

högre polischefs- och åklagarkarriären. I fråga om antagning till fiskal i

hovrätt gäller dock att med fullgjord tingstjänstgöring likställes tjänstgöring

i rådhusrätt med tre lagfarna ledamöter. Motsvarande bestämmelser

finnes även beträffande statsåklagarbanan. Även på juristbanor där dylikt

kompetenskrav formellt ej uppställts torde s. k. tingsmeriter tillmätas värde.

För rådhusrätternas vidkommande saknas en sådan reglering av aspiranttjänstgöringen,

som beträffande den vid häradsrätterna tjänstgörande personalen

finnes i domsagostadgan. Någon allmän bestämmelse om rätt att i

statstjänst tillgodoräkna rådhusrättstjänstgöring såsom tingsutbildning finnes

icke heller.

Motionerna

I motionerna erinras om att rådhusrätternas sammansättning i de s. k.

mellanbrottmålen fr. o. in. den 1 januari 1959 ändrats från det tidigare juristkollegiet

till en lagfaren domare med tre nämndemän. Under hänvisning

till att debatten i samband med rådhusrättsreformen även berörde frågan

om icke rådhusrätterna efter reformens genomförande skulle komma

att behöva rättsbildad biträdespersonal för protokollföraruppgifter och andra

göromål har motionärerna gjort gällande, att det vid vissa rådhusrätter

redan nu uppkommit ett dylikt behov. Därest biträdeshjälp av tingsnotariekaraktär

icke kunde erhållas, skulle man -—• framhåller motionärerna — se

sig nödsakad att utöka antalet assessorstjänster, vilket skulle ställa sig dyrare.

Motionärerna förmenar också att det även för de nyutexaminerade

juristerna är angeläget att ytterligare möjligheter till grundläggande domarutbildning

öppnas, enär tillströmningen till juristbanan är i stigande och

antalet tingsnotarietjänster vid häradsrätterna redan nu är otillräckligt för

alt bereda alla dem som så önskar tillfälle till tingsmeritering.

Remissyttranden

Utskottet har i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver inhämtat

yttranden över motionerna från Hovrätten för Västra Sverige, 1955 års

s. 3 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr "21 år 1959

3

domarutredning och stadsdomstolsutredningen. Därjämte har Föreningen

Sveriges häradshövdingar, Föreningen Sveriges stadsdomare och Sveriges

iuristförbund beretts tillfälle att yttra sig över motionerna.

Hovrätten för Västra Sverige förklarar i sitt yttrande att hovrätten, ur de

synpunkter den anser sig böra företräda, ej har någon erinran mot motionärernas

hemställan.

Av övriga remissinstanser anser sig domarutredningen, stadsdomstolsutredningen,

häradshövdingeföreningen och juristförbundet icke beredda att

tillstyrka åtgärder, varigenom rådhusrätterna nu generellt öppnas för notarieutbildning.

Detta ställningstagande föranledes av uppfattningen att många

frågor, vilka är förknippade med en sådan reform, tarvar ytterligare utredning.

Två instanser, domarutredningen och stadsdomstolsutredningen, säger

sig dock ej ha någon erinran mot att, i avbidan å denna utredning, möjlighet

öppnas att inrätta ett begränsat antal notarietjänster vid enstaka rådhusrätter,

där behov därav finnes eller de organisatoriska förhållandena gör en

sådan ordning angelägen.

Även stadsdomarföreningen motsätter sig att notarietjänster generellt inrättas

vid rådhusrätterna men tillstyrker att föreskrifter utfärdas av innehåll

att möjlighet öppnas för anställande av notarier och notarieaspiranter

i rådhusrätt som gör framställning därom.

Vad angår behovet av ytterligare u t r e d ni n g erinrar stadsdomstolsutredningen

om att det i motionerna väckta spörsmålet aktualiseras vid

den förestående omorganisation av städernas domstolar, som kan bli en

följd av utredningens arbete. Utredningen framhåller vidare att frågan om

juristutbildning vid rådhusrätterna påverkas av åtskilliga faktorer, såsom

stadsdomstolarnas framtida inre organisation med avseende på såväl domare

som icke rättsbildad personal, samhällets behov av jurister med

tingsutbildning samt tillgången på nyutexaminerade jurister, som önskar

sådan utbildning. En viktig fråga är vidare hur domsagornas behov av arbetskraft

för uppgifter av tingsnotariekaraktär skall tillgodoses, om tillfälle

till notarieutbildning finnes även vid rådhusrätt. Rörande dessa faktorer pågår

sedan en tid olika undersökningar inom utredningen och något resultat

härav föreligger ännu ej.

Domarutredningen anför:

Eftersom tingsnotarie- och tingsnotarieaspiranttjänsterna är typiska utbildningstjänster,

hör enligt utredningens mening deras sammanlagda antal

åtminstone i huvudsak bestämmas av utbildningsbehovet. Domarutredningen,

som i sitt arbete begränsat sig till de tjänster, som ingår i domarkarriären

efter inträdet i hovrätt, har intet material för bedömning av det antal

notarietjänster, som från nämnda utgångspunkt är önskvärt. Skulle ett generellt

införande av sådana tjänster vid rådhusrätterna leda till ett större

antal tjänster än som motsvarar utbildningsbehovet, kan svårigheter uppkomma

att besätta dem alla. En sådan utveckling skulle sannolikt framför

allt drabba domsagor med ogynnsamt belägen kansliort. Utredningen vill i

detta avseende erinra om de olägenheter, som tidigare varit rådande på grund

av hrist på sökande till notarietjänster i domsagorna.

Med det sagda vill utredningen framhålla angelägenheten av eu noggrann

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 195!)

undersökning av det från utbildningssynpunkt önskvärda antalet notarietjänster,

innan några generella åtgärder vidtages i det i motionerna angivna

syftet.

Häradshövdingeföreningen förklarar sig icke vilja ifrågasätta uppgiften i

motionerna att det vid vissa rådhusrätter föreligger behov av rättsbildad

biträdeshjälp men säger sig vilja hålla för troligt att detta arbetskraftsproblem

icke är omedelbart överhängande. I anslutning härtill anför föreningen

vidare:

Motiveringen för anställande av notarier vid rådhusrätterna låter föstå,

att dessa notariers utbildning skulle bli mycket mindre allsidig än vid häradsrätterna.

Sålunda skulle sysslande med inskrivningsgöromål, s. k. B-mål,

mål om lagsökning och betalningsföreläggande, sammanläggningar och konkurser

väl icke regelbundet komma ifråga, och ej heller skulle notarierna

få den kontakt med den rättssökande allmänheten, som förekommer vid

domsagorna och som är värdefull. Att notariesystemet fungerar bra vid häradsrätterna

beror på den utformning det fått. Det kan icke vara riktigt att

tillskapa notarietjänster med huvudsakligen protokollförargöromål. Det synes

vara av vikt för den enskilde notariens utbildning och nödvändigt för

den fortsatta domar utbildningen att notarier vid rådhusrätter få med tingsnotarierna

jämbördiga arbetsuppgifter. Därest man emellertid öppnar rådhusrätterna

för tingsmeritering utan restriktioner kommer det att medföra

en omfattande förändring i hela rådhusrättsorganisationen. Huruvida man

slutligen skall välja denna linje eller om tjänstgöring som notarie eller sekreterare

i rådhusrätt i utbildnings- och befordringshänseende icke skall göras

likvärdig med tingsutbildning är ett problem av stor räckvidd.

En fråga av väsentlig betydelse är hur den föreslagna anordningen skall

återverka på rekryteringen av notariebefattningarna i domsagorna, särskilt

i de domsagor, som ej ha sitt kansli förlagt till större stad. Även om det är

riktigt som motionärerna uttalat, att antalet tingsnotarietjänster vid häradsrätterna

icke är tillräckligt för att bereda alla dem som så önska tillfälle till

tingsmeritering, föreligger redan nu vissa rekryteringssvårigheter. Det är

icke säkert att tillströmningen av nyutexaminerade juris kandidater kommer

att bibehållas på nuvarande ganska höga nivå, och framförallt är det

ovisst, om det kommer att finnas tillgång till tillräckligt många lämpliga

aspiranter. Men även med eu måttlig stegring kan svårigheterna i vart fall

för domsagor med icke helt »bekväma» kansliorter komma att väsentligt

öka, om rådhusrättsnotariernas antal blir relativt stort. — Det kan också

erinras om att den ifrågasatta reformen med därav följande ökade möjligheter

till tingsmeritering även kan komma att medföra en med hänsyn till

befordringsutsikterna ej önskvärd ökad tillströmning till juristbanan.

De frågor, som berörts i det föregående, äro enligt föreningens mening

av den vikt, att de böra ytterligare övervägas, innan ett avgörande av den i

motionerna väckta frågan kommer till stånd. Då dessutom hela frågan om

anordnande av en mot tingsutbildningen svarande tjänstgöring vid rådhusrätterna

är föremål för prövning inom stadsdomstolsutredningen, som beräknar

avsluta sitt arbete innevarande år, anser föreningen, att frågan icke

bör lösas utan tillgång till det fullständigare utredningmaterial, som stadsdomstolsutredningen

kan komma att framlägga.

Juristförbundet anser att det föreliggande spörsmålet måste avgöras främst

med utgångspunkt från en bedömning av samhällets samlade behov av jurister

och framhåller de allvarliga olägenheter en alltför stor notarieorgani
-

s. 5 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1959

5

sation skulle kunna medföra, såsom svåra arbetsmarknadsproblem till följd

av ökad tillströmning till de juridiska fakulteterna och rekryteringssvårigheter

vid domsagornas tingsnotarieorganisation. Enligt vad förbundet upplyser

råder i dagens läge i stort sett balans mellan tillgång och efterfrågan

på jurister, och konkurrensen om tingsnotarietjänsterna har minskat. Vad

gäller tillströmningen till de juridiska fakulteterna beräknar förbundet att

en väsentlig ökning av examenssiffrorna kommer att ske inom den närmaste

tioårsperioden och håller det för troligt att arbetsmarknaden knappast

kan ta emot ett så stort antal jurister. Härefter fortsätter förbundet:

Av det redan sagda torde framgå att det inte kan vara tillrådligt att möta

den ökade tillströmningen till juristbanan med inrättandet av ett större antal

utbildningsplatser vid rådhusrätterna utan att dessförinnan ha gjort klart

för sig samhällets väntade behov av jurister. Ett förstatligande av rådhusrätterna

torde för övrigt kunna medföra att antalet domsagor ökar varigenom

en påspädning av antalet tingsnotarier automatiskt kommer till stånd. En sådan

tänkbar utveckling måste givetvis också beaktas i detta sammanhang.

Ö\ei huvudtaget saknar man kännedom om den framtida organisationen av

städernas domstolar. Att under sådana omständigheter generellt öppna rådhusrätterna

för tingsnotarieutbildning anser förbundet icke vara tillrådligt.

I anslutning till den senaste reformen angående domförhetsreglerna vid rådhusrätt

prövas vid vissa domstolar möjligheten att anförtro prolokollföraruppgifter

åt icke juristutbildad personal. Det är därför anledning att något

avvakta erfarenheterna från denna försöksorganisation innan ställning tages

till föreliggande problem. Förbundet är angeläget om att jurister icke engageras

för uppgifter som tillfredsställande kan lösas av personal med mindre

kvalificerad utbildning. Man måste därför göra klart för sig vilka arbetsuppgifter,

som man önskar handlagda av notarier, innan dessa knytes till

rådhusrätterna. Motionärerna föreställer sig att domstolsorganisationen blir

billigare om notarier knytes till densamma. Kostnadssynpunkten bör givetvis

icke i detta sammanhang vara avgörande. Då erfarenhetsmässigt trots allt

betydande hänsyn tages till kostnadsfrågan vill förbundet ifrågasätta riktigheten

av motionärernas förmodanden härvidlag. Det är nämligen inte riktigt

att tro, att en notarie kan ersätta eu assessor. Dessutom torde erfordras__i

val t fall lidvis att mer än en notarie tjänstgör för att notariernas arbetskraft

skall kunna effektivt användas.

Sammanfattningsvis vill förbundet framhålla att frågan om rådhusrätterna

generellt bör öppnas för tingsnotarieutbildning bör närmare utredas innan

den avgöres. Härvid bör främst utrönas samhällets behov av jurister

med tingsutbildning. Vidare vore önskvärt att någon klarhet förelåg om rådhusrätternas

blivande organisation, när ställning tages till spörsmålet om notarieutbildningen

vid råhusrätterna.

Frågan om huruvida i och för sig principiella bi n d e r föreligger

mot att inrätta notarieutbildning vid rådhusrätt har berörts av domarutredningen,

som härutinnan anför:

... Tmgsmer i teringen utgör eu grundläggande praktisk utbildning av värde

för fortsatt verksamhet på de flesta juridiska arbetsområden. Någon anledning

att antaga, att en tillfredsställande sådan utbildning inte skulle kunna

anordnas vid rådhusrätt, synes inte föreligga.-----

Framför allt vid Stockholms rådhusrätt bär sedan länge utbildats jurister

på ett sätt, som kan anses i huvudsak motsvara tingsutbildningen. Erfaren
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Förslå lagutskottets utlåtande nr 21 år 1959

heterna härav synes ha varit goda. För rådhusrätterna i allmänhet torde ett

införande av notarietjänster i inånga fall möjliggöra en arbetsfördelning,

som innebär att ledamöterna i ökad utsträckning kan ägna sig åt egentliga

domargöromål, medan den förberedande behandlingen av rättegångsmålen

ävensom inskrivningsväsendet, lagsökningsmålen och andra dylika arbetsuppgifter

i viss omfattning kan överlämnas till notarierna. Önskvärt torde

därvid vara, att domsagostadgans behörighetsregler i lämplig omfattning göres

tillämpliga på de ifrågavarande befattningshavarna.

I anledning av vad i motionerna anföres därom att vid vissa rådhusrätter

redan nu föreligger behov av rättsbildad liiträdeshjälp anför stadsdomstolsutredningen:
Skulle

detta vara fallet, synes något principiellt hinder ej böra möta mot

att vid dessa rådhusrätter anställas notarier med ungefär den ställning och

de arbetsuppgifter tingsnotarier ha. I likhet med motionärerna anser utredningen

en sådan lösning vara att föredraga framför alternativet att nya assessorstjänster

inrättas för ombesörjande av dessa uppgifter. Men för utredningen

är inte kostnadssynpunkten den avgörande. För ett effektivt utnyttjande

av notariernas arbetskraft fordras att vid domstolen alltid finnes

en notarie med någon tids erfarenhet av domstolsarbete. Detta i sin tur förutsätter,

att åtminstone tidvis mer än en notarie är anställd vid domstolen.

Kostnadsbesparingen med notarie i stället för en fast anställd assessor synes

därför bli ganska obetydlig. Härtill kommer, att en notarie, som tjänstgör

vid domstolen två till tre år, givetvis i allmänhet ej utgör en lika kvalificerad

och effektiv hjälp för domstolen som en assessor. Emellertid vill utredningen

understryka vikten av att nya domartjänster ej inrättas för arbetsuppgifter,

som kunna utföras av personal utan domarkompetens. Återhållsamhet

vid inrättande av nya assessorstjänster påkallas även av önskemålet

att åstadkomma en lämpligare avvägning än f. n. av förhållandet på

domarbanan mellan begynnelse- och passagetjänster, å ena, samt sluttjänster,

å andra sidan.

Om, såsom motionärerna framhålla, antalet tingsnotarietjänster vid häradsrätterna

är otillräckligt för att bereda alla dem som önska tillfälle till

tingsmeritering, är detta givetvis en omständighet som talar för att redan

nu lämna nyutexaminerade jurister tillträde till även andra rådhusrätter än

de största. Förutsättningarna för en allsidig och kvalificerad notarieutbildning

vid rådhusrätt få anses goda. Särskilt gäller detta de större rådhusrätterna.

Utskottet

För rådhusrätternas del saknas — frånsett visst undantag — en motsvarighet

till den vid häradsrätterna förekommande tingsutbildningen av

unga jurister. Detta har sin grund i all rådhusrätterna till följd av sin organisation

som juristkollegiala domstolar i allmänhet saknat behov av rättsbildad

biträdespersonal vid sidan av de stadigvarande anställda domarna.

Sedan den 1 januari 1959 har den juristkollegiala sammansättningen av

rådhusrätterna helt avskaffats för brottmålens del och ersatts med den ordningen

att rådhusrätt i alla sådana mål — frånsett bagatellmålen som kan

handläggas av en domare ensam — skall bestå av en lagfaren domare och

nämnd. I samband med att förslag till denna ändring av rådhusrätternas

s. 7 Kontrollera mot PDF

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1959

7

domförhet i brottmål behandlades vid 1957 års riksdag framfördes från en

del håll tanken att reformen skulle medföra att behov uppkom för rådhusrätterna

att äga tillgång till juristutbildad personal främst för sådana göromål

som beredande av mål och uppsättande av förslag till domar. Första lagutskottet

uttalade i sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 38), att det

vore ett önskemål att så långt möjligt inskränka ianspråktagandet av ordinarie

domare för dylika arbetsuppgifter, vilka däremot syntes ligga väl till

för yngre jurister, och att det därför, i den mån städerna framdeles skulle

finna behov av att anställa unga jurister, torde böra övervägas att i administrativ

ordning likställa notarietjänstgöring vid rådhusrätt med tingstjänstgöring.

I förevarande motioner framföres önskemål om att möjlighet öppnas att

anställa yngre jurister vid rådhusrätterna. Såsom skäl härför anför motionärerna

att behov av rättsbildad biträdeshjälp redan nu föreligger vid vissa

rådhusrätter. Dessa skulle, därest dylik biträdeshjälp ej kunde erhållas, enligt

vad motionärerna uppger evenluellt tvingas att inrätta ytterligare assessorstjänster,

vilket skulle ställa sig betydligt dyrare. Vidare framhålles i motionerna

att eu stigande tillströmning till juristbanan, samtidigt som antalet

tingsnotarietjänster vid häradsrätterna redan nu är otillräckligt för att bereda

alla som önskar tillfälle till tingsmeritering, gör det angeläget att öppna

ytterligare möjligheter till grundläggande domarutbildning. Motionärerna

tänker sig att detta skulle kunna ernås genom att domsagostadgans bestämmelser

om tingsmeritering göres tillämpliga jämväl för rådhusrätternas del.

Såsom framgår av vad utskottet uttalat redan vid 1957 års riksdag är utskottet

icke främmande för att behov av rättsbildad biträdespersonal till följd

av den förutberörda rådhusrättsreformen kan aktualiseras vid rådhusrätterna.

Utskottet vill icke heller förneka att ett dylikt behov redan kan ha gjort

sig mer eller mindre gällande vid en del rådhusrätter. Frågan om notarieutbildning

vid rådhusrätterna kan dock icke bedömas enbart med utgångspunkt

från de behov som nu kan förefinnas. För att en bedömning skall

kunna ske av behovet på mera lång sikt måste — såsom stadsdomstolsulredningen

framhållit i sitt yttrande — även beaktas hur stadsdomstolarnas

framtida inre organisation med avseende på såväl domare som icke rättsbildad

personal kommer att gestaltas. Även flera andra spörsmål inverkar på

bedömningen, såsom samhällets behov av tingsutbildade jurister, tillgången

på nyutexaminerade jurister som önskar tingsutbildning samt frågan om hur

domsagornas behov av arbetskraft skall kunna tillgodoses om notarieutbildning

inrättas även vid rådhusrätterna. Rörande samtliga dessa spörsmål

pågår f. n. undersökning inom stadsdomstolsutredningen. Att innan resultatet

av denna undersökning föreligger generellt öppna rådhusrätterna för

notarieutbildning anser utskottet i likhet med flertalet av de hörda remissinstanserna

icke tillrådligt.

Ifrågasatts har att möjlighet skulle, i avbidan å att stadsdomstolsutredningen

slutför sitt arbete, öppnas att inrätta ett begränsat antal notarietjänster

vid rådhusrätter, där behov därav finnes eller de organisatoriska

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Första lagutskottets utlåtande nr 21 år 1959

förhållandena gör en sådan ordning angelägen. Då emellertid detta arbete

kan beräknas bli avslutat redan under innevarade år synes det utskottet

knappast föreligga anledning att nu överväga genomförande i någon större

utsträckning av anordningar av mera provisorisk karaktär. Skulle däremot

Kungl. Maj :t efter därom gjord framställning beträffande någon eller några

rådhusrätter finna behovet av juristutbildad biträdespersonal särskilt framträdande,

synes för riksdagens del icke finnas skäl motsätta sig att åtgärder

i administrativ ordning vidtages i syfte att möjliggöra och underlätta notarietjänstgöring

vid rådhusrätt i sådana fall. Det förefaller vidare vara angeläget

att Kungl. Maj:t så snart resultatet av den pågående utredningen

föreligger har sin uppmärksamhet riktad på den föreliggande frågan och

eventuellt utan avvaktan å slutförandet av reformarbetet rörande rådhusrätternas

organisation vidtager de provisoriska åtgärder i övrigt som må

befinnas påkallade.

På grund av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av förevarande motioner, I: 14

och II: 12, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t giva till känna

vad utskottet ovan anfört.

Stockholm den 3 april 1959

På första lagutskottets vägnar:

EMIL AHLKVIST

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Ahlkvist, Branting*, fru Gärde Widemar,

herrar Per Olofsson, Lindgren, Robert Johansson*, Arvidson och

Alexanderson;

från andra kammaren: herrar Hedqvist, Östrand, fru Boman, herr

Fröding, fru Löfqvist, herr Larsson i Norderön, fröken Bergegren och herr

Ågren.

* Ej närvarande vid justeringen.

590617 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:158 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om ändrad lydelse av 15 och 52 §§ militära råttegångslagen den 30 juni 194 a1 i texten