Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 194b
1959-02-12 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1959:1, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 194b
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1959
1
Nr 1
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen
den 30 juni 194b (nr 461), dels ock i ämnet väckta
motioner.
Genom en den 3 januari 1959 dagtecknad proposition, nr 20, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda
protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande
Förslag
till
Lag
om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461)
Härigenom förordnas, att hembiträdeslagen den 30 juni 1944* 1, vilken
enligt lag den 9 mars 1956 (nr 55) gäller till och med den 31 oktober 1959,
skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 oktober 1962.
I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två
till lagutskott hänvisade motioner, nr 165 i första kammaren av fru Carlqvist
och herr Berg, Gunnar, och nr 216 i andra kammaren av fröken Sanddell
m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj:t måtte begära att Kungl. Maj:t snarast måtte förelägga
riksdagen förslag till arbetstidslag för hembiträden».
Beträffande de skäl, som anförts till stöd för Kungl. Maj:ts förslag, ävensom
i fråga om de skäl, som motionärerna åberopa till stöd för sin hemställan,
får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa
till propositionen och motionerna.
1 Senaste lydelse av 10 § se SFS 1947:264, av 15 och 16 §§ se SFS 1953:151.
1 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 1
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1959
Propositionens innehåll
Hembiträdeslagen föreslås skola i sin nuvarande lydelse erhålla förlängd
giltighet till och med den 31 oktober 1962.
Inledning
Hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461) erhöll ursprungligen en till
tre år begränsad giltighetstid, vilken sedermera vid fyra tillfällen förlängts
med tre år i sänder. Efter den senaste förlängningen, som skedde genom lag
den 9 mars 1956 (nr 55), gäller hembiträdeslagen t. o. m. den 31 oktober
1959.
Med anledning av att statsmakterna således före sistnämnda tidpunkt
bör taga ställning till frågan om fortsatt lagstiftning på området, uppdrog
Kungl. Maj :t den 23 maj 1958 åt arbetsmarknadsstyrelsen att, efter att ha
inhämtat erforderliga yttranden, verkställa utredning rörande hittills vunna
erfarenheter av hembiträdeslagen ävensom rörande erfarenheterna av motsvarande
lagstiftning i de nordiska grannländerna samt inkomma med de
förslag i fråga om hembiträdeslagstiftningens fortsatta giltighet och utformning,
som föranleddes av utredningen.
Arbetsmarknadsstyrelsen har i skrivelse den 24 oktober 1958 redovisat det
sålunda erhållna uppdraget och därvid hemställt, att hembiträdeslagen med
oförändrat innehåll måtte erhålla fortsatt giltighet t. o. m. den 31 oktober
1962.
Hembiträdeslagens huvudsakliga innehåll
Hembiträdeslagen äger tillämpning å avtal, varigenom arbetstagare åtager
sig att utföra huvudsakligen husligt arbete i arbetsgivarens hushåll (1 § 1
st.). Från lagens tillämpningsområde undantages dock dels avtal, som ingås
för viss sammanhängande tid understigande en månad, dels avtal, som avser
mindre antal dagar i veckan än sex, och dels avtal, som icke innefattar heltidssysselsättning
(1 § 2 st.). Vidare avser lagen ej arbete, som utföres av
medlem av arbetsgivarens familj eller av husföreståndarinna eller därmed
jämförlig arbetsledare i hushåll, där hembiträde är anställt, eller av hushållerska
eller annan, som självständigt sköter hemmet i husmoders ställe
(2 §).
I motsats till allmänna arbetstidslagen och övriga lagar, som reglerar de
anställdas arbetstid, innehåller hembiträdeslagen inga bestämmelser om
arbetstidens längd för dag, vecka eller annan tidrymd. Hembiträdeslagen
ger i stället föreskrifter angående den minsta fritid, som ett hembiträde
skall äga åtnjuta. Härom stadgas, att den ordinarie arbetstiden skall sluta
Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1959
3
senast kl. 19 utom för hembiträde, som uteslutande har till uppgift att sköta
barn (9 §), ävensom att hembiträdet skall äga åtnjuta fridagar i minst följande
omfattning, nämligen dels varannan söndag eller annan allmän helgdag
av kyrklig karaktär, dels en bestämd vardag varje vecka efter kl. 14
och dels den 1 maj efter kl. 13 (10 §).
Lagens bestämmelser om fritid, vilka är av tvingande karaktär, kompletteras
av föreskrifter om övertidsarbete (12 §). Endast vid vissa sjukdomsfall
har hembiträde ålagts skyldighet att utföra arbete å övertid. I övriga fall
förutsätter övertidsarbete att överenskommelse därom träffats mellan parterna.
Avtalsfriheten är dock begränsad såtillvida, att hembiträde under 18
år ej får användas till övertidsarbete mer än sju timmar i veckan (18 §).
För allt övertidsarbete är hembiträdet berättigat till gottgörelse, som skall
utgå kontant eller — om övertidsarbetet endast innefattar vakttjänst eller
är föranlett av sjukdomsfall — i form av ledighet å ordinarie arbetstid. I
samtliga de fall, där gottgörelsen enligt lagen skall utgå kontant, kan den
dock efter överenskommelse mellan parterna utbytas mot ledighet (13 §
1 st.). Lagen saknar bestämmelser om storleken av den kontanta övertidsersättningen.
Däremot föreskrives, att ledighet såsom gottgörelse för övertidsarbete
skall motsvara vad som kan anses skäligt med hänsyn till övertidsarbetets
art. Ledigheten får ej förläggas till tid före kl. 9 och ej heller
utgå under kortare tid än två timmar åt gången (13 § 2 st.). Avtal, varigenom
hembiträde helt eller delvis undandragits lagstadgad förmån för övertidsarbete,
är utan verkan (13 § 3 st.).
I lagen regleras även vissa andra frågor än de hittills berörda, såsom angående
avtalets ingående och upphörande, anställnings- och uppsägningstid,
hembiträdets rätt till bostad och vård vid sjukdom, lönens utbetalande, betyg
samt skadeståndsskyldighet.
I fråga om anställningsavtalets upphörande gäller som huvudregel, att avtal,
som är ingånget för bestämd tid, skall upphöra, då den överenskomna
tiden gått till ända, samt att annat avtal skall upphöra 14 dagar efter uppsägning
från någondera sidan (5 §). Om hembiträdet i väsentlig mån åsidosätter
sina skyldigheter mot arbetsgivaren eller befinnes lida av tuberkulos
i smittsamt skede eller av könssjukdom i sådant skede, äger arbetsgivaren
uppsäga avtalet till omedelbart upphörande (15 §). Likaså har hembiträdet
rätt att under vissa förutsättningar uppsäga avtalet med omedelbar verkan,
bl. a. för fall att arbetsgivaren ej utbetalar lönen i vederbörlig ordning eller
om arbetsgivaren eller någon, som bor inom dennes bostad, lider av sjukdom
som nyss nämnts (16 §).
Därest hembiträde, som åtnjuter kost och bostad hos arbetsgivaren, på
grund av sjukdom ej kan utföra sina sysslor, äger hembiträdet att, så länge
avtalet består, av arbetsgivaren erhålla bostad och kost jämte nödig personlig
tillsyn, såvida cj behov av sjukhusvård föreligger och hembiträdet på
grund härav intagits å sjukhus. Har arbetsgivaren härutöver bestritt kost
-
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1959
nåd för sjukvård åt hembiträdet, äger han söka kostnaden åter av henne
(7 §).
Arbetsgivare eller hembiträde, som åsidosätter sina förpliktelser enligt
avtalet eller lagen, är skyldig att ersätta därav uppkommen skada. Vid bedömande
om och i vad mån skada uppstått, skall hänsyn tagas även till omständigheter
av annan än rent ekonomisk betydelse. Under vissa förhållanden
kan skadeståndet nedsättas; fullständig befrielse från skadeståndsskyldighet
kan också äga rum (19 §).
I lagen saknas bestämmelser om tillsyn å lagens efterlevnad.
Tidigare överväganden
Vid de tidigare tillfällen, då spörsmålet om hembiträdeslagstiftning diskuterats,
har framkommit olika uppfattningar om hur en lagstiftning av detta
slag lämpligen bör vara konstruerad. Frågan har särskilt gällt huruvida
lagen bör ha karaktär av fritidslag eller av verklig arbetstidslag.
Redan vid hembiträdeslagens tillkomst övervägdes dessa båda alternativ.
Härom får utskottet hänvisa till propositionen nr 217/1944 och andra lagutskottets
utlåtande nr 50/1944. Angående de överväganden, som föregått
besluten om förlängning av lagens giltighetstid, må hänvisas till propositionen
nr 206/1947 och andra lagutskottets utlåtande nr 38/1947, propositionen
nr 65/1950 och andra lagutskottets utlåtande nr 22/1950, propositionen nr
81/1953 och andra lagutskottets utlåtande nr 12/1953 samt propositionen nr
10/1956 och andra lagutskottets utlåtande nr 4/1956.
En kortfattad redogörelse för diskussionen vid de skilda tillfällena lämnas
i propositionen i förevarande ärende.
Arbetsmarknadsstyrelsens utredning
I enlighet med det erhållna utredningsuppdraget har arbetsmarknadsstyrelsen
inhämtat yttranden från ett antal myndigheter och sammanslutningar.
Arbetsmarknadsstyrelsen har sålunda hört socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen,
riksförsäkringsanstalten, överstyrelsen för yrkesutbildning, Svenska
arbetsgivareföreningen, Svenska lantarbetsgivareföreningen, Riksförbundet
Landsbygdens Folk, Landsorganisationen i Sverige, Sveriges husmodersföreningars
riksförbund, Nordens husmorforbund, Hembiträdesföreningen i
Stockholm, Svenska barnsköterskeförbundet, Fredrika-Bremer-förbundet,
Folkpartiets kvinnoförbund, Högerns kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska
kvinnoförbund samt Yrkeskvinnors samarbetsförbund. Vidare har
arbetsmarknadsstyrelsen infordrat yttranden från arbetsnämnden i Stockholm
och samtliga länsarbetsnämnder.
Beträffande förhållandena på hembiträdeslagstiftningens område i de
nordiska grannländerna har arbetsmarknadsstyrelsen erhållit upplysningar
Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1959 5
från de danska och finska socialministerierna samt från Kommunal- og
Arbeidsdepartementet i Norge.
Om vad som framkommit under utredningen må hänvisas till redogörelse
i propositionen.
Som bakgrund till sina överväganden lämnar arbetsmarknadsstyrelsen i
den inledningsvis nämnda skrivelsen vissa uppgifter rörande arbetsmarknadsförhållandenas
utveckling på ifrågavarande område.
Styrelsen anför bl. a., att antalet anställda i husligt arbete enligt folkräkningarna
minskat under en följd av år. År 1930 uppgick sålunda detta
antal till 205 000, år 1940 till 158 000 och vid senaste folkräkningen år 1950
till 95 000. Sannolikt har nedgången fortsatt också efter år 1950. Flera orsaker
ligger enligt styrelsens mening bakom denna utveckling. Väsentligaste
torde vara att det husliga arbetsområdet under efterkrigstidens högkonjunktur
ej kunnat konkurrera med industrin och övriga näringar om den
kvinnliga arbetskraften. Arbetstiden har tidigare varit längre och löneförmånerna
torde genomsnittligt vara lägre. Arbetstidens förläggning har också
betraktats såsom obekväm. Sammankopplingen av arbetsplats och bostad
har varit en annan negativ faktor.
Utvecklingen torde även ha påskyndats genom hemarbetets rationalisering,
anför arbetsmarknadsstyrelsen och fortsätter:
Tillskottet av moderna, lättskötta lägenheter har varit större under den
senaste tioårsperioden än under någon motsvarande period tidigare. Konsumtionsvanorna
har förändrats med en markerad övergång till fabriksberedda
livsmedel och halvfabrikat. Konfektionsindustrin har övertagit hemsömnadens
roll och utvecklingen på tvättområdet har begränsat behovet
av även tillfällig hemhjälp.
Enligt arbetsförmedlingens statistik över lediga platser för fasta hembiträden
uppgick antalet dylika platser år 1947 till ca 48 500 och år 1957 till ca
38 600. Av dessa tillsattes 18 600 resp. 21 400. Tillförlitliga uppgifter om den
totala omfattningen av tillfällig hemhjälp, s. k. hemassistenter, föreligger ej,
men arbetsförmedlingens statistik visar beträffande dessa en ännu starkare
tendens till minskad efterfrågan. År 1947 anmäldes 165 000 lediga platser
av detta slag. Motsvarande tal 1957 var 89 400. Antalet tillsatta platser var
130 000 resp. 79 200.
Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller emellertid, att det alla rationaliseringar
och förenklingar till trots alltjämt erfordras fast anställd arbetskraft
för heltidstjänstgöring i många hem. Huvudsakligen gäller det sådana hem,
där husmodern har förvärvsarbete och minderåriga barn finns, vissa jordbrukshushåll
samt hem med större representationsplikter. 1 konkurrensen
om arbetskraften synes arbetsgivarna, framhåller styrelsen, i betydande
utsträckning ha anpassat anställningsvillkoren för hembiträdena till vad
som gäller på arbetsmarknaden i övrigt. Bristen på huslig arbetskraft har
medverkat till att hembiträdena i många fall kunnat erhålla t. o. in. gynnsammare
arbetsvillkor än lagen stadgar. Icke minst synes detta ha kommit
6 Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1959
att gälla arbetstidens längd. I fråga om kvällsledighet och fridagar torde
dess bestämmelser ha blivit normgivande. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens
uppfattning kan således erfarenheterna av lagen i stort sett sägas vara goda,
ett intryck som bestyrkes av de inkomna yttrandena. I yttrandena påyrkas
ej heller några större ändringar i lagen, påpekar styrelsen som vidare anför,
att kännedomen om hembiträdeslagen förefaller vara allmänt spridd och
att arbetsförmedlingarna i stor utsträckning rådfrågats beträffande tolkningen
av lagen.
Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller i fortsättningen, att den primära
frågan alltjämt är huruvida arbetstiden på området skall
regleras i lag eller som hittills genom avtal i varje särskilt fall.
I denna del uttalar styrelsen som sin principiella uppfattning att hembiträdesyrket
bör erhålla en sådan arbetstidsreglering, att yrket i detta avseende
blir i möjligaste mån likställt med andra yrken. Styrelsen förklarar
sig medveten om att med hänsyn till de speciella förhållanden, som otvivelaktigt
råder på förevarande område, betydande praktiska och tekniska svårigheter
är förbundna med en dylik arbetstidsreglering. Sålunda finner
styrelsen liksom tidigare att bestämmelser om nettoarbetstid ej är lämpliga
på det husliga arbetets område. Bruttoarbetstidsreglering är att föredraga,
eftersom sådana bestämmelser gör det möjligt att på ett smidigare sätt
anpassa arbetstiden efter växlingar i hjälpbehovet, men ej heller en dylik
utformning av arbetstiden går enligt styrelsens åsikt helt fri från invändningar.
En annan olägenhet i samband med lagstiftning av nu ifrågasatt art
hänför sig till svårigheterna att kontrollera lagens efterlevnad. Det är vidare
angeläget att husmodern och hembiträdet i regel träffas dagligen. I händelse
av lagstadgad arbetstidsreglering kan problem uppstå på denna punkt
i de fall då husmodern har förvärvsarbete på heltid. De antydda svårigheterna
och olägenheterna utgör emellertid enligt styrelsens mening inte
tillräckliga skäl för att avvisa en arbetstidslagstiftning för hembiträdenas
del.
Arbetsmarknadsstyrelsen anser sig dock ej nu kunna förorda att en lagstadgad
arbetstidsreglering genomföres. Styrelsen erinrar härvid om att
intresset på arbetstidsregleringens område för närvarande är inriktat på de
beslut om allmän arbetstidsförkortning, som nu successivt verkställes. Besluten
omfattar visserligen icke hembiträdena men återverkar i realiteten
även på deras arbetstid. En på initiativ av utredningen om kortare arbetstid
tillkommen undersökning rörande arbetstidsförkortningens ekonomiska och
sociala verkningar pågår, och åtskilligt synes återstå, innan klarhet vunnits
på förevarande område. Att vid sådant förhållande nu avgöra frågan om
arbetstidsreglering för hembiträdena finner styrelsen mindre lämpligt. Då
hembiträdeslagens framtida utformning är beroende av hur denna fråga
löses, bör lagen även i fortsättningen tills vidare ges tidsbegränsad giltighet,
anser styrelsen som vidare anför:
Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1959 7
Ett uppskov med lösningen av arbetstidsfrågan för hembiträden torde icke
vara förenat med större olägenheter. Den verkställda utredningen har icke
givit vid handen, att i nuvarande läge något mera avsevärt behov av lagstadgad
arbetstidsreglering föreligger. Såsom tidigare framhållits har nämligen
på grund av den betydande knappheten på hembiträden utvecklingen
hittills tenderat mot att dessa i fråga om arbetstidens längd erhållit förmåner,
som är likvärdiga med övriga yrkesgruppers. Någon förändring i
detta avseende torde icke vara att vänta. Visserligen kan på grund av de
stora ungdomskullarna och de rådande förhållandena på arbetsmarknaden
ett något större antal flickor än tidigare komma att efter slutad skolgång
taga anställning i hemmen under de närmaste åren, men detta kan enligt
styrelsens mening knappast väntas ske i någon större utsträckning. Éj
heller torde arbetslösheten bland kvinnorna komma att nämnvärt påverka
hembiträdesbristen. I den mån arbetslösa kvinnor söker sig till husligt
arbete, torde det till övervägande delen vara såsom hemassistenter, dvs. tillfällig
hemhjälp. Det finnes således ingen anledning räkna med att tillgången
på hembiträden kommer att öka i sådan omfattning, att på grund
härav någon försämring i deras villkor behöver befaras. Någon dylik risk
har icke heller antytts i remissyttrandena.
Beträffande vissa av remissorgan gjorda framställningar om ändringar
i den gällande lagen anför arbetsmarknadsstyrelsen,
att styrelsen efter övervägande av de förslag och synpunkter, som framkommit
under utredningen, ej funnit några ändringar i lagen f. n. vara påkallade.
Under åberopande av den verkställda utredningen hemställer arbetsmarknadsstyrelsen
slutligen, att hembiträdeslagen med oförändrat innehåll
måtte förlänas fortsatt giltighet t. o. m. den 31 oktober 1962.
Arbetsmarknadsstyrelsens förslag är ej enhälligt, i det att ledamoten hr
Larsson och ersättaren hr Lindström reserverat sig mot styrelsens principuttalande
till förmån för lagstadgad arbetstidsreglering på området. Reservanterna
framhåller som sin uppfattning att lagen allt framgent bör bibehålla
karaktären av fritidslag och att lagen i sin nuvarande utformning
bör göras permanent.
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson, har i propositionen
anfört hl. a. följande.
»Hemhiträdeslagen tillkom för att garantera de berörda arbetstagarna
arbetsförhållanden, som kunde betraktas såsom tillfredsställande och i
någon mån jämförliga med dem som råder inom arbetslivet i övrigt. Genom
att så skedde antogs det att hembiträdesyrket skulle komma att utöva större
dragningskraft på de arbetssökande kvinnorna än dittills. Under den tid
som lagen varit i kraft har det allmänt vitsordats, att den haft ett gynnsamt
inllytande på anställningsvillkor och arbetsförhållanden inom yrket.
Dessa torde nu vara avsevärt mycket förmånligare för de anställda än vid
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1959
lagens tillkomst. Härtill liar emellertid bidragit inte endast hembiträdeslagstiftningen
utan även arbetsmarknadsläget under den tid som lagen varit
i funktion. Den nedgång av antalet anställda i husligt arbete som redan
före hembiträdeslagens tillkomst kunnat konstateras under en följd av år
har därefter fortsatt. Med den knapphet på arbetskraft inom yrket, som
sålunda förelegat, har det varit möjligt för de anställda att tillförsäkra sig
bättre anställningsförmåner. Dessa torde vad särskilt gäller de i hembiträdeslagen
reglerade förhållandena ofta gå utöver vad lagen kräver.
Under sådana omständigheter kunde det måhända falla sig naturligt att
ställa frågan om någon fortsatt lagreglering på detta fält är behövlig. Lagstiftningen
torde emellertid vara av stor betydelse för ett friktionsfritt förhållande
mellan arbetsgivare och arbetstagare. Vid den utredning, som arbetsmarknadsstyrelsen
nu företagit, har heller inte framkommit några
önskemål om att avskaffa hembiträdeslagstiftningen.
Bland de frågor som hembiträdeslagen avhandlar tilldrar sig naturligt
nog de som rör arbetstid och fritid det största intresset. Hembiträdeslagen
är som framgått av redogörelsen för dess huvudsakliga innehåll inte någon
arbetstidslag i egentlig mening utan snarast en fritidslag. I samband med att
hembiträdeslagen nu åter prövas har vissa röster höjts för att lagen omarbetas
till en arbetstidslag. Den övervägande uppfattningen, även bland
dem som principiellt ansluter sig till tanken på en arbetstidsreglering också
på det husliga området, synes dock vara att tidpunkten inte är lämplig för
ett ställningstagande i frågan huruvida hembiträdeslagstiftningen bör innefatta
en direkt reglering av arbetstiden eller som nu en indirekt sådan
genom bestämmelser rörande fritid. I stort sett torde arbetstidsförhållandena
inom arbetslivet i övrigt ha slagit igenom även för hembiträdenas del,
och förutsättningar synes föreligga för att så skall ske också i fortsättningen,
oaktat någon direkt maximireglering av arbetstiden inte föreligger
för arbetstagarna i husligt arbete. Hembiträdeslagen synes i sin nuvarande
utformning tämligen väl fylla sitt ändamål. Jag tillstyrker därför arbetsmarknadsstyrelsens
förslag att hembiträdeslagen i oförändrad lydelse erhåller
förlängd giltighet till och med den 31 oktober 1962.»
Lagrådet
Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.
Motionerna
Motionärerna framhåller bl. a., att det husliga arbetsområdet, i den mån
tillgången på arbetstillfällen inom andra områden ökat, fått allt svårare att
få arbetskraft, detta sannolikt därför att arbetstidens längd och i många
fall bundenheten vid arbetsplatsen gör yrket mindre attraktivt. Ett ytterli
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1959 9
gare skäl är enligt motionärerna, att majoriteten av arbetsgivarna inom området
är förvärvsarbetande kvinnor, vilka genom införandet av 45 timmars
arbetsvecka själva fått längre fritid och därmed större möjlighet att tillmötesgå
den i hemmet anställda arbetskraftens krav på kortare arbetstid.
Arbetskraften inom det husliga området — ofta ersättare för husmor och
barnuppfostrare — bör enligt motionärerna icke ställas i sämre läge än
arbetskraft inom andra yrkesområden.
Utskottet
Hembitradeslagen antogs år 1944 för en tid av tre år och har sedan dess
förlängts fyra gånger, varje gång för en ny treårsperiod. Den nu löpande
giltighetsperioden utgår den 31 oktober 1959; genom propositionen föreslås,
att lagen skall förlängas för ännu en treårsperiod med oförändrad
lydelse.
Någon facklig organisation för hembiträden finns icke. Som följd härav
är hembiträdenas arbetsvillkor icke reglerade genom kollektivavtal. Hembiträdeslagens
väsentliga syfte är att, med beaktande av yrkets särpräglade
karaktär, tillförsäkra hembiträdena arbetsvillkor, vilka så långt möjligt är
likvärdiga med dem som tillämpas för övriga arbetstagare.
Bestämmelserna angående rätt till fritid är de mest betydelsefulla i hembiträdeslagen.
Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen för lagens
huvudsakliga innehåll, meddelas emellertid däri åtskilliga andra föreskrifter
av betydelse, såsom om arbete på övertid, uppsägningstid, rätt till bostad och
vård vid sjukdom, lönens utbetalande samt betyg angående anställningen.
Fritidsbestämmelserna, som är tvingande, innebär i huvudsak följande.
Den oidinarie arbetstiden slutar, utom för barnsköterskor, senast klockan
19. Varannan söndag eller annan kyrklig helgdag är helt fri. Vidare föreligger
ratt till ledighet en vardagseftermiddag i veckan efter klockan 14. Slutligen
är eftermiddagen den 1 maj fri.
Arbetstiden är i övrigt icke reglerad. Vid lagens tillkomst och då det varit
fråga om förlängning av densamma har övervägts, att lagen skulle givas
formen av arbetstidslag. Av olika anledningar har förslag härom icke förelagts
riksdagen. Förslaget till den senaste förlängningen av lagen motiverades
huvudsakligen med att frågan om hembiträdenas arbetstid icke borde
brytas ut från det problemkomplex, som behandlats av arbetstidsutredningen
i dess år 1954 avgivna förslag till ny arbetstidslagstiftning (SOU 1954: 22),
samt att slutlig ställning till detta förslag icke borde tagas förrän möjligheterna
till en allmän arbetstidsförkortning kunde överblickas.
Frågan om en allmän arbetstidsförkortning löstes år 1957 så, att den normala
arbetstiden för flertalet arbetstagare successivt fram till år 1900 nedbringas
till 45 timmar. Sedan denna arbetstidsförkortning genomförts, borde
betingelserna vara gynnsammare för en prövning av frågan om en ny allmän
^ Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 sand. 2 and. Nr I
10 Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1959
arbetstidslagstiftning. I samband härmed kan lämpligen även frågan om
hembiträdenas arbetstid upptagas. Utskottet — som i sitt av riksdagen godkända
utlåtande nr 38 till 1947 års riksdag uttalat sig för en arbetstidsreglering
för hembiträdena — anser sig icke i detta sammanhang böra göra några
närmare uttalanden angående riktlinjerna för en permanent lagstiftning på
området. Ett skäl härtill är, att önskemålet om en så långt möjligt likartad
lagstiftning i de nordiska länderna bör beaktas, ty den gemensamma arbetsmarknaden
är på ifrågavarande område en betydelsefull faktor.
Med hänsyn härtill och då det kan antagas, att förslag i ämnet kommer
att föreläggas riksdagen så snart omständigheterna medger, anser sig utskottet
icke böra tillstyrka yrkandet i motionerna 1:165 och 11:216 om
skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan att förslag till arbetstidslag för
hembiträden måtte framläggas snarast möjligt.
Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen
framlagda förslaget, att den nuvarande hembiträdeslagen med oförändrad
lydelse förlänges att gälla under ytterligare en treårsperiod, alltså
till och med den 31 oktober 1962.
Utskottet hemställer,
A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition,
nr 20;
B. att förevarande motioner, I: 165 och II: 216, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 12 februari 1959
På andra lagutskottets vägnar:
AXEL STRAND
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson*, Axel E. Svensson,
Sunne, fru Carlqvist, fru Svenson samt herrar Mannerskantz och Söderquist*;
från
andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg-,
Lundberg, fröken Wetterström, herr Carlsson i Bakeröd, fru Sandström,
herr Bengtsson i Yarberg och fröken Sandell.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1959
n
Reservation
i anslutning till utskottets hemställan under B av herr Elowsson, Nils, fru
Carlqvist, herrar Nilsson i Göteborg, Lundberg och Bengtsson i Varberg samt
fröken Sandell, vilka yttrat:
Frånvaron av fackliga organisationer på det husliga området gör det nödvändigt
att genom lagstiftning reglera hembiträdenas arbetsförhållanden.
Den nu gällande lagstiftningen tillgodoser dock endast till en ringa del syftet
att, såsom yttras i utskottets utlåtande, »tillförsäkra hembiträdena arbetsvillkor,
vilka så långt möjligt är likvärdiga med dem som tillämpas för övriga
arbetstagare». I konsekvens härmed anser vi att motionärernas önskemål
om en snar lösning av arbetstidens reglering på detta område borde ha
tillstyrkts av utskottet. Vi vill även hänvisa till arbetstidsförkortningen inom
andra områden och till att arbetstidslagstiftning för hembiträden redan förekommer
i vissa av de nordiska länderna.
Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer vi,
B. att riksdagen måtte med bifall till förevarande motioner,
I: 165 och 11:216, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,
att Kungl. Maj :t ville snarast möjligt förelägga riksdagen
förslag till arbetstidslagstiftning för hembiträden.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1959:73 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ersättning till F. M. From m. fl. a1 i texten