Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 194b

1959-02-12 · 11 sidor, varav 10 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 10 av 11 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1959:1, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 194b

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1959

1

Nr 1

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

förslag till lag om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen

den 30 juni 194b (nr 461), dels ock i ämnet väckta

motioner.

Genom en den 3 januari 1959 dagtecknad proposition, nr 20, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Lag

om fortsatt giltighet av hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461)

Härigenom förordnas, att hembiträdeslagen den 30 juni 1944* 1, vilken

enligt lag den 9 mars 1956 (nr 55) gäller till och med den 31 oktober 1959,

skall äga fortsatt giltighet till och med den 31 oktober 1962.

I samband med propositionen har utskottet till behandling förehaft två

till lagutskott hänvisade motioner, nr 165 i första kammaren av fru Carlqvist

och herr Berg, Gunnar, och nr 216 i andra kammaren av fröken Sanddell

m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj:t måtte begära att Kungl. Maj:t snarast måtte förelägga

riksdagen förslag till arbetstidslag för hembiträden».

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för Kungl. Maj:ts förslag, ävensom

i fråga om de skäl, som motionärerna åberopa till stöd för sin hemställan,

får utskottet, i den mån redogörelse därför icke lämnas här nedan, hänvisa

till propositionen och motionerna.

1 Senaste lydelse av 10 § se SFS 1947:264, av 15 och 16 §§ se SFS 1953:151.

1 — Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1959

Propositionens innehåll

Hembiträdeslagen föreslås skola i sin nuvarande lydelse erhålla förlängd

giltighet till och med den 31 oktober 1962.

Inledning

Hembiträdeslagen den 30 juni 1944 (nr 461) erhöll ursprungligen en till

tre år begränsad giltighetstid, vilken sedermera vid fyra tillfällen förlängts

med tre år i sänder. Efter den senaste förlängningen, som skedde genom lag

den 9 mars 1956 (nr 55), gäller hembiträdeslagen t. o. m. den 31 oktober

1959.

Med anledning av att statsmakterna således före sistnämnda tidpunkt

bör taga ställning till frågan om fortsatt lagstiftning på området, uppdrog

Kungl. Maj :t den 23 maj 1958 åt arbetsmarknadsstyrelsen att, efter att ha

inhämtat erforderliga yttranden, verkställa utredning rörande hittills vunna

erfarenheter av hembiträdeslagen ävensom rörande erfarenheterna av motsvarande

lagstiftning i de nordiska grannländerna samt inkomma med de

förslag i fråga om hembiträdeslagstiftningens fortsatta giltighet och utformning,

som föranleddes av utredningen.

Arbetsmarknadsstyrelsen har i skrivelse den 24 oktober 1958 redovisat det

sålunda erhållna uppdraget och därvid hemställt, att hembiträdeslagen med

oförändrat innehåll måtte erhålla fortsatt giltighet t. o. m. den 31 oktober

1962.

Hembiträdeslagens huvudsakliga innehåll

Hembiträdeslagen äger tillämpning å avtal, varigenom arbetstagare åtager

sig att utföra huvudsakligen husligt arbete i arbetsgivarens hushåll (1 § 1

st.). Från lagens tillämpningsområde undantages dock dels avtal, som ingås

för viss sammanhängande tid understigande en månad, dels avtal, som avser

mindre antal dagar i veckan än sex, och dels avtal, som icke innefattar heltidssysselsättning

(1 § 2 st.). Vidare avser lagen ej arbete, som utföres av

medlem av arbetsgivarens familj eller av husföreståndarinna eller därmed

jämförlig arbetsledare i hushåll, där hembiträde är anställt, eller av hushållerska

eller annan, som självständigt sköter hemmet i husmoders ställe

(2 §).

I motsats till allmänna arbetstidslagen och övriga lagar, som reglerar de

anställdas arbetstid, innehåller hembiträdeslagen inga bestämmelser om

arbetstidens längd för dag, vecka eller annan tidrymd. Hembiträdeslagen

ger i stället föreskrifter angående den minsta fritid, som ett hembiträde

skall äga åtnjuta. Härom stadgas, att den ordinarie arbetstiden skall sluta

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1959

3

senast kl. 19 utom för hembiträde, som uteslutande har till uppgift att sköta

barn (9 §), ävensom att hembiträdet skall äga åtnjuta fridagar i minst följande

omfattning, nämligen dels varannan söndag eller annan allmän helgdag

av kyrklig karaktär, dels en bestämd vardag varje vecka efter kl. 14

och dels den 1 maj efter kl. 13 (10 §).

Lagens bestämmelser om fritid, vilka är av tvingande karaktär, kompletteras

av föreskrifter om övertidsarbete (12 §). Endast vid vissa sjukdomsfall

har hembiträde ålagts skyldighet att utföra arbete å övertid. I övriga fall

förutsätter övertidsarbete att överenskommelse därom träffats mellan parterna.

Avtalsfriheten är dock begränsad såtillvida, att hembiträde under 18

år ej får användas till övertidsarbete mer än sju timmar i veckan (18 §).

För allt övertidsarbete är hembiträdet berättigat till gottgörelse, som skall

utgå kontant eller — om övertidsarbetet endast innefattar vakttjänst eller

är föranlett av sjukdomsfall — i form av ledighet å ordinarie arbetstid. I

samtliga de fall, där gottgörelsen enligt lagen skall utgå kontant, kan den

dock efter överenskommelse mellan parterna utbytas mot ledighet (13 §

1 st.). Lagen saknar bestämmelser om storleken av den kontanta övertidsersättningen.

Däremot föreskrives, att ledighet såsom gottgörelse för övertidsarbete

skall motsvara vad som kan anses skäligt med hänsyn till övertidsarbetets

art. Ledigheten får ej förläggas till tid före kl. 9 och ej heller

utgå under kortare tid än två timmar åt gången (13 § 2 st.). Avtal, varigenom

hembiträde helt eller delvis undandragits lagstadgad förmån för övertidsarbete,

är utan verkan (13 § 3 st.).

I lagen regleras även vissa andra frågor än de hittills berörda, såsom angående

avtalets ingående och upphörande, anställnings- och uppsägningstid,

hembiträdets rätt till bostad och vård vid sjukdom, lönens utbetalande, betyg

samt skadeståndsskyldighet.

I fråga om anställningsavtalets upphörande gäller som huvudregel, att avtal,

som är ingånget för bestämd tid, skall upphöra, då den överenskomna

tiden gått till ända, samt att annat avtal skall upphöra 14 dagar efter uppsägning

från någondera sidan (5 §). Om hembiträdet i väsentlig mån åsidosätter

sina skyldigheter mot arbetsgivaren eller befinnes lida av tuberkulos

i smittsamt skede eller av könssjukdom i sådant skede, äger arbetsgivaren

uppsäga avtalet till omedelbart upphörande (15 §). Likaså har hembiträdet

rätt att under vissa förutsättningar uppsäga avtalet med omedelbar verkan,

bl. a. för fall att arbetsgivaren ej utbetalar lönen i vederbörlig ordning eller

om arbetsgivaren eller någon, som bor inom dennes bostad, lider av sjukdom

som nyss nämnts (16 §).

Därest hembiträde, som åtnjuter kost och bostad hos arbetsgivaren, på

grund av sjukdom ej kan utföra sina sysslor, äger hembiträdet att, så länge

avtalet består, av arbetsgivaren erhålla bostad och kost jämte nödig personlig

tillsyn, såvida cj behov av sjukhusvård föreligger och hembiträdet på

grund härav intagits å sjukhus. Har arbetsgivaren härutöver bestritt kost
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1959

nåd för sjukvård åt hembiträdet, äger han söka kostnaden åter av henne

(7 §).

Arbetsgivare eller hembiträde, som åsidosätter sina förpliktelser enligt

avtalet eller lagen, är skyldig att ersätta därav uppkommen skada. Vid bedömande

om och i vad mån skada uppstått, skall hänsyn tagas även till omständigheter

av annan än rent ekonomisk betydelse. Under vissa förhållanden

kan skadeståndet nedsättas; fullständig befrielse från skadeståndsskyldighet

kan också äga rum (19 §).

I lagen saknas bestämmelser om tillsyn å lagens efterlevnad.

Tidigare överväganden

Vid de tidigare tillfällen, då spörsmålet om hembiträdeslagstiftning diskuterats,

har framkommit olika uppfattningar om hur en lagstiftning av detta

slag lämpligen bör vara konstruerad. Frågan har särskilt gällt huruvida

lagen bör ha karaktär av fritidslag eller av verklig arbetstidslag.

Redan vid hembiträdeslagens tillkomst övervägdes dessa båda alternativ.

Härom får utskottet hänvisa till propositionen nr 217/1944 och andra lagutskottets

utlåtande nr 50/1944. Angående de överväganden, som föregått

besluten om förlängning av lagens giltighetstid, må hänvisas till propositionen

nr 206/1947 och andra lagutskottets utlåtande nr 38/1947, propositionen

nr 65/1950 och andra lagutskottets utlåtande nr 22/1950, propositionen nr

81/1953 och andra lagutskottets utlåtande nr 12/1953 samt propositionen nr

10/1956 och andra lagutskottets utlåtande nr 4/1956.

En kortfattad redogörelse för diskussionen vid de skilda tillfällena lämnas

i propositionen i förevarande ärende.

Arbetsmarknadsstyrelsens utredning

I enlighet med det erhållna utredningsuppdraget har arbetsmarknadsstyrelsen

inhämtat yttranden från ett antal myndigheter och sammanslutningar.

Arbetsmarknadsstyrelsen har sålunda hört socialstyrelsen, arbetarskyddsstyrelsen,

riksförsäkringsanstalten, överstyrelsen för yrkesutbildning, Svenska

arbetsgivareföreningen, Svenska lantarbetsgivareföreningen, Riksförbundet

Landsbygdens Folk, Landsorganisationen i Sverige, Sveriges husmodersföreningars

riksförbund, Nordens husmorforbund, Hembiträdesföreningen i

Stockholm, Svenska barnsköterskeförbundet, Fredrika-Bremer-förbundet,

Folkpartiets kvinnoförbund, Högerns kvinnoförbund, Sveriges socialdemokratiska

kvinnoförbund samt Yrkeskvinnors samarbetsförbund. Vidare har

arbetsmarknadsstyrelsen infordrat yttranden från arbetsnämnden i Stockholm

och samtliga länsarbetsnämnder.

Beträffande förhållandena på hembiträdeslagstiftningens område i de

nordiska grannländerna har arbetsmarknadsstyrelsen erhållit upplysningar

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1959 5

från de danska och finska socialministerierna samt från Kommunal- og

Arbeidsdepartementet i Norge.

Om vad som framkommit under utredningen må hänvisas till redogörelse

i propositionen.

Som bakgrund till sina överväganden lämnar arbetsmarknadsstyrelsen i

den inledningsvis nämnda skrivelsen vissa uppgifter rörande arbetsmarknadsförhållandenas

utveckling på ifrågavarande område.

Styrelsen anför bl. a., att antalet anställda i husligt arbete enligt folkräkningarna

minskat under en följd av år. År 1930 uppgick sålunda detta

antal till 205 000, år 1940 till 158 000 och vid senaste folkräkningen år 1950

till 95 000. Sannolikt har nedgången fortsatt också efter år 1950. Flera orsaker

ligger enligt styrelsens mening bakom denna utveckling. Väsentligaste

torde vara att det husliga arbetsområdet under efterkrigstidens högkonjunktur

ej kunnat konkurrera med industrin och övriga näringar om den

kvinnliga arbetskraften. Arbetstiden har tidigare varit längre och löneförmånerna

torde genomsnittligt vara lägre. Arbetstidens förläggning har också

betraktats såsom obekväm. Sammankopplingen av arbetsplats och bostad

har varit en annan negativ faktor.

Utvecklingen torde även ha påskyndats genom hemarbetets rationalisering,

anför arbetsmarknadsstyrelsen och fortsätter:

Tillskottet av moderna, lättskötta lägenheter har varit större under den

senaste tioårsperioden än under någon motsvarande period tidigare. Konsumtionsvanorna

har förändrats med en markerad övergång till fabriksberedda

livsmedel och halvfabrikat. Konfektionsindustrin har övertagit hemsömnadens

roll och utvecklingen på tvättområdet har begränsat behovet

av även tillfällig hemhjälp.

Enligt arbetsförmedlingens statistik över lediga platser för fasta hembiträden

uppgick antalet dylika platser år 1947 till ca 48 500 och år 1957 till ca

38 600. Av dessa tillsattes 18 600 resp. 21 400. Tillförlitliga uppgifter om den

totala omfattningen av tillfällig hemhjälp, s. k. hemassistenter, föreligger ej,

men arbetsförmedlingens statistik visar beträffande dessa en ännu starkare

tendens till minskad efterfrågan. År 1947 anmäldes 165 000 lediga platser

av detta slag. Motsvarande tal 1957 var 89 400. Antalet tillsatta platser var

130 000 resp. 79 200.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller emellertid, att det alla rationaliseringar

och förenklingar till trots alltjämt erfordras fast anställd arbetskraft

för heltidstjänstgöring i många hem. Huvudsakligen gäller det sådana hem,

där husmodern har förvärvsarbete och minderåriga barn finns, vissa jordbrukshushåll

samt hem med större representationsplikter. 1 konkurrensen

om arbetskraften synes arbetsgivarna, framhåller styrelsen, i betydande

utsträckning ha anpassat anställningsvillkoren för hembiträdena till vad

som gäller på arbetsmarknaden i övrigt. Bristen på huslig arbetskraft har

medverkat till att hembiträdena i många fall kunnat erhålla t. o. in. gynnsammare

arbetsvillkor än lagen stadgar. Icke minst synes detta ha kommit

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1959

att gälla arbetstidens längd. I fråga om kvällsledighet och fridagar torde

dess bestämmelser ha blivit normgivande. Enligt arbetsmarknadsstyrelsens

uppfattning kan således erfarenheterna av lagen i stort sett sägas vara goda,

ett intryck som bestyrkes av de inkomna yttrandena. I yttrandena påyrkas

ej heller några större ändringar i lagen, påpekar styrelsen som vidare anför,

att kännedomen om hembiträdeslagen förefaller vara allmänt spridd och

att arbetsförmedlingarna i stor utsträckning rådfrågats beträffande tolkningen

av lagen.

Arbetsmarknadsstyrelsen framhåller i fortsättningen, att den primära

frågan alltjämt är huruvida arbetstiden på området skall

regleras i lag eller som hittills genom avtal i varje särskilt fall.

I denna del uttalar styrelsen som sin principiella uppfattning att hembiträdesyrket

bör erhålla en sådan arbetstidsreglering, att yrket i detta avseende

blir i möjligaste mån likställt med andra yrken. Styrelsen förklarar

sig medveten om att med hänsyn till de speciella förhållanden, som otvivelaktigt

råder på förevarande område, betydande praktiska och tekniska svårigheter

är förbundna med en dylik arbetstidsreglering. Sålunda finner

styrelsen liksom tidigare att bestämmelser om nettoarbetstid ej är lämpliga

på det husliga arbetets område. Bruttoarbetstidsreglering är att föredraga,

eftersom sådana bestämmelser gör det möjligt att på ett smidigare sätt

anpassa arbetstiden efter växlingar i hjälpbehovet, men ej heller en dylik

utformning av arbetstiden går enligt styrelsens åsikt helt fri från invändningar.

En annan olägenhet i samband med lagstiftning av nu ifrågasatt art

hänför sig till svårigheterna att kontrollera lagens efterlevnad. Det är vidare

angeläget att husmodern och hembiträdet i regel träffas dagligen. I händelse

av lagstadgad arbetstidsreglering kan problem uppstå på denna punkt

i de fall då husmodern har förvärvsarbete på heltid. De antydda svårigheterna

och olägenheterna utgör emellertid enligt styrelsens mening inte

tillräckliga skäl för att avvisa en arbetstidslagstiftning för hembiträdenas

del.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser sig dock ej nu kunna förorda att en lagstadgad

arbetstidsreglering genomföres. Styrelsen erinrar härvid om att

intresset på arbetstidsregleringens område för närvarande är inriktat på de

beslut om allmän arbetstidsförkortning, som nu successivt verkställes. Besluten

omfattar visserligen icke hembiträdena men återverkar i realiteten

även på deras arbetstid. En på initiativ av utredningen om kortare arbetstid

tillkommen undersökning rörande arbetstidsförkortningens ekonomiska och

sociala verkningar pågår, och åtskilligt synes återstå, innan klarhet vunnits

på förevarande område. Att vid sådant förhållande nu avgöra frågan om

arbetstidsreglering för hembiträdena finner styrelsen mindre lämpligt. Då

hembiträdeslagens framtida utformning är beroende av hur denna fråga

löses, bör lagen även i fortsättningen tills vidare ges tidsbegränsad giltighet,

anser styrelsen som vidare anför:

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1959 7

Ett uppskov med lösningen av arbetstidsfrågan för hembiträden torde icke

vara förenat med större olägenheter. Den verkställda utredningen har icke

givit vid handen, att i nuvarande läge något mera avsevärt behov av lagstadgad

arbetstidsreglering föreligger. Såsom tidigare framhållits har nämligen

på grund av den betydande knappheten på hembiträden utvecklingen

hittills tenderat mot att dessa i fråga om arbetstidens längd erhållit förmåner,

som är likvärdiga med övriga yrkesgruppers. Någon förändring i

detta avseende torde icke vara att vänta. Visserligen kan på grund av de

stora ungdomskullarna och de rådande förhållandena på arbetsmarknaden

ett något större antal flickor än tidigare komma att efter slutad skolgång

taga anställning i hemmen under de närmaste åren, men detta kan enligt

styrelsens mening knappast väntas ske i någon större utsträckning. Éj

heller torde arbetslösheten bland kvinnorna komma att nämnvärt påverka

hembiträdesbristen. I den mån arbetslösa kvinnor söker sig till husligt

arbete, torde det till övervägande delen vara såsom hemassistenter, dvs. tillfällig

hemhjälp. Det finnes således ingen anledning räkna med att tillgången

på hembiträden kommer att öka i sådan omfattning, att på grund

härav någon försämring i deras villkor behöver befaras. Någon dylik risk

har icke heller antytts i remissyttrandena.

Beträffande vissa av remissorgan gjorda framställningar om ändringar

i den gällande lagen anför arbetsmarknadsstyrelsen,

att styrelsen efter övervägande av de förslag och synpunkter, som framkommit

under utredningen, ej funnit några ändringar i lagen f. n. vara påkallade.

Under åberopande av den verkställda utredningen hemställer arbetsmarknadsstyrelsen

slutligen, att hembiträdeslagen med oförändrat innehåll

måtte förlänas fortsatt giltighet t. o. m. den 31 oktober 1962.

Arbetsmarknadsstyrelsens förslag är ej enhälligt, i det att ledamoten hr

Larsson och ersättaren hr Lindström reserverat sig mot styrelsens principuttalande

till förmån för lagstadgad arbetstidsreglering på området. Reservanterna

framhåller som sin uppfattning att lagen allt framgent bör bibehålla

karaktären av fritidslag och att lagen i sin nuvarande utformning

bör göras permanent.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Nilsson, har i propositionen

anfört hl. a. följande.

»Hemhiträdeslagen tillkom för att garantera de berörda arbetstagarna

arbetsförhållanden, som kunde betraktas såsom tillfredsställande och i

någon mån jämförliga med dem som råder inom arbetslivet i övrigt. Genom

att så skedde antogs det att hembiträdesyrket skulle komma att utöva större

dragningskraft på de arbetssökande kvinnorna än dittills. Under den tid

som lagen varit i kraft har det allmänt vitsordats, att den haft ett gynnsamt

inllytande på anställningsvillkor och arbetsförhållanden inom yrket.

Dessa torde nu vara avsevärt mycket förmånligare för de anställda än vid

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1959

lagens tillkomst. Härtill liar emellertid bidragit inte endast hembiträdeslagstiftningen

utan även arbetsmarknadsläget under den tid som lagen varit

i funktion. Den nedgång av antalet anställda i husligt arbete som redan

före hembiträdeslagens tillkomst kunnat konstateras under en följd av år

har därefter fortsatt. Med den knapphet på arbetskraft inom yrket, som

sålunda förelegat, har det varit möjligt för de anställda att tillförsäkra sig

bättre anställningsförmåner. Dessa torde vad särskilt gäller de i hembiträdeslagen

reglerade förhållandena ofta gå utöver vad lagen kräver.

Under sådana omständigheter kunde det måhända falla sig naturligt att

ställa frågan om någon fortsatt lagreglering på detta fält är behövlig. Lagstiftningen

torde emellertid vara av stor betydelse för ett friktionsfritt förhållande

mellan arbetsgivare och arbetstagare. Vid den utredning, som arbetsmarknadsstyrelsen

nu företagit, har heller inte framkommit några

önskemål om att avskaffa hembiträdeslagstiftningen.

Bland de frågor som hembiträdeslagen avhandlar tilldrar sig naturligt

nog de som rör arbetstid och fritid det största intresset. Hembiträdeslagen

är som framgått av redogörelsen för dess huvudsakliga innehåll inte någon

arbetstidslag i egentlig mening utan snarast en fritidslag. I samband med att

hembiträdeslagen nu åter prövas har vissa röster höjts för att lagen omarbetas

till en arbetstidslag. Den övervägande uppfattningen, även bland

dem som principiellt ansluter sig till tanken på en arbetstidsreglering också

på det husliga området, synes dock vara att tidpunkten inte är lämplig för

ett ställningstagande i frågan huruvida hembiträdeslagstiftningen bör innefatta

en direkt reglering av arbetstiden eller som nu en indirekt sådan

genom bestämmelser rörande fritid. I stort sett torde arbetstidsförhållandena

inom arbetslivet i övrigt ha slagit igenom även för hembiträdenas del,

och förutsättningar synes föreligga för att så skall ske också i fortsättningen,

oaktat någon direkt maximireglering av arbetstiden inte föreligger

för arbetstagarna i husligt arbete. Hembiträdeslagen synes i sin nuvarande

utformning tämligen väl fylla sitt ändamål. Jag tillstyrker därför arbetsmarknadsstyrelsens

förslag att hembiträdeslagen i oförändrad lydelse erhåller

förlängd giltighet till och med den 31 oktober 1962.»

Lagrådet

Lagrådet har lämnat förslaget utan erinran.

Motionerna

Motionärerna framhåller bl. a., att det husliga arbetsområdet, i den mån

tillgången på arbetstillfällen inom andra områden ökat, fått allt svårare att

få arbetskraft, detta sannolikt därför att arbetstidens längd och i många

fall bundenheten vid arbetsplatsen gör yrket mindre attraktivt. Ett ytterli
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1959 9

gare skäl är enligt motionärerna, att majoriteten av arbetsgivarna inom området

är förvärvsarbetande kvinnor, vilka genom införandet av 45 timmars

arbetsvecka själva fått längre fritid och därmed större möjlighet att tillmötesgå

den i hemmet anställda arbetskraftens krav på kortare arbetstid.

Arbetskraften inom det husliga området — ofta ersättare för husmor och

barnuppfostrare — bör enligt motionärerna icke ställas i sämre läge än

arbetskraft inom andra yrkesområden.

Utskottet

Hembitradeslagen antogs år 1944 för en tid av tre år och har sedan dess

förlängts fyra gånger, varje gång för en ny treårsperiod. Den nu löpande

giltighetsperioden utgår den 31 oktober 1959; genom propositionen föreslås,

att lagen skall förlängas för ännu en treårsperiod med oförändrad

lydelse.

Någon facklig organisation för hembiträden finns icke. Som följd härav

är hembiträdenas arbetsvillkor icke reglerade genom kollektivavtal. Hembiträdeslagens

väsentliga syfte är att, med beaktande av yrkets särpräglade

karaktär, tillförsäkra hembiträdena arbetsvillkor, vilka så långt möjligt är

likvärdiga med dem som tillämpas för övriga arbetstagare.

Bestämmelserna angående rätt till fritid är de mest betydelsefulla i hembiträdeslagen.

Såsom framgår av den ovan lämnade redogörelsen för lagens

huvudsakliga innehåll, meddelas emellertid däri åtskilliga andra föreskrifter

av betydelse, såsom om arbete på övertid, uppsägningstid, rätt till bostad och

vård vid sjukdom, lönens utbetalande samt betyg angående anställningen.

Fritidsbestämmelserna, som är tvingande, innebär i huvudsak följande.

Den oidinarie arbetstiden slutar, utom för barnsköterskor, senast klockan

19. Varannan söndag eller annan kyrklig helgdag är helt fri. Vidare föreligger

ratt till ledighet en vardagseftermiddag i veckan efter klockan 14. Slutligen

är eftermiddagen den 1 maj fri.

Arbetstiden är i övrigt icke reglerad. Vid lagens tillkomst och då det varit

fråga om förlängning av densamma har övervägts, att lagen skulle givas

formen av arbetstidslag. Av olika anledningar har förslag härom icke förelagts

riksdagen. Förslaget till den senaste förlängningen av lagen motiverades

huvudsakligen med att frågan om hembiträdenas arbetstid icke borde

brytas ut från det problemkomplex, som behandlats av arbetstidsutredningen

i dess år 1954 avgivna förslag till ny arbetstidslagstiftning (SOU 1954: 22),

samt att slutlig ställning till detta förslag icke borde tagas förrän möjligheterna

till en allmän arbetstidsförkortning kunde överblickas.

Frågan om en allmän arbetstidsförkortning löstes år 1957 så, att den normala

arbetstiden för flertalet arbetstagare successivt fram till år 1900 nedbringas

till 45 timmar. Sedan denna arbetstidsförkortning genomförts, borde

betingelserna vara gynnsammare för en prövning av frågan om en ny allmän

^ Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 sand. 2 and. Nr I

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1959

arbetstidslagstiftning. I samband härmed kan lämpligen även frågan om

hembiträdenas arbetstid upptagas. Utskottet — som i sitt av riksdagen godkända

utlåtande nr 38 till 1947 års riksdag uttalat sig för en arbetstidsreglering

för hembiträdena — anser sig icke i detta sammanhang böra göra några

närmare uttalanden angående riktlinjerna för en permanent lagstiftning på

området. Ett skäl härtill är, att önskemålet om en så långt möjligt likartad

lagstiftning i de nordiska länderna bör beaktas, ty den gemensamma arbetsmarknaden

är på ifrågavarande område en betydelsefull faktor.

Med hänsyn härtill och då det kan antagas, att förslag i ämnet kommer

att föreläggas riksdagen så snart omständigheterna medger, anser sig utskottet

icke böra tillstyrka yrkandet i motionerna 1:165 och 11:216 om

skrivelse till Kungl. Maj :t med hemställan att förslag till arbetstidslag för

hembiträden måtte framläggas snarast möjligt.

Utskottet har icke funnit anledning till erinran mot det genom propositionen

framlagda förslaget, att den nuvarande hembiträdeslagen med oförändrad

lydelse förlänges att gälla under ytterligare en treårsperiod, alltså

till och med den 31 oktober 1962.

Utskottet hemställer,

A. att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition,

nr 20;

B. att förevarande motioner, I: 165 och II: 216, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 februari 1959

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson*, Axel E. Svensson,

Sunne, fru Carlqvist, fru Svenson samt herrar Mannerskantz och Söderquist*;
från

andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg-,

Lundberg, fröken Wetterström, herr Carlsson i Bakeröd, fru Sandström,

herr Bengtsson i Yarberg och fröken Sandell.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 1 år 1959

n

Reservation

i anslutning till utskottets hemställan under B av herr Elowsson, Nils, fru

Carlqvist, herrar Nilsson i Göteborg, Lundberg och Bengtsson i Varberg samt

fröken Sandell, vilka yttrat:

Frånvaron av fackliga organisationer på det husliga området gör det nödvändigt

att genom lagstiftning reglera hembiträdenas arbetsförhållanden.

Den nu gällande lagstiftningen tillgodoser dock endast till en ringa del syftet

att, såsom yttras i utskottets utlåtande, »tillförsäkra hembiträdena arbetsvillkor,

vilka så långt möjligt är likvärdiga med dem som tillämpas för övriga

arbetstagare». I konsekvens härmed anser vi att motionärernas önskemål

om en snar lösning av arbetstidens reglering på detta område borde ha

tillstyrkts av utskottet. Vi vill även hänvisa till arbetstidsförkortningen inom

andra områden och till att arbetstidslagstiftning för hembiträden redan förekommer

i vissa av de nordiska länderna.

Under åberopande av vad sålunda anförts hemställer vi,

B. att riksdagen måtte med bifall till förevarande motioner,

I: 165 och 11:216, i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla,

att Kungl. Maj :t ville snarast möjligt förelägga riksdagen

förslag till arbetstidslagstiftning för hembiträden.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:73 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj ds proposition angående ersättning till F. M. From m. fl. a1 i texten