Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om krigsansvarighet för livoch invaliditetsför säkring.

1959-04-08 · 19 sidor, varav 19 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: Märkbara fel — ungefär 0,7 % av orden ser trasiga ut; enstaka ord kan vara felavlästa
  • Sidnummer: alla 19 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1959:11, Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om krigsansvarighet för livoch invaliditetsför säkring.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1959

1

Nr 11

Utlåtande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag

till lag om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsför

säkring.

Genom en den 6 februari 1959 dagtecknad proposition, nr 51, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagda i statsrådet och lagrådet förda

protokoll, föreslagit riksdagen att antaga följande

Förslag

till

Lag

om krigsansvarighet för liv- och invaliditetsförsäkring

Härigenom förordnas som följer.

Inledande bestämmelser

1 §•

Denna lag äger tillämpning å försäkringsavtal varigenom försäkringsanstalt,

som driver försäkringsrörelse här i riket, å svensk medborgare eller

å utlänning med hemvist härstädes meddelat

1. livförsäkring (kapitalförsäkring, livränteförsäkring) för dödsfall;

2. invaliditetsförsäkring, som

a) avser premiebefrielse för livförsäkring för dödsfall eller för livsfall eller

b) meddelats i samband med livränteförsäkring för livsfall på sådant sätt

att invaliditetsförsäkringen upphör, om livränteförsäkringen upphör, eller

c) meddelas av anstalt, vars rörelse i huvudsak omfattar tjänstepensionslörsäkring.

Å livförsäkring för livsfall i förening med invaliditetsförsäkring är lagen

tillämplig efter vad därom stadgas i 19 §.

Lagen avser ej återförsäkring eller försäkring hos ränte- och kapitalförsäkringsanstalt.

Konungen äger i fråga om försäkring hos utländsk anstalt meddela undantag

från lagens tillämpning.

2 §•

I denna lag förstås med

krigstillstånd krig, vari Sverige befinner sig, eller annat förhållande, som

av Konungen med avseende å lagens tillämplighet jämställes med sådant

krig,

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 11

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1959

krigsansvarighet försäkringsgivares ansvarighet för sådant dödsfall eller

fall av invaliditet, som inträffar under krigstillstånd eller, där det föranletts

av krigshandling under tid då krigstillstånd varit rådande, inom ett år efter

krigstillståndets upphörande,

krigspremie sådan tilläggspremie, som betingas av krigsansvarighet,

risksumma, vid sådan kapitalförsäkring å en persons liv, som medför utbetalning

av försäkringssumman på en gång vid den försäkrades död, skillnaden

mellan försäkringssumman och det tekniska återköpsvärdet samt vid

annan försäkring ett med hänsyn till försäkringsformen bestämt motsvarande

belopp, samt

tekniskt återköpsvärde försäkrings beräknade värde vid full återköpsrätt

oavsett om sådan rätt föreligger eller ej.

Med invaliditetsförsäkrings årsbelopp avses i fråga om invaliditetsränteförsäkring

det belopp för år, varmed försäkringsgivaren enligt försäkringsavtalet

har att fullgöra sin betalningsskyldighet vid inträffat försäkringsfall,

och i fråga om kapitalförsäkring för fall av invaliditet ett motsvarande omräknat

belopp.

Krigsansvarighet och bestridande av kostnaden för sådan ansvarighet

3 §■

Krigsansvarighet åvilar försäkringsgivaren intill, förutom det tekniska

återköpsvärdet, ett belopp av risksumman som vid dödsfall utgör fyrahundratusen

kronor och vid invaliditet motsvarar ett årsbelopp av tolvtusen kronor

(krigsskyddad risksumma). Hava å samma person flera livförsäkringar

eller flera invaliditetsförsäkringar meddelats av en eller flera försäkringsgivare,

skall, där ej Konungen annorlunda förordnar, vad nu sagts gälla den

sammanlagda risksumman för dödsfall eller för invaliditet samt tidigare

meddelad försäkring åtnjuta krigsskydd framför senare meddelad.

Förbehåll, som strider mot första stycket eller som eljest innebär, att någon

med krigstillstånd sammanhängande omständighet skulle för försäkringsgivaren

medföra frihet, helt eller delvis, från ansvarighet som i första stycket

sägs, må ej av försäkringsgivaren åberopas; dock att Konungen äger medgiva,

att sådant förbehåll må åberopas beträffande försäkring, som meddelats

efter krigstillståndets inträdande eller inom tre månader dessförinnan.

4 §■

Vid dödsfall eller fall av invaliditet för vilket krigsansvarighet åvilar försäkringsgivaren

har denne, där ej Konungen annorlunda förordnar, att i

fråga om försäkring, beträffande vilken försäkringsgivarens betalningsskyldighet

skall fullgöras med belopp för en gång, i vanlig ordning utgiva ett

belopp motsvarande det tekniska återköpsvärdet, ökat med hälften av risksumman

dock högst med femtiotusen kronor.

Skall betalningsskyldigheten enligt försäkringsavtalet fullgöras med belopp,

som förfalla till betalning efter hand i särskilda poster, skall, där ej

Konungen annorlunda förordnar, utbetalning ske enligt avtalet, vid invaliditetsränteförsäkring

dock ej med högre belopp än tolvtusen kronor för år.

I fall som nu sagts må utbetalning ej ske längre än till dess sammanlagda

beloppet av de verkställda utbetalningarna uppgår, vid livförsäkring till

vad som enligt första stycket skolat utbetalas, därest försäkringsbeloppet

utgått på en gång, och vid invaliditetsförsäkring till belopp som Konungen

bestämmer.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr it år 1959

3

5 §.

Hava å samma person flera livförsäkringar meddelats av en eller flera försäkringsgivare,

skall vid utbetalning enligt 4 § vad där stadgas tillämpas

å försäkringarnas sammanlagda risksumma. I fråga om flera invaliditetsförsäkringar

skall vad i nämnda paragraf sägs äga tillämpning å det mot

försäkringsförmånerna svarande sammanlagda årsbeloppet.

Belopp som enligt första stycket vid dödsfall utgives av sammanlagda

risksumman fördelas på försäkringarna i förhållande till deras krigsskyddade

risksummor. Belopp som vid invaliditet utgives av det sammanlagda

årsbeloppet fördelas på försäkringarna i förhållande till försäkringarnas

årsbelopp, såvitt krigsansvarighet för dessa åvilar försäkringsgivaren.

6 §•

Vad som återstår av försäkrings krigsskyddade risksumma sedan utbetalning

skett enligt 4 och 5 §§ må ej utgivas förrän krigspremie fastställts

enligt 14 § första stycket eller befunnits icke behöva uttagas. Om så erfordras,

må betalningen uppskjutas ytterligare högst ett år. Ä ogulden del skall

från det avgörande om krigspreniien träffats gäldas ränta efter räntefot, som

Konungen bestämmer.

7 §•

Om de sammanlagda krigsskyddade risksummorna för inträffade försäkringsfall,

för vilka krigsansvarighet med avseende å visst krigstillstånd åvilar

försäkringsgivaren, överstiga summan av de å tiden för krigstillståndet

belöpande riskpremierna för samtliga av försäkringsgivaren meddelade försäkringars

krigsskyddade risksummor, må skillnaden (överkostnaden) till

hälften eller den mindre del, som Konungen bestämmer, täckas genom uttagande

av krigspremie för envar försäkrad, medan återstoden skall täckas

genom tillskott från försäkringsgivaren, allt i den mån ej annat föranledes

av vad i 8—11 §§ stadgas.

8 §.

Krigspremie må icke överstiga en tjugondei av den högsta krigsskyddade

risksumma, som under krigstillståndet gällt för den försäkrade.

9 §■

Inländsk försäkringsgivare vare ej pliktig att till överkostnadens täckande

tillskjuta större belopp än som, utan att tryggheten för gällande försäkringsavtal

äventyras eller enskilda försäkringstagares rätt förnärmas, kan tagas

i anspråk dels genom anlitande av såväl tillgängligt som för tio år enligt

av Konungen meddelade bestämmelser förutberäknat överskott å försäkringsgivarens

rörelse dels ock genom anlitande av till framtida förfogande

avsatta medel, regleringsfond, säkerhetsfond, utjämningsfond och återbäringsfond.

I överskotts- och fondmedlen inräknas endast vad som belöper å

försäkring eller försäkringsdel, vars risksumma är krigsskyddad.

Vad här stadgats om inländsk försäkringsgivares tillskottsplikt skall äga

motsvarande tillämpning å utländsk försäkringsgivare enligt de närmare bestämmelser,

som meddelas av Konungen.

10 §.

Om sammanlagda beloppet av de krigspremier, som enligt 8 § må uttagas,

ej förslår till täckande av den del av överkostnaden, som enligt 7 § "må

täckas genom uttagande av dylika premier, skall återstoden täckas genom

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1959

att, med iakttagande av begränsningarna i 9 §, försäkringsgivarens tillskott

höjes. På motsvarande sätt må, om det belopp, varmed försäkringsgivaren

är pliktig att bidraga, icke förslår till täckande av på denne belöpande del

av överkostnaden, "återstoden täckas genom att, med iakttagande av begränsningen

i 8 §, krigspremierna höjas.

11 §.

Kan hela överkostnaden icke täckas i den ordning, som i 10 § sägs, må

bristen utjämnas genom att de belopp, som innehållits enligt 4—6 §§, nedsättas

i förhållande till försäkringarnas krigsskyddade risksummor.

12 §.

Konungen äger förordna, att vid bestämmande och täckning av överkostnad

olika försäkringsbestånd skola särskiljas. Sådant förordnande må ock

meddelas med avseende allenast å tillämpning av 11 §.

13 §.

Skall enligt 12 § överkostnad bestämmas särskilt för olika försäkringsbestånd,

må likväl utjämning av kostnaden för krigsansvarigheten ske mellan

bestånden eller några av dem. Utjämning må ock ske mellan försäkringsbestånd

hos olika försäkringsgivare, vilka därom träffat avtal.

Krigspremies fastställande och uttagande

14 §.

Krigspremie fastställes så snart lämpligen kan ske efter det krigstillståndet

upphört och senast inom två år därefter. Krigspremie bestämmes, med tilllämpning

av det förenklade beräkningssätt Konungen må medgiva, så att

det belopp, som för visst försäkringsbestånd skall täckas genom krigspremier,

fördelas å försäkringarna inom beståndet i förhållande till den högsta

krigsskvddade risksumma, som för varje försäkrad gällt under krigstillståndet.

„

Om försäkring helt eller delvis upphör av annan orsak än sadant forsakringsfall,

för vilket krigsansvarighet åvilar försäkringsgivaren, må utan hinder

av vad i första stycket sägs krigspremien fastställas vid försäkringens

upphörande och beräknas enligt de närmare bestämmelser, som meddelas av

Konungen. Beträffande försäkring, som upphör till viss del, skall fastställandet

avse allenast denna del, där ej annorlunda förordnas.

15 §.

Krigspremie skall erläggas å tid som Konungen bestämmer; dock att under

ett år icke må fordras betalning vilken överstiger, vid kapitalförsäkring

för dödsfall å en persons liv en hundradel av försäkringssumma, som omfattas

av krigsansvarigheten, och vid annan försäkring ett med hänsyn till

försäkringsformen bestämt motsvarande belopp.

I avräkning å blivande krigspremie må, från det krigstillståndet inträtt,

provisorisk krigspremie uttagas. Vad i första stycket stadgas om bestämmande

av tid för krigspremies erläggandc och om den högsta årliga betalning,

som må fordras, skall äga motsvarande tillämpning i fråga om provisorisk

krigspremie.

Utan hinder av vad i första stycket stadgas äger försäkringsgivaren vid

utbetalning på grund av försäkringen eller vid försäkringens nedsättning av

annan anledning än i 16 § första stycket sägs tillgodogöra sig fastställd krigspremie.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr ti år 1959

5

16 §.

Erlägges icke krigspremiebelopp inom en månad från förfallodagen, må

enligt de närmare bestämmelser Konungen meddelar försäkringsgivarens förpliktelser

nedsättas under förutsättning,

1. att minst en månad förflutit från det försäkringsgivaren till försäkringstagaren

avsänt meddelande om premiens belopp och förfallodag samt om påföljden

av underlåten betalning, dock att meddelande, som avsänts tidigare

än en månad före förfallodagen, ej må åberopas, samt

2. att försäkringsgivaren till försäkringstagaren avlåtit meddelande, att

han på grund av dröjsmålet gör rätten till nedsättning gällande, med underrättelse

tillika om villkoren för försäkringstagarens återinträde i sina rättigheter

enligt avtalet.

Försäkringsgivarens förpliktelser må anses nedsatta från dagen för det

sistnämnda meddelandets avlåtande.

17 §.

Oguldet krigspremiebelopp, som försäkringsgivaren icke kan tillgodogöra

sig vid utbetalning på grund av försäkringen eller genom försäkringens nedsättning,

må ej uttagas.

Särskilda bestämmelser

18 §.

Konungen äger utöver vad ovan sägs medgiva avvikelse från vad i 3—17 §§

stadgas beträffande

1. livförsäkring, som meddelats av anstalt, vars rörelse i huvudsak omfattar

tjänstepensionsförsäkring;

2. korttidsförsäkring, försäkring med naturlig premie eller försäkring med

lägre premie under viss tid, vilken vid krigstillståndets inträdande ännu ej

gått till ända;

3. grupplivförsäkring, som meddelats enligt särskilda grunder;

4. livförsäkring, beträffande vilken ansvarigheten begränsats på grund av

att premiebetalningen avbrutits i förtid (fribrev);

5. annan livförsäkring, vilken vid krigstillståndets inträdande icke varit

i kraft fem år; samt

6. invaliditetsförsäkring.

19 §.

Har livförsäkring för dödsfall eller för livsfall meddelats i förening med

invaliditetsförsäkring, äger Konungen föreskriva, att försäkringarna vid bestämmande

av försäkringsgivarens tillskott till täckande av överkostnad samt

vid nedsättning enligt 11 eller l(i § skola betraktas såsom en enda försäkring.

Har invaliditetsförsäkringen meddelats av annan försäkringsgivare än den,

hos vilken livförsäkringen tagits, må genom avtal mellan försäkringsgivarna,

vilket godkännes av försäkringsinspektionen, bestämmas att vad i första

stycket är stadgat skall gälla i fråga om försäkringarna.

20 §.

Då försäkringsgivare bar alt lämna tillskott till täckande av överkostnad,

skola, där ej Konungen annorlunda förordnar, överskottsmedel tagas i anspråk

före fondmedel samt fondmedlen frigöras i den ordning, som gäller för

täckande av förlust.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1959

21 §.

Konungen äger medgiva, att försäkringsfonden må, utöver vad som följer

av stadgandet i 274 § andra stycket lagen om försäkringsrörelse, till belopp

motsvarande försäkringsgivarens tillskott eller, innan tillskottet fastställts,

vad försäkringsgivaren beräknas skola tillskjuta på grund av krigsansvarigheten,

redovisas i andra värdehandlingar än i nämnda paragraf första stycket

1—7 avses.

Sådant förutberäknat överskott, som avses i 9 §, må i försäkringsgivarens

balansräkning uppföras såsom tillgång.

22 §.

Under krigstillstånd och till dess krigspremier fastställts enligt 14 § företa

stycket eller befunnits icke behöva uttagas må, om ej Konungen för särskilt

fall annorlunda förordnar, tilldelning av återbäring icke ske och ej heller

beslut fattas om utdelning av vinst till aktieägare eller av ränta till garant.

Varder utdelning av vinst eller ränta beslutad och verkställd i strid mot

vad i första stycket stadgas, vare de, som uppburit sådan utdelning, skyldiga

att återbetala denna jämte fem procent ränta därå. För brist, som kan uppkomma

vid återbetalningen, vare de, som medverkat till beslutet eller verkställandet

därav, ansvariga efter de grunder, som stadgas beträffande skadeståndsskyldighet

i 320, 323 och 324 §§ lagen om försäkringsrörelse.

23 §.

För tillämpning av vad i denna lag stadgas skola grunder upprättas. Beträffande

sådana grunder skall i tillämpliga delar gälla vad i lagen om försäkringsrörelse

och lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva

försäkringsrörelse här i riket stadgas om grunder för livförsäkringsrörelse.

24 §.

Sker avvikelse från denna lag eller från grunder eller särskilda föreskrifter

för lagens tillämpning, skall i fråga om inländskt bolag vad i 288, 289,

320, 321, 323 och 324 §§ lagen om försäkringsrörelse samt beträffande utländsk

försäkringsanstalt vad i 25 § lagen om rätt för utländsk försäkringsanstalt

att driva försäkringsrörelse här i riket stadgas äga motsvarande tilllämpning.

25 §.

Styrelseledamot, verkställande direktör eller likvidator, som uppsåtligen

eller av vårdslöshet i strid mot bestämmelsen i 22 § första stycket låter verkställa

tilldelning av återbäring eller utbetalning av vinst eller ränta, straffes

med dagsböter eller fängelse.

26 §.

Konungen må uppdraga åt försäkringsinspektionen att i Konungens ställe

fullgöra vad som enligt denna lag ankommer på Konungen, dock ej såvitt

avser rätt jämlikt 2 § att med avseende å lagens tillämplighet med krig, vari

Sverige befinner sig, jämställa annat förhållande.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen enligt därå meddelad

uppgift utkommit av trycket i Svensk författningssamling.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1959

7

I fråga om försäkring, som meddelats före den 1 juli 1941, är försäkringsgivaren,

såvitt angår risksumma som ej åtnjuter krigsskydd enligt 3 §,

ansvarig i överensstämmelse med avtalet; dock att Konungen äger förordna

om uppskov med utbetalningen.

Genom denna lag upphäves lagen den 11 juni 1943 (nr 338) om krigsansvarighet

för liv- och invaliditetsförsäkring.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen framlägges förslag till ny lag om krigsansvarighet för livoch

invaliditetsförsäkring att ersätta 1943 års lag i ämnet. I förslaget har

med hänsyn till penningvärdets fall uppräkning skett av de belopp efter

vilka krigsansvarigheten bestämmes. Därutöver har av försäkringstekniska

skäl verkställts en omarbetning av ansvarighets- och utbetalningsreglerna.

Inledning

Genom lagen den 11 juni 19b3 (nr 338) om krigsansvarighet för liv- och

invaliditetsförsäkring har bestämmelser meddelats i syfte att under krigstillstånd

ge försäkringstagarna ett mer omfattande skydd än som skulle

följa av eljest tillämpade avtalsvillkor vid sådan försäkring.

I skrivelse till Kungl. Maj :t den 20 december 1956 har försäkringsinspektionen

framlagt förslag till omarbetning av krigsansvarighetslagen. Främst

åsyftas med förslaget att bringa lagens bestämmelser i formell överensstämmelse

med 1948 års lag om försäkringsrörelse (SFS nr 433) och 1950 års

lag om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse här

i riket (SFS nr 272), vilka båda författningar trätt i kraft efter tillkomsten

av krigsansvarighetslagen. Förslaget tar även hänsyn till nytillkomna försäkringsformer

och inträffade förändringar i penningvärdet. Slutligen har

inspektionens bedömningar skett mot bakgrund av livförsäkringsbolagens

planerade organisation i fall av krig.

Till grund för försäkringsinspektionens förslag har legat en av Svenska

livförsäkringsbolags förening till Kungl. Maj :t ställd skrivelse den 5 februari

1953 med förslag till ändrad lagstiftning i ämnet. Föreningen har

även, efter remiss, yttrat sig över inspektionens förslag. Föreningen har

därvid godtagit förslaget, utom på en punkt, där föreningens ståndpunkt i

det följande kommer att särskilt redovisas.

Krigsansvarighetslagens innehåll

Krigsansvarighetslagens tillämplighetsområde angives i dess 1 §. I stort

sett äger lagen tillämpning på livförsäkring (kapital- eller livränteförsäkring)

för dödsfall samt på invaliditetsförsäkring, under förutsättning an
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1959

tingen att denna avser premiebefrielse för livförsäkring eller förenats med

livränteförsäkring för livsfall på sådant sätt att invaliditetsförsäkringen

upphör, om livränteförsäkringen upphör, eller ock att invaliditetsförsäkringen

meddelats av bolag, vars rörelse i huvudsak omfattar livränteförsäkring.

Lagen gäller icke beträffande återförsäkring eller försäkring hos anstalt,

som utom återför säkring endast meddelar kollektiv försäkring, samt

icke heller beträffande ränte- och kapitalförsäkringsanstalts verksamhet.

I 2 § definieras vissa grundläggande begrepp i lagen.

Lagens huvudregel i fråga om krigsansvarigheten upptages i 3 §. Sådan

ansvarighet åvilar försäkringsgivaren intill ett belopp av, utöver återköpsvärdet,

200 000 kronor av risksumman för dödsfall och samma belopp av

risksumman för invaliditet (krigsskyddad risksumma). Med risksumma

törstås vid kapitalförsäkring för dödsfall å en persons liv skillnaden mellan

försäkringssumman och återköpsvärdet samt vid annan försäkring ett

med hänsyn till försäkringsformen bestämt motsvarande belopp. Om flera

liv- eller flera invaliditetsförsäkringar å samma person meddelats av en

eller flera försäkringsgivare, gäller begränsningsregeln, om Kungl. Maj:t

inte förordnar om annat, den sammanlagda risksumman för dödsfall eller

för invaliditet. Tidigare meddelad försäkring åtnjuter därvid krigsskydd

framför senare meddelad.

Bestämmelser om utbetalningen av försäkringsbelopp ges i 4 §. Har under

krigstillstånd försäkringsfall inträffat, för vilket krigsansvarighet åvilar

försäkringsgivaren, skall denne, där ej Kungl. Maj :t förordnar annorlunda,

i vanlig ordning utbetala ett belopp motsvarande återköpsvärdet, ökat med

hälften av risksumman dock högst med 50 000 kronor. Om flera liv- eller

flera invaliditetsförsäkringar å samma person meddelats av en eller flera

försäkringsgivare, gäller begränsningsregeln den sammanlagda risksumman

för dödsfall eller för invaliditet och utbetalningarna fördelas, om begränsningsregeln

behöver träda i tillämpning, på de olika försäkringarna i förhållande

till deras krigsskyddade risksummor. Återstoden av krigsskyddad

risksumma får ej utgivas förrän efter krigets slut.

Med avseende å finansieringen av de på grund av ett krig ökade kostnaderna

rör sig lagen med begreppet överkostnad, varmed förstås skillnaden

mellan å ena sidan de sammanlagda krigsskyddade risksummorna för inträffade

försäkringsfall, för vilka krigsansvarighet åvilar försäkringsgivaren,

och å andra sidan summan av de å tiden för krigstillståndet belöpande riskpremierna

för samtliga av försäkringsgivaren meddelade försäkringars

krigsskyddade risksummor.

I 5—11 §§ regleras i vilken ordning överkostnaden skall bestridas. I princip

skall kostnaden delas lika mellan försäkringstagarna och försäkringsgivarna.

Försäkringstagarna ålägges att betala viss krigspremie och bolagen

skall bidraga med tillskott av vinst- och fondmedel. Krigspremien är maximerad

till fem procent av den högsta krigsskyddade risksumma, som under

kriget varit gällande för den försäkrade. Bolaget är ej skyldigt att bidraga

med högre tillskott än som, utan att tryggheten för gällande försäk
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1959

9

ringsavtal äventyras eller enskilda försäkringstagares rätt förnärmas, kan

tagas i anspråk dels genom anlitande av såväl tillgängligt som för 10 år

framåt förutberäknat överskott å rörelsen, dels ock genom nedsättning av

utjämningsreserv, vinstfonder, säkerhetsfond och återbäringsreserv. I överskotts-

och fondmedel inräknas endast vad som belöper på försäkring, vars

risksumma är krigsskyddad. Om krigspremieinkomsten och bolagens egna

tillskott visar sig otillräckliga för täckande av överkostnaden, utjämnas

bristen genom att de försäkringsbelopp, som innehållits, nedsättes i förhållande

till försäkringarnas krigsskyddade risksummor. Kungl. Maj :t äger

förordna, att vid bestämmande och täckning av överkostnad olika försäkringsbestånd

skall särskiljas. Sådant förordnande kan även meddelas när

fråga endast är om nedsättning av innehållna ersättningsbelopp. Skall enligt

förordnande av Kungl. Maj:t överkostnad bestämmas särskilt för olika

försäkringsbestånd, kan likväl utjämning av kostnaden för krigsansvarigheten

ske mellan bestånden eller några av dem. Utjämning kan också ske

mellan försäkringsbestånd hos olika försäkringsgivare, i den mån dessa träffat

avtal därom.

Om krigspremies fastställande och uttagande meddelas bestämmelser i

12—15 §§. Krigspremierna fastställes i huvudsak efter krigets slut sedan

krigsbokslut blivit uppgjort. I avräkning å den blivande krigspremien får

dock, sedan krigstillståndet inträtt, provisorisk krigspremie uttagas. För

såväl krigspremie som provisorisk krigspremie gäller, att i allmänhet under

ett år icke får krävas betalning, vilken överstiger en procent av den av krigsansvarigheten

omfattade försäkringssumman.

Beträffande vissa typer av försäkringar -—• livförsäkring som meddelats av

anstalt vars rörelse i huvudsak omfattar livränteförsäkring, korttidsförsäkring,

försäkring med naturlig premie eller försäkring med lägre premie under

vissa år, vilka vid krigstillståndets inträdande ännu ej gått till ända, annan

livförsäkring, vilken vid krigstillståndets inträdande icke varit i kraft

fem år, och invaliditetsförsäkring — gäller enligt 16 § att Kungl. Maj :t eller,

i fråga om utländsk anstalt, försäkringsinspektionen äger medgiva avvikelse

från vad i lagen stadgas rörande krigsansvarigheten och bestridandet av

kostnaderna för sådan ansvarighet samt rörande krigspremiernas fastställande

och uttagande.

För tillämpning av lagens bestämmelser skall enligt 21 § särskilda grunder

upprättas. Grunderna skall såvitt angår utländsk anstalt stadfästas av försäkringsinspektionen

men i övrigt av Kungl. Maj :t.

Föreslagna ändringar i krigsansvarighctslagen

Försäkringsinspektionen

Försäkringsinspektionens förslag innefattar icke några avsteg från de

grundläggande principer, som präglar gällande lag. Såsom framgått innebär

förslaget i första hand en anpassning av lagens bestämmelser till senare tillkommen

lagstiftning, nämligen 1948 års lag om försäkringsrörelse och 1950

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1959

års lag om rätt för utländsk försäkringsanstalt att driva försäkringsrörelse

här i riket.

Försäkringsinspektionen anför i sin förut berörda skrivelse såsom tänkbart,

att en allsidig, från grunden gående utredning rörande de ansvarighetsproblem,

som livförsäkringen möter i händelse av krig, skulle kunna

leda till delvis andra lösningar än dem, krigsansvarighetslagen nu innehåller.

Ett krig, vari vårt land blir indraget, kan medföra sådana störningar i

livförsäkringsbolagens verksamhet, att samtliga bolag eller vissa av dem icke

kan fungera på det sätt, som krigsansvarighetslagen förutsätter. Därest på

en gång antalet försäkringsfall blir mycket stort och försäkringstagarna på

grund av krigsförhållandena får svårigheter att inbetala premier till bolagen

samtidigt som dessa icke i praktiken kan förvandla sina värdehandlingar

i kontanta medel, kan situationen bli svårbemästrad för bolagen. Personalbrist

och materiella skador på livförsäkringsbolagens fastigheter och tekniska

anläggningar kan också försvåra eller omöjliggöra bolagens funktioner

under krig. Behov kan därför föreligga av avvikelser från den i krigsansvarighetslagen

skisserade ordningen. I viss mån öppnar lagen själv

möjligheter till avvikelser från den avsedda normalordningen. Det kan emellertid,

framhåller inspektionen, bliva nödvändigt att göra ytterligare avvikelser

från lagen. Behov av dispenser kan emellertid även uppkomma beträffande

vissa stadganden i försäkringsavtalslagen och lagstiftningen om försäkringsrörelse.

Det synes inspektionen mest ändamålsenligt, att samtliga

dessa dispensfrågor löses genom den särskilda lagstiftningen med vissa bestämmelser

om inländsk försäkringsrörelse respektive utländsk försäkringsrörelse

här i riket vid krig in. m. Inspektionen erinrar också om möjligheten

att utnyttja moratorielagen.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Lange, har vid lagrådsremissen

anfört:

»För egen del kan jag ansluta mig till de synpunkter rörande omfattningen

av den förestående revisionen av krigsansvarighetslagen, som försäkringsinspektionen

anfört. Goda skäl talar för att man i princip bibehåller

den nuvarande i lagen angivna administrativa ordningen för reglering av

krigsansvarigheten. Frågor om dispenser och avvikelser i trängda lägen från

lagens bestämmelser torde få lösas gemensamt med likartade frågor på det

övriga försäkringsområdet genom den särskilda lagstiftningen om försäkringsrörelse

vid krig.

Det är min avsikt att senare denna dag anmäla förslag till ny lagstiftning

med bestämmelser om inländsk respektive utländsk försäkringsrörelse vid

krig m. m. Detta förslag innefattar en utvidgning av de befogenheter Kungl.

Maj :t och försäkringsinspektionen har enligt hittills gällande bestämmelser

och möjliggör en långtgående anpassning av försäkringsverksamheten efter

extraordinära förhållanden.

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1959

11

I enlighet med vad nu anförts har inom handelsdepartementet upprättats

förslag till omarbetade bestämmelser rörande krigsansvarigheten för livoch

invaliditetsförsäkring. Med hänsyn till att de föreslagna ändringarna

berör flertalet paragrafer i den nuvarande lagen har det ansetts mest ändamålsenligt

att låta denna ersättas av ny lag.»

Specia lmotivering

Beträffande motiveringen till de olika bestämmelserna i den föreslagna

lagen får utskottet, i den mån redogörelse härför icke är intagen i det följande,

hänvisa till s. 12—23 i propositionen.

3 §■

Paragrafen motsvarar 3 § gällande lag.

Försäkringsinspektionen

Försäkringsinspektionen bibehåller i sitt förslag principen i nuvarande

lag att begränsa krigsansvarigheten till att omfatta försäkrings tekniska

återköpsvärde jämte ett maximerat belopp av risksumman (krigsskyddad

risksumma). I 1943 års lag har högsta krigsskyddade risksumma fastslagits

till 200 000 kronor för såväl liv- som invaliditetsförsäkring. Inspektionen

föreslår, i enlighet med livbolagföreningens framställning, att den krigsskyddade

risksumman vid invaliditetsförsäkring av praktiska skäl i stället

bestämmes i förhållande till ett visst högsta årligt räntebelopp. Den föreslagna

metoden att begränsa försäkringsgivarens krigsansvarighet för invaliditetsförsäkring

överensstämmer med vad som tillämpats i gällande

grunder för sådan försäkring, där det årliga räntebelopp efter vilket maximigränsen

bestämts utgör 6 000 kronor.

Inspektionen föreslår med hänsyn till penningvärdets fall att den krigsskyddade

risksumman för dödsfall höjes från 200 000 kronor till 400 000

kronor. I fråga om invaliditetsförsäkring föreslås att det högsta årliga räntebeloppet

till grund för beräkningen av krigsskyddet bestämmes till 12 000

kronor.

I övrigt överensstämmer inspektionens förslag med innehållet i 3 § nuvarande

lag.

Departementschefen

Föredragande departementschefen har vid lagrådsremissen anfört:

»I fråga om bestämningen av krigsansvarigheten skiljer sig försäkringsinspektionens

förslag principiellt från gällande lag däri att den krigsskyddade

risksumman vid invaliditetsförsäkring angives till belopp motsvarande

viss högsta årsränta. Förändringen är betingad av att lagens hittillsvarande

begränsning av krigsansvarigheten för ifrågavarande försäkringar

till visst kapitalbelopp visat sig ogörlig att tillämpa. Den har därför i de

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1959

av bolagen upprättade och av Kungl. Maj:t stadfästa grunderna för ifrågavarande

försäkringsverksamhet frångåtts och ersatts med en maximering

som primärt tar sikte på den årliga utbetalningen för varje försäkring. Jag

delar försäkringsinspektionens mening att det av den nya lagen bör framgå

att krigsansvarigheten i fråga om invaliditetsersättning bestäms efter

annan grund än som tillämpas vid livförsäkring. Beträffande kapitalförsäkring

för fall av invaliditet förutsätter principen om begränsning till belopp

som motsvarar viss årsutbetalning en evalveringsregel. Denna bör ha

sin plats i grunderna till den nya lagen.

Jag biträder inspektionens förslag om höjning av de belopp, efter vilka

gränsen för krigsansvarigheten hittills bestämts.

Det må tilläggas, att den begränsning av krigsskyddet, som paragrafen

innehåller inte utesluter att bolag erhåller stadfästelse av grunder som innebär

att bolaget åtager sig krigsansvarighet till högre belopp än som föreskrivits

i lagrummet. En utvidgning av krigsskyddet kan nämligen ifrågakomma

exempelvis beträffande invaliditetsförsäkring som meddelats i förening

med tjänstepensionsförsäkring. För sådant fall torde det få ankomma

på Kungl. Maj :t att jämlikt 18 § i den föreslagna lagen medgiva erforderlig

avvikelse från huvudregeln.»

4—6 §§.

Paragraferna upptager regler om utbetalning av krigsskyddade försäkringsbelopp.

Bestämmelserna har i gällande lag motsvarighet i 4 §.

För säkring sinspektionen

I olikhet med nuvarande bestämmelser skiljer försäkringsinspektionens

förslag mellan sådana försäkringsfall där betalningsskyldigheten skall fullgöras

med belopp för en gång och sådana fall, där försäkringssumman utbetalas

i rater. I förslaget har för de förra fallen bibehållits den nu gällande

regeln om begränsning av utbetalningen till belopp motsvarande återköpsvärdet,

ökat med hälften av risksumman dock högst med 50 000 kronor.

Begreppet tekniskt återköpsvärde har dock införts.

I fråga om övriga försäkringsfall innebär inspektionens förslag att betalning

i första hand skall äga rum fullt ut enligt det föreliggande avtalet.

Vid livförsäkring skall utbetalning ske endast till dess sammanlagda beloppet

av de verkställda utbetalningarna uppgår till vad som skolat utbetalas

om försäkringsbeloppet utgått på en gång. Beträffande invaliditetsförsäkring

föreslås att Kungl. Maj :t förordnar om begränsning av utbetalningen.

I livbolagsföreningens skrivelse anföres att det ansetts lämpligare att från

början utbetala fulla försäkringsbelopp och vid behov avkorta betalningstiden

än att med bibehållande av den avtalade tiden nedsätta varje utfallande

belopp. Vad som står till förfogande för utbetalning torde enligt föreningens

mening i de allra flesta fall förslå till full betalning till dess krigsbokslutet

uppgjorts. Det kan emellertid, anför föreningen, visa sig nödvän
-

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr It år

13

digt att efter krigsbokslutet reducera eventuella återstående betalningar för

att få kompensation för vad som tidigare möjligen utbetalats för mycket.

Härigenom kan förmånstagare, som insatts i första hand, bli gynnade på

senares bekostnad. Enligt föreningens mening kan det dock antagas i regel

vara i mottagarnas intresse att betalningen koncentreras till början av utbetalningstiden,

eftersom den penningvärdeförsämring, som synes vara oundviklig

vid krig, då ännu ej hunnit fortskrida så långt.

Har flera livförsäkringar meddelats å en och samma person skall enligt

försäkringsinspektionens förslag vid tillämpning av utbetalningsregeln räknas

med den sammanlagda risksumman för dödsfall. Utbetalningsbeloppet

skall sålunda motsvara återköpsvärdet ökat med hälften av sammanlagda

risksumman för dödsfall eller för invaliditet, ökningen må dock icke överstiga

50 000 kronor. I fall av flera invaliditetsförsäkringar skall enligt förslaget

utbetalningsreglerna vid invaliditetsfall tillämpas på det mot försäkringsförmånerna

svarande sammanlagda årsbeloppet.

I fråga om fördelningen mellan olika försäkringar av verkställda utbetalningar

föreslår försäkringsinspektionen att den nuvarande regeln om fördelning

i proportion till försäkringarnas krigsskyddade risksummor bibehålies

oförändrad såvitt avser livförsäkring. Beträffande invaliditetsförsäkring

föreslås att vad som utbetalas av sammanlagda årsbeloppet skall fördelas

på försäkringarna i förhållande till försäkringarnas av krigsansvarighet

omfattade årsbelopp.

Enligt livbolagsföreningen — på vars framställning försäkringsinspektionens

förslag i denna del återfaller — har praktiska skäl förestavat den föreslagna

avvikelsen från nuvarande regel. Beräkning under krigstillstånd av

risksumman för invaliditetsförsäkringar kan nämligen enligt föreningen

förutsättas komma att erbjuda sådana svårigheter att en förenkling av fördelningsregeln

är påkallad. Den nya regeln ger en fördelning, som i det enskilda

fallet lämnar ett annat ekonomiskt resultat än den nuvarande regeln.

Om de olika invaliditetsförsäkringarna är meddelade av samma försäkringsgivare

har detta ej större betydelse. Är försäkringarna meddelade av

olika försäkringsgivare, kan ändringen av fördelningsregeln beräknas medföra

viss överskjutning av kostnaderna för invaliditetsfallen mellan försäkringsgivarna.

Föreningen anför, att detta dock ansetts vara av mindre betydelse,

enär man kan förutsätta att viss utjämning mellan försäkringsgivarna

av vinster och förluster av sig själv kommer till stånd och man

för övrigt icke kan i förväg bedöma, vilken försäkringsgivare, som kommer

all vinna eller förlora vid bestämmelsens tillämpning.

I överensstämmelse med nuvarande ordning innehåller förslaget alt vad

som återstår av försäkrings krigsskyddade risksumma sedan utbetalning

verkställts enligt förutberörda regler inte får utgivas förrän krigspremie

fastställts eller befunnits icke behöva uttagas. Förslaget upptager även gällande

bestämmelse att betalningen får uppskjutas ytterligare högst ett år,

om så erfordras. Liksom nu är fallet skall enligt förslaget den oguldna delen

av den krigsskyddade risksumman från det beslut träffats om krigspremien

löpa med ränta efter räntefot som Kungl. Maj:t bestämmer.

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1959

Departementschefen

Föredragande departementschefen har vid lagrådsremisser! anfört:

»Den hittillsvarande beräkningen av utbetalningsbelopp har visat sig onödigt

omständlig och tidskrävande i fråga om försäkring med periodiskt utfallande

försäkringsbelopp. Särskilt vid invalidränteförsäkring framstår

en beräkning på grundval av återköpsvärde och risksumma såsom olämplig.

Den från praktiska synpunkter lämpligaste lösningen torde vara att i fråga

om försäkring med periodisk utbetalning låta betalning ske med belopp

enligt försäkringsavtalet men begränsa utbetalningen genom att avkorta betalningstiden.

Det torde såsom försäkringsinspektionen framhållit i allmänhet

ställa sig fördelaktigt för försäkringstagaren att från början få fulla

försäkringsbelopp och i stället för en reduktion av beloppen vidkännas en

motsvarande minskning av den tid under vilken försäkringsförmånerna åtnjutes.

Beträffande invalidränteförsäkring är dock nödvändigt att införa

den spärren att den årliga utbetalningen ej får överstiga tolvtusen kronor.

I fråga om livförsäkring bör utbetalningen icke fortgå längre än till dess

summan av beloppen uppgår till vad som skolat utbetalas därest försäkringsförmånerna

utgått på en gång. Vad gäller invaliditetsförsäkring torde det

få ankomma på Kungl. Maj :t att förordna om begränsning av utbetalningen.

I princip bör maximeringen av den omedelbara utbetalningen vid dödsfall

och invaliditet liksom hittills medföra samma verkan för försäkringstagare

som koncentrerat sitt försäkringsskydd till en enda försäkring som

för den vilken fördelat skyddet på flera försäkringar, kanske tecknade bos

olika försäkringsbolag. I fråga om all livförsäkring bör därför om flera försäkringar

finns meddelade å samma person utbetalningen icke tillåtas överstiga

vad som motsvarar försäkringarnas tekniska återköpsvärde ökat med

hälften av deras sammanlagda risksumma dock högst med 50 000 kronor.

I fråga om flera invaliditetsförsäkringar bör den begränsning som tillämpas

beträffande utbetalningen vid enstaka sådan försäkring avse försäkringarnas

sammanlagda årsbelopp. Förekommer såväl kapital- som ränteförsäkring

förutsätter regelns tillämpning evalvering av kapitalförsäkringen.

Fördelningen mellan olika invaliditetsförsäkringar av belopp som utbetalats

av det sammanlagda årsbeloppet torde i enlighet med inspektionens förslag

av praktiska skäl böra ske i förhållande till försäkringarnas årsbelopp

i den mån krigsansvarighet för dessa föreligger. Den mera schematiska beräkningsgrund

som därmed införes påverkar endast uppdelningen mellan

försäkringsbolagen av kostnaderna för invaliditetsfallen. De enskilda försäkringstagarnas

rätt beröres emellertid icke av den föreslagna förenklingen.

Den utbyggnad av reglerna om utbetalning som det nu förordade förslaget

innebär medför att bestämmelserna icke längre lämpligen kan sammanföras

i en enda paragraf. De har därför för överskådlighetens skull uppdelats på

Ire paragrafer.»

7 §.

Paragrafen, som motsvarar 5 § gällande lag, upptager huvudregeln om finansieringen

av den ökade kostnad för inträffade försäkringsfall, som kan

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1959

15

komma att föranledas av kriget (överkostnaden). Såsom av den föregående

allmänna redogörelsen för nuvarande lag framgått gäller för närvarande att

överkostnaden skall täckas till hälften genom att krigspremier uttages av

varje försäkringstagare och till återstoden genom tillskott från försäkringsgivaren.

De följande paragraferna i nuvarande lag (6—9 §§) innehåller modifieringar

av huvudregeln. Enligt 6 § får krigspremie icke överstiga fem

procent av den högsta krigsskyddade risksumma, som under krigstillståndet

gällt för den försäkrade. I 7 § begränsas försäkringsgivarens tillskottsplikt.

Försäkringsgivaren är icke pliktig att till överkostnadens täckande tillskjuta

större belopp än som, utan att tryggheten för gällande försäkringsavtal äventyras

eller enskilda försäkringstagares rätt förnärmas, kan tagas i anspråk

dels genom anlitande av visst överskott å rörelsen dels ock genom nedsättning

av vissa fonder. Enligt 8 § kan försäkringsgivaren under vissa förutsättningar

bli skyldig att täcka större andel av överkostnaden än hälften. Om

nämligen sammanlagda beloppet av de krigspremier, som enligt 6 § må uttagas,

ej förslår till täckande av halva överkostnaden, skall återstoden täckas

genom att försäkringsgivarens tillskott höjes. En sådan höjning får dock äga

rum endast i den mån densamma kan ske med iakttagande av de i 7 § stadgade

begränsningarna för försäkringsgivares tillskottsplikt. Därest å andra

sidan det belopp, varmed försäkringsgivaren är pliktig att bidraga, icke

förslår till täckande av halva överkostnaden, får på motsvarande sätt återstoden

täckas genom att krigspremierna höjes, i den mån den i 6 § angivna

maximiramen ger utrymme för en sådan höjning. Skulle hela överkostnaden

icke kunna täckas i den ordning, som nyss sagts, skall bristen enligt 9 § utjämnas

genom nedsättning av försäkringsbelopp, som innehållits enligt 4 g.

Försök ringsinspektionen

Försäkringsinspektionen ifrågasätter om det numera är riktigt och ändamålsenligt

att uppställa den huvudregeln, att försäkringsbolagens tillskottsplikt

endast skall omfatta hälften av överkostnaden och att den återstående

hälften skall få uttagas av försäkringstagarna i form av krigspremier. I den

mån bolagens överskott och fonder förslår därtill och så kan ske utan alt

tryggheten för gällande försäkringsavtal äventyras eller enskilda försäkringstagares

rätt förnärmas bör enligt inspektionens mening skyldighet kunna

åläggas försäkringsbolagen att genom tillskott täcka större andel av överkostnaden

än hälften. Inspektionen förordar därför sådan jämkning av 5 §

att överkostnaden får till hälften eller den mindre del, som Kungl. Maj:t bestämmer,

täckas genom uttagande av krigspremie för envar försäkrad, medan

återstoden skall täckas genom lillskott från försäkringsgivaren, allt i den

mån ej annat föranledes av vad i 6—9 §§ stadgas.

Försäkringsinspektionen hänvisar i sin motivering av förslaget till den

ställning som livförsäkringen intager enligt 1948 års lag om försäkringsrörelse.

Inspektionen erinrar om alt livförsäkringsbolagen enligt nu gällande

lag och praxis praktiskt taget helt drives för försäkringstagarnas räkning.

Samtliga uppkommande överskott tillgodoföres försäkringstagarna senast vid

s. 16 Kontrollera mot PDF

16

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1959

försäkringstidens slut, i den mån icke överskotten erfordras för vederbörande

bolags konsolidering. Aktieägarna i livförsäkringsaktiebolagen har ingen rätt

till överskottsfonderna, utan enligt de av Kungl. Maj :t stadfästa bolagsordningarna

är aktieägarnas rätt begränsad till att omfatta endast aktiekapitalet

och en till i allmänhet fem procent fixerad årlig utdelning å detta kapital.

Livförsäkringsbolagens överskott och fonder tillhör sålunda inte några

främmande intressenter utan bör betraktas som försäkringstagarnas egendom.

Svenska livförsäkringsbolags förening

Föreningen motsätter sig den föreslagna ändringen av 5 §. Föreningen anser

icke att förslaget kan motiveras med att livbolagens rörelse drives för försäkringstagarnas

räkning och att överskottsfonderna även i livförsäkringsaktiebolagen

tillkommer försäkringstagarna. I och för sig kan det, anför föreningen,

finnas skäl för att i den extraordinära situation som avses taga i

anspråk konsolideringsmedel, som kan finnas uppsamlade hos bolagen.

Denna del av överskottsmedlen har nämligen framförallt till uppgift att

möjliggöra för bolagen att helt eller åtminstone i största möjliga utsträckning

fullgöra sina skyldigheter vid exceptionella påfrestningar. Större delen

av överskottsmedlen utgöres emellertid av återbäringskapital som ännu ej

tilldelats försäkringstagarna. Den av inspektionen åberopade kooperativa ka]

aktären av livförsäkringsrörelsen utgör därför enligt föreningens mening

icke något skäl för att större andel än hälften av överkostnaden skall bäras

av försäkringsbolagen. Den fördel för försäkringstagarna som inspektionens

förslag varit avsedd att medföra blir sålunda endast skenbar. Den extra belastningen

kommer nämligen direkt eller indirekt att minska de för återbäring

till försäkringstagarna tillgängliga medlen.

Föreningen utvecklar sin ståndpunkt enligt följande.

Det sagda innebär, att frågan även berör ett avvägningsproblem mellan

olika kategorier försäkringstagare, nämligen mellan försäkringstagare från

tiden före och försäkringstagare för tiden efter premiesänkningen den 1 september

1955. Något förenklat kan saken även uttryckas så, att det är en fråga

om avvägning mellan de gamla, sparbetonade försäkringarnas intressen och

de unga, mera riskbetonade försäkringarnas intressen. Det är de förra som

skulle kunna bli lidande på att bolagens extrafonder tages i anspråk för

täckande av de överdödlighetskostnader, som få förutsättas bli en följd av

kriget. Situationen skulle med andra ord kunna bli den att gamla försäkringstagare

som ha låg risksumma och vilka följaktligen skulle betala en

låg krigspremie men som ha hög »intjänad» återbäring, helt eller delvis

skulle få avstå denna återbäring till nyare försäkringstagare med hög risksumina

och vilka följaktligen skulle ha att betala en hög krigspremie. Ett

sådant förhållande kan icke anses vara tillfredsställande och lagen torde även

ha avsett att förhindra detta genom bestämmelsen i 7 § därom att överskottsmedlen

ej få tagas i anspråk så att enskilda försäkringstagares rätt

förnärmas. Denna bestämmelse är dock så pass allmänt hållen att delade

meningar lätt kan uppkomma om dess innebörd. Svårigheterna att förverkliga

bestämmelsens målsättning torde emellertid öka om försäkringsbolagens

tillgångar i alltför stor utsträckning skulle tagas i anspråk för krigsdödsfall

s. 17 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1959

17

utan att motsvarande krigspremie uttages av försäkringstagarna. Vid en

sträng tillämpning av bestämmelsen och till följd av den skedda premiesänkningen

är det ingalunda osannolikt, att det belopp, varmed försäkringsgivaren

är pliktig att bidraga, icke förslår till täckande av halva överkostnaden

för de unga försäkringarna utan att i stället återstoden måste täckas genom

att krigspremierna för dessa höjes, i den mån den i 6 § angivna maximinormen

ger utrymme för en sådan höjning.

En lagändring i den av inspektionen föreslagna riktningen skulle sannolikt

missgynna spararna. Om allmänheten före ett krig eller i dess omedelbara

begynnande skulle få reda på att bolagets extrafonder helt kunna tas

i anspråk för utbetalning för krigsrisker, kan man befara att många försäkringstagare

återköpa sina gamla försäkringar och teckna nya i stället.

Ju större kraven på bolagen bli, desto större är risken för en sådan utveckling-^

Detta skulle visserligen kunna hindras genom att i det iråkade läget

försäkringstagarnas rätt till återköp häves. Om inspektionens förslag skulle

godtagas, måste det alltså sannolikt kompletteras med ett upphävande av

denna försäkringstagarnas rätt. Lagstiftningen bör emellertid ej utformas på

sådant sätt att man måste räkna med att en dylik extraordinär åtgärd skall

tillgripas.

Föreningen tillägger bl. a. att principiella invändningar kan resas mot att

administrativ myndighet skall äga att efter helt skönsmässiga bedömningar

bestämma innehållet i gällande civilrättsliga avtal genom att lägga större eller

mindre del av kostnaden för en i avtalet utfäst prestation på den ena eller

den andra parten. En bestämmelse härom skulle leda till otillfredsställande

löslighet i avtalsförhållandet på en ekonomisk viktig punkt. Befogenheten

att diskretionärt bestämma i vad mån bolagen skall svara för överkostnaden

är enligt föreningens mening icke förenlig med det primära ansvar för ett

bolags ekonomi som åvilar dess ledning. Föreningen erinrar vidare om att

krigsbokslut enligt lagen skall uppgöras så snart som möjligt efter krigstillståndets

upphörande och senast inom två år därefter. Enligt föreningens

mening är det i hög grad vanskligt att så snart efter krigsslutet bedöma

huruvida icke dödlighet och invaliditet kommer att väsentligt öka. Sådana

verkningar kan befaras uppträda lång tid efter krigsslutet och likväl vara

beroende av krigsförhållanden. Även detta anser föreningen tala mot en

lagbestämmelse att administrativ myndighet skall bestämma om överkostnaden

och därmed övertaga det primära ansvaret för att de kvarlämnade

tillgångarna skall vara tillräckliga.

Departementschefen

Föredragande departementschefen har vid lagrådsremissen anfört:

»De överskott som uppstår i livförsäkringsrörelse och vilka ej behöver :nnestå

för konsolidering av rörelsen skall enligt försäkringslagen i princip

gottgöras försäkringstagarna i form av återbäring. Försäkringsbolagens tillskottsplikt

enligt 5 § gällande krigsansvarighetslag innefattar ett avsteg från

denna princip i så måtto som försäkringstagarna genom bolagets finansiering

av överkostnaden tillgodoföres överskottsmedel efter andra grunder än

dem som gäller för tilldelning av återbäring. Skyldigheten för bolagen att bi
Dihang

till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 11

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr llår 1959

draga med täckning av överkostnaden har hittills varit begränsad till högst

hälften av denna kostnad. Motiven härtill är delvis att söka i den intressemotsättning

som före 1948 års försäkringslag förelåg mellan försäkringstagare

och försäkringsgivare. Frågan om finansieringen av överkostnaden har

såsom försäkringsinspektionen framhållit otvivelaktigt kommit i ett annat

läge i och med att livförsäkringsrörelsen numera praktiskt taget helt drives

för försäkringstagarnas räkning. Tillskottspliktens omfattning har därmed

i högre grad än tidigare blivit en fråga om skälig avvägning mellan olika försäkringstagargruppers

intressen. Samtidigt har motiven för den principiella

gränsen för finansieringsbidraget vid halva överkostnaden försvagats. I ett

speciellt efterkrigsläge kan det framstå såsom ganska rimligt att bolagen av

tillgängliga överskottsmedel bestrider något mer än hälften av överkostnaden.

De rättvisesynpunkter på förhållandet olika försäkringstagargrupper

emellan som livbolagsföreningen anfört finner jag icke vara tillräckligt skäl

för att motsätta mig försäkringsinspektionens förslag. Något missgynnande

av exempelvis ett äldre sparbetonat försäkringsbestånd till förmån för ett

yngre och riskbetonat bestånd, vilket föreningen antyder såsom en följd av

förslaget, behöver icke förekomma därest bolagen utnyttjar möjligheterna

att tilldela återbäring på ett riktigt sätt. Under krigstillstånd torde i allmänhet

komma att tillåtas sådan tilldelning av återbäring som just syftar till en

rättvis balans mellan olika försäkringsbestånd. Jag kan icke heller i övrigt

biträda de skäl föreningen anfört mot inspektionens förslag. På grund av

det anförda finner jag övervägande skäl tala för sådan uppmjukning av den

nuvarande finansieringsregeln som inspektionen förordat.»

Lagrådet

Lagrådet har inte haft någon principiell erinran mot förslaget. I två avseenden

har lagrådet föreslagit mindre jämkningar i förslaget. Dessa förslag

har godtagits vid avlåtandet av propositionen. Angående innehållet i

lagrådets utlåtande och föredragande departementschefens yttrande i anledning

av detta får utskottet hänvisa till s. 24 och 25 i propositionen.

Utskottet

Enligt 7 § i den föreslagna lagen skall i princip överkostnaden — d. v. s.

den del av kostnaden för krigsskyddet som inte finansieras med de under

kriget inflytande riskpremierna — till minst hälften bäras av försäkringsgivarna.

Härför skall tagas i anspråk vissa överskottsmedel och fondmedel,

till stor del bestående av återbäringskapital. Såsom Svenska livförsäkringsbolags

förening framhållit, bär de äldre, mera sparbetonade försäkringarna

i allmänhet förhållandevis större andel i återbäringsmedlen än de nyare,

mera riskbetonade försäkringarna. Ett ianspråktagande av dessa medel för

finansiering av överkostnad kan därför få den följden, att de äldre försäk
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 11 år 1959

19

ringarna i större utsträckning än de nyare kommer att svara för överkostnaden.

En sådan konsekvens bör i görligaste mån undvikas. Detta kan lämpligen

ske genom att återbäring, innan överkostnaden täckes, tilldelas de försäkringar

som har en förhållandevis större andel i återbäringsmedlen. Visserligen

innehåller 22 § en bestämmelse om att under krigstillstånd tilldelning

av återbäring inte får ske, med mindre Konungen för särskilt fall annorlunda

förordnar. Såsom framgår av departementschefens uttalande, bör

emellertid sådant förordnande meddelas, då försäkringsgivare begär tillstånd

att tilldela återbäringsmedel för att trygga en rimlig fördelning av sådana

medel olika försäkringstagargrupper emellan. Utskottet vill understryka

vikten av att så sker. Det kan förutsättas att försäkringsbolagen härutinnan

kommer att göra erforderliga framställningar.

I övrigt har propositionen inte givit utskottet anledning till erinran eller

särskilt uttalande.

Utskottet hemställer alltså,

att riksdagen måtte bifalla förevarande proposition, nr 51.

Stockholm den 8 april 1959

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Strand, Axel E. Svensson, Sunne, fru

Carlqvist, herrar Åkesson, Magnusson, Thorsten Larsson och Ringaby;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg,

fröken Wetterström, herr Carlsson i Bakeröd, fru Sandström, herr Johansson

i Södertälje, fru Eriksson i Ängelholm och fru Svensson.

590G11 Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:165 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om krig sansvarighet för livoch invaliditetsförsäkring. a1 i texten