Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om handel med preventivmedel, dels ock i ämnet väckta motioner.

1959-04-16 · 20 sidor, varav 20 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 20 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1959:14, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om handel med preventivmedel, dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr li år 1959

1

Nr 14

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till förordning om handel med preventivmedel,

dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 13 februari 1959 dagtecknad proposition, nr 76, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden, inhämtat riksdagens yttrande över följande

Förslag

till

Förordning

om handel med preventivmedel

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Den som vill, annorstädes än i apoteksinrättning eller läkemedelsförråd,

idka handel med preventivmedel skall söka tillstånd därtill, i Stockholm

hos överståthållarämbetet och i övrigt hos polismyndigheten i den ort, där

försäljningen skall bedrivas.

2 §.

Tillstånd må beviljas endast beträffande sådana medel, som medicinalstyrelsen

godkänt för den med ansökningen avsedda försäljningsformen.

3 §•

Försäljning må ej äga ruin genom kringföring.

Utomhus må försäljning ske allenast från automatapparat, vari samtidigt

tillhandahållas jämväl andra sjukvårds- eller sanitetsartiklar.

4 §.

När skäl äro därtill, må tillstånd återkallas eller begränsas.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr It

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 14 år 1959

5 §.

Den som tillhandahåller preventivmedel i strid mot bestämmelserna i

denna förordning straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex månader;

och skola preventivmedel som påträffas hos honom förklaras förverkade till

kronan, om det ej är uppenbart obilligt.

Med preventivmedel som förklarats förverkade skall förfaras på sätt medicinalstyrelsen

bestämmer.

6 §.

Mot polismyndighets beslut må talan föras genom besvär hos länsstyrelsen.

Klagan över länsstyrelsens beslut må föras hos Konungen genom

besvär.

7 §•

Närmare föreskrifter om tillämpningen av denna förordning meddelas av

Konungen eller myndighet som Konungen bestämmer.

Denna förordning träder i kraft den 1 juli 1959, då förordningen den 9

september 1938 (nr 567) om handel med preventivmedel upphör att gälla;

dock att före den nya förordningens ikraftträdande meddelat tillstånd även

därefter behåller sin giltighet, om det icke återkallas.

I samband med propositionen har utskottet behandlat följande i anledning

av densamma väckta motioner, nämligen

motionen II: 486 av herr Svenungsson m. fl.;

motionen II: 487 av herr Neländer m. fl.;

de likalydande motionerna I: 406 av herr Lindblom och herr Andersson,

Axel Johannes, samt II: 495 av herr Gustafsson i Borås m. fl.;

motionen II: 496 av herr Svensson i Kungälv m. fl.;

de likalydande motionerna I: 409 av fröken Mattson och fru Nilsson samt

II: 497 av fru Sjövall m. fl.

I motionerna II: 486, II: 487 samt I: 406 och II: 495 har hemställts, att

riksdagen måtte »avslå» propositionen.

I motionen I: 496 har hemställts, »att riksdagen måtte, med tillstyrkande

av propositionen i övrigt, avslå att tillstånd får lämnas till försäljning av

preventivmedel vid toalettanläggningar och nöjesetablissemang, samt att

riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om sådan ändring i

kungörelsen den 18 oktober 1946 om tillhandahållande av preventivmedel å

apotek sinrättning att, i den mån bärande skäl för samvetsbetänkligheter

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 14 år 1959

föreligger, vederbörande apoteksinnehavare måtte kunna erhålla dispens

från skyldigheten att tillhandahålla preventivmedel».

I motionerna I: 409 och II: 497 har hemställts, »att riksdagen i sitt yttrande

över Kungl. Maj :ts proposition nr 76 måtte uttala, att därest apotek

eller sjukvårdsaffär ligger inom stationsområde tillhörande tunnelbana,

busscentral eller järnväg enahanda bedömningsgrunder bör gälla som för

apotek eller sjukvårdsaffär utanför sådant område».

Beträffande de skäl, som motionärerna anfört för sina yrkanden, får

utskottet, i den mån redogörelse därför inte lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna II: 486, 487, 495, 496 och 497.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås, att preventivmedel skall få försäljas även från

automatapparat. Utomhus skall dock sådan försäljning få äga rum endast

från automat, vari samtidigt tillhandahålles jämväl andra sjukvårds- eller

sanitetsartiklar.

Då de nya bestämmelserna leder till förhållandevis genomgripande ändringar

i den nuvarande förordningen om handel med preventivmedel, föreslås

att denna ersättes med en helt ny förordning. Den nya förordningen

avses träda i kraft den 1 juli 1959.

Inledning

Försäljningen av preventivmedel regleras bland annat i förordningen

den 9 september 1938 om handel med preventivmedel. Enligt denna förordning

är all preventivmedelsförsäljning med undantag av försäljning

från apotek underkastad tillståndstvång. Inom detaljhandeln bedrives försäljningen

huvudsakligen i två former, antingen såsom butiksförsäljning

eller såsom postorderförsäljning. Försäljning utomhus är uttryckligen förbjuden.

Efter preventivmedelsförordningens tillkomst har frågan om automatförsäljning

av preventivmedel blivit aktuell och tagits upp i olika sammanhang.

Sålunda hemställde medicinalstyrelsen redan år 1946, att Kungl.

Maj:t måtte förklara hinder inte möta mot sådan försäljning inom vissa

för allmänheten tillgängliga inomhuslokaler. Vid tillkomsten av 1948 års

butikstängningslag uttalade dåvarande departementschefen (prop. 1948:

248), att det inte syntes föreligga någon anledning att i det sammanhanget

föreslå ändring i det rådande förbudet att försälja preventivmedel utomhus,

varav följde att automatförsäljning av sådan vara utomhus även

fortsättningsvis bleve förbjuden. I fråga om automatförsäljning av preventivmedel

inomhus fann han, att från de synpunkter, som förestavat

regleringen av handeln med preventivmedel, förutsättningar inte syntes

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 24 år 1959

vara för handen att bevilja tillstånd härtill, ehuru sådan försäljning inte

var uttryckligen förbjuden i förordningen. Riksdagen lämnade departementschefens

uttalanden utan erinran. Därefter uttalade sig 1950 års

abortutredning för automatförsäljning av preventivmedel, och medicinalstyrelsen

ställde sig ånyo positiv härtill och förklarade, att försäljning genom

automater var en lämplig form för saluhållandet. Även åtskilliga

tjänsteläkare tillstyrkte en sådan försäljningsform.

Frågan väcktes på nytt i samband med 1956 års ändringar i butikstängningslagstiftningen.

Dåvarande departementschefen fann (prop. 1956:

162) det vara tveksamt i vilken utsträckning automatförsäljning av preventivmedel

generellt kunde tillåtas inom ramen för bestämmelserna i gällande

preventivmedelsförordning. Men även spörsmålet om man över huvud

taget mera allmänt borde tillåta automatförsäljning av preventivmedel var

tveksamt och föremål för delade meningar. Olika synpunkter gjorde sig

gällande vid bedömningen av denna fråga, och för egen del var departementschefen

inte beredd att ta ställning därtill, innan spörsmålet blivit närmare

belyst.

På grund av den tveksamhet, som sålunda har yppats i fråga om såväl

lagligheten som lämpligheten av automatförsäljning av preventivmedel

tillkallade departementschefen med stöd av Kungl. Maj :ts bemyndigande den

23 mars 1956 byråchefen Sven-Hugo Ryman för att såsom utredningsman

verkställa utredning av frågan om ändrade former för försäljning av preventivmedel

och därmed sammanhängande frågor. Samtidigt tillkallades

såsom experter för att medverka i utredningsarbetet föredraganden i medicinalstyrelsen

i ärenden rörande könssjukvård, medicine licentiaten Malcolm

Tottie, skolöverläkaren, professorn Carl Wilhelm Herlitz, dåvarande studentprästen,

numera biträdande föreståndaren vid stadsmissionen i Stockholm,

pastor Ludvig Jönsson, samt advokaten Baltzar Widlund. Sedermera tillkallades

såsom ytterligare expert sekreteraren i målsmännens rikslörbund,

fru Rosa Hellström-Olsson.

Utredningsmannen avlämnade den 21 augusti 1958 betänkande i ämnet

(stencilerat), innefattande utkast till bl. a. ny förordning om handel med

preventivmedel jämte tillämpningskungörelse. Om betänkandets innehåll

är utredningsmannen och samtliga experter ense.

Över betänkandet har etter remiss yttranden avgivits av försvarets sjukvårdsstyrelse,

socialstyrelsen, arhetarskyddsstyrelsen, medicinalstyrelsen,

statens institut för folkhälsan, skolöverstyrelsen, kommerskollegium, statens

provningsanstalt, ombudsmannaämbetet för näringsfrihetsfrågor, överståthållarämbetet,

rikets samtliga länsstyrelser samt domkapitlen i Uppsala

ärkestift och Stockholms stift. Medicinalstyrelsen har i anslutning till sitt

eget yttrande överlämnat utlåtande från styrelsens socialpsykiatriska

nämnd. Kommerskollegium har bifogat yttranden från samtliga handelskammare.

Överståthållarämbetet har närslutit utlåtanden från stadskollegiet

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 14 år 1959

och poliskammaren i Stockholm. Flertalet länsstyrelser har vid sina remisssvar

fogat yttranden från förste provinsialläkaren, lokala polismyndigheter,

barnavårdsnämnder och hälsovårdsnämnder m. fl. Vidare har följande sammanslutningar

och företag avgivit yttranden, nämligen svenska stadsförbundet,

svenska socialvårdsförbundet, målsmännens riksförbund, apotekarsocietetens

direktion, Sveriges farmaceutförbund, föreningen Sveriges landsfiskaler,

svenska sjukvårdsaffärernas riksförbund, riksförbundet för sexuell

upplysning, aktiebolagets Nils Adamssons sjukvårdsaffär och H. E. Adamsson

Aktiebolag.

Utredningsmannens förslag tillstyrkes i princip eller lämnas utan erinran

av det övervägande flertalet remissinstanser, och endast ett fåtal avstyrkanden

föreligger. De erinringar som förekommit hänför sig huvudsakligen till

frågan om den närmare utformningen av automathandeln, främst frågan

vilka platser som bör få komma ifråga för denna försäljningsform.

Framställningen i propositionen omfattar redogörelse för gällande bestämmelser

om handel med preventivmedel och om automathandel m. m.,

för rättstillämpningen i fråga om automathandel med preventivmedel, för

förhållandena på vissa håll utomlands, för utredningsmannens förslag och

yttrandena däröver samt för föredragande departementschefens, statsrådet

Johanssons, egen inställning till de viktigare frågorna. I en specialmotivering

redogöres därefter för skälen till detaljutformningen av stadgandena

i den föreslagna förordningen om handel med preventivmedel.

Den följande framställningen kommer i huvudsak att begränsas till redogörelsen

för gällande bestämmelser, för rättstillämpningen och för departementschefens

inställning till de viktigare frågorna. I övrigt hänvisas till

propositionen.

Gällande bestämmelser

A. Om handel med preventivmedel

Handeln med preventivmedel regleras i främsta rummet genom förordningen

den 9 september 1938 (nr 567) om handel med preventivmedel med

däri genom förordningen den 4 mars 1949 (nr 59) vidtagna ändringar. Enligt

preventivmedelsförordningen i dess nu gällande lydelse skall den som annorstädes

än å apoteksinrättning vill idka handel med eller eljest tillhandahålla

allmänheten preventivmedel söka tillstånd därtill hos polismyndigheten i den

ort, där rörelsen skall utövas. Med preventivmedel förstås medel, som är avsedda

att förebygga befruktning eller överförande av könssjukdom. Tillstånd

får avse endast vissa angivna medel. När skäl är därtill, må meddelat tillstånd

återkallas. Närmare föreskrifter om tillstånds beviljande och återkallande

meddelas av Konungen. Försäljning får ej äga rum genom kringföring

och ej heller utomhus, överträdelse av förordningen straffas med dagsböter

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 14 år 1959

eller fängelse i högst sex månader; därvid påträffade preventivmedel, som

uppenbarligen är avsedda att tillhandahållas olovligen, skall förklaras förverkade.

I kungörelsen den 9 september 1938 (nr 568) med vissa föreskrifter i anledning

av förordningen om handel med preventivmedel har närmare föreskrifter

meddelats om tillstånds beviljande och återkallande. Ansökning om

tillstånd skall göras skriftligen och innehålla uppgifter i följande avseenden:

a) vilka medel sökanden ämnar tillhandahålla, b) huruvida sökanden ämnar

bedriva parti- eller detaljhandel eller avser att på annat sätt tillhandahålla

medlen åt allmänheten, c) huruvida tillhandahållande skall äga rum allenast

medelst posten, d) å vilket ställe rörelsen skall utövas, e) vilken reklam sökanden

ämnar bedriva och f) därest sökanden är bolag eller förening, vem

som skall förestå rörelsen. Vid prövning av ansökning om tillstånd skall

särskilt iakttagas, bland annat, att sökanden är berättigad att idka handel i

allmänhet samt med hänsyn till den reklam han uppger sig ämna bedriva och

i övrigt kända förhållanden är lämpad att erhålla tillstånd och, om sökanden

är bolag eller förening, att rörelsen omhänderhas av lämplig föreståndare,

att uppgiven lokal för medlens tillhandahållande är ur hygienisk

synpunkt och i övrigt tillfredsställande samt att tillstånd icke meddelas att

försälja medel, som måste anses olämpliga för sitt ändamål eller kan befaras

vara skadliga, varvid i tveksamma fall yttrande bör inhämtas från

medicinalstyrelsen.

1 bevis som meddelas angående tillstånd att tillhandahålla preventivmedel

skall intagas erinran om att tillståndet må återkallas, när skäl föreligger

härför, och att försäljning ej får äga rum genom kringföring eller

utomhus. Vid prövning av fråga om återkallelse skall särskilt beaktas,

huruvida tillståndshavaren (för bolag eller förening föreståndaren) gjort

sig skyldig till förseelse, som har samband med rörelsen och som kan anses

göra honom olämplig att vidare bedriva densamma, huruvida olämplig

reklam bedrives och huruvida eljest någon väsentlig ändring inträtt i

jämförelse med förhållandena vid tillståndsprövningen. Innan tillstånd

återkallas skall tillståndshavaren, i den mån så kan ske och särskilda skäl

icke är däremot, beredas tillfälle till rättelse.

För försäljning av preventivmedel från apotek har särskilda bestämmelser

utfärdats. I kungörelsen den 18 oktober 1946 (nr 639) om tillhandahållande

av preventivmedel å apoteksinrättning föreskrives, att å apoteksinrättning,

varmed förstås såväl självständigt apotek som filialapotek, skall

följande slag av preventivmedel vara att tillgå, nämligen kondomer, pessarer,

syregelé samt spermatocida suppositorier. Skyldighet att å apoteksinrättning

tillhandahålla dessa preventivmedel föreligger emellertid icke

under tid, då nattexpedition är anordnad, och ej heller å sön- eller helgdag.

Medicinalstyrelsen äger meddela närmare föreskrifter angående arten och

beskaffenheten av de preventivmedel, som skall tillhandahållas å apoteks
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 14 år 1959

7

inrättning, liksom angående kontroll av medlen och formerna för deras

tillhandahållande.

B. Om automathandel

Automathandeln är en tämligen modern försäljningsform, och det är först

på sistone som principen om automathandelns frihet har vunnit allmänt erkännande.

Denna handel har närmare reglerats i de butikstängningslagar,

som tid efter annan avlöst varandra, på så sätt att den varit underkastad

samma bestämmelser om affärstid som detaljhandelsbutikerna, i den mån

den icke uttryckligen undantagits från lagarnas tillämpning. Automathandelns

frigivande har skett successivt, och denna utveckling återspeglas följaktligen

legislativt i eu motsvarande krympning av tillämpningsområdet

för butikstängningslagarna.

Det första mera väsentliga steget på vägen mot en fri automathandel togs

genom tillkomsten av butikstängningslagen den 21 juli 1948 (nr 608). Lagen

innehåller i huvudsak bestämmelser om den vanliga affärstiden, om kommunala

avvikelser därifrån och om särskilt tillstånd till annan affärstid än den

vanliga. Huvudregeln är att butik får hållas öppen för allmänheten vardagar

från klockan 8 till klockan 19 med vissa möjligheter till utsträckning av tiden,

som saknar intresse i förevarande sammanhang. Kommunal myndighet

kan bestämma om inskränkningar i den vanliga affärstiden, och länsstyrelsen

kan under vissa angivna förutsättningar meddela särskilt tillstånd

för näringsidkare att hålla butik öppen för allmänheten eller att annorstädes

idka försäljning till allmänheten å tid, då det eljest icke är tillåtet.

Från lagens tillämpning undantages enligt lagen den 7 juni 1956 (nr 320)

om ändring i butikstängningslagen den 21 juli 1948 bl. a. försäljning från

automatapparat, som bedrives antingen i anslutning till egen butik, där

samma slag av varor saluföres, eller i järnvägs väntsal eller inom annan huvudsakligen

för de resande avsedd del av järnvägs stationsområde eller slutligen

å annan plats än nu sagts om försäljningen icke sker i anslutning till

annan tillhörig butik, där samma slag av varor saluföres. Såsom villkor för

att automathandeln skall vara undantagen från butikstängningslagen gäller,

att automatapparaten är av typ, som godkänts av vederbörlig myndighet,

och beträffande försäljning av tobaksvaror att tillstånd lämnats av monopolutövaren.

I fråga om försäljning av preventivmedel från automatapparat

skall emellertid ändringen i butikstängningslagen, intill dess Konungen annorlunda

förordnar, inte medföra någon ändring i tillämpningen av dittills

gällande bestämmelser.

I kungörelsen den 21 juli 1948 (nr 609) om tgpgranskning av automater

föreskrives, att automatapparat skall vara till typen godkänd av statens

institut för folkhälsan efter samråd med statens kriminaltekniska anstalt,

institutet dock obetaget att samråda även med annan myndighet.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 14 år 1959

Enligt 76 § 2 mom. byggnadsstadgan den 30 juni 1947 (nr 390) må i byggnadsordning

stadgas, att tillstånd skall sökas hos byggnadsnämnden för åtgärd,

som påverkar byggnads utseende eller stadsbilden, däribland skyltning.

I anslutning härtill har i det normalförslag till byggnadsordning, som

år 1948 upprättats av byggnadsstyrelsen och som — frånsett Stockholm,

Göteborg och Malmö — antagits av praktiskt taget alla städer, köpingar och

municipalsamhällen, intagits en bestämmelse att byggnadsnämndens lov

erfordras för uppsättande av skylt eller annan liknande reklamanordning.

Med skylt avses i detta sammanhang även skyltskåp och försäljningsautomat.

Enligt de särskilda föreskrifter som meddelats i normalförslaget om skylt

in. m. får skylt, som anbringats lägre än 2,50 meter över marken, skjuta fram

högst 20 cm över gatulinjen. Särskilt skall tillses, att skylten ej stör gatueller

stadsbilden, verkar förvillande för trafiken eller störande för närboende

eller anbringas så, att den försvårar gaturenhållningen.

På försäljningsautomater är också allmänna ordningsstadgan den 14 december

1956 (nr 617) tillämplig. Enligt 2 § får nämligen allmän plats inom

stadsplanelagt område i stad, köping och annat samhälle, där byggnadslagens

bestämmelser för stad äger tillämpning, icke tagas i anspråk för försäljningsstånd,

ställningar och dylikt, såframt ej tillstånd därtill lämnats av

polismyndigheten eller — såvitt angår upplåtelse för försäljningsändamål —

i Stockholm av överståthållarämbetet. Innan tillstånd meddelas, skall yttrande

inhämtas från den kommunala nämnd eller styrelse, som kommunen

bestämt. Om denna avstyrker, får tillstånd icke meddelas.

2 § allmänna ordningsstadgan torde icke vara tillämplig å försäljningsautomater

i vidare mån än de tar allmän plats i anspråk på sådant sätt, att

de hindrar dess användning för avsett ändamål eller vållar olägenhet från

ordningssynpunkt. Härigenom faller flertalet av de mindre försäljningsaulomaterna

utanför bestämmelsen. Även för en mindre automat kan det dock

— beroende på dess avsedda placering —- bli fråga om ett sådant ianspråktagande

av den allmänna platsen, att tillstånd fordras enligt ordningsstadgan.

För större fristående automater eller andra automater, som på ett hindrande

sätt skjuter ut över den allmänna platsen, krävs alltid särskilt tillstånd

enligt förevarande paragraf. Om automaten emellertid anbringas i trappa,

port eller nisch, som gränsar till den allmänna platsen, och detta på ett

sådant sätt, att något utrymme å eller ovanför den allmänna platsen icke

tages i anspråk, synes tillstånd enligt ordningsstadgan icke erforderligt.

Rättstillämpningen i fråga om automathandeln med preventivmedel

Trots den restriktiva ståndpunkt som statsmakterna i samband med tillkomsten

av 1948 års butikstängningslag jämte 1956 års ändringar däri intagit

i fråga om automatförsäljning av preventivmedel, har tillstånd i icke

obetydlig omfattning beviljats till sådan försäljning inomhus. Enligt uppgif
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

9

Andra lagutskottets utlåtande nr 14 är 1959

ter hänförliga till slutet av år 1956 skulle sålunda i runt tal drygt 150 preventivmedelsautomater

finnas uppsatta på olika orter, bortsett från automater

inom militära förläggningar. I Stockholm har däremot den tillståndsbeviljande

myndigheten regelmässigt avslagit ansökningar om automatförsäljning

av preventivmedel. Någon sådan försäljning förekommer inte heller i

huvudstaden annat än vid militärförband.

Att de tillståndsgivande myndigheterna kommit till olika resultat med

avseende å tillåtligheten av automathandel inomhus sammanhänger uppenbarligen

med att denna försäljningsform inte var aktuell vid preventivmedelsförordningens

tillkomst och att varken själva förordningen eller förarbetena

till denna ger några säkra hållpunkter för frågans bedömande. I viss

mån har rättsläget dock numera klarnat på detta område, sedan Kungl.

Maj :t den 15 juni 1956 meddelat beslut i ett antal besvärsmål, som samtliga

gällt ifrågasatt tillstånd till automatförsäljning av preventivmedel inom

offentliga toaletter. Genom dessa avgöranden torde det få anses fastslaget,

att hinder föreligger enligt gällande rätt att meddela tillstånd till sådan försäljning

i toaletter, tillgängliga för allmänheten, övervägande skäl talar för

att sådant hinder möter mot tillstånd till försäljning av preventivmedel från

automat även i andra för allmänheten tillgängliga inomhuslokaler, möjligen

med undantag för butikslokaler. Redan beviljade tillstånd får emellertid

enligt samma avgöranden inte återkallas enbart på den grund att tillståndet

inte bort lämnas, utan för återkallelse fordras sådana särskilda skäl, som närmare

anges i tillämpningskungörelsen till preventivmedelsförordningen.

Den restriktiva ståndpunkt som statsmakterna intagit till automathandcln

med preventivmedel har icke avsett sådan handel inom militärförbanden.

I tjänstemeddelanden från försvarets sjukvårdsstyrelse (Tsjv 1955 nr

8) har med giltighet från och med den 15 december 1955 följande föreskrifter

meddelats rörande automathandel med preventivmedel.

Kondomer tillhandahålles i automater, som installeras på lämplig plats

inom förbandet. Förbandschef äger bevilja tillstånd härtill åt den, som

innehar medgivande av polismyndighet i orten att driva handel med preventivmedel.

Försäljningen av preventivmedel sker i läger- eller manskapskassans

regi. Skriftligt avtal eller kontrakt upprättas för viss tid mellan lägereller

manskapskassan och tillståndshavaren. 1 § butikstängningslagen utgör

icke hinder för försäljning genom automat å annan tid än den vanliga affärstiden

under förutsättning att försäljningen äger rum endast till personal och

värnpliktiga vid förbandet. Förpackningarnas storlek, kvalitet, pris in. in.

bestämmes av sjukvårdsstyrelsen.

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Johansson, har anfört:

»Försäljning av preventivmedel utomhus är uttryckligen förbjuden i nu

gällande preventivmedelsförordning av år 1938, och utomhus uppsatta försäljningsautomater

för sådana medel torde inte heller förekomma i landet.

s. 10 Kontrollera mot PDF

10 Andra lagutskottets utlåtande nr 14 år 1959

Däremot finns ett inte ringa antal preventivmedelsautomater inomhus, företrädesvis

lokaliserade till bekvämlighetsinrättningar.

Delade meningar har emellertid i praxis rått om lagligheten av automatförsäljning

av preventivmedel inomhus. Detta sammanhänger med att denna

försäljningsform saknade aktualitet vid preventivmedelsförordningens tillkomst

och följaktligen inte blivit närmare reglerad där. De tillståndsbeviljande

myndigheternas olika bedömning av ärenden rörande automatförsäljning

av preventivmedel har också utgjort en betydande olägenhet, som har

givit sig tillkänna i olika sammanhang. Inte utan fog har myndigheternas

sinsemellan oförenliga beslut kommit att uppfattas såsom en olikhet inför

lagen, och det föreligger ett uppenbart behov av klara normer i fråga om

automatförsäljning på detta område. Jag anser det därför vara ofrånkomligt,

att statsmakterna nu tar ställning till frågan i vad mån preventivmedel

skall få försäljas genom automat.

Såsom utredningsmannen framhållit har diskussionen kring preventivmedelsfrågan

i vårt land i stort sett passerat det stadium, då denna fråga

var föremål för allvarligare meningsbrytningar av principiell natur. Genom

preventivmedelsförordningens antagande år 1938 och den därefter år 1946

stadgade skyldigheten för apoteksinrättning att tillhandahålla allmänheten

preventivmedel har dessa medels medicinska och sociala betydelse vunnit

samhällsmakternas fulla erkännande. I fråga om automathandeln är att

märka, att det första steget mot dess frigivande togs genom tillkomsten av

1948 års butikstängningslagstiftning och att denna handel i princip frigavs

i och med 1956 års ändringar i samma lagstiftning och därmed erkändes

såsom en med butiksförsälj ningen fullt likvärdig distributionsform.

Det är mot bakgrunden av den nu angivna utvecklingen som man har att

bedöma, om automathandeln bör friges även på preventivmedelsförsäljningens

område. En åtgärd i denna riktning kan såtillvida sägas vara ett

samhälleligt intresse, som det måste vara en uppgift för samhället att underlätta

tillgången till preventivmedel i syfte att motverka de olyckor, som

ovälkomna havandeskap har i följe, och den alltjämt förhållandevis stora

spridningen av de veneriska sjukdomarna. De fördelar, som automathandeln

erbjuder på varudistributionens område genom att göra allmänheten oberoende

av affärstider, är också särskilt påtagliga i fråga om en sådan vara

som preservativ för män, vilken närmast är aktuell för denna försäljningsform.

Vidare kommer i betraktande den illegala handeln med preventivmedel,

vilken med hänsyn till dess av allt att döma mycket stora spridning,

de ofta anstötliga former, varunder den bedrives, och de underhaltiga

varor, som därigenom utbjudes, mer eller mindre äventyrar syftet med den

lagliga regleringen av preventivmedelsförsäljningen. Endast genom en ändamålsenligt

utformad automathandel synes det bli möjligt att på ett effektivt

sätt motverka den illegala handeln på området.

På nu anförda skäl delar jag för min del helt utredningsmannens även av

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr Ur år 1959

det övervägande flertalet remissinstanser biträdda uppfattning, att samhället

inte bör ställa sig avvisande till en automathandel med preventivmedel

utan att problemet närmast gäller att söka utforma denna handel så, att

den icke medför allvarligare olägenheter.

Frågan om en lämplig utformning av automathandeln med preventivmedel

är i främsta rummet en fråga om var automaterna skall få placeras. Det

är nämligen givet, att man kan föreskriva sådana inskränkningar beträffande

uppställningen av preventivmedelsautomater att några nya problem

över huvud taget inte kan uppkomma av denna försäljningsform. Å andra

sidan medför alltför långtgående inskränkningar i fråga om platsvalet att

automatförsäljningens speciella fördelar går förlorade. En avvägning bör

därför ske, varvid man — som utredningsmannen framhållit — särskilt

bör beakta de barna- och ungdomsskyddande synpunkter och de ordningssynpunkter,

som här kan göra sig gällande, varjämte tillbörlig hänsyn bör

tagas till vad pieteten bjuder.

Om automaternas fördelar att medge inköp oberoende av affärstider skall

kunna tillvaratagas, måste automaterna placeras antingen utomhus

eller i lokaler som hålles öppna för allmänheten även på

andra tider än affärstider. Såsom jag inledningsvis framhållit har hittills

lämnade tillstånd till automatförsäljning av preventivmedel på grund av

förbudet i preventivmedelsförordningen mot försäljning av sådana medel

utomhus uteslutande gällt inomhuslokaler, huvudsakligen bekvämlighetsinrättningar.

Utredningsmannen har enligt min uppfattning på ett övertygande

sätt visat att, även om en del inomhuslokaler får anses lämpade för

automatförsäljning av preventivmedel, ett upphävande, såvitt avser automathandel,

av förbudet i preventivmedelsförordningen mot utomhusförsäljning

skulle erbjuda överlag bättre möjligheter att lokalisera denna handel

till platser, där det är både naturligt och lämpligt att automaterna placeras.

Förslaget att automatförsäljning skall få äga rum utomhus har under

remissbehandlingen också rönt erinringar från endast ett fåtal remissinstanser.

En remissmyndighet har särskilt vänt sig mot att samhället

skulle medverka till ett så radikalt steg på preventivmedelsför sälj ningens

område och därvid bland annat framhållit, att en sådan öppen automatförsäljning

för stora grupper av samhällsmedborgare skulle innebära en allvarlig

kränkning av hela deras livsåskådning. Från ett annat håll har därutöver

invänts, att utomhus placerade automater på grund av insynen över

försäljningen från utomstående troligen inte skulle anlitas av många, vilkas

inköp man har velat underlätta genom denna distributionsform. Automatförsäljning

av preventivmedel utomhus har emellertid obestridliga fördelar,

och jag kan inte finna invändningarna häremot bärande, om man — såsom

utredningsmannen tillika föreslagit — förbinder denna försäljning med

villkoret, att även andra sjukvårds- och sanitetsartiklar samtidigt måste

tillhandahållas i automaten. Genom att begränsa utomhusförsäljningen till

s. 12 Kontrollera mot PDF

12 Andra lagutskottets utlåtande nr It är 1959

dylika sanitetsautomater och till härför lämpade platser — till

platsvalet återkommer jag i det följande — kan sålunda både pietetskrav

och diskretionssynpunkter tillgodoses samt goda förutsättningar följaktligen

skapas för en automathandel på detta område i tilltalande former.

I enlighet med det anförda förordar jag sålunda — i överensstämmelse

med utredningsmannens förslag — att preventivmedel skall få försäljas

i sanitetsautomater utomhus. Jag är också ense med utredningsmannen

och det övervägande flertalet remissinstanser på den punkten, att det inte

föreligger tillräckliga skäl att meddela tvingande föreskrift om sanitetsautomater

även med avseende å sådana platser inomhus, som kan anses

lämpade för automatförsäljning av preventivmedel. Inomhus bör följaktligen

i princip hinder inte resas mot automater för enbart preventivmedel.

Jag övergår härefter till spörsmålet, vilka platser som bör få komma

i fråga för automatförsäljningen. Utredningsmannens lösning av de

avvägningsproblem, som här möter, kan jag i allt väsentligt godtaga, och

jag begränsar mig därför i det följande till att huvudsakligen närmare beröra

sådana frågor beträffande platsvalet, som föranlett särskild uppmärksamhet

under remissbehandlingen eller som jag eljest finner vara av särskild

vikt.

Automatförsäljning av preventivmedel bör i första hand få bedrivas i

nattpolikliniker för förebyggande behandling av könssjukdomar samt i anslutning

till apotek och sjukvårdsaffärer. Nattpolikliniker finns för närvarande

endast tre i landet, nämligen i Stockholm, Göteborg och Malmö, varför

en preventivmedeisför sälj ning därstädes får endast begränsad betydelse.

Annorlunda förhåller det sig härvidlag med apoteken och sjukvårdsaffärerna.

För dessas vidkommande skulle det närmast bli fråga om utomhusförsäljning,

eftersom dessa inrättningar i allmänhet synes sakna för automatförsäljning

lämpade inomhusutrymmen, som kan hållas tillgängliga

för allmänheten efter affärstid. Bortsett från de remissinstanser, som ställt

sig avvisande till automathandel med preventivmedel över huvud taget, har

man allmänt godtagit en automathandel i anslutning till nämnda inrättningar.

En del remissinstanser har önskat att automathandeln med preventivmedel,

åtminstone under en övergångstid och i varje fall med avseende

å sådan handel utomhus, skulle begränsas till apotek och sjukvårdsaffärer.

Med anledning härav vill jag framhålla att det synes önskvärt, att utvecklingen

på detta område går i den riktningen, att automathandeln företrädesvis

lokaliseras till apotek och sjukvårdsaffärer. En sådan utveckling

torde bäst främjas genom att dessa inrättningar, om särskilda skäl i det

enskilda fallet inte talar däremot, regelmässigt erhåller tillstånd att sätta

upp försäljningsautomat i omedelbar närhet av sina butikslokaler. Emellertid

bör enligt min mening automatförsäljning av preventivmedel kunna

medgivas även annorstädes än vid apotek och sjukvårdsaffärer. Sådana

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr år 1951) 13

inrättningar finns inte på alla orter och på andra håll kan de vara så belägna

— exempelvis mitt emot en skola — att en annan plats är att föredraga

för automatförsäljningen ifråga. Automatförsäljning av preventivmedel

bör därför få förekomma även på andra härför lämpade platser,

såväl inomhus som utomhus. Jag vill emellertid understryka betydelsen

av att de tillståndsgivande myndigheterna med tillbörlig varsamhet

prövar framställningar om tillstånd till automatförsäljning. Särskild

hänsyn måste här tagas, förutom till barna- och ungdomsskyddande synpunkter,

även till pieteten, så att inte tillstånd lämnas till sådan försäljning

på plats, där det av särskild anledning kan befaras, att automaten

kommer att väcka anstöt.

Jag har tidigare framhållit, att den automathandel, som redan nu bedrives

i landet, företrädesvis har koncentrerats till offentliga toaletter. Preventivmedelsautomater

förekommer sålunda både i fristående offentliga toaletter

och i bekvämlighetsinrättningar inom eller i anslutning till sådana anläggningar

som busstationer, dansrestauranger, Folkets hus, folkparker. Fråga

uppkommer därför, huruvida automatförsäljning av preventivmedel bör få

äga rum inom dylika anläggningar även i fortsättningen vid sidan av den

automathandel som framdeles skall få förekomma i anslutning till apotek

och sjukvårdsaffärer eller på andra lämpliga platser utomhus.

Några remissinstanser har framställt erinringar mot att preventivmedelsförsäljning

skulle tillåtas i fristående offentliga toaletter. Deras betänkligheter

bottnar huvudsakligen i farhågor för att en preventivmedel sautomat

inom dylik lokal kommer att skapa svårbemästrade ordnings- och trevnadsproblem.

Med hänsyn till sådana synpunkter anser jag i likhet med utredningsmannen

att automatför sälj ning i toaletter endast bör få förekomma

om toaletten är bevakad och i tillfredsställande hygieniskt skick. I övrigt

cår här liksom eljest de lokala förhållandena på orten ytterst bli avgörande

för bedömningen, varav följer att tillstånd bör kunna vägras även av det

skälet, att en försäljningsautomat redan uppsatts på annan plats i närheten

eller att annan lämpligare plats, utomhus eller inomhus, står till buds för

automatf örsälj ningen.

Under remissbehandlingen har vidare delade meningar framkommit i

fråga om lämpligheten av automatförsäljning av preventivmedel vid järnvägs-,

buss- och tunnelbanestationer samt inom teatrar, biografer, folketshusanläggningar,

idrottsanläggningar, nöjesetablissemang och andra liknande

lokaliteter.

På de av utredningsmannen anförda skälen bör preventivmedelsautomater

över huvud taget inte förekomma vare sig i bekvämlighetsinrättningar

eller annorstädes inom järnvägs stationsområde, och härmed bör enligt

min mening tunnelbanestationer jämställas i det avseende, varom här är

fråga. Vad busstationerna beträffar synes preventivmedelsautomater endast

kunna komma i fråga i bekvämlighetsinrättningar vid sådana stationer,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14 Andra lagutskottets utlåtande nr 14 år 1959

varvid dessa bör bedömas efter samma grunder som offentliga toaletter.

Jag vill emellertid understryka, att det som regel inte torde finnas anledning

att tillåta automatförsäljning vid busstationer i vidare mån än någon

annan lämplig plats inte står till buds för ändamålet på orten. Tillstånd

bör följaktligen här lämnas endast i undantagsfall.

Teatrar, biografer och idrottsanläggningar anser jag över huvud taget inte

böra komma ifråga för automathandel med preventivmedel, varom också

remissinstanserna så gott som undantagslöst synes vara ense. Med teatrar

och biografer har utredningsmannen likställt folketshusanläggningar, varemot

från några håll har invänts, att dessa till sin karaktär och utformning

är så olika på skilda håll i landet, att de inte i detta sammanhang

kan behandlas generellt. Denna invändning förtjänar enligt min mening

beaktande. Om sådana anläggningar — vilket är vanligt — regelbundet

upplåtes för dansändamål eller danslokaler finns inrymda där, bör de helt

eller delvis bedömas på samma sätt som de nöjesinrättningar, som jag avser

att behandla i det följande. Dessutom kan en folketshusanläggning utgöra

ett stort byggnadskomplex, vari inrymts även affärslokaler av olika

slag, och hinder bör då inte möta mot tillstånd till exempelvis en sanitetsautomat

i anslutning till en där inrymd sjukvårdsaffär. I eller i anslutning

till sådana lokaliteter, som är avsedda enbart för den kulturella verksamhet

som vanligen förekommer i Folkets hus, bör preventivmedelsautomater

emellertid inte få förekomma.

Det återstår härefter att närmast behandla frågan, huruvida automatförsäljning

av preventivmedel skall få äga rum i bekvämlighetsinrättningar

vid dansrestauranger, folkparksanläggningar och andra nöjesetablissemang.

Utredningsmannens ståndpunkt, vilken lämnats utan erinran av flertalet

remissinstanser, innebär att automatförsäljning skall få förekomma på

dessa platser endast om synnerliga skäl talar härför. Ett sådant skäl anser

utredningsmannen föreligga, om en nöjesplats har en sådan karaktär och

är belägen på så stort avstånd från annan i orten tillgänglig inköpskälla,

att det skulle kunna leda till större skada än nytta, om man förbjöd automatförsäljning

inom nöjesplatsen. Den av utredningsmannen sålunda gjorda

avvägningen kan jag i huvudsak godtaga. Vid detta bedömande har jag särskilt

beaktat de möjligheter, som den av mig förordade utomhusförsäljningen

i allmänhet erbjuder att tillgodse inköpsbehoven efter affärstid. Ett för mig

väsentligt skäl att tillåta utomhusförsäljning på detta område har just

varit, att man härigenom kan undvika automatförsäljning på sådana platser,

där försäljningen skulle väcka opinion eller mot vilkas anlitande för

ändamålet eljest betänkligheter kan anföras. Jag anser följaktligen, att

återhållsamhet bör iakttagas i fråga om tillstånd till automatförsäljning av

preventivmedel vid nöjesinrättningar. Tillstånd till sådan försäljning på

dylika platser bör som regel vägras, om automatförsäljning med fördel kan

bedrivas på annan plats inte för långt därifrån.

s. 15 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 14 år 1959

15

Vad slutligen militärförläggningar och industrianläggningar beträffar delar

jag helt utredningsmannens uppfattning, att tillstånd till automatförsäljning

av preventivmedel inom dessa områden som regel bör kunna lämnas

utan någon mera ingående prövning av platsens lämplighet.»

Motionerna

I motionen 11:486 anföres:

Undertecknade anser, att den föreslagna anordningen, som av stora grupper

medborgare i detta land uppfattas som en sanktion av lösa sexuella förbindelser,

är kränkande för kristen moral och elementär anständighet. Icke

minst många föräldrar och fostrare, som med oro ser utvecklingen inom

ungdomsvärlden, känner allvarliga bekymmer inför det framlagda förslaget,

som enligt deras mening är ägnat att motverka de positiva åtgärder

som i andra sammanhang vidtages för ungdomens bästa.

I motionen II: 487 anföres bl. a.:

En mycket stor grupp medborgare — inte minst inom de kristna och ideella

lägren — anser helt visst, att en i princip lössläppt automathandel med

preventivmedel kommer att öka antalet tillfälliga sexuella förbindelser, särskilt

bland ungdomen. För dessa folkgrupper skulle en lagfäst fri handel

med preventivmedel i den utmanande öppna form som utomhusautomater

innebär utgöra en allvarlig kränkning av deras livsåskådning. I denna tid,

som inte minst för ungdomen är så rik på frestelser, har föräldrar och ansvarskännande

målsmän och ungdomsledare rätt att fordra samhällets bistånd.

I stället kommer det framlagda förslaget närmast att uppfattas som

en samhällets sanktion av lösa förbindelser.

Avslutningsvis yttrar motionärerna:

De förslag som diskuterats i utredningen vad det gäller utplacering av

automater — i järnvägs- och busstationer, offentliga toaletter, teatrar, biografer

och folketshusanläggningar såväl som inom andra nöjesinrättningar

etc. — anser vi vara förkastliga. Värt att uppmärksamma är t. ex. gatukontorets

i Stockholm remissyttrande, vars erfarenheter »icke talar för

lämpligheten av att i de offentliga bekvämlighetsinrättningarna medgiva

försälj ningsautomater».

Preventivmedelshandeln som sådan är föremål för starkt delade meningar

hos vårt folk. Uppenbart är emellertid, att den här ifrågasatta automathandeln

måste ur kristet etiska synpunkter te sig särskilt utmanande.

I motionerna I: 406 och II: 495 återkommer det i motionerna II: 486 och

487 framförda påståendet, att den föreslagna ordningen av många kommer

att uppfattas som en samhällets sanktion av lösa förbindelser. I fortsättningen

yttrar motionärerna bl. a.:

Vi har svårt att föreställa oss att det skulle finnas någon stark och utbredd

folkopinion bakom utredningsförslaget om preventivmedelsautomater.

Det är fastmer troligt att ännu större grupper av medborgare skulle

anse, att en i princip frisläppt automathandel med preventivmedel icke är

önskvärd och att den otvivelaktigt skulle vålla stor skada men nytta till

s. 16 Kontrollera mot PDF

16 Andra lagutskottets utlåtande nr 14 år 1959

intet. Något verkligt samhällsintresse kan ett sådant radikalt underlättande

av denna handel icke anses innebära.

Man måste även taga hänsyn till att en lagfäst fri handel med preventivmedel

i den utmanande öppna form, som utomhusautomater innebär, skulle

för stora grupper av samhällsmedborgare innebära en allvarlig kränkning

av hela deras livsåskådning. Samhället bör ej bidraga till att uppluckra

anständighetsbegreppet mera än som redan skett. Särskilt måste samhället

vara skyldigt att beakta opinionen hos de föräldrar, som bär ansvaret

för barnens och ungdomens fostran och som med rätta kan kräva samhällets

bistånd härvidlag.

Problemet har enligt vår mening en etisk sida som är nog så viktig. En

utökning av automathandeln skulle leda över till den krassa inställningen

att här gäller att skaffa sig största möjliga sexuella utbyte mot minsta

möjliga risk för befruktning eller venerisk sjukdom. Denna tendens —

bl. a. manifesterad i den vanliga uppfattningen hos ett stort antal ungdomar

att på en danskväll skall följa intimt umgänge — behöver i dagens samhälle

ej uppmuntras av statsmakterna. Man ser alltför kortsiktigt om man

bara tar sikte på ett visst beteende. Eu ökad upplysning i etik och samlevnadsproblem,

där ansvaret mer kommer in i bilden, är värdefullare än allt

annat, men denna syn främjas ej av tillkomsten av ytterligare ett antal

preventivmedelsau tomater.

I motionen 11: 496 anför motionärerna inledningsvis, att de, med tanke

på att alltför långt gående restriktivitet framkallar olaga handel, inte vill

motsätta sig förslaget att godtaga automathandel utomhus vid i huvudsak

nattpolikliniker, apotek och sjukvårdsaffärer. Till motivering för yrkandet

om att tillstånd inte skall få lämnas att sälja preventivmedel genom automater

vid toalettanläggningar och nöjesetablissemang yttrar motionärerna:

Vad först angår toaletterna anser vi att det ur flera synpunkter är olämpligt

att förlägga handeln med preventivmedel till dessa inrättningar.

När det sedan gäller nöjesetablissemang kommer framför allt de barnaoch

ungdomsskyddande synpunkterna in i bilden. Nöjestillställningarna besökes

i främsta rummet av ungdom i varierande åldrar. Vi ifrågasätter om

det är lämpligt med försäljning av preventivmedel i dessa sammanhang.

Till dessa synpunkter fogar motionärerna den, att tillståndsgivningen

kommer att bli beroende av den enskilda polismyndigheten och att erfarenheten

visar, att tillståndsgivningen kan komma att variera från plats

till annan beroende på polischefens personliga uppfattning.

Yrkandet angående dispens för apoteksinnehavare från skyldigheten att

tillhandahålla preventivmedel motiverar motionärerna med att vissa apoteksinnehavare

finner handel med sådana medel strida mot deras uppfattning

och samvete.

I motionerna I: 409 och II: 497 åberopas inledningsvis vad departementschefen

yttrat om att automatförsäljning bör få bedrivas i nattpolikliniker

samt i anslutning till apotek och sjukvårdsaffärer men inte inom järnvägs

stationsområde eller på tunnelbanestationer. Därpå framhåller motionärerna,

att det redan nu finns sjukvårdsaffärer inom Stockholms tunnel
-

s. 17 Kontrollera mot PDF

17

Andra lagutskottets utlåtande nr 14 år 1959

bana, som i huvudsak är inriktade på försäljning av preventivmedel, och

att inga problem har försports i fråga om dessa affärer från vare sig pietetseller

ordningssynpunkt. I det följande anföres:

Utvecklingen torde gå i den riktningen, att affärscentra med butiker, tillhandahållande

vitt skilda slag av varusortiment, uppstår vid tunnelbanestationer,

och det är ej heller uteslutet att apotek så småningom kan förläggas

till dessa affärscentra. Motsvarande utveckling är sannolik beträffande

både större järnvägsstationer och busscentraler.

Kommentarerna till lagtexten, där departementschefen å ena sidan understryker

den prioritet som skall gälla för apotek och sjukvårdsaffärer att

erhålla tillstånd till automatförsäljning utomhus av preventivmedel medan

han å andra sidan uttalar, att det är absolut olämpligt att dylika automater

placeras inom tunnelbane- eller järnvägsstationsområden, kan komma att

stå i strid mot varandra, därest ett apotek eller en sjukvårdsaffär finns inom

dessa områden. Tolkningssvårigheter om den rätta innebörden av kommentarerna

till lagtexten torde kunna uppkomma.

Även om generell prioritet getts apotek och sjukvårdsaffärer kan dock

enligt departementschefen inskränkning bli nödvändig, och varje enskilt

tillståndsbevis skall prövas med hänsyn till pietet och till barna- och ungdomsskyddande

synpunkter. Även vid en vidgning av tillståndsbevisen att

gälla också tunnelbanestationer etc. kommer alltså i det enskilda fallet

även här dessa senare synpunkter att bli utslagsgivande.

Utskottet

Enligt gällande bestämmelser, som infördes 1938, fordras tillstånd för att

sälja preventivmedel. Preventivmedel får inte säljas genom kringföring och

över huvud taget inte utomhus. De vanligaste legala försäljningsformerna

torde vara apoteksförsäljning, försäljning i sjukvårdsaffärer och hos andra

tillståndsinnehavare samt postorderförsäljning. Därutöver torde illegal handel

med preventivmedel bedrivas i betydande omfattning.

Förbudet att sälja preventivmedel utomhus innebär bl. a., att försäljning

av sådana medel genom automater placerade utomhus inte får förekomma.

Bestämmelserna tar inte direkt ställning till automatförsäljning inomhus —

något som hänger samman med att automatförsäljning inte var aktuell då

bestämmelserna infördes — men enligt motivuttalanden i samband med

bu likstängningslagstif t ningen 1948 och 1956 är sådan försäljning inte förenlig

med grunderna för bestämmelserna. De myndigheter som prövar ansökningar

om tillstånd — från 1949 de lokala polismyndigheterna — har emellertid

i viss utsträckning meddelat tillstånd till automatförsäljning av preventivmedel

inomhus. Bortsett från militärförläggningar och ett antal större

civila arbetsplatser har automaterna i allmänhet satts upp i offentliga

toaletter.

Genom några beslut av Kungl. Maj :t under 1956 har fastslagits, att hinder

föreligger enligt gällande rätt alt meddela tillstånd till försäljning av preven2

Hihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 and. Nr 14

s. 18 Kontrollera mot PDF

18

Andra lagutskottets utlåtande nr 74 år 1959

tivinedel genom automater, uppsatta i offentliga toaletter. Besluten har

emellertid inte inverkat på de redan beviljade tillstånden, och ett icke ringa

antal preventivmedelsautomater — i slutet av 1956 drygt 150 stycken —

finns nu uppsatta i lokaler tillgängliga för allmänheten.

Den illegala handeln med preventivmedel visar, att de legala försälj ningsformerna

inte är tillfyllest. Redan detta talar enligt utskottets mening för

att automathandel bör tillåtas. Automathandeln skulle göra det möjligt att

köpa preventivmedel efter butikstid utan att anlita illegala försäljare. Preventivmedlen

kunde vidare bli underkastade kvalitetskontroll, och risken för

oskäliga priser skulle minska.

Att preventivmedel genom automathandel blir lättare tillgängliga bör leda

till en nedgång i antalet ovälkomna havandeskap. Härigenom kan åstadkommas

en minskning i antalet aborter — såväl legala som illegala — något som

ur alla synpunkter måste betecknas såsom mycket eftersträvansvärt. En annan

betydande fördel är, att ökad användning av preventivmedel vid tillfälliga

förbindelser är ägnad att motverka utbredningen av könssjukdomar.

De här redovisade övervägandena föranleder utskottet att tillstyrka, att

riksdagen samtycker till automathandel med preventivmedel. Följaktligen

avstyrker utskottet motionerna II: 486 och 487 samt 1: 406 och II: 495, enligt

vilka riksdagen skulle uttala sig mot sådan handel.

Utskottet anser sig emellertid inte kunna bortse från de faror, som en

olämpligt utformad automathandel med preventivmedel kan innebära. De

av föredragande departementschefen uppdragna riktlinjerna för myndigheternas

tillståndsprövning innefattar enligt utskottets mening en i allt väsentligt

lämplig avvägning mellan de medicinska och socialmedicinska synpunkterna

å ena sidan och övriga här aktuella synpunkter å andra sidan. Härvid

vill utskottet erinra om att dessa riktlinjer i största utsträckning godtagits

under remissbehandlingen.

Utskottet är emellertid benäget att fästa något större vikt vid behovssynpunkten

än vad departementschefen gjort. Detta får betydelse främst i fråga

om dansrestauranger, folkparker och andra nöjesetablissemang. Enligt utskottets

mening bör tillstånd att sätta upp preventivmedelsautomater på

toaletter inom etablissemang av detta slag beviljas inte endast i undantagsfall.

I likhet med departementschefen anser utskottet, att återhållsamhet bör

visas beträffande tillstånd att sätta upp preventivmedelsautomater på fristående

offentliga toaletter. Något ovillkorligt förbud härvidlag vill utskottet

dock inte förorda.

Av vad nu anförts följer, att utskottet inte kan tillstyrka det i motionen

II: 496 intagna yrkandet om att riksdagen måtte uttala sig mot tillstånd till

automatförsäljning vid fristående toaletter och nöjesetablissemang.

Utskottet instämmer också i departementschefens uttalanden om att preventivmedelsautomater

inte bör sättas upp vid järnvägsstationer eller tunnel
-

s. 19 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr U år 1959 19

banestationer och i allmänhet inte heller vid busstationer. Utskottet vill därför

för närvarande inte tillstyrka motionerna I: 409 och II: 497.

Från och med år 1947 är apoteken skyldiga att tillhandahålla vissa slag av

preventivmedel. I motionen II: 496 har yrkats, att apoteksinnehavare, »i den

mån bärande skäl för samvetsbetänkligheter föreligger», skall kunna få dispens

från denna skyldighet.

Bestämmelserna om apotekens skyldighet att tillhandahålla preventivmedel

grundar sig på ett beslut av 1945 års riksdag i anledning av proposition.

Propositionen hade föregåtts av sedvanlig remissbehandling, och härunder

hade apotekarorganisationerna lämnat förslaget om sådan skyldighet utan

erinran. Utskottet ser inte något skäl att föreslå riksdagen att frångå det år

1945 fattade beslutet.

Hittills har endast de genom apotek sålda preventivmedlen varit underkastade

obligatorisk kvalitetskontroll. Avsikten är, att sådan kontroll skall

föreskrivas för all försäljning i landet av preventivmedel. Att så sker är

enligt utskottets mening synnerligen tillfredsställande.

Det förslag till förordning om handel med preventivmedel, varöver Kungl.

Maj :t begärt riksdagens yttrande, kan utskottet till alla delar tillstyrka.

Särskilt med hänsyn till att tillämpningen av de gällande bestämmelserna

varit oenhetlig vill utskottet förorda, att normerna för polismyndigheternas

prövning i fråga om de platser, där preventivmedelsautomater skall få sättas

upp, bringas till deras kännedom i bindande form, lämpligen genom den

kungl. kungörelse i ämnet, som torde komma att utfärdas.

Utskottet hemställer,

A. att riksdagen, i anledning av förevarande proposition,

nr 76, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening

giva till känna vad utskottet anfört;

B. att motionerna 11:486 och 487, 1:406 och 11:495,

11:496 samt 1:409 och 11:497 icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 april 1959

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson och

Sunne, fru Carlqvist samt herrar Magnusson, Edström*, Thorsten Larsson

och Ringaby;

från a n d r a kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg och

Lundberg, fröken Wetterström, herr Odhe, fru Sandström samt herrar Johansson

i Södertälje och Gustavsson i Alvesta.

) Ej närvarande vid utlåtandets justering.

s. 20 Kontrollera mot PDF

20 Andra lagutskottets utlåtande nr ib år 1959

Reservation

av herrar Axel E. Svensson, Sunne, Thorsten Larsson och Ringaby, fröken

Wetterström och herr Gustavsson i Alvesta, vilka ansett, att utskottet bort

anföra följande.

»Enligt gällande---—- (lika med utskottet)---för allmänheten.

Möjligheterna att sälja varor i allmänhet genom automater var, innan

butikstängningslagen infördes 1948, mycket begränsade. Då genomfördes

emellertid en viss utvidgning, och ännu större blev dessa möjligheter genom

den ovan antydda lagändringen 1956. Vid båda tillfällena var meningarna

delade; vid det senare tillfället kunde beslutet om utvidgning av automathandeln

fattas först efter sammanjämkning mellan riksdagens kamrar, som

till en början stannat i olika beslut.

Trots de skilda meningar, som rått angående automathandel, föreslås nu

i propositionen, att även preventivmedel skall få säljas genom automat. Förslaget

härom har under remissbehandlingen visserligen tillstyrkts av flertalet

remissinstanser, men åtskilliga av remissinstanserna har uttalat sig

mot förslaget. Såsom framgår av motionerna 11:486 och 487, 1:406 och

II: 495 samt II: 496 är meningarna om automathandel med preventivmedel

delade även inom riksdagen.

Att meningarna om förslaget på detta sätt går isär är — med hänsyn till

förslagets ömtåliga natur — i och för sig ett starkt skäl mot detsamma. Därtill

kommer, att nu gällande bestämmelser ger tillräcklig möjlighet för allmänheten

att inköpa preventivmedel på ett diskret sätt. Det synes vidare inte

troligt, att den illegala handeln med preventivmedel i nämnvärd utsträckning

skulle minskas genom att preventivmedel finge säljas i automater på

sätt som förordats i propositionen.

Utskottet kan på grund av vad nu anförts inte biträda Kungl. Maj :ts förslag

om automathandel med preventivmedel. I stället vill utskottet, i enlighet

med det önskemål som uttalats genom motionerna II: 486 och 487 samt

I: 406 och II: 495, uttala sig mot att sådan handel skall tillåtas.

Vid detta förhållande påkallas inte något yttrande över motionerna 1: 409

och II: 497 och icke heller över det i motionen II: 496 intagna yrkandet om

att riksdagen måtte uttala sig mot tillstånd till automatförsäljning av preventivmedel

vid fristående toaletter och nöjesetablissemang.

Från och---(lika med utskottet)---fattade beslutet.

Utskottet hemställer,

A. att riksdagen, i anledning av förevarande proposition,

nr 76, ävensom motionerna II: 486 och 487 samt I: 406 och

11:495, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening

giva till känna vad utskottet anfört;

B. att motionerna II: 496 samt I: 409 och II: 497 icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.»

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 59

9043S1

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:208 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag om utlämning för brott till Danmark, Finland, Island och Norge m. in. s. 1 i texten