Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om visst tillägg till 7 § s jukförsäk ringslagen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 318 i första kammaren av herrar Lindahl och Wirmark samt nr 390 i andra kammaren av fru Lindberg m. fl.

1959-04-21 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1959:16, Utlåtande i anledning av väckta motioner om visst tillägg till 7 § s jukförsäk ringslagen. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 318 i första kammaren av herrar Lindahl och Wirmark samt nr 390 i andra kammaren av fru Lindberg m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1959

1

Nr 16

Utlåtande i anledning av väckta motioner om visst tillägg till 7 §

s jukförsäk ringslagen.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 318 i första kammaren av herrar Lindahl

och Wirmark samt nr 390 i andra kammaren av fru Lindberg m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte begära en utredning rörande sådant tillägg

i 7 § sjukförsäkringslagen att ogift kvinna som sammanlever med barn under

16 år utan att ha förvärvsinkomst uppgående till kr. 1 200 per år likväl

skall vara sjukpenningförsäkrad och erhålla grundsjukpenning och att

Kungl. Maj :t efter verkställd utredning lämnar förslag till riksdagen med

denna innebörd».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet,

i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa

till motionen II: 390.

över motionerna har utskottet i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från kungl. socialstyrelsen och riksförsäkringsanstalten,

varjämte Svenska sjukkasseförbundet erhållit tillfälle avgiva yttrande

i ärendet.

Gällande bestämmelser

Enligt lagen om allmän sjukförsäkring skall i princip envar, som är

bosatt i riket, från och med ingången av kalendermånaden efter den, då han

fyllt 16 år, vara genom medlemskap i sjukkassa försäkrad enligt lagen

(5 §). Jämlikt 7 § skall sjukkassemedlem, vars årsinkomst av förvärvsarbete

uppgår till minst 1 200 kronor, vara sjukpenningförsäkrad. Kvinnlig sjukkassemedlem,

vars årsinkomst av förvärvsarbete ej uppgår till 1 200 kronor,

är likväl sjukpenningförsäkrad, såframt hon a) är gift och sammanlever

med sin man eller, om sammanlevnaden mellan makarna hävts, med barn

under 16 år, som vid tiden för sammanlevnadens hävande var sjukvårdsförsäkrat

såsom barn till henne eller maken, eller b) efter att hava varit

gift sammanlever med barn under 16 år, som vid tiden för äktenskapets

upplösning var sjukvårdsförsäkrat såsom under a) sägs. Alla sjukpenningförsäkrade

är försäkrade för grundsjukpenning om tre kr. för dag (22 §).

Har vederbörande inkomst av tjänst om lägst 1 800 kr. för år, är han dessBihang

till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 16

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1959

utom försäkrad för tilläggssjukpenning, vars storlek är beroende på inkomstens

storlek (22 §).

Av ovan redovisade regler framgår att ogift kvinna med barn icke är sjukpenningförsäkrad,

med mindre hon har inkomst av förvärvsarbete, som

uppgår till minst 1 200 kr.

Historik

Vid sjukförsäkringslagens ikraftträdande 1954 var enligt lagen av de

icke förvärvsarbetande kvinnorna endast sådana sjukpenningförsäkrade,

som var gifta och sammanlevde med sin man.

I proposition nr 114 till 1955 års riksdag föreslogs de ändringar i

7 § i lagen, varigenom denna fick sin nu gällande lydelse. Föredragande departementschefen

anförde därvid bl. a. följande.

För hemmafruarna avses sjukpenningförsäkringens funktion vara att

gardera mot bortfall på grund av sjukdom av deras arbetskraft för familjens

räkning. Något barnvillkor har emellertid inte uppsatts. Alldeles samma

funktion som den nyssnämnda torde en sjukpenningförsäkring fullgöra för

en familj bestående av moder och små barn. Behovet av sjukpenning torde

måhända mången gång vara större för en sådan familj. Situationen torde

väl i allmänhet vara densamma, vare sig familjen består av änka och småbarn

eller av frånskild eller hemskild kvinna med småbarn. Det synes mig

därför mindre följdriktigt att — när man nu har tagit in den med mannen

sammanlevande hemmafrun i den obligatoriska sjukpenningförsäkringen

och detta oberoende av barnvillkor — hustru med hemmavarande barn skall

uteslutas ur denna försäkring, om mannen försvinner ur familjebilden genom

att makarna flyttar isär med eller utan hem- eller äktenskapsskillnad

eller mannen avlider.

I propositionen berördes icke frågan om utsträckning av nämnda förmån

till att gälla även ogifta mödrar. Detta spörsmål behandlades emellertid

av andra lagutskottet (utlåtande nr 28) som i anledning av vid riksdagen

avgivna motioner anförde att situationen torde vara en annan för

ogifta mödrar än för änkor samt hem- och frånskilda kvinnor genom att de

förra i regel antingen kunde antagas snart återta sitt förvärvsarbete eller

tillhöra kategorien icke förvärvsarbetande hemmadöttrar. Utskottet ville

likväl icke bestrida, att behov av hjälp kunde föreligga för de ogifta mödrarna.

Emellertid ansåg sig utskottet icke kunna tillstyrka en sådan utsträckning

av förmånen. Utskottet förklarade sig förutsätta att frågan skulle

följas med uppmärksamhet.

Utskottets utlåtande godkändes av riksdagen.

Remissyttrandena

Motionerna tillstyrkes av socialstyrelsen och sjukkasseförbundet. Riksförsäkringsanstalten

däremot anser sig icke kunna tillstyrka bifall till motionerna.

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1959

Socialstyrelsen redovisar vad utskottet anfört i förevarande fråga i ovannämnda

utlåtande nr 28 år 1955 samt fortsätter:

Även om, som utskottet anmärkt, flertalet ogifta mödrar inom kort tid

efter nedkomsten måste återgå till eller söka sig förvärvsarbete, torde likväl

antalet ogifta mödrar, som skulle beröras av den ifrågasatta lagändringen,

vara av en sådan storleksordning, att hänsyn bör tas även till dem i förevarande

sammanhang. Förutom hemmadöttrar kommer här i beaktande

kvinnor, som utan att vara gifta sammanlever med man under äktenskapsliknande

förhållanden, och sådana ensamstående mödrar, som icke har förvärvsarbete.

Enligt socialstyrelsens mening föreligger vägande skäl för att

med avseende å rätten till grundsjukpenning ställa denna grupp i samma

läge som de kvinnor, som tidigare tillerkänts denna förmån — ---.

Sjukkasseförbundet framhåller, att rättviseskäl synes tala för att den

grupp mödrar, varom här är fråga, i sjukförsäkringshänseende jämställes

med övriga mödrar samt att ett genomförande av en sådan ordning inom

sjukförsäkringen icke synes böra vålla sjukkassorna några större administrativa

olägenheter.

Riksförsäkringsanstalten framhåller, att behovet av kontant hjälp vid

sjukdom inte är detsamma för samtliga de kvinnor med barn, som inte

är sjukpenningförsäkrade. I en del fall, heter det i yttrandet, kan måhända

ett påtagligt behov föreligga, men i flertalet fall är behovet sannQlikt icke

särskilt framträdande. I fortsättningen anför anstalten:

Riksförsäkringsanstalten hyser för sin del uppfattningen, att det hjälpbehov,

som motionärerna ha i tankarna, på grund av sin karaktär bör tillgodoses

inom socialhjälpens och icke inom sjukförsäkringens ram. Härför

talar även den omständigheten, att det här rör sig om en grupp personer,

för vilka några avgifter till sjukförsäkringen i regel icke skulle komma att

erläggas.

I förevarande sammanhang bör icke heller förbises, att åtskilliga av de

ogifta mödrar, som nu icke äro placerade i sjukpenningklass inom den

allmänna sjukförsäkringen, kunna förmodas i realiteten åtnjuta så stor inkomst

av förvärvsarbete, att de rätteligen bort vara sjukpenningförsäkrade,

men underlåtit att anmäla inkomsten till sin sjukkassa. Dessa kvinnor äga

sålunda redan nu möjlighet att bli omfattade av sjukpenningförsäkringen.

Utskottet

Enligt sjukförsäkringslagen är sjukkassemedlem, vars inkomst av förvärvsarbete

uppgår till minst 1 200 kronor för år, sjukpenningförsäkrad.

Dessutom är vissa grupper av kvinnor försäkrade, även om de har lägre inkomst;

så är fallet med dels med mannen sammanlevande gift kvinna, dels

ock med mannen icke sammanlevande gift kvinna, frånskild kvinna och

änka, därest hon sammanlever med barn under 16 år, som vid sammanlevnadens

hävande resp. äktenskapets upplösning var sjukvårdsförsäkrat såsom

barn till henne eller maken. Dessa kvinnor är allenast försäkrade för

grundsjukpenning.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1959

I motionerna begäres, att ogifta mödrar, som sammanlever med barn under

16 år, skall i fråga om sjukpenningförsäkring jämställas med ovannämnda

kategorier kvinnor.

Utskottet har tidigare, vid 1955 års riksdag, behandlat den genom motionerna

aktualiserade frågan. Därvid uttalade utskottet att situationen för de

ogifta mödrarna med barn ofta vore en annan än för t. ex. änkorna och de

frånskilda kvinnorna med barn, eftersom de förra i regel kunde antagas antingen

återta sitt förvärvsarbete inom en snar framtid efter barnets födelse

eller vara icke förvärvsarbetande hemmadöttrar. Med hänsyn bl. a. härtill

ansåg sig utskottet inte kunna tillstyrka, att de ogifta kvinnor med barn,

vilkas årsinkomst av förvärvsarbete inte uppgick till 1 200 kronor, skulle

vara sjukpenningförsäkrade. Utskottet finner inte skäl att frångå denna

ståndpunkt.

På grund härav hemställer utskottet,

att förevarande motioner, I: 318 och II: 390, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 21 april 1959

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Axel E. Svensson, Sunne, fru Carlqvist,

herrar Lars Larsson, Magnusson*, Kaijser, Edström och Thorsten

Larsson*;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Wahrendorff, Fredriksson,

fru Eriksson i Ängelholm, fru Svensson, herrar Björkman, Svensson

i Kungälv och Anderson i Sundsvall.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av fru Carlqvist, herrar Jacobsson i Tobo, Fredriksson, fru Eriksson i Ängelholm,

fru Svensson och herr Svensson i Kungälv, vilka ansett,

a) att det stycke i utskottets yttrande, som börjar med orden »Utskottet

har» och slutar med orden »denna ståndpunkt», bort ersättas med text av

följande lydelse.

Av de kvinnor, vilkas inkomst av förvärvsarbete ej uppgår till 1 200 kronor

för år, var det ursprungligen endast de med mannen sammanlevande

s. 5 Kontrollera mot PDF

5

Andra lagutskottets utlåtande nr 16 år 1959

gifta kvinnorna, som var sjukpenningförsäkrade. Meningen med denna särskilda

förmån för hemmafruarna är att sjukpenningen i någon mån skall

utgöra ersättning för det bortfall av arbetskraft för familjen som uppstår

genom husmoderns sjukdom. 1955 utsträcktes förmånen till sådana gifta,

med mannen icke sammanlevande kvinnor, sådana änkor och sådana frånskilda

kvinnor som sammanlever med barn under 16 år från äktenskapet.

Till motivering härav anförde föredragande departementschefen, att behovet

av sjukpenning måhända mången gång torde vara större för en familj

bestående av moder och små barn än för hemmafruarna. Likväl föreslog

departementschefen icke att förmånen skulle utsträckas även till de ogifta

mödrarna med barn, och utskottet rekommenderade härvidlag ingen avvikelse

från departementschefens förslag. Emellertid uttalade utskottet att

behov av hjälp kunde föreligga för de ogifta mödrarna, och utskottet förklarade

sig förutsätta att frågan skulle följas med uppmärksamhet.

De argument, som 1955 anfördes för utsträckning av förutnämnda förmån

till änkor in. fl. kvinnor med barn, synes utskottet med minst lika stort berättigande

kunna anföras för att förmånen skall beredas även de ogifta

mödrarna med barn. Särskilt torde detta gälla ensamboende mödrar med

barn och mödrar som sammanlever med man under äktenskapsliknande

förhållanden. Enligt utskottets mening är det därför ett rimligt rättvisekrav

att de ogifta mödrarna med barn i avseende å rätten till sjukpenning

jämställes med exempelvis änkor och frånskilda kvinnor med barn.

Mot denna uppfattning kan icke med fog invändas att dessa ogifta mödrar

i så fall skulle kunna bli försäkrade för grundsjukpenning utan att vara

avgiftsskyldiga till sjukkassa. Samma regel gäller nämligen beträffande de

kvinnor, som redan nu är sjukpenningförsäkrade oberoende av sin inkomst.

Utskottet föreslår alltså, att ogifta mödrar med barn i avseende å rätten till

sjukpenning jämställes med änkor och frånskilda kvinnor med barn. Någon

särskild utredning i ämnet torde inte vara erforderlig,

b) att utskottet bort hemställa,

att riksdagen med bifall till förevarande motioner, I: 318

och II: 390, måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om förslag till

sådan ändring i lagen om allmän sjukförsäkring, att ogift

moder, som sammanlever med barn under 16 år, skall vara

sjukpenningförsäkrad, även om hennes inkomst av förvärvsarbete

ej uppgår till 1 200 kronor för år.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.