Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens konferens år 1958 vid dess fyrtioförsta sammanträde
1959-04-14 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1959:19, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens konferens år 1958 vid dess fyrtioförsta sammanträde
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr t9 år 1959
1
Nr 19
Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med
anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella
arbetsorganisationens konferens år 1958
vid dess fyrtioförsta sammanträde (sjunde sjöfartskonferensen)
fattade beslut, dels ock i ämnet
väckt motion.
Genoin en den 27 februari 1959 dagtecknad proposition, nr 78, vilken hänvisats
till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,
under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över
handelsärenden, anhållit om riksdagens yttrande angående följande i nämnda
protokoll omförmälda av Internationella arbetsorganisationens konferens
år 1958 vid dess fyrtioförsta sammanträde (sjunde sjöfartskonferensen) fattade
beslut, nämligen
1. Konvention (nr 108) angående nationella identitetshandlingar för sjömän,
2. Rekommendation (nr 105) angående innehållet i skeppsapotek,
3. Rekommendation (nr 106) angående medicinsk rådgivning per radio
till fartyg till sjöss,
4. Rekommendation (nr 107) angående sjömäns anställning å fartyg registrerade
i främmande land,
5. Rekommendation (nr 108) angående sjömäns sociala villkor och säkerhet
i förhållande till fartygs registrering.
Texterna till konventionen och rekommendationerna har såsom bilagor
(Bil. A—E) fogats till propositionen. Beträffande dessa texter får utskottet
hänvisa till nämnda bilagor.
Internationella arbetskonferensens fyrtioförsta sammanträde (sjunde sjöfartskonferensen)
hölls i Geneve under tiden den 29 april—den 14 maj 1958.
I konferensen deltog representanter för 46 av organisationens 80 medlemsstater.
Av de deltagande medlemsstaterna hade det stora flertalet sänt fullständiga
delegationer, d. v. s. två regeringsombud samt ett ombud från vardera
av arbetar- och arbetsgivarsidan. Sverige deltog i sammanträdet med
eu fullständig delegation. Jämväl Danmark, Finland och Norge deltog på
motsvarande sätt.
Ifrågavarande konvention och rekommendationer skall enligt artikel 19 i
Internationella arbetsorganisationens stadga underställas riksdagen.
I samband med propositionen har utskottet behandlat den i anledning av
densamma väckta motionen 11:498 av herrar Carlsson i Göteborg och
Andreasson. I motionen yrkas, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t
1 llihnng till riksdagens protokoll 1959. 9 Kami. 2 avd. Nr 19
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1959
hemställer att frågan om ratificerande av konventionen 108 snarast aktualiseras
i Nordiska rådet för att på så sätt bringas till sin snara lösning».
Beträffande innehållet i propositionen och i motionen hänvisas, i den mån
redogörelse härför inte lämnas i det följande, till propositionen och motionen.
Över konventionen nr 108 och rekommendationerna nr 105—108 har yttranden
avgivits av delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet,
sjöfartsstyrelsen, Svenska sjöfolksförbundet, Svenska stewardsföreningen,
Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet och
Sveriges redareförening.
Dessutom har yttranden avgivits över konventionen nr 108 av arbetsmarknadsstyrelsen,
statens kriminaltekniska anstalt, statspolisintendenten, statens
utlänningskommission, generaltullstyrelsen, överståthållarämbetet ävensom
länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, över rekommendationen
nr 105 av medicinalstyrelsen, över rekommendationen nr 106
av medicinalstyrelsen och telestyrelsen, över rekommendationen nr 107 av
arbetsmarknadsstyrelsen samt över rekommendationen nr 108 av arbetsmarknadsstyrelsen
och socialstyrelsen.
Konvention (nr 108) angående nationella identitetshandlingar
för sjömän
Konventionen
Konventionen äger tillämpning på varje sjöman, som är anställd ombord
å annat fartyg än krigsfartyg. Fartyget skall vara registrerat i stat, som ratificerat
konventionen, och skall regelmässigt nyttjas i sjöfart. Därest tvekan
uppstår, huruvida vissa kategorier av personer ombord skall anses såsom
sjömän, skall frågan avgöras av vederbörande myndighet i varje land
efter hörande av berörda redar- och sjöfolksorganisationer (art. 1). Konventionen
föreskriver, att varje medlemsstat, som ratificerat konventionen,
skall på begäran av sjöman, vilken är medborgare i staten, för honom utfärda
antingen på visst sätt utformad identitetshandling eller i undantagsfall
pass utvisande att innehavaren är sjöman. Sådant pass skall äga samma
giltighet som nämnda identitetshandling. Identitetshandling må på begäran
utfärdas jämväl för varje annan sjöman, som antingen är anställd å ett i
staten registrerat fartyg eller är inskriven vid arbetsförmedling inom staten
(art. 2). Identitetshandling skall alltid vara i sjömannens besittning (art. 3).
Handlingen skall innehålla uppgift om den utfärdande myndighetens namn,
tid och plats för utfärdandet samt innehavarens fullständiga namn (i förekommande
fall såväl för- som efternamn), födelsedag och -ort, nationalitet
och signalement samt vara försedd med fotografi, namnteckning eller eventuellt
tumavtryck. För utländsk sjöman må uppgift om nationalitet utelämnas,
och skall sådan uppgift icke anses ensamt utgöra något avgörande be
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1959 3
vis om dennes nationalitet (art. 4). Sjöman, som innehar giltig identitetshandling,
skall äga rätt att återvända till den stat, som utfärdat handlingen.
Denna rätt består under minst ett år efter utgången av i handlingen eventuellt
angiven giltighetstid (art. 5). Vidare stadgas, att medlemsstat skall tillåta sjöman,
som innehar giltig identitetshandling, att inresa till dess territorium, när
inresa begäres för tillfälligt besök i land i samband med fartygs hamnuppehåll
(art. 6 punkt 1). Därest utrymme finnes i identitetshandlingen för vederbörliga
anteckningar därom, skall medlemsstat jämväl tillåta sjöman, som
innehar giltig identitetshandling, att inresa till dess territorium, när inresa
begärs a) för sjömannens inställelse ombord å hans fartyg eller för sjömannens
ommönstring till annat fartyg, b) för genomresa för sjömannens inställelse
ombord å hans fartyg i annat land eller i samband med sjömannens
hemsändande eller c) för annat ändamål, som godkänts av medlemslandets
myndigheter (art. 6 punkt 2). Medlemsstat må, innan sjömannen medgives
inresa för sådant ändamål som nyss sagts, av denne, redaren eller vederbörande
fartygsagent eller konsul infordra utredning angående sjömannens
avsikt med inresan och hans förmåga att förverkliga denna avsikt. Medlemsstat
må tillika begränsa sjömannens vistelse till att avse en för ändamålet i
fråga skälig tidsrymd (art. 6 punkt 3). Bestämmelserna i artikel 6, punkterna
1—3, skall dock icke inskränka ett medlemslands rätt att neka en sjöman
att inresa till eller att vistas inom statens territorium (art. 6 punkt 4).
Beträffande innehållet i artiklarna 7—14 i konventionen torde få hänvisas
till konventionstexten.
Konventionen antogs av konferensen med 137 röster mot 6 och 8 nedlagda.
Samtliga svenska omhud röstade för antagandet av konventionen.
Svenska bestämmelser
Svenska bestämmelser, som beröres av konventionen, återfinnes i kungörelsen
den 9 juni 1939 angående sjömanshusen i riket samt sjömäns påoch
avmönstring, kungörelsen den 7 november 1941 om skyldighet för
svensk medborgare att vid utresa ur riket innehava giltigt pass, passkungörelsen
den 31 maj 1940, utrikesförvaltningens passkungörelse den 14 juni
1940, utlänningslagen den 30 april 1954, utlänningskungörelsen den 4 juni
1954 samt kungörelsen den 21 mars 1958 angående tillämpning av en mellan
Sverige, Danmark, Finland och Norge träffad överenskommelse om upphävande
av passkontrollen vid de internordiska gränserna.
För svensk s j ö in a n, som är inskriven vid sjömanshus och som
icke innehaft befattning av befälsgrad å fartyg, kan enligt passkungörelsen
—• i stället för vanligt pass — utfärdas en särskild legitimalionshandling,
sjöinanspass. Sjöinanspass kan enligt utrikesförvaltningens passkungörelse
utfärdas även utomlands av beskickningar och konsulat för svensk sjöman
som ej tillhör fartygsbefälet.
Ytterligare en för svenska sjömän avsedd legitimalionshandling, sjöfartsbok,
finns föreskriven i kungörelsen angående sjömanshusen i riket samt
sjömäns på- och avmönstring. Sjöfartsbok utfärdas i samband med inskriv
-
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1959
ning vid sjömanshus. Varje svensk medborgare, som idkar sjöfart såsoin
yrke å svenskt handelsfartyg, bör enligt kungörelsen inneha sjöfartsbok.
Svenska sjömän i utrikes fart torde ofta vara utrustade både med sjöfartsbok
och med vanligt pass eller sjömanspass. Den rätt att gå i land i
främmande länder, som på grund av dessa handlingar eller eljest tillkommer
svenskt sjöfolk, är givetvis beroende på de föreskrifter som gäller i vederbörande
land. Innehavare av pass och sjömanspass måste vara försedd
med visering för inresa i länder som fordrar visering. Svensk sjöfartsbok
berättigar vanligen innehavaren att gå i land i samband med fartygets
hamnuppehåll. I vissa länder (Amerikas förenta stater och de östeuropeiska
länderna) tillätes dock sjöman icke att gå i land, om han ej innehar annan
legitimationshandling än sjöfartsbok.
Utländsk sjöman, som ankommit till riket såsom besättningsman
ä fartyg, äger enligt 17 § utlänningskungörelsen tillfälligt vistas å den ort
där fartyget ligger, såvida icke vederbörande polismyndighet finner skäl
föreskriva annat. Sådan utlänning må jämväl, om synnerliga skäl föreligger,
av polismyndigheten medgivas rätt att under kortare tid tillfälligt besöka
annan ort inom riket. Nu nämnda tillstånd benämnes landgång stillstånd.
Vid landgångstillstånd godtages enligt 9 § utlänningskungörelsen
sjöfartsbok såsom pass.
Utländsk sjöman, som innehar endast sjöfartsbok, kan efter avmönstring
tillåtas inresa i riket. Härvid kräves dock alltid visering, s. k. sjömansvisering.
Jämlikt 23 § utlänningskungörelsen må sjömansvisering gällande
för högst fjorton dagar meddelas av polismyndigheten på orten. Utländsk
sjöman, som innehar gällande hemlandspass, må utan visering inresa och
vistas i riket under tre månader, därest han tillhör stat, vars medborgare
åtnjuter viseringsfrihet i Sverige. För medborgare i övriga stater och statslösa
erfordras visering, vilken likaledes kan meddelas av polismyndigheten
på inreseorten.
Utländska sjömän, som önskar inresa i riket för att härstädes påmönstra
fartyg, måste liksom övriga utlänningar inneha pass och i förekommande
fall visering.
Yttranden
Beträffande innehållet i yttrandena över konventionen får utskottet hänvisa
till den redogörelse härför som finnes å s. 7—12 i propositionen.
Rekommendation (nr 105) angående innehållet i skeppsapotek
Rekommendationen
Enligt rekommendationen bör varje fartyg, som nyttjas i sjöfart, vara försett
med ett skeppsapotek. Dess innehåll bör bestämmas av vederbörande
nationella myndighet med beaktande av bl. a. antalet personer ombord samt
resans beskaffenhet och varaktighet. Särskilda bestämmelser bör utfärdas
Andra lagutskottets utlåtande nr it) år U)5‘J
5
om att sådana läkemedel, vars användning är särskilt reglerad, skall förvaras
hos befälhavaren eller annat ansvarigt befäl ombord. Till rekommendationen
är såsom bilaga fogad en av medicinsk expertis uppgjord förteckning
över ett skeppsapoteks minimiinnehåll. När vederbörande myndighet
fastställer eller ändrar bestämmelser om innehållet i skeppsapotek bör förteckningen
beaktas. Bestämmelser om innehållet bör med regelbundna mellanrum
bli föremål för översyn under hänsynstagande till nya medicinska
upptäckter och förbättrade behandlingsmetoder enligt förslag, varom överenskommelse
må träffas mellan Internationella arbetsorganisationen och
Världsliälsovårdsorganisationen. I alla skeppsapotek bör även förvaras en av
vederbörande myndighet fastställd medicinsk handbok, av vilken klart skall
framgå hur apotekets innehåll skall användas. Det bör även fastställas föreskrifter
om nödigt underhåll och vård av skeppsapoteken m. m.
Rekommendationen antogs enhälligt av konferensen med 149 röster.
Svenska bestämmelser
Med stöd av 55 § förordningen den 20 maj 1927 angående fartygs byggnad
och utrustning har medicinalstyrelsen den 19 december 1951 utfärdat kungörelse
angående skeppsapotek m. m. Tillägg till kungörelsen har utfärdats
den 17 november 1953.
Yttranden
Beträffande innehållet i yttrandena över rekommendationen får utskottet
hänvisa till den redogörelse härför som finnes ås. 13 i propositionen.
Rekommendation (nr 106) angående medicinsk rådgivning per radio
till fartyg till sjöss
Rekommendationen
Enligt rekommendationen anmodas medlemsstaterna, att genom ett utbyggt
system tillse att medicinsk rådgivning per radio till fartyg till sjöss
kostnadsfritt göres tillgänglig hela dygnet. I fall då så befinnes nödvändigt
och praktiskt lämpligt bör därvid även medicinska specialister kunna anlitas.
För att rätt kunna utnyttja rådgivningen bör viss undervisning av den
ombordanställda personalen ske, varjämte för ändamålet lämpliga medicinska
handböcker bör utgivas. Varje radioutrustat fartyg bör vara försett
med en aktuell och fullständig förteckning över radiostationer, från vilka
rådgivning kan erhållas.
Rekommendationen antogs enhälligt av konferensen med 152 röster.
Svenska bestämmelser
Genom beslut den 23 februari 1923 medgav Kungl. Maj :t, att befordran
av radiotelegram över Göteborgs kuststation i samband med medicinsk råd
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1959
givning till fartyg till sjöss fick ske utan avgift. Verksamheten utsträcktes
genom beslut av Kungl. Maj :t, dels den 28 februari 1930 att omfatta samtliga
kuststationer för telegrafi, dels ock den 30 maj 1952 att avse även radiotelefonsamtal.
Nu gällande bestämmelser angående medicinsk rådfrågning från fartyg
till sjöss är intagna i telestyrelsens instruktioner för rörliga radiostationer
och rörliga radiotelefonstationer av ringa effekt (televerkets författningssamling
Serie B: 21 respektive B: 54 av år 1958).
Yttranden
Beträffande innehållet i yttrandena får utskottet hänvisa till den redogörelse
härför som finnes å s. 14 och 15 i propositionen.
Rekommendation (nr 107) angående sjömäns anställning å fartyg
registrerade i främmande land
Rekommendationen
I rekommendationen uttrycker sjöfartskonferensen — med tanke i främsta
rummet på de under s. k. bekvämlighetsflagg registrerade fartygen — sin
allvarliga oro över den av medborgare i vissa sjöfartsländer visade benägenheten
att taga anställning å andra länders fartyg utan att genom i behörig
ordning slutna kollektivavtal tillförsäkra sig det skydd och de arbetsvillkor,
som tillämpas å fartyg i deras egna länder. Enligt rekommendationen bör
därför varje medlemsstat göra allt som står i dess makt för att avhålla sjömän
inom sitt territorium från att taga anställning eller avtala om anställning
ombord å fartyg registrerade i främmande land, såframt icke anställningsvillkoren
i stort sett är likvärdiga med de villkor, som föreskrives genom
kollektivavtal och sociala normer godtagna av redares och sjömäns
bona fide organisationer i sådana sjöfartsländer, där dylika avtal och normer
traditionellt följes. Det bör därvid fästas särskilt avseende vid att betryggande
bestämmelser finnes gällande för sjöman, anställd å fartyg registrerat
i främmande land, i två avseenden, nämligen för de fall då han
landsatts i främmande hamn antingen på grund av omständigheter, varöver
han icke råder, eller på grund av sjukdom eller skada, som inträffat under
tjänst på fartyget och ej uppsåtligen vållats av honom själv. Bestämmelserna
bör därvid avse, i förstnämnda fallet, att sjömannen skall återsändas
till anställningshamnen, hamn i hemlandet eller i det land, vilket han tillhör,
eller annan hamn, som anges i särskild ordning, och i det senare fallet,
att han skall erhålla medicinsk vård och underhåll.
Rekommendationen antogs vid konferensen med 138 röster mot 0 och 11
nedlagda. Samtliga svenska ombud röstade för antagandet av rekommendationen.
Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1959
7
Svenska bestämmelser
Enligt 38 § kungörelsen den 9 juni 1939 angående sjömanshusen i riket
samt sjömäns på- och avmönstring m. m. skall påmönstring av svensk sjöman
ske, därest han anställes eller finnes anställd å utländskt handelsfartyg,
som avgår från svensk hamn. Därvid skall mönstringsförrättare iakttaga
bl. a., att mellan sjömannen och fartygsbefälhavaren upprättas anställningskontrakt.
Om fartyget ej tillhör främmande stat, mellan vilken och
Sverige överenskommelse är gällande angående ömsesidigt understödjande
i vissa fall av sjömän från den andra staten, skall i anställningskontraktet,
vilket utskrives på fastställt formulär, inrymmas bestämmelse därom att,
därest sjömannen till följd av antingen sjukdom eller skada, som han icke
ådragit sig genom grovt vållande eller vid tjänstens antagande förtegat, eller
annan utan hans förvållande förekommen anledning kvarlämnas på ort
utom Sverige, gottgörelse skall utgivas av befälhavaren för hans sjukvård
under tolv veckor efter anställningens upphörande och för hemresan till
närmaste svenska hamn.
Yttranden
Beträffande innehållet i yttrandena får utskottet hänvisa till den redogörelse
härför som finnes å s. 16 och 17 i propositionen.
Rekommendation (nr 108) angående sjömäns sociala villkor och säkerhet
i förhållande till fartygs registrering
Rekommendationen
Jämväl denna rekommendation anknyter till de sociala förhållanden, som
har samband med registreringen av fartyg under s. k. bekvämlighetsflagg.
I rekommendationen framhålles att arbetsförhållandena har en väsentlig
inverkan på säkerheten för människoliv till sjöss och att de därmed sammanhängande
problemen erhållit en synnerligen framskjuten ställning genom
den stora mängd tonnage, som registrerats i länder, vilka hittills icke
räknats till de traditionella sjöfartsländerna. Därvid hänvisas till att en
vid Förenta Nationernas s. k. havsrättskonferens i Geneve i april 1958 antagen
konvention om det öppna havet innehåller stadgande om att varje
stat bär rätt att låta fartyg segla under dess flagg, att det beträffande ett
fartygs nationalitet måste föreligga ett verkligt samband mellan flaggstaten
och fartyget, varvid staten särskilt måste i administrativa, tekniska och sociala
hänseenden utöva effektiv jurisdiktion och kontroll över de fartyg,
som för dess flagg, samt att varje stat har skyldighet att i fråga om fartyg,
som seglar under dess flagg, med beaktande av tillämpliga internationella
överenskommelser rörande arbetsförhållanden vidtaga för betryggande av
säkerheten till sjöss nödvändiga åtgärder i vad avser bland annat fartygs be
-
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1959
manning och arbetsförhållandena ombord. Under åberopande vidare av den
förut behandlade rekommendationen (nr 107) angående sjömäns anställning
å fartyg registrerade i främmande land och konventionen (nr 70) angående
social trygghet för sjömän, antagen vid Internationella arbetsorganisationens
sjätte sjöfartskonferens år 1946, hemställes till medlemsstaterna,
att dessa måtte tillämpa en bestämmelse av innehåll, att det land, vari ett
fartyg registreras, bör erkänna alla de förpliktelser, som en fartygsregistrering
innebär, samt utöva effektiv jurisdiktion och kontroll till gagn för
sjömännens säkerhet och välfärd ombord å registreringslandets sjögående
handelsfartyg. Rekommendationen uppräknar därvid ett antal åtgärder,
som registreringslandet särskilt bör vidtaga. För kännedom härutinnan torde
få hänvisas till rekommendationstexten.
Rekommendationen antogs av konferensen med 144 röster mot 0 och 3
nedlagda. Samtliga svenska ombud röstade för antagandet av rekommendationen.
Svenska bestämmelser
Rekommendationen omspänner vad svenska förhållanden beträffar en
mängd lagar och författningar samt bestämmelser i kollektivavtal. Här må
endast erinras om bestämmelserna angående sjövärdighet i 5 a § sjölagen
och om vissa med föranledande av nämnda lagrum utfärdade författningar,
nämligen dels förordningen den 20 maj 1927 angående fartygs byggnad och
utrustning, dels ock förordningen den 9 december 1932 angående vissa säkerhetsåtgärder
vid nyttjande av fartyg. Vidare må erinras om att lagen den
16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg stadgar, att inom riket far tygsinspektionen
och utom riket konsulerna skall utöva sådan tillsyn för att utröna huruvida
bestämmelserna i 5 a § sjölagen och de med stöd därav utfärdade
föreskrifterna är iakttagna. Lagen gäller — med vissa undantag — för
svenskt fartyg och utländskt fartyg, som finnes här i riket. Slutligen må
erinras om att bestämmelser avseende de förhållanden, som i övrigt åsyftas
i rekommendationen, återfinnes i bl. a. kungörelsen den 9 juni 1939 angående
sjömanshusen i riket samt sjömäns på- och avmönstring m. m., sjömanslagen
den 30 juni 1952, befälsförordningen den 12 juni 1936 samt lagen
den 11 september 1936 om förenings- och förhandlingsrätt.
Det må nämnas, att konventionen (nr 70) angående social trygghet för
sjömän, vilken endast ratificerats av tre stater och icke trätt i kraft, innehåller
vissa detalj föreskrifter som hindrar en svensk ratificering (jfr prop. nr
321/1946). Konventionen om det öppna havet har — liksom övriga av havsrättskonferensen
antagna konventioner — ansetts f. n. icke böra ratificeras
av Sverige.
Yttranden
Reträffande innehållet i yttrandena får utskottet hänvisa till den redogörelse
härför som finnes å s. 18—20 i propositionen.
Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1959
9
Departementschefen
Föredragande departementschefen, statsrådet Lange, har anfört:
»Konventionen (nr 108) angående nationella identitetshandlingar för sjömän
behandlar ett problem, som är av betydande vikt för den internationella
sjöfarten. För sjömännen, som tillbringar så stor del av sin fritid ombord
på fartygen, är det ett berättigat intresse att ha möjlighet att gå i land under
fartygens hamnbesök. Det är också av betydelse både för dem, som är
anställda på fartyg i internationell fart, och för redare för sådana fartyg, att
en sjöman, som avmönstrat ett fartyg i främmande land eller skall tillträda
anställning på fartyg i sådant land, skall ha rätt att resa genom landet på
väg till eller från fartyget. Svårigheter för sjömän att få tillträde till främmande
länder i sådana syften har emellertid uppkommit till följd av att
någon internationell överenskommelse om särskild för sjömän avsedd identitetshandling
icke finnes. De nu förekommande identitetshandlingarna är av
de mest skiftande slag, och de olika länderna tillämpar en oenhetlig praxis
i fråga om utländska sjömäns tillträde till sina territorier. Bland sjöfolket
har det länge varit ett önskemål att dessa svårigheter skall undanröjas, så
att man skall komma från den osäkerhet och de övriga olägenheter som följer
av de rådande förhållandena.
Konventionens syfte är att få till stånd en likalydande och likvärdig internationell
identitetshandling och att skapa en enkel och likformig praxis
på området. Såsom sjöfartsstyrelsen uttalat skulle ett genomförande i vårt
land av de principer som innefattas i konventionen knappast innebära någon
väsentlig ändring i behandlingen i Sverige av utländskt sjöfolk. Det väsentliga
skälet för en svensk ratifikation ligger därför huvudsakligen i vikten av
att bidraga till en mera allmän anslutning till konventionen eller i vart fall
ett internationellt accepterande av dess principer, vilket skulle underlätta
för svenskt sjöfolk att i länder utanför Norden erhålla en behandling, som
motsvarar den som kommer utländskt sjöfolk till del i Sverige. Förhållandet
torde vara detsamma i de övriga nordiska länderna. Jag kan ge min fulla
anslutning till konventionens syfte.
Med hänsyn till överenskommelsen mellan Sverige, Danmark, Finland och
Norge om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna är
emellertid frågan om ratificering av konventionen av de nordiska länderna
eu gemensam nordisk angelägenhet, som måste lösas enhetligt. Utlänningsmyndigheterna
i såväl Sverige som Danmark, Finland och Norge har — såsom
framgår av yttrandet från Nordiska utlänningsutskottet — rest erinringar
mot en ratificering av konventionen med hänsyn till de olägenheter,
som ur utlänningskontrollsynpunkt skulle uppstå vid dess tillämpning.
Dessa spörsmål hair nyligen varit föremål för diskussion mellan representanter
för sjöfartsmyndigheterna i de nordiska länderna i syfte att söka
tillgodose såväl sjöfartens intresse som intresset av en effektiv gemensam
utlänningskontroll. Dessa överläggningar har ännu icke kunnat slutföras,
2 Ifihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 19
10
Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1959
men de har lett till att vissa undersökningar påbörjats. När dessa utförts avses
frågan ånyo bli föremål för gemensamma nordiska överväganden. I avbidan
därpå är jag ej beredd att nu förorda en ratificering av konventionen
från svensk sida.
Vad angår rekommendationen (nr 105) angående innehållet i skeppsapotek,
rekommendationen (nr 106) angående medicinsk rådgivning per radio
till fartyg till sjöss samt rekommendationen (nr 108) angående sjömäns sociala
villkor och säkerhet i förhållande till fartygs registrering har de anvisningar,
som innefattas i dessa rekommendationer, iakttagits i svensk lagstiftning
och praxis. Dessa rekommendationer påkallar därför ej någon åtgärd
från svensk sida.
I fråga om rekommendationen (nr 107) angående sjömäns anställning å
fartyg i främmande land bör framhållas, att svensk lagstiftning och praxis
icke täcker rekommendationens anvisningar vad angår de fall, då utländsk
sjöman i Sverige tager anställning å utländskt fartyg. Enligt sjöfartsstyrelsens
mening bör dock genom samverkan mellan berörda statliga myndigheter
vissa möjligheter finnas att granska även sådana anställningar. Arbetsmarknadsstyrelsen
har förklarat sig beredd att taga aktiv del i arbetet
att avhålla sjömän bosatta i Sverige från att taga anställning eller avtala
om anställning å utländskt fartyg, såframt icke anställningsvillkoren uppfyller
de krav, som anges i rekommendationen. Med hänsyn till angelägenheten
av att stödja det syfte att motverka uppkomsten av skadliga verkningar
på det sociala området i anledning av registreringarna under s. k. bekvämlighetsflagg,
som innefattas i denna rekommendation liksom i rekommendationen
nr 108, förordar jag, att anvisningarna i rekommendationen
nr 107 i görlig mån beaktas i praxis. Därmed torde rekommendationens anvisningar
i det väsentligaste vara uppfyllda.»
Utskottet
I fråga om sjömäns rätt att gå i land, då deras fartyg ligger i främmande
hamn, tillämpas i skilda länder skiftande regler. Reglerna kan till och med
vara olika i hamnarna i ett och samma land. Dessa förhållanden har skapat
osäkerhet och irritation bland sjöfolket, något som enligt utskottets uppfattning
är naturligt särskilt med hänsyn till de speciella påfrestningar som
tjänsten till sjöss innebär.
Det förekommer ofta att sjömän i samband med av- och påmönstring i utlandet
nödgas företaga resor i en eller flera främmande stater. I flera stater
tillämpas för sådana resor samma regler som för vanlig inresa, d. v. s. man
fordrar pass och i förekommande fall visum. Särskilt kravet på visum kan i
många fall vålla olägenheter för sjömännen. Många sjömän besöker nämligen
sällan hamn, där de har möjlighet att ordna de för visum erforderliga
11
Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1959
formaliteterna. Vidare är deras besök i land ofta så korta, att det är svårt
att därvid hinna med att ordna visum.
I anledning av dessa förhållanden har Internationella arbetsorganisationens
konvention nr 108 om nationella identitetshandlingar för sjömän tillkommit.
Meningen är att en sadan identitshandling skall berättiga innehavaren
dels att gå i land i främmande hamn, dels att genom andra länder företaga
sådana resor som betingas av hans av- eller påmönstring på fartyg.
En svensk ratificering av konventionen skulle i fråga om utländska sjömäns
rätt att gå i land och resa i Sverige inte innebära några påtagliga förändringar.
Redan gällande svenska bestämmelser i ämnet ger nämligen de
utländska sjömännen ganska vida möjligheter att utan annan identitetshandling
än sjöfartsbok eller liknande vistas på svenskt territorium för ändamål
som anges i konventionen. Däremot skulle ett genomförande av konventionens
regler i andra länder innebära stora fördelar för sjöfolket på de
svenska fartygen.
Med hänsyn till vad sålunda anförts anser utskottet angeläget att Sverige
genom att ratificera konventionen bidrager till att dess regler snarast genomföres.
Utskottet delar således helt departementschefens positiva inställning
till konventionens syfte.
Såsom framgår av propositionen, föreligger emellertid vissa svårigheter ur
utlänningskontrollsynpunkt att nu genomföra konventionens regler i Sverige.
Liknande svårigheter torde föreligga för de övriga nordiska länder,
som omfattas av överenskommelsen om upphävande av passkontrollen vid
de internordiska gränserna, nämligen Danmark, Finland och Norge. Denna
överenskommelse medför att frågan om ratificering av konventionen bör lösas
enhetligt i samtliga av överenskommelsen berörda länder. Med hänsyn
till dessa förhållanden föreslås i propositionen att Sverige inte nu ratificerar
konventionen.
Såsom departementschefen omnämner, har gemensamma nordiska överläggningar
redan påbörjats för att undanröja hindren för ratificering av
konventionen. Med hänsyn härtill och till den genomgående positiva inställning
till förevarande fråga, som synes föreligga hos sjöfartsmyndigheterna i
berörda nordiska länder, saknas enligt utskottets mening skäl att, såsom
föreslås i förevarande motion, överlämna frågan till behandling av Nordiska
rådet.
Beträffande förevarande rekommendationer finner utskottet att de däri
uttalade önskemålen får anses i huvudsak uppfyllda genom gällande svenska
bestämmelser och praxis. På grund härav ansluter sig utskottet till departementschefens
uppfattning att rekommendationerna inte påkallar någon åtgärd
från svensk sida.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
A. att riksdagen, i anledning av förevarande proposition,
nr 78, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening giva
till känna vad utskottet anfört;
12
Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1959
B. att motionen II: 498, i den mån den icke kan anses besvarad
genom vad utskottet anfört, icke måtte föranleda någon
riksdagens åtgärd.
Stockholm den 14 april 1959
På andra lagutskottets vägnar:
EDVIN JACOBSSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, Sunne,
fru Carlqvist, herrar Edström, Thorsten Larsson och Ringaby;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Wahrendorff, Fredriksson,
fru Eriksson i Ängelholm, herrar Björkman, Svensson i Kungälv*,
Carlsson i Göteborg* och Anderson i Sundsvall.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
590650
Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.
Hänvisas hit från
1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).
Förarbeten (1)
1 koppling.
- Rskr. 1959:177 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Majds proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens s. 1 i texten