Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens konferens år 1958 vid dess fyrtioförsta sammanträde

1959-04-14 · 12 sidor, varav 12 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,3 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 12 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1959:19, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens konferens år 1958 vid dess fyrtioförsta sammanträde

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr t9 år 1959

1

Nr 19

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj.ts proposition med

anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella

arbetsorganisationens konferens år 1958

vid dess fyrtioförsta sammanträde (sjunde sjöfartskonferensen)

fattade beslut, dels ock i ämnet

väckt motion.

Genoin en den 27 februari 1959 dagtecknad proposition, nr 78, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet över

handelsärenden, anhållit om riksdagens yttrande angående följande i nämnda

protokoll omförmälda av Internationella arbetsorganisationens konferens

år 1958 vid dess fyrtioförsta sammanträde (sjunde sjöfartskonferensen) fattade

beslut, nämligen

1. Konvention (nr 108) angående nationella identitetshandlingar för sjömän,

2. Rekommendation (nr 105) angående innehållet i skeppsapotek,

3. Rekommendation (nr 106) angående medicinsk rådgivning per radio

till fartyg till sjöss,

4. Rekommendation (nr 107) angående sjömäns anställning å fartyg registrerade

i främmande land,

5. Rekommendation (nr 108) angående sjömäns sociala villkor och säkerhet

i förhållande till fartygs registrering.

Texterna till konventionen och rekommendationerna har såsom bilagor

(Bil. A—E) fogats till propositionen. Beträffande dessa texter får utskottet

hänvisa till nämnda bilagor.

Internationella arbetskonferensens fyrtioförsta sammanträde (sjunde sjöfartskonferensen)

hölls i Geneve under tiden den 29 april—den 14 maj 1958.

I konferensen deltog representanter för 46 av organisationens 80 medlemsstater.

Av de deltagande medlemsstaterna hade det stora flertalet sänt fullständiga

delegationer, d. v. s. två regeringsombud samt ett ombud från vardera

av arbetar- och arbetsgivarsidan. Sverige deltog i sammanträdet med

eu fullständig delegation. Jämväl Danmark, Finland och Norge deltog på

motsvarande sätt.

Ifrågavarande konvention och rekommendationer skall enligt artikel 19 i

Internationella arbetsorganisationens stadga underställas riksdagen.

I samband med propositionen har utskottet behandlat den i anledning av

densamma väckta motionen 11:498 av herrar Carlsson i Göteborg och

Andreasson. I motionen yrkas, »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t

1 llihnng till riksdagens protokoll 1959. 9 Kami. 2 avd. Nr 19

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1959

hemställer att frågan om ratificerande av konventionen 108 snarast aktualiseras

i Nordiska rådet för att på så sätt bringas till sin snara lösning».

Beträffande innehållet i propositionen och i motionen hänvisas, i den mån

redogörelse härför inte lämnas i det följande, till propositionen och motionen.

Över konventionen nr 108 och rekommendationerna nr 105—108 har yttranden

avgivits av delegationen för det internationella socialpolitiska samarbetet,

sjöfartsstyrelsen, Svenska sjöfolksförbundet, Svenska stewardsföreningen,

Sveriges fartygsbefälsförening, Svenska maskinbefälsförbundet och

Sveriges redareförening.

Dessutom har yttranden avgivits över konventionen nr 108 av arbetsmarknadsstyrelsen,

statens kriminaltekniska anstalt, statspolisintendenten, statens

utlänningskommission, generaltullstyrelsen, överståthållarämbetet ävensom

länsstyrelserna i Malmöhus samt Göteborgs och Bohus län, över rekommendationen

nr 105 av medicinalstyrelsen, över rekommendationen nr 106

av medicinalstyrelsen och telestyrelsen, över rekommendationen nr 107 av

arbetsmarknadsstyrelsen samt över rekommendationen nr 108 av arbetsmarknadsstyrelsen

och socialstyrelsen.

Konvention (nr 108) angående nationella identitetshandlingar

för sjömän

Konventionen

Konventionen äger tillämpning på varje sjöman, som är anställd ombord

å annat fartyg än krigsfartyg. Fartyget skall vara registrerat i stat, som ratificerat

konventionen, och skall regelmässigt nyttjas i sjöfart. Därest tvekan

uppstår, huruvida vissa kategorier av personer ombord skall anses såsom

sjömän, skall frågan avgöras av vederbörande myndighet i varje land

efter hörande av berörda redar- och sjöfolksorganisationer (art. 1). Konventionen

föreskriver, att varje medlemsstat, som ratificerat konventionen,

skall på begäran av sjöman, vilken är medborgare i staten, för honom utfärda

antingen på visst sätt utformad identitetshandling eller i undantagsfall

pass utvisande att innehavaren är sjöman. Sådant pass skall äga samma

giltighet som nämnda identitetshandling. Identitetshandling må på begäran

utfärdas jämväl för varje annan sjöman, som antingen är anställd å ett i

staten registrerat fartyg eller är inskriven vid arbetsförmedling inom staten

(art. 2). Identitetshandling skall alltid vara i sjömannens besittning (art. 3).

Handlingen skall innehålla uppgift om den utfärdande myndighetens namn,

tid och plats för utfärdandet samt innehavarens fullständiga namn (i förekommande

fall såväl för- som efternamn), födelsedag och -ort, nationalitet

och signalement samt vara försedd med fotografi, namnteckning eller eventuellt

tumavtryck. För utländsk sjöman må uppgift om nationalitet utelämnas,

och skall sådan uppgift icke anses ensamt utgöra något avgörande be
-

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1959 3

vis om dennes nationalitet (art. 4). Sjöman, som innehar giltig identitetshandling,

skall äga rätt att återvända till den stat, som utfärdat handlingen.

Denna rätt består under minst ett år efter utgången av i handlingen eventuellt

angiven giltighetstid (art. 5). Vidare stadgas, att medlemsstat skall tillåta sjöman,

som innehar giltig identitetshandling, att inresa till dess territorium, när

inresa begäres för tillfälligt besök i land i samband med fartygs hamnuppehåll

(art. 6 punkt 1). Därest utrymme finnes i identitetshandlingen för vederbörliga

anteckningar därom, skall medlemsstat jämväl tillåta sjöman, som

innehar giltig identitetshandling, att inresa till dess territorium, när inresa

begärs a) för sjömannens inställelse ombord å hans fartyg eller för sjömannens

ommönstring till annat fartyg, b) för genomresa för sjömannens inställelse

ombord å hans fartyg i annat land eller i samband med sjömannens

hemsändande eller c) för annat ändamål, som godkänts av medlemslandets

myndigheter (art. 6 punkt 2). Medlemsstat må, innan sjömannen medgives

inresa för sådant ändamål som nyss sagts, av denne, redaren eller vederbörande

fartygsagent eller konsul infordra utredning angående sjömannens

avsikt med inresan och hans förmåga att förverkliga denna avsikt. Medlemsstat

må tillika begränsa sjömannens vistelse till att avse en för ändamålet i

fråga skälig tidsrymd (art. 6 punkt 3). Bestämmelserna i artikel 6, punkterna

1—3, skall dock icke inskränka ett medlemslands rätt att neka en sjöman

att inresa till eller att vistas inom statens territorium (art. 6 punkt 4).

Beträffande innehållet i artiklarna 7—14 i konventionen torde få hänvisas

till konventionstexten.

Konventionen antogs av konferensen med 137 röster mot 6 och 8 nedlagda.

Samtliga svenska omhud röstade för antagandet av konventionen.

Svenska bestämmelser

Svenska bestämmelser, som beröres av konventionen, återfinnes i kungörelsen

den 9 juni 1939 angående sjömanshusen i riket samt sjömäns påoch

avmönstring, kungörelsen den 7 november 1941 om skyldighet för

svensk medborgare att vid utresa ur riket innehava giltigt pass, passkungörelsen

den 31 maj 1940, utrikesförvaltningens passkungörelse den 14 juni

1940, utlänningslagen den 30 april 1954, utlänningskungörelsen den 4 juni

1954 samt kungörelsen den 21 mars 1958 angående tillämpning av en mellan

Sverige, Danmark, Finland och Norge träffad överenskommelse om upphävande

av passkontrollen vid de internordiska gränserna.

För svensk s j ö in a n, som är inskriven vid sjömanshus och som

icke innehaft befattning av befälsgrad å fartyg, kan enligt passkungörelsen

—• i stället för vanligt pass — utfärdas en särskild legitimalionshandling,

sjöinanspass. Sjöinanspass kan enligt utrikesförvaltningens passkungörelse

utfärdas även utomlands av beskickningar och konsulat för svensk sjöman

som ej tillhör fartygsbefälet.

Ytterligare en för svenska sjömän avsedd legitimalionshandling, sjöfartsbok,

finns föreskriven i kungörelsen angående sjömanshusen i riket samt

sjömäns på- och avmönstring. Sjöfartsbok utfärdas i samband med inskriv
-

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1959

ning vid sjömanshus. Varje svensk medborgare, som idkar sjöfart såsoin

yrke å svenskt handelsfartyg, bör enligt kungörelsen inneha sjöfartsbok.

Svenska sjömän i utrikes fart torde ofta vara utrustade både med sjöfartsbok

och med vanligt pass eller sjömanspass. Den rätt att gå i land i

främmande länder, som på grund av dessa handlingar eller eljest tillkommer

svenskt sjöfolk, är givetvis beroende på de föreskrifter som gäller i vederbörande

land. Innehavare av pass och sjömanspass måste vara försedd

med visering för inresa i länder som fordrar visering. Svensk sjöfartsbok

berättigar vanligen innehavaren att gå i land i samband med fartygets

hamnuppehåll. I vissa länder (Amerikas förenta stater och de östeuropeiska

länderna) tillätes dock sjöman icke att gå i land, om han ej innehar annan

legitimationshandling än sjöfartsbok.

Utländsk sjöman, som ankommit till riket såsom besättningsman

ä fartyg, äger enligt 17 § utlänningskungörelsen tillfälligt vistas å den ort

där fartyget ligger, såvida icke vederbörande polismyndighet finner skäl

föreskriva annat. Sådan utlänning må jämväl, om synnerliga skäl föreligger,

av polismyndigheten medgivas rätt att under kortare tid tillfälligt besöka

annan ort inom riket. Nu nämnda tillstånd benämnes landgång stillstånd.

Vid landgångstillstånd godtages enligt 9 § utlänningskungörelsen

sjöfartsbok såsom pass.

Utländsk sjöman, som innehar endast sjöfartsbok, kan efter avmönstring

tillåtas inresa i riket. Härvid kräves dock alltid visering, s. k. sjömansvisering.

Jämlikt 23 § utlänningskungörelsen må sjömansvisering gällande

för högst fjorton dagar meddelas av polismyndigheten på orten. Utländsk

sjöman, som innehar gällande hemlandspass, må utan visering inresa och

vistas i riket under tre månader, därest han tillhör stat, vars medborgare

åtnjuter viseringsfrihet i Sverige. För medborgare i övriga stater och statslösa

erfordras visering, vilken likaledes kan meddelas av polismyndigheten

på inreseorten.

Utländska sjömän, som önskar inresa i riket för att härstädes påmönstra

fartyg, måste liksom övriga utlänningar inneha pass och i förekommande

fall visering.

Yttranden

Beträffande innehållet i yttrandena över konventionen får utskottet hänvisa

till den redogörelse härför som finnes å s. 7—12 i propositionen.

Rekommendation (nr 105) angående innehållet i skeppsapotek

Rekommendationen

Enligt rekommendationen bör varje fartyg, som nyttjas i sjöfart, vara försett

med ett skeppsapotek. Dess innehåll bör bestämmas av vederbörande

nationella myndighet med beaktande av bl. a. antalet personer ombord samt

resans beskaffenhet och varaktighet. Särskilda bestämmelser bör utfärdas

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr it) år U)5‘J

5

om att sådana läkemedel, vars användning är särskilt reglerad, skall förvaras

hos befälhavaren eller annat ansvarigt befäl ombord. Till rekommendationen

är såsom bilaga fogad en av medicinsk expertis uppgjord förteckning

över ett skeppsapoteks minimiinnehåll. När vederbörande myndighet

fastställer eller ändrar bestämmelser om innehållet i skeppsapotek bör förteckningen

beaktas. Bestämmelser om innehållet bör med regelbundna mellanrum

bli föremål för översyn under hänsynstagande till nya medicinska

upptäckter och förbättrade behandlingsmetoder enligt förslag, varom överenskommelse

må träffas mellan Internationella arbetsorganisationen och

Världsliälsovårdsorganisationen. I alla skeppsapotek bör även förvaras en av

vederbörande myndighet fastställd medicinsk handbok, av vilken klart skall

framgå hur apotekets innehåll skall användas. Det bör även fastställas föreskrifter

om nödigt underhåll och vård av skeppsapoteken m. m.

Rekommendationen antogs enhälligt av konferensen med 149 röster.

Svenska bestämmelser

Med stöd av 55 § förordningen den 20 maj 1927 angående fartygs byggnad

och utrustning har medicinalstyrelsen den 19 december 1951 utfärdat kungörelse

angående skeppsapotek m. m. Tillägg till kungörelsen har utfärdats

den 17 november 1953.

Yttranden

Beträffande innehållet i yttrandena över rekommendationen får utskottet

hänvisa till den redogörelse härför som finnes ås. 13 i propositionen.

Rekommendation (nr 106) angående medicinsk rådgivning per radio

till fartyg till sjöss

Rekommendationen

Enligt rekommendationen anmodas medlemsstaterna, att genom ett utbyggt

system tillse att medicinsk rådgivning per radio till fartyg till sjöss

kostnadsfritt göres tillgänglig hela dygnet. I fall då så befinnes nödvändigt

och praktiskt lämpligt bör därvid även medicinska specialister kunna anlitas.

För att rätt kunna utnyttja rådgivningen bör viss undervisning av den

ombordanställda personalen ske, varjämte för ändamålet lämpliga medicinska

handböcker bör utgivas. Varje radioutrustat fartyg bör vara försett

med en aktuell och fullständig förteckning över radiostationer, från vilka

rådgivning kan erhållas.

Rekommendationen antogs enhälligt av konferensen med 152 röster.

Svenska bestämmelser

Genom beslut den 23 februari 1923 medgav Kungl. Maj :t, att befordran

av radiotelegram över Göteborgs kuststation i samband med medicinsk råd
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1959

givning till fartyg till sjöss fick ske utan avgift. Verksamheten utsträcktes

genom beslut av Kungl. Maj :t, dels den 28 februari 1930 att omfatta samtliga

kuststationer för telegrafi, dels ock den 30 maj 1952 att avse även radiotelefonsamtal.

Nu gällande bestämmelser angående medicinsk rådfrågning från fartyg

till sjöss är intagna i telestyrelsens instruktioner för rörliga radiostationer

och rörliga radiotelefonstationer av ringa effekt (televerkets författningssamling

Serie B: 21 respektive B: 54 av år 1958).

Yttranden

Beträffande innehållet i yttrandena får utskottet hänvisa till den redogörelse

härför som finnes å s. 14 och 15 i propositionen.

Rekommendation (nr 107) angående sjömäns anställning å fartyg

registrerade i främmande land

Rekommendationen

I rekommendationen uttrycker sjöfartskonferensen — med tanke i främsta

rummet på de under s. k. bekvämlighetsflagg registrerade fartygen — sin

allvarliga oro över den av medborgare i vissa sjöfartsländer visade benägenheten

att taga anställning å andra länders fartyg utan att genom i behörig

ordning slutna kollektivavtal tillförsäkra sig det skydd och de arbetsvillkor,

som tillämpas å fartyg i deras egna länder. Enligt rekommendationen bör

därför varje medlemsstat göra allt som står i dess makt för att avhålla sjömän

inom sitt territorium från att taga anställning eller avtala om anställning

ombord å fartyg registrerade i främmande land, såframt icke anställningsvillkoren

i stort sett är likvärdiga med de villkor, som föreskrives genom

kollektivavtal och sociala normer godtagna av redares och sjömäns

bona fide organisationer i sådana sjöfartsländer, där dylika avtal och normer

traditionellt följes. Det bör därvid fästas särskilt avseende vid att betryggande

bestämmelser finnes gällande för sjöman, anställd å fartyg registrerat

i främmande land, i två avseenden, nämligen för de fall då han

landsatts i främmande hamn antingen på grund av omständigheter, varöver

han icke råder, eller på grund av sjukdom eller skada, som inträffat under

tjänst på fartyget och ej uppsåtligen vållats av honom själv. Bestämmelserna

bör därvid avse, i förstnämnda fallet, att sjömannen skall återsändas

till anställningshamnen, hamn i hemlandet eller i det land, vilket han tillhör,

eller annan hamn, som anges i särskild ordning, och i det senare fallet,

att han skall erhålla medicinsk vård och underhåll.

Rekommendationen antogs vid konferensen med 138 röster mot 0 och 11

nedlagda. Samtliga svenska ombud röstade för antagandet av rekommendationen.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1959

7

Svenska bestämmelser

Enligt 38 § kungörelsen den 9 juni 1939 angående sjömanshusen i riket

samt sjömäns på- och avmönstring m. m. skall påmönstring av svensk sjöman

ske, därest han anställes eller finnes anställd å utländskt handelsfartyg,

som avgår från svensk hamn. Därvid skall mönstringsförrättare iakttaga

bl. a., att mellan sjömannen och fartygsbefälhavaren upprättas anställningskontrakt.

Om fartyget ej tillhör främmande stat, mellan vilken och

Sverige överenskommelse är gällande angående ömsesidigt understödjande

i vissa fall av sjömän från den andra staten, skall i anställningskontraktet,

vilket utskrives på fastställt formulär, inrymmas bestämmelse därom att,

därest sjömannen till följd av antingen sjukdom eller skada, som han icke

ådragit sig genom grovt vållande eller vid tjänstens antagande förtegat, eller

annan utan hans förvållande förekommen anledning kvarlämnas på ort

utom Sverige, gottgörelse skall utgivas av befälhavaren för hans sjukvård

under tolv veckor efter anställningens upphörande och för hemresan till

närmaste svenska hamn.

Yttranden

Beträffande innehållet i yttrandena får utskottet hänvisa till den redogörelse

härför som finnes å s. 16 och 17 i propositionen.

Rekommendation (nr 108) angående sjömäns sociala villkor och säkerhet

i förhållande till fartygs registrering

Rekommendationen

Jämväl denna rekommendation anknyter till de sociala förhållanden, som

har samband med registreringen av fartyg under s. k. bekvämlighetsflagg.

I rekommendationen framhålles att arbetsförhållandena har en väsentlig

inverkan på säkerheten för människoliv till sjöss och att de därmed sammanhängande

problemen erhållit en synnerligen framskjuten ställning genom

den stora mängd tonnage, som registrerats i länder, vilka hittills icke

räknats till de traditionella sjöfartsländerna. Därvid hänvisas till att en

vid Förenta Nationernas s. k. havsrättskonferens i Geneve i april 1958 antagen

konvention om det öppna havet innehåller stadgande om att varje

stat bär rätt att låta fartyg segla under dess flagg, att det beträffande ett

fartygs nationalitet måste föreligga ett verkligt samband mellan flaggstaten

och fartyget, varvid staten särskilt måste i administrativa, tekniska och sociala

hänseenden utöva effektiv jurisdiktion och kontroll över de fartyg,

som för dess flagg, samt att varje stat har skyldighet att i fråga om fartyg,

som seglar under dess flagg, med beaktande av tillämpliga internationella

överenskommelser rörande arbetsförhållanden vidtaga för betryggande av

säkerheten till sjöss nödvändiga åtgärder i vad avser bland annat fartygs be
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1959

manning och arbetsförhållandena ombord. Under åberopande vidare av den

förut behandlade rekommendationen (nr 107) angående sjömäns anställning

å fartyg registrerade i främmande land och konventionen (nr 70) angående

social trygghet för sjömän, antagen vid Internationella arbetsorganisationens

sjätte sjöfartskonferens år 1946, hemställes till medlemsstaterna,

att dessa måtte tillämpa en bestämmelse av innehåll, att det land, vari ett

fartyg registreras, bör erkänna alla de förpliktelser, som en fartygsregistrering

innebär, samt utöva effektiv jurisdiktion och kontroll till gagn för

sjömännens säkerhet och välfärd ombord å registreringslandets sjögående

handelsfartyg. Rekommendationen uppräknar därvid ett antal åtgärder,

som registreringslandet särskilt bör vidtaga. För kännedom härutinnan torde

få hänvisas till rekommendationstexten.

Rekommendationen antogs av konferensen med 144 röster mot 0 och 3

nedlagda. Samtliga svenska ombud röstade för antagandet av rekommendationen.

Svenska bestämmelser

Rekommendationen omspänner vad svenska förhållanden beträffar en

mängd lagar och författningar samt bestämmelser i kollektivavtal. Här må

endast erinras om bestämmelserna angående sjövärdighet i 5 a § sjölagen

och om vissa med föranledande av nämnda lagrum utfärdade författningar,

nämligen dels förordningen den 20 maj 1927 angående fartygs byggnad och

utrustning, dels ock förordningen den 9 december 1932 angående vissa säkerhetsåtgärder

vid nyttjande av fartyg. Vidare må erinras om att lagen den

16 oktober 1914 om tillsyn å fartyg stadgar, att inom riket far tygsinspektionen

och utom riket konsulerna skall utöva sådan tillsyn för att utröna huruvida

bestämmelserna i 5 a § sjölagen och de med stöd därav utfärdade

föreskrifterna är iakttagna. Lagen gäller — med vissa undantag — för

svenskt fartyg och utländskt fartyg, som finnes här i riket. Slutligen må

erinras om att bestämmelser avseende de förhållanden, som i övrigt åsyftas

i rekommendationen, återfinnes i bl. a. kungörelsen den 9 juni 1939 angående

sjömanshusen i riket samt sjömäns på- och avmönstring m. m., sjömanslagen

den 30 juni 1952, befälsförordningen den 12 juni 1936 samt lagen

den 11 september 1936 om förenings- och förhandlingsrätt.

Det må nämnas, att konventionen (nr 70) angående social trygghet för

sjömän, vilken endast ratificerats av tre stater och icke trätt i kraft, innehåller

vissa detalj föreskrifter som hindrar en svensk ratificering (jfr prop. nr

321/1946). Konventionen om det öppna havet har — liksom övriga av havsrättskonferensen

antagna konventioner — ansetts f. n. icke böra ratificeras

av Sverige.

Yttranden

Reträffande innehållet i yttrandena får utskottet hänvisa till den redogörelse

härför som finnes å s. 18—20 i propositionen.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1959

9

Departementschefen

Föredragande departementschefen, statsrådet Lange, har anfört:

»Konventionen (nr 108) angående nationella identitetshandlingar för sjömän

behandlar ett problem, som är av betydande vikt för den internationella

sjöfarten. För sjömännen, som tillbringar så stor del av sin fritid ombord

på fartygen, är det ett berättigat intresse att ha möjlighet att gå i land under

fartygens hamnbesök. Det är också av betydelse både för dem, som är

anställda på fartyg i internationell fart, och för redare för sådana fartyg, att

en sjöman, som avmönstrat ett fartyg i främmande land eller skall tillträda

anställning på fartyg i sådant land, skall ha rätt att resa genom landet på

väg till eller från fartyget. Svårigheter för sjömän att få tillträde till främmande

länder i sådana syften har emellertid uppkommit till följd av att

någon internationell överenskommelse om särskild för sjömän avsedd identitetshandling

icke finnes. De nu förekommande identitetshandlingarna är av

de mest skiftande slag, och de olika länderna tillämpar en oenhetlig praxis

i fråga om utländska sjömäns tillträde till sina territorier. Bland sjöfolket

har det länge varit ett önskemål att dessa svårigheter skall undanröjas, så

att man skall komma från den osäkerhet och de övriga olägenheter som följer

av de rådande förhållandena.

Konventionens syfte är att få till stånd en likalydande och likvärdig internationell

identitetshandling och att skapa en enkel och likformig praxis

på området. Såsom sjöfartsstyrelsen uttalat skulle ett genomförande i vårt

land av de principer som innefattas i konventionen knappast innebära någon

väsentlig ändring i behandlingen i Sverige av utländskt sjöfolk. Det väsentliga

skälet för en svensk ratifikation ligger därför huvudsakligen i vikten av

att bidraga till en mera allmän anslutning till konventionen eller i vart fall

ett internationellt accepterande av dess principer, vilket skulle underlätta

för svenskt sjöfolk att i länder utanför Norden erhålla en behandling, som

motsvarar den som kommer utländskt sjöfolk till del i Sverige. Förhållandet

torde vara detsamma i de övriga nordiska länderna. Jag kan ge min fulla

anslutning till konventionens syfte.

Med hänsyn till överenskommelsen mellan Sverige, Danmark, Finland och

Norge om upphävande av passkontrollen vid de internordiska gränserna är

emellertid frågan om ratificering av konventionen av de nordiska länderna

eu gemensam nordisk angelägenhet, som måste lösas enhetligt. Utlänningsmyndigheterna

i såväl Sverige som Danmark, Finland och Norge har — såsom

framgår av yttrandet från Nordiska utlänningsutskottet — rest erinringar

mot en ratificering av konventionen med hänsyn till de olägenheter,

som ur utlänningskontrollsynpunkt skulle uppstå vid dess tillämpning.

Dessa spörsmål hair nyligen varit föremål för diskussion mellan representanter

för sjöfartsmyndigheterna i de nordiska länderna i syfte att söka

tillgodose såväl sjöfartens intresse som intresset av en effektiv gemensam

utlänningskontroll. Dessa överläggningar har ännu icke kunnat slutföras,

2 Ifihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 19

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1959

men de har lett till att vissa undersökningar påbörjats. När dessa utförts avses

frågan ånyo bli föremål för gemensamma nordiska överväganden. I avbidan

därpå är jag ej beredd att nu förorda en ratificering av konventionen

från svensk sida.

Vad angår rekommendationen (nr 105) angående innehållet i skeppsapotek,

rekommendationen (nr 106) angående medicinsk rådgivning per radio

till fartyg till sjöss samt rekommendationen (nr 108) angående sjömäns sociala

villkor och säkerhet i förhållande till fartygs registrering har de anvisningar,

som innefattas i dessa rekommendationer, iakttagits i svensk lagstiftning

och praxis. Dessa rekommendationer påkallar därför ej någon åtgärd

från svensk sida.

I fråga om rekommendationen (nr 107) angående sjömäns anställning å

fartyg i främmande land bör framhållas, att svensk lagstiftning och praxis

icke täcker rekommendationens anvisningar vad angår de fall, då utländsk

sjöman i Sverige tager anställning å utländskt fartyg. Enligt sjöfartsstyrelsens

mening bör dock genom samverkan mellan berörda statliga myndigheter

vissa möjligheter finnas att granska även sådana anställningar. Arbetsmarknadsstyrelsen

har förklarat sig beredd att taga aktiv del i arbetet

att avhålla sjömän bosatta i Sverige från att taga anställning eller avtala

om anställning å utländskt fartyg, såframt icke anställningsvillkoren uppfyller

de krav, som anges i rekommendationen. Med hänsyn till angelägenheten

av att stödja det syfte att motverka uppkomsten av skadliga verkningar

på det sociala området i anledning av registreringarna under s. k. bekvämlighetsflagg,

som innefattas i denna rekommendation liksom i rekommendationen

nr 108, förordar jag, att anvisningarna i rekommendationen

nr 107 i görlig mån beaktas i praxis. Därmed torde rekommendationens anvisningar

i det väsentligaste vara uppfyllda.»

Utskottet

I fråga om sjömäns rätt att gå i land, då deras fartyg ligger i främmande

hamn, tillämpas i skilda länder skiftande regler. Reglerna kan till och med

vara olika i hamnarna i ett och samma land. Dessa förhållanden har skapat

osäkerhet och irritation bland sjöfolket, något som enligt utskottets uppfattning

är naturligt särskilt med hänsyn till de speciella påfrestningar som

tjänsten till sjöss innebär.

Det förekommer ofta att sjömän i samband med av- och påmönstring i utlandet

nödgas företaga resor i en eller flera främmande stater. I flera stater

tillämpas för sådana resor samma regler som för vanlig inresa, d. v. s. man

fordrar pass och i förekommande fall visum. Särskilt kravet på visum kan i

många fall vålla olägenheter för sjömännen. Många sjömän besöker nämligen

sällan hamn, där de har möjlighet att ordna de för visum erforderliga

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1959

formaliteterna. Vidare är deras besök i land ofta så korta, att det är svårt

att därvid hinna med att ordna visum.

I anledning av dessa förhållanden har Internationella arbetsorganisationens

konvention nr 108 om nationella identitetshandlingar för sjömän tillkommit.

Meningen är att en sadan identitshandling skall berättiga innehavaren

dels att gå i land i främmande hamn, dels att genom andra länder företaga

sådana resor som betingas av hans av- eller påmönstring på fartyg.

En svensk ratificering av konventionen skulle i fråga om utländska sjömäns

rätt att gå i land och resa i Sverige inte innebära några påtagliga förändringar.

Redan gällande svenska bestämmelser i ämnet ger nämligen de

utländska sjömännen ganska vida möjligheter att utan annan identitetshandling

än sjöfartsbok eller liknande vistas på svenskt territorium för ändamål

som anges i konventionen. Däremot skulle ett genomförande av konventionens

regler i andra länder innebära stora fördelar för sjöfolket på de

svenska fartygen.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser utskottet angeläget att Sverige

genom att ratificera konventionen bidrager till att dess regler snarast genomföres.

Utskottet delar således helt departementschefens positiva inställning

till konventionens syfte.

Såsom framgår av propositionen, föreligger emellertid vissa svårigheter ur

utlänningskontrollsynpunkt att nu genomföra konventionens regler i Sverige.

Liknande svårigheter torde föreligga för de övriga nordiska länder,

som omfattas av överenskommelsen om upphävande av passkontrollen vid

de internordiska gränserna, nämligen Danmark, Finland och Norge. Denna

överenskommelse medför att frågan om ratificering av konventionen bör lösas

enhetligt i samtliga av överenskommelsen berörda länder. Med hänsyn

till dessa förhållanden föreslås i propositionen att Sverige inte nu ratificerar

konventionen.

Såsom departementschefen omnämner, har gemensamma nordiska överläggningar

redan påbörjats för att undanröja hindren för ratificering av

konventionen. Med hänsyn härtill och till den genomgående positiva inställning

till förevarande fråga, som synes föreligga hos sjöfartsmyndigheterna i

berörda nordiska länder, saknas enligt utskottets mening skäl att, såsom

föreslås i förevarande motion, överlämna frågan till behandling av Nordiska

rådet.

Beträffande förevarande rekommendationer finner utskottet att de däri

uttalade önskemålen får anses i huvudsak uppfyllda genom gällande svenska

bestämmelser och praxis. På grund härav ansluter sig utskottet till departementschefens

uppfattning att rekommendationerna inte påkallar någon åtgärd

från svensk sida.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

A. att riksdagen, i anledning av förevarande proposition,

nr 78, måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t som sin mening giva

till känna vad utskottet anfört;

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 19 år 1959

B. att motionen II: 498, i den mån den icke kan anses besvarad

genom vad utskottet anfört, icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 14 april 1959

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, Sunne,

fru Carlqvist, herrar Edström, Thorsten Larsson och Ringaby;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Wahrendorff, Fredriksson,

fru Eriksson i Ängelholm, herrar Björkman, Svensson i Kungälv*,

Carlsson i Göteborg* och Anderson i Sundsvall.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

590650

Stockholm 1959. Isaac Marcus Boktryckeri Aktiebolag

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:177 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Majds proposition med anhållan om riksdagens yttrande angående vissa av Internationella arbetsorganisationens s. 1 i texten