Utlåtande i anledning av väckta motioner angående dispens för sjukkassa att utgiva ersättning för kostnad för sjnkgymnastisk behandling. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 166 i första kammaren av herr Nestrup m. fl. samt nr 217 i andra kammaren av herr Munktell m. fl.
1959-04-16 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1959:21, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående dispens för sjukkassa att utgiva ersättning för kostnad för sjnkgymnastisk behandling. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 166 i första kammaren av herr Nestrup m. fl. samt nr 217 i andra kammaren av herr Munktell m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1959
1
Nr 21
Utlåtande i anledning av väckta motioner angående dispens för
sjukkassa att utgiva ersättning för kostnad för sjnkgymnastisk
behandling.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 166 i första kammaren av herr Nestrup
m. fl. samt nr 217 i andra kammaren av herr Munktell m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, att riksdagen ville i
skrivelse till Kungl. Maj :t begära en skyndsam utredning i fråga om möjligheten
för riksförsäkringsanstalten att vid tillämpning av 18 § sjukförsäkringslagen
lämna dispens för sjukkassa att under vissa i motionerna angivna
förutsättningar utgiva ersättning för försäkrads kostnad för sjukgymnastik
eller därmed jämförlig behandling, även om behandlingen inte utförts av
legitimerad sjukgymnast eller av person, som är upptagen i en av riksförsäkringsanstalten
fastställd förteckning över personer med sjukgymnastik
utbildning.
Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande får
utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande, hänvisa
till motionen II: 217.
över motionerna har utskottet, i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver,
inhämtat yttrande från kungl. medicinalstyrelsen och riksförsäkringsanstalten,
varjämte De vanföras riksförbund, Kvinnliga legitimerade
sjukgymnasters riksförbund, RF A-sjukgymnasternas riksförbund (sammanslutning
av personer som upptagits i den förutnämnda av riksförsäkringsanstalten
fastställda förteckningen), Riksföreningen mot polio, Riksföreningen
mot reumatism, Svenska legitimerade sjukgymnasters riksförbund,
Svenska sjukkasseförbundet, Svenska vanförevårdens centralkommitté och
Sveriges föräldraföreningar för cp-barn erhållit tillfälle yttra sig i ärendet.
Svenska legitimerade sjukgymnasters riksförbund har inte låtit sig avhöra.
Gällande bestämmelser in. in.
Jämlikt 18 § lagen om allmän sjukförsäkring må allmän sjukkassa med
tillsynsmyndighetens medgivande och enligt de närmare föreskrifter, som
meddelas av tillsynsmyndigheten, besluta, att ersättning skall utgå för förBihang
till riksdagens protokoll 1959. 9 sand. 2 avd. Nr 21
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1959
säkrads kostnader för sjukgymnastik eller eljest behandling med bad, massage,
elektricitet eller hetluft eller annan därmed jämförlig behandling. I
sådant fall skall den obligatoriska sjukvårdsförsäkringen i kassan omfatta
även förmån, som avses med beslutet.
Med stöd av nämnda lagrum har riksförsäkringsanstalten i cirkulärskrivelse
den 10 juli 1954 till de allmänna sjukkassorna föreskrivit, att lokaleller
stadscentralsjukkassas beslut om ersättning må avse en eller flera av
följande behandlingsformer, nämligen sjukgymnastisk behandling (rörelsebehandling
och massage), behandling med hetluft, diathermi och kortvåg
samt foniatrisk behandling. Samtliga ifrågavarande kassor har sedermera
i sina stadgar infört bestämmelser om behandling som nu sagts.
Såsom villkor för att återbäring enligt av riksförsäkringsanstalten fastställda
grunder skall kunna av sjukkassa utgivas för försäkrads kostnader
för sjukgymnastisk behandling gäller, att behandlingen skall ha meddelats
av läkare eller legitimerad sjukgymnast eller ock av person, som upptagits i
en av anstalten fastställd förteckning över personer med sjukgymnastisk utbildning
men utan svensk legitimation som sjukgymnast. Till upptagande
i nämnda förteckning kan enligt anstaltens principer endast sådana personer
med sjukgymnastisk utbildning ifrågakomma, vilka under längre tid
bedrivit väl vitsordad sjukgymnastisk verksamhet.
Enligt nämnda grunder skall ersättning för sjukgymnastisk behandling
in. in. utgå med 3/4 av kostnaden för behandlingen, dock högst med 3/4
av belopp, vilka angives i en av riksförsäkringsanstalten fastställd taxa.
Nämnda belopp är högre för behandling, som utförts av legitimerad sjukgymnast,
än för behandling, som utförts av sjukgymnast som upptagits
i den av anstalten fastställda förteckningen. Ersättning utgår inte
för patientens resa till och från behandlingen. Däremot ersättes sjukgymnastens
resekostnader för behandling i patientens hem med 3/4.
Vissa tidigare behandlade frågor om sjukgymnastisk behandling m.m.
Vid 1957 års riksdag behandlades i anledning av propositionen
nr 160 frågor om utbildningen av legitimerade sjukgymnaster. I propositionen
föreslogs ökning av utbildningskapaciteten av legitimerade sjukgymnaster
med 70 procent. Riksdagen godkände nämnda förslag.
I motionen I: 313 vid 1958 års riksdag hemställdes bl. a., »att icke
legitimerad sjukgymnast som bedrivit av läkare väl vitsordad sjukgymnastverksamhet
uppföres i den av riksförsäkringsanstalten fastställda förteckningen».
Yrkandet bifölls, i enlighet med allmänna beredningsutskottets hemställan
(utlåtande nr 7), icke av riksdagen. Utskottet anförde i sitt av riksdagen
godkända utlåtande bl. a.:
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1959
Det låder för närvarande stor brist på legitimerade sjukgymnaster i landet,
och det finns anledning antaga att bristen kommer att tilltaga under de
närmaste åren till följd av sjukgymnastikens och liknande behandlingsmetoders
alltmer ökade användning inom sjukvårdens olika områden, inte
minst inom rehabiliteringen. Sjukgymnastens arbetsuppgifter har också i
samband med den medicinska utvecklingen blivit mera komplicerade. Kraven
på sjukgymnasternas såväl teoretiska utbildning som praktiska erfarenhet
måste därför nu ställas högre än tidigare.---
---— Utskottet anser sig i enlighet med vad inledningsvis anförts icke
kunna förorda eftergifter i kraven på legitimation, som skulle kunna innebära
att den eftersträvade standarden hos sjukgymnastkåren äventyrades.
Utskottet finner dock sannolikt, att begränsade uppgifter som fullgöras under
foi tlöpande kontroll av läkare skulle kunna anförtros sjukgvmnaster
utan fullständig utbildning. Det är heller icke uteslutet att det skulle vara till
fördel med en särskild form av legitimation, avseende begränsade, i vart särskilt
fall angivna behandlingsmetoder. Som kompetenskrav för en sådan begränsad
legitimation skulle kunna tänkas exempelvis genomgång av vissa
kurser vid utbildningsinstituten jämte på lämpligt sätt styrkt praktisk kunnighet
och erfarenhet eller ock särskild prövning i de enskilda fallen av vederbörandes,
på valfritt sätt inhämtade, teoretiska kunskaper och praktiska
utbildning. För åtgärder av här antydd art kräves emellertid omfattande
utredningar, vilket icke förutsatts i motionen.
Motionerna
Motionärerna anför, att de anser det i och för sig riktigt att restriktivitet
iakttages vid uppförande av personer på riksförsäkringsanstaltens förutnämnda
förteckning. Emellertid kan det enligt motionärerna i fråga om bl. a.
spastiskt sjuka och polioskadade personer vara befogat med en uppmjukning
av nu gällande normer för utgivande av ersättning från sjukkassa. De
spastiskt sjuka och de polioskadade behöver, säger motionärerna, ofta kontinuerliga
behandlingar, men det är inte nödvändigt att den som utför behandlingen
äger kunskaper i sjukgymnastikens alla grenar. Motionärerna
hävdar, alt i dylika fall behandlingen ofta utgör ett relativt enkelt rörelseschema.
Det skulle därför kunna vara tillräckligt, att den behandlande har
någon erfarenhet av sjukgymnastik samt därjämte får erforderliga instruktioner
av läkare. Vidare påpekar motionärerna de svårigheter som kan uppstå
för en spastisk sjuk eller en polioskadad, som inte kan erhålla ersättningsgill
sjukgymnastik behandling på den ort där han är bosatt. Motionärerna
fortsätter:
Vi anser därför att dispens avseende begränsade, i vart särskilt fall angivna
behandlingar skulle få meddelas av riksförsäkringsanstalten. Som
villkor för meddelande av dispens bör uppställas, att behandling av legitimerad
sjukgymnast eller av person upptagen i förteckningen inte gar att
få på orten. Den person, som skall utföra behandlingen, skall också av
läkare ha förklarats lämplig att ge ifrågavarande behandlingar. För alt
4 Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1959
förhindra missbruk av ersättningsbestämmelserna bör medgivandet endast
omfatta behandling av en viss eller vissa personer. Det kan också ifrågasättas
om inte dispensen skulle göras tidsbegränsad och att riksförsäkringsanstalten
sålunda efter viss, icke alltför lång tid skall pröva om förutsättningar
fortfarande är för handen för meddelande av dispens i det speciella
fallet. För att skapa garantier för att behandlingen verkligen utföres på ett
riktigt sätt bör den fortlöpande kontrolleras av läkare.
Uppdrar man så snäva gränser, som vi här föreslagit, för meddelande av
dispens, är vi övertygade om att något intrång icke sker i den verksamhet
som utövas av legitimerade eller på förteckningen uppförda sjukgymnaster.
Ej heller kommer reformen att innebära någon eftergift i de höga krav som
bör ställas på sjukgymnastiken i allmänhet. För de spastiskt sjuka och
polioskadade och andra, som är i långvarigt beroende av sjukgymnastik
behandling, skulle reformen däremot vara av stor betydelse.
Remissyttrandena
Det i motionerna framställda yrkandet tillstyrkes av De vanföras riksförbund,
Riksföreningen mot polio och Riksföreningen mot reumatism.
Medicinalstyrelsen ställer sig kritisk till motionärernas förslag. Övriga
remissinstanser avstyrker förslaget.
De vanföras riksförbund (DVR) påpekar den stora bristen på sjukgymnaster,
särskilt på landsbygden, och svårigheterna på grund därav för de
invalidiserade att erhålla effektiv behandling. Förbundet säger att det är
vanligt att t. ex. föräldrar till invalidiserade barn instrueras av läkare eller
sjukgymnast i viss behandling. Denna fortlöper sedan under kontroll av
specialister, varvid nya instruktioner lämnas när behandlingsschemat bör
ändras. Vidare kan det enligt förbundet för vuxna vanföra vara nödvändigt
att i de fall sjukgymnast eller godkänd sjukgymnastutbildad icke är
tillgänglig på orten erhålla hjälp av annan för behandlingen lämplig person.
Man kan, framhåller förbundet, därvid icke räkna med att en utomstående
person gratis skall utföra en regelbundet återkommande behandling. Den
vanföre kan i regel icke betala en sådan behandling. Avslutningsvis antör
förbundet:
Även om de fall det här är fråga om inte till antalet är så stort finner
DVR i likhet med motionärerna det ur rättvise- och social synpunkt ytterst
önskvärt att dispens kan givas så att möjlighet öppnas för sjukkassorna
att utge ersättning för kostnader för sjukgymnastik behandling även i
de fall där behandlingen icke lämnas av läkare, legitimerad sjukgymnast
eller av riksförsäkringsanstalten godkänd person. Därvid förutsättes att behandlingen
sker under kontroll av läkare eller sjukgymnast. Dispensen bör
enligt förbundets mening lämnas med den restriktivitet som anges i motionen
och efter utredning av specialist.
Riksföreningen mot polio anför liknande synpunkter.
Riksföreningen mot reumatism anför bl. a.:
Det är givet, att den person, som utför sjukgymnastisk behandling, bör
Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1959
5
vara kompetent och lämplig att ge vederbörande behandling. Det synes
emellertid som om man, utan att eftersätta berättigade krav på skicklighet
och kunnighet, skulle kunna i större utsträckning än nu sker upptaga examinerade
sjukgymnaster på riksförsäkringsanstaltens s. k. behörighetslista
samt giva vissa sjukgymnaster med utbildning av motsvarande grad dispens
för meddelande av viss behandling som de praktiskt blivit väl förtrogna
med. I sådana fall bör samma restitutionsgrunder för ersättning från sjukkassa
tillämpas.---För de sjuka — styrelsen för Riksföreningen mot
Reumatism tänker härvid främst på de långvarigt ledgångsreumatiskt sjuka,
vilka för sin arbetsförmåga och motarbetande av invaliditet är i hög grad
beroende av sjukgymnastik behandling, vilken under nuvarande förhållanden
i stor utsträckning icke kan erhållas — skulle en sådan reform vara
av stor betydelse.
Medicinalstyrelsen anför i sitt yttrande:
Medicinalstyrelsen är för sin del icke övertygad om lämpligheten att införa
en dispensmöjlighet på sätt som motionärerna föreslagit. I all synnerhet
finner styrelsen, att behandlingen av den grupp sjuka — spastiskt sjuka
och polioskadade — som av motionärerna åberopats i särskilt hög grad
kräver full kompetens hos den behandlande gymnasten. Särskilt gäller detta
spastikerna och de relativt nyblivna paresfallen vid polio. Styrelsen hyser
även allvarliga farhågor för att den tillämnade kontrollen skulle bli ytterst
svår att genomföra i praktiken.
Liknande synpunkter anföres av Kvinnliga legitimerade sjukgymnasters
riksförbund och av RFA-sjukgymnasternas riksförbund.
Synpunkten att behandlingen av spastiskt sjuka kräver speciella insikter
hos den behandlande understrykes starkt av Sveriges föräldraföreningar
för cp-barn.
Kiksförsäkringsanstalten lämnar i sitt yttrande en redogörelse för de
krav på utbildning och praktik, som anstalten uppställer för att intaga
person i anstaltens förutnämnda förteckning, samt fortsätter:
De personer, beträffande vilka i motionen åsyftad dispens skulle meddelas,
uppfylla icke nyssnämnda krav på utbildning och praktik. Icke heller
kan den av motionärerna avsedda »behandlingen» anses utgöra sådan
behandling, som avses i 18 § sjukförsäkringslagen, utan torde närmast vara
att jämställa med sådan vård, som normalt meddelas av den sjukes anhöriga
eller av sjuksköterska eller annan särskilt anställd vårdare eller vårdarinna.
Med hänsyn härtill och då någon ändring av nyssnämnda lagrum
i syfte att möjliggöra ersättning vid vård av nu angivet slag icke synes
böra ifrågakomma, avstyrker Riksförsäkringsanstalten bestämt, att sådan
utredning företages, varom motionärerna hemställt.
Svenska sjukkasseförbundet framhåller, att ett genomgående drag i sjukförsäkringslagstiftningen
är, att den vård som ersättes skall vara av viss
garanterad kvalitet. Förbundet fortsätter:
Ett tillmötesgående av det i motionerna framförda förslaget skulle innebära
att de hittillsvarande kraven på kvalitet åsidosattes inom ett viktigt
område. Den snedvridning som härigenom skulle uppstå och det orättvisa
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1959
förhållande som skulle inträda kan enklast belysas med att påpeka att i fråga
om sjukgymnastisk behandling allmän sjukkassa skulle förpliktas utgiva
ersättning i fall, där behandlingen meddelats av person, som saknar utbildning
inom facket, under det att kassa samtidigt är förhindrad utgiva
ersättning för den förhållandevis kvalitativa läkarvård, som ofta meddelas
av distriktssjuksköterskorna.
Svenska vanförevårdens centralkommitté ifrågasätter huruvida inte standarden
på den sjukgymnastiska behandlingen skulle lida skada av en
ytterligare uppmjukning av uppställda krav. Även om ordination komme
att ske av läkare, skulle denne ofta ej vara i stånd att i detalj föreskriva,
hur behandlingen skall genomföras, utan skulle överlåta detta till sjukgymnasten.
Kommittén anser, att de i motionerna påtalade svårigheterna
bör lösas genom ökning av utbildningskapaciteten av sjukgymnaster. Vidare
anser kommittén, att det bör övervägas att införa möjligheter för sjukkassa
att utge ersättning för resor till och från sjukgymnastisk behandling.
Utskottet
Såsom förutsättning för att sjukkassa skall kunna utge ersättning för
sjukgymnastisk behandling gäller att behandlingen utförts av legitimerad
läkare, av legitimerad sjukgymnast eller av person, som upptagits i en av
riksförsäkringsanstalten fastställd förteckning. Enligt riksförsäkringsanstaltens
praxis upptages i förteckningen endast den som har sjukgymnastisk
utbildning och som under längre tid bedrivit väl vitsordad sjukgymnastisk
verksamhet.
I motionerna begäres utredning, syftande till att sjukkassa — efter dispens
från riksförsäkringsanstalten — skall kunna utge ersättning för sjukgymnastisk
behandling även i vissa fall då behandlingen utförts av annan
än legitimerad läkare, legitimerad sjukgymnast eller sjukgymnast som
upptagits i ovannämnda förteckning. Dispens skall endast kunna meddelas,
då legitimerad sjukgymnast eller i förteckningen upptagen sjukgymnast
inte finns på den ort där patienten är bosatt. Vidare anser motionärerna
att behandling, som enligt förslaget skall bli ersättningsgrundande, bör stå
under fortlöpande kontroll av läkare.
Som vitsordats från flera håll, råder för närvarande brist på legitimerade
sjukgymnaster. Denna brist torde endast i ringa mån täckas av de ca 100
icke legitimerade sjukgymnaster, som upptagits i riksförsäkringsanstaltens
förteckning. Dessa förhållanden gör att många sjuka, särskilt på landsbygden,
har svårt att få ersättningsgrundande sjukgymnastisk behandling. Det
är därför enligt utskottets mening angeläget att förbättra de sjukas möjligheter
till sådan behandling.
Allmän enighet torde råda om den i sjukförsäkringslagen gällande principen,
att behandling skall vara av betryggande kvalitet för att kunna er
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1959 7
sättas av sjukkassa. I fråga om sjukgymnastik behandling kommer principen
till synes i kravet på att den behandlande skall vara antingen legitimerad
läkare, legitimerad sjukgymnast eller sjukgymnast, som upptagits
i riksförsäkringsanstaltens förteckning.
Av flera remissyttranden framgår, att osakkunnig sjukgymnastik behandling
kan innebära risk för försämring av patientens tillstånd. Motionärernas
förslag att behandlingen alltid skulle stå under fortlöpande kontroll
av läkare synes utskottet inte utgöra tillräcklig garanti mot denna risk.
Läkarnas möjligheter till effektiv sådan kontroll är nämligen synnerligen
varierande.
Med hänsyn till vad sålunda anförts anser sig utskottet inte kunna tillstyrka
motionerna.
Utskottet vill emellertid i detta sammanhang framhålla, att vissa lättnader
i bristen på legitimerade sjukgymnaster torde komma att bli resultatet
av statsmakternas beslut vid 1957 års riksdag om utbyggnad av utbildningsanstalterna
för sjukgymnaster. Bristsituationen torde dock komma
att bestå under flera år. Under sådana förhållanden är det önskvärt att
allmänheten i största möjliga utsträckning kan få ersättningsgrundande
behandling även hos andra än legitimerade sjukgymnaster. Detta får dock
inte innebära, att kraven på betryggande kunnighet hos den behandlande
eftersättes.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, I: 166 och II: 217, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 16 april 1959
På andra lagutskottets vägnar:
EDVIN JACOBSSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson,
Sunne, fru Carlqvist, fru Svenson, herrar Magnusson, Källqvist och Bingaby;
från andra kammaren: herr Jacobsson i Tobo, fröken Wetterström,
herr Odhe, fru Sandström, herrar Johansson i Södertälje, Wahrendorff,
Fredriksson och fru Eriksson i Ängelholm.
Reservation
av fru Eriksson i Ängelholm.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.