Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående dispens för sjukkassa att utgiva ersättning för kostnad för sjnkgymnastisk behandling. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 166 i första kammaren av herr Nestrup m. fl. samt nr 217 i andra kammaren av herr Munktell m. fl.

1959-04-16 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1959:21, Utlåtande i anledning av väckta motioner angående dispens för sjukkassa att utgiva ersättning för kostnad för sjnkgymnastisk behandling. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 166 i första kammaren av herr Nestrup m. fl. samt nr 217 i andra kammaren av herr Munktell m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1959

1

Nr 21

Utlåtande i anledning av väckta motioner angående dispens för

sjukkassa att utgiva ersättning för kostnad för sjnkgymnastisk

behandling.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 166 i första kammaren av herr Nestrup

m. fl. samt nr 217 i andra kammaren av herr Munktell m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, att riksdagen ville i

skrivelse till Kungl. Maj :t begära en skyndsam utredning i fråga om möjligheten

för riksförsäkringsanstalten att vid tillämpning av 18 § sjukförsäkringslagen

lämna dispens för sjukkassa att under vissa i motionerna angivna

förutsättningar utgiva ersättning för försäkrads kostnad för sjukgymnastik

eller därmed jämförlig behandling, även om behandlingen inte utförts av

legitimerad sjukgymnast eller av person, som är upptagen i en av riksförsäkringsanstalten

fastställd förteckning över personer med sjukgymnastik

utbildning.

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande får

utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande, hänvisa

till motionen II: 217.

över motionerna har utskottet, i den ordning § 46 riksdagsordningen föreskriver,

inhämtat yttrande från kungl. medicinalstyrelsen och riksförsäkringsanstalten,

varjämte De vanföras riksförbund, Kvinnliga legitimerade

sjukgymnasters riksförbund, RF A-sjukgymnasternas riksförbund (sammanslutning

av personer som upptagits i den förutnämnda av riksförsäkringsanstalten

fastställda förteckningen), Riksföreningen mot polio, Riksföreningen

mot reumatism, Svenska legitimerade sjukgymnasters riksförbund,

Svenska sjukkasseförbundet, Svenska vanförevårdens centralkommitté och

Sveriges föräldraföreningar för cp-barn erhållit tillfälle yttra sig i ärendet.

Svenska legitimerade sjukgymnasters riksförbund har inte låtit sig avhöra.

Gällande bestämmelser in. in.

Jämlikt 18 § lagen om allmän sjukförsäkring må allmän sjukkassa med

tillsynsmyndighetens medgivande och enligt de närmare föreskrifter, som

meddelas av tillsynsmyndigheten, besluta, att ersättning skall utgå för förBihang

till riksdagens protokoll 1959. 9 sand. 2 avd. Nr 21

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1959

säkrads kostnader för sjukgymnastik eller eljest behandling med bad, massage,

elektricitet eller hetluft eller annan därmed jämförlig behandling. I

sådant fall skall den obligatoriska sjukvårdsförsäkringen i kassan omfatta

även förmån, som avses med beslutet.

Med stöd av nämnda lagrum har riksförsäkringsanstalten i cirkulärskrivelse

den 10 juli 1954 till de allmänna sjukkassorna föreskrivit, att lokaleller

stadscentralsjukkassas beslut om ersättning må avse en eller flera av

följande behandlingsformer, nämligen sjukgymnastisk behandling (rörelsebehandling

och massage), behandling med hetluft, diathermi och kortvåg

samt foniatrisk behandling. Samtliga ifrågavarande kassor har sedermera

i sina stadgar infört bestämmelser om behandling som nu sagts.

Såsom villkor för att återbäring enligt av riksförsäkringsanstalten fastställda

grunder skall kunna av sjukkassa utgivas för försäkrads kostnader

för sjukgymnastisk behandling gäller, att behandlingen skall ha meddelats

av läkare eller legitimerad sjukgymnast eller ock av person, som upptagits i

en av anstalten fastställd förteckning över personer med sjukgymnastisk utbildning

men utan svensk legitimation som sjukgymnast. Till upptagande

i nämnda förteckning kan enligt anstaltens principer endast sådana personer

med sjukgymnastisk utbildning ifrågakomma, vilka under längre tid

bedrivit väl vitsordad sjukgymnastisk verksamhet.

Enligt nämnda grunder skall ersättning för sjukgymnastisk behandling

in. in. utgå med 3/4 av kostnaden för behandlingen, dock högst med 3/4

av belopp, vilka angives i en av riksförsäkringsanstalten fastställd taxa.

Nämnda belopp är högre för behandling, som utförts av legitimerad sjukgymnast,

än för behandling, som utförts av sjukgymnast som upptagits

i den av anstalten fastställda förteckningen. Ersättning utgår inte

för patientens resa till och från behandlingen. Däremot ersättes sjukgymnastens

resekostnader för behandling i patientens hem med 3/4.

Vissa tidigare behandlade frågor om sjukgymnastisk behandling m.m.

Vid 1957 års riksdag behandlades i anledning av propositionen

nr 160 frågor om utbildningen av legitimerade sjukgymnaster. I propositionen

föreslogs ökning av utbildningskapaciteten av legitimerade sjukgymnaster

med 70 procent. Riksdagen godkände nämnda förslag.

I motionen I: 313 vid 1958 års riksdag hemställdes bl. a., »att icke

legitimerad sjukgymnast som bedrivit av läkare väl vitsordad sjukgymnastverksamhet

uppföres i den av riksförsäkringsanstalten fastställda förteckningen».

Yrkandet bifölls, i enlighet med allmänna beredningsutskottets hemställan

(utlåtande nr 7), icke av riksdagen. Utskottet anförde i sitt av riksdagen

godkända utlåtande bl. a.:

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1959

Det låder för närvarande stor brist på legitimerade sjukgymnaster i landet,

och det finns anledning antaga att bristen kommer att tilltaga under de

närmaste åren till följd av sjukgymnastikens och liknande behandlingsmetoders

alltmer ökade användning inom sjukvårdens olika områden, inte

minst inom rehabiliteringen. Sjukgymnastens arbetsuppgifter har också i

samband med den medicinska utvecklingen blivit mera komplicerade. Kraven

på sjukgymnasternas såväl teoretiska utbildning som praktiska erfarenhet

måste därför nu ställas högre än tidigare.---

---— Utskottet anser sig i enlighet med vad inledningsvis anförts icke

kunna förorda eftergifter i kraven på legitimation, som skulle kunna innebära

att den eftersträvade standarden hos sjukgymnastkåren äventyrades.

Utskottet finner dock sannolikt, att begränsade uppgifter som fullgöras under

foi tlöpande kontroll av läkare skulle kunna anförtros sjukgvmnaster

utan fullständig utbildning. Det är heller icke uteslutet att det skulle vara till

fördel med en särskild form av legitimation, avseende begränsade, i vart särskilt

fall angivna behandlingsmetoder. Som kompetenskrav för en sådan begränsad

legitimation skulle kunna tänkas exempelvis genomgång av vissa

kurser vid utbildningsinstituten jämte på lämpligt sätt styrkt praktisk kunnighet

och erfarenhet eller ock särskild prövning i de enskilda fallen av vederbörandes,

på valfritt sätt inhämtade, teoretiska kunskaper och praktiska

utbildning. För åtgärder av här antydd art kräves emellertid omfattande

utredningar, vilket icke förutsatts i motionen.

Motionerna

Motionärerna anför, att de anser det i och för sig riktigt att restriktivitet

iakttages vid uppförande av personer på riksförsäkringsanstaltens förutnämnda

förteckning. Emellertid kan det enligt motionärerna i fråga om bl. a.

spastiskt sjuka och polioskadade personer vara befogat med en uppmjukning

av nu gällande normer för utgivande av ersättning från sjukkassa. De

spastiskt sjuka och de polioskadade behöver, säger motionärerna, ofta kontinuerliga

behandlingar, men det är inte nödvändigt att den som utför behandlingen

äger kunskaper i sjukgymnastikens alla grenar. Motionärerna

hävdar, alt i dylika fall behandlingen ofta utgör ett relativt enkelt rörelseschema.

Det skulle därför kunna vara tillräckligt, att den behandlande har

någon erfarenhet av sjukgymnastik samt därjämte får erforderliga instruktioner

av läkare. Vidare påpekar motionärerna de svårigheter som kan uppstå

för en spastisk sjuk eller en polioskadad, som inte kan erhålla ersättningsgill

sjukgymnastik behandling på den ort där han är bosatt. Motionärerna

fortsätter:

Vi anser därför att dispens avseende begränsade, i vart särskilt fall angivna

behandlingar skulle få meddelas av riksförsäkringsanstalten. Som

villkor för meddelande av dispens bör uppställas, att behandling av legitimerad

sjukgymnast eller av person upptagen i förteckningen inte gar att

få på orten. Den person, som skall utföra behandlingen, skall också av

läkare ha förklarats lämplig att ge ifrågavarande behandlingar. För alt

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1959

förhindra missbruk av ersättningsbestämmelserna bör medgivandet endast

omfatta behandling av en viss eller vissa personer. Det kan också ifrågasättas

om inte dispensen skulle göras tidsbegränsad och att riksförsäkringsanstalten

sålunda efter viss, icke alltför lång tid skall pröva om förutsättningar

fortfarande är för handen för meddelande av dispens i det speciella

fallet. För att skapa garantier för att behandlingen verkligen utföres på ett

riktigt sätt bör den fortlöpande kontrolleras av läkare.

Uppdrar man så snäva gränser, som vi här föreslagit, för meddelande av

dispens, är vi övertygade om att något intrång icke sker i den verksamhet

som utövas av legitimerade eller på förteckningen uppförda sjukgymnaster.

Ej heller kommer reformen att innebära någon eftergift i de höga krav som

bör ställas på sjukgymnastiken i allmänhet. För de spastiskt sjuka och

polioskadade och andra, som är i långvarigt beroende av sjukgymnastik

behandling, skulle reformen däremot vara av stor betydelse.

Remissyttrandena

Det i motionerna framställda yrkandet tillstyrkes av De vanföras riksförbund,

Riksföreningen mot polio och Riksföreningen mot reumatism.

Medicinalstyrelsen ställer sig kritisk till motionärernas förslag. Övriga

remissinstanser avstyrker förslaget.

De vanföras riksförbund (DVR) påpekar den stora bristen på sjukgymnaster,

särskilt på landsbygden, och svårigheterna på grund därav för de

invalidiserade att erhålla effektiv behandling. Förbundet säger att det är

vanligt att t. ex. föräldrar till invalidiserade barn instrueras av läkare eller

sjukgymnast i viss behandling. Denna fortlöper sedan under kontroll av

specialister, varvid nya instruktioner lämnas när behandlingsschemat bör

ändras. Vidare kan det enligt förbundet för vuxna vanföra vara nödvändigt

att i de fall sjukgymnast eller godkänd sjukgymnastutbildad icke är

tillgänglig på orten erhålla hjälp av annan för behandlingen lämplig person.

Man kan, framhåller förbundet, därvid icke räkna med att en utomstående

person gratis skall utföra en regelbundet återkommande behandling. Den

vanföre kan i regel icke betala en sådan behandling. Avslutningsvis antör

förbundet:

Även om de fall det här är fråga om inte till antalet är så stort finner

DVR i likhet med motionärerna det ur rättvise- och social synpunkt ytterst

önskvärt att dispens kan givas så att möjlighet öppnas för sjukkassorna

att utge ersättning för kostnader för sjukgymnastik behandling även i

de fall där behandlingen icke lämnas av läkare, legitimerad sjukgymnast

eller av riksförsäkringsanstalten godkänd person. Därvid förutsättes att behandlingen

sker under kontroll av läkare eller sjukgymnast. Dispensen bör

enligt förbundets mening lämnas med den restriktivitet som anges i motionen

och efter utredning av specialist.

Riksföreningen mot polio anför liknande synpunkter.

Riksföreningen mot reumatism anför bl. a.:

Det är givet, att den person, som utför sjukgymnastisk behandling, bör

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1959

5

vara kompetent och lämplig att ge vederbörande behandling. Det synes

emellertid som om man, utan att eftersätta berättigade krav på skicklighet

och kunnighet, skulle kunna i större utsträckning än nu sker upptaga examinerade

sjukgymnaster på riksförsäkringsanstaltens s. k. behörighetslista

samt giva vissa sjukgymnaster med utbildning av motsvarande grad dispens

för meddelande av viss behandling som de praktiskt blivit väl förtrogna

med. I sådana fall bör samma restitutionsgrunder för ersättning från sjukkassa

tillämpas.---För de sjuka — styrelsen för Riksföreningen mot

Reumatism tänker härvid främst på de långvarigt ledgångsreumatiskt sjuka,

vilka för sin arbetsförmåga och motarbetande av invaliditet är i hög grad

beroende av sjukgymnastik behandling, vilken under nuvarande förhållanden

i stor utsträckning icke kan erhållas — skulle en sådan reform vara

av stor betydelse.

Medicinalstyrelsen anför i sitt yttrande:

Medicinalstyrelsen är för sin del icke övertygad om lämpligheten att införa

en dispensmöjlighet på sätt som motionärerna föreslagit. I all synnerhet

finner styrelsen, att behandlingen av den grupp sjuka — spastiskt sjuka

och polioskadade — som av motionärerna åberopats i särskilt hög grad

kräver full kompetens hos den behandlande gymnasten. Särskilt gäller detta

spastikerna och de relativt nyblivna paresfallen vid polio. Styrelsen hyser

även allvarliga farhågor för att den tillämnade kontrollen skulle bli ytterst

svår att genomföra i praktiken.

Liknande synpunkter anföres av Kvinnliga legitimerade sjukgymnasters

riksförbund och av RFA-sjukgymnasternas riksförbund.

Synpunkten att behandlingen av spastiskt sjuka kräver speciella insikter

hos den behandlande understrykes starkt av Sveriges föräldraföreningar

för cp-barn.

Kiksförsäkringsanstalten lämnar i sitt yttrande en redogörelse för de

krav på utbildning och praktik, som anstalten uppställer för att intaga

person i anstaltens förutnämnda förteckning, samt fortsätter:

De personer, beträffande vilka i motionen åsyftad dispens skulle meddelas,

uppfylla icke nyssnämnda krav på utbildning och praktik. Icke heller

kan den av motionärerna avsedda »behandlingen» anses utgöra sådan

behandling, som avses i 18 § sjukförsäkringslagen, utan torde närmast vara

att jämställa med sådan vård, som normalt meddelas av den sjukes anhöriga

eller av sjuksköterska eller annan särskilt anställd vårdare eller vårdarinna.

Med hänsyn härtill och då någon ändring av nyssnämnda lagrum

i syfte att möjliggöra ersättning vid vård av nu angivet slag icke synes

böra ifrågakomma, avstyrker Riksförsäkringsanstalten bestämt, att sådan

utredning företages, varom motionärerna hemställt.

Svenska sjukkasseförbundet framhåller, att ett genomgående drag i sjukförsäkringslagstiftningen

är, att den vård som ersättes skall vara av viss

garanterad kvalitet. Förbundet fortsätter:

Ett tillmötesgående av det i motionerna framförda förslaget skulle innebära

att de hittillsvarande kraven på kvalitet åsidosattes inom ett viktigt

område. Den snedvridning som härigenom skulle uppstå och det orättvisa

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1959

förhållande som skulle inträda kan enklast belysas med att påpeka att i fråga

om sjukgymnastisk behandling allmän sjukkassa skulle förpliktas utgiva

ersättning i fall, där behandlingen meddelats av person, som saknar utbildning

inom facket, under det att kassa samtidigt är förhindrad utgiva

ersättning för den förhållandevis kvalitativa läkarvård, som ofta meddelas

av distriktssjuksköterskorna.

Svenska vanförevårdens centralkommitté ifrågasätter huruvida inte standarden

på den sjukgymnastiska behandlingen skulle lida skada av en

ytterligare uppmjukning av uppställda krav. Även om ordination komme

att ske av läkare, skulle denne ofta ej vara i stånd att i detalj föreskriva,

hur behandlingen skall genomföras, utan skulle överlåta detta till sjukgymnasten.

Kommittén anser, att de i motionerna påtalade svårigheterna

bör lösas genom ökning av utbildningskapaciteten av sjukgymnaster. Vidare

anser kommittén, att det bör övervägas att införa möjligheter för sjukkassa

att utge ersättning för resor till och från sjukgymnastisk behandling.

Utskottet

Såsom förutsättning för att sjukkassa skall kunna utge ersättning för

sjukgymnastisk behandling gäller att behandlingen utförts av legitimerad

läkare, av legitimerad sjukgymnast eller av person, som upptagits i en av

riksförsäkringsanstalten fastställd förteckning. Enligt riksförsäkringsanstaltens

praxis upptages i förteckningen endast den som har sjukgymnastisk

utbildning och som under längre tid bedrivit väl vitsordad sjukgymnastisk

verksamhet.

I motionerna begäres utredning, syftande till att sjukkassa — efter dispens

från riksförsäkringsanstalten — skall kunna utge ersättning för sjukgymnastisk

behandling även i vissa fall då behandlingen utförts av annan

än legitimerad läkare, legitimerad sjukgymnast eller sjukgymnast som

upptagits i ovannämnda förteckning. Dispens skall endast kunna meddelas,

då legitimerad sjukgymnast eller i förteckningen upptagen sjukgymnast

inte finns på den ort där patienten är bosatt. Vidare anser motionärerna

att behandling, som enligt förslaget skall bli ersättningsgrundande, bör stå

under fortlöpande kontroll av läkare.

Som vitsordats från flera håll, råder för närvarande brist på legitimerade

sjukgymnaster. Denna brist torde endast i ringa mån täckas av de ca 100

icke legitimerade sjukgymnaster, som upptagits i riksförsäkringsanstaltens

förteckning. Dessa förhållanden gör att många sjuka, särskilt på landsbygden,

har svårt att få ersättningsgrundande sjukgymnastisk behandling. Det

är därför enligt utskottets mening angeläget att förbättra de sjukas möjligheter

till sådan behandling.

Allmän enighet torde råda om den i sjukförsäkringslagen gällande principen,

att behandling skall vara av betryggande kvalitet för att kunna er
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1959 7

sättas av sjukkassa. I fråga om sjukgymnastik behandling kommer principen

till synes i kravet på att den behandlande skall vara antingen legitimerad

läkare, legitimerad sjukgymnast eller sjukgymnast, som upptagits

i riksförsäkringsanstaltens förteckning.

Av flera remissyttranden framgår, att osakkunnig sjukgymnastik behandling

kan innebära risk för försämring av patientens tillstånd. Motionärernas

förslag att behandlingen alltid skulle stå under fortlöpande kontroll

av läkare synes utskottet inte utgöra tillräcklig garanti mot denna risk.

Läkarnas möjligheter till effektiv sådan kontroll är nämligen synnerligen

varierande.

Med hänsyn till vad sålunda anförts anser sig utskottet inte kunna tillstyrka

motionerna.

Utskottet vill emellertid i detta sammanhang framhålla, att vissa lättnader

i bristen på legitimerade sjukgymnaster torde komma att bli resultatet

av statsmakternas beslut vid 1957 års riksdag om utbyggnad av utbildningsanstalterna

för sjukgymnaster. Bristsituationen torde dock komma

att bestå under flera år. Under sådana förhållanden är det önskvärt att

allmänheten i största möjliga utsträckning kan få ersättningsgrundande

behandling även hos andra än legitimerade sjukgymnaster. Detta får dock

inte innebära, att kraven på betryggande kunnighet hos den behandlande

eftersättes.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, I: 166 och II: 217, icke måtte

föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 16 april 1959

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson,

Sunne, fru Carlqvist, fru Svenson, herrar Magnusson, Källqvist och Bingaby;

från andra kammaren: herr Jacobsson i Tobo, fröken Wetterström,

herr Odhe, fru Sandström, herrar Johansson i Södertälje, Wahrendorff,

Fredriksson och fru Eriksson i Ängelholm.

Reservation

av fru Eriksson i Ängelholm.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.