Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag om införande av obligatorisk ansvarighetsförsäkring för moped i enlighet med motionens syfte”.
1959-04-28 · 9 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 4 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1959:24, Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag om införande av obligatorisk ansvarighetsförsäkring för moped i enlighet med motionens syfte”.
Dokumentets text
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lanutskottets utlåtande nr 24 år 195!)
1
Nr 24
Utlåtande i anledning av väckta motioner om obligatorisk ansvarighetsförsäkring
för moped.
Andra lagutskottet har till behandling förehåll följande inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen
dels de likalydande motionerna nr 39 i första kammaren av herr Elofsson,
Gustaf, m.fl. samt nr 57 i andra kammaren av herr Nilsson i Tvärålund
m. fl.,
dels ock motionen 11:85 av herr Ståhl.
1 motionerna I: HO och II: Öl har hemställts, ”att riksdagen i skrivelse till
Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag om införande av
obligatorisk ansvarighetsförsäkring för moped i enlighet med motionens
syfte”.
I motionen II: Hö har yrkats, ” att riksdagen hos Kungl. Maj :t hemställer
om förslag till sådan ändring av gällande bestämmelser, att jämväl innehavare
av moped ålägges sådan försäkring till skydd för tredje man, som
vid olycksfall kan tillförsäkra denne ekonomisk gottgörelse för lidna skador”.
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får
utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande, hänvisa
till motionerna I: 39 och II: 85.
Gällande bestämmelser
Enligt Kungl. Maj.ts kungörelse den 2H maj 1002 (nr 280) med vissa bestämmelser
om cyklar med hjälpmotor betecknas såsom cykel med hjälpmotor
(moped) sådan lätt motorcykel, vilken — med bibehållande i övrigt
av de huvudsakliga kännetecknen på cykel — är utrustad med förbränningsmotor
av typ, som blivit av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkänd i enlighet
med följande bestämmelser. Såsom hjälpmotor för cykel må väg- och
vattenbyggnadsstyrelsen efter samråd med statens provningsanstalt godkänna
viss typ av förbränningsmotor under förutsättning, alt dess cylindervolym
ej överstiger 50 kubikcentimeter, idl den befinnes vara till tyngd och
verkningssätt lämpad för cykel av normal byggnad, alt den har en effekt
av högst 0,8 hästkrafter samt idl den är konstruerad för eu hastighet av
* Hiluiiifi till ri Icsthiyrns itmlnkoll lUfiU. U sfi till. S? n ml. AV lJ''i
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 2b år 195!)
högst 30 kilometer i timmen och icke utan svårighet kan ändras till högre
hastighet.
Reglerna i kungörelsen innebär i princip, att moped i fråga om utrustning,
registrering och körkortstvång icke skall betraktas såsom motorcykel
utan såsom cykel. Härav följer att registreringsskyldighet inte finnes beträffande
moped samt att förare av moped inte är pliktig att inneha körkort.
Enär registreringsskyldighet inte föreligger beträffande moped, är ägare av
moped också befriad från att erlägga automobilskatt för fordonet.
I fråga om den ansvarighet som enligt bilansvarighetslagen åligger ägare,
brukare och förare av motorfordon för skada som vid trafik med fordonet
åsamkas tredje man är moped att jämställa med övriga motorfordon. Detta
betyder, att ägaren, brukaren och föraren i regel blir ansvarig för skada,
som vid trafik med fordonet tillfogas annan person än föraren eller sådan
egendom som inte befordras med fordonet, såvida det icke framgår av omständigheterna
att skadan inte vållats av föraren.
Enligt lagen den 10 maj 1929 om trafikförsäkring å motorfordon gäller
att i princip varje motorfordon skall vara trafikförsäkrat, vilket innebär att
försäkringsgivare, inom vissa i lagen angivna gränser, gentemot tredje man
svarar för det skadestånd fordonets ägare, brukare och förare enligt lag
kan bli skyldig att utge. Från lagens tillämpning är emellertid mopeder
undantagna.
Historik
Vid ikraftträdandet den 1 juli 1952 av kungörelsen med vissa bestämmelser
om cyklar med hjälpmotor fanns inga särbestämmelser för mopeder,
utan mopederna följde bestämmelserna för lätt motorcykel. Detta innebar,
att i fråga om mopeder förelåg registreringstvång, körkortstvång och skyldighet
att erlägga automobilskatt. Denna skyldighet gällde dock icke sådana
mopeder som före vägtrafikförordningens ikraftfträdande den 1 januari
1952 var registrerade såsom lättviktsmotorcykel.
Genom nyssnämnda kungörelse infördes nu gällande särreglering för mopeder
i fråga om utrustning, registrering och körkortstvång. Samtidigt gjordes
den ändringen i lagen om trafikförsäkring å motorfordon, att mopeder
skulle vara undantagna från den i lagen stadgade trafiklörsäkringsskyldigheten.
Till grund för ovannämnda kungörelse och lagändring låg en inom kommunikationsdepartementet
utarbetad promemoria. I promemorian föreslogs
att trafikförsäkringslagen inte skulle gälla mopeder. Emellertid anfördes
vidare följande. Eftersom mopeden fick anses såsom i viss mån trafikfarligare
än trampcykeln samt vidare de, som kunde förväntas komma att begagna
sig av moped, ofta var att söka bland de mindre bemedlade, föreföll
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andni layulskottcts utlåtande nr 2''i ar 1959
krav pa ansvarighetsförsäkring hefogat. Försäkringen horde täcka den ansvarighet
för skada, som ägare eller förare av moped enligt automobilansvarighetslagen
kunde ådraga sig gentemot annan genom trafik med
sådant fordon. Försäkringen skulle dock icke behöva gälla skada å fordonet
eller därå medförd egendom. I likhet med vanlig cykelansvarighetsförsäkring
borde försäkringen — för varje händelse, som medförde skada — täcka
skadestånd om tillhopa sextiotusen kronor för personskada, med begränsning
till tjugotusen kronor för varje skadad eller dödad person, och om tillhopa
tiotusen kronor för skada å egendom. — För att trygga, att försäkringsplikten
iakttogs, borde för det fall, att moped brukades utan försäkring,
stadgas dagsbotsansvar för brukaren och samma straff för ägaren, såvida
denne ej visade, att han gjort vad på honom ankommit för att hindra fordonets
brukande utan försäkring. — Slutligen borde lämpligen föraren förpliktas
— vid ansvar av böter, högst 300 kronor — att under färd medhava
försäkringsbeviset och vid anfordran uppvisa detta för besiktningsman eller
polisman.
Förslaget i departementspromemorian tillstyrktes av de flesta remissinstanserna.
Två remissinstanser avstyrkte förslaget. Den ena av dessa, Trafikförsäkringsföreningen,
anförde:
Föreningen delade den i promemorian hävdade meningen att moped fick
anses trafikfarligare än trampcykel, men att skillnaden ur trafiksäkerhetssynpunkt
nog var jämförelsevis ringa. Mot bakgrunden av detta förhållande
måste man fråga sig, om man — då det ej ansågs nödvändigt med obligatorisk
ansvarighetsförsäkring för trampcykel — verkligen hade anledning att
införa sådan försäkring för moped utan närmare erfarenhet om att försäkringen
var nödvändig. Detta gällde alldeles särskilt med tanke på de syften
man ville vinna med de ifrågasatta lättnaderna för moped. Om man fann
obligatorisk försäkring nödvändig, var det nämligen ofrånkomligt, att försäkringsplikten
kombinerades med en ändamålsenlig och god kontroll. De
i promemorian föreslagna bestämmelserna kunde i sådant hänseende ej
anses tillfyllest. Enligt vad all hittillsvarande erfarenhet från trafikförsäkringen
visade, kunde nämligen den nödiga kontrollen ej vinnas utan registreringsplikt.
Denna skulle emellertid sannolikt komma i kollision med
strävandena att genom enkla bestämmelser underlätta bruket av mopederna.
Föreningen anmärkte i fortsättningen — bland annat — att en obligatorisk
försäkring utan tillfredsställande kontroll över fullgörandet av försäkringsplikten
kunde väntas medföra, att de mera förutseende och ansvarskännande
ordnade med försäkring, under det att de övriga underlät detta.
Troligen skulle emellertid den förstnämnda kategorien även utan obligatorisk
försäkring i betydande utsträckning skaffa sig erforderligt försäkringsskydd.
Man skulle kanske därför ej vinna något mera väsentligt genom att
göra försäkringen obligatorisk.
opaginerad Kontrollera mot PDF
I
\ndni
I propositionen (nr 182) i ämnet, vilken behandlades av 19 5 2 ars
riksdag, anförde föredragande departementschefen,slatsrådel Andersson:
Ansvarighetförsäkring för cykel med hjälpmotor är givetvis i och för sig
önskvärd och detta måhända i något högre grad än för vanlig trampcykel.
Emellertid kan man enligt min mening ej undgå att beakta de av trafikförsäkringsföreningen
framförda, på eu omfattande erfarenhet på trafikskadeområdet
grundade synpunkterna. Det kan sålunda befaras, att de i departementspromemorian
föreslagna kontrollbestämmelserna icke bli fullt effektiva
utan komma att giva rum för försummelse av försäkringsplikten i
kanske betydande omfattning. Härigenom skulle respekten för stadgandet
om försäkring i viss mån undergrävas, vilket ej kan anses tillfredsställande.
.lag kan därför icke förorda den i promemorian föreslagna lösningen.
Såsom trafikförsäkringsföreningen framhållit, torde — såvitt nu kan bedömas
— en effektiv kontroll knappast kunna upprätthållas utan registrcringstvång.
Detta skulle emellertid — såsom förut nämnts — medföra ej
obetydliga praktiska olägenheter både för myndigheterna och för fordonsägarna.
En med registreringstvång förknippad obligatorisk försäkring torde
därför ej böra stadgas utan tungt vägande skäl.
Hur riskerna i trafik med olika slags motorfordon bedömas försäkringsmässigt,
avspeglar sig i trafikförsäkringspremierna. Enligt svenska automobiltarifföreningens
tariff utgjorde dessa — i vad gäller större delen av
landet — för privat personbil och annan motorcykel än lättviktsmotorcykel
109 resp. 52 kronor till i maj 1951. Då höjdes premierna till 150 resp. 90
kronor, och i februari 1952 höjdes de ytterligare till 255 resp. 153 kronor.
För lättviktsmotorcykel däremot kunde i maj 1951 premien — vilken dittills
varit 12 kronor — sänkas till 10 kronor, och någon höjning därav är icke
ifrågasatt. För detta fordonsslag har sålunda risken i trafikförsäkringshänseendc
bedömts såsom ringa i förhållande till riskerna för övriga slag av
motorfordon, särskilt i betraktande av att en ej obetydlig del av premien åtgår
till administrationskostnader och icke till risktäckning.
Årspremien för enbart cykelansvarighetsförsäkring är för närvarande 3
kronor. Nästan hela beloppet åtgår för administration, varför endast eu bråkdel
återstår för risktäckning.
Visserligen täcker trafikförsäkring för lättviktsmotorcykel hela det ansvar,
som stadgas i automobilansvarighetslagen, under det att cykelansvarighetsförsäkring
endast gäller ansvar för vållande. Även med beaktande
härav torde man emellertid av de anförda siffrorna kunna sluta sig till att
cykelns trafikfarlighet är betydligt mindre än den i och för sig ringa farligheten
hos vanlig lättviktsmotorcykel.
Såsom förut framhållits, förefaller den typiska trafikfarligheten hos cykel
med hjälpmotor vara avsevärt mindre än hos lättviktsmotorcykeln och
närmast jämförlig med den hos trampcykel. Med hänsyn till den låga riskklass,
man sålunda i fråga om cykeln med hjälpmotor kommer ned till,
synes det knappast finnas tillräcklig anledning att låta trafiken med sådant
fordon bära belastningen av en med registreringstvång förenad försäkringsplikt.
Funnes en annan försäkringsform, som medgåve effektiv kontroll utan
att oskäligt betunga fordonsägare och myndigheter, kunde måhända obligatorisk
försäkring vara motiverad. Såsom nämnts synes dock för närvarande
sådan försäkringsform knappast stå till buds.
Såsom trafikförsäkringsföreningen anmärkt, förefaller det vidare troligt,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra layntskottels utlåtande nr 2''i dr 11)59
att de mera förutseende och ansvarskännande ägarna av cykel med hjälpmotor
även utan obligatorisk försäkring i betydande utsträckning skaffa sig
erforderligt försäkringsskydd, lifter vad från försäkringshåll upplysts torde
det ej föreligga något tekniskt hinder mot att inom ramen av den vanliga
privatansvarighetsförsäkringen bereda sådant skydd mot en mindre tilläggspremie.
Huruvida skyddet skall lämnas på detta sätt eller i form av en separat
försäkring torde emellertid få avgöras efter vad som försäkringsmässigt
visar sig mest praktiskt.
På grund av vad nu anförts anser jag mig icke för närvarande böra upptaga
krav på försäkringsplikt. Frågan härom torde emellertid höra följas
med uppmärksamhet i fortsättningen.
Andra lagutskottet behandlade propositionen i sitt utlåtande nr 43 år 1952.
Utskottet framhöll härvid att utskottet funnit frågan om försäkringstvång
mycket tveksam. Kravet på ansvarighetsförsäkring föreföll emellertid utskottet
befogat. Utskottet anförde vidare bl. a.:
Utskottet delar den uppfattningen, att man om möjligt bör undvika registreringstvång.
Lättnaderna böra bliva radikala och föreskrifterna så enkla
som möjligt. Å andra sidan tala vägande skäl för att man bör införa bestämmelser
om obligatorisk ansvarighetsförsäkring. Cyklar med hjälpmotor kunna
enligt utskottets bedömande icke anses så ofarliga, att föreskrift om
obligatorisk ansvarighetsförsäkring skulle kunna anses opåkallad. Svårigheten
är att erhålla en tillfredsställande form för dylik försäkring. Redan
under remissbehandlingen av departementspromemorian uppkom tanken på
att införa en engångsförsäkring för motorn att tagas i samband med försäljningen
av motorn och gälla hela dennas livstid. Efter det förevarandc
proposition förelagts riksdagen har tanken på en engångsförsäkring närmare
utformats av en av landets försäkringsanstalter, som förklarat sig villig
att under vissa förutsättningar upptaga en sådan försäkringsform.
Efter en redogörelse för vissa av de tänkta försäkringsvillkorcn fortsatte
utskottet:
Mot eu försäkring i enlighet med nu angivna riktlinjer kunna vissa invändningar
göras. Sålunda kominc försäkringsskyddet att bliva i viss mån
ofullständigt, enär ersättningsskyldighet skulle föreligga endast vid styrkt
vållande. Därjämte förefalla de angivna premierna förhållandevis höga. På
föreligandc material har utskottet ej heller möjlighet alt bedöma, om eu
sådan försäkringsform kan genomföras i praktiken. Förslaget om eu engångsförsäkring
anser utskottet emellertid böra undersökas. Utskottet förordar
därför, att Kungl. Maj :t efter ytterligare utredning måtte närmare
pröva, huruvida försäkringsfrågan kan lösas i enlighet med detta uppslag
eller om annan lämplig lösning kan nås.
Riksdagen godkände utskottets utlåtande.
I motionerna I: 157 och II: 199 till 1955 års riksdag hemställdes, att
riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande införande
av obligatorisk trafikförsäkring för mopeder.
Andra lagutskottets utlåtande nr 2i är I95’J
6
I sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 20) i anledning av motionerna
avstyrkte andra lagutskottet bifall till dessa. Utskottet anförde därvid:
Enligt utskottets mening är det en riktig princip att i största möjliga utsträckning
skapa försäkringsskydd för skadefall av olika art. Såsom utskottet
vid 1952 års riksdag anförde, talar vägande skäl för att man bör införa
bestämmelser om obligatorisk trafikförsäkring för moped. Emellertid möter
svårigheter främst i att finna en sådan form för försäkringen som låter sig
förena med strävandena att genom enkla bestämmelser underlätta bruket av
dessa fordon. Utskottet har erfarit att man i Danmark och Tyskland praktiserat
ett system för ansvarighetsförsäkring utan registreringstvång. Därest
erfarenheterna av en sådan anordning skulle visa sig goda, synes det kunna
övervägas att införa ett motsvarande system här i landet. Det framstår som
önskvärt att Kungl. Maj :t — såsom utskottet vid frågans behandling år
1952 förordade — måtte efter ytterligare utredning närmare pröva hur försäkringsfrågan
lämpligen bör lösas. Utskottet har inhämtat att Kungl. Maj :t
avser att under de närmaste månaderna tillsätta en utredning som skall
upptaga hl. a. förevarande spörsmål till prövning. Med hänsyn härtill torde
någon ytterligare framställning i ärendet från riksdagens sida icke vara påkallad.
Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1955 tillkallade
chefen för kommunikationsdepartementet en utredningsman för att verkställa
en allmän översyn av bestämmelserna rörande mopeder (mopedutredningen).
Mopedutredningen har den 27 april 1959 avgivit betänkande (stencilerat).
Mopedutredningen
Utredningen framhåller, att inte blott från allmänheten utan även från
trafikorganisationer och olika myndigheter har kravet på att mopederna
skall vara trafikförsäkrade blivit allt starkare. Frågan om obligatorisk trafikförsäkring
för mopeder har fått särskild aktualitet, då någon olycka inträffat,
i vilken en moped deltagit och som lett till mer eller mindre svåra
skador. Därvidlag har man, menar utredningen, dock förbisett att det oftast
varit fråga om fall, där endast mopedföraren själv blivit skadad. En trafikförsäkring
skulle i sådana fall inte innebära något skydd, eftersom den
endast är avsedd att täcka kostnader för skador som åsamkas tredje man.
Emellertid, säger utredningen, har den allmänna utvecklingen på skadeståndsrättens
område gått i den riktningen, att den skadelidande i allt större
omfattning tillerkänts skadestånd. I detta sammanhang omnämner utredningen
Bilskadeutredningens år 1957 avgivna förslag (SOU 1957:36), att i
fråga om trafik med bilar och därmed jämställda fordon ersättning skall
utgå från trafikförsäkringen, ändå att vållande inte ligger någon till last.
Andra lagutskottets utlåtande nr 24 år 1959
7
Mopedutredningen anför därefter, att det synes i och för sig, särskilt ur
social synpunkt, riktigt, att den, som kommer till skada i följd av trafik
med alla slags motorfordon, i princip bör vara berättigad till ersättning och
att ägaren/föraren av motorfordonet får bära bördan av konsekvenserna
härav. Mot bakgrunden av detta allmänna intresse synes det utredningen
också vara följdriktigt, att alla motorfordon skall vara trafikförsäkrade.
Enligt utredningens uppfattning bör således även mopederna vara trafikförsäkrade.
Mopedutredningen anser att det är möjligt att införa obligatorisk trafikförsäkring
för mopeder, utan att man samtidigt gör dessa fordon registreringspliktiga.
Härutinnan hänvisar utredningen till motsvarande reglering
i Danmark, där trafikförsäkringsskyldighet men ej registreringsplikt föreligger
beträffande mopeder. Kontrollen (iver att försäkringsplikten fullgöres
är i Danmark uppbyggd på en skyldighet för mopedförare att vid färd medföra
och på anfordran uppvisa vederbörligt försäkringsbevis. Systemet har,
enligt utredning, visat sig fungera tillfredsställande i Danmark, och anledning
saknas till antagande att det skulle slå annorlunda ut i vårt land.
Trots det anförda har emellertid utredningen inte ansett sig böra framlägga
förslag till lagstiftning om obligatorisk trafikförsäkring för mopeder.
Härvid har utredningen beaktat dels mopedernas trafikfarlighet i förhållande
till andra fordons, dels den omfattning den frivilliga ansvarighetsförsäkringen
av mopeder fått. I fråga om mopedernas trafikfarlighet anför utredningen,
att tillgängliga uppgifter angående mopedernas delaktighet i vägtrafikolyckor
ger vid handen, att mopederna är visserligen något trafikfarligare
än de vanliga trampcyklarna men att tendensen, i den mån en
sådan kan skönjas, snarare tyder på en förbättring än en försämring i mopedernas
olycksstatistik. Vidare framhåller utredningen, att antalet mopedolyckor,
där annan än föraren blir skadad, är lågt. Beträffande omfattningen
av frivillig mopedansvarighetsförsäkring upplyses i utredningen att enligt
uppgift minst 50 % av fordonsbeståndet skulle vara försäkrat. Vidare motiverar
utredningen sitt ställningstagande med följande.
Den tidigare omnämnda tanken att genom en engångsförsäkring å varje
ny moped skapa ett erforderligt försäkringsskydd lärer enligt vad utredningen
inhämtat nyligen ha upptagits på nytt av landets mopedfabrikanter.
Detta initiativ är synnerligen lovvärt och synes böra välvilligt upptagas till
behandling av vederbörande försäkringsgivare. Därest så sker och initiativet
ger önskat resultat, kommer försäkringsskyddet i fråga om mopeder att
efter hand säkerställas. Jämväl denna omständighet har utredningen funnit
särskilt beaktansviird vid bedömandet av förevarande spörsmål.
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1959
Utskottet
önskemålet i föreliggande motioner är, att obligatorisk ansvarighetsförsäkring
för moped skall införas. Denna fråga har tidigare varit före i riksdagen,
dels år 1952 i samband med tillkomsten av kungörelsen med vissa
bestämmelser om cyklar med hjälpmotor, dels år 1955 i anledning av väckta
motioner med samma syfte som de föreliggande. Vid båda tillfällena behandlades
frågan av andra lagutskottet. Utskottet uttalade därvid i sina axriksdagen
godkända utlåtanden, att vägande skäl talade för att man borde
införa bestämmelser om en obligatorisk ansvarighetsförsäkring. Med hänsyn
till svårigheterna att finna en lämplig form för en sådan försäkring ansåg
emellertid utskottet, att frågans lösning borde anstå i avbidan på ytterligare
utredning från Kungl. Maj:ts sida. I utlåtandet till 1952 års riksdag framhöll
utskottet särskilt, att frågan om engångsförsäkring borde undersökas.
Vid 1955 års riksdag hänvisade utskottet till de system med obligatorisk
ansvarighetsförsäkring av mopeder utan krav på registrering av mopederna,
som praktiserats i Danmark och Tyskland, samt framhöll, att därest erfarenheterna
i dessa länder skulle visa sig goda, det syntes kunna övervägas
att införa ett motsvarande system här i landet.
Frågan om obligatorisk ansvarighetsförsäkring för mopeder har vidare
behandlats i mopedutredningens nyligen avlämnade betänkande. Utredningen
har ansett sig inte böra föreslå införande av sådan försäkring. Skälen
härför är i huvudsak tre, nämligen dels att mopeden inte torde vara
avsevärt mera trafikfarlig än den vanliga trampcykeln i fråga om skador,
som tillfogas annan än föraren, dels att den frivilliga ansvarighetsförsäkringen
för mopeder fått betydande omfattning, dels ock att vissa utsikter
finns till att samtliga mopeder så småningom kommer att vara ansvarighetsförsäkrade.
Denna sistnämnda uppfattning grundar utredningen på den
omständigheten, att från mopedfabrikanthåll tagits initiativ till att söka
ordna en ansvarighetsförsäkring, som skulle gälla för varje försåld moped,
så länge denna kan antagas vara i brnk.
Ehuru mopedernas trafikfarlighet i förhållande till trampcyklarnas måhända
inte bör överdrivas, anser utskottet fortfarande, att det skulle vara
av betydande värde, inte minst från social synpunkt, om ansvarighetsförsäkring
funnes för varje moped. Av mopedutredningens betänkande får anses
framgå, att de i Danmark och Tyskland under flera år praktiserade
systemen med obligatorisk ansvarighetsförsäkring av mopeder givit tillfredsställande
resultat. Det danska systemet, som synes vara något billigare
i administration än det tyska, är i fråga om kontrollen av att försäkringsskyldigheten
fullgöres utformat så, att föraren av en moped är skyldig atl
vid färd med fordonet medföra försäkringshevis och på anfordrun av polis
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 24 år 1959
9
man uppvisa detsamma. Enligt utredningen saknas anledning att antaga,
att detta system skulle slå sämre ut i Sverige än i Danmark.
Därest ovannämnda initiativ från fabrikanthåll leder till positivt resultat
— något som utskottet anser skulle vara ytterst tillfredsställande — kommer
behovet av obligatorisk ansvarighetsförsäkring av mopeder tämligen
snart att upphöra. Med hänsyn härtill bör enligt utskottets mening slutlig
ställning inte tagas till frågan om lagstiftning i ämnet, förrän detta initiativ
hunnit prövas av bl. a. försäkringsgivarna.
Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner,
1) I: 39 och II: 57; samt
2) 11:85,
icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 28 april 1959
På andra lagutskottets vägnar:
EDVIN JACOBSSON
Vid delta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, Sunne,
fru Carlqvist, fru Svenson, fru Hamrin-Thorell, herrar Lars Larsson och
Ringaby;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg,
Bmgtsson i Varberg, Lothigius, fröken Höjer, herrar Johansson i Södertälje,
Wahrendorff och fru Svensson.
2 Binang till riksdagens protokoll 1959. 9 saml. 2 avd. Nr 24
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.