Sök i Ratio Lex

Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag om införande av obligatorisk ansvarighetsförsäkring för moped i enlighet med motionens syfte”.

1959-04-28 · 9 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 4 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1959:24, Skrivelse till Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag om införande av obligatorisk ansvarighetsförsäkring för moped i enlighet med motionens syfte”.

Dokumentets text

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lanutskottets utlåtande nr 24 år 195!)

1

Nr 24

Utlåtande i anledning av väckta motioner om obligatorisk ansvarighetsförsäkring

för moped.

Andra lagutskottet har till behandling förehåll följande inom riksdagen

väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nämligen

dels de likalydande motionerna nr 39 i första kammaren av herr Elofsson,

Gustaf, m.fl. samt nr 57 i andra kammaren av herr Nilsson i Tvärålund

m. fl.,

dels ock motionen 11:85 av herr Ståhl.

1 motionerna I: HO och II: Öl har hemställts, ”att riksdagen i skrivelse till

Kungl. Maj :t måtte anhålla om utredning och förslag om införande av

obligatorisk ansvarighetsförsäkring för moped i enlighet med motionens

syfte”.

I motionen II: Hö har yrkats, ” att riksdagen hos Kungl. Maj :t hemställer

om förslag till sådan ändring av gällande bestämmelser, att jämväl innehavare

av moped ålägges sådan försäkring till skydd för tredje man, som

vid olycksfall kan tillförsäkra denne ekonomisk gottgörelse för lidna skador”.

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden får

utskottet, i den mån redogörelse härför inte lämnas i det följande, hänvisa

till motionerna I: 39 och II: 85.

Gällande bestämmelser

Enligt Kungl. Maj.ts kungörelse den 2H maj 1002 (nr 280) med vissa bestämmelser

om cyklar med hjälpmotor betecknas såsom cykel med hjälpmotor

(moped) sådan lätt motorcykel, vilken — med bibehållande i övrigt

av de huvudsakliga kännetecknen på cykel — är utrustad med förbränningsmotor

av typ, som blivit av väg- och vattenbyggnadsstyrelsen godkänd i enlighet

med följande bestämmelser. Såsom hjälpmotor för cykel må väg- och

vattenbyggnadsstyrelsen efter samråd med statens provningsanstalt godkänna

viss typ av förbränningsmotor under förutsättning, alt dess cylindervolym

ej överstiger 50 kubikcentimeter, idl den befinnes vara till tyngd och

verkningssätt lämpad för cykel av normal byggnad, alt den har en effekt

av högst 0,8 hästkrafter samt idl den är konstruerad för eu hastighet av

* Hiluiiifi till ri Icsthiyrns itmlnkoll lUfiU. U sfi till. S? n ml. AV lJ''i

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2b år 195!)

högst 30 kilometer i timmen och icke utan svårighet kan ändras till högre

hastighet.

Reglerna i kungörelsen innebär i princip, att moped i fråga om utrustning,

registrering och körkortstvång icke skall betraktas såsom motorcykel

utan såsom cykel. Härav följer att registreringsskyldighet inte finnes beträffande

moped samt att förare av moped inte är pliktig att inneha körkort.

Enär registreringsskyldighet inte föreligger beträffande moped, är ägare av

moped också befriad från att erlägga automobilskatt för fordonet.

I fråga om den ansvarighet som enligt bilansvarighetslagen åligger ägare,

brukare och förare av motorfordon för skada som vid trafik med fordonet

åsamkas tredje man är moped att jämställa med övriga motorfordon. Detta

betyder, att ägaren, brukaren och föraren i regel blir ansvarig för skada,

som vid trafik med fordonet tillfogas annan person än föraren eller sådan

egendom som inte befordras med fordonet, såvida det icke framgår av omständigheterna

att skadan inte vållats av föraren.

Enligt lagen den 10 maj 1929 om trafikförsäkring å motorfordon gäller

att i princip varje motorfordon skall vara trafikförsäkrat, vilket innebär att

försäkringsgivare, inom vissa i lagen angivna gränser, gentemot tredje man

svarar för det skadestånd fordonets ägare, brukare och förare enligt lag

kan bli skyldig att utge. Från lagens tillämpning är emellertid mopeder

undantagna.

Historik

Vid ikraftträdandet den 1 juli 1952 av kungörelsen med vissa bestämmelser

om cyklar med hjälpmotor fanns inga särbestämmelser för mopeder,

utan mopederna följde bestämmelserna för lätt motorcykel. Detta innebar,

att i fråga om mopeder förelåg registreringstvång, körkortstvång och skyldighet

att erlägga automobilskatt. Denna skyldighet gällde dock icke sådana

mopeder som före vägtrafikförordningens ikraftfträdande den 1 januari

1952 var registrerade såsom lättviktsmotorcykel.

Genom nyssnämnda kungörelse infördes nu gällande särreglering för mopeder

i fråga om utrustning, registrering och körkortstvång. Samtidigt gjordes

den ändringen i lagen om trafikförsäkring å motorfordon, att mopeder

skulle vara undantagna från den i lagen stadgade trafiklörsäkringsskyldigheten.

Till grund för ovannämnda kungörelse och lagändring låg en inom kommunikationsdepartementet

utarbetad promemoria. I promemorian föreslogs

att trafikförsäkringslagen inte skulle gälla mopeder. Emellertid anfördes

vidare följande. Eftersom mopeden fick anses såsom i viss mån trafikfarligare

än trampcykeln samt vidare de, som kunde förväntas komma att begagna

sig av moped, ofta var att söka bland de mindre bemedlade, föreföll

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andni layulskottcts utlåtande nr 2''i ar 1959

krav pa ansvarighetsförsäkring hefogat. Försäkringen horde täcka den ansvarighet

för skada, som ägare eller förare av moped enligt automobilansvarighetslagen

kunde ådraga sig gentemot annan genom trafik med

sådant fordon. Försäkringen skulle dock icke behöva gälla skada å fordonet

eller därå medförd egendom. I likhet med vanlig cykelansvarighetsförsäkring

borde försäkringen — för varje händelse, som medförde skada — täcka

skadestånd om tillhopa sextiotusen kronor för personskada, med begränsning

till tjugotusen kronor för varje skadad eller dödad person, och om tillhopa

tiotusen kronor för skada å egendom. — För att trygga, att försäkringsplikten

iakttogs, borde för det fall, att moped brukades utan försäkring,

stadgas dagsbotsansvar för brukaren och samma straff för ägaren, såvida

denne ej visade, att han gjort vad på honom ankommit för att hindra fordonets

brukande utan försäkring. — Slutligen borde lämpligen föraren förpliktas

— vid ansvar av böter, högst 300 kronor — att under färd medhava

försäkringsbeviset och vid anfordran uppvisa detta för besiktningsman eller

polisman.

Förslaget i departementspromemorian tillstyrktes av de flesta remissinstanserna.

Två remissinstanser avstyrkte förslaget. Den ena av dessa, Trafikförsäkringsföreningen,

anförde:

Föreningen delade den i promemorian hävdade meningen att moped fick

anses trafikfarligare än trampcykel, men att skillnaden ur trafiksäkerhetssynpunkt

nog var jämförelsevis ringa. Mot bakgrunden av detta förhållande

måste man fråga sig, om man — då det ej ansågs nödvändigt med obligatorisk

ansvarighetsförsäkring för trampcykel — verkligen hade anledning att

införa sådan försäkring för moped utan närmare erfarenhet om att försäkringen

var nödvändig. Detta gällde alldeles särskilt med tanke på de syften

man ville vinna med de ifrågasatta lättnaderna för moped. Om man fann

obligatorisk försäkring nödvändig, var det nämligen ofrånkomligt, att försäkringsplikten

kombinerades med en ändamålsenlig och god kontroll. De

i promemorian föreslagna bestämmelserna kunde i sådant hänseende ej

anses tillfyllest. Enligt vad all hittillsvarande erfarenhet från trafikförsäkringen

visade, kunde nämligen den nödiga kontrollen ej vinnas utan registreringsplikt.

Denna skulle emellertid sannolikt komma i kollision med

strävandena att genom enkla bestämmelser underlätta bruket av mopederna.

Föreningen anmärkte i fortsättningen — bland annat — att en obligatorisk

försäkring utan tillfredsställande kontroll över fullgörandet av försäkringsplikten

kunde väntas medföra, att de mera förutseende och ansvarskännande

ordnade med försäkring, under det att de övriga underlät detta.

Troligen skulle emellertid den förstnämnda kategorien även utan obligatorisk

försäkring i betydande utsträckning skaffa sig erforderligt försäkringsskydd.

Man skulle kanske därför ej vinna något mera väsentligt genom att

göra försäkringen obligatorisk.

opaginerad Kontrollera mot PDF

I

\ndni

I propositionen (nr 182) i ämnet, vilken behandlades av 19 5 2 ars

riksdag, anförde föredragande departementschefen,slatsrådel Andersson:

Ansvarighetförsäkring för cykel med hjälpmotor är givetvis i och för sig

önskvärd och detta måhända i något högre grad än för vanlig trampcykel.

Emellertid kan man enligt min mening ej undgå att beakta de av trafikförsäkringsföreningen

framförda, på eu omfattande erfarenhet på trafikskadeområdet

grundade synpunkterna. Det kan sålunda befaras, att de i departementspromemorian

föreslagna kontrollbestämmelserna icke bli fullt effektiva

utan komma att giva rum för försummelse av försäkringsplikten i

kanske betydande omfattning. Härigenom skulle respekten för stadgandet

om försäkring i viss mån undergrävas, vilket ej kan anses tillfredsställande.

.lag kan därför icke förorda den i promemorian föreslagna lösningen.

Såsom trafikförsäkringsföreningen framhållit, torde — såvitt nu kan bedömas

— en effektiv kontroll knappast kunna upprätthållas utan registrcringstvång.

Detta skulle emellertid — såsom förut nämnts — medföra ej

obetydliga praktiska olägenheter både för myndigheterna och för fordonsägarna.

En med registreringstvång förknippad obligatorisk försäkring torde

därför ej böra stadgas utan tungt vägande skäl.

Hur riskerna i trafik med olika slags motorfordon bedömas försäkringsmässigt,

avspeglar sig i trafikförsäkringspremierna. Enligt svenska automobiltarifföreningens

tariff utgjorde dessa — i vad gäller större delen av

landet — för privat personbil och annan motorcykel än lättviktsmotorcykel

109 resp. 52 kronor till i maj 1951. Då höjdes premierna till 150 resp. 90

kronor, och i februari 1952 höjdes de ytterligare till 255 resp. 153 kronor.

För lättviktsmotorcykel däremot kunde i maj 1951 premien — vilken dittills

varit 12 kronor — sänkas till 10 kronor, och någon höjning därav är icke

ifrågasatt. För detta fordonsslag har sålunda risken i trafikförsäkringshänseendc

bedömts såsom ringa i förhållande till riskerna för övriga slag av

motorfordon, särskilt i betraktande av att en ej obetydlig del av premien åtgår

till administrationskostnader och icke till risktäckning.

Årspremien för enbart cykelansvarighetsförsäkring är för närvarande 3

kronor. Nästan hela beloppet åtgår för administration, varför endast eu bråkdel

återstår för risktäckning.

Visserligen täcker trafikförsäkring för lättviktsmotorcykel hela det ansvar,

som stadgas i automobilansvarighetslagen, under det att cykelansvarighetsförsäkring

endast gäller ansvar för vållande. Även med beaktande

härav torde man emellertid av de anförda siffrorna kunna sluta sig till att

cykelns trafikfarlighet är betydligt mindre än den i och för sig ringa farligheten

hos vanlig lättviktsmotorcykel.

Såsom förut framhållits, förefaller den typiska trafikfarligheten hos cykel

med hjälpmotor vara avsevärt mindre än hos lättviktsmotorcykeln och

närmast jämförlig med den hos trampcykel. Med hänsyn till den låga riskklass,

man sålunda i fråga om cykeln med hjälpmotor kommer ned till,

synes det knappast finnas tillräcklig anledning att låta trafiken med sådant

fordon bära belastningen av en med registreringstvång förenad försäkringsplikt.

Funnes en annan försäkringsform, som medgåve effektiv kontroll utan

att oskäligt betunga fordonsägare och myndigheter, kunde måhända obligatorisk

försäkring vara motiverad. Såsom nämnts synes dock för närvarande

sådan försäkringsform knappast stå till buds.

Såsom trafikförsäkringsföreningen anmärkt, förefaller det vidare troligt,

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra layntskottels utlåtande nr 2''i dr 11)59

att de mera förutseende och ansvarskännande ägarna av cykel med hjälpmotor

även utan obligatorisk försäkring i betydande utsträckning skaffa sig

erforderligt försäkringsskydd, lifter vad från försäkringshåll upplysts torde

det ej föreligga något tekniskt hinder mot att inom ramen av den vanliga

privatansvarighetsförsäkringen bereda sådant skydd mot en mindre tilläggspremie.

Huruvida skyddet skall lämnas på detta sätt eller i form av en separat

försäkring torde emellertid få avgöras efter vad som försäkringsmässigt

visar sig mest praktiskt.

På grund av vad nu anförts anser jag mig icke för närvarande böra upptaga

krav på försäkringsplikt. Frågan härom torde emellertid höra följas

med uppmärksamhet i fortsättningen.

Andra lagutskottet behandlade propositionen i sitt utlåtande nr 43 år 1952.

Utskottet framhöll härvid att utskottet funnit frågan om försäkringstvång

mycket tveksam. Kravet på ansvarighetsförsäkring föreföll emellertid utskottet

befogat. Utskottet anförde vidare bl. a.:

Utskottet delar den uppfattningen, att man om möjligt bör undvika registreringstvång.

Lättnaderna böra bliva radikala och föreskrifterna så enkla

som möjligt. Å andra sidan tala vägande skäl för att man bör införa bestämmelser

om obligatorisk ansvarighetsförsäkring. Cyklar med hjälpmotor kunna

enligt utskottets bedömande icke anses så ofarliga, att föreskrift om

obligatorisk ansvarighetsförsäkring skulle kunna anses opåkallad. Svårigheten

är att erhålla en tillfredsställande form för dylik försäkring. Redan

under remissbehandlingen av departementspromemorian uppkom tanken på

att införa en engångsförsäkring för motorn att tagas i samband med försäljningen

av motorn och gälla hela dennas livstid. Efter det förevarandc

proposition förelagts riksdagen har tanken på en engångsförsäkring närmare

utformats av en av landets försäkringsanstalter, som förklarat sig villig

att under vissa förutsättningar upptaga en sådan försäkringsform.

Efter en redogörelse för vissa av de tänkta försäkringsvillkorcn fortsatte

utskottet:

Mot eu försäkring i enlighet med nu angivna riktlinjer kunna vissa invändningar

göras. Sålunda kominc försäkringsskyddet att bliva i viss mån

ofullständigt, enär ersättningsskyldighet skulle föreligga endast vid styrkt

vållande. Därjämte förefalla de angivna premierna förhållandevis höga. På

föreligandc material har utskottet ej heller möjlighet alt bedöma, om eu

sådan försäkringsform kan genomföras i praktiken. Förslaget om eu engångsförsäkring

anser utskottet emellertid böra undersökas. Utskottet förordar

därför, att Kungl. Maj :t efter ytterligare utredning måtte närmare

pröva, huruvida försäkringsfrågan kan lösas i enlighet med detta uppslag

eller om annan lämplig lösning kan nås.

Riksdagen godkände utskottets utlåtande.

I motionerna I: 157 och II: 199 till 1955 års riksdag hemställdes, att

riksdagen måtte hos Kungl. Maj :t anhålla om utredning rörande införande

av obligatorisk trafikförsäkring för mopeder.

s. 6 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 2i är I95’J

6

I sitt av riksdagen godkända utlåtande (nr 20) i anledning av motionerna

avstyrkte andra lagutskottet bifall till dessa. Utskottet anförde därvid:

Enligt utskottets mening är det en riktig princip att i största möjliga utsträckning

skapa försäkringsskydd för skadefall av olika art. Såsom utskottet

vid 1952 års riksdag anförde, talar vägande skäl för att man bör införa

bestämmelser om obligatorisk trafikförsäkring för moped. Emellertid möter

svårigheter främst i att finna en sådan form för försäkringen som låter sig

förena med strävandena att genom enkla bestämmelser underlätta bruket av

dessa fordon. Utskottet har erfarit att man i Danmark och Tyskland praktiserat

ett system för ansvarighetsförsäkring utan registreringstvång. Därest

erfarenheterna av en sådan anordning skulle visa sig goda, synes det kunna

övervägas att införa ett motsvarande system här i landet. Det framstår som

önskvärt att Kungl. Maj :t — såsom utskottet vid frågans behandling år

1952 förordade — måtte efter ytterligare utredning närmare pröva hur försäkringsfrågan

lämpligen bör lösas. Utskottet har inhämtat att Kungl. Maj :t

avser att under de närmaste månaderna tillsätta en utredning som skall

upptaga hl. a. förevarande spörsmål till prövning. Med hänsyn härtill torde

någon ytterligare framställning i ärendet från riksdagens sida icke vara påkallad.

Med stöd av Kungl. Maj:ts bemyndigande den 27 maj 1955 tillkallade

chefen för kommunikationsdepartementet en utredningsman för att verkställa

en allmän översyn av bestämmelserna rörande mopeder (mopedutredningen).

Mopedutredningen har den 27 april 1959 avgivit betänkande (stencilerat).

Mopedutredningen

Utredningen framhåller, att inte blott från allmänheten utan även från

trafikorganisationer och olika myndigheter har kravet på att mopederna

skall vara trafikförsäkrade blivit allt starkare. Frågan om obligatorisk trafikförsäkring

för mopeder har fått särskild aktualitet, då någon olycka inträffat,

i vilken en moped deltagit och som lett till mer eller mindre svåra

skador. Därvidlag har man, menar utredningen, dock förbisett att det oftast

varit fråga om fall, där endast mopedföraren själv blivit skadad. En trafikförsäkring

skulle i sådana fall inte innebära något skydd, eftersom den

endast är avsedd att täcka kostnader för skador som åsamkas tredje man.

Emellertid, säger utredningen, har den allmänna utvecklingen på skadeståndsrättens

område gått i den riktningen, att den skadelidande i allt större

omfattning tillerkänts skadestånd. I detta sammanhang omnämner utredningen

Bilskadeutredningens år 1957 avgivna förslag (SOU 1957:36), att i

fråga om trafik med bilar och därmed jämställda fordon ersättning skall

utgå från trafikförsäkringen, ändå att vållande inte ligger någon till last.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 24 år 1959

7

Mopedutredningen anför därefter, att det synes i och för sig, särskilt ur

social synpunkt, riktigt, att den, som kommer till skada i följd av trafik

med alla slags motorfordon, i princip bör vara berättigad till ersättning och

att ägaren/föraren av motorfordonet får bära bördan av konsekvenserna

härav. Mot bakgrunden av detta allmänna intresse synes det utredningen

också vara följdriktigt, att alla motorfordon skall vara trafikförsäkrade.

Enligt utredningens uppfattning bör således även mopederna vara trafikförsäkrade.

Mopedutredningen anser att det är möjligt att införa obligatorisk trafikförsäkring

för mopeder, utan att man samtidigt gör dessa fordon registreringspliktiga.

Härutinnan hänvisar utredningen till motsvarande reglering

i Danmark, där trafikförsäkringsskyldighet men ej registreringsplikt föreligger

beträffande mopeder. Kontrollen (iver att försäkringsplikten fullgöres

är i Danmark uppbyggd på en skyldighet för mopedförare att vid färd medföra

och på anfordran uppvisa vederbörligt försäkringsbevis. Systemet har,

enligt utredning, visat sig fungera tillfredsställande i Danmark, och anledning

saknas till antagande att det skulle slå annorlunda ut i vårt land.

Trots det anförda har emellertid utredningen inte ansett sig böra framlägga

förslag till lagstiftning om obligatorisk trafikförsäkring för mopeder.

Härvid har utredningen beaktat dels mopedernas trafikfarlighet i förhållande

till andra fordons, dels den omfattning den frivilliga ansvarighetsförsäkringen

av mopeder fått. I fråga om mopedernas trafikfarlighet anför utredningen,

att tillgängliga uppgifter angående mopedernas delaktighet i vägtrafikolyckor

ger vid handen, att mopederna är visserligen något trafikfarligare

än de vanliga trampcyklarna men att tendensen, i den mån en

sådan kan skönjas, snarare tyder på en förbättring än en försämring i mopedernas

olycksstatistik. Vidare framhåller utredningen, att antalet mopedolyckor,

där annan än föraren blir skadad, är lågt. Beträffande omfattningen

av frivillig mopedansvarighetsförsäkring upplyses i utredningen att enligt

uppgift minst 50 % av fordonsbeståndet skulle vara försäkrat. Vidare motiverar

utredningen sitt ställningstagande med följande.

Den tidigare omnämnda tanken att genom en engångsförsäkring å varje

ny moped skapa ett erforderligt försäkringsskydd lärer enligt vad utredningen

inhämtat nyligen ha upptagits på nytt av landets mopedfabrikanter.

Detta initiativ är synnerligen lovvärt och synes böra välvilligt upptagas till

behandling av vederbörande försäkringsgivare. Därest så sker och initiativet

ger önskat resultat, kommer försäkringsskyddet i fråga om mopeder att

efter hand säkerställas. Jämväl denna omständighet har utredningen funnit

särskilt beaktansviird vid bedömandet av förevarande spörsmål.

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 21 år 1959

Utskottet

önskemålet i föreliggande motioner är, att obligatorisk ansvarighetsförsäkring

för moped skall införas. Denna fråga har tidigare varit före i riksdagen,

dels år 1952 i samband med tillkomsten av kungörelsen med vissa

bestämmelser om cyklar med hjälpmotor, dels år 1955 i anledning av väckta

motioner med samma syfte som de föreliggande. Vid båda tillfällena behandlades

frågan av andra lagutskottet. Utskottet uttalade därvid i sina axriksdagen

godkända utlåtanden, att vägande skäl talade för att man borde

införa bestämmelser om en obligatorisk ansvarighetsförsäkring. Med hänsyn

till svårigheterna att finna en lämplig form för en sådan försäkring ansåg

emellertid utskottet, att frågans lösning borde anstå i avbidan på ytterligare

utredning från Kungl. Maj:ts sida. I utlåtandet till 1952 års riksdag framhöll

utskottet särskilt, att frågan om engångsförsäkring borde undersökas.

Vid 1955 års riksdag hänvisade utskottet till de system med obligatorisk

ansvarighetsförsäkring av mopeder utan krav på registrering av mopederna,

som praktiserats i Danmark och Tyskland, samt framhöll, att därest erfarenheterna

i dessa länder skulle visa sig goda, det syntes kunna övervägas

att införa ett motsvarande system här i landet.

Frågan om obligatorisk ansvarighetsförsäkring för mopeder har vidare

behandlats i mopedutredningens nyligen avlämnade betänkande. Utredningen

har ansett sig inte böra föreslå införande av sådan försäkring. Skälen

härför är i huvudsak tre, nämligen dels att mopeden inte torde vara

avsevärt mera trafikfarlig än den vanliga trampcykeln i fråga om skador,

som tillfogas annan än föraren, dels att den frivilliga ansvarighetsförsäkringen

för mopeder fått betydande omfattning, dels ock att vissa utsikter

finns till att samtliga mopeder så småningom kommer att vara ansvarighetsförsäkrade.

Denna sistnämnda uppfattning grundar utredningen på den

omständigheten, att från mopedfabrikanthåll tagits initiativ till att söka

ordna en ansvarighetsförsäkring, som skulle gälla för varje försåld moped,

så länge denna kan antagas vara i brnk.

Ehuru mopedernas trafikfarlighet i förhållande till trampcyklarnas måhända

inte bör överdrivas, anser utskottet fortfarande, att det skulle vara

av betydande värde, inte minst från social synpunkt, om ansvarighetsförsäkring

funnes för varje moped. Av mopedutredningens betänkande får anses

framgå, att de i Danmark och Tyskland under flera år praktiserade

systemen med obligatorisk ansvarighetsförsäkring av mopeder givit tillfredsställande

resultat. Det danska systemet, som synes vara något billigare

i administration än det tyska, är i fråga om kontrollen av att försäkringsskyldigheten

fullgöres utformat så, att föraren av en moped är skyldig atl

vid färd med fordonet medföra försäkringshevis och på anfordrun av polis
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 24 år 1959

9

man uppvisa detsamma. Enligt utredningen saknas anledning att antaga,

att detta system skulle slå sämre ut i Sverige än i Danmark.

Därest ovannämnda initiativ från fabrikanthåll leder till positivt resultat

— något som utskottet anser skulle vara ytterst tillfredsställande — kommer

behovet av obligatorisk ansvarighetsförsäkring av mopeder tämligen

snart att upphöra. Med hänsyn härtill bör enligt utskottets mening slutlig

ställning inte tagas till frågan om lagstiftning i ämnet, förrän detta initiativ

hunnit prövas av bl. a. försäkringsgivarna.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner,

1) I: 39 och II: 57; samt

2) 11:85,

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 28 april 1959

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON

Vid delta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, Sunne,

fru Carlqvist, fru Svenson, fru Hamrin-Thorell, herrar Lars Larsson och

Ringaby;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg,

Bmgtsson i Varberg, Lothigius, fröken Höjer, herrar Johansson i Södertälje,

Wahrendorff och fru Svensson.

2 Binang till riksdagens protokoll 1959. 9 saml. 2 avd. Nr 24

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.