Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion om allmänna barnbidrag för vissa blinda och döva barn.

1959-04-23 · 7 sidor, varav 6 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 6 av 7 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1959:26, Utlåtande i anledning av väckt motion om allmänna barnbidrag för vissa blinda och döva barn.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Nr 26—27

Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1959

1

Nr 26

Utlåtande i anledning av väckt motion om allmänna barnbidrag

för vissa blinda och döva barn.

I en inom andra kammaren väckt, till lagutskott hänvisad motion nr 22,

vilken behandlats av andra lagutskottet, har herr Rimmerfors och fru

Eriksson i Stockholm anhållit »att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj :t

hemställer om ny prövning av frågan om allmänna barnbidrag även för

sådana blinda och döva barn, som viss tid av året vistas på skolhem».

Beträffande de skäl som anförts till stöd för det i motionen framställda

yrkandet får utskottet hänvisa till motionen.

över motionen har utskottet — i den ordning 46 § riksdagsordningen

föreskriver — inhämtat yttrande från socialstyrelsen och skolöverstyrelsen.

Gällande bestämmelser

Enligt lagen den 26 juli 1947 om allmänna barnbidrag

skall i allmänhet för barn, som är bosatt i riket, såsom bidrag till barnets

uppehälle och uppfostran av allmänna medel utgå barnbidrag med 400 kronor

om året (1 §). Allmänt barnbidrag utgår från och med kvartalet efter det,

varunder barnet fötts eller rätt till sådant bidrag eljest uppkommit, till och

med det kvartal, varunder barnet fyller sexton år (2 §). För kvartal, vid vars

ingång kostnaderna för barns vård å anstalt eller för kost och bostad åt

barnet helt bestrides av statsmedel, utgår icke allmänt barnbidrag; dock att

sådant bidrag utbetalas för tid, då barnet är inackorderat vid nomadskola

(6 §). Om vid ingången av visst kvartal barn, för vilket allmänt barnbidrag

utgår, på allmän bekostnad vårdas å anstalt i annat fall än nyss nämnts,

äger det kommunala organ, som svarar för vårdkostnaden, uppbära på

kvartalet belöpande allmänt barnbidrag för barnet och därav gottgöra sig

för nämnda kostnad i den mån ersättning därför må uttagas av barnet eller

annan enskild person. Uppkommer överskott skall detta redovisas till den

bidragsberättigade. Vad här sagts om kommunalt organ skall, såvitt avser

vård å anstalt för epileptiker, äga motsvarande tillämpning å landstingskommun

eller, efter Konungens bestämmande, annan som driver sådan anstalt,

oavsett att ersättning för vården ej må uttagas av barnet eller annan enskild

person (7 §). Barnbidrag utbetalas kvartalsvis genom vederbörande barnavårdsnämnds

försorg.

Särskilda barnbidrag utgår enligt lagen den 26 juli 1947 om

särskilda barnbidrag till änkors och invaliders m. fl.

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 26—27

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1959

barn efter viss inkomstprövning med högst 600 kronor om året. Bidraget

är avsett till uppehälle och uppfostran åt helt föräldralösa och vissa med dem

jämställda barn ävensom åt barn till invalider in. fl. samt utgår längst till och

med den månad, under vilken barnet fyller sexton år. Liksom i fråga om det

allmänna barnbidraget gäller — med motsvarande undantag för barn som är

inackorderade vid nomadskola — att det särskilda barnbidraget ej utgår för

tid, under vilken kostnaderna för barnets vård å anstalt eller för kost och

bostad åt barnet helt bestrides av statsmedel; skulle bidraget på grund härav

innehållas för del av kalendermånad utgår det dock oavkortat. Även till

bestämmelserna i 7 § lagen om allmänna barnbidrag finnes motsvarighet

i lagen om särskilda barnbidrag (17 §). Särskilt barnbidrag bekostas av staten

och kommunerna.

Enligt bidragsförskottslagen den 11 juni 1943 utgår i

vissa fall förskott å underhållsbidrag, som barn under sexton år äger utfå

av sin fader eller moder, men som den underhållsskyldige underlåter att betala.

Bidragsförskott utgår med det belopp, som den underhållsskyldige jämlikt

rättens beslut eller genom avtal är skyldig att utgiva, dock högst med

720 kronor om året. Även bidragsförskottslagen innehåller bestämmelser,

som i huvudsak motsvarar föreskrifterna under 6 och 7 §§ lagen om allmänna

barnbidrag. Kostnaderna för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning

ej kunnat uttagas av den underhållsskyldige, av statsverket och

vederbörande kommun.

Historik

I propositionen nr 220 till 1947 års riksdag med förslag till lag om allmänna

barnbidrag hade det stadgande, som motsvarar nuvarande 6 §, följande

lydelse: »För kvartal, vid vars ingång kostnaderna för barns vård å

anstalt eller för kost och bostad åt barnet helt bestridas av statsmedel, utgår

icke allmänt barnbidrag.» Till motivering för stadgandet uttalade föredragande

departementschefen, att när barnavårdsnämnd omhändertagit barn

för sainhällsvård eller skyddsuppfostran och därefter placerat barnet på

barnhem eller annan anstalt, barnavårdsnämnden skulle äga uppbära det

allmänna barnbidraget och med detsamma täcka sådana vårdavgifter för

barnet, för vilka nämnden i första hand svarade. Beträffande statliga anstalter

med avgiftsfri vård skulle det enligt departementschefen innebära en onödig

dubbelföring att låta barnbidrag utgå för de barn, som vårdades på sådana

anstalter, t. ex. de flesta blinda och dövstumma barn i skolåldern. För det

fall sådana barn under ferier vistades i föräldrahemmet kunde det ifrågakoinma

att barnbidrag för det kvartalet i vanlig ordning utgick. Detta uttalande

föranledde ingen erinran från riksdagens sida (se sammansatt statsoch

andra lagutskotts utlåtande 4/1947).

Frågan om översyn av lagstiftningen rörande allmänna barnbidrag beträffande

barn, som på det allmännas bekostnad vårdas på anstalt upptogs av de

s. 3 Kontrollera mot PDF

3

Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1959

år 1949 tillkallade sakkunniga för anstaltsvårdades rätt till folkpension

in. in. i sitt år 1951 avlämnade betänkande (SOU 1951: 47). De sakkunniga

föreslog därvid, att de allmänna barnbidragen skulle innehållas hela året

för här ifrågavarande barn och icke — som i allmänhet blir en följd av

gällande bestämmelser — utbetalas i allmänhet blott för tredje kvartalet. I

stället skulle anstalterna till vårdnadshavarna utbetala så stor del av de

allmänna barnbidragens belopp som belöpte på ferierna, dävid de sakkunniga

förordade att utbetalning skulle ske endast under sommarmånaderna.

Enligt sin ursprungliga lydelse gjorde 6 § lagen om allmänna barnbidrag

(samt motsvarande stadgande i lagen om särskilda barnbidrag och bidragsförskottslagen)

intet undantag för nomadskolebarn. Däremot utgick allmänna

barnbidrag till vårdnadshavare för skolpliktiga barn, som var

inackorderade i skolhem, arbetsstugor eller enskilda hem av visst slag, oaktat

vårdnadshavarna ej drabbades av kostnaderna för barnens inackordering.

Jämlikt kungörelsen den 17 juni 1943 (nr 538) angående statsbidrag för

inackordering av skolbarn i skolhem, arbetsstugor eller enskilda hem utgår

nämligen statsbidrag till skoldistriktets verkliga kostnader för inackorderingen.

Återstoden av kostnaderna betalas av kommunerna eller vissa stiftelser.

6 § lagen om allmänna barnbidrag var därför icke tillämplig för sådana

barn. Denna olikhet i bidragshänseende uppmärksammades i motioner vid

1949 års riksdag. Andra lagutskottet uttalade i anledning härav i sitt av

riksdagen godkända utlåtande 13/1949, att bärande skäl för den ifrågavarande

olikheten i fråga om rätt till barnbidrag icke syntes föreligga, då

kostnaderna icke i någotdera fallet åvilade barnets föräldrar. Då inom socialstyrelsen

pågick en utredning, som berörde frågan, avstyrktes dock motionen.

På grund av pågående utredningsarbete avstyrktes motioner i samma ämne

jämväl vid 1950 och 1952 års riksdagar (se andra lagutskottets utlåtanden

7/1950 och 9/1952).

I proposition nr 29 till 1954 års riksdag föreslogs de bestämmelser om nomadskolebarnen,

som nu gäller. Departementschefen uttalade därvid att

avsikten var att åstadkomma en utjämning med vad som gällde för de barn,

som enligt vad förut sagts inackorderats i skolhem, arbetsstuga eller enskilt

hem. Riksdagen biföll propositionen.

Remissyttrandena

Socialstyrelsen upplyser till en början att gång efter annan framställning

gjorts av målsmän till barn vid skolhem för döva och blinda om att barnbidrag

måtte utbetalas för dessa barn. Styrelsen anför vidare:

Under åberopande av dessa framställningar föreslog socialstyrelsen i samband

med anslagsäskandena för budgetåret 1956/57 en ändring i 6 § barnbidragslagen,

innebärande all bl. a. barn intagna på skolhem för döva och

blinda skulle bli berättigade till barnbidrag under hela året.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 26 dr 1959

Socialstyrelsen hänvisade härvid till den under 1954 införda lagändringen,

varigenom samtliga de barn som på grund av bosättningsförhållandena

måste vara inackorderade på skolhem under sin skolgång blivit bidragsberättigade.

Det syntes styrelsen med hänsyn härtill befogat att samma rätt tillerkändes

de barn som på grund av lyte eller annat handikapp i och för skolundervisning

måste bo på skolhem.

Styrelsen anförde härvid följande. Visserligen skulle vid jämförelsen med

nomadskolehemmen den omständigheten beaktas, att dessa icke åtnjöt beklädnadsanslag,

under det att för de handikappade skolhemsbarnen beklädnad

ingick i förmånerna. Det kunde emellertid konstateras, att föräldrarna

till de blinda och döva barnen ändå fick vidkännas utgifter för sina barns

kläder och annan utrustning, samt att dessa barns olyckliga belägenhet

åsamkade föräldrarna särskilda utgifter.

Skolöverstyrelsen, som bereddes tillfälle yttra sig över styrelsens förslag,

fäste uppmärksamheten på en annan kategori handikappade barn, för vilkas

föräldrar det framlagda förslagets genomförande skulle innebära orättvisa,

nämligen de vid särskolor inskrivna psykiskt efterblivna barnen. Dessa barn,

för vilka vården ävenledes är kostnadsfri, är visserligen enligt lagen berättigade

till barnbidrag, men på grund av särskilt stadgande åstadkommes för

denna kategori en från barnens och föräldrarnas synpunkt liknande effekt

som beträffande de döva och blinda. Som ersättning för den kostnadsfria

vården äger nämligen de för denna anstaltsvård ansvariga — landstinget

eller efter Konungens bestämmande annan som driver anstalt — uppbära

barnen tillkommande allmänt barnbidrag. Föräldrarna till dessa barn uppbär

alltså icke barnbidrag under tiden för anstaltsvistelsen. Den ifrågasatta

ändringen av 6 g barnbidragslagen skulle leda till att de psykiskt efterblivna

barnens föräldrar i detta hänseende komme att intaga en sämre ställning än

målsmännen för de döva och blinda. Med hänsyn till här angivna konsekvens

av den föreslagna ändringen i barnbidragsbestämmelserna ansåg sig Kungl.

Maj :t på sakens dåvarande ståndpunkt icke kunna ta ställning till styrelsens

förslag. Det förutsattes, att socialstyrelsen skulle närmare utreda frågan om

rätten till barnbidrag för handikappade barn.

Styrelsen erinrar härefter att den i samband med sina anslagsäskanden

för budgetåret 1957/58 gjorde en inventering av olika former för avgiftsfri

vård av barn och i samband därmed anförde följande synpunkter på frågan

om barnbidrag för bl. a. de vid skolan för döva och blinda inskrivna barnen.

Genom inhämtade upplysningar har blivit bekräftat, att föräldrar till barn

på skolor för döva och blinda i stor utsträckning bekostar sina barns kläder

under skolhemsvistelsen. Det skulle med hänsyn härtill i och för sig icke

vara orimligt, om dessa föräldrar finge åtnjuta barnbidrag. En jämförelse

med de norrländska skolheinsbarnens målsmän kommer en sådan ordning

att te sig befogad. Även i jämförelse med särskolebarnen synes en ändring

i den av socialstyrelsen föreslagna riktningen till förmån för de döva och

blinda skolhemsbarnen icke vara helt utan fog. Särskolorna förfogar nämligen

över större anslag för harnens beklädnad än döv- och blindskolorna,

varför full jämställdhet icke föreligger mellan dessa två grupper handikappade

barn i fråga om de i den avgiftsfria vården ingående förmånerna.

Vad beträffar den nu aktuella frågan om barnbidrag för de vid skolor för

döva och blinda inskrivna barnen är det styrelsens uppfattning, att de från

målsmän för dessa barn framförda kraven är värda beaktande. Man kan

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1959

diskutera olika sätt att tillmötesgå framställningarna. Det har exempelvis

föreslagits, att man skulle låta de föräldrar, som själva önskar bekosta sina

barns kläder, uppbära barnbidragen för hela året mot att de avstå från rätt

till beklädnad på skolans bekostnad. Eu sådan lösning skulle innebära eu

icke önskvärd klassificering av eleverna inom samma skola. Systemet är

dessutom ur administrativ synpunkt otillfredsställande. Att i stället slopa

beklädnadsanslaget till anstalterna och.låta barnbidrag utgå för samtliga

barn inom denna kategori skulle i stort sett icke innebära någon förbättring

ur målsmännens synpunkt. Utbetalning av barnbidrag för de döva och blinda

barnen med bibehållande av nuvarande beklädnadsanslag skulle slutligen

såsom påtalats ha konsekvenser för den stora gruppen psykiskt efterblivna

barn.

Det är sålunda ur olika synpunkter mindre lämpligt att medelst barnbidrag

tillmötesgå ifrågavarande målsmäns krav på kompensation.

Då det emellertid här uteslutande gäller statliga anstalter, synes en annan

utväg stå öppen, nämligen den, att vid prövningen av dessa anstalters anslagsbehov

hänsyn tages till här berörda förhållanden. Enligt socialstyrelsens

mening är det angeläget, att de statliga anstalterna till sitt förfogande erhåller

anslag av tillräcklig storlek för att medge en tillfredsställande beklädnadsstandard

för skolornas samtliga elever.

Såvida en förbättring kan ernås av de döva och blinda skolhemsbarnens

förmåner genom ökade anslag till anstalterna, vill styrelsen icke längre förorda

ändring av barnbidragsreglerna för ifrågavarande barn.

Styrelsen får i anledning av det anförda föreslå, att Kungl. Maj :t måtte

till prövning upptaga frågan om en förhöjning av beklädnadsanslagen till

skolhemmen för döva och blinda barn.

Styrelsen erinrar i sitt yttrande också om att numera epileptikervården

i överensstämmelse med vården av de psykiskt efterblivna överförts till

landstingets ansvarsområde och att landstinget eller vederbörande anstalt

äger rätt att tillgodogöra sig barnbidragen som ersättning för sina kostnader.

Styrelsen upplyser om att cirka 200 epileptiska barn under 16 år

finnes på skolhem. Av dessa är 90 intagna på statlig anstalt. Föräldrar till

epileptiska barn uppbär sålunda numera icke barnbidrag för tid då deras

barn vistas på skolhem.

Styrelsen fortsätter:

Av det anförda framgår att vid en prövning av frågan om barnbidrag till

blinda och döva barn på skolhem hänsyn måste tagas till ytterligare två

kategorier handikappade barn, nämligen de vid särskolorna inskrivna psykiskt

efterblivna barnen under 16 år — enligt senaste uppgift cirka 3 200 —

samt de cirka 200 på skolhem intagna epileptiska barnen. Dessa barn är med

nuvarande bestämmelser jämställda inbördes och i förhållande till de blinda

och döva skolhemsbarnen så till vida att föräldrarna som regel har kontakt

med barnen, att vården och undervisningen är avgiftsfri, atl vården inkluderar

fri beklädnad och fria resor vid ferier samt alt föräldrarna icke åtnjuter

barnbidrag under tiden för barnens skolhemsvistelse.

Vid den ovannämnda inventeringen av anstaltsvården för barn konstaterades,

alt särskolorna i allmänhet disponerade över större klädesanslag per

barn — mellan 300 och 400 kronor — än skolorna för döva och hlinda, där

anslaget utgjorde 250 kronor per barn. Enligt uppgift från skolöverstyrelsen

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1959

beräknas klädesanslagen till skolorna för blinda och döva fortfarande efter

ett belopp av 250 kronor per barn. Förmånen av fria resor vid ferier utgår

efter samma regler som tidigare.

Av dessa uppgifter att döma har någon förbättring av de blinda och döva

skolhemsbarnens förmåner icke kommit till stånd.

Socialstyrelsen finner det angeläget att frågan om de handikappade skolhemsbarnens

barnbidrag eller någon form av kompensation för dessa blir

föremål för en allsidig prövning.

Styrelsen nämner slutligen att frågan om kompensation i det fall, där

barnen regelbundet vistas i föräldrahemmet även andra tider än ferier,

aktualiserats av föräldrar till döva och blinda barn.

Skolöverstyrelsen anför i sitt yttrande, att det enligt överstyrelsens uppfattning

som regel icke finnes någon egentlig skillnad mellan föräldrars

utgifter för blinda och döva barn och för särskolebarn. Överstyrelsen anser

därför att dessa kategorier bör jämställas. Slutligen upplyser överstyrelsen

att antalet på skolhem intagna blinda barn uppgår till omkring 175. Motsvarande

siffra för de döva angives till 570.

Utskottet

Allmänt barnbidrag utgår i allmänhet inte för kvartal, vid vars början

barnet på statens bekostnad vårdas på anstalt. I fråga om blinda och döva

barn, som undervisas på statliga skolhem, betyder detta, att sådant bidrag

i allmänhet utgår endast för tredje kvartalet. Motionärernas önskemål är, att

allmänt barnbidrag för dessa barn skall utgå för hela året. I huvudsak

åberopar motionärerna dels att de statliga beklädnadsbidragen till de blinda

och döva barnen är otillräckliga, dels att vårdnadshavarna för dessa barn

har betydande utgifter just till följd av barnens lyte.

Av de uppgifter socialstyrelsen lämnat framgår, att klädesanslagen till skolorna

för de blinda och döva barnen är förhållandevis mindre än exempelvis

de klädesanslag som utgår till de av landstingskommunerna drivna särskolorna

för psykiskt efterblivna. Det ligger därför nära till hands, att föräldrarna

får bära icke obetydliga utgifter för kläder till barnen. Särskilda

kostnader uppkommer också i samband med föräldrarnas besök i skolan och

barnens vistelse i hemmet. Barnen vistas i många fall i hemmet mer än

sammanlagt ett kvartal. Utskottet vill vidare framhålla, att allmänt barnbidrag

— efter ändring 1954 — utgår till samebarn även för tid då de på statens

bekostnad undervisas vid nomadskolor.

De nu anförda omständigheterna talar enligt utskottets mening för att

samhällets stöd åt de blinda och döva barnen förbättras. Utskottet anser sig

inte nu kunna ta ställning till på vilket sätt förbättringen bör åstadkommas.

Såsom ett alternativ till motionärernas förslag kan måhända övervägas, att

— som socialstyrelsen tidigare föreslagit — de statliga anslagen till skolhemmen

ökas. Hithörande frågor bör utredas förutsättningslöst.

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 26 år 1959

7

Remissinstanserna har påpekat, att de blinda och döva barnen inte intar

någon särställning, utan att likartade problem föreligger beträffande den

stora kategorien särskolebarn och de epileptiska barnen. Även de förhållanden,

under vilka sådana kategorier av handikappade barn lever, torde med

nödvändighet få uppmärksammas under utredningsarbetet.

Med stöd av det anförda hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av motionen II: 22 i skrivelse till

Kungl. Maj :t ville hemställa om utredning angående förmåner

för blinda och döva barn, som vistas på anstalt.

Stockholm den 23 april 1959

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson*, Axel E. Svensson och

Sunne*, fru Carlqvist, fru Svenson samt herrar Lars Larsson och Ringaby;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo och Lothigius, fröken

Höjer*, herr Johansson i Södertälje, fru Eriksson i Ängelholm, herr Gustavsson

i Alvesta, fru Svensson samt herr Svensson i Kungälv*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:238 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj.ts proposition med förslag till lag angående ändrad lydelse av 1 kap. 5 och 8 §§ lagen den 8 juli 1904 a1 i texten