Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckt motion angående den statsrättsliga ställningen för tidigare medborgare i de baltiska länderna. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta till lagutskott hänvisade motioner, nr 313 i första kammaren av fru Segerstedt-Wiberg och fru Hamrin-Thorell samt nr 385 i andra kammaren av herrar von Friesen och Munktell.

1959-04-23 · 5 sidor, varav 5 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 5 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1959:27, Utlåtande i anledning av väckt motion angående den statsrättsliga ställningen för tidigare medborgare i de baltiska länderna. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta till lagutskott hänvisade motioner, nr 313 i första kammaren av fru Segerstedt-Wiberg och fru Hamrin-Thorell samt nr 385 i andra kammaren av herrar von Friesen och Munktell.

Dokumentets text

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1959

Nr 27

Utlåtande i anledning av väckt motion angående den statsrättsliga

ställningen för tidigare medborgare i de baltiska länderna.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta

till lagutskott hänvisade motioner, nr 313 i första kammaren av fru Segerstedt-Wiberg

och fru Hamrin-Thorell samt nr 385 i andra kammaren av herrar

von Friesen och Munktell.

I motionerna, vilka är likalydande, hemställes, att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t ville anhålla om utarbetande av bestämmelser, enligt vilka

f. d. medborgare i de baltiska länderna kan få ställning som statslösa.

Beträffande de skäl, som anförts till stöd för denna hemställan, får utskottet

hänvisa till motionen 1:313.

Den fråga som upptages i motionerna var föremål för behandling i riksdagen

1948, då utrikesminister Undén den 20 april besvarade en interpellation

av herr Håstad. Denne hade framställt följande frågor:

1) På vad sätt och av vilka motiv har registreringen av baltiska flyktingar

i Sverige som sovjet-medborgare tillkommit?

2) Innebär åtgärden i något hänseende en rubbning av den svenska asylrättspolitiken

sådan denna under senare år tillämpats?

Utrikesministerns svar löd:

Frågan om registrering av baltiska flyktingar med angivande av deras

nationalitet har aktualiserats genom den av statsmakterna beslutade nya

folkbokföringen.

Interpellanten undrar varför statistiska centralbyrån — vilken myndighet

enligt folkbokföringsförordningen skall verkställa utredning om här bosatta

utlänningars nationalitet — registrerat en stor mängd av balterna som sovjetryska

medborgare. För att tillmötesgå interpellanten bär jag låtit göra en

efterforskning i sakens förhistoria, vilken utspelats under den föregående

regeringens tid.

I en skrivelse den 8 januari 1941 från utrikesdepartementet till ecklesiastikdepartementet

fästes uppmärksamheten på önskvärdheten av enhetlig

kyrkobokföring beträffande såväl balterna som andra kategorier utlänningar.

Det framhölls att medborgare i de baltiska sovjetrepublikerna, vilka befunno

sig i dessa republiker, genom lagstiftning den 7 september 1940 erhållit

medborgarskap i Sovjetunionen, medan medborgare i nämnda republiker,

som då befunnit sig utom Sovjetunionens gränser, förlorat sitt sovjetmedborgarskap,

därest de icke å konsulat eller beskickning beviljats registrering

som sovjetmedborgare. De balter som varit här ända sedan nämnda datum

och inte erhållit ryskt pass borde därför betraktas som statslösa.

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1959 9

I anslutning till statistiska centralbyråns remissyttrande upptogs frågan

i konselj den 4 april 1941 på föredragning av chefen för ecklesiastikdepartementet,

statsrådet Bagge. Därvid anbefallde Kungl. Maj :t domkapitlen att

bringa till prästerskapets kännedom vad som förekommit i ärendet.

Härmed var tolkningsfrågan i princip avgjord. Bakgrunden var, att

svenska regeringen hade erkänt de baltiska ländernas inkorporering i Sovjetunionen.

Därav följde att nyss anförda lag av den 7 september 1940 ansågs ur

svensk synpunkt giltig. De balter, som varit i Sverige från den 7 september

1940 eller tidigare, skulle anses som statslösa, de som lämnat Sovjetunionen

senare skulle betraktas som sovjetmedborgare.

Utrikesdepartementets rättsavdelning har enligt gällande instruktion skyldighet

att i äktenskapsfrågor ge intyg om innehållet i främmande lag. Bättsavdelningen

måste för sådant ändamål ofta utreda frågan om utlännings

medborgarskap. På grund av talrika förfrågningar uppgjorde rättsavdelningen

en PM i januari 1945, vari den förut angivna ståndpunkten ytterligare

utvecklades. Det var alltjämt under samlingsregeringens tid. Nämnda PM

delgavs statistiska centralbyrån.

Några direktiv eller instruktioner utöver delgivandet av denna PM ha

icke givits från utrikesdepartementet enligt vad chefen för rättsavdelningen

meddelat mig.

Mitt svar på interpellantens första fråga blir alltså en hänvisning till vad

jag nu anfört.

På den andra frågan svarar jag, att denna registrering icke har något som

helst inflytande på den asylsrätt, som flyktingarna här åtnjuta.

Utskottet

I motionerna beröres frågan om folkbokföringen av de tidigare medborgare

i de baltiska staterna, vilka jämlikt den ordning, för vilken redogörelse lämnats

i det ovan nämnda interpellationssvaret, betraktas som medborgare i

Sovjetunionen. Däremot upptages icke spörsmålet om vilken ställning i övrigt

de ifrågavarande balterna intar enligt svensk lag. Det bör emellertid

erinras om att de i väsentliga hänseenden, t. ex. i fråga om flertalet sociala

förmåner, jämställts med statslösa eller sådana utlänningar, som åtnjuter

sitt hemlands beskydd.

Vad angår det i motionerna framställda yrkandet om att de nämnda balterna

vid folkbokföringen skall kunna betraktas som statslösa synes det icke

ur internationell rättssynpunkt försvarligt att frångå den inställning, som

Kungl. Maj :t intagit genom sitt ovan nämnda beslut den 4 april 1941. Utskof

tet hemställer därför,

att motionerna I: 313 och II: 385 icke måtte föranleda någon

riksdagens åtgärd.

Stockholm den 23 april 1959

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON

2 — Bilmng till riksdagens protokoll 1959. 9 sand. 2 avd. Nr 2(>—27

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1959

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson*, Axel E. Svensson,

Sunne*, fru Carlqvist, herrar Lars Larsson, Thorsten Larsson och Ringaby;

från andra kamamren: herrar Jacobsson i Tobo, Lothigius, fröken

Höjer*, herr Johansson i Södertälje, fru Eriksson i Ängelholm, herr Gustavsson

i Alvesta, fru Svensson och herr Svensson i Kungälv*.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Reservation

av herrar Ringaby, Lothigius och fröken Höjer, vilka ansett, att utskottets

utlåtande bort ha följande lydelse:

Såsom framgår av innehållet i det ovan återgivna interpellationssvar, som

utrikesminister östen Undén lämnade i andra kammaren vid 1948 års riksdag,

torde det vara ostridigt, att enligt gällande svensk rätt personer, som

lämnat de med Sovjetunionen numera inkorporerade baltiska länderna vid

någon tidpunkt efter det att en sovjetisk lagstiftning av den 7 september

1940 trätt i kraft, äro att betrakta som sovjetryska medborgare då fråga är

om tillämpning av svensk rättsordning, d. v. s. i främsta rummet i lägen, då

Sverige utövar någon personal- eller territorialhöghet beträffande sådana

personer.

Åtskilliga av de ovan åsyftade personerna ha, efter det att de ankommit hit

och tagit hemvist i vårt land, velat bliva befriade från sitt sovjetryska medborgarskap.

Denna deras önskan att befria sig från ett medborgarskap, som

de i allmänhet blivit påtvingade och som de icke vilja behålla, synes icke ha

tillagts någon betydelse i rättsligt avseende enligt de i vårt land tillämpade

reglerna.

Den svenska medborgarskapslagstiftningen — lagen den 22 juni 1950 om

svenskt medborgarskap — uppehåller sig främst vid frågan om förlust och

förvärv av svenskt medborgarskap men inlåter sig icke på spörsmål om hur

medborgarskap i andra länder vinnes eller förloras annat än i sammanhang

med förvärv eller förlust av svenskt medborgarskap. Generellt sett torde det

förhålla sig så, att vår rättsordning accepterar resultatet av de i varje främmande

land gällande reglerna med avseende å medborgarskap i det landet.

Om sålunda en person enligt sitt ursprungliga hemlands rätt är att anse som

medborgare eller som icke medborgare i detta land, torde Sverige i allmänhet

även för vårt vidkommande godtaga den främmande rättens ståndpunkt i

ifrågavarande avseende. Befrielse från medborgarskap i vederbörande land

skulle då kunna erhållas här, endast om och i den mån den främmande rätten

medgiver detta ävensom allenast på det sätt vederbörande land har föreskrivit.

Sverige skulle sålunda — såsom ovan antagits — för närvarande

s. 11 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1959

11

sakna möjlighet att låta en person med ieke-svenskt medborgarskap, som

tagit hemvist här i landet, avsäga sig detta medborgarskap och t. ex. övergå

att bliva statslös.

Den här tillämpade ordningen är självfallet i främsta rummet motiverad

av behovet av ordning och reda i förhållandet länderna emellan. Det är nödvändigt

för den internationella samfärdseln att en person har samma medborgarskap

oavsett under vilket lands makthöghet han befinner sig. Internationell

hövlighet föranleder också till att ett land icke onödigtvis lägger sig

i hur ett annat land bestämmer kretsen av sina medborgare. Vidare strävar

man i medborgarskapslagstiftningen allmänt efter att undvika att någon

blir statslös. Den som sålunda innehar ett medborgarskap, låt vara att detta

kan vara av mer eller mindre fiktiv art, t. ex. i fall då vederbörande icke

åtnjuter sitt hemlands beskydd eller då han uppehåller sig här på grund av

erhållen asyl, anses sålunda ur nu angiven ordningssynpunkt böra bibehålla

detta sitt medborgarskap.

Emellertid synas icke de nu angivna synpunkterna böra i varje läge få

utslagsgivande betydelse. En viss hänsyn hör nämligen också tagas till den

enskilde personens egna önskemål. Vår egen rätt är icke främmande för

denna tanke, såvitt angår svenskt medborgarskap. Konungen kan sålunda

enligt 9 § medborgarskapslagen under vissa omständigheter på ansökan

befria den som är svensk medborgare från hans svenska medborgarskap.

Det bör därför vara möjligt att under vissa förutsättningar tillåta person av

icke-svenskt medborgarskap, som stadigvarande vistas i vårt land, att avsäga

sig sitt medborgarskap, även om han därigenom skulle bliva statslös. I ett

demokratiskt samhälle synes respekten för individens självbestämmanderätt

fordra, att man icke av byråkratiska eller liknande skäl påtvingar eu

person ett medborgarskap, som han på grunder, som vi med hänsyn till vår

rättsordning kunna godtaga, icke önskar behålla.

Det finns desto mindre anledning att ställa sig avvisande till en sådan ur

humanitär synpunkt tämligen självfallen lösning, som den också torde ha

accepterats i vissa andra länder. Sålunda intager engelsk rätt en annan ståndpunkt

i förevarande avseende än den svenska. Även andra exempel kunna

anföras. Folkrättsligt möter det därför icke några hinder för Sverige att

införa regler, som möjliggöra för utlänning som uppehåller sig här att under

vissa omständigheter få sina egna önskemål beträffande sin medborgerliga

status respekterade av Sverige.

Det här behandlade problemet har i motionerna berörts främst med hänsyn

till folkbokföringens registrering. Frågan har emellertid betydligt större

räckvidd. I en rad olika avseenden spelar medborgarskapet en roll för den

utlänning som vistas här. Så bestämmas t. ex. hans familjerättsliga förhållanden

— möjligheten att ingå äktenskap, att taga arv etc. — i stor utsträckning

med hänsyn till hans nationalitet. Medborgarskapet inverkar vidare

beträffande åtskilliga sociala förmåner, rätt att driva näring etc. Utlän
-

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr 27 år 1959

ningar behandlas stundom härutinnan olika med hänsyn till sitt medborgarskap.

Problemet saknar sålunda icke heller praktisk betydelse, även om det

här betraktats främst ur humanitär synpunkt.

Det är under angivna förhållanden all anledning att nu överväga, om icke

Sverige borde förbereda övergång till en annan ordning än den nu tillämpade,

som bättre än den nuvarande motsvarar vad det allmänna rättsmedvetandet

fordrar. Önskvärt är att det undersökes, huruvida icke en allmännare anslutning

på det internationella planet kan vinnas för en sådan åtgärd. Uppenbarligen

bör icke alltför olika regler gälla på detta område i skilda länder.

Det bör undvikas att en person, som i ett land medgivits rätt att avsäga sig

sitt tidigare medborgarskap, vid besök i ett grannland, som icke erkänner en

sådan möjlighet, där uppfattas såsom alltjämt innehavande det ifrågavarande

medborgarskapet. I vart fall vore önskvärt att de nordiska länderna,

som ha en gemensam medborgarskapslagstiftning, kunde ena sig om samma

ståndpunkt.

Under hänvisning till det nu anförda hemställer utskottet,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 313 och II: 385

ville i skrivelse till Kungl. Maj :t hemställa om en utredning

rörande en lagstiftning, som öppnar möjlighet för utländsk

medborgare att under vissa förutsättningar här vinna befrielse

från sitt utländska medborgarskap.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 59

904798

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.