Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillstånd för utövande av fastighetsmäklaryrket. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner nr 324 i första kammaren av fru Gärde Widemar m. fl. och nr 396 i andra kammaren av herr Munktell m. fl.
1959-04-28 · 9 sidor, varav 8 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 8 av 9 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1959:28, Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillstånd för utövande av fastighetsmäklaryrket. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner nr 324 i första kammaren av fru Gärde Widemar m. fl. och nr 396 i andra kammaren av herr Munktell m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 28 ar Mö!)
1
Nr 28
Utlåtande i anledning av väckta motioner om tillstånd för utövande
av fastighetsmäklaryrket.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner nr 324 i första kammaren av fru Gärde
Widemar m. fl. och nr 396 i andra kammaren av herr Munktell m. fl.
I motionerna, vilka är likalvdande, har hemställts, »att riksdagen måtte
hos Kungl. Maj :t begära skyndsam utredning i förevarande avseenden samt
framläggande för riksdagen av förslag till lagstiftning beträffande tillstånd
för utövande av fastighetsmäklaryrket i huvudsaklig anslutning till de av
oss framförda synpunkterna».
Beträffande innehållet i en sådan lagstiftning har motionärerna anfört
att särskilt tillstånd skall erfordras för att få bedriva yrkesmässig mäklarverksamhet,
att den som saknar sådant tillstånd vid straffansvar icke skall
tå uppbära eller betinga sig provision vid förmedling av fastighetsköp samt
att obehörigt uppburen provision skall vara förverkad. Angående innehållet
i motionerna får utskottet i övrigt hänvisa till motionen 11:396.
Över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver
inhämtat yttrande från kommerskollegium och inskrivningsdomaren
i Södra Roslags domsaga, varjämte på utskottets begäran yttrande avgivits
av Sveriges fastighetsmäklares riksförbund.
Gällande bestämmelser om auktorisation m. m.
bastighctsmäklarnas näringsrättsliga ställning är främst reglerad genom
kungörelsen den Öl) juni 19Al (nr 336) om auktorisation av fastighetsmäklare,
vilken trädde i tillämpning den l oktober samma år.
Auktorisation av fastighetsmäklare, som gäller för eu tid av fem år, meddelas
av handelskammare (1 och 6 SS). I 2S uppställs krav på vissa personliga
kvalifikationer för den som önskar erhålla auktorisation. Envar
som yrkesmässigt utövar fastighetsmäklarverksainhet kan få auktorisation,
om han 1) fyllt 25 år; 2) under minst två år varit verksam som fastighetsmäklare
samt vunnit för yrket nödig erfarenhet och skicklighet; ävensom
3) gjort sig känd för redbarhet och även i övrigt hefinncs lämplig. Den som
1 Jtihang till riksdagens protokoll 195!). 9 sand. 2 nåd. Nr 28
2
Andra laqulskottels utlåtande nr 28 dr 1959
är omyndig eller i konkurstillstånd ma ej auktoriseras. Såsom ytterligare
villkor för auktorisation må handelskammare enligt 3 § föreskriva, att
fastighetsmäklare skall ställa säkerhet till ett belopp av högst 25 000 kronor
för ersättningsskyldighet, som mäklaren kan komma att ådraga sig i
sin yrkesutövning. I 5 § stadgas, att handelskammaren innan ansökan om
auktorisation slutligen prövas, hör inhämta upplysningar om sökanden från
myndigheter, organisationer eller enskilda.
Handelskammaren åligger, enligt 7 §, att tillse att auktoriserad fastighetsmäklare
redbart och nitiskt utför honom anförtrodda uppdrag och i allt
iakttager god affärssed. För utövande av tillsynen må handelskammaren
föreskriva, att mäklare skall minst vartannat år förete av auktoriserad revisor
eller godkänd granskningsman utfärdat intyg över verkställd granskning
av mäklarens rörelse. Mäklaren är i övrigt skyldig att lämna handelskammaren
de uppgifter som eljest erfordras för tillsynen, att föra de böcker
över mottagna uppdrag som handelskammaren finner anledning bestämma,
ävensom att för granskare som utsetts av handelskammaren hålla tillgängliga
handelsböcker, korrespondens och övriga affärshandlingar.
För olämplig mäklare kan handelskammaren, enligt stadgande i 8 § återkalla
auktorisationen. Vid fall av mindre försumlighet kan varning tilldelas
den försumlige av handelskammaren. Enligt 13 § straffas den, som obehörigen
utgiver sig att vara auktoriserad fastighetsmäklare, med dagsböter.
I likhet med flertalet övriga rörelseidkare är den som yrkesmässigt driver
fastighetsmäklarrörelse, jämlikt 1 § bokföringslagen den 31 maj 1929, skyldig
att föra böcker. Denna skyldighet innebär, att fastighetsmäklaren skall
över rörelsens gång föra dagbok och de övriga handelsböcker, vilka med
hänsyn till rörelsens omfattning och beskaffenhet erfordras i den löpande
bokföringen. Han skall vidare i bokföringen redovisa för sin ekonomiska
ställning vid utgången av varje räkenskapsår genom upprättande av bl. a.
balansräkning. I följd av bokföringslagens bestämmelser åligger det därjämte
mäklare att taga kopior av handlingar, som avsändes i rörelsen, ävensom
att i ordnat skick förvara sådana kopior liksom ankommande brev,
räkningar och övriga handlingar, som har betydelse för rörelsen.
Fastighetsmäklare, som ämnar driva personlig mäklarrörelse, är jämlikt
reglerna i lagen angående handelsregister, firma och prokura skyldig att
till införande i det stadsvis och länsvis förda handelsregistret anmäla sin
firma, d. v. s. det namn, varunder rörelsen skall drivas. Om, såsom ofta
sker, mäklarrörelsen drives i aktiebolagsform, blir rörelsen i enlighet med
aktiebolagslagens regler registrerad i det för hela riket gemensamma aktiebolagsregistret.
Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1!)5i)
3
Frågans tidigare behandling
Frågan om reglering av den yrkesmässiga fastighetsmäklarverksamheten
behandlades av en år 1945 tillkallad utredningsman.
I direktiven för utredningen uttalas bl. a., att en monopolställning inom
yrket för vissa auktoriserade mäklare icke borde eftersträvas, särskilt med
hänsyn till förhållandena på landsbygden. Däremot kunde någon form av
auktorisation utan sammanhang med ensamrätt att utöva yrket vara förtjänt
att övervägas.
Utredningsmannen överlämnade den 30 november 1946 en promemoria
(stencilerad) om reglerande föreskrifter beträffande fastighetsmäklaryrket
jämte förslag till kungörelse om auktorisation av fastighetsmäklare. Ifrågavarande
förslag ledde sedermera till den särskilda lagstiftning rörande fastighetsmäklare,
för vilken ovan redogjorts.
Vad beträffar utformningen av den tilltänkta lagstiftningen anförde utredningsmannen
i promemorian bland annat följande.
I och för sig torde vissa fördelar kunna uppnås om i vårt land utövandet
av fastighetsmäklaryrket gjordes beroende av myndighets tillstånd. Olägenheterna
med ett sådant system skulle emellertid säkerligen överväga. Stora
svårigheter skulle möta att på detta område skapa klara och objektiva
grunder för tillståndsgivningen. Ett införande av mäklarmonopol skulle
vidare medföra svårigheter för allmänheten på avsides belägna orter och
särskilt på landsbygden. Det skulle ingalunda vara säkert, att där anlitade
nämndemän och andra skulle anses fylla de måhända ganska formella kompetenskrav,
som måste uppställas för beviljandet av tillstånd. Det må i detta
sammanhang också erinras om att advokatyrket, som ställer fordringar av
helt andra mått på sina utövare i fråga om utbildning och kunskaper än
fastighetsmäklaryrket, icke monopoliserats i vårt land.
Utredningsmannen anförde vidare, att vissa fördelar skulle vinnas genom
införandet av någon form av auktorisation utan sammanhang med ensamrätt
att utöva yrket, och framhöll bl. a. följande.
Sett på längre sikt kan auktorisationsförfarandet i avsevärd mån bidraga
till att från mäklarkåren rensa ut olämpliga element. Under förutsättning
att de auktoriserade fastighetsmäklarnas yrkesstandard hålles vid hög
nivå är det att förmoda, att köpare och säljare av fastigheter och andra
kunder i branschen i allt större utsträckning skall lära sig anlita dessa
mäklare. Härigenom kommer utrymmet för de okunniga och eljest olämpliga
yrkesutövarnas verksamhet att minskas och en hel del av dessa kommer
måhända så småningom att finna marknaden mindre lönande och lämna
densamma. Ett allmänt förtroende för de auktoriserade mäklarna torde
därjämte komma att medföra att många av de icke auktoriserade mäklarna
och flertalet av nytillträdande yrkesutövare allvarligt vinnlägger sig om att
bedriva sin verksamhet så att de skall lyckas erhålla auktorisation.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 28 är l!t5!t
Över promemorian avgav ett flertal myndigheter och organisationer yttranden.
I allmänhet delade remissinstanserna utredningsmannens åsikt,
att saneringsåtgärder inom förevarande bransch borde företagas, varvid de
även höll före, att ett auktorisationssystem, upplagt efter de av utredningsmannen
uppdragna riktlinjerna, kunde vara ägnat att höja standarden
bland yrkesutövarna i branschen.
Samma yrkande om utredning och förslag till lagstiftning angående tillstånd
att utöva fastighetsmäklaryrket som i de nu till behandling föreliggande
motionerna framställdes vid 11)50, 1953 och 1954 års riksdagar i motioner
(1:174 och 11:208/1950, 1:310 och 11:384/1953 samt 1:236 och 11:299
1954).
Motionerna vid 1950 års riksdag behandlades av andra lagutskottet i dess
av riksdagen godkända utlåtande nr 6. Utskottet avstyrkte motionerna och
anförde bl. a.:
1947 års kungörelse om auktorisation av fastighetsmäklare trädde i kraft
den 1 oktober samma år och har således varit i tillämpning i allenast två och
ett halvt år. Vid dess tillkomst räknades med att verkningarna av densamma
finge ses på längre sikt. Några av remissinstanserna förutsåg också, att
några omedelbara verkningar av lagstiftningen icke kunde förväntas. Utskottet
anser därför — bortsett från de principiella betänkligheter, som utskottet
hyser mot att inom förevarande bransch tillskapa ett monopol, låt
vara i modifierad form — att tiden ännu ej är mogen att till omprövning
företaga frågan om revision av gällande regler i ämnet.
Jämväl motionerna vid 1953 års riksdag avstyrktes av andra lagutskottet
och lämnades av riksdagen utan åtgärd. Utskottet anförde i sitt av riksdagen
godkända utlåtande, nr 6, följande.
Bestämmelser om auktorisation av fastighetsmäklare finnas nu i eu kungörelse
av den 30 juni 1947. Enligt dessa bestämmelser kan den, som uppfyller
vissa i kungörelsen angivna kompetenskrav, av handelskammare erhålla
auktorisation som mäklare. Auktoriserad mäklare står under tillsyn
av handelskammare. Den som obehörigen utgiver sig för auktoriserad fastighetsmäklare
straffas med dagsböter.
Motionärerna anföra, att bestämmelserna om auktorisation icke förmått
skapa tillfredsställande förhållanden inom fastighetsmäklarbranschen; fortfarande
uppträda i stor utsträckning odugliga och ohederliga personer såsom
mäklare och skada därigenom såväl yrket som allmänheten. För att
komma till rätta med dessa missförhållanden är, enligt motionärernas mening,
en sådan lagstiftning nödvändig, att endast den, vilken ådagalagt sin
kompetens och gjort sig känd för redbarhet samt i övrigt finnes lämplig,
må utöva verksamhet som fastighetsmäklare.
Även om, såsom motionärerna framhålla, missförhållanden förekomma
inom fastighetsmäklarbranschen, bör dock icke bortses från de åtgärder till
åstadkommande av bättre förhållanden, som vidtagits och vidtagas. Av fastighetsmäklarnas
organisationer bedrives en tämligen omfattande undervisningsverksamhet.
En kår av dugliga och yrkesmedvetna fastighetsmäklare,
om vilken man genom annonsering och upplysning söker sprida kännedom,
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 2S år IU5''J
bär skapats. Jordbrukarnas organisationer ha på sina håll öppnat verksamhet
för förmedling av fastigheter och sprida bland sina medlemmar upplysning
härom. Genom den statliga aukorisationen gives en offentlig anvisning
på kompetenta yrkesutövare. Visst är, att kunskapen härom bland allmänheten
är otillräckligt spridd och att olämpliga mäklare i icke ringa utsträckning
anlitas. Verkningarna av de företagna åtgärderna kunna emellertid,
såsom framhölls i såväl betänkandet rörande införande av auktorisationsbestämmelser
som i en del däröver avgivna yttranden, väntas framträda
först på längre sikt.
Härtill kommer, att en lagstiftning, varigenom utövningen av fastighetsmäklaryrket
göres beroende av myndighets tillstånd, ter sig mindre lämplig.
Betänkligheter mot en dylik lagstiftning ha framhållits i det ovan återgivna
uttalandet från det till grund för auktorisationskungörelsen liggande betänkandet.
Utskottet kan i stort sett ansluta sig till detta uttalande. I detta sammanhang
må framhållas, att i de av motionärerna åberopade fall, där tillstånd
fordras för rätten att utöva visst yrke — skrothandel, pantlånerörelse
samt fondkomissionsrörelse och fondbörsverksamhet —- förhållandena
ligga väsentligt annorlunda till än beträffande fastighetsmäklaryrket. Den
reglering och kontroll av skrothandel och pantlånerörelse, som skett i lag,
avser sålunda bland annat att försvåra avsättningen av tjuvgods, och i fråga
om fondbörsverksamhet föreligga så speciella problem, att den reglering,
som skett på detta område, svårligen kan ge stöd för slutsatser rörande reglering
av andra områden.
Även de motioner, som väcktes vid 1954 års riksdag blev i enlighet med
andra lagutskottets hemställan av riksdagen lämnade utan åtgärd. Utskottet
anförde i sitt utlåtande nr 38:
Utskottet har vid föregående års riksdag i sitt ovan återgivna utlåtande,
nr 6, avstyrkt motioner med begäran om utredning och lagstiftning beträffande
tillstånd för utövande av fastighetsmäklaryrket. Riksdagen har med
godkännande av utlåtandet avslagit dessa motioner.
Den förnyade prövning, som utskottet efter inhämtande av remissyttranden
underkastat frågan i anledning av de nu förevarande motionerna - vilka i allt väsentligt har samma innehåll som de förra året i ämnet väckta
motionerna — har icke givit utskottet anledning att föreslå riksdagen att
frångå sitt föregående år gjorda ställningstagande.
Remissyttrandena
Den utredning och lagstiftning, som föreslås i motionerna, avstyrkes av
kommerskollegiiim. Kollegiet har före avgivande av sitt remissvar inhämtat
yttranden från flertalet handelskammare i riket. Hyresgästernas sparkasseoch
byggnadsföreningars riksförbund u.p.a. (HSB), Sveriges fastighetsägareförbund,
Sveriges lantbruksförbund, Sveriges fastighetsmäklares riksförbund
samt Aktiva svenska fastighetsmäklares förbund. I dessa yttranden
är meningarna delade.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 2S år l!)59
De hörda handelskamrarna framhåller i allmänhet att missförhållanden
förekommer inom fastighetsförmedlingens område. Som ett medel att åstadkomma
förbättring anvisar Stockholms handelskammare, Östergötlands och
Södermanlands handelskammare, Gotlands handelskammare, Handelskammaren
i Karlstad, Handelskammaren för Örebro och Västmanlands län, Handelskammaren
i Göteborg, Västergötlands och Norra Hallands handelskammare
samt Norrbottens och Västerbottens handelskammare ökad upplysning
och propaganda för anlitande av auktoriserade mäklare. De nämnda handelskamrarna
avstyrker motionerna med undantag av den sistnämnda, som
icke uttalar någon mening.
Samtliga hörda handelskammare utom Smålands och Blekinge handelskammare
ställer sig avvisande till tanken att införa tillstånd av handelskammare
som förutsättning för att utöva fastighetsmäklaryrket. Som skäl
härtill framhålles i allmänhet dels att en höjning av yrkesstandarden bör
ske annorledes än genom skapande av ensamrätt till yrket för vissa personer,
dels att prövningen av tillståndsansökningar skulle bliva grannlaga och ömtålig.
Smålands och Blekinge handelskammare ställer sig visserligen skeptisk
mot lämpligheten att införa en lagstiftning, som uppställer auktorisation
som villkor för utövande av fastighetsmäklaryrket, men tillstyrker en
utredning, som syftar att få till stånd en sanering av fastighetshandeln,
gärna kompletterad med en förstärkning av de auktoriserade fastighetsmäkIarnas
ställning. Enligt handelskammarens mening är det icke uteslutet, att
man bör sikta på att så småningom få den yrkesmässiga fasfighetsmäklarverksamheten
beroende av tillstånd.
Skånes handelskammare framhåller att det — oavsett om tillståndstvång
är en lämplig lösning eller ej — är motiverat att undersöka läget och överväga
om det nuvarande systemet bör revideras. Enligt handelskammaren
behöver man icke gå till de i motionerna påtalade kriminella företeelserna
för att finna skäl härtill. Det är illa nog om man icke lyckas få någon märkbar
bortsållning av allmänt olämpliga personer från verksamheten. Handelskammaren
uttalar också att det nuvarande auktorisationssystemet varit i
tillämpning så pass länge, att tiden kan vara mogen att ta upp anmärkningarna
mot det och reformera önskemålen till prövning. Handelskammaren
tillstyrker därför en förutsättningslös utredning i ämnet. En utredning
tillstyrkes också av Handelskammaren i Gefle.
HSB framhåller i sitt yttrande till kommerskollegium, att de missförhållanden,
som kan förekomma vid förmedling av fastighetsaffärer, icke torde
vara allvarligare eller annorlunda än vad som kan förekomma på andra håll
mom affärs- och näringslivet. HSB finner därför utredning och lagstiftning
i ämnet icke erforderlig.
Sveriges fastighetsägareförbund och Sveriges lantbruksförbund tillstyrker
båda det i motionen framställda utredningsyrkandet under hänvisning till
Andra lagutskottets utlåtande nr 28 år 1951)
7
nuvarande förhållanden inom fastighetshandeln, som säges icke vara tillfredsställande.
I sitt yttrande till kommerskollegium tillstyrker Sveriges fastighetsmäklares
riksförbund motionerna. Beträffande det arbete förbundet nedlagt för
att få auktorisalionen känd bland allmänheten anför förbundet:
Bland annat har en annonskampanj genomförts, som hittills dragit en
kostnad av 12 å 15 000 kronor, vilket belopp för oss är en mycket stor
summa. Härvid har genom tydliga annonser i de tre stora stockholmstidningarna
och i vissa landsortstidningar påpekats att allmänheten vid köp
och försäljning bör vända sig till de auktoriserade fastighetsmäklarna, varvid
har särskilt understrukits värdet av den säkerhet som den auktoriserade
fastighetsmäklaren är skyldig att ställa.
Genom tillmötesgående från de större tidningarna inom landet har under
samlingsrubriken för fastighetsannonserna införts ett meddelande att annonser
med visst märke angiver att annonsören är av vederbörande handelskammare
auktoriserad. Härigenom har allmänheten genast kunnat märka
om annonsören är auktoriserad eller icke.
I rikstelefonkatalogernas yrkesregister är sedan åtskilliga år genomfört
en uppdelning av fastighetsmäklarna så att först finnes en rubrik ”Av handelskammare
auktoriserade fastighetsmäklare”, varefter följer rubriken
”Övriga”.
Aktiva svenska fastighetsmäklares förbund avstyrker motionerna och
framhåller att ett tillståndsförfarande skulle innebära att näringsfriheten
beskars. Förbundet riktar vidare kritik mot det sätt, på vilket auktorisation
för närvarande beviljas av handelskamrarna.
Kommerskollegium ställer sig i sitt yttrande i princip betänksam mot
varje slag av ingrepp i näringsfriheten. Kollegiet framhåller att stora faror
för denna skulle uppstå om staten skulle godtaga krav från olika yrkesgruppers
sida om införande av auktorisation som villkor för rätten att utöva
visst yrke. En sådan lagstiftning skulle givetvis icke alls ligga i linje med
den gällande lagstiftningen om motverkande av konkurrensbegränsning
inom näringslivet.
Kollegiet anför vidare.
Enligt kollegii mening innebär den nuvarande auktorisationslagstiftningen
en skälig avvägning mellan de skilda intressen som gör sig gällande på
detta område och en skärpning av den nuvarande lagstiftningen om auktorisation
av fastighetsmäklare i enlighet med vad i motionerna ifrågasättes kan
därför icke anses motiverad. Genom att även i fortsättningen sprida kännedom
om auktorisationen bör riksförbundet för övrigt kunna i än högre grad
göra allmänheten medveten om fördelarna med att anlita auktoriserade
mäklare.
Vidare må framhållas, att en bedömning av auktorisationssökandenas
kompetens, lämplighet för yrket och moraliska kvalifikationer i och för sig
är förenad med stora svårigheter, och det är givet att denna uppgift kommer
att te sig än mera maktpåliggande och ansvarsfull, om auktorisationen änd
-
8
Andni lat/utskottets utlåtande nr 2S år 1!)5,9
ras till att avse en tillståndsgivning, i vilket fall även en väsentlig skärpning
av kraven på fastighetsmäklarna måste övervägas. En sådan utveckling kan
emellertid komma att medföra att i varje fall inom vissa län tillstånd skulle
kunna givas endast till några enstaka fastighetsmäklare. För den rena landsbygden,
där fastighetsaffärer av detta slag ofta förmedlas av nämndemän
och andra personer, som gå allmänheten till handa med enklare former av
rättshjälp och som kunna antagas ofta icke komma att uppfylla de formella
föreskrifterna för tillstånd att utöva fastighetsmäklaryrket, skulle resultatet
på sina håll måhända bliva att alls inga godkända fastighetsmäklare komma
att stå till huds.
Inskrivningsdomaren i Södra Roslags domsaga förklarar, att han sällan
får kännedom om fall, då fastighetsförsäljningar lett till oberäknade besvärligheter
eller ekonomiska förluster för köparna. I intet sådant har skulden
kastats på någon fastighetsmäklare. Han anser sig därför sakna möjlighet
att närmare yttra sig i den remitterade frågan.
Sveriges fastighetsmäklares riksförbund framhåller i sitt tillstyrkande
yttrande till utskottet, att farhågorna är svårförklarliga för att det i motionerna
påyrkade tillståndssystemet skulle innebära intrång i näringsfriheten.
Det understrykes, att det ej är fråga om monopol utan att var och en som
uppfyller de uppställda kraven skall erhålla tillstånd att utöva fastighetsmäklaryrket.
Utskottet
Bestämmelser om auktorisation av fastighetsmäklare finns i kungörelse
av den 30 juni 1947. Enligt dessa bestämmelser kan den som uppfyller vissa
i kungörelsen angivna kompetenskrav av handelskammare erhålla auktorisation.
Auktoriserad mäklare står under tillsyn av handelskammare. Den
som obehörigen utgiver sig för auktoriserad fastighetsmäklare straffas med
dagsböter.
Enligt motionärerna har bestämmelserna om auktorisation icke förmått
skapa tillfredsställande förhållanden inom fastighetshandeln. Man framhåller,
att de samvetslösa mäklarnas antal tenderar mot en oroväckande
ökning, och gör gällande, att många av dem som nu utövar mäklarverksamhet
tillfogar allmänheten skada genom brott. För att komma till rätta med
dessa missförhållanden är enligt motionärernas mening en sådan lagstiftning
nödvändig, att endast den, vilken ådagalagt sin kompetens och gjort
sig känd för redbarhet samt i övrigt finnes lämplig, må utöva verksamhet
som fastighetsmäklare.
Efter tillkomsten av bestämmelserna om auktorisation av fastighetsmäklare
har riksdagen vid upprepade tillfällen, senast år 1954, avslagit motioner
med samma syfte som de förevarande. Därvid har anförts betänkligheter
mot att inom branschen skapa ett monopol, låt vara i modifierad
Andra lagutskottets utlåtande nr 28 dr 1959
9
form. Vidare har åberopats bl. a., att stora svårigheter skulle möta att på
detta område skapa klara och objektiva grunder för tillståndsgivningen.
Man har också framhållit, att mäklarmonopol skulle medföra svårigheter
för allmänheten på avsides belägna orter.
De sålunda anförda skälen är enligt utskottets mening alltjämt bärande.
Utskottet vill dessutom erinra om att en väsentlig del av missförhållandena
inom fastighetshandeln synes ligga utanför förmedlingsverksamhetens ram
och därför knappast skulle kunna motverkas av ett tillståndsförfarande.
De missförhållanden som förekommer bör kunna verksamt bekämpas genom
upplysning. Det är härvid av värde, att det finns en kår av auktoriserade
fastighetsmäklare, som allmänheten kan vända sig till.
På grund av vad sålunda anförts vill utskottet icke förorda utredning och
lagstiftning i ämnet utan hemställer,
att motionerna 1:324 och 11:396 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 28 april 1959
På andra lagutskottets vägnar:
EDVIN JACOBSSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson och
Sunne, fru Carlqvist, fru Svenson samt herrar Magnusson*, Källqvist* och
Ringaby*;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo och Lundberg, fru
Sandström*, herrar Lothigius och Johansson i Södertälje, fru Eriksson i
Ängelholm samt herrar Gustavsson i Alvesta och Svensson i Kungälv*.
* Ej närvarande vid utlåtandets justering.
2 Dihang till riksdagens protokoll 1959. 9 saml. 2 avd. Nr. 28
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.