Andra lagutskottets utlåtande nr 2.9 dr 1959
1959-05-05 · 7 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 7 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1959:29, Andra lagutskottets utlåtande nr 2.9 dr 1959
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 2.9 dr 1959
1
Nr 29
Utlåtande i anledning av väckta motioner om utredning rörande
tillfälliga utförsäljningar och realisationer.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 168 i första kammaren av herr Svärd
m. fl. samt nr 221 i andra kammaren av herr Johansson i Norrköping m. fL
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse
till Kungl. Maj :t måtte hemställa, att Kungl. Maj:t måtte låta skyndsamt
utreda problemet om tillfälliga utförsäljningar och realisationer i hela
dess vidd».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får
utskottet, i den mån redogörelse härför icke lämnas i det följande, hänvisa
till motionen II: 221.
Motionerna
Motionärernas utgångspunkt är de nu rådande svårigheterna inom textilbranschen.
Enligt motionärerna har dessa delvis sin orsak i de realisationer
och utförsäljningar av tillfällighetskaraktär som under senare år förekommit
i allt större omfattning. Denna försäljningsform och dess verkningar
beskrives i motionerna på följande sätt.
De företag som bedriver sådan tillfällighetsförsäljning uppträder i allmänhet
anonymt samt med braskande och ofta missvisande reklam och driver
sina utförsäljningar en kort tid och i tillfälligt hyrda lokaler samt drar sedan
vidare till annan ort. För att undgå konkurrensen med den bofasta detaljhandelns
sedvanliga realisationer förlägger de med förkärlek sina försäljningar
till sådana perioder, under vilka detaljhandeln normalt säljer sina
säsongvaror. Att de tillfälliga försäljningarna kommit att få en förhållandevis
stor omfattning torde bl. a. ha berott på att länsstyrelserna under de
senaste åren brukat meddela tillstånd till s. k. realisationer enligt § 9 mom. 3
näringsfrihetsförordningen efter betydligt mer liberala grunder än vad näringsfrihetsförordningen
i själva verket torde åsyfta. Den tillfälliga utförsäljningsverksamheten
under ordinarie säsonger av ej sällan mindervärdiga eller
från tidigare säsong överblivna produkter har icke blott varit ägnad att reducera
säsongförsäljningen utan även försvårat en långsiktig planering av
detaljhandelns inköp. Själva inköpsverksamheten har måst omläggas på ett
från både handelns och industriens synpunkt mindre rationellt sätt. Omfattningen
av fasta order till leverantörerna har blivit väsentligt mindre. Enligt
Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 and. Nr 29
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1959
uppgift----uppgick detaljhandelns fasta order för vår- och höstsäsong
erna
tidigare till omkring 60 procent av köpbehovet inom dambeklädnadsbransehen.
Numera lär antalet fasta order vara omkring 40 procent. Motsvarande
procentsiffror för herrbeklädnadsbranschen var förr 70 och är nu
50 procent.
Konfektionsindustrien har därmed kommit att sakna det stöd för sin
egen planering och tillverkning som den fasta orderstocken utgör. P2n förlängning
och accentuering av säsongskarvarna har uppkommit inom konfektionsindustrien.
Producenterna har visserligen sökt överbrygga dessa
genom lagertillverkning, men för den modebetonade bransch varom här är
fråga är sådan tillverkning alltid förenad med risker. Det har nämligen visat
sig, att lagertillverkade varor ofta måst säljas till priser, som icke ens täckt
och stundom avsevärt understigit tillverkningskostnaderna. Den här angivna
utvecklingen och de ekonomiska påfrestningar för vilka företagen sedan
länge av andra orsaker varit utsatta har lett till en tilltagande tendens att
bemöta säsongskarvproblemet med permitteringar. Nämnda företeelse inom
konfektionsindustrien återverkar i sin tur på textilindustrien, som även den
ser den fasta orderstocken nedgå och därför får svårare att ekonomiskt
planera sin produktion.
Motionärerna hävdar vidare, att utvecklingen med tillfälliga utförsäljningar
och realisationer är ägnad att leda till skadliga konsekvenser för konsumenterna,
även om enstaka kvantiteter på detta sätt kunnat säljas till
exceptionellt låga priser. Motionärerna fortsätter:
Den bofasta detaljhandeln inom textil- och konfektionshandeln representerar
varukännedom och branschkunskap. Den måste ta hänsyn till den fasta
kundkretsen och vara medveten om sitt ansvar mot konsumenterna. Ett motsvarande
incitament till ett ansvarskännande uppträdande är uppenbarligen
i regel icke för handen hos företag, som genom tillfälliga realisationer och
utförsäljningar söker kontakt med en ständigt ny publik. Möjligheter att
framställa reklamationer och att ernå rättelse i förhållande till tillfällighetsförsäljaren
saknas i regel. Åtskilliga exempel finnes på att dessa företag
missvisande eller helt felaktigt betecknat vanliga försäljningar som konkursrealisation,
försäljning av brandskadade varor eller dylikt för att ge allmänheten
intryck av lägre prissättning än den som faktiskt tillämpas.
I motionerna framhålles vidare, att gällande lagstiftning inte är tillräckligt
effektiv, när det gäller att bekämpa illojala konkurrensförfaranden.
Motionärerna berör härefter dels det utredningsarbete i fråga om bekämpningen
av illojala konkurrensförfaranden som bedrives av varumärkes- och
firmautredningen, dels näringsrättsutredningens förslag rörande tillfälliga
utförsäljningar och den överarbetning av dessa förslag som företages av
1958 års näringsrättssakkunnige. Vidare omnämner motionärerna textilutredningen
och dess arbetsuppgifter. Avslutningsvis anför motionärerna följande.
Oavsett vad sålunda förekommit finner vi det angeläget att på nytt bringa
frågan inför riksdagen. Realisationsproblemet har flera aspekter. Ur den
illojala konkurrensens synpunkt måste en lösning sökas, som tillgodoser
Andra lagutskottets utlåtande nr 29 dr 1959
3
konsumentens krav på skydd mot fingerade realisationer. Redan 1915 uttalade
patentlagstiftningskommittén, att fingerade realisationer kunde betecknas
som den praktiskt farligaste formen för illojal reklam och illojal konkurrens
över huvud taget. Ur samma synpunkt har den lojala yrkesutövaren
ett berättigat intresse att skyddas mot sådana realisationer, som kan anses
utgöra otillbörliga konkurrensmetoder. Slutligen måste problemet angripas
även med beaktande av här ovan påvisade närings- och socialpolitiska
aspekter. Även om varumärkes- och firmautredningen numera får anses ha
fått i uppdrag att upptaga även realisationer och tillfällighetsutförsäljningar,
torde det vara i varje fall tveksamt, huruvida det ens enligt de utvidgade
direktiven kan tillkomma varumärkes- och firmautredningen att taga upp
de närings- och socialpolitiska aspekterna på problemet. En eventuell reglering
på här berörda område måste dessutom anses i hög grad angå det
utredningsarbete som samtidigt fullgöres av 1958 års näringsrättssakkunnige.
Denne har enligt sina direktiv att överarbeta näringsrättsutredningens
förslag, vilka emellertid, vad angår frågan om tillfällighetsförsäljningarna,
uppenbarligen icke i tillräcklig grad beaktat de synpunkter som här ovan
närmare utvecklats.
Enligt vår uppfattning kräves sålunda nytt initiativ från Kungl. Majrts
sida för att föreliggande fråga skall kunna bli allsidigt och fullständigt utredd.
Vi vill för den skull förorda, att riksdagen hemställer om vidgade
direktiv till antingen varumärkes- och firmautredningen eller 1958 års
näringsrättssakkunnige, så att en dylik utredning snarast möjligt må kunna
komma till stånd. Därvid bör självfallet den av de två sittande utredningarna,
till vilken uppdraget lämnas, intimt samarbeta med den andra.
Huvuddragen i gällande bestämmelser m. m.
Önskemålet om utredning rörande tillfälliga utförsäljningar och realisationer
berör två spörsmål. Dels åsyftas en begränsning i rätten att anordna
realisationer och utförsäljningar. Dels är det fråga om att stävja oriktiga
eller eljest vilseledande realisations- eller utförsäljningserbjudanden.
Beträffande rätten att anordna tillfällig utförsäljning å annan ort än där
vederbörande efter anmälan inrättat kontor av stadigvarande beskaffenhet
finns bestämmelser i 9 § 3 mom. näringsfrihetsförordningen. Sådan försäljning
får inte äga rum utan tillstånd av länsstyrelse. Om tillstånd meddelas,
är vederbörande skyldig att efter länsstyrelsens bestämmande erlägga avgift,
som skall tillkomma kommunen, där försäljningen sker. Avgiften skall bestämmas
till mellan 25 och 500 kr.
Någon särskild reglering av tillfälliga utförsäljningar eller realisationer
på ort, där vederbörande inrättat kontor, finnes icke.
Bestämmelser, som är ägnade att motverka oriktiga eller vilseledande realisations-
eller utförsäljningserbjudanden, finns i lagen med vissa bestämmelser
mot illojal konkurrens. Enligt 1 § kan straff och skadeståndspåföljd
drabba den som under utövning av näringsverksamhet i reklam, riktad till
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1959
ett större antal personer, lämnar oriktig uppgift, ägnad att framkalla intryck
av att hans anbud är fördelaktigt. Det fordras ej att de till vilka reklamen
riktats blivit vilseledda av den felaktiga uppgiften. Det räcker med att reklamen
är ägnad att vilseleda. Den oriktiga uppgiften skall avse annonsörens
vara eller verksamhet. Slutligen kräves, dels att uppgiften lämnats ”i uppenbar
strid mot god affärssed”, dels att annonsören åtminstone bort känna till
att uppgiften var oriktig.
Utredningar på förevarande område
År 1958 tillkallades textilutredningen. Den synes emellertid inte ha att
direkt syssla med de av motionärerna angivna problemen. Enligt direktiven
bör utredningen inte inriktas på statliga stödåtgärder utan på egna saneringsåtgärder
inom branschen.
Frågan om en ny lagstiftning mot illojal konkurrens utredes för närvarande
av varumärkes- och firmautredningen. Riksdagen har i anledning
av motion (II: 247) vid 1958 års riksdag i enlighet med andra lagutskottets
hemställan (utlåtande nr 5) givit Kungl. Maj :t till känna bl. a., att det
syntes önskvärt att nämnda utredning upptar spörsmålet om en översyn av
lagstiftningen om illojal konkurrens med förtur vid övervägande av återstående
utredningsfrågor. Riksdagens skrivelse i ämnet (nr 149) har överlämnats
till utredningen.
Enligt riksdagsberättelsen till 1959 års riksdag har utredningen i en promemoria
sammanställt de frågor, som främst bör övervägas vid en fullständig
revision av konkurrenslagstiftningen. Bland frågorna finnes följande.
”Bör i en ny lag mot illojal (otillbörlig) konkurrens intagas särskilda
bestämmelser rörande utförsäljningar och realisationer och vad bör dessa
i så fall innehålla?” Promemorian har överlämnats till näringslivets organisationer
med begäran om synpunkter och önskemål i fråga om ny lagstiftning
mot illojal konkurrens.
Näringsrättsutredningen avlämnade 1957 förslag till ny näringslagstiftning.
Häri behandlades det av motionärerna väckta spörsmålet, huruvida
och i vilken omfattning tillfälliga utförsäljningar borde tillåtas. Utredningen
framlade två alternativ till lagstiftning, det ena innebärande att för tillfällighetsförsäljningar
skulle endast krävas en förhandsanmälan till handelsregistret,
samt det andra att nuvarande system med tillståndsgivning av
länsstyrelse i stort sett skulle bibehållas. Utredningen anför om förevarande
problem bl. a.:
Problemet angående lämplig och rationell anordning av varudistributionen
har som bekant under de senare åren varit föremål för utredning bl. a.
av Varudistributionsutredningen. I sitt betänkande (SOU 1955:16) utgick
utredningen ifrån att samhället i så måtto skulle förhålla sig neutralt gent
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 29 dr 1959
5
emot olika distributionsformer inom handeln att de finge konkurrera sinsemellan
på lika villkor. Däremot skulle ett samhälleligt organ noga följa
prisutvecklingen och vid konstaterande av en prisstelhet eller en prisutveckling,
förorsakad av konkurrensbegränsning, anmäla förhållandet till vederbörande
myndighet i och för åtgärder.
Denna allmänna uppläggning av principfrågan finner sig Näringsrättsutredningen
kunna dela. Samhället bör ej genom sin lagstiftning slå vakt
om någon viss distributionsform t. ex. den s. k. bofasta handeln och hålla
andra distributionsformer tillbaka. Alla distributionsformer böra tillåtas
konkurrera och på längre sikt blir resultatet sannolikt att olika distributionsformer
komma att bestå vid sidan av varandra och betjäna olika delar av
kundkretsen.
Emot denna tankegång har inom Näringsrättsutredningen från handelskammarhåll
och från håll som företräder den privata detaljhandelns intressen
framhållits, att detta resonemang möjligen kunde äga tillämpning
på kringföringshandeln men i varje fall icke kunde gälla tillfällighetsförsäljningarna,
som icke hade någon egentlig uppgift att fylla inom varudistributionen.
Denna försäljningsforin utnyttjades av handelns marodörer, som
därmed inkasserade en lätt vunnen vinst och sedan de utnyttjat chanserna
försvunno till en annan marknad. Denna distributionsform borde ej av samhället
understödjas genom att dess utövare tillfälligtvis bereddes förtjänstmöjligheter
på varudistributionens område till förfång för den bofasta handeln.
Tillfällighetsförsäljningar borde medgivas endast där särskild anledning
förelåge, såsom i anledning av brand, haveri e. d.
Häremot kan göras gällande, att berörda företeelser förekomma inom alla
näringsformer och att staten ej har anledning att undertrycka någon av
dem blott därför att missbruk därav kan ske av olämpliga personer. Otvivelaktigt
förekommer också ibland dem som bedriva tillfällighetsförsäljningar
såsom yrke fullt hederliga och aktningsvärda personer, som det icke finns
anledning att ställa sämre än den bofasta handelns utövare.
Det har särskilt framhållits att textilkrisen i sina verkningar försvårats
genom den möjlighet att med vederbörligt tillstånd anordna ”realisationer”
som nu funnits. Emellertid är det svårt att inse att man genom höjda priser
— och det är ju dit man vill komma — skulle haft större utsikter att vinna
avsättning för det överskott av konfektionsvaror, som funnits, och det är
ju detta överskott, som måste vinna avsättning för att en sanering av textilindustriens
förhållanden skall komma till stånd.
1958 tillkallades 1958 års näringsrättssakkunnige för att göra en överarbetning
av näringsrättsutredningens förslag. Den sakkunnige har särskilt
att utreda frågan om utländska medborgares rätt att här i riket driva näring,
vilken fråga inte behandlats av näringsrättsutredningen. Utredningsarbetet
beräknas kunna slutföras under 1959.
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 29 dr 1959
Framställning till Konungen
I skrivelse till Konungen den 30 oktober 1958 har Sveriges textilhandlareförbund,
Textilgrossisternas riksförbund, Handelsanställdas förbund, Konfektionsindustriöreningen,
Svenska beklädnadsarbetareförbundet, Textilrådet
och Svenska textilarbetareförbundet hemställt, att Kungl. Maj :t måtte
vidtaga åtgärder i syfte att åstadkomma bl. a. restriktivare tillämpning av
bestämmelserna i 9 § 3 mom. näringsfrihetsförordningen. Såsom skäl härför
anfördes i stort sett samma synpunkter som i de föreliggande motionerna.
Över skrivelsen avgav näringsfrihetsrådet utlåtande den 12 februari 1959.
Rådet yttrade därvid:
Åtgärder av den natur som sålunda ifrågasatts innefattar inskränkningar
i näringsfriheten. Ur de synpunkter näringsfrihetsrådet har att företräda
kan de föreslagna åtgärderna icke tillstyrkas.
Textilbranschen befinner sig i ett svårt läge med bl. a. driftsinskränkningar
och arbetslöshet. Dessa svårigheter torde emellertid bottna i andra
omständigheter än de i skrivelsen angivna företeelserna. Näringsfrihetsrådet
vill erinra om att textilbranschens problem för närvarande utredes i
särskild ordning.
Kungl. Maj:t har i beslut den 6 mars 1959 förklarat skrivelsen icke föranleda
någon åtgärd utöver tillsättandet av textilutredningen. Beslutet är
av följande lydelse.
Kungl. Maj:t, som den 21 november 1958 bemyndigat chefen för handelsdepartementet
att tillkalla särskilda utredningsmän för att verkställa utredning
och framlägga förslag rörande åtgärder i syfte att stärka den svenska
textilindustriens konkurrenskraft på längre sikt, finner framställningen
icke föranleda någon Kungl. Maj :ts vidare åtgärd.
Utskottet
I motionerna begäres utredning angående tillfälliga utförsäljningar och
realisationer. Bakgrunden till detta yrkande är de rådande svårigheterna
inom textilbranschen. Motionärerna tänker sig att dessa svårigheter åtminstone
delvis skulle avhjälpas, därest rätten att anordna tillfälliga utförsäljningar
begränsades. Vidare anser motionärerna, att en effektivare lagstiftning
mot illojal konkurrens skulle verksamt bidraga till att råda bot på
förevarande krissituation.
Frågan om i vilken utsträckning tillfälliga utförsäljningar bör tillåtas har
ingående behandlats av näringsrättsutredningen i dess år 1957 avlämnade
betänkande. Utredningens förslag är för närvarande föremål för överarbetning
av 1958 års näringsrättssakkunnige, vars arbete beräknas vara slut
-
Andra lagutskottets utlåtande nr 29 år 1959
7
fört under innevarande år. Med hänsyn härtill saknas enligt utskottets mening
skäl att föranstalta om ytterligare utredning av denna fråga.
Vad härefter angår frågan om effektivisering av lagstifningen mot illojal
konkurrens vill utskottet nämna, att denna ingår i det utredningsuppdrag
som anförtrotts varumärkes- och firmautredningen. Till utredningen har
överlämnats 1958 års A-riksdags skrivelse nr 149 till Kungl. Maj :t i vilken
åberopades andra lagutskottets utlåtande nr 5. Häri uttalade utskottet, att
det syntes önskvärt att utredningen upptog spörsmålet om översyn av lagstiftningen
om illojal konkurrens med förtur vid övervägande av återstående
utredningsfrågor. Utredningen har också påbörjat utredningsarbetet
på förevarande område. Med hänsyn till dessa förhållanden får enligt utskottets
mening motionärernas önskemål om utredning av frågan om effektivisering
av lagbestämmelserna mot illojal konkurrens anses tillgodosett.
Enligt utskottets mening torde de rådande svårigheterna inom textilbranschen
ha sin huvudsakliga orsak i andra förhållanden än dem som åberopas
i motionerna. Utskottet vill i sammanhanget erinra om att frågan om
lämpliga vägar att övervinna dessa svårigheter för närvarande undersökes
av den år 1958 tillkallade textilutredningen.
Vidare vill utskottet omnämna, att näringslivet genom egna organ bedriver
verksamhet, som är ägnad att sanera förhållandena på förevarande område.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, 1:168 och 11:221, icke måtte
föranleda någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 5 maj 1959
På andra lagutskottets vägnar:
EDVIN JACOBSSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, fru
Carlqvist, fru Svenson, fru Hamrin-Thorell, herrar Lars Larsson, Kaijser
och Källqvist;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg,
Lundberg, Lothigius, fröken Höjer, herrar Johansson i Södertälje, Wahrendorff
och Svensson i Kungälv.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.