Utlåtande i anledning av väckta motioner om lagfäst rätt till arbete, m.m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 15 i första kammaren av herr öhman och herr Persson, Helmer, samt nr 19 i andra kammaren av herr Hagberg m.fl.
1959-05-08 · 4 sidor, varav 4 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,2 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: alla 4 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1959:30, Utlåtande i anledning av väckta motioner om lagfäst rätt till arbete, m.m. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 15 i första kammaren av herr öhman och herr Persson, Helmer, samt nr 19 i andra kammaren av herr Hagberg m.fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1959
1
Nr 30
Utlåtande i anledning av väckta motioner om lagfäst
rätt till arbete, m.m.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen
väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 15 i första kammaren av
herr öhman och herr Persson, Helmer, samt nr 19 i andra kammaren av
herr Hagberg m.fl.
I motionerna, Ailka är likalydande, har hemställts,
»att riksdagen i skrivelse till Kungl. Maj:t uttalar, att Kungl. Maj:t äntligen
utformar direktiv för den utredning i sysselsättningsfrågan, som tillsattes
i juni månad 1958, och att dessa i huvudsak följer de synpunkter och
riktlinjer som ovan anförts, samt
att regeringen i de avseenden, där riksdagens medverkan erfordras,
såsom exempelvis beträffande lagstiftning om rätt till arbete och 40 timmars
arbetsvecka, skyndsamt inkommer med förslag.»
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sina yrkanden
får utskottet hänvisa till motionen I: 15.
Lagstiftning om rätt till arbete
Sina yrkanden om lagstiftning om rätt till arbete har motionärerna preciserat
i följande punkter.
»1) Envars rätt till arbete, till fritt val av sysselsättning, till rättvisa och
tillfredsställande arbetsförhållanden och till skydd mot arbetslöshet förankras
i lag.
2) Samhälleliga planeringsåtgärder för upprätthållande av produktion
och full sysselsättning inledes.
3) Kapitalisterna fråntages rätten att enväldigt avgöra om företag skall
fortsätta driften eller slå igen. Där de vägrar att hålla i gång samhällsviktig
produktion övertar samhället företagen och driver dem i egen regi.
4) Lagfäst skyldighet för företag att varsla om förändringar av driften i
så god tid, exempelvis två månader innan de skall verkställas, så att arbetsmarknadsstyrelsen
kan överväga och vidtaga lämpliga åtgärder.»
Riksdagen behandlade vid 1958 års B-riksdag en motion (I: B 126) med
samma yrkanden som de ovan angivna. I enlighet med andra lagutskottets
hemställan (utlåtande nr B 17) föranledde motionen inte någon riksdagens
åtgärd. I sitt utlåtande anförde utskottet bl. a.:
658 59 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 30
2 Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1959
I motionen hemställes om lagstiftning, vari fastslås envars rätt till arbete,
till fritt val av sysselsättning, till rättvisa och tillfredsställande arbetsförhållanden
och till skydd mot arbetslöshet. En sådan deklaration överensstämmer
med artikel 23 moment 1 i Förenta Nationernas förklaring om människans
rättigheter. Frågan om lagstiftning på grundval av nämnda stadgande
har tidigare behandlats av riksdagen. I enlighet med vad utskottet
hemställt har riksdagen därvid förklarat, att sådan lagstiftning icke borde
komma i fråga. Såsom skäl härför har anförts, att den svenska arbetslagstiftningen,
liksom i regel den svenska lagstiftningen över huvud taget, icke
innehåller sådana allmänna deklarationer som de i förklaringen om de
mänskliga rättigheterna uppställda samt att strävandena i vårt land i stället
inriktas på utformningen av de åtgärder, som ger de allmänna grundsatserna
konkret innehåll, såsom i förevarande hänseende åtgärder till tryggande
av en god och jämn sysselsättning, främjande av yrkesutbildning, åstadkommande
av effektiv arbetsförmedling, beredande av arbete vid kriser,
m. m. Utskottet anser de anförda skälen alltjämt äga giltighet.
Vad så angår frågan om lagstiftning rörande samhälleliga planeringsåtgärder
för upprätthållande av produktion och full sysselsättning vill utskottet
hänvisa till att problemen rörande produktionens och den fulla sysselsättningens
upprätthållande är föremål för övervägande av den år 1955
tillkallade stabiliseringsutredningen. Vidare må erinras om att nämnda
problem fortlöpande följes av den efter förslag av Landsorganisationen i
Sverige i maj 1958 tillkallade s. k. sysselsättningsberedningen. Enligt utskottets
mening saknas skäl att tillgripa lagstiftningsåtgärder på ifrågavarande
område.
Vidkommande slutligen yrkandet om att i lag skall föreskrivas skyldighet
för företag att varsla om planerade förändringar av driften i så god tid,
exempelvis två månader i förväg, att arbetsmarknadsmyndigheterna kan
överväga och vidta lämpliga åtgärder, vill utskottet erinra om att denna
fråga vid tidigare tillfällen behandlats av riksdagen i anledning av motioner
med liknande yrkanden. Dessa har därvid i enlighet med utskottets hemställan
icke vunnit riksdagens bifall. I sin motivering härför har utskottet
hänvisat till att mellan arbetsmarknadsstyrelsen samt organisationer å arbetsgivarsidan
sedan flera år förelegat en överenskommelse om underrättelse
till arbetsmarknadsorganen vid driftsnedläggelse och driftsinskränkning
m. in. Vidare har anförts, att arbetsmarknadsstyrelsen — som förutsatts
uppmärksamt följa tillämpningen av överenskommelsen och taga de initiativ
förhållandena på området kunde påkalla — icke påfordrat någon ändring i
överenskommelsen eller hemställt att denna skulle ersättas med lagstiftning.
Någon ändring i de förhållanden som sålunda åberopats såsom skäl
för "tidigare avslagsbeslut i ämnet har, såvitt utskottet kan finna, icke inträffat.
Ej heller i övrigt har förekommit något, som kan motivera ett ändrat
ställningstagande från riksdagens sida till förevarande fråga.
Beträffande vad som tidigare förekommit beträffande denna fråga får
utskottet hänvisa till andra lagutskottets utlåtande B 17/1958.
Sysselsättningsberedningen
I skrivelse till Konungen den 12 maj 1958 hemställde Landsorganisationen
i Sverige om tillsättande av en beredning för sysselsättningsfrågor.
Landsorganisationen anförde därvid bl. a.:
3
Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1959
Landssekretariatet har vid tidigare överläggningar med regeringen konstaterat
fullt samförstånd om nödvändigheten att trygga den fulla sysselsättningen.
Sekretariatet har med tillfredsställelse iakttagit den stigande
aktivitet, som regeringen och arbetsmarknadsmyndigheterna visat när det
gällt att söka bemästra de aktuella sysselsättningssvårigheterna. Enligt vår
mening skulle effekten av dessa strävanden ytterligare förstärkas, om åtgärderna
för att trygga den fulla sysselsättningen samordnades av en beredning
under ordförandeskap av en regeringsledamot och bestående av företrädare
för det allmänna, näringslivet och arbetsmarknadsorganisationerna.
Beredningens uppgift skulle vara att aktivt medverka i planeringen och
genomförandet av de sysselsättningsstimulerande åtgärderna.
Enligt pressmeddelande den 5 juni 1958 tillkallades av socialminister
Torsten Nilsson den av Landsorganisationen föreslagna beredningen. Denna,
som är ett led i åtgärderna att trygga den fulla sysselsättningen, består av
socialministern som ordförande, statssekreteraren i finansdepartementet,
chefen för arbetsmarknadsstyrelsen samt representanter för arbetsmarknadens
parter.
40 timmars arbetsvecka
Vid 1957 års riksdag beslöts en förkortning av arbetstiden i allmänhet
från 48 timmar till 45 timmar i veckan. Arbetstidsförkortningen bestämdes
skola genomföras med en timme vid början av ettvart av åren 1958, 1959
och 1960. I och med ingången av år 1960 skall alltså den beslutade arbetstidsförkortningen
vara helt genomförd.
Utskottet
I föreliggande motioner begäres lagstiftning om rätt till arbete in. m. i
enlighet med vad ovan angivits. Riksdagen har senast under förliden höst
behandlat en motion med samma yrkanden och därvid i enlighet med andra
lagutskottets hemställan inte funnit anledning vidtaga någon åtgärd på
grund av motionen. Något skäl för ett ändrat ställningstagande till yrkandena
föreligger enligt utskottets mening icke.
Motionärerna begär vidare, att 40 timmars arbetsvecka måtte införas.
År 1957 beslöts en förkortning av arbetstiden i allmänhet från 48 timmar
till 45 timmar i veckan att genomföras successivt vid början av ettvart av
åren 1958, 1959 och 1960. Alt nu, innan den beslutade arbetstidsförkortningen
helt genomförts och tillräckliga erfarenheter därav kunnat vinnas,
genomföra en ytterligare arbetstidsförkortning finner utskottet inte tillrådligt.
Enligt motionärerna bör direktiv utfärdas för den i juni 1958 tillsatta
utredningen i sysselsättningsfrågan. Härmed torde avses den s. k. sysselsältningsberedningen.
Sysselsättningsberedningens arbetsuppgifter är emellertid
inte att utreda sysselsättningsproblemen utan att fortlöpande följa
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 30 år 1959
läget på arbetsmarknaden. Härvid torde beredningen ha att aktivt medverka
i planeringen och genomförandet av de sysselsättningsstimulerande
åtgärderna. För detta beredningens arbete synes det vara varken erforderligt
eller lämpligt med särskilda direktiv. Utskottet vill i detta sammanhang
hänvisa till att frågan om åtgärder för upprätthållande av full sysselsättning
är föremål för överväganden inom stabiliseringsutredningen.
Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,
att förevarande motioner, I: 15 och II: 19, icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 8 maj 1959
På andra lagutskottets vägnar:
EDVIN JACOBSSON
Vid detta ärendes behandling har närvarit
från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, Sunne,
fru Carlqvist, fru Svenson*, herrar Mannerskantz, Lars Larsson och Källqvist*;
från
andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Nilsson i Göteborg*,
fröken Sandell, herr Lothigius, fröken Höjer, herrar Johansson i Södertälje,
Gustavsson i Alvesta och Svensson i Kungälv.
• Ej närvarande vid utlåtandets justering.
Sthlm 1959. K. L. Beckmans Boktr.
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.