Sök i Ratio Lex

Utlåtande angående väckta motioner om viss ändring i bidragsförskottslagen. Andra lagutskottet har till behandling förehal t två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 40 i första kammaren av fru HamrinThorell och herr Sunne och nr 56 i andra kammaren av fröken Höjer och fröken Elmén.

1959-05-08 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,4 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1959:33, Utlåtande angående väckta motioner om viss ändring i bidragsförskottslagen. Andra lagutskottet har till behandling förehal t två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 40 i första kammaren av fru HamrinThorell och herr Sunne och nr 56 i andra kammaren av fröken Höjer och fröken Elmén.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1950

1

Nr 33

Utlåtande angående väckta motioner om viss ändring i bidragsförskottslagen.

Andra lagutskottet har till behandling förehal t två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 40 i första kammaren av fru HamrinThorell

och herr Sunne och nr 56 i andra kammaren av fröken Höjer och

fröken Elmén.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, att riksdagen måtte

besluta om sådana författningsändringar, att bidragsförskott — för det fall

såväl barnets fader som dess moder är skyldig att utgiva underhållsbidrag

— kan utgå med högst 720 kronor för år för var och en av föräldrarna.

Beträffande de skäl motionärerna åberopat till stöd för sitt yrkande får

utskottet hänvisa till motionen 11:56.

över motionerna har utskottet, i den ordning 46 § riksdagsordningen

föreskriver, inhämtat yttrande från statskontoret och socialstyrelsen, varjämte

på utskottets begäran yttrande avgivits av Svenska stadsförbundet

och Svenska landskommunernas förbund.

Gällande bestämmelser

Bestämmelserna om bidragsförskott återfinnes i lagen den 11 juni 1943

om förskottering av underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslagen).

Enligt denna lag äger barn, vars fader eller moder enligt rättens beslut eller

skriftligt, av två personer bevittnat avtal är pliktig att till fullgörande av

lagstadgad underhållsskyldighet utgiva underhållsbidrag till barnet, rätt

att, om den underhållsskyldige underlåter att betala förfallet belopp, av

allmänna medel erhålla förskott å underhållsbidraget (bidragsförskott).

Bidragsförskott utgår emellertid ej till barn, vars föräldrar sammanbor, eller

till barn, som bor tillsammans med den underhållsskyldige (1 §). börskottet

utges längst till dess barnet fyller 16 år (2 §). Ansökning om bidragsförskott

prövas, om förskottet avser underhållsbidrag, som barnets fader

är skyldig att utgiva, av barnavårdsnämnden i den kommun där barnets

moder är mantalsskriven och, om förskottet avser underhållsbidrag, som

modern är skyldig utgiva, av barnavårdsnämnden i den kommun där fadern

It i han il till riksdagens protokoll 1950. 9 samt. 2 and. Nr 3.1

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1959

är mantalsskriven 3 §). Bidragsförskott utgår med det belopp, som den bidragsskyldige

enligt rättens beslut eller avtalet är skyldig utgiva i underhållsbidrag,

dock med högst 720 kronor om året (8 §). För lämnat bidragsförskott

inträder den barnavårdsnämnd, som utgivit förskottet, i barnets

rätt till underhållsbidrag gentemot den underhållsskyldige (15 §). Kostnaden

för bidragsförskott bestrides, i den mån ersättning härför ej kunnat

uttagas av den underhållsskyldige, till tre fjärdedelar av staten och eu fjärdedel

av den kommun, vars barnavårdsnämnd beviljat förskottet (20 §).

I lagen den 31 maj 1957 om utfyllnad av vissa underhållsbidrag gives

bestämmelser för det fall fader eller moder enligt beslut, som av domstol

meddelats före den 1 april 1957, eller enligt skriftligt, av två personer bevittnat

avtal, som slutits före sagda dag, är pliktig att utgiva underhållsbidrag

till barn och underhållsbidraget icke uppgår till 720 kronor för år räknat.

Barnet äger då av allmänna medel erhålla vad som brister i sist nämnda

belopp. Vad angår administration, utbetalning in. in. gäller i huvudsak samma

bestämmelser som i bidragsförskottslagen.

Historik

Före 1956 avsåg bidragsförskottslagen endast underhållsbidrag, som barnets

fader underlät att betala. Detta år framställdes i proposition nr 20 förslag

om att sådant förskott skulle kunna utgå även i fall, då bidragsskyldigheten

åvilade barnets moder och hon underlät att fullgöra sin skyldighet. I

enlighet med andra lagutskottets förslag (utlåtande nr 3) biföll riksdagen

propositionen. Vid förarbetena till denna lagändring synes ej särskilt ha

uppmärksammats frågan om med vilket belopp bidragsförskott högst skulle

kunna utgå för det fall både fader och moder var skyldiga att utgiva underhållsbidrag

till barnet. Ej heller synes motsvarande fråga ha behandlats

när lagen om utfyllnadsbidrag år 1957 antogs (se prop. nr 139 och andra

lagutskottets utlåtande nr 30). Det kan dock nämnas att föredragande departementschefen

i propositionen anförde följande:

I dagens läge anser jag det angelägnast, att tillgängliga resurser inriktas

på att bistå de sämst ställda inom gruppen ensamstående ogifta och frånskilda

med barn genom att lägga en fast grund under deras ekonomi. Om

man därvid utgår från att ett barn i dagens samhälle skulle behöva minst

60 kronor i underhållsbidrag per månad från den föräldrapart, som inte

sammanbor med barnet, så kan samhället inte tydligare ge den principen

till känna bland föräldrar och myndigheter, som bar till uppgift att bevaka

barnens intressen, än genom ett temporärt ekonomiskt stöd till avveckling

av den bottensats av lägre underhållsbidrag, som regleras av nu löpande,

vanligen gamla avtal och domstolsbeslut. Detta bör ske genom att barnet

tillförsäkras skillnaden mellan bidragsförskottets maximibelopp — här föreslaget

till 60 kronor i månaden — och det bestämda lägre underhållsbidraget

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1959

3

i alla de fall, där underhållsbidraget har fastställts före ett visst datum

---.

Ett utfyllnadsbidrag i denna form tar uteslutande sikte på barnets behov---.

Frågan om det i 8 § bidragsförskottslagen angivna maximibeloppet skulle

anses gälla det sammanlagda belopp, varmed bidragsförskott kunde utgå,

där sådant förskott utgick för uteblivet underhållsbidrag från såväl fadern

som modern, blev föremål för prövning av regeringsrätten år 1957. I utslag

den 28 november detta år besvarade domstolens majoritet denna fråga jakande.

Ett regeringsråd var skiljaktig och anförde bl. a.:

Enligt 1 § bidragsförskottslagen avses med bidragsförskott förskott å det

underhållsbidrag som fadern eller modern till ett barn är pliktig men underlåter

att utgiva. Härav följer att, om såväl fadern som modern underlåter

att betala förfallet bidragsbelopp, barnet äger erhålla bidragsförskott

å vart och ett av de båda underhållsbidragen.

Stadgandet i 8 § samma lag rörande det belopp, varmed bidragsförskott

skall utgå, måste för det fall att förskott skall utgå å underhållsbidrag från

såväl fadern som modern enligt sin ordalydelse innebära, att stadgandet gäller

beträffande ettvart av förskotten.

Om, det oaktat, den i stadgandet ingående begränsningsregeln vore avsedd

att gälla beträffande de båda bidragens sammanlagda belopp, skulle ytterligare

bestämmelser vara erforderliga rörande ej mindre fördelningen av

maximibeloppet på de båda underhållsbidragen än även, därest jämlikt 3 §

i lagen olika barnavårdsnämnder hava att — måhända samtidigt — pröva

ansökningarna om bidragsförskott, å vilken av nämnderna det skulle ankomma

att besluta om denna fördelning. Det vore jämväl önskvärt att ett

stadgande funnes till förhindrande av att två nämnder, varandra ovetande,

beviljade samma barn bidragsförskott till ett sammanlagt belopp överstigande

det enligt lagen tillåtna. Då bestämmelser av nyss angiven innebörd

saknas, bör 8 § bidragsförskottslagen icke tolkas annorledes än efter sin

ordalydelse.

Vad angår utfyllnadsbidraget har regeringsrätten i två utslag den 20 februari

1958 intagit den ståndpunkten, att sådant bidrag icke kan utgå med

mindre det sammanlagda bidraget från föräldrarna understiger det i lagen

angivna maximibeloppet, 720 kronor.

Remissyttranden

Statskontoret avstyrker bifall till motionerna och framhåller, att något

uttalat behov av en författningsändring i enlighet med förslaget icke synes

föreligga. Ämbetsverket anför:

Enligt vad statskontoret under hand inhämtat förekomma för närvarande

i Stockholm endast ett tiotal fall av det slag, motionerna avse, vilket beräknas

motsvara ett hundratal för hela landet. Övervägande antalet barn, som

här äro i fråga, äro omhändertagna av kommunen. Beträffande kommunens

rätt att för omhändertaget barn uttaga ersättning av barnets fader eller

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1959

moder gäller, att ersättning icke i något fall må uttagas med högre belopp

än 1 000 kronor för år räknat. Därest en ändring i enlighet med motionärernas

önskemål skedde, skulle det alltså bliva möjligt att i vissa fall få ut

högre bidragsförskott, än som sedan skulle kunna återkrävas av för barnet

underhållsskyldig person.

Socialstyrelsen erinrar i sitt yttrande inledningsvis om att det främsta

motivet till 1956 års tidigare nämnda ändring i bidragsförskottslagen torde

ha varit, att möjligheten att erhålla bidragsförskott kan vara av lika stor

betydelse i de fall, där fadern är vårdnadshavare och i denna egenskap vårdare

för barnet, som i det fall där motsatt förhållande råder.

Styrelsen fortsätter:

Ingenting säges i förarbetena om de barn och deras intressen, vilka som

vårdnadshavare har en särskilt förordnad förmyndare och som för sin försörjning

är beroende av underhållsbidrag från både fadern och modern.

Socialstyrelsen tyder detta förhållande så, att existensen av denna grupp av

barn blivit förbisedd. Gruppen finns emellertid, även om den är relativt liten,

och i fall, där båda underhållsbidragen uteblir, har dessa barn vanligen

i högre grad än andra behov av samhällets hjälp i form av bidragsförskott.

I normalfallen förutsättes, att den ena förälderns bidrag till barnets försörjning

kommer barnet till godo i form av personlig omvårdnad eller eljest

i annan form än som underhållsbidrag. I här ifrågavarande fall representerar

underhållsbidragen föräldrarnas hela försörjningsskyldighet gentemot

barnet. Detsamma gäller om bidragsförskottet, när detta ersätter båda underhållsbidragen.

Visserligen kan enligt förenämnda rättsfall bidragsförskott

utgå samtidigt på både faderns och moderns bidrag, men då det sammanlagda

förskottet icke får överstiga 720 kronor per år, det vill säga maximibeloppet

i normalfallen, är barnets behov likväl icke fyllt. Socialstyrelsen

delar motionärernas uppfattning, att rättvise- och rimlighetsskäl talar

för att de barn, varom här är fråga, ges möjlighet till bidragsförskott på

vart och ett av underhållsbidragen från föräldrarna med ett belopp motsvarande

underhållsbidragets storlek, dock högst 720 kronor per år. Det sammanlagda

bidragsförskottet till ett barn bör sålunda kunna uppgå till högst

1 440 kronor per år.

Styrelsen berör härefter de av motionärerna åberopade administrativa

skälen för en lagändring och framhåller att med nuvarande rättstillämpning

handläggningen av bidragsförskottsärenden kan bli ganska komplicerad.

Följande tänkta exempel härpå anföres:

I ett fall, där vårdnaden om barnet är anförtrodd åt en särskilt förordnad

förmyndare, är båda föräldrarna dömda att betala underhållsbidrag,

fadern med 50 kronor i månaden och modern med 40 kronor i månaden.

Modern är mantalsskriven i Ystad och fadern i Kiruna. Bidragsförskott på

faderns underhållsbidrag skall därför sökas hos Ystads barnavårdsnämnd

och förskott på moderns bidrag hos Kiruna barnavårdsnämnd.

1) På ansökan av barnets förmyndare/vårdnadshavare har Ystads barnavårdsnämnd

beviljat bidragsförskott på faderns underhållsbidrag med

50 kronor i månaden för tiden den 1 november 1958—den 30 juni 1959.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1959

5

Underhållsbidraget från modern har influtit regelbundet t. o. m. januari

månad 1959. Februaribidraget uteblir, och i slutet av månaden ansöker

förmyndaren hos Kiruna barnavårdsnämnd om bidragsförskott på moderns

underhållsbidrag.

För att kunna rätt besluta i ärendet måste Kiruna barnavårdsnämnd

veta, att Ystads barnavårdsnämnd förskotterar faderns underhållsbidrag.

Detta förhållande medför nämligen, att underhållsbidraget från modern,

40 kronor i månaden, icke får förskotteras med högre belopp än 10 kronor

i månaden.

2) Behov av bidragsförskott uppstår samtidigt på båda underhållsbidragen.

Förskott på faderns bidrag sökes enligt bestämmelserna hos barnavårdsnämnden

i Ystad och förskott på moderns bidrag hos barnavårdsnämnden

i Kiruna. Då regler saknas beträffande hur stor del av det maximala

bidragsförskottet, 60 kronor i månaden, var och en av nämnderna skall

svara för, måste nämnderna fatta sina beslut i samråd med varandra. När
(50X60)

=

mast till hands synes ligga, att Ystads barnavårdsnämnd beviljar —-

(40X60) =

33 kronor i månaden, och att Kiruna barnavårdsnämnd beviljar —^-

27 kronor i månaden. Andra förfaringssätt är emellertid tänkbara.

3) Fadern har betalat t. o. m. oktober månad 1958, modern t. o. in. december

månad 1958. Båda bidragsförskotten sökes i januari 1959. Rätt till

bidragsförskott på faderns bidrag föreligger alltså för tiden den 1 november

1958—den 30 juni 1959 och på moderns bidrag för tiden den 1 januari—den

30 juni 1959. Detta innebär i fråga om förskottet från Ystad på faderns bidrag,

att det för en fjärdedel av förskottsperioden skall utgå med fullt belopp,

d. v. s. vad fadern enligt domen skall betala, 50 kronor i månaden, och

för tre fjärdedelar av förskottsperioden med ett belopp, reducerat med hänsyn

till det samtidigt löpande förskottet från Kiruna.

Styrelsen uppehåller sig härefter vid de frågor av liknande art, som uppkommer

vid tillämpningen av lagen om utfyllnadsbidrag. Efter att ha konstaterat

att det finnes ett behov att utbetala mer än 720 kronor om året till

sådana barn, till vilka underhållsbidrag utgår från såväl fader som moder,

nämner styrelsen ett exempel på de administrativa problem, som uppkommer

med nuvarande rättstillämpning.

Fadern, som är mantalsskriven i Kiruna, är dömd att betala underhållsbidrag

med (efter senaste generella höjning av familjerättsliga underhållsbidrag)

29 kronor i månaden; modern, som är mantalsskriven i Ystad, är

dömd att betala (efter senaste höjning) 21:75 kronor i månaden. Barnet är

sålunda berättigat till utfyllnadsbidrag med (60—50:75 =) 9:25 kronor i

månaden. Frågan uppstår då, om barnavårdsnämnden i Kiruna eller barnavårdsnämnden

i Ystad skall svara för detta utfyllnadsbidrag, eller om det

skall delas upp mellan de båda nämnderna och i så fall efter vilka grunder.

Styrelsen fortsätter:

Enligt socialstyrelsens mening är det önskvärt, att möjligheterna till utfyllnadsbidrag

för här ifrågavarande barn utvidgas samt att de administrativa

svårigheterna undanröjes, Båda dessa syften vinnes, om man genom
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1959

för den ändringen, att lagen skall tillämpas på vartdera underhållsbidraget.

Härigenom garanteras varje till utfyllnadsbidrag berättigat barn av här ifrågavarande

kategori ett minimibelopp till sin försörjning på 1 440 kronor

per år eller 120 kronor i månaden. Då de barn, för vilka underhållsbidraget

endast representerar en del av föräldrarnas försörjningsplikt mot barnet,

är tillförsäkrade minst 60 kronor i månaden, kan det icke anses oskäligt, att

de barn, som här avses, tillförsäkras det dubbla beloppet. En konsekvens

av den föreslagna ändringen blir emellertid, att ej endast sådana barn får

ratt till utfyllnadsbidrag, vilkas sammanlagda underhållsbidrag understiger

120 kronor i månaden, utan även sådana, vilkas sammanlagda bidrag

överstiger detta belopp, förutsatt att det ena bidraget ej uppgår till 60 kronoro

* månaden. Sålunda kommer utfyllnadsbidrag exempelvis att kunna

utga till ett barn, vars fader betalar 300 och modern 40 kronor per månad i

underhållsbidrag, om moderns bidrag blivit fastställt före den 1 april 1957.

Eu sådan möjlighet kan synas gå vida utöver syftet med lagen och därför

icke böra tillåtas. Socialstyrelsen anser emellertid, att detta utfyllnadsbidrag

har samma berättigande som utfyllnadsbidraget i det fallet — ett normalfall

att modern betalar underhållsbidrag med 40 kronor i månaden

och fadern såsom vårdnadshavare för barnet ger det underhåll i annan

form till en kostnad av 300 kronor i månaden. Problemet har emellertid

knappast mer än teoretisk betydelse. Av de sannolikt mycket få barn som

far underhållsbidrag från båda sina föräldrar till ett sammanlagt belopp

överstigande 120 kronor per månad, torde icke mer än något enstaka komma

att fylla förutsättningarna för utfyllnadsbidrag.

Styrelsen tillstyrker bifall till motionen och föreslår samtidigt sådan ändring

beträffande utfyllnadsbidragen, att sådana bidrag, i fall där båda föräldrarna

är pliktiga betala underhåll, skall utgå på vart och ett av underhållsbidragen,

oberoende av det andra.

Styrelsen för Svenska stadsförbundet tillstyrker bifall till motionerna.

Styrelsen framhåller, att det ökade administrativa besvär, som blivit en

följd av lagens nuvarande tillämpning, icke står i rimlig proportion till frågans

ekonomiska betydelse. Vidare nämner styrelsen, att den grupp barn

det gäller är liten och att flertalet av dessa sannolikt är omhändertagna

enligt barnavårdslagen. Man framhåller, att med ökade bidragsförskottsbelopp

omhändertagande för samhällsvård i vissa fall inte kommer att behöva

tillgripas.

Styrelsen för Svenska landskommunernas förbund avstyrker motionerna.

Styrelsen anför, att fall av det slag motionärerna åberopar torde höra till undantagen.

Innan en ändring kommer till stånd anser styrelsen att i allt fall

bör undersökas närmare, om inte en sådan skulle föranleda omprövning av

bidi ags!örskottens maximering också i andra fall än de av motionärerna

åsyftade. Det skulle knappast anses som rättvist eller rimligt att bibehålla

maximeringen vid 720 kronor för det fall endast en bidragsskyldig förälder

finnes och barnet ej vårdas av fadern eller modern. Vad angår frågan om

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1959

7

de administrativa problem som uppkommer med nuvarande ordning anför

styrelsen:

I motionerna beröres även frågan om behovet av komplettering i vissa avseenden

av bestämmelserna i bidragsförskottslagen. Beträffande fördelningen

av bidragsförskottens maximibelopp i de fall förskott beviljas för såväl

faders som moders underhållsbidrag torde i princip böra gälla att andelen

bestäms efter den proportion vari ettvart underhållsbidrag står i förhållande

till deras sammanlagda belopp. En sådan regel är enkel att tillämpa

även för det fall att jämlikt 3 § bidragsförskottslagen olika barnavårdsnämnder

har att samtidigt pröva ansökningarna om bidragsförskott. Prövningen

får i sådant fall förutsättas ske efter samråd mellan nämnderna. Mer komplicerat

blir det i de fall prövningen av ansökningarna sker vid skilda tidpunkter,

antingen det är samma nämnd eller olika nämnder som handlägger

ärendena. En omräkning av det först beviljade bidragsförskottet, att

gälla fr. o. m. samma tidpunkt som det senast beviljade, vore i princip att

föredraga, men fråga är om man inte av praktiska skäl kan godtaga den

förenklingen, att det först beviljade bidragsförskottet får utgå med oförändrat

belopp under återstoden av löpande budgetår och det senast beviljade med

högst det belopp som ytterligare erfordras för att bidragsförskotten sammanlagt

skall uppgå till det i lagen bestämda maximibeloppet. Ur kommunalekonomisk

synpunkt saknas i varje fall anledning att eftersträva någon

millimeterrättvisa härutinnan, mycket mindre som det kan bli fråga om

endast ett relativt litet antal fall av detta slag. Styrelsen ifrågasätter om det

inte tills vidare kan överlämnas åt barnavårdsnämnderna att i här avsedda

fall bestämma respektive överenskomma om fördelningen av bidragsförskottsbeloppen

inom ramen för det i lagen bestämda maximibeloppet.

Utskottet

Enligt bidragsförskottslagen äger barn, vars fader eller moder underlåter

att fullgöra sin skyldighet att utge underhållsbidrag, rätt att av allmänna

medel erhålla förskott å underhållsbidraget. Bidragsförskott utgår med det

belopp, som den underhållsskyldige är pliktig att utge, dock med högst 720

kronor om året. För det fall barnet vistas hos annan än föräldrarna och

såväl fadern som modern är skyldig att utge underhållsbidrag, tillämpas

dessa bestämmelser på grund av utslag av regeringsrätten så, att bidragsförskott

beviljas med högst 720 kronor för varje barn.

Motionärerna gör gällande att det vore mest rättvist att det i lagen angivna

maximibeloppet gällde varje underhållsskyldig — icke varje barn.

Enligt motionärernas ståndpunkt bör sålunda bidragsförskott kunna utgå

med högst 1 440 kronor för år, om båda föräldrarna är underhållsskyldiga

till barnet med minst 720 kronor om året vardera.

Under remissbehandlingen har påpekats att motsvarande problem uppkommer

vid tolkningen av lagen om utfyllnad av vissa underhållsbidrag.

Enligt denna lag utgår bidrag av allmänna medel i de fall underhållsskyl
-

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 33 dr 1959

digheten fastställts före den 1 april 1957 och icke uppgår till 720 kronor om

året. Bidraget utgår med vad som brister i detta belopp.

De i här nämnda lagar fastställda maximibeloppen har beräknats med

hänsyn till normalfallet att barnet vårdas hos den ena av föräldrarna och

att den andra är skyldig att utge kontant underhållsbidrag. För det fall

ingen av föräldrarna bidrager till barnets försörjning genom att ha barnet

hos sig utan i stället båda är skyldiga att utge underhållsbidrag, kan det

därför synas skäligt att bidragsförskott skall kunna utgå med högre belopp.

Häremot har dock invänts, att det vore mindre lämpligt om samhällets stöd

åt barn i alltför stor utsträckning gjordes beroende av föräldrarnas underhållsskyldighet.

Man har sålunda framhållit, att barn, som vårdas hos särskilt

förordnad förmyndare, skulle komma i sämre läge, om barnet har

endast en förälder, som är skyldig att utge underhållsbidrag, än om barnet

är berättigat till underhållsbidrag från båda sina föräldrar.

Många av de barn som det här är fråga om torde vara omhändertagna

för samhällsvård eller fosterbarnsvård. I det övervägande flertalet fall av

denna typ skulle en lagändring i motionernas syfte antagligen inte medföra

en förbättring av barnets standard. Det är å andra sidan icke omöjligt att

en sådan lagändring skulle medföra att dessa barn behövde omhändertagas

i mindre omfattning än nu.

Även om sålunda vissa skälighetssynpunkter talar för en lagändring i enlighet

med motionernas syfte, är det tveksamt om dessa i och för sig har

sådan styrka att särbestämmelser för de ifrågavarande barnen är behövliga.

Det är emellertid uppenbart, att det nu tillämpade systemet är behäftat

med brister i administrativt hänseende. Särskilt som den kategori barn det

gäller är liten och frågan ur ekonomisk synpunkt av mindre storleksordning,

föreligger därför skäl att överväga en enklare ordning. Vilken väg som

därvid skulle vara den mest ändamålsenliga vill utskottet icke utan närmare

undersökning taga ställning till.

Under hänvisning till vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna 1:40 och 11:56

måtte i skrivelse till Kungl. Maj :t anhålla om undersökning

av möjligheterna att vidtaga lagändringar i ovan berörda

avseenden.

Stockholm den 8 maj 1959

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 33 år 1959

9

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson, Sunne,

fru Carlqvist, fru Svenson*, herr Mannerskantz, fru Hamrin-Thorell och

herr Lars Larsson;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Bengtsson i Varberg*,

Lothigius, fröken Höjer, herrar Johansson i Södertälje, Wahrendorff, fru

Eriksson i Ängelholm och fru Svensson.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:280 Skrivelse till Konungen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till lag angående ändring i lagen den 16 maj 1930 a1 i texten