Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss höjning av folkpensionsavgiften. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 321 i första kammaren av herr Aastrup m. fl. samt nr 393 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl.
1959-05-12 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer
Så kom texten hit
Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.
- Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
- Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
- Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
- Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
- Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.
Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.
Citera
2LU 1959:36, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss höjning av folkpensionsavgiften. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 321 i första kammaren av herr Aastrup m. fl. samt nr 393 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl.
Dokumentets text
Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1959
1
Nr 36
Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss höjning av folkpensionsavgiften.
Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,
till lagutskott hänvisade motioner, nr 321 i första kammaren av herr Aastrup
m. fl. samt nr 393 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl.
I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts,
»A. att riksdagen för sin del måtte besluta sådan ändring av folkpensioneringslagen
att folkpensionsavgiften fastställes till 4,5 procent av den till
statlig inkomstskatt taxerade inkomsten upp till 15 000 kronor att gälla
fr. o. m. den 1 januari 1960, samt
B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext».
Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får
utskottet, i den mån redogörelse för dem inte lämnas i det följande, hänvisa
till motionen 11:393.
Gällande bestämmelser m. m.
Jämlikt 19 § 1 mom. lagen den 29 juni 19i6 om folkpensionering skall
svensk medborgare som regel såsom bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen
erlägga pensionsavgift för år, då för honom beräknats till statlig
inkomstskatt taxerad inkomst, under förutsättning bl. a., att han vid utgången
av detta år fyllt minst 18 och högst 66 år.
Pensionsavgiften var enligt folkpensioneringslagens ursprungliga lydelse
fastställd till en procent av det enligt förordningen om statlig inkomst- och
förmögenhetsskatt taxerade beloppet eller, om den avgiftspliktige var gift
och mantalsskriven såsom tillhörande samma hushåll som sin make, en
halv procent av makarnas sammanlagda taxerade belopp. För varje avgiftspliktig
var dock lägsta avgift sex kronor och högsta avgift 100 kronor.
Genom lag den 5 juni 1953 höjdes, med verkan från och med 1954, pensionsavgifterna
till 1,8 procent av den avgiftspliktiges till statlig inkomstskatt
taxerade inkomst, dock högst för ensamstående 180 kronor och för makar
tillhopa 360 kronor. Ytterligare höjning beslöts genom lag den 1 juni 1956
1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 36
2
Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1959
med verkan från och med 1957. Procentsatsen bestämdes till 2,5 och maximiavgiften
för ensamstående till 250 kronor och för makar till sammanlagt
500 kronor.
Sin nuvarande lydelse, med verkan från och med 1959, erhöll den ifrågavarande
bestämmelsen genom lag den 2 maj 1958. Procentsatsen höjdes till
4 och maximiavgiften för ensamstående till 600 kronor och för makar till
sammanlagt likaledes 600 kronor.
1958 års A-riksdag
Samtidigt med den senaste höjningen av pensionsavgifterna genomfördes
vid 1958 års A-riksdag en viss höjning av pensionsförmånern
a. Bl. a. höjdes den allmänna ålderspensionen, tilläggspensionen, änkepensionen
och hustrutillägget samt änke- och änklingsbidraget med ett standardtillägg
på 150 kronor för ensamstående och tillhopa 240 kronor för pensionsberättigade
makar. Ålderspensionen uppgår nu för ensamstående till 2.450
kronor och för två pensionsberättigade makar till sammanlagt 3.920 kronor.
Beslutet grundade sig på förslag av allmänna pensionsberedningen (SOU
1957:7). Pensionsberedningen föreslog, att den allmänna ålderspensionen
skulle höjas, så att den år 1968 skulle utgöra 3 600 kronor för ensamstående
och 5 400 för pensionsberättigade makar tillsammans. Därvid förutsattes,
att höjningen skulle inkludera de standardtillägg, som kunde bli motiverade
med hänsyn till reallöneutvecklingen i landet fram till 1968. Däremot
skulle de angivna beloppen höjas, om pensionspristalet steg. Beredningens
förslag innebar vidare, att höjningen av folkpensionerna skulle ske successivt
med början 1958 och med en särskilt stor ökning 1960. De föreslagna
etapphöjningarna utgjorde för ensam pensionär 150 kronor 1958, 700 kronor
1960 och 150 kronor under vart och ett av åren 1962, 1964, 1966 och
1968.
I propositionen (nr 55) till 1958 års A-riksdag uttalade föredragande departementschefen,
att den i samma proposition föreslagna tilläggspensioneringen
borde utformas med den utgångspunkten, att folkpensionerna höjdes,
så att de 1968 komme att uppgå till de av beredningen föreslagna beloppen.
Särskilda utskottet anslöt sig i sitt utlåtande (nr 1) till propositionsförslaget
om höjning av pensionsförmånerna 1958. Angående de framtida höjningarna
anförde utskottet:
Vad härefter angår den takt i vilken höjningarna av folkpensionerna
skall ske för att man skall nå det ovan uppställda målet anser utskottet
det icke lämpligt att riksdagen nu binder sig. Vid varje ytterligare höjning
av pensionsnivån utöver den som föreslås för innevarande år bör möjlighet
Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1959
3
föreligga för statsmakterna att bestämma höjningens storlek med hänsyn
till den statsfinansiella och samhällsekonomiska situationen.
Utskottet vill dock uttala, att den av pensionsberedningen föreslagna särskilt
kraftiga höjningen 1960 hör undvikas och en jämnare successiv höjning
eftersträvas.
Angående pensionsavgifterna anförde pensionsberedningen:
Vid utformningen av reglerna för folkpensionsavgiften i den nuvarande
folkpensioneringslagen har man sökt erhålla en viss relation mellan avgiftens
maximibelopp och ålderspensionens storlek. Maximibeloppet har avvägts
så att avgiften i princip ger försäkringsmässig täckning för folkpensionen
åt den, som erlägger maximibeloppet under största delen av den avgiftspliktiga
tiden. Avgiftens ursprungliga maximibelopp av 100 kr svarade enligt
denna avvägning ungefär mot ålderspensionens dåvarande belopp för ensamstående
om 1 000 kr. Vid höjningarna av avgiftens maximibelopp 1953 och
1956 till 180 resp. 250 kr har man fullföljt samma tanke. I allmänhet torde
det emellertid inte förekomma att en person betalar högsta pensionsavgiften
under största delen av den avgiftspliktiga liden. Så gott som alla avgiftspliktiga
torde erlägga lägre avgifter i yngre år. Vidare är det verklighetsfrämmande
att räkna med att pensionsbeloppen förblir oförändrade. De genomförda
standardhöjningarna av folkpensionerna har visserligen hittills
kombinerats med höjning av de framtida avgifterna — varvid dessa avvägts
så att de även täckt de indextillägg som tillkommit sedan senaste avgiftsändring
— men några retroaktiva höjningar av avgifterna har ej kunnat ske
och lär inte heller ha ifrågasatts.
Med hänsyn härtill kan man särskilt i anslutning till en kraftig ökning av
folkpensionsbeloppen höja pensionsavgiftens maximibelopp ganska väsentligt
och ändå utgå ifrån att alla erhåller minst full valuta för sina avgifter.
Vid avvägningen av pensionsavgiftens maximibelopp får beaktas, att beredningen
i det föregående förordat att ålderspensionen för ensamstående
bestämmes till 3 000 kr år 1960 och därefter successivt höjes till 3 600 kr
år 1968 samt att ålderspensionen för två pensionsberättigade makar därvid
blir 4 500 resp. 5 400 kr. När man bedömer folkpensionsavgiftens storlek bör
hänsyn vidare tagas till bl. a. det väsentligt förbättrade efterlevandeskyddet,
där förmånerna icke blott höjes utan även undantages från inkomstprövning,
varigenom de göres tillgängliga för alla. Skäl föreligger således att
höja pensionsavgiften avsevärt. Med hänsyn till att pensionsförbättringen
förutsättes ske i etapper torde även folkpensionsavgiften höra höjas successivt.
En avgiftshöjning till 5 procent torde under alla förhållanden vara motiverad
av de förordade förmånsförbättringarna. Höjningen bör lämpligen
vidtagas sålunda, att avgiften år 1959 blir 4 procent och år 1961 5 procent.
Därest det med hänsyn till det statsfinansiella läget finnes motiverat, bär
enligt beredningens mening övervägas en höjning av avgiften till 6 procent
under de därpå följande åren. Vid bedömningen av dessa procentsatser har
förutsatts att inkomstmaximum — såsom nedan förordas — bestämmes till
15 000 kr, lika för en ogift och två gifta. Pensionsavgiftens maximibelopp
blir då 600 kr vid 4 procent uttag, 750 kr vid 5 procent uttag och 900 kr vid
6 procent uttag.
4
Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1959
I fråga om höjningen av pensionsavgifterna till 4 procent med verkan
från och med 1959 anslöt sig statsmakterna, såsom framgår av den tidigare
redogörelsen, till vad pensionsberedningen föreslagit. Beträffande den ytterligare
höjningen på längre sikt anförde föredragande departementschef en i
propositionen:
Frågan om folkpensioneringens finansiering på längre sikt får prövas senare.
Därvid får man överväga de olika yrkanden och önskemål i fråga om
avvägningen mellan avgifts- och skattefinansiering, som framförts vid remissbehandlingen
av pensionsberedningens betänkande och i olika framställningar
till socialdepartementet.
Då det gäller de förbättringar av förmånerna från folkpensioneringen,
som skall komma till stånd efter 1958, skall kostnaderna härför enligt
pensionsberedningens förslag endast till en del täckas genom höjda folkpensionsavgifter.
En ökad belastning på statsbudgeten skulle alltså uppkomma.
För närvarande finns inga förutsättningar för att ange, i vilken
utsträckning finansiella resurser kommer att stå till buds för att möta
denna belastning. Jag förutsätter, att kommande beslut rörande folkpensionshöjningarna
förbindes med ståndpunktstaganden till finansieringsfrågan.
Utskottet anslöt sig till departementschefens uppfattning, att frågan om
folkpensioneringens finansiering på längre sikt finge prövas senare.
1959 års riksdag
Motionerna
Under hänvisning till årets statsverksproposition gör motionärerna gällande,
att ett så stort underskott, som framträder i det där framlagda budgetförslaget,
inte är förenligt med kravet att skapa sunda förhållanden i
statens och landets ekonomi. Vidare framhåller motionärerna som sin mening,
att en allmän omsättningsskatt inte kan vara ett acceptabelt medel
att bemästra de samhällsekonomiska problemen, återställa näringslivets
internationella konkurrenskraft och bringa reda i den statsfinansiella situationen.
I fortsättningen yttrar motionärerna bl. a.:
I annat sammanhang har också från vår sida framhållits, att en dominerande
del av statens nuvarande inkomster av skatter går till att täcka kostnaderna
för sådana bidrag och tjänster och sådan verksamhet, som i olika
former kommer medborgarna till godo. Sålunda finansieras t. ex. de grundläggande
socialförsäkringarna i betydande utsträckning med skattemedel.
När det gäller den stora folkpensionsreformen, varom riksdagen förra året
enhälligt fattade beslut, förutsattes emellertid som grundval för reformen,
att avgiftsfinansiering i ökad utsträckning skulle användas. Som en följd
härav har folkpensionsavgiften redan höjts till 4 procent av den till statlig
inkomstskatt taxerade inkomsten upp till 15 000 kronor, varvid gäller att för
Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1959
5
äkta makar folkpensionsavgiften icke beräknas på en större del av deras
sammanlagda inkomst än detta belopp. Det har vidare förutsatts, att en
ytterligare höjning av folkpensionsavgiften till 5 procent skall ske fr. o. m.
den 1 januari 1961 och därefter, om det statsfinansiella läget så kräver, en
fortsatt höjning vid en senare tidpunkt till 6 procent.
Det skarpa ljus, som regeringens nu framlagda budgetförslag kastar över
allvaret i den statsfinansiella situationen, gör det enligt vår mening berättigat
att höja folkpensionsavgifterna något ytterligare vid en tidigare tidpunkt
än man förut räknat med. Vi föreslår därför, att folkpensionsavgiften
fr. o. m. den 1 januari 1960 skall utgå med 4,5 procent av den taxerade inkomsten
upp till 15 000 kronor och i övrigt efter samma regler som de nu
gällande. Därigenom minskar behovet av skattemedel för folkpensioneringens
finansiering med netto 100 milj. kronor för helt budgetår räknat. För
nästa budgetår kan intäkterna av en sålunda höjd folkpensionsavgift beräknas
till 33 milj. kronor.
En sådan höjning håller sig alltså helt inom ramen för den övre gräns för
denna avgift, som statsmakterna tidigare under enighet ansett nödvändig.
Den ligger också helt i linje med riksdagens ställningstagande till förmån
för att finansieringen av folkpensionerna borde underlättas genom en höjning
av avgiftsprocenten.
Förslaget angående allmän tilläggspension
Även i annat sammanhang har vid innevarande års riksdag gjorts vissa
uttalanden om folkpensioneringens närmare utformning och finansiering
under tiden fram till 1968. Sålunda uttalade föredragande departementschefen
i propositionen (nr 100) med förslag till lag om försäkring för allmän
tilläggspension m. m. följande.
Folkpensioneringens närmare utformning fr. o. m. den 1 juli 1960 och
under tiden fram till år 1968 — det år för vilket vissa belopp förutsatts i
såväl riksdagens som mina ställningstaganden — måste emellertid alltjämt
stå öppen. Såväl regeringen som riksdagen har förutsatt, att de exakta beloppen
för varje tidpunkt under åren 1960—1968 får bestämmas först då de
statsfinansiella förutsättningarna kan bedömas.
Hur folkpensioneringens familjeförmåner skall utformas i detalj blir sålunda
beroende av det fortsatta utredningsarbetets resultat och av bedömningen
av de statsfinansiella förutsättningarna vid varje tidpunkt. Sedan
årets riksdag, såsom jag förhtsätter, fattat ett positivt beslut om tilläggspensioneringen,
får familjepensionsfrågorna liksom folkpensionshöjningarna
i övrigt bedömas också i belysning härav. Även den omprövning avsystemet
för folkpensioneringens finansiering, som allmänt förutsatts skola
ske, kan bli av betydelse för de framtida ställningstagandena.
I likalydande motioner i anledning av nämnda proposition — 1:432 av
herr Ewerlöf in. fl. och 11:521 av herr Hjalmarson in. fl. — hemställdes, att
riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t understryka angelägenheten
av snara förslag med konkret planering av den fortsatta folkpensionsrefor
-
6
Andra lagutskottets utlåtande nr 36 dr i959
men med avseende på bl. a. takten i den grundläggande ålderstrygghetens utbyggnad
fram till 1968 års målsättning och avstämningen mellan förmåner
och avgifter.
Propositionen och de i anledning därav väckta motionerna har behandlats
av särskilt utskott. I sitt utlåtande (nr 1), som ännu icke behandlats
av riksdagen, har utskottet i förevarande del anfört:
Vad först gäller frågan om takten i den grundläggande ålderstrygghetens
utbyggnad fram till 1968 års nivå vill utskottet erinra om särskilda utskottets
ovan återgivna uttalanden vid förra årets riksdag att vid varje ytterligare
höjning av pensionsnivån möjlighet bör föreligga för statsmakterna att bestämma
höjningarnas storlek med hänsyn till den statsfinansiella och samhällsekonomiska
situationen. Utskottet förutsätter att — även om det med
hänsyn till svårigheterna att för någon längre tid framöver förutse konjunkturutvecklingen
och övriga på frågans bedömning inverkande omständigheter
kan föreligga vanskligheter när det gäller ställningstaganden på längre
sikt i de avseenden det här är fråga om — på ansvarigt håll tillvaratages
alla de möjligheter som står till buds för en konkret planering rörande den
tänkbara takten i den beslutade folkpensionshöjningens genomförande.
Beträffande yrkandet om avstämning mellan förmåner och avgifter anförde
utskottet, att detta spörsmål måste komma upp till bedömande vid den
översyn av folkpensioneringens finansiering som departementschefen bebådat
i propositionen.
Särskilda utskottet avstyrkte motionerna i förevarande delar med understrykande
av att de nu berörda spörsmålen kunde förväntas bli föremål för
vederbörligt beaktande utan särskild framställning från riksdagens sida.
Utskottet
I föreliggande motioner begäres, att folkpensionsavgiften skall höjas från
4 till 4,5 procent av den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten upp till
15 000 kronor att gälla från och med den 1 januari 1960. En sådan höjning
skulle öka maximiavgiften för såväl ensamstående som makar från 600 till
675 kronor per år. Syftet med förslaget är, att folkpensioneringen inte skall
behöva finansieras med skattemedel i samma utsträckning som nu. Motionärerna
beräknar, att höjningen skulle medföra en besparing av skattemedel
om cirka 100 miljoner kronor för helt budgetår eller, med hänsyn till förskjutningen
av uppbörden, cirka 33 miljoner kronor för budgetåret 1959/60.
Så sent som i fjol höjdes pensionsavgiften från 2,5 till 4 procent, och samtidigt
höjdes dess maximibelopp från 250 till 600 kronor för ensamstående
och från 500 till 600 kronor för makar. Höjningen beslöts samtidigt med att
pensionsbeloppen höjdes. Vid beslutet förutsattes, att både pensionsbeloppen
och avgifterna skulle stiga ytterligare under de följande åren fram till 1968.
opaginerad Kontrollera mot PDF
Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1959
I första hand torde man ha räknat med en viss höjning genom beslut år
1960. Särskilt med hänsyn till att avgifterna höjdes så kraftigt förra året och
till att de kan väntas bli omprövade redan nästa år i anslutning till ytterligare
höjning av pensionsbeloppen vill utskottet inte tillstyrka motionsförslaget.
Utskottet får alltså hemställa,
att motionerna 1:321 och 11:393 icke måtte föranleda
någon riksdagens åtgärd.
Stockholm den 12 maj 1959
På andra lagutskottets vägnar:
EDVIN JACOBSSON
Vid detta ärendets behandling har närvarit:
från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson och
Sunne, fru Carlqvist samt herrar Mannerskantz, Magnusson och Edström;
från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo och Nilsson i Göteborg,
fröken VVetterström, fru Sandström, fröken Sandell samt herrar Johansson
i Södertälje, Gustavsson i Alvesta och Svensson i Kungälv.
Reservation
av herrar Sunne, Mannerskantz, Edström och Jacobsson i Tobo, fröken
Wetterström samt fru Sandström, vilka ansett, att utskottet bort anföra
följande.
I föreliggande----(lika med utskottet)---budgetåret 1959/60.
Vid fjolårets A-riksdag höjdes pensionsavgiften från 2,5 till 4 procent,
och samtidigt höjdes dess maximibelopp från 250 till 600 kronor för ensamstående
och från 500 till 600 kronor för makar. Höjningen beslöts samtidigt
med att pensionsbeloppen höjdes. Vid heslutet förutsattes, att både pensionsbeloppen
och avgifterna skulle stiga ytterligare under de följande åren fram
till 1968. Visserligen torde man ha räknat med att avgifterna skulle höjas
nästa gång först 1960, men allvaret i den statsfinansiella situationen, som
enligt kompletteringspropositionen skärpts ytterligare sedan i januari, gör
det enligt utskottets mening befogat att ompröva avgiftens storlek redan nu.
Den av motionärerna föreslagna höjningen är enligt utskottets mening väl
avvägd.
Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,
att riksdagen i anledning av motionerna I: 321 och II: 393
måtte för sin del antaga följande
8
Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1959
Förslag
till
Lag
angående ändrad lydelse av 19 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946
(nr 431) om folkpensionering
Härigenom förordnas, att 19 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering
skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.
(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)
2 mom. Pensionsavgift skall utgå
med i procent av den avgiftspliktiges
till statlig inkomstskatt för året taxerade
inkomst med de begränsningar
som nedan sägs.
Makar, som båda äro avgiftspliktiga
och taxeras enligt för gift skattskyldig
gällande bestämmelser, skola
erlägga avgift med sammanlagt
högst 600 kronor. Därvid skall iakttagas,
att om vardera makens taxerade
inkomst överstiger 7 500 kronor,
envar påföres pensionsavgift med
300 kronor. Om endast den ene makens
taxerade inkomst överstiger
7 500 kronor, minskas i förekommande
fall dennes avgift så att sammanlagda
beloppet av makarnas pensionsavgifter
ej överstiger 600 kronor.
Annan avgiftspliktig än som avses
i andra stycket här ovan skall erlägga
avgift med högst 600 kronor.
Enligt ovan
2 mom. Pensionsavgift skall utgå
med i,5 procent av den avgiftspliktiges
till statlig inkomstskatt för året
taxerade inkomst med de begränsningar
som nedan sägs.
Makar, som båda äro avgiftspliktiga
och taxeras enligt för gift skattskyldig
gällande bestämmelser, skola
erlägga avgift med sammanlagt
högst 675 kronor. Därvid skall iakttagas,
att om vardera makens taxerade
inkomst överstiger 7 500 kronor,
envar påföres pensionsavgift med
337 kronor. Om endast den ene makens
taxerade inkomst överstiger
7 500 kronor, minskas i förekommande
fall dennes avgift så att sammanlagda
beloppet av makarnas pensionsavgifter
ej överstiger 675 kronor.
Annan avgiftspliktig än som avses
i andra stycket här ovan skall erlägga
avgift med högst 675 kronor.
hela krontal.
Denna lag träder i kraft den 1
januari 1960, dock skola äldre bestämmelser
gälla i fråga om pensionsavgifter,
som påföras för 1960
eller tidigare år.
Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1959
590649
Doktrin
Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.