Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss höjning av folkpensionsavgiften. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 321 i första kammaren av herr Aastrup m. fl. samt nr 393 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl.

1959-05-12 · 8 sidor, varav 7 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: 7 av 8 sidor bär tryckt sidnummer ur källan; övriga visas utan nummer
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1959:36, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss höjning av folkpensionsavgiften. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 321 i första kammaren av herr Aastrup m. fl. samt nr 393 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1959

1

Nr 36

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss höjning av folkpensionsavgiften.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 321 i första kammaren av herr Aastrup

m. fl. samt nr 393 i andra kammaren av herr Ohlin m. fl.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts,

»A. att riksdagen för sin del måtte besluta sådan ändring av folkpensioneringslagen

att folkpensionsavgiften fastställes till 4,5 procent av den till

statlig inkomstskatt taxerade inkomsten upp till 15 000 kronor att gälla

fr. o. m. den 1 januari 1960, samt

B. att vederbörande utskott måtte utarbeta förslag till erforderlig författningstext».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sin hemställan får

utskottet, i den mån redogörelse för dem inte lämnas i det följande, hänvisa

till motionen 11:393.

Gällande bestämmelser m. m.

Jämlikt 19 § 1 mom. lagen den 29 juni 19i6 om folkpensionering skall

svensk medborgare som regel såsom bidrag till kostnaderna för folkpensioneringen

erlägga pensionsavgift för år, då för honom beräknats till statlig

inkomstskatt taxerad inkomst, under förutsättning bl. a., att han vid utgången

av detta år fyllt minst 18 och högst 66 år.

Pensionsavgiften var enligt folkpensioneringslagens ursprungliga lydelse

fastställd till en procent av det enligt förordningen om statlig inkomst- och

förmögenhetsskatt taxerade beloppet eller, om den avgiftspliktige var gift

och mantalsskriven såsom tillhörande samma hushåll som sin make, en

halv procent av makarnas sammanlagda taxerade belopp. För varje avgiftspliktig

var dock lägsta avgift sex kronor och högsta avgift 100 kronor.

Genom lag den 5 juni 1953 höjdes, med verkan från och med 1954, pensionsavgifterna

till 1,8 procent av den avgiftspliktiges till statlig inkomstskatt

taxerade inkomst, dock högst för ensamstående 180 kronor och för makar

tillhopa 360 kronor. Ytterligare höjning beslöts genom lag den 1 juni 1956

1 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr 36

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1959

med verkan från och med 1957. Procentsatsen bestämdes till 2,5 och maximiavgiften

för ensamstående till 250 kronor och för makar till sammanlagt

500 kronor.

Sin nuvarande lydelse, med verkan från och med 1959, erhöll den ifrågavarande

bestämmelsen genom lag den 2 maj 1958. Procentsatsen höjdes till

4 och maximiavgiften för ensamstående till 600 kronor och för makar till

sammanlagt likaledes 600 kronor.

1958 års A-riksdag

Samtidigt med den senaste höjningen av pensionsavgifterna genomfördes

vid 1958 års A-riksdag en viss höjning av pensionsförmånern

a. Bl. a. höjdes den allmänna ålderspensionen, tilläggspensionen, änkepensionen

och hustrutillägget samt änke- och änklingsbidraget med ett standardtillägg

på 150 kronor för ensamstående och tillhopa 240 kronor för pensionsberättigade

makar. Ålderspensionen uppgår nu för ensamstående till 2.450

kronor och för två pensionsberättigade makar till sammanlagt 3.920 kronor.

Beslutet grundade sig på förslag av allmänna pensionsberedningen (SOU

1957:7). Pensionsberedningen föreslog, att den allmänna ålderspensionen

skulle höjas, så att den år 1968 skulle utgöra 3 600 kronor för ensamstående

och 5 400 för pensionsberättigade makar tillsammans. Därvid förutsattes,

att höjningen skulle inkludera de standardtillägg, som kunde bli motiverade

med hänsyn till reallöneutvecklingen i landet fram till 1968. Däremot

skulle de angivna beloppen höjas, om pensionspristalet steg. Beredningens

förslag innebar vidare, att höjningen av folkpensionerna skulle ske successivt

med början 1958 och med en särskilt stor ökning 1960. De föreslagna

etapphöjningarna utgjorde för ensam pensionär 150 kronor 1958, 700 kronor

1960 och 150 kronor under vart och ett av åren 1962, 1964, 1966 och

1968.

I propositionen (nr 55) till 1958 års A-riksdag uttalade föredragande departementschefen,

att den i samma proposition föreslagna tilläggspensioneringen

borde utformas med den utgångspunkten, att folkpensionerna höjdes,

så att de 1968 komme att uppgå till de av beredningen föreslagna beloppen.

Särskilda utskottet anslöt sig i sitt utlåtande (nr 1) till propositionsförslaget

om höjning av pensionsförmånerna 1958. Angående de framtida höjningarna

anförde utskottet:

Vad härefter angår den takt i vilken höjningarna av folkpensionerna

skall ske för att man skall nå det ovan uppställda målet anser utskottet

det icke lämpligt att riksdagen nu binder sig. Vid varje ytterligare höjning

av pensionsnivån utöver den som föreslås för innevarande år bör möjlighet

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1959

3

föreligga för statsmakterna att bestämma höjningens storlek med hänsyn

till den statsfinansiella och samhällsekonomiska situationen.

Utskottet vill dock uttala, att den av pensionsberedningen föreslagna särskilt

kraftiga höjningen 1960 hör undvikas och en jämnare successiv höjning

eftersträvas.

Angående pensionsavgifterna anförde pensionsberedningen:

Vid utformningen av reglerna för folkpensionsavgiften i den nuvarande

folkpensioneringslagen har man sökt erhålla en viss relation mellan avgiftens

maximibelopp och ålderspensionens storlek. Maximibeloppet har avvägts

så att avgiften i princip ger försäkringsmässig täckning för folkpensionen

åt den, som erlägger maximibeloppet under största delen av den avgiftspliktiga

tiden. Avgiftens ursprungliga maximibelopp av 100 kr svarade enligt

denna avvägning ungefär mot ålderspensionens dåvarande belopp för ensamstående

om 1 000 kr. Vid höjningarna av avgiftens maximibelopp 1953 och

1956 till 180 resp. 250 kr har man fullföljt samma tanke. I allmänhet torde

det emellertid inte förekomma att en person betalar högsta pensionsavgiften

under största delen av den avgiftspliktiga liden. Så gott som alla avgiftspliktiga

torde erlägga lägre avgifter i yngre år. Vidare är det verklighetsfrämmande

att räkna med att pensionsbeloppen förblir oförändrade. De genomförda

standardhöjningarna av folkpensionerna har visserligen hittills

kombinerats med höjning av de framtida avgifterna — varvid dessa avvägts

så att de även täckt de indextillägg som tillkommit sedan senaste avgiftsändring

— men några retroaktiva höjningar av avgifterna har ej kunnat ske

och lär inte heller ha ifrågasatts.

Med hänsyn härtill kan man särskilt i anslutning till en kraftig ökning av

folkpensionsbeloppen höja pensionsavgiftens maximibelopp ganska väsentligt

och ändå utgå ifrån att alla erhåller minst full valuta för sina avgifter.

Vid avvägningen av pensionsavgiftens maximibelopp får beaktas, att beredningen

i det föregående förordat att ålderspensionen för ensamstående

bestämmes till 3 000 kr år 1960 och därefter successivt höjes till 3 600 kr

år 1968 samt att ålderspensionen för två pensionsberättigade makar därvid

blir 4 500 resp. 5 400 kr. När man bedömer folkpensionsavgiftens storlek bör

hänsyn vidare tagas till bl. a. det väsentligt förbättrade efterlevandeskyddet,

där förmånerna icke blott höjes utan även undantages från inkomstprövning,

varigenom de göres tillgängliga för alla. Skäl föreligger således att

höja pensionsavgiften avsevärt. Med hänsyn till att pensionsförbättringen

förutsättes ske i etapper torde även folkpensionsavgiften höra höjas successivt.

En avgiftshöjning till 5 procent torde under alla förhållanden vara motiverad

av de förordade förmånsförbättringarna. Höjningen bör lämpligen

vidtagas sålunda, att avgiften år 1959 blir 4 procent och år 1961 5 procent.

Därest det med hänsyn till det statsfinansiella läget finnes motiverat, bär

enligt beredningens mening övervägas en höjning av avgiften till 6 procent

under de därpå följande åren. Vid bedömningen av dessa procentsatser har

förutsatts att inkomstmaximum — såsom nedan förordas — bestämmes till

15 000 kr, lika för en ogift och två gifta. Pensionsavgiftens maximibelopp

blir då 600 kr vid 4 procent uttag, 750 kr vid 5 procent uttag och 900 kr vid

6 procent uttag.

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1959

I fråga om höjningen av pensionsavgifterna till 4 procent med verkan

från och med 1959 anslöt sig statsmakterna, såsom framgår av den tidigare

redogörelsen, till vad pensionsberedningen föreslagit. Beträffande den ytterligare

höjningen på längre sikt anförde föredragande departementschef en i

propositionen:

Frågan om folkpensioneringens finansiering på längre sikt får prövas senare.

Därvid får man överväga de olika yrkanden och önskemål i fråga om

avvägningen mellan avgifts- och skattefinansiering, som framförts vid remissbehandlingen

av pensionsberedningens betänkande och i olika framställningar

till socialdepartementet.

Då det gäller de förbättringar av förmånerna från folkpensioneringen,

som skall komma till stånd efter 1958, skall kostnaderna härför enligt

pensionsberedningens förslag endast till en del täckas genom höjda folkpensionsavgifter.

En ökad belastning på statsbudgeten skulle alltså uppkomma.

För närvarande finns inga förutsättningar för att ange, i vilken

utsträckning finansiella resurser kommer att stå till buds för att möta

denna belastning. Jag förutsätter, att kommande beslut rörande folkpensionshöjningarna

förbindes med ståndpunktstaganden till finansieringsfrågan.

Utskottet anslöt sig till departementschefens uppfattning, att frågan om

folkpensioneringens finansiering på längre sikt finge prövas senare.

1959 års riksdag

Motionerna

Under hänvisning till årets statsverksproposition gör motionärerna gällande,

att ett så stort underskott, som framträder i det där framlagda budgetförslaget,

inte är förenligt med kravet att skapa sunda förhållanden i

statens och landets ekonomi. Vidare framhåller motionärerna som sin mening,

att en allmän omsättningsskatt inte kan vara ett acceptabelt medel

att bemästra de samhällsekonomiska problemen, återställa näringslivets

internationella konkurrenskraft och bringa reda i den statsfinansiella situationen.

I fortsättningen yttrar motionärerna bl. a.:

I annat sammanhang har också från vår sida framhållits, att en dominerande

del av statens nuvarande inkomster av skatter går till att täcka kostnaderna

för sådana bidrag och tjänster och sådan verksamhet, som i olika

former kommer medborgarna till godo. Sålunda finansieras t. ex. de grundläggande

socialförsäkringarna i betydande utsträckning med skattemedel.

När det gäller den stora folkpensionsreformen, varom riksdagen förra året

enhälligt fattade beslut, förutsattes emellertid som grundval för reformen,

att avgiftsfinansiering i ökad utsträckning skulle användas. Som en följd

härav har folkpensionsavgiften redan höjts till 4 procent av den till statlig

inkomstskatt taxerade inkomsten upp till 15 000 kronor, varvid gäller att för

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1959

5

äkta makar folkpensionsavgiften icke beräknas på en större del av deras

sammanlagda inkomst än detta belopp. Det har vidare förutsatts, att en

ytterligare höjning av folkpensionsavgiften till 5 procent skall ske fr. o. m.

den 1 januari 1961 och därefter, om det statsfinansiella läget så kräver, en

fortsatt höjning vid en senare tidpunkt till 6 procent.

Det skarpa ljus, som regeringens nu framlagda budgetförslag kastar över

allvaret i den statsfinansiella situationen, gör det enligt vår mening berättigat

att höja folkpensionsavgifterna något ytterligare vid en tidigare tidpunkt

än man förut räknat med. Vi föreslår därför, att folkpensionsavgiften

fr. o. m. den 1 januari 1960 skall utgå med 4,5 procent av den taxerade inkomsten

upp till 15 000 kronor och i övrigt efter samma regler som de nu

gällande. Därigenom minskar behovet av skattemedel för folkpensioneringens

finansiering med netto 100 milj. kronor för helt budgetår räknat. För

nästa budgetår kan intäkterna av en sålunda höjd folkpensionsavgift beräknas

till 33 milj. kronor.

En sådan höjning håller sig alltså helt inom ramen för den övre gräns för

denna avgift, som statsmakterna tidigare under enighet ansett nödvändig.

Den ligger också helt i linje med riksdagens ställningstagande till förmån

för att finansieringen av folkpensionerna borde underlättas genom en höjning

av avgiftsprocenten.

Förslaget angående allmän tilläggspension

Även i annat sammanhang har vid innevarande års riksdag gjorts vissa

uttalanden om folkpensioneringens närmare utformning och finansiering

under tiden fram till 1968. Sålunda uttalade föredragande departementschefen

i propositionen (nr 100) med förslag till lag om försäkring för allmän

tilläggspension m. m. följande.

Folkpensioneringens närmare utformning fr. o. m. den 1 juli 1960 och

under tiden fram till år 1968 — det år för vilket vissa belopp förutsatts i

såväl riksdagens som mina ställningstaganden — måste emellertid alltjämt

stå öppen. Såväl regeringen som riksdagen har förutsatt, att de exakta beloppen

för varje tidpunkt under åren 1960—1968 får bestämmas först då de

statsfinansiella förutsättningarna kan bedömas.

Hur folkpensioneringens familjeförmåner skall utformas i detalj blir sålunda

beroende av det fortsatta utredningsarbetets resultat och av bedömningen

av de statsfinansiella förutsättningarna vid varje tidpunkt. Sedan

årets riksdag, såsom jag förhtsätter, fattat ett positivt beslut om tilläggspensioneringen,

får familjepensionsfrågorna liksom folkpensionshöjningarna

i övrigt bedömas också i belysning härav. Även den omprövning avsystemet

för folkpensioneringens finansiering, som allmänt förutsatts skola

ske, kan bli av betydelse för de framtida ställningstagandena.

I likalydande motioner i anledning av nämnda proposition — 1:432 av

herr Ewerlöf in. fl. och 11:521 av herr Hjalmarson in. fl. — hemställdes, att

riksdagen måtte i skrivelse till Kungl. Maj:t understryka angelägenheten

av snara förslag med konkret planering av den fortsatta folkpensionsrefor
-

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 dr i959

men med avseende på bl. a. takten i den grundläggande ålderstrygghetens utbyggnad

fram till 1968 års målsättning och avstämningen mellan förmåner

och avgifter.

Propositionen och de i anledning därav väckta motionerna har behandlats

av särskilt utskott. I sitt utlåtande (nr 1), som ännu icke behandlats

av riksdagen, har utskottet i förevarande del anfört:

Vad först gäller frågan om takten i den grundläggande ålderstrygghetens

utbyggnad fram till 1968 års nivå vill utskottet erinra om särskilda utskottets

ovan återgivna uttalanden vid förra årets riksdag att vid varje ytterligare

höjning av pensionsnivån möjlighet bör föreligga för statsmakterna att bestämma

höjningarnas storlek med hänsyn till den statsfinansiella och samhällsekonomiska

situationen. Utskottet förutsätter att — även om det med

hänsyn till svårigheterna att för någon längre tid framöver förutse konjunkturutvecklingen

och övriga på frågans bedömning inverkande omständigheter

kan föreligga vanskligheter när det gäller ställningstaganden på längre

sikt i de avseenden det här är fråga om — på ansvarigt håll tillvaratages

alla de möjligheter som står till buds för en konkret planering rörande den

tänkbara takten i den beslutade folkpensionshöjningens genomförande.

Beträffande yrkandet om avstämning mellan förmåner och avgifter anförde

utskottet, att detta spörsmål måste komma upp till bedömande vid den

översyn av folkpensioneringens finansiering som departementschefen bebådat

i propositionen.

Särskilda utskottet avstyrkte motionerna i förevarande delar med understrykande

av att de nu berörda spörsmålen kunde förväntas bli föremål för

vederbörligt beaktande utan särskild framställning från riksdagens sida.

Utskottet

I föreliggande motioner begäres, att folkpensionsavgiften skall höjas från

4 till 4,5 procent av den till statlig inkomstskatt taxerade inkomsten upp till

15 000 kronor att gälla från och med den 1 januari 1960. En sådan höjning

skulle öka maximiavgiften för såväl ensamstående som makar från 600 till

675 kronor per år. Syftet med förslaget är, att folkpensioneringen inte skall

behöva finansieras med skattemedel i samma utsträckning som nu. Motionärerna

beräknar, att höjningen skulle medföra en besparing av skattemedel

om cirka 100 miljoner kronor för helt budgetår eller, med hänsyn till förskjutningen

av uppbörden, cirka 33 miljoner kronor för budgetåret 1959/60.

Så sent som i fjol höjdes pensionsavgiften från 2,5 till 4 procent, och samtidigt

höjdes dess maximibelopp från 250 till 600 kronor för ensamstående

och från 500 till 600 kronor för makar. Höjningen beslöts samtidigt med att

pensionsbeloppen höjdes. Vid beslutet förutsattes, att både pensionsbeloppen

och avgifterna skulle stiga ytterligare under de följande åren fram till 1968.

opaginerad Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1959

I första hand torde man ha räknat med en viss höjning genom beslut år

1960. Särskilt med hänsyn till att avgifterna höjdes så kraftigt förra året och

till att de kan väntas bli omprövade redan nästa år i anslutning till ytterligare

höjning av pensionsbeloppen vill utskottet inte tillstyrka motionsförslaget.

Utskottet får alltså hemställa,

att motionerna 1:321 och 11:393 icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 12 maj 1959

På andra lagutskottets vägnar:

EDVIN JACOBSSON

Vid detta ärendets behandling har närvarit:

från första kammaren: herrar Nils Elowsson, Axel E. Svensson och

Sunne, fru Carlqvist samt herrar Mannerskantz, Magnusson och Edström;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo och Nilsson i Göteborg,

fröken VVetterström, fru Sandström, fröken Sandell samt herrar Johansson

i Södertälje, Gustavsson i Alvesta och Svensson i Kungälv.

Reservation

av herrar Sunne, Mannerskantz, Edström och Jacobsson i Tobo, fröken

Wetterström samt fru Sandström, vilka ansett, att utskottet bort anföra

följande.

I föreliggande----(lika med utskottet)---budgetåret 1959/60.

Vid fjolårets A-riksdag höjdes pensionsavgiften från 2,5 till 4 procent,

och samtidigt höjdes dess maximibelopp från 250 till 600 kronor för ensamstående

och från 500 till 600 kronor för makar. Höjningen beslöts samtidigt

med att pensionsbeloppen höjdes. Vid heslutet förutsattes, att både pensionsbeloppen

och avgifterna skulle stiga ytterligare under de följande åren fram

till 1968. Visserligen torde man ha räknat med att avgifterna skulle höjas

nästa gång först 1960, men allvaret i den statsfinansiella situationen, som

enligt kompletteringspropositionen skärpts ytterligare sedan i januari, gör

det enligt utskottets mening befogat att ompröva avgiftens storlek redan nu.

Den av motionärerna föreslagna höjningen är enligt utskottets mening väl

avvägd.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

att riksdagen i anledning av motionerna I: 321 och II: 393

måtte för sin del antaga följande

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 36 år 1959

Förslag

till

Lag

angående ändrad lydelse av 19 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946

(nr 431) om folkpensionering

Härigenom förordnas, att 19 § 2 mom. lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering

skall erhålla ändrad lydelse på sätt nedan angives.

(Gällande lydelse) (Föreslagen lydelse)

2 mom. Pensionsavgift skall utgå

med i procent av den avgiftspliktiges

till statlig inkomstskatt för året taxerade

inkomst med de begränsningar

som nedan sägs.

Makar, som båda äro avgiftspliktiga

och taxeras enligt för gift skattskyldig

gällande bestämmelser, skola

erlägga avgift med sammanlagt

högst 600 kronor. Därvid skall iakttagas,

att om vardera makens taxerade

inkomst överstiger 7 500 kronor,

envar påföres pensionsavgift med

300 kronor. Om endast den ene makens

taxerade inkomst överstiger

7 500 kronor, minskas i förekommande

fall dennes avgift så att sammanlagda

beloppet av makarnas pensionsavgifter

ej överstiger 600 kronor.

Annan avgiftspliktig än som avses

i andra stycket här ovan skall erlägga

avgift med högst 600 kronor.

Enligt ovan

2 mom. Pensionsavgift skall utgå

med i,5 procent av den avgiftspliktiges

till statlig inkomstskatt för året

taxerade inkomst med de begränsningar

som nedan sägs.

Makar, som båda äro avgiftspliktiga

och taxeras enligt för gift skattskyldig

gällande bestämmelser, skola

erlägga avgift med sammanlagt

högst 675 kronor. Därvid skall iakttagas,

att om vardera makens taxerade

inkomst överstiger 7 500 kronor,

envar påföres pensionsavgift med

337 kronor. Om endast den ene makens

taxerade inkomst överstiger

7 500 kronor, minskas i förekommande

fall dennes avgift så att sammanlagda

beloppet av makarnas pensionsavgifter

ej överstiger 675 kronor.

Annan avgiftspliktig än som avses

i andra stycket här ovan skall erlägga

avgift med högst 675 kronor.

hela krontal.

Denna lag träder i kraft den 1

januari 1960, dock skola äldre bestämmelser

gälla i fråga om pensionsavgifter,

som påföras för 1960

eller tidigare år.

Svenska Tryckeriaktiebolaget, Stockholm 1959

590649

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.