Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om förbud mot innehav av vissa stiletter m. m. dels ock i ämnet väckta motioner.

1959-05-20 · 14 sidor, varav 14 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,0 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 14 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1959:41, Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning om förbud mot innehav av vissa stiletter m. m. dels ock i ämnet väckta motioner.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1959

1

Nr 41

Utlåtande i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med

förslag till förordning om förbud mot innehav av vissa

stiletter m. m. dels ock i ämnet väckta motioner.

Genom en den 24 april 1959 dagtecknad proposition, nr 158, vilken hänvisats

till lagutskott och behandlats av andra lagutskottet, har Kungl. Maj :t,

under åberopande av propositionen bilagt utdrag av statsrådsprotokollet

över inrikesärenden, inhämtat riksdagens yttrande över följande

Förslag

till

Förordning

om förbud mot innehav av vissa stiletter m. m.

Härigenom förordnas som följer.

1 §•

Med springstilett avses i denna förordning stickvapen med klinga, som

medelst fjädermekanism eller liknande anordning snabbt kan fällas eller

1 —Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 samt. 2 avd. Nr M

s. 2 Kontrollera mot PDF

2 Andra lagutskottets utlåtande nr bl år 1959

skjutas ut ur skaftet. Med springkniv förstås en på motsvarande sätt konstruerad

kniv.

2 §•

Springstilett och springkniv må ej förvärvas eller innehavas av den, som

ej fyllt 21 år, eller överlåtas eller upplåtas till sådan person.

Ej heller må springstilett eller springkniv tillverkas i eller införas till

riket; dock må sådant föremål transiteras till ort utom riket.

3 §•

Bryter någon mot vad i 2 § sägs, straffes med dagsböter. Stiletten eller

kniven skall, även om straff ej ådömes, vara förverkad till kronan, om det

ej är uppenbart obilligt. Vad nu sagts om straff och förverkande skall gälla

jämväl vid försök till olovlig införsel av springstilett eller springkniv.

Innehaves springstilett eller springkniv av barn, som ej fyllt 15 år, skall

den som har vårdnaden om barnet straffas med dagsböter, därest han haft

vetskap om innehavet och ej gjort vad på honom ankommit för att förhindra

det.

4 §.

Angående beslag av springstilett och springkniv skall vad i allmänhet är

stadgat om beslag i brottmål äga motsvarande tillämpning, med följande

avvikelser.

1. Vad i 27 kap. 7 § rättegångsbalken är stadgat om att åtal skall väckas

inom viss tid skall ej gälla i annat fall än då rätten utsatt sådan tid.

2. Väckes ej åtal, prövar åklagaren, huruvida stiletten eller kniven skall

vara förverkad enligt vad i 3 § sägs. Förordnande därom meddelas skriftligen.

Om ej påföljden förelagts och godkänts i samband med strafföreläggande,

äge den, från vilken beslaget skett, hos åklagaren anmäla missnöje

med förordnandet inom en månad från det han erhöll del därav. Anmäles

missnöje, har åklagaren att, om ej beslaget finnes böra hävas, väcka talan

om stilettens eller knivens förverkande. Sker det ej inom en månad från

det anmälan gjorts, skall beslaget gå åter.

5 §.

Har springstilett eller springkniv inkommit till riket, må stiletten eller

kniven, därest den icke skall vara förverkad enligt 3 § och hinder ej heller

eljest möter mot utförsel, återutföras på de villkor och i den ordning tullstadgan

föreskriver i fråga om returförtullning. Sker ej återutförsel inom

föreskriven tid, tillfaller stiletten eller kniven kronan.

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1959

3

Denna förordning träder i kraft den---

I motionerna 1:513 av herr Hanson, Per-Olof, samt 11:622 av fröken

Höjer m. fl. har hemställts,

»att riksdagen, i anledning av förevarande proposition, nr 158, ville i

skrivelse till Kungl. Maj:t

dels som sin mening giva till känna, att förordning om förbud mot innehav

av vissa stiletter m. m. bör utfärdas i huvudsaklig överensstämmelse

med det genom propositionen framlagda förslaget, men att förbudet skall

gälla generellt,

dels begära utredning och förslag till höstsessionen med årets riksdag

angående beslag och ev. inlösen av stiletter i enlighet med vad ovan anförts».

Angående de skäl motionärerna anfört för sin hemställan får utskottet,

i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till motionen

II: 622.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att förbud införes mot import och tillverkning av

s. k. springstiletter och springknivar. Vidare föreslås att dylik stilett eller

kniv inte heller skall få förvärvas eller innehavas av den som ej fyllt 21 år

eller överlåtas eller upplåtas till sådan person, överträdelse av förbud skall

medföra straff och förverkande. Även vårdnadshavare till barn under 15 år

skall kunna straffas, om barnet med hans vetskap innehar springstilett eller

springkniv.

Inledning

Sedan någon tid har det alltmer utbredda innehavet bland ungdom av

stiletter och andra stickvapen tilldragit sig uppmärksamhet. Åtgärder för

att förhindra försäljning av stiletter i synnerhet till minderåriga har påkallats

i riksdagen genom interpellationer 1957 av fru Torbrink och 1958

av herr Björkänge. Skilda åtgärder har också vidtagits i detta syfte. Sålunda

har berörda branschorganisationer vid flera tillfällen uppmanat

sina medlemmar att inte saluföra stiletter och liknande redskap, och Kungl.

Maj:t har den 19 december 1958 beslutat, att införsel utan importlicens

från och med den 1 januari 1959 inte får äga rum av stiletter, dolkar och

andra liknande vapen med framspringande blad eller klinga samt delar

därav.

I svaret på interpellationen av herr Björkänge förklarade chefen för inrikesdepartementet,

statsrådet Johansson, att han ansåg att man borde

överväga atl förbjuda själva innehavet av ifrågavarande vapen och låta

s. 4 Kontrollera mot PDF

4 Andra lagutskottets utlåtande nr it år 1959

närmare undersöka, i vilken form ett sådant förbud skulle kunna meddelas

och vilka bestämmelser som erfordras för att endast sådana stickverktyg

som inte tjänar något nyttigt ändamål kommer att omfattas av

förbudet. Den 12 december 1958 uppdrog Kungl. Maj:t åt statens kriminaltekniska

anstalt att verkställa en dylik undersökning.

Anstalten har den 11 mars 1959 redovisat resultatet av undersökningen

och inkommit med förslag till förordning angående förbud mot innehav av

stiletter.

Över förslaget har efter remiss yttranden avgivits av riksåklagarämbetet,

hovrätten över Skåne och Blekinge, socialstyrelsen, skolöverstyrelsen, kommerskollegium,

överståthållarämbetet, länsstyrelserna i Stockholms, Östergötlands,

Malmöhus, Göteborgs och Bohus, Örebro, Västernorrlands och

Norrbottens län, polisverksainhetsutredningen, föreningen Sveriges landsfogdar,

föreningen Sveriges polismästare, föreningen Sveriges stadsfiskaler,

föreningen Sveriges landsfiskaler, Målsmännens riksförbund, Sveriges köpmannaförbund,

Sveriges järnhandlareförbund, Cykel- och sporthandlarnas

riksförbund och Sveriges leksakshandlares riksförbund. Kommerskollegium,

överståthållarämbetet och länsstyrelserna har i sin tur inhämtat

yttranden från olika myndigheter och organisationer och fogat dessa yttranden

vid sina remissvar. På grund härav föreligger i ärendet yttranden

jämväl från handelskamrarna i Stockholm, Göteborg, Malmö och Gävle,

Sveriges industriförbund, Sveriges hantverks- och småindustriorganisation,

polismästaren samt ordnings- och kriminalpolisintendenterna i Stockholm,

landsfogdarna i Stockholms, Östergötlands, Malmöhus, Västernorrlands

och Norrbottens län, poliskamrarna i Malmö, Hälsingborg, Göteborg

och Örebro, landsfiskalerna i Karlskoga och Boden, drätselkammaren

och barnavårdsnämnden i Luleå, socialvårdskonsulenten i trettonde distriktet,

föreningen Malmöhus läns landsfiskaler och Skånes järnhandlareförening.

Vidare har Unga Örnars Stockholmsdistrikt i skrivelse den 8 april 1959

framfört vissa synpunkter.

Statens kriminaltekniska anstalts utredning och förslag

Anstalten har inhämtat uppgifter från poliskamrarna i Stockholm, Göteborg,

Malmö, Norrköping och Örebro angående vad polisen under de senaste

åren erfarit om förekomsten av stiletter i orten och i vilken

utsträckning stilett använts som angreppsvapen.

I denna del hänvisas till redogörelsen i propositionen (s. 5).

I fortsättningen redogör anstalten för de bestämmelser, som f. n.

skulle kunna åberopas för att taga ifrågavarande

vapen i beslag samt för vissa i England och Förenta

Staterna gällande bestämmelser.

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 4/ år 1959 5

Även i dessa delar hänvisar utskottet till redogörelsen i propositionen

(s. 6—7).

Anstalten har gjort en undersökning för att utröna, vilka olika

typer av ifrågavarande vapen som förekommer i allmänna

marknaden i Sverige.

Stilett med fast, sylliknande klinga har icke påträffats i annan form än

såsom papperskniv. Däremot finns slidknivar med spetsigt dubbeleggat

blad, som närmast torde kunna betecknas som dolkar och som saluförts

sedan lång tid tillbaka.

Ett vapen, som den senaste tiden rönt stor efterfrågan, är springstiletten.

Dessa stiletter, som är av italienskt ursprung, förekommer i stort sett endast

i en modell, men av varierande storlek. I hopfällt skick är klingan infälld

i handtaget och genom en säkringsbar utlösningsknapp påverkas en fjädermekanism,

som slår ut en spetsig och dubbeleggad klinga i fastlåst läge.

Mera allmänt förekommer i handeln så kallade springknivar, vilka anses

vara föregångare till springstiletten. Dessa knivar, som har ett mycket

varierande utförande, är ursprungligen avsedda som jaktknivar. De har

alla den likheten, att bladet utfälles med utlösningsmekanism. Knivbladet

har överlag konventionell utformning, men utpräglat spetsigt blad förekommer

på vissa typer. En typ har sålunda en allmän utformning, som

nära överensstämmer med springstiletten. I en speciell typ av springkniv

ligger bladet helt dolt i skaftet men kan vid tryck på en spärr bringas att

genom sin egen tyngd eller genom en i skaftet befintlig fjäder pressas ut

till blottat läge. Denna kniv brukar benämnas fallskärmsjägare- eller commandokniv.

Olika typer av springkniv finns, på vilka ett större blad genom

fjäderpåverkan är automatiskt utfällbart. En del springknivar är försedda

med patronutdragare för jaktgevär. Springknivarna kan även vara utrustade

med andra verktyg, såsom såg, korkskruv, skruvmejsel eller konservöppnare.

Slutligen har vid undersökningen påträffats kastknivar, så konstruerade

att tyngdpunkten är förlagd mot knivens spets med påföljd att den vid

kast erhåller styrning.

Med utgångspunkt från den sålunda gjorda undersökningen uppställer

anstalten följande definitioner på de vapen, som anstalten anser böra

omfattas av förbudslagstiftning och som anstalten gemensamt benämner

stickvapen.

Stilett, stickvapen med handtag och fast klinga, som är sylliknande smal

och spetsig samt vanligtvis flereggig.

Springstilett, stilett med infällbar klinga, som genom en automatisk utlösningsmekanism

momentant kan fällas ut, antingen genom fjädertryck

eller på annat sätt.

Springkniv, kniv med infällbart knivblad, som genom en automatisk

utlösningsmekanism momentant kan fällas ut, antingen genom inverkan

av fjädertryck eller på annat sätt.

s. 6 Kontrollera mot PDF

6 Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1959

Kastkniv, kastvapen bestående av handtag och vanligen fast, symmetriskt

och spetsigt blad, där knivens tyngdpunkt är förlagd nära bladspetsen.

Av de olika undersökningar, som anstalten sålunda gjort, drar anstalten

följande slutsatser.

I fråga om förekomsten av stiletter och andra liknande stickvapen kan —

i avsaknad av uppgifter från grossist- och detaljhandeln — något påstående

om att de är allmänt förekommande inte göras. Det material, som

tillhandahållits från tillfrågade polisdistrikt, utgör inte heller någon säker

grund för ett bestämt påstående härutinnan. Däremot kan bestämt göras

gällande att stickvapen i alltför stort antal anträffats hos personer, vilka

genom sin läggning eller omognad kan frestas till missbruk av dem. Det

kan vidare göras gällande, att grovt missbruk förekommit i sådan omfattning

att samhället bör inskrida mot den fara, som innehav av dessa stickvapen

visat sig medföra.

När det gäller att bedöma den abstrakta fara, som innehavet av ett i strafflagens

mening livsfarligt vapen innebär, finner anstalten till att börja med

att under denna kategori döljer sig allehanda redskap, verktyg och andra

bruksföremål, med vilka en våldsverkare kan tillfoga andra människor

svår kroppsskada och till och med döden. De vapen eller knivar, som här

ägnats uppmärksamhet, spelar i det hänseendet en underordnad roll. Det

ligger i sakens natur, att högst alldagliga ting, såsom förskärare, yxor eller

skiftnycklar, för att endast taga några exempel, är utomordentligt farliga

vapen i händerna på våldsverkare utan att därför inskränkningar i deras

användning kan tänkas. En skillnad mellan dessa senare föremål och stiletterna

ligger emellertid enligt anstalten dels i den lockelse stiletter utövar

på vissa individer utan att dessa därför kan påstås ha ont uppstå

samt dels i det förhållandet att stiletter, kastknivar och därmed jämställda

stickvapen inte fyller någon nyttig funktion utan endast är utpräglade anfallsvapen.

Den största förtjänsten med ett förbud mot stickvapen synes anstalten

ligga i att därigenom tillskapas en befogenhet för polisman att så snart någon

påträffas med sådant vapen kunna inskrida med ett beslagtagande av det.

Även exempelvis föreståndare för skola kan då omhändertaga dylika vapen,

som anträffas inom skolan.

Det är enligt anstalten praktiskt ogenomförbart och ändamålslöst att

inrikta sig på ett förbud mot farliga vapen överhuvudtaget. Anstalten anser

därför, att ett förbud måste inskränkas till obestridligen onyttiga typer av

stickvapen. Det synes anstalten vara odiskutabelt, att stiletten och springstiletten

är vapen utan praktiskt användningsområde och så livsfarliga, att

de helt borde förbjudas. Springkniven, som genom sin konstruktion nära

överensstämmer med springstiletten, kan möjligen sägas fylla ett nyttigt

ändamål. Den utbjudes i varje fall i detaljhandeln såsom ett redskap för

jägare och fiskare. Huruvida den verkligen kommit till bruk för sådant

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1959

7

ändamål, kan anstalten inte bedöma, men anstalten betvivlar att ett förbud

skulle innebära ett besvärande intrång för lojala medborgare. För

personer som inte kan bruka mer än en hand, torde dock springkniven

kunna anses praktisk. Ytterligare ett av de beskrivna stickvapnen, nämligen

kastkniven, finner anstalten ligga utanför kategorien nyttiga verktyg,

bortsett från de enstaka fall då den användes av varietéartister vid

offentliga tillställningar.

Av det genom polisen tillhandahållna materialet framgår, att ytterst få

personer över 21 år finns bland de kända innehavarna av stickvapen. Detta

föranleder anstalten att upptaga frågan, huruvida inte ett förbud mot

innehav av stickvapen borde begränsas till barn och ungdomar upp till 21 år.

Man kan enligt anstalten inte bortse från det stötande i att ansvarsfulla

medborgare inte skulle få inneha exempelvis en springkniv eller att en behovsprövning

skulle behöva föregå ett särskilt utfärdat tillstånd härtill.

Tänkbart är också, att det för närvarande florerande modet bland ynglingar

att inneha stickvapen upphör. Därför synes det anstalten vara att

bruka mer våld än nöden kräver att införa ett exklusivt förbud mot vissa

knivtyper.

Visserligen kan ungdomar vid införande av ett partiellt förbud lättare

förvärva för dem förbjudna vapen än om totalförbud införes, men anstalten

anser denna synpunkt inte avgörande, eftersom den väsentligaste

vinsten med ett förbud mot innehav är rätten att ingripa med omhändertagande

av vapnet.

Anstalten föreslår sålunda, att förbud meddelas personer under

21 år att förvärva och inneha stiletter, springstiletter, springknivar och kastlcnivar,

samt att en sådan bestämmelse kombineras med förbud mot överlåtelse

eller upplåtelse till underåriga av nämnda stickvapen.

Med hänsyn till att icke straffmyndiga personer visat sig inneha stiletter

och andra stickvapen synes anstalten en bestämmelse motiverad med

innebörd att vårdnadshavare i sådana fall kan bli underkastade straffansvar.

Däremot finner anstalten inte skäl att föreslå bestämmelser angående

inlösen av förbjudna stickvapen vid fall där den underårige exempelvis

genom arv förvärvat ett dylikt. Med hänsyn till att vapnet kan överlåtas

till vuxen person utan formaliteter och det dessutom har ett förhållandevis

ringa värde, synes bestämmelser i detta hänseende sakna berättigande.

Att stadga svårare straffart än böter är enligt anstalten inte påkallat.

Remissyttrandena

Vad först beträffar den allmänna inställningen ti il förslaget,

så tillstyrker nästan alla remissinstanserna en lagstiftning om förbud

mot innehav av stickvapen. Av de ca 50 myndigheter och organisationer

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr fri år 1959

m. fl., som yttrat sig i ärendet, är det sålunda endast fem som ställer sig

tveksamma till värdet av en förbudslagstiftning på området.

De tillstyrkande remissinstanserna anför i huvudsak samma skäl för

sin inställning som anstalten. Man framhåller sålunda, att de vapen som här

är i fråga är onyttiga föremål, att de är farliga föremål, som i ett betydande

antal fall använts av barn och omogen ungdom för att hota eller skada andra

personer, och att särskilt springstiletter och springknivar utövar stor lockelse

på ungdom. I sistnämnda hänseende uttalas den förmodan, att gangsterfilmer

bildat reklam till försäljningen och man konstaterar att denna på

vissa håll i de största städerna lett till en ganska allmän beväpning av

ungdomen. Man finner det uppenbart, att häri ligger en betydande fara

för nya fall av olyckshändelser och brott med dessa stickvapen.

De remissinstanser som ställt sig tveksamma till införandet av den föreslagna

förbudslagstiftningen är länsstyrelsen och landsfogden i Norrbottens

län samt föreningarna Sveriges landsfogdar, Sveriges stadsfiskaler och Sveriges

landsfiskaler.

En punkt i förslaget, som föranlett invändningar från åtskilliga remissinstanser

gäller de personer som förbudet bör avse. Generellt

förbud förordas sålunda av riksåklagarämbetet, hovrätten över Skåne

och Blekinge, socialstyrelsen, länsstyrelserna i Stockholms, Göteborgs och

Bohus samt Örebro län, polisverksamhetsutredningen, polismyndigheterna i

Stockholm, Malmö och Örebro, landsfogdarna i Stockholms och Malmöhus

lån, Skånes handelskammare, Handelskammaren i Gävle, föreningarna

Sveriges polismästare och Sveriges landsfiskaler, Målsmännens riksförbund,

Sveriges köpmannaförbund, Sveriges järnhandlareförbund, Cykel- och sporthandlarnas

riksförbund samt Sveriges leksakshandlares riksförbund.

Många remissinstanser tillstyrker anstaltens förslag utan att yttra sig

om begränsningen av förbudet men en del remissinstanser har redovisat

sina överväganden i frågan, nämligen kommerskollegium, överståthållaråmbetet,

länsstyrelsen och landsfogden i Östergötlands län, länsstyrelsen i

Malmöhus län, poliskammaren i Hälsingborg, drätselkammaren i Luleå,

Stockholms handelskammare och föreningen Malmöhus läns landsfiskaler.

I flera av dessa yttranden framhålles, att frågan om ett totalförbud bör

aktualiseras först om det skulle visa sig att ett i enlighet med förslaget begränsat

förbud inte får avsedd effekt.

Flertalet av de remissinstanser, som förordar totalförbud, anser att ett

sådant bör förenas med möjlighet till dispens. Skäl som bör

kunna föranleda dispens anges vara behov för invalider att ha tillgång till

springkniv, jägares och fiskares behov av sådan kniv samt cirkus- och varietéartisters

behov av kastkniv. Endast i ett remissyttrande, nämligen från

länsstyrelsen i Malmöhus län, anses dispensmöjlighet böra finnas även vid

ett enligt förslaget begränsat förbud.

Beträffande frågan vilka vapen som bör omfattas av för
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1959

9

budet har särskilda uttalanden gjorts av fjorton remissinstanser. Av

dessa har fem, nämligen riksåklagarämbetet, polisverksamhetsutredningen,

poliskammaren i Malmö samt föreningarna Sveriges polismästare och Sveriges

landsfiskaler förordat eller ifrågasatt en begränsning i förhållande

till anstaltens förslag.

I allmänhet har anstaltens förslag i fråga om vilka åtgärder förbudet

bör avse godtagits. Endast hovrätten över Skåne och Blekinge

och Skånes järnhandlareförening har uttalat avvikande mening. Hovrätten

anser sålunda att lagstiftningen bör utvidgas, så att den omfattar förbud

mot tillverkning, utbjudande till försäljning, överlåtelse, upplåtelse, förvärv

och innehav av angivna stickvapen. Även enligt Skånes järnhandlareförening

bör förbudet omfatta tillverkning.

I några remissvar har fråga om inlösen av stickvapen upptagits

till behandling.

De föreslagna bestämmelserna om straff, vårdnadshavares

ansvar och förverkande beröres i några yttranden.

En utförligare redogörelse för remissyttrandena lämnas i propositionen

(s. 10—15).

Departementschefen

Det alltmer utbredda bruket bland ungdomen att skaffa sig stiletter och

andra stickvapen har under de sista åren antagit proportioner, som otvivelaktigt

måste betecknas såsom oroande. Kriminaltekniska anstaltens utredning

ger också vid handen, att missbruk av dessa vapen och olyckshändelser

med dem förekommit i sådan utsträckning, att särskilda åtgärder är påkallade

från samhällets sida.

I känslan av sitt ansvar för utvecklingen har organisationer av sådana handelsidkare,

som saluför ifrågavarande stickvapen, redan för mer än ett år

sedan vidtagit den erkännansvärda åtgärden att uppmana sina medlemmar

att upphöra med försäljningen. Uppmaningarna synes ha hörsammats i mycket

stor utsträckning. Efter en framställning från samma håll har också

ett importlicenstvång, som i realiteten innebär importförbud, införts beträffande

berörda vapen med verkan från och med den 1 januari 1959.

Det är emellertid tydligt och framhålles inte minst av nämnda handelsorganisationer,

att de vidtagna åtgärderna inte tillräckligt snabbt leder till

ett undanröjande av de påtalade missförhållandena. Stiletter och andra

stickvapen har redan fått alltför stor spridning bland ungdomen. Jag är

därför helt ense med kriminaltekniska anstalten om att nya åtgärder måste

till och att dessa bör avse förbud mot själva innehavet av stickvapnen. Denna

uppfattning delas också nära nog hundraprocentigt av remissinstanserna.

De stickvapen, som utövat den största lockelsen på ungdomen, är springstiletten

och springkniven, vilka är så konstruerade att klingan eller bladet

genom eu utlösningsmekanism med en enkel handrörelse snabbt kan fällas

s. 10 Kontrollera mot PDF

10

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1959

ut eller pressas fram ur skaftet. Vid angrepp är vapnet särskilt farligt därför

att det kan hållas dolt så att den angripne är helt omedveten om faran ända

tills han träffas av stöten. Konstruktionen medför också, att olyckshändelser

lätt kan inträffa vid lek med vapnet. Springstiletten har över huvud taget

ingen annan funktion än såsom vapen. Springkniven torde däremot kunna

användas som en vanlig fällkniv och är ibland utrustad med olika verktyg.

Den synes dock inte i den praktiska användningen överlägsen andra knivtyper

utom möjligen för personer, som endast kan bruka en hand. Liksom

kriminaltekniska anstalten anser jag utan tvekan att springstiletten och

springkniven bör omfattas av ett innehavsförbud. Mot förslaget i denna del

har heller ingen invändning gjorts under remissbehandlingen. Däremot har

flera remissinstanser kritiserat anstaltens ståndpunkt, att också stilett med

fast klinga och kastkniv bör inbegripas i förbudet. Med hänsyn framför allt

till att något mera påtagligt behov att ge förbudet denna omfattning inte

visats föreligga delar jag dessa remissinstansers uppfattning. Jag anser

sålunda, att förbudet endast bör avse springstiletter och springknivar.

När det gäller frågan vilka personer som bör förbjudas inneha springstilett

och springkniv, går meningarna starkt isär. I och för sig skulle ett

totalförbud enligt mitt bedömande inte kunna anses innebära något större

intrång i ett mera beaktansvärt intresse. Ett legitimt behov av springkniv

kunde tillgodoses genom dispens från förbudet. Med hänsyn till den konfiskatoriska

innebörd ett totalförbud i dagens läge skulle få anser jag emellertid

att sådant förbud måste förenas med rätt till inlösen av vapnen ifråga.

Inlösenförfarandet skulle medföra betydande administrativa besvär och med

den utredning som nu föreligger är det inte möjligt att överblicka vilka kostnader

det skulle draga. Ett viktigt skäl för mig att inte f. n. föreslå totalförbud

har även varit, att jag funnit det angeläget att ett förbud, som ger

befogenhet att ingripa mot ungdomens innehav av stickvapen, snarast träder

i kraft. Jag har därför inte velat avvakta den ytterligare utredning, som

eljest varit nödvändig. På grund härav förordar jag kriminaltekniska anstaltens

förslag att förbudet begränsas till barn och ungdom under 21 år.

I likhet med anstalten vill jag understryka, att den väsentligaste vinsten med

förbudet är befogenheten att omedelbart omhändertaga springstilett och

springkniv, som innehaves av barn och ungdom. Skulle det visa sig, att lagstiftningen

med den förordade begränsningen inte blir tillräckligt effektiv,

torde man få överväga att vidtaga skärpningar.

Den nya lagstiftningen bör alltså nu i första hand innefatta förbud för

barn och ungdom under 21 år att förvärva och inneha springstilett och

springkniv. Som kriminaltekniska anstalten föreslagit bör som komplement

härtill upptagas förbud att överlåta eller upplåta sådant vapen till barn

och ungdom. Jag räknar med att detaljhandlarna såsom redan skett på

många håll helt skall upphöra med saluförandet av dessa artiklar. De undgår

då också de praktiska svårigheter, som en uppdelning av kundkretsen i

s. 11 Kontrollera mot PDF

11

Andra lagutskottets utlåtande nr M år 1959

inköpsberättigade och icke inköpsberättigade kan medföra. Såvitt känt förekommer

f. n. ingen tillverkning av springstiletter och springknivar i landet,

utan dessa har importerats från Italien och Tyskland. Genom det från och

med den 1 januari 1959 införda importlicenstvånget har all import av dessa

varor i praktiken bringats att upphöra. För att hindra att i detta läge en

tillverkning upptages inom landet bör den nya lagstiftningen även innehålla

förbud häremot. Nyssnämnda beslut om importreglering, som har provisorisk

karaktär, bör därjämte ersättas av bestämmelser angående importförbud.

Med den sålunda föreslagna utformningen av förbuden saknas enligt min

mening skäl att meddela några bestämmelser om dispensmöjligheter och

inlösen. Den som vid förbudens ikraftträdande innehar springstilett eller

springkniv men då blir obehörig därtill kan utan formaliteter överlämna

stiletten eller kniven till behörig person.

Lagstiftningen bör givetvis uppta bestämmelser om straff för den, som bryter

mot förbuden. Jag delar kriminaltekniska anstaltens uppfattning att det

bör vara tillfyllest att här stadga bötesstraff. Likaså är jag ense med anstalten

om att även vårdnadshavare till barn under 15 år, vilket innehar springstilett

eller springkniv, bör kunna straffas. En förutsättning härför skall givetvis

vara att vårdnadshavaren vet om innehavet och inte kan anses ha

gjort vad man kan fordra av honom för att förhindra det. I motsats till anstalten

finner jag inte anledning att beträffande denna förutsättning frångå

den vanliga regeln att bevisbördan åvilar åklagaren.

För att möjliggöra omedelbart beslag, när någon befinnes olagligen inneha

springstilett eller springkniv, bör en förverkandebestämmelse införas. Sådan

påföljd bör också knytas till tillverknings-, import-, överlåtelse-, upplåtelseoch

förvärvsförbudet. Förverkandepåföljden bör inte vara beroende av att

straff utdömes. Även överträdelse av den, som på grund av minderårighet

går fri från straff, bör således kunna föranleda förverkande. Skäl att låta

värdet förklaras förverkat, när stiletten eller kniven ej finnes i behåll, anser

jag inte föreligga.

I de fall då springstilett eller springkniv beslagtages från någon, mot vilken

åtal inte väckes, vore det föga rationellt om talan angående förverkande

av stiletten eller kniven måste föras vid domstol. Särskilt gäller det sagda

vid beslag från barn under 15 år eller från ungdom, som erhåller åtalseftergift.

Med hänsyn till det ringa värdet, synes några betänkligheter inte behöva

möta mot att tillåta ett enklare förfarande, när det är fråga om förverkande

av enstaka stilett eller kniv. Jag förordar därför, att — på samma sätt som

finnes stadgat rörande beslagtagna alkoholhaltiga drycker — undantag medges

från regeln att beslag skall följas av åtal inom viss tid och vederbörande

åklagare bemyndigas att meddela förordnande om förverkande. Sådant förordnande

skall meddelas skriftligen och den, från vilken beslaget skett, kan

efter missnöjesanmälan få saken prövad vid domstol.

s. 12 Kontrollera mot PDF

12

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1959

En bestämmelse erfordras slutligen om hur man skall förfara med springstilett

eller springkniv, som inkommit till riket utan att olovlig införsel eller

försök därtill föreligger.

I enlighet med vad jag sålunda förordat har inom inrikesdepartementet

utarbetats förslag till förordning om förbud mot innehav av vissa stiletter

m. m.

Förordningen torde böra träda i kraft så snart som möjligt sedan riksdagen

yttrat sig över förslaget. Innehavare av stilett bör dock få något rådrum

för att göra sig av med stiletten.

Motionerna

Motionärerna anför bl. a. följande.

Såsom framhållits av åtskilliga remissinstanser, skulle ett förbud utformat

i enlighet med propositionens förslag sannolikt inte bli särskilt

effektivt. Ända tills befintliga lager av förbjudna vapen blivit tömda, skulle

det förmodligen vara ganska lätt för ungdomar att genom bulvaner komma

över sådana. Dessutom kan man inte bortse från faran att även personer

över 21 år skulle göra brottsligt bruk av springstiletter och springknivar.

Förbudet att förvärva och inneha stiletter m. m. bör därför gälla även

personer över 21 år, och på motsvarande sätt bör det vara förbjudet att

överlåta eller upplåta dessa vapen även till sådana personer.

Även om man av principiella skäl inte skulle vilja förorda, att de stiletter

som nu finns inom landet skulle beslagtas utan ersättning till ägarna,

förefaller det, som om de administrativa svårigheterna med ett totalförbud

inte skulle vara oöverkomliga. Frågan om formerna för inlösningsförfarandet

och reglerna för värderingen måste emellertid utredas, och det är inte

möjligt att under den korta tid som återstår av riksdagens vårsession

åstadkomma sådan utredning. I första hand torde därför det i propositionen

föreslagna förbudet böra göras totalt och riksdagen begära utredning

och förslag angående beslag och ev. inlösen. Bestämmelser om beslag

och inlösen — som sannolikt bör upptagas i en av Konungen och riksdagen

samfällt stiftad lag — bör kunna föreslås riksdagen redan under höstsessionen

med året riksdag.

Utskottet

Enligt det genom propositionen framlagda förslaget skall det bli förbjudet

att importera och tillverka springstiletter och springknivar. Härmed avses

vapen med klinga eller blad, som medelst fjädermekanism eller liknande

anordning snabbt kan fällas eller skjutas ut ur skaftet. Vidare skall sådant

vapen inte få förvärvas eller innehas av den som ej fyllt 21 år. Inte heller

skall det få överlåtas eller upplåtas till sådan person. Förslaget är föranlett

av att springstiletter och springknivar under senare år ofta, i synnerhet av

ungdomar, använts som vapen vid våldsbrott.

s. 13 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr il år 1959

13

Motionsförslaget syftar till att det skall införas generellt förbud — alltså

även för personer som fyllt 21 år — att förvärva och inneha springstiletter

och springknivar. Ståndpunkten motiveras främst med att förbudet för ungdomar

att förvärva sådana vapen eljest inte kan tänkas bli effektivt. Den

föreslagna ordningen skulle nämligen inbjuda till bulvanköp. Dessutom

kan enligt motionärerna många personer över 21 år befaras göra brottsligt

bruk av vapnen.

Springstiletterna torde inte alls och springknivarna endast i ringa utsträckning

användas för nyttiga ändamål. Huvudsakligen tycks de tjäna

som anfallsvapen. De föreslagna import- och tillverkningsförbuden måste

därför anses ändamålsenliga. Deras genomförande torde leda till att vapnen

så småningom försvinner ur handeln, och därigenom är ett viktigt syfte med

den föreslagna förordningen uppfyllt.

I propositionen föreslås vidare, att springstilett och springkniv som påträffas

hos underårig i regel skall vara förverkad. På grund härav kan i allmänhet

sådant vapen omedelbart tagas i beslag av polisman. Härigenom

tillgodoser förslaget ett angeläget Önskemål. Utskottet vill uttala sin anslutning

till förslaget i denna del.

Med hänsyn till att ifrågavarande vapen saknar nämnvärd betydelse såsom

redskap vid legala förehavanden, hyser utskottet inte några starkare

betänkligheter mot ett generellt förbud i enlighet med motionärernas förslag.

Såsom föredragande departementschefen framhållit, skulle emellertid

ett sådant förbud medföra administrativa svårigheter, och utskottet anser

sig därför böra förorda, att riksdagen nu ger sin anslutning till ett förbud av

den omfattning som föreslagits i propositionen. Skulle den föreslagna ordningen

inte visa sig effektiv, bör dock frågan om generellt förbud upptagas

till förnyat övervägande.

Utskottet kan alltså icke tillstyrka motionerna utan förordar i huvudsak

det genom propositionen framlagda förslaget.

En viss typ av springknivar, de s. k. fallskärmsjägar- eller commandoknivarna,

är så konstruerade, att bladet vid tryck på en spärr kan bringas

att genom sin egen tyngd eller en fjäder falla eller skjutas fram till blottat

läge. Enligt 1 § i förslaget avses med springstilett stickvapen med klinga,

som medelst fjädermekanism eller liknande anordning snabbt kan fällas

eller skjutas ut ur skaftet, och med springkniv förstås en på motsvarande

sätt konstruerad kniv. Utskottet vill förorda sådan jämkning av stadgandet,

att det klart framgår, alt alla slag av fallskärmsjägar- eller commandoknivar

omfattas av förslaget, exempelvis genom att orden »på grund av sin tyngd»

infogas i texten.

I övrigt har utskottet icke funnit anledning till erinran eller särskilt uttalande

i anledning av det genom propositionen framlagda förordningsförslaget.

Under åberopande av det anförda får utskottet hemställa,

s. 14 Kontrollera mot PDF

14

Andra lagutskottets utlåtande nr 41 år 1959

A. att riksdagen, i anledning av det genom förevarande

proposition, nr 158, framlagda förslaget till förordning om

förbud mot innehav av vissa stiletter m. m. ävensom motionerna

1:513 och 11:622, ville i skrivelse till Kungl. Maj:t

som sin mening giva till känna vad utskottet ovan anfört;

B. att motionerna I: 513 och II: 622, i den mån de icke kan

anses besvarade genom vad utskottet hemställt under A.„

icke måtte föranleda någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 20 maj 1959

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Axel E. Svensson och Sunne,

fru Carlqvist samt herrar Mannerskantz, Lars Larsson och Källqvist;

från andra kammaren: herrar Jacobsson i Tobo, Lundberg och Odhe,

fröken Sandell, fröken Höjer samt herrar Johansson i Södertälje och Wahrendorff.

IDUNS TRYCKERI. ESSELTE. STHLM 59

905374

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.

Källa: Sveriges riksdag. Texten är riksdagens egen, hämtad ur riksdagens öppna data, och får användas och spridas fritt med källhänvisning. Ratio Lex är inte Sveriges riksdag och företräder den inte.

Hänvisas hit från

1 belagda kopplingar i Ratio Lex kopplingsregister, i rättskälleordning. Märkningen anger belägget: »ur registret« (ett register eller källans egna uppgifter, t.ex. Domstolsverkets lagrums- och litteraturlistor), »i texten« (ordagrann hänvisning i källans text).

Förarbeten (1)

1 koppling.

  1. Rskr. 1959:309 Skrivelse till Konungen i anledning av dels Kungl. Maj:ts proposition med förslag till förordning med särskilda bestämmelser om biografföreställningar in. m., d a1 i texten