Sök i Ratio Lex

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss översyn i vad gäller utländska medborgare av lagstiftningen på socialoch undervisningsväsendets områden. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 89 i första kammaren av herr Lundström samt nr 120 i andra kammaren av herr Nyberg.

1959-11-10 · 9 sidor, varav 9 med tryckt sidnummer


Så kom texten hit

Maskinläst äldre tryck. Kontrollera mot skanningen innan du använder texten skarpt.

  • Källa: Sveriges riksdag — riksdagens dokument · skanningen (pdf, Kungliga biblioteket)
  • Text: Texten är riksdagens maskinläsning (OCR) av det tryckta riksdagstrycket. Den är inte kontrollerad mot sidbilden och har inte rättats av Ratio Lex; fel förekommer.
  • Textkvalitet: God — ungefär 0,1 % av orden ser trasiga ut — samma nivå som 1900-talstrycket i litteraturen
  • Sidnummer: alla 9 sidor bär sitt tryckta sidnummer ur källan
  • Om sidnumren: Sidnumret är läst ur sidhuvudet i riksdagens text och visas bara där det står och stämmer med grannsidornas numrering; övriga sidor visas utan nummer.

Varje sida nedan har en egen länk ”Kontrollera mot PDF” till originalet på just den sidan.

Citera

2LU 1959:43, Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss översyn i vad gäller utländska medborgare av lagstiftningen på socialoch undervisningsväsendets områden. Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta, till lagutskott hänvisade motioner, nr 89 i första kammaren av herr Lundström samt nr 120 i andra kammaren av herr Nyberg.

Dokumentets text

s. 1 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 dr 1959

1

Nr 43

Utlåtande i anledning av väckta motioner om viss översyn i vad

gäller utländska medborgare av lagstiftningen på socialoch

undervisningsväsendets områden.

Andra lagutskottet har till behandling förehaft två inom riksdagen väckta,

till lagutskott hänvisade motioner, nr 89 i första kammaren av herr Lundström

samt nr 120 i andra kammaren av herr Nyberg.

I motionerna, vilka är likalydande, har hemställts, »att riksdagen i skrivelse

till Kungl. Maj :t måtte begära en översyn av lagstiftningen på socialoch

undervisningsväsendets område i syfte att genom en liberalare lagstiftning

härvidlag minska behovet av dispens från medborgarskapslagens regler

om naturalisation till följd av i landet bosatta utlänningars behov av sociala

och andra bidrag».

Beträffande de skäl motionärerna anfört till stöd för sitt yrkande får utskottet,

i den mån redogörelse därför icke lämnas i det följande, hänvisa till

motionen 1:89.

över motionerna har utskottet i den ordning 46 § riksdagsordningen föreskriver

inhämtat yttrande från kungl. socialstyrelsen, riksförsäkringsanstalten,

kungl. pensionsstyrelsen, kungl. arbetsmarknadsstyrelsen, kungl. skolöverstyrelsen

och kungl. överstyrelsen för yrkesutbildning.

Viktigare bestämmelser m. m.

M ed borgars ka ps lagen

Jämlikt 6 § lagen den 22 juni 1950 om svenskt medborgarskap äger

Konungen på ansökan till svensk medborgare upptaga (naturalisera) utlänning

som 1. fyllt aderton år; 2. sedan sju år har hemvist här i riket; 3. fört

en hederlig vandel; samt 4. har möjlighet att försörja sig och sin familj.

Finnes det medföra gagn för riket att sökanden upptages till svensk medborgare

eller har sökanden förut ägt svenskt medborgarskap eller är sökanden

gift med svensk medborgare eller föreligger eljest med hänsyn till sökandens

förhållanden särskilda skäl, må naturalisation beviljas, även om de

stadgade villkoren icke är uppfyllda. År sökanden dansk, finländsk, isländsk

eller norsk medborgare, må, även om annat särskilt skäl ej föreligger,

avvikelse ske från det under punkt 2 angivna villkoret; i praxis tillämpas

härvidlag med vissa variationer en tidsgräns av fem år. — Konungen

J Bihang till riksdagens protokoll 1959.9 samt. 2 avd. Nr 43

s. 2 Kontrollera mot PDF

2

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 dr 1959

bestämmer, om naturalisation skall omfatta även sökandens ogifta barn

under 18 år.

Sociallagstiftning

Utlänningar som vistas i riket — med utlänningar avses i det följande

även statslösa -—- kan i betydande utsträckning få del av sociala förmåner

på samma villkor som här bosatta svenska medborgare. Så är fallet med

socialhjälp enligt lagen den 4 januari 1956 om socialhjälp. Sådan hjälp skall

varje kommun bereda den som vistas i kommunen och är i behov av hjälp.

Samma är enligt praxis förhållandet med omhändertaganden med stöd av

lagen den 6 juni 1924 om samhällets barnavård och ungdomsskydd (barnavårdslagen)

; sådana omhändertaganden har i betydande utsträckning karaktären

av social förmån.

Enligt de nu angivna lagarna kan hjälp tillkomma utlänning, som vistas

i riket, även om han inte fått någon närmare anknytning hit. Vissa andra

författningar, som också jämställer utlänningar med svenska medborgare,

kräver däremot sådan anknytning. Så är fallet med den nya sjukhuslagen

den 17 april 1959, som träder i kraft den 1 januari 1960. Enligt denna lag är

landstingskommun vårdskyldig mot dem som är bosatta inom landstingskommunen,

oberoende av nationalitet. Vid behov av omedelbar vård är dock

landstingskommunen vårdskyldig även mot dem som eljest vistas där. Även

enligt lagen den 14 maj 1954 om yrkesskadeförsäkring fordras både för

svenskar och utlänningar viss anknytning till riket; den som är arbetstagare

i allmän eller enskild tjänst är -— med vissa undantag som är utan intresse i

detta sammanhang -— försäkrad för yrkesskada. Utländsk arbetstagare, som

inte är bosatt inom riket, kan emellertid vara underkastad vissa inskränkningar

i ersätlningsrätten. Bestämmelserna i kungl, förordningen den 11

juni 1937 om mödrahjälp gäller också utlänningar på samma villkor som

svenska medborgare; sådan hjälp må som regel, om övriga förutsättningar

är för handen, utgå till kvinna, som författningsenligt skall vara mantalsskriven

i riket.

Vissa författningar inom sociallagstiftningen uppställer beträffande utlänning

mantalsskrivning såsom särskilt krav. Så är fallet med lagen den 26

juli 1947 om allmänna barnbidrag, enligt vilken sådant bidrag skall utgå till

här i riket bosatt utländskt barn, om barnet fostras av någon som är bosatt

och mantalsskriven i riket, samt med lagen den 3 januari 1947 om allmän

sjukförsäkring och lagen den 21 maj 1954 om moderskapshjälp, vilka beträffande

utlänning utöver bosättning kräver mantalsskrivning i riket. Lagen

den 28 maj 1959 om försäkring för allmän tilläggspension, som träder i kraft

den 1 januari 1960, jämställer i betydande utsträckning med svensk medborgare

den som eljest är mantalsskriven i riket; härutöver gäller, att utlänning,

som enligt lagens bestämmelser förvärvat pensionsrätt under tid då han

s. 3 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1959

3

varit mantalsskriven i riket, behåller denna rätt även om han lämnar riket,

varvid pensionen dock utgår med reducerat belopp.

Kungl. förordningen den 14 december 1956 om erkända arbetslöshetskassor

uppställer inte något särskilt hinder för utländsk arbetstagare att vinna

inträde i sådan kassa. Tillsynsmyndigheten — arbetsmarknadsstyrelsen —

äger emellertid föreskriva de begränsningar som anses påkallade härvidlag.

För närvarande gäller dock inga sådana begränsningar, och en utlänning

som har anställning här i riket är alltså jämställd med svensk arbetstagare i

fråga om möjlighet att erhålla de förmåner som arbetslöshetsförsäkringen

innebär.

Vissa betydelsefulla sociala förmåner slutligen tillkommer i första hand

endast svenska medborgare. Så är fallet med de förmåner som regleras i

lagen den 29 juni 1946 om folkpensionering, lagen den 26 juni 1947 om särskilda

barnbidrag till änkors och invaliders m. fl. barn, lagen samma dag om

bidrag till änkor och änklingar med barn, lagen den 11 juni 1943 om förskottering

av underhållsbidrag till barn (bidragsförskottslagen), lagen den

31 maj 1957 om utfyllnad av vissa underhållsbidrag och kungl. kungörelsen

den 27 maj 1949 angående vissa statliga och statsunderstödda åtgärder vid

arbetslöshet. Beträffande arbetslöshetshjälp gäller dock, att arbetsmarknadsstyrelsen

efter Kungl. Maj :t bemyndigande kan medgiva, att sådan hjälp må

komma även utlänning till del. Sådant bemyndigande har lämnats, men därvid

har föreskrivits, att utlänningen som regel skall ha haft stadigvarande

anställning i Sverige minst ett år, innan arbetslöshetshjälp må beviljas

honom. Vidare kan samtliga nu nämnda förmåner på grund av konventioner

komma här bosatta utlänningar till del. Sverige har också i stor utsträckning

ingått konventioner på detta område. Genom en år 1955 ingången konvention

har sålunda här i riket bosatta medborgare i Danmark, Finland, Island

och Norge fått rätt till alla här ifrågavarande förmåner, varvid dock såsom

förutsättning för vissa av förmånerna stadgats vistelse i riket under viss tid.

Även med de flesta andra stater i Västeuropa har Sverige ingått konventioner,

genom vilka här bosatta medborgare i dessa stater i större eller mindre

omfattning fått del av de svenska sociala förmånerna. Häribiand kan nämnas

vissa inom Europarådet upprättade överenskommelser om social trygghet

samt social och medicinsk hjälp.

Konventioner kan få betydelse för utlänningar på socialvårdens område

även i andra än de nu berörda avseendena. Sålunda kan de särskilda villkor

och inskränkningar, som enligt vad ovan sagts stundom gäller för utlänningar,

eftergivas genom konventioner. Så har också skett i nagon omfattning.

Genom lagen den 17 juni 1938 angående rätt för Konungen att meddela

förordnande om vissa förmåner åt statslösa m. fl. har Konungen bemyndigats

att i stor omfattning tillerkänna statslösa och politiska flyktingar i

s. 4 Kontrollera mot PDF

4

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 dr 1959

övrigt sociala förmåner. Konungen har i betydande utsträckning utnyttjat

bemyndigandet.

Undervisningslagstiftning

Vad gäller un dervisningsväsendet må till en början erinras om

att utlänningar med hemvist här i riket har tillträde till undervisningen i de

obligatoriska skolorna, i läroverken, vid universiteten och högskolorna ävensom

vid flertalet övriga allmänna utbildningsanstalter på samma eller i

huvudsak samma villkor som svenska medborgare. Beträffande vissa av utbildningsanstalterna

gäller härvid särskilda regler för sökande, som icke

förvärvat eljest föreskrivna kunskaper vid svenska utbildningsanstalter. I

iråga om ekonomisk hjälp meddelas de viktigaste föreskrifterna i allmänna

studiehjälpsreglementet den 30 maj 1958. De förmåner, som enligt detta reglemente

kan utgå till elever vid statliga eller under statlig tillsyn ställda läroanstalter

och kurser, nämligen allmänt studiebidrag, särskilt studiebidrag,

stipendier och studielån, tillkommer elever, som är medborgare i Danmark,

Finland, Norge och Island eller flyktingar eller därmed likställda, på samma

villkor som gäller för svenska elever. Även andra utländska elever som är

bosatta här i riket har samma tillgång till dessa förmåner utom i fall då de

vistas här huvudsakligen i syfte att erhålla utbildning för att därefter återvända

till hemlandet.

Allmänna studiehjälpsreglementet är inte tillämpligt på studier vid universitet,

högskolor och liknande inrättningar. De förmåner, som tillkommer

svenska studerande vid sådana inrättningar, är främst studielån med statlig

kreditgaranti (garantilån), räntefria lån för universitetsstudier och statsstipendier

i form av fri bostad och fri kost. Av dessa förmåner kan som regel

utlänningar inte få del. Flyktingstudenter kan emellertid numera få garantilån

och räntefria lån enligt grunder likartade dem som gäller för svenska

studenter; härjämte har understöd beretts flyktingstudenter genom medel

under arbetsmarknadsstyrelsens disposition. Stipendierna för främjande av

högre vetenskapliga studier vid universiteten m. fl. läroanstalter, de s. k.

doktorand- och licentiandstipendierna, kan till skillnad från de nu berörda

förmånerna tilldelas utlänningar, oberoende av om de är politiska flyktingar.

Härvid krävs emellertid, utöver vad som gäller för svensk sökande, att utlänningen

är av utmärkt förtjänst och att han kan antagas komma att kvarstanna

i landet. Inom Nordiska rådet har fråga väckts om utsträckning av

studiehjälpen till universitets- och högskolestuderande till att gälla medborgare

av de övriga nordiska länderna på samma villkor som gäller för

svenska medborgare. Vid sin femte session år 1957 i Helsingfors beslöt rådet

att rekommendera regeringarna i de nordiska länderna att bl. a. giva medborgare

i ett nordiskt land, som är bosatt i annat nordiskt land, rätt att där

söka och erhålla studie- och forskningsstipendium samt studielån. Frågan

s. 5 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 13 år 1959

5

har sedermera blivit föremål för ytterligare övervägande inom Nordiska kulturkommissionen,

vid Nordiska rådets sjätte session år 1958 i Oslo och vid

möte i februari 1959 mellan de nordiska undervisningsministrarna.

Motionerna

Motionärerna anför, att Kungl. Maj :t i många fall naturaliserat personer,

som icke har fyllt de i 6 § lagen om medborgarskap intagna fyra villkor, för

vilka redogjorts ovan. Enligt motionärerna har Kungl. Maj:t i själva verket

dispenserat från villkoren i sådan utsträckning, att det kan övervägas, om

inte de skäl som nu ligger till grund för dispensgivningen borde kunna

beaktas genom lagstiftning inom andra områden, särskilt inom socialvårdens

och folkundervisningens områden. Motionärerna framhåller bl. a., att

åldringar enligt huvudregeln inte kan naturaliseras utan att fylla kravet på

försörjningsförmåga men att enligt praxis under senare år möjlighet till

folkpension bedömts som försörjningsförmåga och medfört dispens från

huvudregeln. Det skulle enligt motionärerna vara mera tillfredsställande för

en utlänning, om han kunde söka svenskt medborgarskap i vetskap om att

han fyllde de krav som ställs på honom. Avslutningsvis anför motionärerna:

En liberalare lagstiftning särskilt på social- och undervisningsväsendets

område skulle innebära, att de i Sverige stadigvarande bosatta utlänningar,

som ej uppfyller de för naturalisation stadgade kraven, utan att behöva

beviljas medborgarskap genom dispens ändå kunde komma i åtnjutande

av den hjälp som olika situationer kan ställa dem inför. En reform i här

antydd riktning vore även välmotiverad ur den synpunkten, att dispensgivningen

i större utsträckning än nu skulle framstå som en undantagsföreteelse,

och praxis på medborgarskapsrättens område skulle komma att framstå

såsom fastare.

Reformer på detta område, som innebure en generösare behandling av utländska

medborgare i Sverige, skulle också öka deras känsla av trygghet

och samhörighet samtidigt som deras respekt för svenskt rättsliv skulle öka.

Remissyttrandena

Beträffande lagstiftningen på det sociala området understryker socialstyrelsen,

att, i enlighet med vad ovan framhållits, flera hithörande lagar i

princip likställer utlänning med svensk medborgare och att, i den mån så

inte är fallet, lagarna som regel ger Kungl. Maj:t möjlighet att träffa överenskommelse

med främmande makt om tillämpning av lagarna på dess här

bosatta medborgare. Beträffande bidragsförskott framhåller styrelsen härvid,

att överenskommelse med avseende på denna förmån ingåtts mellan de

nordiska länderna men inte mellan Sverige och de övriga länder, med vilka

Sverige har samarbete på socialvårdens område. Att så icke skett torde enligt

styrelsen sammanhänga med att dessa länder saknar motsvarighet till

bidragsförskotten. Styrelsen fortsätter:

s. 6 Kontrollera mot PDF

6

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 dr 1959

Socialstyrelsen finner för sin del, att förmånen är av sådan natur att medborgarskapskravet

utan olägenhet bör kunna slopas beträffande här i riket

bosatta utländska barn, som är berättigade till underhållsbidrag enligt

svenskt dokument, vare sig det är fråga om dom eller avtal. Det bör nämligen

härvidlag vara tillräckligt med att det generella kravet på stadigvarande

vistelse i riket är uppfyllt. I fråga om utländska dokument bör dock

liksom hittills för utländskt barns rätt till bidragsförskott krävas konvention

eller annan överenskommelse med vederbörligt främmande land.

Vad gäller folkpensionen kan det däremot enligt socialstyrelsens mening

inte rimligen komma i fråga att generellt slopa medborgarskapskravet.

Härom anför styrelsen:

Eftersom folkpension utgår oberoende av i vilken utsträckning avgifter

härför erlagts och denna förmån för övrigt endast till en mindre del finansieras

genom avgifter måste i princip för utländska medborgares rätt till

folkpension ställas krav på ömsesidighet, så att svenska medborgare kan tillförsäkras

motsvarande förmån i respektive främmande länder. Det må sålunda

framhållas, att överenskommelsen inom Europarådet om social trygghet

vid ålderdom in. m., vilken överenskommelse Sverige ratificerat, upptar

föreskrift om 15 års minsta vistelsetid i ett land för att medborgare i annat

land skall få rätt till ålderspension av den typ som folkpensionen utgör i

Sverige i förstnämnda land.

För alt nå det av motionärerna uppgivna syftet bör enligt socialstyrelsens

mening här i stället övervägas en uppmjukning av praxis i fråga om dispens

från villkoret i medborgarskapslagen om försörjningsförmåga för att kunna

bli naturaliserad. Detta anser socialstyrelsen vara särskilt viktigt i fråga om

de flyktingar, som inkommit till riket genom initiativ från statsmakternas

sida och som av humanitära skäl bör beredas möjlighet alt snabbare än

eljest bli .svenska medborgare.

Pensionsstyrelsen yttrar, att sociallagstiftningen här i landet såvitt avser

behandlingen av utlänningar har brukat kompletteras efter särskilda

överenskommelser med andra stater. Styrelsen åberopar, att ett sådant tillvägagångssätt

vunnit internationellt burskap, och anför, att det inte synes

föreligga något skäl att för närvarande förfara på annat sätt, såvitt angår

pensionsstyrelsens ämbetsområde, vilket omfattar bl. a. folkpensionen, särskilda

barnbidrag, bidrag till änkor och änklingar med barn och åtgärder till

förebyggande och hävande av invaliditet. Styrelsen har dessutom framhållit,

att styrelsen kan bereda utlänningar, som är stadigvarande bosatta i Sverige

och kan antagas komma att stanna kvar i landet, sjukvård och arbetsvård i

samma omfattning som svenska medborgare.

Även riksförsäkringsanstalten intar en negativ ståndpunkt till motionerna,

såvitt angår anstaltens verksamhetsområde, nämligen yrkesskadeförsäkringen

och vissa därmed jämförliga förvaltningsområden samt den allmänna

sjukförsäkringen med moderskapshjälpen och läkemedelsrabatteringen

in. m. Anstalten åberopar härvid, att inom detta område icke föreligger an
-

s. 7 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 dr 1959

7

nan särställning för utlänning än sådan, som betingas av krav på bosättning

i riket eller liknande, samt att undantagen således avser personer, som rimligtvis

ej kan antas komma i fråga för dispens från villkoren för naturalisation.

Arbetsmarknadsstyrelsen anser det angeläget, att eu översyn kommer till

stånd av lagstiftningen på social- och undervisningsväsendets områden i vad

gäller den utländska arbetskraften och tillstyrker därför motionerna. Som

motivering anför styrelsen:

Sverige har sedan krigets slut haft omfattande invandring av utländsk

arbetskraft. På grund av åtstramningen på arbetsmarknaden är invandringen

för närvarande begränsad och arbetstagare från särskilt de nordiska

grannländerna har återvänt i icke obetydlig omfattning. Utlänningskommissionen

redovisade den 1 januari 1959 103 677 arbetsanmälda utlänningar.

Därvid är ej medräknade utlänningar, som erhållit svenskt medborgarskap.

Under åren 1946—1958 naturaliserades cirka 95 000 personer, av vilka omkring

hälften torde vara verksamma på arbetsmarknaden.

Det svenska näringslivet har för sin fortsatta utbyggnad och rationalisering

i icke obetydlig utsträckning behov av utländska fackarbetare och specialister

av olika slag. Även om invandringen tillfälligt stagnerat, måste man

räkna med en ganska stor efterfrågan på kvalificerad utländsk arbetskraft

i framtiden.

Vid rekryteringen lägger den utländska arbetskraften givetvis största vikten

vid erbjudna löneförmåner och övriga anställningsvillkor, men de sociala

förhållandena är icke helt oväsentliga. Det är därför ofrånkomligt, att de

invandrande arbetstagarna får ett fullgott socialt skydd och att åtföljande

barn och ungdomar beredes möjligheter till utbildning inom landet.

1 lagstiftningsarbetet har man under senare år eftersträvat att bereda de

utlänningar, som är bosatta i Sverige, samma förmåner som tillkommer

svenska medborgare på social- och undervisningsväsendets områden. Någon

mera planmässig reformverksamhet i detta avseende bedrives emellertid

icke. Även om utlänning i princip gjorts delaktig av vissa förmåner, förekommer,

att man i tillämpningsföreskrifterna icke alltid beaktat de speciella

förhållanden, som gäller för den invandrande arbetskraften. Värdet för

denna av reformerna har därigenom kommit att delvis utebli. Det kan nämnas,

att arbetsmarknadsstyrelsen vid omhändertagandet av de flyktingar,

som mottagits från läger i Europa, nödgats vidtaga provisoriska åtgärder för

att lösa ett flertal frågor rörande socialvård och undervisning, vilka normalt

handlägges av andra organ och för vilka det finns klara bestämmelser, när

det gäller bistånd till svenska medborgare.

Vad gäller undervisningsväsendet har motionerna avstyrkts

av både skolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesutbildning. Båda överstyrelserna

har härvid hänvisat till den ovan refererade bestämmelsen i allmänna

studiehjälpsreglementet, enligt vilken medborgare i de övriga nordiska

länderna och flyktingar helt samt övriga utlänningar till väsentlig del

är jämställda med svenska medborgare i fråga om förmåner enligt reglementet.

överstyrelsen för yrkesutbildning tillägger:

s. 8 Kontrollera mot PDF

8

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 dr 1959

Att utsträcka rätten till statlig studiehjälp även till andra kategorier ickesvenska

medborgare än dem, som redan är införda under allmänna studielijälpsreglementet,

synes enligt överstyrelsens uppfattning icke vara motiverat;

i motionerna synes man ej heller ifrågasätta detta. De svenska yrkesskolorna

måste nämligen i första hand vara avsedda för dem, som avser att

kvarstanna i vårt land efter fullbordad yrkesutbildning.

Utskottet

Enligt motionärerna förekommer det, att Kungl. Maj:t vid prövning av

ansökningar om naturalisation gör avsteg från de i medborgarskapslagen

fastställda huvudreglerna, för att sökandena skall kunna få del av de sociala

förmåner och de förmåner inom undervisningsväsendet, som är förbehållna

svenska medborgare. Motionärerna anser, att avstegen från reglerna fått en

sådan omfattning att det vore lämpligare att social- och undervisningsförfattningarna

ändrades så att här bosatta utlänningar kunde få del av förmånerna

enligt samma grunder som svenska medborgare. Tillämpningen av

naturalisationsföreskrifterna skulle i så fall kunna komma i bättre överensstämmelse

med medborgarskapslagens anda.

Den av motionärerna väckta frågan har tämligen ringa räckvidd. Såsom

framgår av den föregående redogörelsen för bestämmelserna på området,

föreligger nämligen beträffande flertalet förmåner icke några väsentliga

skillnader mellan svenska medborgare och utlänningar som vistas i riket. I

flera viktiga hänseenden är sådana utlänningar helt likställda med svenskar,

och i andra hänseenden finns endast den skillnaden, att utlänning för att få

del av förmånerna måste vara mantalsskriven inom riket eller ha liknande

anknytning hit. Såsom särskilt viktigt kan framhållas, att socialhjälpslagen

är tillämplig även på utlänningar som vistas här och att dessa därför på

samma sätt som svenska medborgare får hjälp då de är i behov därav.

Vissa förmåner på det sociala området och inom undervisningsväsendet är

däremot som regel förbehållna svenska medborgare. Dessa förmåner har

emellertid i stor utsträckning tillförsäkrats utlänningar genom internationella

konventioner. I vissa hänseenden kan likväl ytterligare förbättringar av utlänningars

ställning vara önskvärda, men dessa förbättringar torde knappast

böra åstadkommas genom en samlad översyn i den ordning motionärerna

tänkt sig. Enligt utskottets mening bör i stället de särskilda författningarna

ändras och kompletteras allteftersom erfarenheten så påkallar. Härvid är det

självfallet önskvärt, att de tillämpande myndigheterna tar erforderliga initia
-

s. 9 Kontrollera mot PDF

Andra lagutskottets utlåtande nr 43 år 1959

9

tiv. Vidare kan antagas, att det internationella samarbetet kommer att medföra

ytterligare resultat.

Under åberopande av vad sålunda anförts får utskottet hemställa,

att förevarande motioner, 1:89 och 11:120, icke måtte föranleda

någon riksdagens åtgärd.

Stockholm den 10 november 1959

På andra lagutskottets vägnar:

AXEL STRAND

Vid detta ärendes behandling har närvarit

från första kammaren: herrar Strand, Nils Elowsson, Axel E. Svensson,

Sunne, fru Carlqvist samt herrar Åkesson, Kaijser och Thorsten Larsson*;

från andra kammaren: herrar Nilsson i Göteborg*, Odhe, Bengtsson i

Varberg, Lothigius, Fredriksson, Gustavsson i Alvesta, Königson och Anderson

i Sundsvall.

* Ej närvarande vid utlåtandets justering.

2 Bihang till riksdagens protokoll 1959. 9 saml. 2 avd. Nr 43

Doktrin

Inga kända hänvisningar i SvJT, FT eller JT.